Senaste kommentarerna i forumet

Go'dagens!

Ville bara berätta, att detta var nog den blötaste helgen i mannaminne!

Som tur är så menar jag vädret, det har i stort sett regnat kontinuerligt här från Fredag lunch till Måndag morgon, han där uppe håller på och vrida ur det sista ur molntussarna just nu.

Grabben hade mycket riktigt fotbollscup, men bara på Lördagen för på Söndagen ställde de in efter 30 mm regn under natten...
Och då var det bara lera på planerna, så grabben fick åka i bagageluckan mellan planerna, och fick sitta på picnic-filten (jag var ju optimistisk i mitt tänkande i alla fall..) på vägen hem.
Han skulle få vilken SPA-kärring att gå i taket hur lätt som helst, med den lerinpackning.

Jag blev bara glad att det blev inställt, efter dryga nio (ja 9!) timmar i regnet så var jag ganska så less på att vara fotbollsförälder, ja egentligen inte på fotbollen, men den fick lida för det dåliga vädret.
Jag var blöt precis överallt, ända in på skinnet, tom fisarna var blöta, suck!
Hemma satt frugan i den varma sköna (torra!) soffan, hon hade bara behöva stå två timmar på planen med storesyrran, gissa om jag hade velat byta...
Ni vet, skinnet på fötterna var alldeles vita och skrynkliga och nästan lik-kalla, de trodde väl att de var på väg att bli begravda i den leran och vätan...

Det var hur som helst väldigt skönt att komma hem till värmen, och torran?(heter det så?).
De andra föräldrarna pratade om hur stora deras whisky skulle vara när de kom hem, alltifrån 2 cm ifrån botten till 2 cm ifrån kanten, och det skulle så f-n heller vara någon is eller vatten i den!
Jag tänkte bara, jaja, stackars dem i morgon!
I min familj var det överhuvudtaget inte en droppe med alkohol denna helg, frugan valde cola precis som jag och alla barnen till söndagsmiddagen, man reflekterar inte på det längre!

På Söndagen valde vi att ta med en kompis till grabben och gick på bio, men det verkade vara nr 2 på listan (efter IKEA då) att göra en regnig dag för resten av Sveriges befolkning på en helg.
Det var ståplats i stort sett överallt i vilket centrum man än tog sig till, Suck!

Så ni som kommer ihåg mitt resonemang, tänka positivt och se fram emot helgen, det funkade ända fram tills dess man befann sig i den, och det blev en skitresa utan dess like...
Men kaffet var inte lankigt i alla fall, och de andra föräldrarna var trevliga...
Men i sista matchen så fick vi däng ordentligt, och jag sade till en pappa...nu skulle man vara naken!, varför det frågade han, jo för det här suger svarade jag!, utvisningsbåset för Berra!

Måndag idag!, japp!, tvär?, njae!, varför?, skolavslutning i morgon, och ledig!

Så ibland så kan en måndag te sig bättre än helgen, otroligt!..
Det regnar i alla fall inte...

Mors Berra

Hej...

Försök springa igenom väggen, för på andra sidan är det varmt,skönt & ljust... *ler*
Du är verkligen inte körd, utan du har massor att ge.Till dej själv, till din fam & till oss här på forumet.

Att lämna över sin själ är stort & nästan inte greppbart.
När man rotar i sitt inre med hjälp av en vägvisare så kommer det mkt tankar.
Luften går ur & man kapitulerar.
Svårt & jobbigt men väldigt väldigt nyttigt.

Att fokusera på sig själv, sina tankar & ideer.
Reflektera över liv & leverne.
Bestämma mej för hur jag vill göra med resten av mitt liv.
Det finns så mkt man bör fundera på & inte bara trampa på i samma spår.

Försöka att inte döva & blockera känslorna som finns där under ytan...
Ge dem näring så att tankarna kan flöda fritt.

Samla kraft & mod att göra en förändring.

Livet är verkligen till för att levas... Ta chansen... / Mie.

Hej Tjejer!

..vad glad jag blir när ni frågar hur jag mår, Tack!

Jo Pia, "det hänger" fortfarande...(inga syftningar, utan, bara..).

Jag har egentligen en bra grundtro på mig själv, jag vet oftast vad jag klarar av osv..
Har fötterna på jorden men är ändå liten i sinnet...
Men jag känner mig så förbaskad ledsen hela tiden, ingenting är bra, ingenting är roligt, har inte råd med någonting, ingen ide' att försöka för det kommer aldrig att gå osv...
Dvs allting går i svart och moll och det påverkar hela min sinnesstämning.
Jag gör saker som jag vet borde vara roligt, och kanske "peakar" nån timme här och där, men faller snabbt tillbaka i det "trista" livet...
Jag stålsätter mig för att fungera utåt och med familjen, och få märker något...
Men ibland så känns det som om jag skulle passa bättre som en blodfläck på ett RC lok...

För när jag är glad så smittar jag av mig och blir alldeles "fnittrig" hela jag, kanske var fyllan en övertycksventil som fick mig att pysa över då och då, vem vet?
Jag hoppas kanske för mycket på mina lyckopiller, de tar udden av mina panikångestkänslor, men inte själva grundfundamentet, den grå massan...

Jo jag har varit hos pysselogen, har skrivit om det tidigare i den här tråden, det var en höjdare alla gånger, hon gav mig nya trådar att rycka i när jag lade hela min själ i hennes famn.
Jag ska dit efter midsommar, och jag riktig längtar att få ta tag i mitt inre igen.
Så jag är inte "körd" ännu, men har inte riktigt tid att vara "pundig i pallet" när det har blivit knut på tarmpaketet, en mental form av kolik!

Men nog om detta, ingen blir ju gladare av att höra hur dåligt andra mår...
Jag försöker hitta på nya sätt att varva ner, och se vart jag står istället för att vara ständigt fartblind, och fotograferingen tilltalar "andra" sinnen förutom det verbala...
Jag blir stolt när jag har lyckats fånga ett ögonblick som ger mina sinnen en form av rotänkande.
Jag såg att du varit inne, men länken till din blogg funkade inte, så du får gärna ge mig den igen.

Nykterheten är "inget problem längre" för mig, har inte rört en droppe sedan tredje veckan i November, utan jag har börjat vänja mig vid mitt nya tänkande, alkoholen är inte till för mig.
Allt som kan missbrukas, kommer jag att missbruka, så varför ens tänka tanken.

Alla fördelarna finns framför mig, och vågar man öppna ögonen så syns dem.
Lyckan finns inte i en glasflaska eller bag-in-box, även om det känns så någon timme eller så!
Däremot allt runtomkring drickandet attraherar mig, hela det sociala (och trevliga!) livet vill jag ha, och det tar jag för mig genom att dricka något som ser ut som de andra dricker i likadana glas och jag är med alla i gemenskapen med ett enda undantag, jag blir inte påverkad!

Jag brukar ibland tänka vad skulle jag ha sagt eller gjort OM jag har varit full nu, och så gör jag det ändå!!!, hur skämmigt det än är, och det är ganska så förlösande på sitt sätt!
Folk skrattar åt mig på min bekostnad, vi har kul, MEN jag har kontroll!

Och lilla Ängeln, jo jag borde också titta upp, i måndags när jag var ute med grabbens klass, så fick jag måsskit på magen, likadant som i höstas när jag var ute på galej med de då med.
De andra klassföräldrarna tror att jag bär på någon ond besvärjelse som måsmugg eller något!
Så det där med att "ta ingen skit" funkar inte alltid, inte om det kommer uppifrån i alla fall...

Jag ser också fram mot en skön helg, dessvärre är den avsatt till att nöta röv vid en fotbollsplan hela helgen då grabben har cup!
Har varit på samma ställe tre år tidigare, och den brukar vara fylld av regn, kyla, lera, väntan, lankigt kaffe och hembrända hamburgare, om man tänker i moll...
Men om man tänker positivt så är det sola, picnicfiltar, surra med andra glada föräldrar, en massa skratt och vinst naturligtvis...

Så nu gäller det att det goda tänket vinner över det onda, man vill ju oftast inte ta sats om man tänker sig springa in i väggen, om man nu inte ska springa igenom den...!

Mors Berra

Hejsan Killen!
De är så tryggt o roligt att läsa dina inlägg, liksom känns bra när man läser de, du har en otrolig styrka o kärlek i dina svar. Tror du är en toppenkille o som du själv kämpat! En stor bukett fina sommarblommar till Dig från Ängeln!

Ett tips på självhjälps linje när man är deppad är TERAPILINJEN. Chattade mycke där själv när jag fick min diagnos OCD. Skönt o chatta lite med dem som är i samma båt. Tyckte de var en bra sajt o fick svar på många funderingar!

Ha en riktigt bra helg o titta uppåt (brukar min psykolog säga) för de är du värd!

Stora bamsekramar!!!

.

Hej lilla Ängeln!

Vad kul att få höra ifrån dig igen, har saknat nya inlägg av dig...
Försöker måla upp den värld du lever i med valet av dina ord, och jag tycker det känns som du är en överlevare, du kanske inte har så bråttom, men tar säkra steg framåt...

Du ska inte ägna några tankar åt ditt ex, du är förmer än vad han kan/kunde ge dig...
Hans onda ord slipper du framöver, och du är för fin för att "backa bakåt igen".
Gräv ner dig i arbete om du mår bra av det, men ta inte på dig för mycket...

Kommer någont ont inpå dig, så sopa bort det från axlarna som gammalt mjäll,
du är en tuff tjej som inte tar någon "ny" skit...

Om du behöver ventilera något med någon som aldrig skvallrar, ta ett snack med syrrans jycke, de är oftast goda lyssnare och besvarar nästan alltid med kravlös kärlek...

Jo om man känner sig hängig så kan man hänga upp en shysst fasad i alla fall, jag har själv gött vår lokale hudcancerleverantör (solariet) med hundratals kronor, och är brun som en pepparkaka.
Och jag mår mycket bättre när jag ser mig själv i spegeln, istället för den där snubben som ser ut som han blir överkörd av tåget varje morgon...
Har fått många avundsjuka frågor om jag har varit utomlands, och ibland brukar jag äckla mig och säga att solen skiner alltid där jag finns ändå...

Är så fruktansvärt medveten om min deppighet att jag försöker med alla medel pigga upp mig själv, det är väl egentligen bara Måndagar då stötdämparna slår igenom, eller då jag tillåter de att göra det...

Istället för att tacka att "döden" ännu inte har infunnit sig i mitt liv utan alkoholen, försöker jag tillåta mig att se de små guldkornen som ger livet mening...
Ibland har vi så bråttom att se framåt, att vi inte alltid ser var vi är...
Jag försöker sätta mig på huk och se det som finns runt omkring mig...
Jag har fått motorstopp på motorvägen, och trivs med detta...
Stannar och tittar i dikeskanten efter nya blommor jag ännu inte har fått chansen att bekanta mig med, runtomkring mig svischar alla som har bråttom till jobbet, eller hem ifrån det...

Några av dessa bilder har jag försökt avbilda på min fotoblogg, www.stuletliv.blogg.se...
Välkommna in i mitt liv, eller bara få en liten smak av det i alla fall...

Mors! Berra

Hej Berra!
Va, jag saknat Er på sidan här. Vill bara berätta idag är jag så gott som stående Ängel, ja kanske svajande ibland! Men tankarna om de förflutna dyker upp då o då o man blir både ledsen och nedstämd! Men idag ser mitt liv helt annorlunda ut, jag har börjat jobbet 50% efter långtids sjukskrivning o trivs som fisken i vattnet. TÄNK att de finns folk som ser mig för den jag är!
Gått på fester o vart nykter o de har gått bra, ska jobba nu Juli på Stora gatufesten här i stan,
där får man verkligen se mycket elände du.

Mitt ex. har jag brottats med till o från men vart stenhård fastän tvekan fanns där i början men ju längre de gått desto mindre saknar jag de där supandet o nervärderande orden man fick ta emot.
Han har skaffat en ny tjej nu o jag ser dem ofta på stan eftersom jag jobbar där, bärandes på vadå? Jo, systempåsen förståss. Då stinger de till o jag tycker synd om henne vilket helvete hon kommer att få! Men de måste man upptäck själv, så är det!

De jag mått dåligt av nu efteråt är alla lögner o svek jag fått veta efteråt o att jag vart så blåögd att jag gått på de, ja de kan ge lite ångest emellanåt!

Men än Berra går de riktigt bra, Jag är ute med syrrans terrier en timme/dag o har färgat håret, blivit solbränd o ser fräschare ut än jag gjort på många år! Precis som du gav mig rådet i början när jag var som mest nere.

Jag är en överlevare, tror jag. Fortsätter kämpa o försöker hitta glädjen varje dag!
Sköt om dig o hoppas de går bra för dig! Stora Kramar Ängeln med styrka

Morrn da' !

Hej Lilja, jo det finns grejor som kan fylla (!) tomrummet efter fyllan...
Det tar bara en liten tid för "tänket" att ta ett nytt spår...
Och det finns där, det är bara frågan om att vilja ta till sig de nya små glädjeämnen,
och inte bara tänka "gråsörja", dvs Va! ingen alkohol?

Idag förväntar sig alla att jag ska skriva hur pestig Måndagen har varit, f-ck!, glöm det!
Idag är ingen vanlig måndag, utan en BRA måndag!
Okej, någon med stora ögon nu, eller???

Jo för se, jag har tagit sämässtörrr, för att vara med grabbens klass!
De ska styckas upp (klasserna alltså!, Pjuii!) innan de går upp i högstadiet...
Så detta är sista veckan med gänget, och sex år tillsammans är snart till ända..

Så vi (några föräldrar) tog oss till en av Sveriges stora nöjesparker med 28 busiga 11 åringar, och slog ihjäl 8 timmar, åja, vi föräldrar var inte tråkiga, vi körde femkamp och skämde ut oss i bästa förmåga så att vi blir så piiiiniga som det bara går, en liten rätt vi vuxna tagit till oss...
Frågan man ställer sig, vem hade roligast, vi eller kidzen?

Så kommer 'ru och tror att du ska få höra gnäll, glöm det...
Det finns nog inget bättre sätt att slösa bort en semesterdag, än på sina barn, och kan man dela den glädjen med deras kompisar så har man investerat i en sann livsglädje och kärlek till livet..

Jag känner mig inte uppoffrande som någon moder Theresa, utan kommer ikväll att somna med en glädjesmil på läpparna när jag tänker tillbaka på hur många glada skratt, och hur många pirriga ögonblick har jag inte bemött idag...

Den tuffaste killen i klassen blundade under hela läskiga färden, och det rättfärdiga bara mina tankar, de är alla bara barn under den låtsastuffa ytan...
Och när jag möter Robin på stan om fem år, så ska jag påminna honom om ett känsligt ögonblick jag delade idag med honom och alla andra föräldrar, jag kommer för alltid att ha en hållhake på den tuffingen...

När tiden började närma sig sitt slut, så sade en av mammorna att det hade varit en slitsam dag, och att trots att det bara var en Måndag, så hade hon minsann förtjänat sig ETT glas vin när hon kommer hem...
Och jag bara tänkte tyst för mig själv, jojo hon skulle bara veta...

*Hur mitt läge till alkohol är, men som hon inte lär få veta, om det inte kommer till sin spets...
*Hur dumt det låter när hon rättfärdigar sitt intag...
*Hur stor chans blir det bara ETT glas vin...
*Hur länge tar det innan HON behöver det här forumet?...

Det finns så många bra saker jag skulle vilja berätta för henne, men tid och plats kan inte ta alla betungande dialoger jämt, så jag lämnar det området obesvarat, fast att jag har så mycket åsikter i ämnet, egentligen...

I mitt huvud tänker jag, men hallå, öppna ögonen världen, ser ni inte, eller vill ni inte se?
Jag ser, men kan inte alltid ge, de fakta de inte vill höra...

Men MIN Måndag blev perfekt, hoppas att min sons klasskompis mamma får det i morgon också..

Nu återstår sex måndagsfria veckodagar, och de ser jag fram emot...

Ta av livet, ge av livet!

Mors Berra

Go´kväll broder!
Jag blir så glad och upprymd av att läsa hur bra du mår och att helgen varit så fin!
Jag riktigt känner din glädje!
Min helg har också varit underbar, utan fylla för en gångs skull, jag har alldeles glömt bort hur underbart livet kan vara och för, ja säg 10 år sen skulle jag inte trott om nån sagt det till mej att jag skulle bli totalt euforisk för EN nykter helg!
Lev väl! / Lilja

Moss Moss!

Så har den här helgen passerat genom mitt liv, livskvalitet?, japp!
Fick vara hundvakt till syrrans pudel, tiken har fått valpar och är lite bitchig mot hannen, så han fick följa med oss ut på landet på lite minisemester, och han var råball...

Vet nu varför frugan är så mycket emot husdjur, hon tappar rankingen totalt, skulle aldrig tillåta sig vara näst bäst efter ett husdjur...
Sorry men så är det, djuren har en enkel kommunikation med oss människor och jag kan "läsa" djuren oftast bra, jycken tvekar aldrig att ta en lite skogspromenad, och vi kan tillsammans kolla myrstacken, en grävslingsbaja och pinka på en björk!!! (båda två)

Vädret har varit sisådär, vi var ute både på lördagen och söndagen och rykte ett par hinkar strömming med ungarna, det var jag och fyra 11-16 åringar i samma plasteka...
Det trasslade sig hela tiden, vi blåste in i land, och måsarna stal några firrar, vi svor och hade det skitkul så där som man bara kan ha det ibland, jag blir liten precis som de, och det finns inga "vuxna" ombord...

Efter rensningen så matade vi måsarna med renset, och hela himlen blev full av "vita örnar", de var otacksamma de j-vlarna för de skitbombade oss flera gånger, så ena grabben ströade renset med grillkrydda, väl bekomme luftens råttj-vlar!

Helgens dricka blev Carlsberg 0,5% iga öl, 2st samt en ball grej jag kom på i fredags på affären.
Jag köpte Gin-essens (sådant som hembrännarna håller på med) och spetsade Gin&Tonicen (som är utan gin) med några droppar av denna essens, och plötsligt så fick den, den lilla touch som behövdes att få gin-beskan på det rätta stället, Kanon helt enkelt!
Drack två snabba, gott så in i h----te!, rekommderas starkt (utan att vara det, HA!)

Känner för varje helg att mitt val att vara utan alkohol känns bara bättre och bättre, skulle kunna falla tillbaka på drickande av ren "lathet" idag, för det är så enkelt när alla andra dricker alkoholhaltiga drycker, men får man bara tänka till, och lite granna i förhand, så fixar det sig!
Jag mår bra på kvällen, och så in i bomben mycket bättre på morgonen, nattens sömn blir långsamt bättre med mindre marisar och mer utsövdhet...

Och man börjar undra, vad håller alla de andra på med egentligen, puckon!

Sköt en massa närbilder på blommor och sådant, ska uppdatera bloggen snart!

Mås (haha) så bra, nu är det dax att få måndagsfrossa...

Berra

.

Hej på er alla!

Har inte varit inne på forumet på ca 1 och ½ vecka, dagarna har rusat iväg. Stockholmsresan avklarad, att springa långt och länge i värmen gick bra:) Och så hann vi turista en del också, hela familjen var med.
Livet rullar vidare, jag vet inte vad jag ska säga om det....

Jag har märkt att de inte gärna vill byta ut antidep medicinen, inte i alla fall när det gällde min mans medicin trots att det har tagit ½ år innan han överhuvudtagaet har blivit bättre alls. Och vägen är nog lång ännu.

Vad roligt att höra att du Berra upplevde det positivt att gå till psykologen, det är säkert till stor hjälp så länge man kan vara öppen och ta det på rätt sätt och att personkemin fungerar.

Och kvinna-mamma46, det är jättebra att du skriver om allt möjligt, det är det som gör det berikande.Fortsätt gärna med det!

Mie, jag känner med dig och sänder dig styrkekramar.

Själv känner jag att det är nu jag måste vara stark och stå fast vid mina beslut, vi har haft det så bra nu hela familjen i snart tre veckor, men jag känner på mig att det inte håller och att min man inte inser allvaret i sitt alkoholberoende. Han tror att han har det under kontroll, men så är nog inte fallet. Nu måste jag vara stark och inte börja kasta mjuka kuddar, eller ta skit.

Stå på er och ha en fortsatt trevlig helg!

Kramar till alla Lise

.

God Morgon Världen!

Hej Pia, och hej Fenix...

Till dig Fenix, måndagar så vet jag vad det beror på, om jag känner mig låg...
Men det betyder inte att jag är glad alla andra dagar, igår (trots att det var en Torsdag) så var det en sådan +/-0 dag, njet nada, den dagen var absolut ingenting..
Jag kunde lika bra haft Tippex i kalendern, veckan blev 1:a, 2:a, 3:e och 5:e Juni 2009!
Bara att acceptera att livet har sådana dagar...

Eller som en polare (Micke) sade när det serverades sallad på jobbet,
"..en rap och en fjärt, så är man hungrig igen...", det fyller ingen funktion..

Till Pia, jo det är sant, mitt "dagboksskrivande" på forumet har hjälpt otroligt mycket.
Frugan har skrivit dagböcker sedan tonåren, och jag har lovat att de skall begravas med henne för de skall aldrig läsas av några andra (om hon nu kolar före mig..).

Själv har jag aldrig skrivit något förut, men det är lite ballt att få ett svar i dagboken, man får en ny inblick som man inte hade tidigare, och visst man fastnar i ett tänk ibland som är felaktigt.
Men eftersom det är det enda man hör, så blir det till slut det rätta i alla fall..

Jag har ju egentligen två problem, alkoholen och deppigheten...
Men jag har ju kontroll på alkoholen (känns det som), och jobbar med mitt inre just nu...
Detta är inte kanske rätt forum att sitta och älta mina tarmproblem i pallet, men det verkar inte finnas något bättre ställe och hänga för tillfället...

Och sedan så kom ju detta fram pga mitt drickande, så det kanske finns fler som har behov av att läsa vad som sker på kontoret emellanåt hos andra...
Sen, kanske inte jag är signifikativt för en f.d alkoholist med ångestdepressioner osv...
Men det sk-ter jag i, här finns jag, och så här blev jag...

Man får ta mig för det jag är, jag är ärlig med det jag skriver, och jag försöker skriva allt det som svischar förbi i skallen, både bra och dåligt...
Men jag hinner inte skriva i samma hastighet, måste backa och rätta hela tiden, annars skulle det nog sett ut så här..
Joråserru d ärkomm den lia hjälken sprinnandes öfver faältet i em jähkla farrt serru, typ!
Nu vill jag inte påstå att jag är så snabbtänkt, utan mindre pricssäker på tangentbordet typ!

Nämenhörrönini, nu börjar det luta åt helg, och det börja rycka lite i kroppen...
Jag är präläxis hemkommen från tandläkaren efter lite tandputs, och nu finns det mycket bättre med space mellan bissingarna så jag kan sila mygg på landet i helgen.
Många har tandläkarskräck, det har aldrig jag haft, måste ha haft turen med bra tandläkare och fina svalbon att titta på, nämen fy Berra, dax o sluta för idag då...

Mors Berra

.

.

En måndag på en torsdag? Kolla almanackan,måste ha blivit något fel:-)
/fenix

God Morgon Världen!

Idag är det en sån där....tillintetsägandes dag....
Jag tittar ut genom fönstret.......och ser ingenting!
Måste vara mentalt blind, ingenting är kul idag, ingenting att längta efter...

Hua, så tråkigt allt är, t.om. vädret är som om det vore något katten släpat in,
det är kallt, regnigt, blåsigt och lite allmänt grinigt vädör!

Och här sitter jag och gluttar på bildskärmen, och låtsas jobba, omotiverad till tusen...
Mina tankar finns någon annanstans, vetisjutton var...

Mest intressanta idag är väl vad som kan rullas mellan pekfinger och tummen efter att ha varit och utforskat de nasala markerna...
Eller rycka några "stockar" ur örsnibbarna, de grå öronhårstråen är inte att leka med längre när man uppnått medelåldern, men man lider aldrig brist på tandpetare i alla fall..
Nä, nu ljuger jag igen, det gör jag när jag har "tråk"...
Och det har jag nu..

Funtar på om jag ska hitta på något practical joke med någon arbetskompis, typ göra treparts samtal med fröken ur, så lägger man på så fort han/hon svarar...
Kvar sitter kollegan med någon i luren som har ringt upp och det är fröken ur som babblar, går att göra mellan två olika kollegor om man är snabb och gör det med externa samtal, dessvärre så syns det ju "vem" som var den rolige killen...
Man lär ju bli bombad med skit i veckor efter detta, men har man tråk så har man...

Men jag är ju pissed på alla mina kollegor, så jag sk-ter i det..
Om ni undrar varför, så beror det troligen på min medicin, antidepp, eller på sjukdomen i sig självt, vad vet jag..
Blir frukansvärt trött av den, och kan emellanåt nicka till vid skrivbordet eller någon annanstans om det är för tyst och långsamt...

Och då har satan-i-gatan gått lös i hönsfarmen, huvva vilket kackel det blir om att han Berra sitter och slaggar på jobbet, på något sätt så är det alltid intressantare att prata om hur andra jobbar och inte en själv...

Jag anser inte att alla behöver veta vad det beror på, lite privatliv vill jag faktiskt ha...
Chefen vet det, och de närmaste som jag anförtror mig åt vet det också, sedan kan ju de i sin tur ha "skvallrat" vidare, men det sätter ju bara deras tilltro på spel...

Så just nu så "hatar" jag mina kollegor, för att de har elaka tungor, och är oförstående.
Ja det är inte så j-vla happy och jobba under de förutsättningarna, och ja, jag kanske startade det och vet inte hur jag ska avsluta det...
Någonstans syns det väl i mina ögon hur jag ger dem ett föraktfullt finger när de pratar med mig.
Jo så jag vill helst be dem att fara till ett ställe som börjar på hel, och slutar på vete..

Det är väl därför jag sitter här i min egna lilla hörna, de kan ha sitt, jag har nog med mitt...
Min lilla ventil är det här forumet, och där mår jag bra...

Kanske jag är en alltför stolt person, för att våga visa alla mina svagheter...
Men genom att våga erkänna mina svagheter för mig själv, så har jag...

Aldrig mått så bra, när jag samtidigt mår så j-vla dåligt!

Konstig ekvation, men man måste nog befinna sig i den, för att kunna förstå...
Jag sa ju tidigare, att livet har så många sidor, här är två av dem...

Ha ett fortsatt bra liv, jag jobbar med mitt... /Berra

Hej & TACK alla vänner...

Jag har släppt till den grad att jag vill inte vara med honom mer, vill INTE att det blir vi igen alls. Kärleken är död.

Men... jag vill honom allt gott,
vill att han ska vilja & se problemen,
vill att han ska slå sig så hårt att han börjar kravla sig upp på land igen,
vill att han börjar jobba med sig själv,
vill att han får en sund relation med sina barn,
vill inte känna oro & ångest,
vill inte känna att katastrofen är nära.

Jag vill leva i lugn & harmoni...

Jag sörjer att han inte förstår bättre, el vill förstå, trodde ngnstans att han skulle vakna & ta tillvara på chansen han fick. Den kom kanske förtidigt? El försent?
Sörjer kanske det som aldrig blev. & det som kanske aldrig kommer att ske. Det är insikten som börjar sjunka in hos mej. Insikten om att jag kan inte påverka alls, jag har vetat om det ett tag men nu greppar det tag om mej på ett oförklarligt sätt & jag blir golvad.
Det känns som om jag vänds ut & in,
Tankarna maler samtidigt som jag inte tänker ngnting. Sprängfullt samtidigt som jag är alldeles tom.

När jag pratar med honom känns det som om han kommer från en annan planet...har jag levt ihop med den mannen i nästan 14 år? Alla meningar & svar blir som hängande, han svarar varken ja el nej. Många kanske & väl...
Det är tom svårt med väder & vind prat. Orden måste dras ut...

Var ut förra helgen... solen sken & vi satt på en uteservering. Mysigt. Åt god mat gick sen vidare till en spelning m Elliot Murphy, hade aldrig hört talas om mannen förut men det gjorde ingenting. Roligt iaf & jag blev poss överraskad. En gammal rocksnubbe helt enkelt. Med en ganska djup lite raspig röst.

Min tvättkorg är redan överfull... inte så jätte många dammråttor men ett par har organiserat sig i hörnorna.

Ahhhh... pratade m försäk.kassan...
Blir lite orolig,hon trodde att jag kanske inte har ngn rätt till ersättning pga att jag inte enbart minskat mina pass utan tagit bort hela pass oxå. De skulle ringa läkaren.
Varför måste det strula så förfärligt?

Lillebror... det är tur i oturen att han bor så pass långt borta. Jag kan inte kasta ut de mjuka kuddarna hela tiden. Men visst när han var på den där tillnyktringsenheten så hade han ingen mobil då batteriet dog... Då sätter sig Mie & letar nr på nätet så att jag kan ringa & leta upp honom.
Jag blev så besviken då han drog därifrån.
Jag har inte lånat ut några pengar till honom iaf.
& även om jag inte är där & petar så snurrar ju tankarna. Han har även skadat sig flera ggr nu...
Vad händer nästa gång?Överlever han nästa gång?

Solen börjar titta fram mellan molnen nu... är det ett tecken...fniss...

TA INGEN SKIT!!!

Berra... du har förstått det där med att leva.
Kram på er... / Mie.

Hallå Mie-vännen!

Nu är det nog du som behöver tankas med lite kärlek..

Blev du kränkt av henne som inte orkade höra din avslutningsfas?
Glöm det, det var hennes hjärnspöken som inte klarade av det, vi vet vad dina ord betyder.
Och för oss betyder det att du bryr dig om oss andra, det viktigaste av allt...för oss..

Jag tror också på att du har en "sorg" just nu, hoppades kanske in i det sista på att ditt ex skulle ta sitt förnuft till fånga, sluta med skiten och komma tillbaka, nu när du hade satt press på honom...
Han kanske fortfarande kan göra det, men han har väl inte "nått botten" än, utan måste få upptäcka mer av sin dåliga livsstil, vänta ett tag till innan du stänger den här kärleksakten...

Eller så gör du precis tvärtom, om dina tankar gnager sönder dig inneifrån, släpp det!
Du har inte någon kraft kvar att ödsla på detta, så sluta med det tänket, tänk på dig själv och framåt...
Skulle kanske be mamma om lite barnpassning, och ta en kväll med en vännina och gå ut och äta lite gott, eller gå på dans, satsa på ett nytt spår, en ny förälskelse kan göra underverk!

Jag tror att du har gått in på reserven, och behöver sluta tänka på alla andra, om brorsan kör sig i botten, låt han slå sig då, inga mjuka kuddar där heller...

Koncentrera dig på dig och dina barn, gör allt som känns bra, det som inte känns bra kan du ta en annan dag, låt tvättkorgen svämma över, låt dammråttorna organisera sig, vem bryr sig...
Så länge du mår bra, så är allt bra...
Bara tänka goda tankar, solsken, söta kattungar, rosa moln...
Regnrusk, kyla och räkningar går bort, behöver inte ägnas en tanke, längre...

Och sist, någon sa till mig nyligen, "Ta ingen skit!", de orden värmde och fick mig att räta på ryggen, tillräckligt för att ta ny sats, och här är jag igen!
Hoppas att jag kunde återgälda den, vad tror du?

Stora Kramar, från BerraButt, som inte är putt...

Mie!

Vi ser dig och bryr oss. Du måste ta hand om dig själv. Skickar dig en varm kram för att du är den goa Mie du är.

Kom i håg att efter regn kommer sol.

//Elisabet

Du har ju Nämndemansgården nära dig, Mie. Be att få en familjevecka där. Du lever fortfarande kvar i det förgångna och har spöken kvar från kristiden. Du måste bli av med din ryggsäck och det är svårt utan hjälp. Och du : Al-anon !! (Tjatskalle men.....!)

Ta hand om dig och sköt om dig det är du värd !

Tack Marina & gänget...

Jag kan ju tycka att en form av vändning kom den dagen jag & barnen gick & det var definitivt.
Det fanns ingen återvändo.
Allt var så skadat & förstört.

Lillebror som har sitt strul oxå.

Mitt huvud känns som en stor ballong som har blåsts upp till bristningsgränsen... inuti finns alla tankar i ett enda virrvarr... som man inte riktigt kan sortera.
Det gick bra så länge tankarna var fokuserade på måsten & på att överleva... nu slår de omkull mej med full kraft lite då & då.

Tror jag är inne i ngn form av sorg fas... det blev inte som jag tänkt mej. jag försökte allt & lite till & det hjälpte inte heller...
Känner mej maktlös & väldigt ledsen över att det inte blev bättre när jag ställde ultimatum...
Tänker att hur långt ner måste han falla? Hur hårt måste han slå sig?
Har han ngn botten?
Blir det inte bättre än så här?

Nu måste jag förlika mej med att så kanske är fallet. Jag vet att jag inte kan göra mer än jag har gjort...bollen ligger hos honom...

Missförst mej inte... jag är oerhört tacksam över att jag & barnen inte lever i strulet längre.
Kanske måste jag igenom den här fasen för att kanske känna en större lycka.

Grejen är väl den att man tror att bara han slutar dricka så blir allt bra... bara vi kommer därifrån så blir allt bra...

Det är en lång process... kanske livslång. Man måste igenom vissa faser för att kunna bearbeta det som varit & det som kommer.
Förut kände jag mej stark & visste åt vilket håll jag skulle gå åt...
Nu känner jag mej mer vilsen en ngnsin.
Tankarna snurrar ibland så fort att jag rent kroppsligt blir yr, illamående & väldigt trött.
Känns som om tårarna finns väldigt nära under ögonlocken mest hela tiden...

Har tagit upp min samtalskontakt på behandlingsenheten. Så skönt att häva ur sig de mörka tankarna, & slänga ut demonerna som pockar på uppmärksamhet hela tiden.
Samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag vill prata om eftersom det borde vara bra nu... vi borde må bra... men gör inte det. VARFÖR?

Det känns som om jag måste vakta mej & se mej över axeln hela tiden... det finns en oro som jag inte riktigt kan ta på.
Jag vet inte vad jag tror kommer att hända men kroppen är inställd på katastrof varning hela tiden.
Det tär...

Jag vill överlämna mej åt en högre makt... men kan inte riktigt förmå mej att släppa taget helt.
Det både lockar & skrämmer.
Vill ha kontroll, men orkar inte med det tunga ansvaret det för med sig.
Jag försöker vara poss & se saker att vara tacksam för...
Det finns massor varje dag...

Måste ta mej själv på allvar & lära mej att leva... leva på riktigt utan skuld & skam...

Tack alla otroliga människor här på forumet som ger mej möjligheten att häva ur mej tankarna som vill ut...
Tack för att ni ser hör & reflekterar.
Tack för att ni bryr er om.

... / Mie.

Oj Mie, vad mycket du har omkring dig med dina nära!
När det gäller en själv så kan man iaf påverka och försöka förändra sitt liv om man verkligen vill, men när det gäller andra i sin omgivning man bryr sig mycket om är man ganska maktlös..
Tänker på dig, och hoppas det kommer en vändning så småningom..
Kram Marina

God Morgon Världen!

...ännu en dag i min minuskalender har passerat, och då pratar jag Måndagen...
För jag är som sagt en "måndagshatare", både innan och efter min nykterhetsförändring...

Och tack "Lispan" för att du pushar, veckan går som att åka rutschkana i en lekpark, men när man kommer in på måndagen så har någon j.vel kletat dit ett tuggumi mitt i kanan, det tar tvärstopp och man gliiiider sakta nerför medans det där rosa kletiga skiten bara blir längre och längre, så är mina måndagar...
Just nu ligger brallorna i frysen så att tuggumifläcken ska bli hård, så kan man sprätta bort den, av lukten att döma så var det ett Hubba-Bubba!

Och det är bra "Fille", stå på dig, du har en bra nedförsbacke nu, håll farten!
Bara att tänka positivt är halva jobbet, så kör i vind!

Pia, klart du ska kolla om lädret pallar för en kuse, måste ju vara hur ballt som helst, jag testade själv en Islandsponny för ca 1 månad sedan, det var 32 år sedan jag satt på en havremoppe tidigare, den var så snäll, lite långhårig och svettig(!), tung kille...

Och sedan kommer du ihåg det som vi surrade om tidigare Pia,?
Jag har varit hos pysselogen, var skitnervös, men det var hur befriande som helst efteråt, verkligen en kanonkänsla...
Synd att bara mitt landsting pröjsar för sexbesök (antalet alltså), men känner att det inte kommer att räcka...

En jobbarkompis sade att "alla borde få gå hos en psykolog", fattade inte vad hon menade innan, nu kan jag bara hålla med henne, kan knappt vänta på nästa möte...
Tänk dig att få berätta ditt allra innersta för en helt okänd människa, men som du känner tilltro för och du vet att han eller hon kniper om det som har yppats...

När mundiarre'n har gått över efter ca 50 min så kom hon med nya inputs om vad jag skulle tänka på till nästa möte en månad senare, jag var nästan euforisk i mitt sinne...
Det var som att tömma hela burken med lyckopiller på en gång tror jag, en mental ejakulation!

Så OM ni någonsin får ett erbjudande om att gå och surra med någon psykolog eller liknande,
TA DEN CHANSEN, alla gånger...

Om ni vill veta, så framkom att jag alltid har använt rocken "rolighetsminister" istället för att konfrontera problemet, ett sätt att undvika en konfrontation med att få andra att skratta!
Tänkvärt, från min sida...

En sida som naturligtvis förstärks när man drack, och blir jobbig nu när andra buffar på en att vara rolig på nästa tillställning, så alkoholen har många sidor...
Och den saken måste jag också "ta hand om" just nu, kanske inte sluta var kul, men istället välja de tillfällen som ges och inte jämnt bösa rakt in i önskan om att bli socialt accepterad genom andras leenden...

Livet har inte två ändar som korven, det känns mera som en pyramid, med många sidor istället!

Mors Berra