Senaste kommentarerna i forumet

Har lyssnat på den amerikanska AA-boken, en version från 70-talet, och Guds-snacket handlade främst om att hitta NÅGOT utanför sig själv att hämta styrka hos. Ett sorts placebo för själen. Kan förstå att många har problem med förespråkandet av en viss "hjälplöshet" men för att bli stark kanske man måste erkänna sig svag först.

Men att ta anstöt av någons tro har jag svårt för, är fascinerad av religion och lyssnar hellre än fördömer. Det är sällan värt att ta diskussioner med troende heller eftersom de anser sig ha en högre sanning som vetenskapen aldrig kan uppnå.

Hej,
Det är bara att gratulera dig Adde till att ha hittat något som gör att du håller dig nykter och som gör att du mår bra. Alla måste hitta sin sanning.

I Sverige är vi inte speciellt religiösa och vår statsminister avslutar inte sina tal med "Gud välsigna Sverige" som George Bush som sa "God bless America" i varje tal. Jag hävdar fortfarande att för många kan det vara "jobbigt" att Gud nämns och det är jag inte ensam om att tycka.

Varför måste man alltid försvara en organisation till 100% när man är med där? Känner man tacksamhetsskuld och lojalitet att man inte kan säga något kritiskt? Oavsett om man är med i AA, ett politiskt parti, en församling eller ViktVäktarna så tror jag att man kan få fler att ta del av gemenskapen om man är lite objektiv och inte går i försvarsställning så fort någon kommer med kritik. Det tycker jag snarare visar att det är enklare att lägga över tycka likadant som en organisation än att fråga sig själv vem man är och vad man står i olika saker. Det är det jag menar med att saker kan upplevas "sektiga" och blir kritiken bemött med att "om man hänger upp sig på ord så ska man söka orsaken någon annanstans" så tolkar jag det som att man inte får ifrågasätta vilket är tråkigt. Det finns plats för många åsikter och sanningar i vår värld bara grundtanken är kärlek och ödmjukhet. //Trey

AA är religiöst obundet och vi som går där är ett tvärsnitt av befolkningen, dvs både de som har en tro och de, liksom jag, inte bekänner sig till något samfund.

Det tragiska enl min erfarenhet är att de som har mest kritiska synpunkter är de som inte varit med några gånger på AA. De skrämmer bort de personer som det kanske skulle vara sista räddningsplankan för. Enligt min mening är i stort sett de flesta utvägar som leder till ett nyktert, tablettfritt och drogfritt liv värt att prova.

AA's texter är från 30 talet och enl känt mane'r så ändrar man inte ett vinnande koncept. AA finns över hela världen och för mig spelar det ingen roll vart jag kliver in i ett möte så känns det som hemma, min stora trygghet när det krisar. För att det ska kännas så så kan man inte hålla på att ändra för det är en enorm apparat att ändra böcker, möten, affischer mm mm så fort någon tycker annorlunda. Eftersom AA drivs av egna frivilliga bidrag och inte tar emot hjälp utifrån så är ekonomin också avgörande, det kostar att ändra.

År det så att man hänger upp sig på ett ord så ska man nog söka orsaken någon annanstans.

Tex vända blicken inåt.

Ha det bra !

..tänk vad tjurig forumet är när man har råkat tryckt på fel tangent...
Om det inte försvinner helt (hänt minst 6-7 ggr nu) så går det inte att få bort inlägget om det blev fel...
Jaja, gör nya friska försök...

Hej Trey!

Jo jag håller med dig, det känns nog lite avdankat att pressa upp en bibel i nyllet på en när det är alkoholen som man har problem med...
Jag tycker också att den egna tron är väldigt privat, och ingen ska få pressa den ena eller den andra om dess övertygelse...

Jag har nog lite taskiga vibbar efter de frikyrkliga upplevelser man hade som ung som bara har sått ogräs i mitt sinne, tyvärr..

Jag är inte ateist, men inte troende heller, men håller dörrarna öppna om man så säger, vem vet en vacker dag kanske man får en uppenbarelse med Gud & grabbarna...

Men just idag så känns det som om man skulle få motfrågan " Tror du på tomten också?"

Men visst tror jag på att det kanske hjälper om man lägger sin tilltro i AA i någon annans händer, men att kalla det för Gud å de å sånt, det känns förlegat..
En högre tro kanske funkar, men många liksom jag, tar avstånd från sådant om det benämns fel.

Jag minns bara när jag var 12 år och skulle gå med i scouterna, fick i sista stund veta att kyrkan hade sina fingrar i den syltburken, så jag vände i praktiken på tröskeln...

Jag har stor respekt för kyrkan med dess historia och deras traditioner, men vill inte ta åt mig av deras andliga tro helt och hållet...

Jag vill att min tro ska vara fri, och inte hamna i något fack, min religion är faktiskt min helt egna.

Mors Berra

Adde,
bra svar. Ville skicka ut en lite provocerande fråga i hopp om att få de svar jag ville och det fick jag. Jag tycker ändå att om texterna är från 30-talet kanske kan ska "uppdatera" dem. Även icke-troende kan ju få stor hjälp av AA och man kanske tappar människor en som blir avskräckta och känner "detta är inget för mig, jag tror inte på Gud" etc. Men det var bara en tanke, har all respekt för alla som AA hjälpt och hjälper och det jobb de gör men man måste få vädra saker som detta tycker jag. // Trey

Trey !

Om du fokuserar på det som är viktigt inom AA, dvs "En önskan att sluta dricka", så blir livet så mycket enklare. Jag är inte religiös men idag har jag fattat att jag inte är ensam på min vandring i livet. Det viktiga för mig var att se utanför min lilla trånga värld och se att det fanns hjälp att få om jag bad om hjälpen. AA säger att "Gud, som vi själva uppfattar honom/den/det/henne" så det har inget med den traditionella religiösa inlåsningen att göra. Det absolut viktigaste för mig har varit att ha ett öppet sinnelag och och inte måla in mig i nya hörn.

Den sovande alkisen i oss är högst påtaglig. Jag har nu fått begreppen Fenix1 och Fenix2 att arbeta med. Fenix1 är den som vill leva ett rikt liv, som insett att alkohol stjäl alldeles för mkt från livet och som är beredd att göra ett val. Det här är Fenix2 inte alls glad åt. Han har tömt Fenix1 på energi, och bara låtit honom ha så pass mycket ork att han tagit sig till systemet. Fenix2 bryr sig inte ett skit om hur det går med Fenix1, bara han får sitt rus precis som dagen innan. Fenix2 två är en djäkla typ som varken jag eller någon annan egentligen vill umgås med. Men nu är han rätt rejält tyst sedan snart tre veckor. Det har blivit lätt att andas och Fenix1 har verkligen mått kanonbra senaste tiden. Med nya val skapas nya mönster i hjärnan.
Natti
/fenix1

.

Hej,
Varför är det så himla mycket gud i AA. Jag trodde det var en myt men när man läser detta som Adde citerar av det som läses påp ett AA-möte: "Utan hjälp blir den oss övermäktig. Men det finns en som har all makt - denne ende är Gud. Må du finna honom nu!" Kommentarer är onödiga, men om jag inte tror så varför "må jag då finna honom"? Må jag bli nykter kanske är en bättre önskning, verkar jobbigt att få pressen på sig att finna gud också. bara en reflektion, känns väldigt sektigt. Har en bekants bekant som är med i AA och hon avslutar varje mail med "gud välsigne dig". Missförstå mig inte, har full respekt för alla som tror, jag tror själv på en gud, min gud, en högre makt men min tro är privat och jag tycker inte man ska bli påprackad något, när man inte sökt sig till AA i egenskap att söka en tro utan för att man har problem med alkohol, det är att leka med människor....//Trey

God Morgon Världen!

Igår när jag stod på baksidan så kände jag grillukten ifrån någon granne...
Direkt kopplade min hjärna ihop detta med att "vad gott det skulle vara med en bira!"....
Eller ett glas rödvin hade suttit fint...

Hjärnan associerar direkt grilldoft med två typer av alkohol, inte med bearnaise eller potatissallad, nej med rödtjut eller pilsner...
Det är en läskig koppling till hur manipulerad hjärnan verkligen är, för det är 3/4 år sedan den praktiserade denna koppling, men den kommer fortfarande ihåg...
Det är sådana här grejor som gång på gång skrämmer mig med hur djupt rotat tillvänjningen av alkoholen sitter, och efter så pass lång tid...

Det är längtan som är den tunga biten, inte själva drickandet...
För luktar jag idag på rödvin eller känner rödvinsdoften från de som har druckigt den, så är det absolut ingen angenäm doft längre, den knyter inte ihop det med något "gott" längre.

Men längtan finns där, jag antar att det är kroppen som längtar efter ruset, och försöker manipulera mig dit med alla medel..

Tänk att jag måste tillrättavisa mig själv hela tiden, så starkt drar giftet i själen och kroppen, om jag slappnar av så vaknar den lilla djävulen så sakteliga tillbaka ifrån sin törnrosasömn, och upptäcker att området inte längre är bevakat och nu kan det sättas igång och röjas igen..
Det verkar inte finnas någon begränsning på dennes sömn, den kan vakna upp hur tidigt eller sent som helst, släpper man tyglarna så skenar hästen...

Jag går in i vardagsrummet och ser min "samling" i barskåpet bakom vitrinfönsterna, det finns hur mycket pavvor som helst, de flesta bara påbörjade, några bara för att man då ville testa, andra för att de inte var så goda, eller sötsliskiga, och man nämns inte hälla ut skiten, för sprit är dyrt, och som svensson är det som att svära i kyrkan om man häller ut sprit!
Längst upp i bokhyllan har jag gallonflaskan med Whisky, knappt halvfull, numera bjudsprit!

För det är så, att all alkohol står kvar därhemma, kanske låter utmanande för många men i mitt fall så handlar det om karaktären, jag vet var det finns om "andan faller på.."...
Och nu står jag här och håller "andan", så allt hänger på viljan, och den finns....
I kylskåpet har jag 7 st dosor snus sedan jag slutade snusa för ett år sedan, men jag vet var de finns "om andan faller på"...

Min svärfar slutade röka för snart 20 år sedan, han flyttade för ca 7 år sedan och överst i skåpet ovanför kylen låg det en halv limpa med kruttorra commerce eller liknande...
Jag frågade under flytten om det inte var dags att förflytta dessa taggar till runda arkivet (soporna)
, men se det fick jag absolut inte, de ska följa med, "..om andan faller på", det handlar om karaktären och ingenting annat, och se där har jag lärt mig något...

Så nu går jag här på baksidan och luktar på grilloset, och låter karaktären växa istället för min ångest, och med tanke på mina gröna fingrar så är det nog den som frodas bäst.
Undrar bara hur jag skall få den att växa i en kruka???

Mors Berra

Ja jag skriver åxå i min lilla tråd som börjar bli ganska lång nu o ofta får man inga svar men ibland så...
O jag läser allt du skriver även om jag inte svarar.
När min son var 2½ o jag separerade från hans far blev jag samtidigt nykter o var det i 11-12 år.Sen kom en liten utflykt på 6-7 år.
Det var när jag träffade en jättefin man som inte hade några alkholproblem,en helt vanlig sympatisk man som tog en irish coffe på lördagkväll o ville dela en fl rött till maten.O jag hoppades,trodde,önskade att jag kunde dricka socialt som honom.Så jag började lite smått.I två,tre år funkade det någorlunda,men förmodligen märkte jag inte att det eskalerade.Inte förrän nu.För 10 dar sen fattade jag beslut om att bli nykter igen.Gå tillbaka till där jag var innan.
Men jag behöver hjälp o stöd därför är jag här,vill vill gärna dela med mej därför är jag åxå här.
Jag ska åxå få en medicin mot suget så jag kan stå emot lättare första månaderna.
Tror att min son (nu 21) är ganska glad för detta.Vi pratade om det igår o han tycker "att om du känner att det inte är bra för dej att dricka så ska du sluta....
Ha en bra dag Berra.

Faan vad bra Berra. Du drar upp nya spår i hjärnan, eller snarare ändrar riktning på de spår som redan finns men som jag insett är möjliga att förändra. Jag håller också på att sparka ut alkisen i min hjärna, men först ska jag strypa den faan och det ska bli mig ett nöje. (OBS, i alla andra fall är jag en hyfsat snäll och godhjärtad person tror jag, men i det här fallet har alla spärrar släppt! Nu är det Ak 4 och bazooka som gäller. )
/fenix

God Morgon Världen!

Återigen en god morgon utan bakfylla och ångest, jag har receptet om någon vill ha!

Är på landet där väldans mycket är förknippat med alkohol, det är här jag klämmer 1,5 backar starkbira i veckan under 3-4 veckor årligen, och på helgerna ca 10 burkar..
Dessutom någon liter rödtjut när grillen är igång, och några gin&tonic på småtimmarna...
Ibland en virrepinne, någon konjagare, ett par shoot'ar, och till sillen ett par supar...
Det har funnits en massa orsaker till att göra det, och väldigt få till att inte göra det...

Nu är det precis tvärsom, men mycket hårdare tryck på en själv...
Om jag har slitit och är supertörstig, så står det numera bara läsk och smakvatten i ölkylen...
Till grillen är det vinglas, men bara cola för att "hålla färgen"...
Är det gin&tonic, så tar jag alla tillbehören såsom is, citron, virke men ingen gin, på detta sätt är jag fortfarande "med i gänget", men fyllnar inte till...
Det funkar alltså, men visst det är inte lika roligt när det är fyllan man vill åt...

Man får jobba lite extra och "toka" sig ändå, dra nån rolig historia eller fräckis, och det gör ingenting om man gör bort sig i det sällskapet, de kommer ju ändå inte ihåg vad man gjorde eller sade, för jag är kung på morgonen efter, och då är det jag som är stöddigast...

Mors Berra

Hej Mie!

Du kan ju fortsättningsvis påminna bror din att han har varit där...
Låt honom inte glömma varför han tog sig dit, ångesten...
Hjälp honom att komma på vad som skapade ångesten, alkoholen...
Fråga honom om han är nöjd med denna erfarenhet, och om han vill återuppleva den?

Hjälp honom att tänka vidare, att han egentligen begick två stora misstag...
De första var orsaken till att hamna där, det andra var att lämna det..

Fråga honom om han kunde ha gjort några andra val?
Fråga honom om han är stolt över sitt liv, om det är något han vill förändra?

Fråga honom, om det är något han kan göra för att få en stoltare syrra?

Livet är inte lätt, men varför göra det ännu svårare med alkoholen...

Jag har själv ikväll suttit och "tittat på" när frugan, svågern och svägerskan druckit både det ena och det andra, mest kändes det väl när de satt och sög i sig lakridsshootsen som jag gjorde förra året med äkta godis...

Men vet ni, det gör ingenting, jag vet att jag är en vinnare, och det får svida lite...
Jag vinner en morgondag utan ångest, och det är värt allt annat i hela världen...

I min mage guppar 1,5 liter cola under hela kvällen, och den kolsyran ger inga sura uppstötningar, och skall med glädje kissas ut i morgon bitti när jag fräsch tittar ut i morder natur och ser vad regnet har skapat under natten på landet..

För just nu ska jag skynda mig och gå och lägga mig, och ligga och lyssna på när regndropparna smattrar mot plåttaket...
Hade jag varit full nu, så hade jag redan sovit ett par timmar i soffan och resten av natten, helt omedveten om allt omkring mig...

Det ÄR skillnad, jag lovar!

Mors Berra!

Ja... om han kunde förstå det...bror min...
Om mina barns far kunde förstå det...

Bror min har dragit från det där tillnyktrings stället... vad fan... kunde han inte rida ut stormen.
Kunde han inte ta sig själv på allvar för en gångs skull.
Först så skriker han efter hjälp för att sen fly ifrån den.

Säger får se vad som händer... jag säger att det kommer inte hända ngt så länge du inte kommer till insikt & vill att det ska hända ngt.

Jag kan inte göra ngnting... bara vänta & vänta & vänta...

Men jag är väldigt bra på det... att vänta...
Ja ja.. hit & dit, fram & tillbaka...

Andas in...andas ut... LEV... / Mie.

Den här texten läses alltid i början av varje AA-möte. Den ger kanske en hum om varför vissa lyckas och andra inte :

Sällan har vi sett en människa misslyckas som utan förbehåll följt vår väg. De som inte tillfrisknar är de som inte helhjärtat kan eller vill följa detta enkla program. Vanligtvis är det män och kvinnor som är så skapta att de inte förmår vara ärliga mot sig själva. Det finns sådana olyckliga människor.

Det är inte deras fel, det tycks vara medfött. De är av naturen oförmögna att förstå och utveckla ett levnadssätt som kräver omutlig ärlighet. Deras chanser är därför mindre än för genomsnittet. Sedan finns det också de som lider av allvarliga känslomässiga och mentala störningar, men många av dessa människor tillfrisknar trots detta – om de förmår vara ärliga. Våra berättelser avslöjar i stora drag hur vi var, vad som hände med oss och hur vi nu är. Om du har beslutat att du vill ha vad vi nu har och om du är villig att göra allt för att uppnå det - då är du mogen att ta vissa steg.

Inför några av dessa ryggade vi tillbaka. Vi trodde vi kunde finna en lättare och mindre krävande väg. Men det kunde vi inte. Med största allvar ber vi dig att vara oförskräckt och grundlig från första början. Några av oss försökte hålla fast vid våra gamla föreställningar, med påföljd att resultatet uteblev - tills vi gav upp dem fullständigt.

Kom ihåg att det handlar om alkohol, listig, falsk och stark!

Utan hjälp blir den oss övermäktig. Men det finns en som har all makt - denne ende är Gud.
Må du finna honom nu!

Halvmesyrer var oss till ingen nytta. Vi stod vid vändpunkten. Vi överlämnade oss helt i
Hans händer och bad om Hans beskydd och omvårdnad.

Här följer de steg som vi tog och som är ett förslag till ett program för tillfrisknande.

1) Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi inte längre kunde hantera våra liv.

2) Vi kom till tro på att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd.

3) Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i Guds händer, sådan vi själva uppfattade Honom.

4) Vi gjorde en grundlig och oförskräckt moralisk självrannsakan.

5) Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska den exakta innebörden av alla våra fel.

6) Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

7) Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

8) Vi gjorde upp en lista över alla de personer vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla.

9) Vi gottgjorde personligen alla dessa människor så långt det var oss möjligt utom då detta kunde
skada dem eller andra.

10) Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.

11) Vi sökte genom bön och meditation att fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi
uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och
styrka att utföra den.

12) När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett andligt uppvaknande försökte vi föra detta
budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Många av oss utbrast: "Vilka krav - Det klarar jag aldrig." Tappa inte modet. Ingen av oss har ens tillnärmelsevis lyckats att helt följa dessa principer. Vi är inga helgon. Det viktiga är att vi är villiga att tillväxa i andlig riktning. De principer vi upptecknat är vägledning till en sådan utveckling.
Vi eftersträvar själsliga framsteg snarare än själslig fullkomlighet. Vår beskrivning av alkoholisten, kapitlet till agnostikern och våra personliga erfarenheter, både före och efter,
klarlägger tre viktiga grundidéer:

(a) att vi var alkoholister och inte kunde hantera våra liv.

(b) att förmodligen ingen mänsklig kraft kunde befria oss från vår alkoholism

(c) att Gud kunde och ville - om vi sökte Honom.

© 2007 www.aa12-steg.se

Hej igen...

följetongen bror forts...

Han har hamnat på ngn form av tillnyktrings klinik.
Hade enligt honom 2,8 i promille när han kom dit.

Men när han har nyktrat till & ångesten börjar släppa så förstår han inte vad han gör där. & vill därifrån.
Jag säger att jag tycker att han ska ta den här chansen att få hjälp.
Be om ngt behandlingshem el dyl.
Nämdemansgården finns ju här i närheten av där jag bor så det kanske skulle kunna locka & motivera honom lite.
Hoppas jag.
Vill jag tro.

Helt sjukt vad min medberoende gen slå till...
Rädda, rädda, rädda.
Samtidigt som jag inte låter honom förstå det utan säger att han är en vuxen människa med ett eget val.
Han måste göra den här resan för sin egen skull.
Måste vilja själv.
Ingen annan kan göra det åt honom.
Att han håller på att förlora hela sin familj.

Fattar han det?

I ena sek JA i andra NEJ...

Det gör så ont i hjärtat att inget kunna göra förutom att vänta på att han ska falla lite till & slå sig fördärvad.
Tyvärr kan det vara så att han inte klarar sig nästa gång.
Det blir värre & värre saker han gör på fyllan.
Mot sig själv & andra.

Han säger att familj & vänner går före allt.
Men jag vet att "polaren" alkohol kommer först. tom före honom själv...
Han är lurad & manipulerad av sin sluga, elaka & egoistiska vän.

Han säger att det blev inte som han hade tänkt...
Nä... för vem blev det som man tänkt.
Vissa kommer rätt nära sina mål, medans andra kommer milslångt ifrån.
Vad det beror på?
Ingen aning... tur? skicklighet? ödet?

Vad jag vet är att vi alla kan välja att göra en förändring som leder till ett sundare & bättre liv.
Jag gör mina val.
Hela tiden kommer nya val... höger el vänster... bra el dåligt...
Måste tänka mej noga för, vara på min vakt.
Lita på att jag KAN när jag har bestämt mej för att VILJA...

Livet är snällt mot oss när vi börjar vara snälla mot oss själva... / Mie.

Hej...

Har pratat med min bror... han är nu inne på sin 5:e onyktra dag / dygn.
Han ringde i morse & hade ångest... livet var pest & han var full som en kastrull.
Jag försöker få honom att förstå att han måste inse att han har ett problem & sen söka hjälp.
Bad honom göra Addes övning... att se sig själv i ögonen i en spegel & säga att : Jag är alkoholist.
Men han har inte kommit så långt än.

Jag frågade om jag skulle ta reda på nr till hans beroende enhet... han trodde inte det fanns ngn där han bor... men JA det kunde jag ju göra...

Så nu har jag skickat honom nr & länkar på msn & mobil...

Tror inte att han är mot. men kan inte låta bli att försöka... han bad ju faktiskt om det den här gången.
FAN... det är så jobbigt att stå vid sidan av ngn som håller på att gå under & vägrar inse det.

Jag försöker få honom att säga att han är alkoholist... ställer omvända frågor...men nej han ser det inte än, el jo det gör han nog, men vill inte.

Avslutade med att be honom ringa då han är nykter... / Mie.

Hej!

Härligt med Spanien Mie, det kommer att bli härligt, bara att njuta av varej stund!

Lise

hej mie .va roligt, en resa kan många ggr fungera som en vändpunkt. och din resa har redan börjat med planering och drömmar bättre än dom där hemska drömmarna.......vänligen denial

.

Kul att läsa om ditt hissäventyr Berra. Låter lite symboliskt tycker jag, det tar sin tid att sega sig uppåt, men går botten ur går det djävligt fort utför.
Som jag har lärt mig senaste tiden, så hade jag problem med alkoholen förr i tiden. Inte nu längre, inte om jag inte vill. Lär mig sakta att prova på nya stigar i stället för att automatiskt välja de upptrampande som leder till bolaget.
Gott till alla
/fenix

Hej alla knäppisar.... =o)

Välkomna till knäppisklubben...( inte bara alkisar som är knäppa )

TJOHO... Jag har best en resa till Spanien om 2 månader. 2 veckor vid stranden...
LYX?
Ja verkligen...

Livet ÄR till för att levas... / Mie.

.

Kyss Livet!

..så brukar några säga när man vill ta åt sig av livet, jag tycker som, ..om...

Kyss Röven!, skulle vara en mer passande ordval för mig just idag...
Och hur vet jag det då, jo för just idag så smakar livet skit, rent ut sagt...

Och jag vet tamigsjuttonintevarför?

Livet går upp, och ibland ner, just nu så känns det som om hissvajern har gått av...
En historia föll mig in just apropå hissvajern...

Jag var inne i den stora hufvudstaden vid ett tillfälle för att gå till en hjärtspecialist, tja inte för någon hjärtesorg utan av andra mer fysiska nedärvda möjliga åkommor...
Den privata praktiken låg i några gamla hus som det ofta är inne i den stora staden, och att färdas mellan dess våningar gör man i någon medeltida råttfälla vid namn hiss.

Det är metallgrindar som SKA klämma fingrarna av en, och ska skapa fängelsekänsla för den som färdas i den, själva korgen är av något murket ädelträ som av någon anledning alltid knakar i.
Storleken är under kvadraten och i jämförelse med vårat skithus på landet så får dasset favören av att kännas som blå hallen, nåja nog om detta...

När jag skulle färdas upp några våningar istället för att slå ihjäl mig på den slitna grå marmortrappan, och grinden skulle precis klippa fringrarna av mig så kommer det två äldre östermalmsdamer och rycker tillbaka stängslet...

Damer och damer..., jag kan benämna dessa medaljongförsedda huvudbonader och plymförsedda blåhårstonade, lösgommade skapelser för något helt annat, men om jag ska vara snäll så kan jag bara säga att deras bäst-före-datum har gått ut, för länge sedan...
Och deras närmaste anfäder troligen inte hade sapiens som latinskt mellannamn..

Jaja, hur som helst, dessa två skrumpna damer skall alltså dela samma kvadratmeter med mig, och avståndet mellan oss skulle få en sardinburkskordinator att söka nya hemvistelser...
Hissen startar sin färd uppåt med viss möda, det knakar och knäpper i lådan överallt...
Damerna som fortfarande har en god hörsel börjar ifrågasätta hur många personer råttefällan kan ta, det står förvisso tre på skylten, men BerraButt alene väger ju då nästan en och en halv gång mera än den där standardpersonen på 75 pannor, men detta hymlar vi inte vidare om...
Damerna frågar om hissvajjern klarar av tyngden ifrån oss alla, och jag på ett bemyndigat sätt svarar att den håller nog alla gånger....

Men under mikrosekunden av mitt liv så kan jag inte längre vara snäll, utan fortsätter vidare samtalet med att förtälja följande...

"..men botten brukar gå ur..."

Damernas påklistrande leende förändras snabbt, och man kan nu se att pudret inte längre har nått ända in i skrattrynkorna...
-Är det säkert? kommer frågan tillbaka...
-Njae, svarar jag, ...men det brukar hända när man gör så här....
och jag börjar försiktigt gunga med knäna så att hela hisskorgen rister och knäpper...
Damerna trycker blixsnabbt på våning 1 knappen och kliver ur, och säger att de tar nog trapporna upp sista två våningarna...
Jag ger dessa ett litet sorgset leende när de stänger grinden, men skrattar elakt tyst för mig själv de sista våningarna upp, och har så svårt att låta bli att brista ut i ett hånfullt skratt, att jag biter mig så hårt i underläppen att det nästan blöder...

Läkaren konstaterar att jag har ett "glatt och piggt" hjärta efter alla undersökningar, och vid ett sådant tillfälle så kan man ju undra varför, är det bara för att man får vara så j-vla elak emellanåt som hjärtat förblir glatt & piggt..?

Tja varför berättar jag detta för er, ...har inte en aaning...

Men det känns redan bättre, och jag börjar känna att 1/6 av arbetsveckan bara återstår, och det finns hopp om livet i alla fall...

Ja sa ju att jag var knäpp!, Mors Berra!