Senaste kommentarerna i forumet

Vad menar du med att jag ska fundera på vad sex är för mig? Jag tror att det har blivit en ok- måste- vi-så grej för mig. Jag är alltid trött, orolig för att barnen ska komma. Det kan vara helt ok att ha sex men INTE när han är packad! Känns verkligen skitjobbigt! Jag vill gärna höra mer av dina kloka ord. Jag har i denna stund svårt att se klart själv...

"hittar" dig igen ;-D (appropå att inte tappa bort varann..)
Morgonkram/ trollis

Att du är här igen, visar att du inte ger dig och det känns väldigt bra!
Kram /trollis

Även min natt präglades av tankar på uppbrott...och vaken var jag. Inte heller jag tänkte tanken på att glaset kanske kunde ha gett mig lite (fylle) sömn. Jag bara lät det bero. Konsten att sova...eller låta bli. Där har vi nog hittat rätt!!! Så länge man inte är bakfull så fixar man en dag trots att man ej har sovit. Den är ju inte farlig dagen, den må vara trött och seg...men utan skam!

När det gäller uppbrott...har jag inget vettigt att tillföra. Är det ett nederlag? Till viss del! Men ibland får man lägga sig på rygg och sluta kämpa emot...när alternativet är ensamhet i tvåsamhet. När tanken är född; Är detta rätt? Då tror jag man redan har svaret. (Tror skrev jag...så ingen behöver hetsa upp sig. Jag uppmuntrar inte Tilde till uppbrott...jag bara tänker lite runt omkring.)

Hoppas du får en bra dag Tilde...trots nattvakan. /R

Jo, jag tror att du fixar det :-)
Livet är det som pågår, medan vi planerar..
Och det blir v ä l d i g t sällan som vi tänkt oss..
Fast, om vi inte gått igenom alla dessa saker, vilka skulle vi då ha varit som människor?

Ha en underbar dag! / kram trollis

Att Bella Maria ska gå på "Bröllop i Italien" :). Satt precis och tänkte på min nya singelstatus och tänkte att detta måste jag uppdatera Dufvan om. Hoppet är ju det sista som överger oss? Skriver inte mer om det...hoppas bara att du har det bra! Kram/R

...för din peppning A!! Den behövdes verkligen. Hatar att känna mig svag. Vill ha tillbaka känslan av att kunna "erövra" världen och att allt är lätt. Är det verkligheten som slår till nu? Det är inte så lätt som jag trodde.... Jag har väl varit lite väl naiv trots att jag är 41. Ska försöka ta nya tag.

Kramar N

Igår kväll när jag kom hem så låg det här. Den offeciella bekräftelsen på att skilsmässan har gått igenom...äntligen. Tog mer än det halvår som utlovades. Men, men... Mycket känslor idag. Det var detta jag ville...men det är ändå konstigt att se det på papper. Visste ju redan detta då J fick sina papper redan förra veckan. Singel! Tjohoo?

Har legat halva natten och tänkt på oss...den yngre Dompa och den vackra J. Att vi kom så långt? En dag förälskar man sig...inget speciellt händer. Nästa dag förälskar man sig igen...och det slutar med tre ongar och en skilsmässa 15 år senare.

Livet ÄR märkligt. Vi vet aldrig vid ett möte vem det är som kommer att spela roll. Göra input i ens liv. Ska försöka tänka på det och försöka vara ödmjuk i nya möten...man vet ju inte var de slutar. Skriver försöka för jag vet ju att jag glömmer fort. Som med alkoholen? Tror jag att jag kan pröva igen? INTE!!! Nu blir det varken nya glas eller nya kvinnor för mig på ett bra tag.

Vill jag fortfarande det så tar jag det när lillkillen är 18 år. Bara åtta år kvar. Det fixar jag...nog?

Drick segá segá! /R

Jag hade en bra dag igår, var ute och sprang (själv), han jobbade extra och det gick så bra. Jag sprang en ny runda och orkade mycket mer än jag trodde, det var kul!.
Ikväll blir det middag och bio efter jobbet med min mamma som fyller år. En riktig tjejfilm tror jag att det är, " Bröllop i Italien ".
Hoppas du hade en bra måndag och önskar dig en bra tisdag.
Kram!

Så därför vaknar jag vid tre även när jag är ledig.
Tar ca en vecka av semestern att komma i fas.
Sedan är jag ALLTID trött efter sviterna av en mc-olycka oxå.
Men men live and kicking.......
Kram/A

Kul med utbildning, det gillar jag också. Hoppas du får en jättebra dag och orkar hålla dig pigg. (Vakna 3??)
Jag vill inte heller dricka idag så då skiter vi i det!
Kram!

Idag vill jag inte dricka, IDAG SKALL JAG INTE

D R I C K A ! ! !

För jag mår så bra av det.
/A

Utbildning idag vilket kommer bli jättekul.
Träffa goa trevliga kompisar.
Detta ser jag fram emot!
Synd bara att man varit vaken sedan tre........
/A

Allt du kan på rätt sätt.
Du har stått och hållt fram verktygen
DET kommer stärka dig framöver.
Släpp fågeln fri, DU kommer klara dig/A

Grattis till alla dessa dagar
Sporrar en........

Påståenden!
Fan vad stark du är, så riktigt duktig !
Så skall du tänka om dig själv, för så
ÄR DET!!!

Du var inte tråkig, du var säkert den roligaste
smartaste SNYGGASTE tjejen på festen.

Har du lagt märkte till hur påverkade personer
beter sig?
Du gjorde ett STORDÅD!
Fan vad du VAR, ÄR BÄST!!/A

Tack Dompa, för att du tänkte på mig. Det värmde alldeles speciellt just nu ska du veta.
En sådan där klarvaken natt nu med många tankar. Förut när jag hade nätter som denna fick jag oro och panik för alla tankar och gammal sur ångest som ville fram men som jag var tvungen mota i dörren för det var så kaotiskt inuti mig.
Numera kan jag vara vaken då och då en sådan här natt och tänka i och för sig, känna en svag oro men jag har ingen känsla av att jag vill döva med vin och det är skönt. Jag kan ta det ganska bra för vad det är. En vaken natt.
...och det är ett framsteg i sovkonsten och konsten att leva. Att våga att inte vara rädd för natten och en trötthet dagen efter. Det spelar inte så stor roll, bara man inte är trött av vin.

Aaa, det är svårt ibland att göra sina val. Jag funderar i natt på min relation. Lägger mycket kraft på tankar och borde nog vara på ett annat livsforum när det gäller just den saken. Fast allt hör ihop...

Jag är rädd för uppbrott och jag är rädd för en stor tomhet. Men egentligen så vet jag att jag klarar även detta. Men jag vill inte för det känns som ett nederlag att inte lyckas få ordning på det här.

Försöker lära mig att tänka annorlunda och det har gått bra sista tiden men just nu har jag fallit ner i ett dåligt tänk. Då sviktar självförtroendet.

Önskar er alla snart en god morgon :)
Nu ska jag sova några timmar innan klockan ringer.

k

Oj vad jag känner igen mig.
Tror att det är ångesten som får dig att tänka på det om och om igen. Ångesten som gärna lägger till fler detaljer som inte har hänt för att göra det värre. Starkt av dig att facea de som du var ute med istället för att låtsas som det regnar. Värst är ju att inte få någon info utan bara de blickar du talar om.
Vad är nästa steg? Vad vill du förändra?
Ta hand om dig och var inte för hård mot dig själv. Det är ju bara du som kan göra så att du mår bra och ändrar ditt beteende.
Andas.
Kram

Hej vänner! Några svar så här innan läggdags (borde väl egentligen redan sova, men...)

flygcert: du skriver "var han elak mot dig? Kallade han dig saker? Beskyllde han dig för saker som att vara med andra, vilja vara med andra? Var han ibland kontrollerande mot dig gällande vem du träffade, var ni träffades, hur länge du var borta osv?"
Nej. Det beteendet har min man, tack och lov, aldrig haft.

Medardus: du skriver "sedan dess har jag på alla möjliga och omöjliga sätt försökt få frun att förstå att vi kan lösa detta tillsammans."
Bra! Då kan du känna att du har gjort vad du kunde. Det kommer vara en styrka framöver.
Och så skriver du "talat om medberoendet och dess följder (vilket hon förnekat helt)".
Ja, tyvärr är det ju så.... precis som alkoholisten måste komma till insikt, så måste även vi medberoende göra det. Annars finns det ingen öppning.

Var rädda om er, godnatt! :-)
/H.

Tack snälla för det svaret! Jag vet bara att jag inte orkar ha det så här längre, att mitt liv måste röra sig i någon riktning, annars blir jag troligtvis mentalt störd på riktigt...så dessvärre, kan frun inte ge mig ens ett lillfinger så blir det skilsmässa. Det kommer att vara hennes beslut. Jag är dessvärre rädd att hon kommer att ångra sig när röken har skingrats, faktiskt rätt övertygad om det, och då kommer hon att må dåligt på allvar, och jag vet att jag inte tar tillbaka henne när jag väl gått vidare. Tyvärr. Samtidigt, trots att mitt missbruk har ställt till det så kan jag inte ta ansvar för henne om hon inte vill. Jag har försonats med det jag har gjort, men det har inte hon. Härom kvällen var hon upprörd för att jag inte tycktes ledsen över mina fyllegrejor längre. Men det är jag. Jag är fruktansvärt ledsen. Men jag kan inte älta det längre. Det är dags att hon börjar titta på sitt eget agerande och sina egna brister, och hon måste göra det nu. Annars kommer hon att fastna i sin offerroll som går ut på att straffa mig för hennes förlorade år. Och jag lär inte vara kvar för att höra det...

Det vore väl konstigt om du inte känner frustration/sorg/ilska och besvikenhet nu. Eller kanske allt på samma gång kan jag tänka mig. Känner med dig.

I alla fall så verkar ni ju inte alls nå fram till varandra nu, och situationen att fortfarande bo tillsammans på halvtid som du säger måste vara påfrestande. Så säkert har din terapeut en bra point där att det vore bra att pressa henne lite och få henne att landa på riktigt i verkligheten med att fundera över eget boende.

Kanske hon landar lite hårdare än vad hon hade trott att hon skulle göra. Och framförallt kanske ni skulle må bättre med att få reda ut era tankar och känslor på skilda håll i nuläget.

Styrka och Kram!

och din frus lika så!

Jag känenr igen mig och min man i det du beskriver: jag vill gärna skylla allt på min man och han tycker inte att jag kan se min egen del i detta (vilket jag inte riktigt kan eftersom jag är fullt upptagen med att se alla saker han gjort som gjort mig ledsen, besviken och arg) så du har säkert rätt: vi medberoende begår fel och misstag, men orkar liksom inte med att känna det, utan det bara tar stopp. Känslorna försvinner ju inte, utan man är bara mitt uppe i det. Det är ju inte omöjligt att lösa!!!

Men kämpa på, som du tror blir bäst: det låter som att du på alla sätt visat att du vill leva med henne, och om hon inte klarar att lösa upp sitt så måste ju du kämpa med din lycka (och sinnesro)!

Kram

Jag ska lägga till att hon ALDRIG någonsin ställt något ultimatum, men att hon ett par gånger har tagit upp sin besvikelse, men de gångerna blev vi osams då jag inte var klar i tanken att jag har en problematik. Hon har städat undan mitt supande gång på gång, ofta handlat alkohol åt mig, och jag fick övertyga henne om att jag är alkoholist. Nu erkänner hon att hon är medberoende, men hon kan inte se sin egen del i detta, eller att hon skulle ha gjort något fel. Hon ser inte heller kopplingen mellan mitt avbrott från drickande till att hennes värld rasade en dryg månad efteråt. Jag däremot misstänker att hon är alldeles för virrig att veta vilka som är hennes känslor för mig, vad som är den rubbade balansen, och vad som är en fåfäng jakt på lycka, dvs en 40-årskris.

ser ditt namn och undrar om inte du var här inne för några år sedan när jag först började titta in här. Kan vara något liknande nick förstås. Hur som, nu har jag hoppat på det nyktra tåget, och känner mig så nöjd med det. Vill aldrig mer dricka. Vi hörs,
Fenix