Senaste kommentarerna i forumet

Du är så jävla bra! Fattar precis vad du menar med nödutgången.. NU.. när du skriver, jag pratade precis med honom att det är skönt att vakna utan att vara bakis o han sa att han inte druckit sen nyårsafton o då sa jag bra då fortsätter vi så. Tack du goa goa människa, nu ska vi snart ut o promenera först en enorm brunch! Ha de gott alla finisar:)

vänd på resonemanget - det här KOMMER bli det år då du ger dej själv hälsan och livet tillbaka.
Allt blir mycket lättare då, året har bara börjat, det finns en del fallgropar att trilla i och lära sej av, till exempel att man flyttar fredagshandlandet till måndagar, eller något annat, men att du är här visar ju att du VILL.

Trevlig lördag!
/MB

Har själv alkoholproblem och tycker att anhöriga måste ha det svårt. Är inte själv i förhållande men har ju anhöriga. Mitt råd skulle nog vara att lämna en som super om man far för illa. Jag skulle inte lita på löften. Det är nog inte så att vi medvetet ljuger, utan vi tror faktiskt på våra ansatser då vi berättar om hur vi skall förändra livet. Men jag litar ju inte helt på mig själv, då jag ställer föresatsen att jag skall sluta helt för min egen skull. Är rädd att jag kommer att lura mig själv efter ett tag. Hur svårt då för andra att tro det. Att vända ryggen kan vara en lösning för den anhöriges skull. Man måste ju till syvende och sist rädda sig själv. Men det hjälper inte den med problemet. Få av oss vill ljuga, men skammen segrar över sanningen. Man vet att man skadar andra och vill inte det. Då blir det en lögn. Ungefär som då du kommer för sent till jobbet och skyller på trafiken. Vi ljuger ju alla, men en drinkare har bara så stor skam som bidrar.

som går på ibland är jobbig. Men så länge man vet att dessa tankar är "automat-genererade" av gammal vana, så skadar de ju inte. Man har ju en gång lärt sej t.ex cykla, och den kunskapen sitter i muskelminnet, man "glömmer" aldrig det, det är ju inget man går och tänker på jämt, i synnerhet inte om man inte haft någon cykel de senaste tjugo åren, tanken kanske far förbi ibland att man kanske skulle köpa sej en cykel men mer blir det inte. Men som sagt, de tankarna gör ju ingen skada om man bara låter dem flaxa förbi.
Trevlig helg!
/MB

Klarar du att lägga av utan att blanda in killen är det bra, men den nödutgången hade jag stängt om jag varit du. Nu är jag inte du, så jag kan bara säga som jag hade gjort. Jag hade talat om att jag har en vit period. Eller nåt...

Bra helg önskar jag dej också!
/MB

både vad det gäller det ständiga grubblandet, men också förkylning. Vill minnas att jag blev förkyld tämligen pronto efter att ha hållit upp en, två veckor. Ett veligt immunförsvar?

Fortsätt tänk på alkohol, för det var när jag slutade tänka på alkohol som jag fick min slägga i huvudet och tog mitt återfall... Det hela handlar ju mer om VAD man tänker - går man och sörjer och saknar blir det fruktansvärt, men om man lovprisar sin tur att slippa dricka mer, så är det jättetrevligt att tänka på alkohol! :-)

Trevlig helg!
/MB

Håller med mnbv098, häng här och läs, man hittar alltid något som man kan känna igen sej i! Skriv gärna också, det brukar bli lite "aha- upplevelse" när man ser sina tankar på pränt.

Välkommen!
/MB

wifi måste vi ha...

Med tanke på alla bekanta som lägger upp statusdateringar på fejan varje dag när de är på semester så borde tillgången på just gratis wifi ha ökat ganska ordentligt. Just det hotellet jag och familjen var på var uselt, det fanns täckning i hotellets lobby, och 20% täckning utanför baren på fjärde våning, ingen annanstans. Men det är ju överlevnadsbart.

Jag är med dej på semestern, ska försöka åtminstone, semestern är slut på måndag.

Styrkekram!
/MB

skriver Sanna Ehdin i sin blogg idag http://blogg.passagen.se/sannaehdin/entry/medberoende_101 Hon rekommenderar 12-stegsprogram som Alanon. Hon tipsar också om en 12-stegsgrupp Co-Dependents Anonymous (CoDA) http://coda-se.se/ - en gemenskap av män och kvinnor vars gemensamma syfte är att utveckla sunda relationer. Det enda villkoret för medlemskap är en önskan om friska och kärleksfulla relationer. Varje lördag kl 13:00-14:30 hålls öppna möten i Fröjdska rummet i Hartwickska huset på Sankt Paulsgatan 39 D i Stockholm (ingång från gården). / mt

fin och innerlig text att läsa såhär på lördagsförmiddagen. Ger fortsatt hopp om framtiden! Tack för att du delar med dig.
/m

Vad är det med fredagar, varför dras jag av en osynlig makt till stan för att "göra ärenden" när jag vet att det är Systemet jag tänker besöka? Jag diskuterar med mig själv varje gång, jag räknar upp allt jobbigt som kommer att hända när jag dricker, framför allt ångesten och alla fysiska symptom som jag tycker är så fruktansvärt jobbiga. Jag säger till mig själv att jag vill vara nykter, fräsch, stark, pigg och glad men det jobbiga är att argumenten biter inte! Jag säger till mig själv att ja, ja jag vet allt det där men nu är det bara så att jag ska ha mig en vinare! Hur ska jag bära mig åt för att det över huvud taget ska bli en kamp, jag känner att jag bjuder inget motstånd och jag vet inte hur jag ska få fram den där jävlar anamman som jag har i så många andra situationer. Jag hoppas att den här tråden ska ge mig den där extra knuffen att kunna tänka åtminstone dag för dag för jag vill känna mig precis så där som jag skrev, fräsch, stark, pigg och glad!!! Idag är jag allt annat än det och det känns tufft när det bara har gått 11 dagar av 2014 och jag redan har supit till två gånger trots att det här året SKULLE bli det året då jag gav mig själv hälsan och livet tillbaka!

förstå... min pappa gjorde ungefär samma resa. Och jag lämnade honom för jag såg ingen möjlighet att hjälpa. Jag kan inte ge dig något råd... men berättar gärna.

För mig blev det så att jag genom egna kunskaper, genom studier, kunde förstå en del orsaker till att hans liv blev som det blev. Jag skrev ett brev riktat till honom och berättade hur jag såg på livet, hans liv och familjens och mitt. Jag skrev det jag tyckte mig förstå och det jag ville säga. Men jag kunde inte ge brevet till honom för då hade han använt det emot människor jag älskade och aldrig ville anklaga eller skuldbelägga - jag såg dem inte som ansvariga även om jag såg saker i familjemönstret som säkert gjort min far illa. När min far flera år efter jag skrev brevet var döende på sjukhus gav jag brevet till min man och bad att han skulle åka och läsa det för min far. Det gjorde han, jag orkade inte, förmådde inte själv. Jag är djupt tacksam för det, att min far fick veta att jag bortom alla hårda ord och all bitterhet kunde förstå och förlåta. Det har gett mig en frid. Kramar från en medsyster / mt

längs det oklara tankespåret och söker det ord som kunde kännas rätt för det jag kallade min process. Mitt liv, som till det yttre ser ganska likadant ut idag som för tre år sen... och som är helt annorlunda på insidan. På två - eller kanske flera lager av insidan.

Insidans yttersta lager är det som ryms innanför hemmets väggar. Några månader innan mitt uppbrott började vi, dvs mannen, med en ombyggnad som vi talat om länge och inte var helt överens om. Jag ville och han var tveksam. En anledning till att jag inte drev på mer var att jag under flera år levt med ett ständigt sökande efter kraft och mod att bryta upp. Mina tankar sysslade konstant med det. Var jag skulle kunna bo och även omgivningens reaktioner. Det avslutande "gamla livet" och inledningen av "det nya" är präglat av detta praktiska. Idag är vi båda väldigt nöjda med hur det blev.

Under fjolåret genomförde jag en arbetsförändring som innebär mindre stress, mer egentid och lägre inkomst. Det kunde jag inte ens planera innan då jag dels ville försäkra min ekonomi och dels tänkte att om jag lever ensam kommer jag att både kunna och vilja satsa tid och engagemang på jobbet. Min arbetsförändring betyder mycket för mig och enbart gott. Etthundrafemtio procent gott:) Dock - nu märker jag att, och hur jag reagerar på stress. Det har jag säkert gjort under lång tid men de finstilta reaktionerna har drunknat i bruset... i både privatlivs- och arbetsbruset.

Vi har förlorat ett vänskapssammanhang där det visat sig att vänskapen till oss handlade mer om att samlas kring alkoholhaltiga drycker än att dela varandras tankar och erfarenheter - fastän umgänget till synes tog fasta just på "djupa" samtal. Så får det vara. Vi har numera umgänge där var och en dricker vad den vill på ett okomplicerat sätt. Vägen dit har inte varit helt enkel. Jag har mina tjejkompisar - som också är gemensamma - och jag gläds i hjärtat åt mg`s samvaro i AA. Efter bara några möten såg jag att han var så lugn när han kom hem. Så har det fortsatt. Samvaro som är "på riktigt" där det inte handlar om titel och status.

Jag längtar efter och söker mig till fysisk närhet. Vill sitta nära. Vill "klappa" på honom. Vill ligga nära, tätt intill. Under många år var det inte så. Som person vill jag ha stor rörelsefrihet, jag har har behov av egentid och ensamhet och jag har stort behov av både utrymme och gränser kring min kropp. Men nu vill jag vara nära och det är så gott.

Jag kan göra egna val i till synes små saker. Jag kan gå ut och gå för att jag behöver det även om han är lite ledsen och skör. Jag behöver inte "finnas till hands" för att han inte ska känna sig övergiven. Och om han känner sig övergiven äger han rätten till sin känsla och jag behöver inte ta ansvar för den. Jag kan välja mig själv men jag vill ofta välja att vara tillsammans. Oerhörd skillnad. Handlar kanske mest om att verkligen våga överlämna ansvaret för de egna känslorna till den som äger dem. Minns en konkret situation för kanske sju år sen när det verkligen inte var så och vi band varandra och båda var förtvivlade. Fast vi visste och kunde så mycket... men då ägde vi inte makten att ta det egna ansvaret och överlämna den andres...

Allt svårigheter i detta förvärrades av alkohol, även om det handlade om dyrt vin till god mat.
I allt detta har nykterheten medfört förutsättningar att ta vår kunskap, kärlek och goda vilja i bruk.
Nykterhet ger möjlighet att besinna sig och göra bruk av sina goda intentioner.
Så tänker jag.

I min innersta insida växer tilliten. Tilliten till att jag kan ta vara på mig själv... att jag kan ta ansvar för mitt liv och "klara" mig - det har jag egentligen aldrig tvivlat på... Jag har alltid, även som litet barn förutsatts klara mig... Men till vilket pris? I boken 12 steg för hopplösa handlar de tre första stegen om Maktlöshet-Tillit-Överlämnnde. Min utmaning är att våga känna... våga ha... tillit. Att våga överlämna mig till livet och ha tillit till att det ordnar sig. En obegripligt stor utmaning för ett "Vuxet barn". Jag övar... idag känns det så att när tillitsgrodden tagit fast - i hjärtväggen - då växer den vidare... men inte av sig själv ändå. Nej, den måste nog ha näring eller åtminstone måste jag passa mig för ogräs... det finns hela tiden frön också till sådant.

I min innersta insida växer tilliten - inte bara till att jag ska klara mig utan till att det goda finns. För mig. Jag behöver inte kämpa, behöver inte anstränga mig så mycket, inte "lyckas". Jag duger, jag "är värd" - detta uttjatade uttryck... Jag känner sinnesro - det inser jag när jag kommer i obalans, då ser jag vad jag saknar och jag har vägar att hitta tillbaka. Eller låta vara... låta det vara obekvämt i visshet att det går över. Jag kan ställa vardagsproblem i relation till hur det var och hur det är... och då blir det mesta hanterligt. Överkomligt. Ibland futtigt.

Jag läste nyligen att tillit och respekt är receptet för att bra förhållande. Det kan inte köpas... det är typiskt sånt som inte kostar men som kostar på... det kräver att båda verkligen vill. Kärlek och vilja. Kärlek utan vilja är sentimentalitet och vilja utan kärlek är manipulation skrev Erich Fromm för länge sen. Vi såg en dokumentär om Liv Ullman där hon beskrev livet och relationen med Ingmar B. Så mycket kände jag igen, alla lappar med ord och enkla bilder. Värmen, innerligheten och smärtan. En så djup samhörighet bortom orden... bortom allt. Som vi brukar skriva här - man känner igen det inre mönstret oberoende av ramen. Och vi är kvar.

Nu sjunger Barbro Hörberg Gamla älskade barn... Lisa Syrén spelar musik från min barndom och ungdom. Jag dricker lördagskaffe och har haft min tanketimme - som är minst en-och-en-halv-timme eller två. Gott kaffe, bra musik två långa lediga dagar... lördagslycka. Och så läser jag igenom - är detta jag? Ja... olika lager, olika sidor av mig... och så kan påminna den som ev läser att jag är en ganska krass person och inte särskilt kramgo:) Varje insida har sin utsida... och varje utsida sina insidor... forum är en plats där jag tar mig plats att veckla ut och betrakta olika sidor av mig. Tack och lov att vi fick ett livsforum!/ mt

PS Kan tillägga att jag skriver detta efter en ganska tuff vecka för både mg och mig. Vi har vardera mött olika utmaningar som förr kunde tagit musten av oss och orsakat (vi skulle låtit det orsaka) både förargelse och dålig stämning. Vi förnekar inget idag, sopar inte under mattan, men vi låter inte dagliga bekymmer överväldiga oss. Var och en tar hand om sig och vi kan be varandra om hjälp när vi behöver. DS

Sitter nykter nu i Fredagsnatten. Så less på mitt drickande. Det jävliga är att det känns skönt att fly in i det, men ser ju vart det barkar. Man tycker livet är meningslöst, gör ingenting. För mig är totalstopp enda lösningen. Jag har försökt dricka måttligt. Men dricker jag slutar det med att jag dricker tomt på allt. Sen får jag slutta av på öl några dagar. Skulle ha köpt folkisar tidigare i kväll men hann inte. Ja sen går det ett par nyktra dagar och så är det samma visa. Försöker med detta forum som stöd nu. Ny här. Men det värsta är att jag inte ens litar på mig själv. Jag har ju lurat mig själv såååå många gånger

Tack för motivation och Pepp! Det gick jätte bra. Jag gav fan i ölen och hade trevligt ändå!

din insats på semestern... Semesterresor brukar inte behöva ha några gamla mönster för att man ska kunna ägna sig åt alkoholdrickande, det brukar nog kunna ordna sig på första försöket. Vad jag vill säga är att jag tycker det var starkt gjort! Skönt att ha det med i ryggsäcken!
/m

till två månader! Jag har tre nästa vecka, knappt man tror det är sant!

Vilken tur att jag aldrig installerade någon sådan där promilleapp. Det hade jag blivit helt fnoskig av... Kan väl vara en sådan där bra symbolisk handling att avinstallera den. Jag ska elda upp bag in boxstället i trä nästa gång vi åker till stugan. Skulle lagt den i eldkorgen sist vi var där men det blåste för mycket då, så sparar det till nästa gång.

God natt (utan promillekoll framåt 4-tiden)...
/m

Fredag kväll, dags att krypa ner i sängen. Det där eftermiddags/kvällssuget är nog helt borta. Det vinsug som dyker upp nu är mer som förflugna, automatiska tankar, som dyker upp och som man motar bort igen. Det känns skönt.
Men det där med vanetänkande är ju inget att nonchalera, det märker jag. Har ikväll druckit en alkoholfri cider och en liten flaska alkoholfritt rosa bubbel (gott!) och när jag ska borsta tänderna tänker jag att jag måste se till att dricka något glas vatten extra innan jag ska sova, med tanke på alkoholen och vätskebalansen... Tänker också ofta när jag ska göra mig i ordning för natten på hur jag ska må imorgon bitti... (nu är det inget jag egentligen behöver undra över - är alltid helt medvetslös till 9-snåret, särskilt om jag är nykter, med alkohol i kroppen är jag vaken långt tidigare.) Men dessa tankar är ju så inövade att de liksom kommer reflexmässigt.

Fick lite huvudbry i eftermiddags på jobbet också, när det pratades om hur gott det skulle vara med ett glas vin efter jobbet. Vad ska jag svara på det? Ja, det skulle det vara (det skulle det ju vara). Eller ja, men jag dricker ju inte vin längre så för min del får det vara något annat... (och få en enkel kommentar från en kollega att bli ett samtal som handlar om mina alkoholvanor?) Nja, det sista alternativet kändes inte så aktuellt. Blev något neutralt hummande, men kontentan är att det är mycket som ska läras om och läras nytt.
/m

Jättejobbig/rolig/utmanande dag på jobbet. Just en sån som skulle ha bäddat för fredagsmys med lite gott att äta och dricka ...
Och den lilla flaskan på köpcentrets toalett för att fort få upp stämningen .. Och lördagsmorgonens svepskäl att åka in till byn och bunkra ett par lådor för veckoslutet ...
Och förväntan som på nolltid förbyttes i skam och ångest!
I går var jag smart och handlade färdigt för i kväll :) sade också sen åt mannen på hemvägen från jobbet att jag lite försöker undvika att handla i närheten av frestelser .. Han sade inget men kändes lugnbra, och körde sen via en delikatessbutik och köpte några utländska öl åt sig,
Så kunde konstatera att frukt och ost går väldigt fint ihop med vitt te.
Om jag bara kommer över timmarna mellan 16 och 19 på arbetsdagar går det fint!
På tal om abstinensbesvär.. Har alldeles fruktansvärt ont i fötterna, googlar om förstörda nerver och är rädd. Har någon erfarenheter?
Tack för att ni finns! Varje kväll ligger jag här i sängen bredvid snarkande make och påminner mig själv om vad det är som jag på riktigt vill. Jag läser nya och gamla trådar och de ger mig kraft. Kram och god natt!

Kommer hem till min särbo som jag besöker varannan helg o på diskbänken står en öppnad flaska vin!! Herregud jag har väl aldrig reagerat så starkt innan, jag fick liksom lite panik, hjärtklappning o tänkte att hur i hela friden ska jag fixa detta? Min kille vet ingenting, har tänkt flera gånger ikväll att va fan jag häller upp ett glas.. men det har jag inte gjort! Heja mig!:) Åh va jag är glad, hoppas att jag är lika stark imorgon, jag SKA va lika stark imorgon.. ha nu en bra helg o kämpa på..

http://nosugaradded.se/hur-paverkas-vi-av-socker/

Kom av en slump på hur man gör - använder - eller har blivit pålurad! - Windows 8...

Trevlig Älg!
/MB

och dag nio. Börjar bli lite piggare. Sovit ganska okej senaste nätterna nu äntligen. Är inte alls orolig för att jag ska dricka denna helg. Bara glad åt ha ledig tid och få vila och göra vad jag känner för.

Har funderat otroligt mycket de här senaste dagarna, mer eller mindre dygnet runt har tankarna kretsat kring situationen kring alkohol. Bara det gör ju att man blir helt utmattad.. Men som sagt nu känns det bättre och börjar känna igen mitt riktiga jag igen. Så glad för det.

Enda tråkiga är att jag håller på att bli förkyld, men kommer helt säkert överleva det också. UTAN whiskey eller konjak eller annat som aldrig hjälpte utan bara gjorde att man dessutom hade en hemsk huvudvärk.

Ha en skön helg alla!

Hur vill du att kalaset skall vara för dig? Allt har ju en tendens att bli vad man gör det till..
Med en liten bebis hemma som är helt beroende av sina föräldrar är det såklart bra om man håller sig till noll promille,
men jag har varit i din sits och vet att det är svårt!

Hoppas kalaset gått bra och du fick uppleva det nyktert! Minnena blir bättre då ;)

P.s skit i folkölen, det är ändå bara kalorier som sätter sig runt midjan, utspätt dessutom ;)

Jag förstår vad du menar. Ibland tänker jag att jag tvingar mig själv att dricka, bara för att slippa känna efter så mkt. Lite som att straffa mig själv kanske.
Samma sak var det ju lite med ätstörningarna, ett bra sätt att lägga fokus på något annat.
Jag har gått hos psykologer etc men(både vad det gäller alkohol o matproblem) jag var inte tillräckligt ärlig.. Så det hjälpte väl inte så värst mkt. Jag kan lyssna och göra olika KBT-övningar men det känns inte som om jag tar det till mig på riktigt.

Ska strax spela spel o dricka julmust med familjen.. Allt är ju så mkt bättre när jag är nykter, fattar inte hur svårt det är att ta in det...

Hoppas kalaset gick bra idag!

Välkommen hit Mimmi_84! Jag förstår att det känns svårt, jag känner igen mig helt i det du beskriver. För mig smög sig insikten långsamt på att jag faktiskt hade utvecklat ett beroende, men det tog lång tid för mig att acceptera det. Först för ett år sen bestämde jag mig för att ta tag i det och använde mig av alkoholhjälpens hjälpprogram här på forumet. Jag lyckades hålla mig nykter i ca 5 veckor och det gick jättebra, iallafall fram tills jag kom på idén att jag nog kan dricka måttligt igen efter dessa veckor.Och i och med det var jag snabbt tillbaka till samma punkt och därifrån gick det neråt. Nu ett år senare är jag tillbaka igen med insikten att jag är alkoholist och kommer aldrig kunna få en normal relation till alkoholen. Jag tror att det startades en process då för ett år sen och jag känner att något är annorlunda den här gången. Det finns en helt annan säkerhet hos mig att det är ett nyktert liv jag vill leva och jag sörjer inte alkoholen. Jag är inne på min 10e nyktra dag och allt har blivit bättre.Glädjen börjar komma tillbaka, jag har mer ork, känner mig motiverad igen, sover bättre och framförallt är jag så lättad över att slippa bakfyllan, skammen, smygandet och allt missbruket fört med sig. Nu är det tid för läkning, det tar dig men det ska det få göra.

Jag föreslår att du hänger kvar här på forumet och läser och skriver. Det är till stor hjälp. Framförallt ska du veta att du inte är ensam, vi är många med dig.