Senaste kommentarerna i forumet

Det är lite lesset och ensamt att vara människa. Det kan göra mig rätt förbannad när jag tänker på det. Att man ska behöva stå ut med att vara i den känslan du beskrev så levande igår.

Hoppas du fortsätter med det, att stå ut. Hoppas att inte bara de högljudda får plats och stöd och utrymme utan även du.

Kram

En man som kämpar för livet och sina barn, modig nog att be om hjälp och ta den. I mina ögon är du en 10 poängare eller som vi säger i Götet en 100 gubbe. Så vi ser en stark man som kämpar, men även ger sig tid att tänka på andra genom att stödja här på sidan. Så sträck på dig, i våra ögon är du stark, kramar, styrka och stolthet kramar Kalla

Nu har jag ett ansikte på alkospöket :D Och ner i lådan skall den tjatige jäkeln, men nu har han gömt sig, återkommer på måndag morgon.
Hoppas att ni alla har en underbar vårhelg// Kramar från lugn Kalla som njuter i solen

Sorgearbetet att säga ajö till flaskan och de känslor som den skapade!

men kom ihåg att dom känslorna var inte RIKTIGA känslor utan skapade på kemisk väg!!

Det jobb du lägger ner nu kommer att ge dig mer och mer kontakt med den ÄKTA Dompa!
Visst är det spännande att mer och mer få möta den karl som gömt sig bland spritångorna?

Du skriver och hjälper och peppar andra, precis som Mulletant skriver, och du har en generositet som inte är alla förunnat, trots att du har så tuffa pix runt dig!!

Det är bara SÅ starkt och tufft att våga ta itu med saker som du gör!

KRAAAM!
Lilja

Hålögd uggla i urtvättad burka!!Dvs alkospöket!!

Å fy fasen va bra och vad jag skrattade!!

Precis så ska man tänka!! Den Dj...n!! SKa FASEN inte vinna över MIN personlighet!!

Men det kan vara ett hemskt tjat! I timmar!!! "Men en liten flaska är väl inte farligt och tänk så många gånger du HAR kunnat dricka och bla bla bla"

Nu kör vi vidare i Nykterhetens tecken!
Liljakram

jag har samma känsla trots jag idrottar regelbundet men tror de kan vara så som du skriver att en biverkning kan vara trötthet, men tar även den känslan än att känna dagen efter syndromet och inte veta vad man gjort osv. Fantastiskt att man kan dela dessa känslor på detta sätt och diskutera detta med andra med mvh Fred

Kalla när du skrev ordet alkospöket, i förra veckan, var det ett helt nytt ord för mig. Jag fick direkt en bild av detta alkospöke. Han sitter på din axel och ser ut som en väldigt hålögd uggla med en urtvättad burka. Och han tjafsar och tjafsar och tjafsar, bla bla bla. Orkar knappt höra sig själv men forsätter ändå. Så jag har tänkt att du får göra i ordning en liten sängplats i en kontorslåda och sedan handgripligen lägga honom i lådan på fredagseftermiddagarna och säga "hejdå alkospöket, vi ses på måndag".

Inte direkt kvalitetssäkrad KBT :) men kanske värt att prova, det ska jag göra

kram
VD

Vilket bra val du gjorde och så rätt du tänker när det gäller din man. Man skall inte ta snabba beslut när det gäller äktenskap, men ni kanske båda måste ha ut lite skit ni bär på. För även om man går skilda vägar så kan det vara bra att reda ut saker innan man gör det, jag läste någonstans att man är redo att skiljas när man kan titta på den andre och inte känna något utan kan vara neutral.

Så njut av vårsolen och kom ihåg att du är en stark, stolt och underbar människa som kräver respekt och kärlek//Kramar Kalla

Håller helt med MT, vi är som en hel släktträff i vårsolen. Denna vecka går 10 poäng till Marias man för kommentaren "Är du inte riktigt klok", heja dig Maria och din man som stod upp för dig.

Vi knallar vidare på våran krokiga lilla stig//Kramar och styrka till er alla

Tulleman - du som "gav" mig mitt nick när jag skulle skapa min tråd och behövde ett nick name.
Du skrev här då, en kort tid tror jag, tillsammans med Tvåbarnspappan och några andra som jag faktiskt glömt "namnet" på. Jag grubblade och sökte ett namn - så vände jag om Tulleman och det blev Mulletant. Jag är ingen riktig skogsmulle - mer en stadsmänniska faktiskt fast jag bor i naturen och njuter av den - och av närheten till civilisationen:) TP:s tråd var aktiv länge med olika gästskribenter, TP gjorde ett litet inhopp vid jultid - tror jag det var. Jag hoppas att ni hittar tillbaka hit, ni som var mina första fotfästen.

Ni som finns kvar har en särskild betydelse, lillablå, vana, viktoria, Adde, Berra, Lelas och Mr P... ja, ni är många som finns kvar och det värmer mitt hjärta.

Nu ÄR jag mulletant med ett mulleliv här på sidan, det är en del av min identitet. Jag har en forumväv med många inslag - guldglitter, glädjeglöd, svartsorg och grådimma. Just nu spirar väven vårgrönt och blommar blåsippsblått, vitsippsvitt, vårlöksguld och scilla. Jag bor i en lila-rosa alkoholk med gula inslag i en mijon-program-park någonstans i Sverige.

Ni alla som jag kallar min forumfamilj har hjälpt mig att förändra mitt liv. När jag riktigt tänker efter är det nästan ofattbart.
Men sant. Min del av jobbet är att skriva, inifrån och ärligt. När jag skriver kommer jag närmare mig själv. Att jag skriver är nödvändigt men inte tillräckligt - era gensvar hjälper till att göra bilden hel, bekräftar det goda och riktar ljuset mot spindelväven i de dunkla hörnen där jag måste rensa och röja.

Tack! Ha en fin dag! / mt

- det finaste är att mötas och att dela:) Kram / A

När jag vaknar är mullegubben redan uppe (!!!) och kaffet är klart. Vi pratar på medan jag skriver, han vet inte att vi är i miljon-program-parken och att jag har en lila-rosa holk med gula inslag där. Eftersom jag inte (just nu) kan tänka mig ett liv utan honom så får han dela holk med mig. En pensionärsholk. Vi kan vara barnvakt åt er yngre vid behov. Åh, det är härligt att läsa här just nu, det finns en sån livskraft och styrka. Idag blir en utedag, trädgård, städning i hönshuset, ris till brasan... Jag trycker ctrl+s och bevarar stunden; musik och Lisa Syrén i radion, fågelsång och morgonsol utanför fönstren, doft och smak av nybryggt kaffe, katten i famnen (mellan laptopen och mig), värme och glädje i mitt hjärta. / mt

Min klippa...mulletant. Tack för de fina orden...jag tror att DU har den gåvan du pådyvlade mig ;-) Skriv din bok! Kram/R

Kalla, Maria, Dompa, Stigsdotter, Adde, Berra, viktoria, vana, Pianoparet och Pia ...och alla som jag inte kom ihåg namnet på just nu i ögonblicket.

Forumfamiljen som jag för många inre samtal med förändras, några är stabilt kvar, några är sporadiska och några kommer till. För ett år sen såg min forumfamilj annorlunda ut, det är som i livet att generationena avlöser varandra. Jag funderar ibland över dem som "försvann" - hur blev det?

Forumet känns stabilt och fullt av kraft och energi just nu, stämningen här varierar och jag är glad att jag stannat kvar genom några svackor. "Vi reser oss igen" också vi tillsammans:)

Ha en härlig dag alla, vi kan väl ha en liten sångstund i miljon-program-parken och sjunga våren till!

/mt - som (i tanken) sitter på holkpinnen och kvittrar

Så djävla starkt att gå till hotellet istället för att fortsätta festen. Att ta in alkoholfritt när du kunde...speciellt med tanke på kvällen innan. Hur lätt hade det inte varit att bara kunna glömma en liten stund. Jag kan "se" dig där på festen, i din vackra klänning (inget massproducerat skit för min kompis...jo, en del män ser också kläder), balanserad, nykter och fin :)

Att du inte alltid är snäll när du dricker? Vem fan är det? Och gubben din...läste på en annan tråd om din gravida kropp och saknaden han hade om höfter som slog mot varandra. Wacko! När min fru var gravid var hon stor...stor...hade säkert kunnat kväva mig. Men med tanke på hennes "last" så tyckte jag bara att hon var skitsnygg. Hur fan kom jag in på det? Haha

Önskar dig en bra dag. Ta itu med det du behöver...när du orkar... Att separera samtidigt som man försöker nyktra till kan vara ett helvete - been there, done that - , så kanske du ska fega lite just nu...eller tvärtom. Ja, det var inga goda råd. Det är därför jag tycker du ska ta din ensamma semester...innan sommaren och alla dess "måsten" kickar in igen. För efter sommaren följer bara en ny höst med all ny höststress...då hinner du inte tänka. Förstår du ett dugg av mitt svammel? /Dompa

det "ska vara" Dompa att du har en lessenstund... det är verkligen ett sorgearbete att lämna alkoholen (de goda stundena). Man kommer inte ifrån att möta sig själv. Du har en fantastisk förmåga att skriva rakt inifrån dig så att det går rakt in i hjärtat på oss andra. En gåva som du generöst delar med dig av. Tack! Kram / mt

Bara jag och nattvårdaren är vakna. Det är skönt. Oftast samma lugna kille som jobbar. Vi tassar omkring...jag med mitt kaffe, han med sitt örtte. Detta är dagens lugna stund. Jag vaknar ofta tidigt, somnar sent. Tänker på Pianoman som bara sov i början av sin vistelse. Helgmornarna här på hemmet har vi "sovmorgon". Frukost serveras fram till nio. Sen är det "gruppdelning", lite flum och dramat drar igång. Många här är väldigt utagerande. Det tar på krafterna... Men jag fattar...vi är alla olika. Iaf. så är jag tacksam för mina mornar med "nattis".

Du har så rätt kalla, jag ska se på det som ett sorgearbete. Allt stämmer in...tror jag. Känns som jag är inne i "förtvivlan" just nu. Men jag tror också att man kan hoppa ett, två steg tillbaka i processen när som helst. Att man kanske inte blev klar med en fas. Däremot har du nog fel om min styrka. Jag känner mig ofta som en mollusk...inte ett ben i hela kroppen.
Hoppas ni klarade fredagskvällen!!!/R

Stigsdotter - att du kunde bryta, gå över till alkoholfritt och gå hem till hotellet. Det var starkt! (Starkare än brännvin:) Hoppas du har en underbar morgon och stornjuter av frukosten. Och morgontidningen - kollegerna kanske inte ens vaknar och är sällskapliga. Nån kanske vaknar i fel säng?

Så dålig stil att hälla upp vin åt alla - medvetenheten noll. Såg tipset om Benny Haags bok här på forumet, visste inte att den fanns och ska genast beställa den.

Jag känner din styrka och målmedvetenhet nu, både i texten och mellan raderna, när du skriver.
Du håller på att ta makten över ditt liv! Kram / mt

Och ser allt fint ni skriver - tack för att ni finns! Ja lite ångest var det ju, särskilt som jag skulle upp tidigt för att hinna med ett flyg. Nu har jag varit på firmafest. När man slår sig ned vid bordet är förrättsvinet redan upphällt i glasen. Man har ju inte en chans att värja sig!! Jag bestämmer mig för att detta skall bli den sista firmafesten där jag dricker, ni vet lite som ett speciellt avsked.

Jag har på mig en 60-tals klänning som jag hittat i en 2:nd handaffär. Den är jättesnäv och på den tiden var där inget stretch i tyget. Både fram och bak har den tunna chiffongdraperingar. Ni tjejer förstår vad jag menar, vissa kläder får man helt enkelt inte riva i onykter. (Undras hur många strumpbyxor man rivit sönder i sitt fylleslarviga tillstånd. ) Drinken i solskenet på lilla torg innan festen beställde jag alkoholfri. Fördrinken med kollegorna blev för min del cider. Nå, när det röda vinet sedan kommer in efter det vita kan jag inte säga nej. Det blir två glas, nej nu ljuger jag, det röda fylldes på en gång. Men sedan stoppade jag där, beställde alkoholfria drinkar och gick hem till hotellet istället för att festa vidare på stan. Lite tråkig kände jag mig men kommer att må så mycket bättre än vissa av mina kollegor imorgon! På det hela taget känner jag mig nöjd med mig själv (sen att jag ligger och skriver här istället för att sova...)

Imorgon måste jag hem och tala med maken. Han är sur, arg och kanske ledsen. Jag är inte alltid så snäll när jag dricker... Jag har tänkt att jag måste få ordning på mitt drickande innan jag tar tag i en eventuell separationsfråga. Tänker att en separation är tuff och att jag inte vill riskera att deppa ihop i min ensamhet och då ta till flaskan. Men kanske är det så även för mig att jag måste lämna honom för att klara mig ur a-fällan.

Nå nu måste jag sova så jag orkar upp till smarrig hotellfrukost!

Godnatt mina vänner (eller snarare god morgon ;-)

Ingen är perfekt, jag klarade inte av att hålla mig nykter några dagar v. 9, sen har det gått, det är bara att fortsätta och se det som en erfarenhet, vad triggade dig till att ta första glaset? Kan du lära ngt av detta?
Storkram till dig och skriv här, det hjälper, men det vet du ju

Precis som Adde säger så är vi känsliga så här i början av nykterheten. En dag i taget, och vi måste ta hand om oss själva. Jobbigt med vinrösten, jag har sluppit den nu i helgen. Men den kom när vi åkte till fjällen, på vägen upp så föreslog jag för maken att jag skulle dricka lite vin när vi var där. -Är du inte riktigt klok? Var hans svar, så jag droppade det och sen gick det bra utan vin, hade det jättehärligt. Men varför kommer ens tanken? Jag ville ju inte egentligen dricka.
Kram på dig Kalla!

Ja, det har varit ett par goda dagar A! Jag har kännt lugn och ja...balans faktiskt, trots en helt annan känsla för några dagar sedan. Ikväll har vi spenderat ett par timmar hos vänner på kalas. Det bjöds kaffe och tårta och alkohol var inte ens ett alternativ för någon. Väldigt skönt och avspänt. Den stora skillnaden slog mig - alla fick tala till punkt och alla blev lyssnade till. Ingen misstolkade något och stämningen var välvillig och varm. En stor kontrast till det jag upplevt på sammankomster den senaste tiden. Känner tacksamhet.
Idag har jag spenderat min arbetsdag i en lokal granne med systembolaget i min stad (ett litet extrajobb jag ägnar mig åt ibland). Valborg måste vara en riktigt alkoholfylld helg slog det mig. Genom mitt fönster såg jag den strida strömmen av människor in och ut ur butiken som aldrig verkade ta slut. Folk bar ut lådvis. Fick mig att känna lite dubbla saker. Lättnaden över att jag inte längre ingår i strömmen, men samtidigt fick jag en släng av saknad efter den känslan jag tidigare kunde ha inför liknande helger. Inte saknad efter alkohol i sig, utan mer hela paketet. Förväntan av något slag, upprymdheten då jag gjort mitt inköp och var på väg hem. Känslan av att ha hela härligheten framför mig. Flera lediga dagar, fest och stoj och stim. Värmen i kroppen då jag tog de första munnarna rött vin. kanske göra sig snygg inför kvällens party. Ja, mycket av min eg njutning av alkoholen har handlat om timmarna, minutrarna, sekunderna innan. Egentligen en form av lustfylld förväntan precis innan jag börjat dricka. För sedan gick det ju raskt utför. drack för fort, var bladig redan innan jag hunnit till festen, och restn av kvällen ett enda långt maraton för att hitta den "rätta stämningen"- "om jag bara dricker ett gals vin till blir det nog lite roligare, lite gladare, lite festligare. Nej, så blev det sällan alls! Och nej, jag saknar det inte. Men den korta förnimmelsen, kanske kroppsminnet, tog mig på sängen kan man säga. Har inte haft något som liknat ett sug på länge. Men på ett sätt var nog detta ett kort sug. Endast ett ögonblick, men ändå. Nu är det godnatt för mig, imorgon blir det lite jobb, och sedan ledighet till onsdag. Är så tacksam för att ni alla finns här, att forumet finns och att jag hittade hit!

Vi måste få ha våra dagar det är så mycket som skall bearbetas, kroppen och knoppen skall läkas och vi får nog låta det ta sin tid. Så om vi skall tänka det som ett sorgearbeta kanske det är lättare att förstå sina känslor för det går ju 7 steg chock, förnekelse, bedjan (om att få tillbaka), rädsla, ilska/vrede, förtvivlan, erkännande.
vi får väl se om det stämmer, så nu går vi vidare på denna krokiga stig//Kramar, styrka Kalla

Jo det känns faktiskt riktigt bra och som skriver Adde 1 dag taget och skynda långsamt. Rösten i huvudet gav ju järnet inför långledigheten.Försökte lura den till om den höll käft så skulle jag handla på tisdag och då är det ju stängt så vi får väl se om den kan gå på det. Min morfar sa alltid när jag tjatade om något att jag skulle få det när det blev 2 torsdagar i samma vecka :-)får väl pröva det på rösten istället.
Hoppas att ni alla har det bra där ute// Kramar Kalla

Din känsla av uppgivenhet går rakt in i mitt hjärta! Vet inte annat vad jag kan säga än...KRAM!