Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner så väl igen den vilsna känsla som du skrev om. En till kopp te, en ny chokladbit. Ännu en fågelholk... Hur fan ersätter man sin bästa vän? Även om kompisen visade sig att vara en djävul... Just nu sitter jag ju i en "skyddad verkstad", men snart ska jag ut. Snart knackar verkligheten på. En verklighet med "svensk sommar". Så många tillfällen, så många ursäkter att ta den där ölen/kalla drinken/vinglaset. Bara på våran lilla korvgrillarutflykt så kom alla vi fyllon fram till att ngt saknades? Vad var det? Vi hade korv, vi hade sol, vi hade vatten, fågelkvitter, gemenskap...men vi hade velat ha en kall öl. Vad fan! Jag läser här på forum och vissa tycks fixa det...som om saknaden ersatts av ngt nytt/annat. För mig är det inte så...trots all marinering här på hemmet. Funderar mer och mer på att helt byta miljö. Livet är så djävla kort...snart är mina ongar i alkoåldern. Med två generationers arv av överkonsumtion av alkohol. Min underbara farmor lever än, 80+ i toscana...i sommar ska vi dit. Jag och ongarna. Kanske kan man börja om där? Ett helt annat dryckesklimat... Jag förstår om det låter långsökt. Nu har Dompa tappat det totalt tänker ni. Men tanken har funnits där länge. Ongarna pratar språket, då den vackraste och jag alltid har varit överrens om att de ska bli flerspråkliga så har jag oftast pratat italienska med dem. Vi får se...klart är iaf. att jag inte fixar detta. Jag ransakar min vänskapskrets och alla dricker. Även min härliga svåger och dito fru. Inte super...men dricker. Arbetskamrater dricker. Vänner dricker. Min härliga socialassistent dricker! Grannar dricker. Barnens kompisars föräldrar dricker. Jag tror ni fattar bilden. Alla dricker... Mitt i detta alkohav ska jag och ni mina kompisar på forum inte dricka. Snacka om outcast. Min äldsta son är 13 nu...bara en tidsfråga om när - inte om - han dricker. Inte om utan när...tänker på en annan forummedlem vars fantastiska unge son har alkohol hemma. Någonting är skitfel i detta klimat. I veckan var det en tvåbarnsmorsa här som checkade ut. Trots att hon har noll
skyddsnät, trots att barnen är omhändertagna...trots allt detta väljer hon att gå ut i "verkligheten", till en partner som dricker och låter henne att dricka i fred.

Jo,jo...även idag är humöret på topp!!! /R

en åsnas envishet : Behandling.

Jag tycker att det är bra med hänglåset och lådan. Härligt att du har din man med dig. Kanske behöver du inte ens köpa tillbaka sonens sprit. Jag menar vad ska du göra med det som blir över i den nya vodkaflaskan när du har fyllt på hans? Är det samma son som ska vara borta så länge? Kanske kommer han inte ihåg hur mycket vodka han hade när han kommer tillbaka? Kanske är han så fylld av alla nya nya intryck jag inbillar mig att han kommer att få...att en vodkaflaska spelar noll? Skönt iaf. att du är tillbaka på banan. Och skönt att det verkar finnas ett sånt stöd för anhöriga till militärer. Skriv där och skriv här hos oss. Önskar dig en fin dag. Och som Nynykter skrev...inte fan är du på ruta ett! Kram/R

var det här...

på Valborgsmässoaftonens eftermiddag och jag var inte förvånad. Jag har sett inombordsspänningen öka hos mannen. Nu blev det så att det blev uppenbart för ett sällskap att han blev full, snabbt och påtagligt. Ännu för ett år sedan skulle jag ha upplevt djupaste skam och förnedring - nu kände jag bara lättnad, flodhästen blev fullt synlig för några viktiga personer, två av barnen med familjer. På kvällen och natten hade jag ett fint samtal med en son som är nykter alkoholist sedan flera år. Han bekräftade den enorma positiva skillnad jag upplevt det senaste året. Han hade också ett rakt och kärleksfullt samtal med sin far.

Dagen idag har för mannen varit skam och skuld. Efter stor vånda trädde han tillbaka i sammanhanget och valde själv att tala ärligt med ytterligare två av barnen. Jag blev bekräftad i att de sett och förstått olika och olika mycket. Jag blev också starkt bekräftad i svagheten i de vita knogarnas nykterhet. Väldigt djupa och nära samtal har vi haft med barnen idag. Jag är så tacksam över att de säger vad de tycker, både uppskattning och ifrågasättanden, att samtalet är så öppet fastän uppfattningarna skiljer sig åt och samtalet handlar om svåra saker.

Jag åkte iväg några timmar idag - till jobbet och sorterade papper. Återfallet sköt för dagen fram mitt vacklande pensionsbeslut. Idag är jag mindre säker på det fortsatta livet och långt mera lugn inför ett eventuellt uppbrott i och med att det är fullt uppenbart för tre av fyra barn hur det ligger till. För ett av barnen har verkligheten blivit med mångfacetterad. Mannen har också "vuxit" i sig själv det är uppenbart och känns bra.

Mina känslor är för dagen ganska avstängda. Ingen tanke på en omedelbar flytt men en stark erfarenhet rikare och en tvekan inför framtiden. I samtalet med ett av barnen blev dubbelheten så tydlig för mig, jag hörde och nästan såg alkholdjävulen på hans ena axel när dottern hade svårt att ta in hur verkligheten såg ut. Innehållet: Om inte jag skulle vara så sträng så skulle han inte behöva smyga... Om vi skulle kunna dricka vin till maten nån gång... De fem år vi prövade detta liksom inte fanns i hans värld just där och då. Å andra sidan: Han vill verkligen bli en nykter alkoholist av egen vilja. Men vägen dit...

Dagen idag - och gårkvällens återfall - har varit betydelsefullt för familjen och den gemensamma förståelsen. Återfallet varade några timmar men i realiteten flera dagar och var på gång flera veckor. Att se och inse gör mig lugn. Jag förstår också att det för den som inte levt inom våra väggar kan ses som att jag är obegripligt sträng. En samtalssekvens handlade om att för mig får han dricka vad han vill - och väljer han att dricka så går jag. Det är inte lätt att se skillnaden i att jag förbjuder vilket ett av barnen ansåg att jag borde säga.

Jag tar med mig min ramsa, sätter till ett + som är ett minus och då ser den ut så här 24+53+15+173+60+179+1. Ett för första maj som nu blivit andra maj. Gud så skönt att det blir sommar - det ger mig tid. / mt

Är det ngt som jag druckit så är det vin, en riktig vintant var jag. Maken har undrat om jag vill ha alkoholfritt vin till helgen eftersom jag är så förtjust i vin. Men fy, har inte alls lust att dricka det, det är inget gott med vinsmaken, dricker mkt hellre ngn god Ramlösa och jag dricker i vinglas på helgen. Jag ville bara ha berusningen.
Blev full i skratt igår, såg en bekant (tjej) som dricker på tok för mkt och för ofta, hon har samma beteende som jag hade, blir alltid för full. Hursomhelst, hon satt på en uteservering med ett glas champagne, detta var vid 5-tiden. Det ser ju lite finare ut och inte så alkoaktigt att dricka det, hon var garanterat dyngrak innan kvällen var slut. Exakt sådär har jag också gjort, försökt med fina viner för då är man inte alkoholist, i slutet av kvällen drack man vad som helst.
Hoppas ni haft en skön Valborg, jag har haft det lugnt, nyktert och mkt sol.
Kram på er!

Visst är det så att tankarna hela tiden kretsar kring alkoholen, både då, och nu fast tvärtom. Jag tror, och hoppas innerligt att du nu är botad när du inte behöver tänka på det hela tiden. Tråkigt med allergin förstås men pollensäsongen är ju inte för evigt och det måste vara skönt att veta att det finns en anledning till din nedstämdhet. Så att man, som jag, slipper gå omkring och tro att man bara är knäpp alltså ;-)

Det är så bra kämpat av dig och jag är djupt imponerad!

Det var ju detta jag ville komma ifrån. Trött, men inte trött-trött utan trött-seg, migrän och lätt illamående. Och så skammen då. Men lite mindre orolig idag faktiskt. Det har naturligtvis inget alls att göra med att jag var bakis (fast jag i svaga ögonblick försökte intala mig det) utan mer för att jag börjar se lite mer nyanserat på det nu. Det var min första anhörigträff i helgen, jag har envist vägrat att ta till mig information, skjutit det framför mig hela tiden. Det jag inte vet har jag inte ont av. Nu smällde insikten till mig som en råsop i magen och jag var väl lite i chocktillstånd igår.

Tack för att ni försöker stötta mig, ni ska veta att det betyder så otroligt mycket! Och nej Stigsdotter, jag kan inte hälla ut det eftersom det är sonens ;-)Det blir till att köpa en ny flaska och fylla på det som saknas. Men vi har pratat ihop oss jag och mannen och bestämt att vi sätter alla flaskor i en låda med hänglås. Det är så tragiskt på något sätt, att jag måste ha frestelserna bakom lås och bom för att jag inte klarar att låta bli dem. Nästan skrattretande ;-)

Nu stegar jag på igen och jag hoppas ni är med på färden.

Oj vad tiden går. Det var knappt vinter då jag drack min sista starköl. Idag badade ungarna i lilla plaskpoolen. Det har blivit sommar. Suget efter alkohol är, ja, obefintligt. Sedan många månader.

Jag tänker inte heller lika mycket på att jag är nykter. Om tankarna förr alltid kretsade, på något sätt, kring nästa gång man skulle ta sig några öl eller glas vin, så övertogs det tankemönstret av att hela tiden tänka på att man skulle vara nykter. Det upptog liksom lika mycket tid. Och alla hundratals timmar man lagt ner på att läsa här inne. Ojoj.

Men nu. Jag vet inte. Antingen håller jag på att åka dit igen. Eller så är jag "botad".

En sak angående ångesten bara. Den kom tillbaka nu för någon dag sedan. Helt plötsligt. Och igår kände jag mig riktigt nedstämd. Inget var kul. Inte ens roliga saker, som att göra en valborgsbrasa med barnen och sitta och värma sig. Men jag hittade anledningen! Pollen + pollenmedicin = trötthet, orkeslöshet och nedstämdhet, hos mig. Några av de vanligaste biverkningarna hos Cetrizin. Så nu står jag ut med nysningar och snorighet, men glada stunder då och då.

Jag börjar ta hand om mig. Kartlägger saker som jag mår dåligt av, och skalar bort dessa.
Först alkoholen, och nu pollenmedicinen. Jag verkar vara känslig av mig. Men nu vet jag åtminstone det!

...ring anhörigföreningen när du behöver och skriv här hos oss. Kan du hälla ut det som finns hemma?

Varma kramar!

Ang resonemanget om artikeln om överkänslighet. JA, jag känner också igen mig!!!

Och.
Hur var er första bekantskap med alkohol? För mig var det några starköl när jag var 15. En jävla skön känsla även om jag spydde sedan. En känsla jag ville uppleva igen och igen och igen.
Sedan dess har jag fortsatt med kortare och längre uppehåll. Då var det helgerna. Det är först på senare år det blivit även vardagarna.
Men nu då? En ful ovana bara. Jag klarade 2 veckor utan problem. Bara att börja om...

Vad härligt att höra! Vilken glädje att bara kunna säga ja utan vånda, du är grym!

Själv bet jag ihop om min ensamhet och gick ner till elden vid fotbollsplanen här nära och möttes av en underbar fest. Glada barnfamiljer, latinoband, små kiosker som sålde sockervadd och korv och en grupp med eldslukare!

Och närmsta ställe med alkoholförsäljning på betryggande avstånd några kilometer bort.

Och när jag joggade (jajjamän) förbi samma fotbollsplan i morse syntes knappt ett spår av festen, inget skräp alls. Då tänker jag (eller hoppas) att det nog blev en bra kväll för de allra flesta barnen.

Ha en skön ledig dag alla fina!
VD

Jag har också kommit på att jag nog inte gillar vin EGENTLIGEN. Ujuj, vad många år av självbedrägeri med god mat som krävde ett gott vin. Skitsnack! Det var berusningen jag var ute efter. Det daltas väldigt mycket med alkoholen. Sååååå många spaltmeter och avsmakningar av diverse alkoholhaltiga drycker. Fast de flesta är nog mer intresserade av procenten än av smaken. Eller har någon hört talas om sportdrycksprovning eller godaste blandsaften, va, va???
Öl tycker jag däremot fortfarande om. Dock har jag blivit en måttlighetsdrickare. När jag häromdagen unnade mig en flaska alkoholfri öl till maten fick jag faktiskt hälla ut halva flaskan - för att jag var mätt! :-) Hur ofta tror ni det hände på den tiden det var starköl i flaskan? Nä just det, aldrig! Att jag blev mätt hindrade mig inte från att dra i mig ytterligare några starköl.
Kram från Nynykter

Visst får man ro, Magnolia! Däremot tror jag att många av oss skriver här just när alkospöket sticker upp sitt fula tryne och därför kanske det verkar som om det är en ständig kamp. Personligen har jag tagit ett definitivt beslut. Jag har druckit färdigt. No more. Jag vet att det sättet att sluta är oerhört ångestladdat för många och att många här förordar "en dag i taget". Det finns inget rätt eller fel, men jag vill ändå berätta om mitt eget sätt. Att ha tagit beslutet ger mig en inre styrka som innebär att jag ägnar väldigt lite tid åt att ens fundera på att dricka. Samtidigt är det en väldigt stor omställning i livet och därför har jag ett mycket stort behov av att möta likasinnade här på forumet och försöka förstå varför det blev som det blev, varför jag blev en vindåre... Även om jag inte tänker " en dag i taget" har jag varje dag behov av att vänja mig vid ett helt nytt liv och att vårda mig själv och det nya nyktra livet.

Igår Valborgsmässoafton frågade min tonåring mig om jag kunde komma och hämta från festen hon skulle på ifall det blev jobbigt. Eventuellt skulle några dricka och min tonåring ville inte vara kvar på festen om det blev så. Jag sa att jag gärna skulle hämta henne när som helst och att hon inte behövde vara rädd förr att väcka mig.
Vilken känsla att kunna lova det! Jag var stolt över min dotters inställning och oerhört glad för att jag har blivit en förälder som kan ge trygghet. Så hade det inte varit i mitt tidigare vindrickande liv. Då hade jag nog dragit på svaret och i mitt stilla sinne tänkt "Jag får väl ta cykeln och möta henne om det blir så" .

En solskenshistoria denna soliga dag. Jag gläds åt den och åt att Dompas fågelholkar redan har fått hyresgäster!

Nynykter

små stegen är så värdefulla och sköna att ta. Inte mycket grus i skon där :-)

Denna helgen har varit jätte bra, sol, vår och trevliga vänner. Jag tror Nynykters tips om att stoppa alkospöket i en låda har funkat:-), för den har varit tyst men den lurpassar väl någonstans j där jag minst anar men jag är beredd.

Denna gången har jag varit väldigt ärlig om att jag inte dricker till de närmaste, vilket underlättar väldigt mycket för mig. Frågan kom upp om jag ville ha alkoholfritt vin igår, men jag höll mig till läsk för jag tycker nog inte om vin igentligen och det verkar rätt fjantigt att låtsas att jag dricker.

Så nu knallar jag ett steg till och växer lite till, Kramar, styrka och stolthet till er alla Kalla

ja,det är ju det vi aökisar får göra avkall på.den festliga stämningen,förväntningarna,osv,allt det positiva som hör alkoholen till,för de av oss som kan hantera den..........

Nej Anneli, inte ruta ett! Du har gjort en lång och fantastisk resa sedan den där förskräckande påskhelgen, eller hur? Alla de nyktra dagarna finns kvar. Jag tänker på pianomannens liknelse om att bli nykter är som att lära sig cykla. Man druttar omkull i början, men sen en dag kan man cykla. Upp igen, Anneli!
En härlig nykter dag i solen önskar jag dig!
Kram från nynykter

Känner igen mig i dig, starkt, snabbt och bort och man hat flytt livet en stund. Men du är stark, du skriver här och vi är här och nu tar vi nya tag. Så kramar till dig och njut av våren en stund och hämta krafter //Kalla

Inte vin, ren vodka = snabb effekt. Fördelen var att jag hann inte dricka så mycket innan jag stöp i säng så den fysiska baksmällan är hanterbar idag. Värre då med den psykiska. Fortfarande ledsen och gråtmild men nu lika mycket beroende på att jag inte fixade det igår. Jaja, tillbaka till ruta 1, alltså dag 1.

Jag måste lära mig, som kloka Stigsdotter skrev, att smaka på oron. Så här kan jag inte ha det hela tiden fram till jul. Kanske blir det lättare när han väl åkt och jag börjar få rapporter därifrån. Det finns också en anhörigförening, man kan prata både över telefon och nätet. Jag är inte ensam, ett av befälen sa så träffande att det är som en känslomässig bergochdalbana när de våra är borta. Det finns så många fler som har det som mig.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni har fått vakna pigga och klara i knoppen idag. Det är ett underbart soligt vårväder ute och jag ska pallra mig och mitt bakfyllebleka fejs dit ut.

Kram till er alla!

Att du sitter hemma ensam med alkoholen...vinet? Att du har så ont och är så ledsen och ensam. Jag har skrivit det förr; Men i mina ögon är det inte HELA världen om man är lite slirig på ett alkoholforum. Mycket värre att sitta helt solo med flaskan. Men där går ju åsikterna isär, en del blir provocerade av att man dricker på forum. Men det är en sak att vara småfull och ledsen, en annan att vara dyngrak och dryg/spydig/elak.
I ditt fall tycker jag nog du skötte dig snyggt. Hoppas du kan förlåta dig själv idag för att du föll igår. Det är bara att ta nya tag. Det låter kanske lite hurtfriskt...men vad är alternativet? Var stolt över dig själv, du har uppfostrat en fantastisk kille som tar ansvar...så helt fördärvlig kan du ju inte vara :-). Styrkekram/R

de tolv löftena och de inger absolut hopp (även om jag liksom du gärna ignorerar det 12:e). Tack för din respons, Adde!

Jag klarade det inte. Om det bara inte varit tomt i huset när jag kom hem. Det blev för mycket. Alla tårar jag fällt på jobbet så fort jag blivit ensam. Min lille pojk, jag minns när han låg nyfödd i mina armar för första gången, så lycklig jag var. Herregud, om det finns en gud, skydda honom för jag skulle inte klara att det händer honom något.
Och oron för att jag har hudcancer. Jag har fått uppleva att tre av mina kolleger gått bort i hudcancer. Alla var unga. En var en ung mamma med två små pojkar i förskoleåldern. Det är så orättvist!
All oro, det blev för mycket. Nu ska jag logga ut för jag är inte nykter. Men jag är fortfarande ledsen, jag gråter hela tiden. Hoppas ni får uppleva en nykter valborg för det är ni värda, ni som kämpar så.

det lite lugnt och gör det som är bra för dig Magnolia så kommer du att få ett liv med sinnesro ! Jag lade upp AA's 12 löften i en annan tråd och de ger en liten vägledning till vad du har framför dig.

Att förändra sitt liv tar sin lilla tid, det finns ingen quickfix för det. Jag hade nästan heltidsjobb hela första året med att förändra och lära mig ett nytt liv. Och det tog ungefär 1,5 år innan jag hittade min egna identitet så jag visste vem jag var och inte bara såg missbrukaren i spegeln varje morgon.

Idag har jag inga problem med alkoholen på så sätt att jag inte ständigt bevakar allt jag själv gör MEN jag vill gärna påminna mig om vem jag är så jag aldrig glömmer det. Att påminna mig gör jag här med hjälp av er och jag går ibland på ett aa-möte och jag är trogen gäst på Gullbrannakonventet utanför Halmstad första helgen i september.

Idag tycker jag att jag har ett väldigt bra liv fast jag är alkis, nykter sådan idag !

hur vi missbrukare fungerar! Vi känner ju alla igen oss i varandras beteenden. Men ni som har varit nyktra i flera veckor: Ni verkar njuta av nykterhetens fördelar (förstås), men verkar samtidigt ändå kämpa med "alkospöket" (han/hon i urtvättad burka ;)) i princip varenda dag. Är det så illa - får man aldrig någon ro?

Kramar i massor/Magnolia