Senaste kommentarerna i forumet

.

Men Berra jag tror att "vi alkoholister" ÄR känsliga själar....tycker inte att vi kritiserar varandra särskilt mycket här på forumet, men nu kom vi utanför ämnet (med ämnet menar jag då alkohol och alkoholproblem) och vi belyste dessutom skillnaderna mellan man och kvinna. P.g.a. personliga erfarenheter så reagerade jag så oerhört på det du skrev. Eller....egentligen inte på det du skrev utan jag blev panikslagen p.g.a. att jag vet hur oerhört mycket man kan skada sig själv och andra och sitt förhållande om man agerar mot sina känslor. Jag tror INTE att man ska lägga upp någon strategi för vad man säger här på forumet, det är väl här om någonstans vi ska kunna prata fritt ur hjärtat för det är ju det vi behöver. Just det du beskrev - att ställa upp, fastän man egentligen känner sig nedvärderad och kränkt, det har ju varit en av de situationer som fått mig att ta till alkoholen för att döva mina känslor. Det fungerar ju oftast inte så för män...diskuterade detta med sambon och han delar din uppfattning. Att "ställa upp" på sex har för honom ingen negativ klang och är inte förenat med några större uppoffringar :-) Som han uttryckte det "jag känner alltid för sex, jag är bara mer eller mindre trött och ibland tar tröttheten över, men om du vill så är det alltid ok för mig och det får mig bara att må bra". Vi är alla olika men någonstans så är män män och kvinnor kvinnor....tror jag i alla fall....

Kram från Maria

Hej!

Har funderat över dagen, efter att ha läst reaktionerna på mitt förra inlägg...
Jo jag måste erkänna att jag kände mig lite påhoppad, och därefter lite kantstött i själen.

Måste lära mig att inte våga sticka ut hakan allt för mycket, men ni kan heller inte "höra" hur jag säger allt, en blandning av omsorg, lite nytänkande ibland kanske provocerande med framförallt med hjärtat, och i texten syns inte nyanserna, och man kan tolka det på vilket sätt man vill.

Måste också lära mig hur forumet fungerar, att man kan få kritik för det man tycker och skriver, men jag har svårt att ta det, vill att alla ska "trivas" och vara glada i min närhet...
Har alltid varit konflikträdd, men är både stolt och långsint, och det går inte ihop med att ta en konflikt, jag vill inte bli ovän med någon.
Livet har så mycket annat att ge än att gå omkring och vara förbannad dessutom, så jag passar på den och flyr undan istället..

Men visst, jag är av en känslig natur, har ungefär lika långt till gråt som till skratt, och det kan gå fort, men jag har rätt mycket ärlighet i det jag skriver, och tangenttryckningarna ligger i takt med hjärtslagen så det är direktkontakt med hjärtat, jag skriver det jag känner här och nu.
Och det är inte alltid jag känner samma sak dagarna efter, vartefter dagarna förändrats, precis som livet det förändras dag för dag, och jag kan undra varför jag skrev precis så då.
Nästan alltid vill jag gå in och radera det för att det är nästan lite för självutlämnade, och det har inte alla med att göra, men samtidigt är det det som är jag, detta är jag...

Jag tog tidigare i år en dust där en ordföljd (..såna som du som..) fick mig att omvärdera allt jag tidigare hade skrivit i forumet, och jag under några timmar funderade på att radera hela min tråd.
Kanske var det "bara" en släng av impulsivt överreaktion, men ett sagt ord brukar inte vara så lätt att tas tillbaka (..har min mor lärt mig..), sant eller inte...

Hursomhelst, jag behöver lite tid och fundera vidare vad jag vill ha sagt i forumet, kanske lägga upp en strategi och inte bara "pladdra" på..

Nu är det lördagskväll, och jag ska försöka "ställa upp" för min fru, hur mycket medicinen än motverkar.

Berra

Berra...

Jag tycker om ditt sätt att utmana & skapa lite oreda i tankarna.
När du gör det blir det många känslor som virvlar upp till ytan, både skratt & eftertanke.
Jag själv fick mej en återblick över hur jag haft det... & då berör det.
Ibland slungas jag tillbaka i tiden & då känner jag mej liten.

Du är viktig, dina tankar & din kunskap är ovärderlig...

Kram <3 Sluta aldrig att vara Berra... / Mie.

Berra, du hade ändrat ett inlägg i en annan tråd....kändes som att du blev lite sårad och om du tog våra svar som ett påhopp så vill jag be om ursäkt. Du ska absolut inte sluta med dina inlägg i andras trådar för vi gillar dom! Det väckte nog bara lite starka känslor hos oss kvinnor, men du får inte ta det personligt, för så var det inte alls menat! Det är väl ofrånkomligt att olikheterna mellan män/kvinnor belyses lite här och var i våra trådar, men det är bara nyttigt och lärorikt för oss alla.

Kram och förlåt/Maria

-

.

Bin, med all respekt, för visst är det härligt att du stöttar din dotter men om du gjort Pia upprörd så var snäll att ta detta med henne rent privat, och respektera att hon har rätt till sina känslor - oavsett hur du ser på saken. Det här är ett känsligt forum där anonymiteten måste skyddas och naturligtvis är det väldigt olämpligt att man "tipsar" släktingar. Vi behöver allt stöd vi kan få här inne och ska inte behöva sitta och tänka på vad vi skriver - tanken är att man här ska kunna vara personlig och jag blir ärligt talat oerhört upprörd över att se att Pia raderat inlägg (som vi andra gärna skulle dela) p.g.a. att hon inte känner sig trygg här.

Inga konflikter här inne tack, det är det sista vi behöver om vi ska kunna behålla vår sinnesro och vår nykterhet. Det kanske är lämpligt att släktingar och vänner har sitt eget forum där de kan stötta och dela med varandra.

Det som sker det sker... i viss mån.
En del saker kan man faktiskt påverka, inte allt men en del...
Jag har en egen vilja att använda till min fördel.
Väder & vind är det ingen mening att ödsla energi på, precis som du säger Berra, "tom energi".

Men jag har ett ansvar över mej själv & mitt liv.
Ett ansvar att sätta mej själv i främsta rummet & fylla det med glädje.

Jag skulle önska att vi människor tog oss själva på större allvar, inte låta problem & dåligt mående hopa sig över oss. Utan att vi tog tag i våra problem innan det vuxit oss över huvudet.

Ge oss själva möjligheten att växa som människor isf att krympa ihop & bli kuvade.

Vi är alla värda att få värme, närhet & några snälla ord i vardagen.
Lugn, ro & lycka finns till för oss alla, vi måste välja rätt väg.
Hitta harmonin i själen.

Inte låta oss bli mosade under "polaren" alkohols sko...

Våga leva... / Mie.

Hej Pia!

Det är nog ganska kvinnligt/mammigt att ständigt ora sig för sina barn...
Jag har en hemma jag med, och så fort någon av ungarna börja hosta, så har de lungödem, böldpest, och helst lungcancer...
Jag kallar det helt enkelt för hosta, och de håller antagligen på att bli förkylda och imorgon så ska man inte bli förvånad om de nu är snoriga, så man kan förbereda sig på att ev. VAB'a.

Min fru tycker jag är okänslig, och jag kallar henne för hönsmamma...
Vet inte vem som har mest rätt, men jag håller huvudet kallt tills dess att det utvecklar sig, och sen kontaktar man sjukhuset så man kan ställa någon som helst diagnos på symtomen...
Jag sover gott men har en något "högre bevakning", medans frugan inte kan somna..
Men gäller det bilar eller datorer, så är det precis tvärsom...

Vi har alla olika kvalite'er, så det är väl därför vi kompletterar varann så pass bra, antar jag...

Jag håller på att själv lägga ner "kontrollbehovet", orkar inte längre hålla koll på allt.
Det som sker det sker, just nu spöregnar det häromkring, och jag kan inte göra så mycket åt det, ja mer än muttra om det, men det lär ju knappast bli någon förbättring, så varför bry sig?
Om jag ramlar omkull i morgon och bryter benet, så må det vara hänt, det finns väl någon mening med det också, något som jag idag inte kan påverka, utan bara låta det ske...
Och inte blir det så mycket bättre om jag går omkring och ältar det hela tiden, jag lägger ner en massa energi på något som med största sannolikhet inte kommer att ske...
De snackar om tomma kalorier, och det är "tom energi" att slösa detta på en massa grubblerier.

Jo för sjutton, ska vi redan nu sätta ett mål med sommarflörten?
Ingen rök efter 1:a September, pallar du det?
Lika bra att sätta målet redan nu, så finns det ingen återvändo, och man kan börja vänja sig vid tanken, att inte kola i lungcancer i alla fall...

Nähepp, åter till det "roliga" arbetet, kanske ska börja det med en rökpaus!

Ha' de', Berra

Trevlig resa Mie!
Hoppas du får en sådan där perfekt och skön vistelse...
Det är ni väl värda...
Jag skickade iväg min dotra till Spanien för ett par timmar sedan.

Pia!
Vad har hänt, du har raderat bort hela dig, blev du trampad på tårna du med???
Kom tillbaka och "prata" med mig, jag saknar dig...
Vi har ju en "date" den första september, kommer du ihåg det?
Kanske mycket som surrar runt dig nu, men jag väntar gärna tills du känner dig mogen att komma tillbaka...
Hoppas att du mår bra, trots att du inte får någon sommarsemester...
Jag tänker på dig, ofta!

Mors Berra

.

.

Halloj!

Idag har jag bestämt mig för att må bra, av den enkla anledningen, att må bra!
Låter helknäppt, men idag ska jag inte tillåta mig tänka i några nedåtgående spiraler, för att jag helt enkelt SKA må bra, så puts väck med dem bara...

Det känns kanon med en liten minisemester, mår så bra av att träffa gamla vänner och deras enda anledning till att träffa mig är att de gillar mig för den jag är, med alla fel och allt..
Vi kan vara oss själva och "måste" inte göra en massa saker, utan det räcker med att bara vara tillsammans, det känns inte stelt någonstans...utan bara "vara"...

Och när man känner sig bekväm i sitt umgänge så behöver man inte dricka, man kan vara burdus och fräck i mun i alla fall, ingen kan tro att man är nykter...
Vi älskar att vara kärleksfullt elaka med varandra och ömsom respekt finns alltid med.
Att ge OCH ta är viktigt i samspelet mellan människor...

Hursomhelst, detta lilla avbrott gav mig fullt med ny energi, och idag så känns det inte alls lika jobbigt som det brukar att knata till jobbet...
Bara tre dagarsvecka, ytterligare en och sedan semester...
Och som sagt, inte tillåta mig att tänka "neråt", borsta bort skiten ifrån axlarna bara

Som nu t.ex, hade glömt skriva tidrapporten för Juni när jag kom tillbaka, hade jag tänkte "fel" så hade jag oroat mig för att inte få någon lön i Juli, och hur hade det då gått med räkningar osv.
Nu tänkte jag, Hoppsan, bäst att göra den nu, och de kan säkert betala ut den som vanligt och fixa justeringen retroaktivt, fel tänkt?, eller?

Jag röker som en borstbindare, får ont i lungorna, men tänker att jaja, det är bara en liten sommarflört med nikotinet, och hoppas att jag kan göra slut med den i September eller nå't.
Fel tänkt?, eller?

Vill hamna i tänket för lite oansvarigt kortsiktigt tänkande, att jaja det fixar sig nog...
Fattig idag, pengar imorrn

Och Sonja, du som undrade...
Det gick bra, han ville bara checka läget med hur jag mådde, och försöka "lindra" så att det inte känns så tungt för mig, hade lite ide'er om att gå ner på deltid osv...
Han ville mig gott, men de ide'er han hade var inte riktigt helt i min linje, jag saknar bekräftelse och uppskattning som förstegrej, men där hajjade han nog inte riktigt,tyvärr...
Men nog surrat om det, kan bli en negativ fnurra av det så...sluttänkt!

Hursomhelst, ni alla därute, ta det med ro, och känn ingen stress med grilldrickat och semesterfyllan, ni behöver inte uppfylla traditionen utan man KAN ändra på den...

Man behöver inte testa sina gränser varje gång, utan låt gränsen ligga innan ni bara smakar!
Det är dumt att skära i själen med stor täljkniv, utan låt kniven ligga bortom räckhåll, genom ett enkelt svar, både inom dig och framför sig, det heter NEJ TACK!

Motsatsen heter JA TACK!, och det kommer till upplevelser som är positiva, men de behöver du inte fråga efter, dessa kommer ändå...

Lycka till! Berra

Hej Igen!

Ikväll så känns det så skönt, jag känner mig starkare i mitt val att avstå ifrån alkoholen.
Det är förvisso Måndag, men vi har några dagars "snabbsemester" och vi är fortfrande hos våra vänner i Norge...

Det kom en familj till på besök och det blev grillat till maten...
Men när antalet tomflaskor är flera i läsk än antalet vinflaskor, så känns allting bra.
Vi har på dessa dagar "bara" klämt i oss en BIB och en vinflaska och tre burkar öl, medans PET-flaskorna uppgår till hela 11 styckna, utslaget på 5 vuxna och tre dagar, samt 6 barn i olika åldrar, plus mig!
Jo värden hann att "smaka" på sin cognac också, med bara två "små" skvättar...
Ingen blev berusad, inget fyllesnack utan fortsatt trevligt, det känns att så ska det vara om man kan umgås med alkohol, men jag är fortsatt "allergisk" mot den och tänker inte pröva (o)lyckan.

Imorgon far vi tillbaka till morderslandet, och jag har ingen som helst ågren över att ratta bilen i morgon bittida, tvärsom skulle jag bara vara glad om de ville stoppa mig för en nykterhetskontroll, för det skulle bara bevisa vilken "tur" det är att jag inte chansar på en ev. bakfyllekörning.

Det finns så många fördelar med att inte dricka, och jag tror att det har en dämpande effekt på övriga runt bordet, och alla kommer att må garanterat bra i morgon bitti.
Hade jag varit med i drickandet så hade jag "dragit med mig flera" i ett större rus, och bara den tanken hade ju kännts jobbigt för oss alla, egentligen...

Det blev inget tjat, och inga besvärande frågor, utan allt blev bara bra, och gemytligt...
Vi hade många minnen och många skratt att ta oss igenom, och visst har vi alla hunnit förändra oss under den här tiden, allra mest ser man ju hur barnen har vuxit, och deltager mycket mera i våra umgängen...

En helg att tillskriva i den positiva livsupplevelsen, det är sådana här karameller man skall suga på när det känns motigt med sitt icke-drickande...

Så ni som sitter där ute i vårat avlånga land, och funderar...?
JA det funkar visst att VÅGA att inte dricka, för den som vågar satsa ökar chanserna att vinna...
Ett liv utan fylleågren, och ett rikare liv på trevliga minnen...

Sant. Kroppen kommer räcka längre i alla fall. Det värsta är nog ångesten över att dricka för mycket, vet hur svårt det går att skada sig.

Blir du nykterist så är det definitivt inte det sista du gör...

Är trött och har ont i kroppen, lederna pirrar, svettas. Ska sova länge och starta mitt nya liv i morgon. Vädret får mig att vilja "njuta av en kall öl på balkongen framför solnedgången". Men jag njuter inte längre för jag vet att det slutar med att jag blir full flera dagar, när jag tar det första glaset vet jag vad som kommer hända. Ändå gör jag det.

Men jag ska bli nykterist om det så är det sista jag gör!

Hej igen alla!

En liten hälsning ifrån Norge!
Vi fick ett litet ryck hela familjen, tog några dagar semester runt helgen.
Packade bilen och drog till Trondheim och hälsade på en familj som vi umgicks med mycket hemma i Sverige, innan de valde att utvandra...

Det är gott att se dem igen, och vi har barn i månaden före och efter varandra, men av motsatt kön, (man kan nästan tro att fruarna ringde varandra och tjallade..?)
Vi har ett kanonväder, och tro oss lyckas smita ifrån skitvädret hemma, för det stod som spön i backen när vi drog på Fredagsmorgonen.

Stackars mannen hade hunnit tjacka på sig en hel back med staketpilsner (III) helt i onödan för min skull, och han som inte dricker bira alls, bara starksprit nästan...
Det här är snubben som kräver kaffe på tillställningarna för han drack jämnt kask, men så är han uppfödd på landet också...
Han fick någon ny sorts cognac som gåbortpresent, eftersom han bara älskar sånt som funkar bra ihop med kaffe...

Nu är jag inte lika elak som en bekant som alltid gav bort en riktigt fin smuggelwhisky han köpte på sina tjänsteresor när han åkte varje år och hälsade på sina bekanta...
Mannen i familjen väntade redan vid grinden när de kom, för att få sin fina flaska whisky, men en gång lurades min kompis kompis, och valde med flit att tappa den när han skulle ge bort den.

Pang sade den i alsfalten och hela innehållet rann ut i rännstenen, värden ställde sig på knä och grät bland glasbitarna, för att han förstod att här skulle det inte bli någon finsprit i helgen...
Min bekannta började föklara att det hade varit en tom whiskyflaska fylld med kallt Te'vatten, och att den riktiga flaskan låg i sitt chatull i bagageluckan...
Men det gick inte in i skallen på värden, han bara stod på knä och var alldeles olycklig...
Det var elakt, men för honom roligt, och de skrattade många år efter detta, men det tog några timmar/dagar innan han kunde det först...

Hursomhelst så känns det lite piggare nu, och Sonja jag ska svara på vad chefen sade när jag är hemma igen, så jag är på rätta "djupa" humöret igen, inte nödvändigtvis det låga läget...
Men här är det alltför glatt för att kunna ta något allvarligt just nu, vi har fullt upp med att häckla varandra med sverige/norge-historier så här möter mungiporna örsnibbarna för tillfället!

Ha' de', och missbruka inte solen nu, så att det bara är surväder när vi kommer hem igen, så spara några solstrålar kvar till mig...tack!

Morr'n da! Berra

.

Hej Pia!

vilken tråd menar du? Och vilken ljudbok om acceptance? Hungrar verkligen efter boktips o annat som kan hjälpa till.

Varmt, ja, kall dusch är det enda som hjälper.

Läste någonstans att "stänger man en dörr så öppnar gud ett fönster någon annanstans". Lite härlig bild, tycker jag, och det handlar ju faktiskt om det, för att kunna säga ja till något så kanske man först måste säga nej till något. Och det är ju det som är det svåra - att kunna säga NEJ!! Hur skall vi lära oss?

Cissi

Hej Alla!

Vad jätteglad jag blev över att ni "kikade" in här och sa hej!

Självklart så tycker jag att man ska ventilera sig här om vad man tycker och det och sån't.
Men det är kanonsvårt att "höra" hur det skrivs, och även om man sitter med huvudet på sned så kan orden alltid misstolkas, man ska låta människor få sin talan, och man ska få säga sin mening, men väga ordvalen på guldvåg så man inte riskerar att någon känner sig påhoppad.
Jag tror alla vi är lite extra känsliga för kritik när vi vågar öppna oss så hjärtligt som vi gör här på forumet, och att öppenheten beror mycket på den anonymitet vi kan gömma oss bakom.

Jag skulle nog själv inte vilja gå ut offentligt med detta, och bara bli ihågkommen som killen med alkoholproblem, jag hoppas att detta "löser" sig och att det blir en bra livserfarenhet för mig.
Om jag kommer att någonsin att kunna dricka igen vet jag inte, och just nu så hoppas jag varken på det ena eller det andra, utan konstanterar enkelt att jag mår bra helt utan den...
Och kommer troligen vara livrädd för att pröva den igen, kanske funkar ett tag och sedan är man tillbaka på ruta ett igen, jag tar inte ut något i förskott utan tar det som det kommer...

Jag lever här och nu, och orkar inte att sitta och grolla mig över något som inte har hänt ännu, det känns enklast så...

Anledningen till att jag inte har svarat tillräckligt snabbt, är att jag har överskridit min "quota" på mobila internet så nu "straffar" de mig med något så grönjävulskt slött modem så jag få traggla mig fram till månadskiftet med snigelfart...

Vi håller också på och bygger ett nytt dass på landet, så igår var vi fem familjer som hade lite party-party under partytältet fram till klockan 02, de bygger dåligt men festar bra.
Ingen brakfylla, utan mitt nykterhetsval har en lugnande verkan på övriga festdeltagare, så även barnen (9st) fick en fin upplevelse, och en massa skoj & bus.
Dasset kommer att få en förbränningskammare som bränner upp (skiten!) till aska, så den går redan under arbetsnamnet "krämatoriet", hö hö!

Huset får en sexkantigt utseende som påminner om Muminhuset, och där kan man ju mycket riktigt få vädra "mumindalen" också...

Nä, nog med skitsnack...

Hoppas att ni får en fortsatt fint förhållande till alkoholen, och låt inte er själ "våldtas" av det sjuka suget, det finns där och det ska bara negligeras...

Varje dag utan ångest, är en bra dag!, vad som än händer, jag har kontrollen!

Mitt liv är mitt, jag fick det tillbaka, och det ska förvaltas väl, och inte konserveras i sprit!

Mors Berra

.

Hej Mie och tack för svar!

Jag har tidigare sökt hjälp och klarat leva utan alkohol i nästan två år. Så , när jag trodde att allt var "under kontroll" tog jag några glas på en fest och trodde det skulle gå bra. Efter ett tag var jag naturligtvis inne i samma elände igen. Visst, det tog ett tag, för jag ansträngde mig verkligen att hålla det på salongsnivå, men hjärnan hade ju ställt in sig och det var tankarna på att ständigt få tillfällen att dricka som tar så mycket energi.
Sen kom katastroferna slag i slag - först bröstcancer och sen en fruktansvärd separation från en man som visade sig sakna all empati. Det kändes som att slungas ut i universum utan att veta när och hur man skulle landa. Tack vare mina barn (vuxna tack o lov) o vänner så klarade jag att komma bort från eländet, skaffa mig en egen tillvaro igen, men känner mig rätt så vingklippt. Just nu när sommarnätterna är varma och gjorda för gemenskap känns ensamheten extra hård, längtar faktiskt efter hösten och regnet och mörkret, men det vågar man väl knappt säga högt.
Egentligen har jag så många orsaker att lägga av alkoholen för gott (men det har väl vi alla som är inne här och skriver), men bara det att det finns ett samband mellan bröstcancer och för mycket alkohol borde ju vara en självklar orsak att lägga ner det. Men så enkelt är det inte. När min gamla mamma, som var rökare och fick amputera sitt ena ben, så satt det patienter med ett eller båda benen borta och bolmade utanför sjukhusdörren. Visst är det hemskt! Vi som skall vara så högt stående varelser begriper inte bättre!
För mig är inte AA något alternativ, jag har prövat och kände mig enbart deprimerad efteråt. Jag har inte sett att någon utnyttjat Länkarna, är dom helt passé? Men detta forum är helt enastående, bara man ser till att hålla sig kvar....
Cissi

Hej Cissi...

& välkommen!
Den här sommaren kan bli din vändpunkt om du själv vill.
Det är en prövning, livet testar oss på olika sätt, mer el minde...

Har du tagit emot ngn hjälp?
Berättat för ngn?

Du är otroligt modig som berättar här.
Ser fram emot att få höra mer om dej.

.... / Mie.