Senaste kommentarerna i forumet

Bara en reflektion runt det du skriver; för mig gick ett hemskt äktenskap och drickandet hand i hand, typ hönan och ägget, vilken kommer först?

Var och en gör efter sin skalle men jag tror jag supit ihjäl mig om jag inte flyttat från honom!

Det var en stor befrielse komma ifrån. Att jag sen började hinka ordentligt berodde på ett svårt arbete, sviter efter ett svårt liv, att han inte släppte taget osv men JAG hade INTE kunnat tänka "nykter först och sen flytta" eftersom vår dåliga samvaro gjorde det OMÖJLIGT sluta dricka!
Än idag när jag ser hans nuna kan jag få en längtan till BOlaget..

Bara som en tanke STigsdotter..

Kramar till dig du Starka!!

Lilja

Fascineras av din styrka i ALLT du har omkring dig! Exet, barnen, dina egna krämpor!

Måste du checka ut om två veckor? Får man inte stanna längre?

Men du märker att du har en PLAN? Hälften vunnet då!

Håll fokus nu för fasen!
Du har så mycket styrka inom dig och mer kommer att framträda ju längre du är nykter.

Liljakram till en sån fajter!

Hehe, ja du är i 3:e månaden och jag är i 2:a..

Man baxnar över tiden..Har jag verkligen druckit för mycket tidigare? Känns som en evighet sen..

Gullig är du Nynykter, som undrar om jag ramlat av pinn in i Chardonnay igen men ICKE!!

Men ! Jag har försatt mig i en situation som alkoholterapeuten inte riktigt gillar..

Jag har gått och kärat ner mig i en helt suverän karl och det får man INTE som Nynykter; det är INTE bra!
Därför känner jag mig lite falsk om jag ska skriva en massa hurtiga tillrop när jag nu är drogad av kärlek?
Jag brottas med om det skulle ta abrupt slut...HUR skulle jag handskas med besvikelsen?
Han får mig att må nåt så otroligt bra och som Nynykter vet man ju...HUR lätt att falla om allt skulle gå åt pipsvängen..ojojoj

Nu går jag hos alko-terapeut, jag läser här VARJE DAG, jag går på AA emellanåt men ändå!
Det är nog att byta ut vinet mot kärlek så är egentligen min nykterhet min egen?...

Jag VET faktiskt inte..

Allt jag vet är att man kan bli lika kär vid 40+ som vid 17, känslan är precis den samma..
Ja jisses amalia!Tänk att karlar kan vara så underbara!

Jag följer allt som händer här och Annelie60! Oj vad jag kände igen mig när du beskrev ångest och återfall för att Son lyfter!!Det är så att man kan gå av på mitten.
Jag vet när min flyttade till Korea vid 22 års ålder..jösses!!
Käck och glad skulle jag vara men detta barn som man burit i kroppen skulle befinna sig på andra sidan jorden och jag led!
Satte mig i redskapsboden på tomten (alla STÄLLEN man hittar!) och klunkade och grät tills jag ramlade ihop och somnade.Som tur var så var ingen annan hemma (vilket ju också var en förutsättning för drickandet!)

Men TÄNK nu! köpa blommor en förmiddag istället för att vara halvljummen Annelie! DET är livskvalitet!

Nynykter! 3 månader!! 3!!! Det är starkt...Nu är nervsystemet på många sätt reparerat hos dig och levern SÅ tacksam, för att inte tala om magsäcken!
DIN personlighet istället för alkospökets får framträda! Spännande, inte sant?

Nu kör vi vidare!

KRAMAR till alla som kämpar ute där!
Lilja in the Sky

5:56 förresten, vad morgonpigg du är :-) själv sover jag så länge jag kan sen får jag lite lätt ågren över vad mycket jag skulle hunnit med bara jag gtt upp tidigare...

Det gör mig så ont om din vackra fru som verkligen tycks må jättedåligt just nu. Kan låta hårt men det är bra att du koncentrerar dig på dig själv så att du klarar dig och dina barn åtminstone får EN nykter förälder.

Du kommer alltid att älska henne eftersom hon är dina barns mor och för deras skull ska du också göra det. Men vi vet väl att inte ens när man själv står stadigt på jorden, utan alkoholproblem, deppiga dagar och trasiga tår kan man rädda en annan människa som är alkoholist, särskilt om denna människa inte själv vill ha hjälpen.

Och du, om du tycker att Naltrexonet hjälper dig så ska du självklart fortsätta med det ett tag till. Såsmåningom klarar du dig utan dem men kan det vara ett stöd i början därute i verkligheten så måste du som sagt plocka det russinet!

Kram på dig!

Nu minns inte jag om jag har hittat till den här bloggen via ett inlägg här på forumet men i så fall tål tipset att upprepas:

Bloggen skrivs av en ung tjej som är nykter alkoholist. Jag tänker att andra unga som hittar hit till oss kanske också kan känna igen sig lite hos henne!

http://metrobloggen.se/callemilla/

Det finns de som har det mycket värre. Men lite måste jag gnälla. Har ni en aning om hur ofta man kommer åt ngt med tårna? Varje dag? Nu är varje stolsben en presumtiv smärtkälla. Varje touch en ilning av smärta. Men, men det håller mig allert. Så här skulle man reagera på varje alkoholklunk...skulle bli lättare att avstå då.

Känns iaf. psykiskt bättre idag. Efter många dagars depp ser jag lite ljus. Mer och mer övertygad om att min flytt till varmare breddgrader ska bli av. Det enda som talar emot är barnens mor...att de ej har samma tillgång till henne. Men nu bor hon två kilometer ifrån dem och lyckas inte ens pallra sig dit en gång i veckan. Jag vet att hon har ett personligt helvete...men hon har väl för fan skyldigheter också? I drygt tio år var vi en familj. Att jag är uträknad är helt ok...men hennes barn? Betyder de ingenting? Min svåger och svägerska gör verkligen ett jättejobb. Med sina egna har de fem ungar hemma...varje dag.

Men om två veckor checkar jag ut...skulle väl behöva en månad till. Men nu är det dags att återta kommandot. Flytta hem till huset. Fostra mina barn. Kasta ut den vackraste...nej, inte på gatan...hon får bo i svågerns lillstuga tills hon har fixat ngt annat. Hör att hon dricker varje dag. Vill inte ha hjälp. Umgås med likasinnade. Har noll planer eller visioner. Inget jobb. En del av mig älskar henne fortfarande...men inte en chans att hon får sabba mina barn. Det blir tufft...men nu ska jag fixa detta. Nykter. Ska faktiskt fortsätta med Naltrexon ett tag när jag kommer ut. Här på hemmet tror det inte på det. Men jag kommer att plocka russinen ur varje kaka jag får.

Nu vaknar hemmet. Frukost och delning väntar. Rutiner.../R

där vi återkommande talade om det som hände på Valborg. Vi grillade korv i spisen och då kom jag plötsligt ihåg när jag insåg att han druckit - han skulle tälja grillpinnar och det blev inte gjort. Vi talade om det och några andra minnesbilder. Skammen och plågan var mindre igår (som det är) och vi talade om att därmed sjunker benägenheten att söka hjälp.

Han är lättad, och "livrädd" och jag är bara lättad över att bilden blev så tydlig och klar och att han talat så öppet med så många (= tre barn + AA-jouren). Han har nu ett litet nätverk att vända sig till på ett öppet sätt. Även om barnen vetat har de haft olika bild och öppenheten har stigit med flera hundra % eller så.

Utmaningen är att hålla taget - förutsättningarna att göra det tillsammans har ökat. Jag är så medveten om att det inte är lätt - men jag är tveklöst inställd på att fortsätta vår gemensamma livsresa.

Också idag känner jag att återfallet har tillfört möjligheter och att det kanske var nödvändigt för att öppna fler dörrar. / mt

Åkte och köpte massor av penséer (så härligt att kunna köra bil på förmiddagen) som jag sen planterade om i lerkrukor och placerade ut överallt. Jobbade en stund i trädgården i solskenet, klippte rosor så nu ser det ut som om jag slagits med sju vilda katter. Åkte iväg på kvällen och tränade hundarna, det gick faktiskt riktigt bra.

Oron för sonen har jag fortfarande men nu är den hanterbar. Vet inte om jag, som innan, bara förtränger känslorna eller om jag börjar se mer nyktert (i dubbel bemärkelse) på riskerna. Skit samma, jag mår i alla fall okej. Hoppas ni också mår så bra ni kan efter omständigheterna.

Många kramar!

Jättebra att du sätter alla dina känslor på pränt, det har starkt läkande effekt. Fortsätt att läsa och skriva här så ska du se att din resa mot ett tillfrisknande blir så mycket lättare.
Kram!

så den här gången måste du gå segrande ur striden. Och jag sitter på första parkett och hejar på allt vad jag kan. Heja, heja!

Hej MissH och välkommen!
Att skriva dagbok tror jag är riktigt smart. Det finns så mycket att reflektera över när man genomför en så stor förändring i sitt liv som att bli nykter. Genom att skriva kan du följa din egen utveckling. Det kan vara bra att gå tillbaka och läsa, inte minst när alkospöket försöker intala en att det nog inte var så farligt det där med alkoholen...
Kram till dig!
Nynykter

Lilja jag saknar dig och dina träffande formuleringar. Mår du bra?
Kram från Nynyktenr som är i tredje månaden (av nykterheten alltså)

det från mitt håll - det gäller att inte släppa taget.
Det är härligt att följa dig Kalla, ha det fint i vårsolen! Kram / mt

att gråta tillsammans, det är läkande och gör gott. Dum är han minst av allt mannen, han är genuint klok med många goda sidor. Och ja, han älskar mig, det har jag fått otaliga bevis för. Därtill är han envis, vill klara sig själv, har svårt att be om hjälp och så har han många sorger i livsbagaget. Det här nyktra året har gett mig mycket kraft och insikt. Vi kämpar vidare.
Jag blåser på dina tår - har också brutit stortån en gång och fick den hopspjälad med granntån. Det blir bra!

Lev väl, vi följs åt:) / mt

Inte mycket att skriva om allt rullar på och jag mår kanon. Men förra året höll jag upp i några månader och sen åkte jag dit så in i norden. Denna gången försöker förbereda mig genom att läsa mycket, senast var det Cecilia Svenssons bok "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv. Alkoholism är en lurig sjukdom och alkospöket kan dyka upp där man minst anar, så jag fortsätter att förbereda mig i huvudet på nästa attack. För den gången skall jag vinna och spöket skall få en kamp den sent glömmer :-) Så kramar, styrka och massa stolthet till er alla,Kalla

att det kan var precis så, på en omedveten nivå. Så här långt har fallet medfört mycket gott. / mt

Känner så väl igen mig i det du beskriver, helt klockrent. Själv har jag alldeles nyligen bestämt mig för att välja den nyktra banan. Har äntligen kommit till insikt med att jag har ett problem och att jag inte kan lura mig själv längre. Det känns skönt att ha tagit det steget.

Lycka till och kämpa på!

Kan det inte vara så att han faktiskt valde detta tillfälle för att ta upp allt i ljuset och stänga dörren till alkoholen för gott. Om suget kommer och man varit ärlig mot de närmaste så är det inte lika lätt att trilla dit.Bara en tanke//Kram Kalla

efter en skaplig arbetsdag. Eller ganska bra faktiskt. I morse ett ärligt samtal om det som finns kvar i smygförrådet, som jag inte vet och bryr mig om var det är, och om betydelsen av hans fortsatta val. När jag kom hem var burkarna tömda och bortpantade. Han har fört en kommunikation med sonen som är AA-aktiv.

Det är så för mig att det är inte återfallet som är väsentligt utan det som sker nu, efteråt. Det känns avgörande att återfallet skedde när vi var många (och ett "bra" urval personer) än om det varit bara vi. Kanske till och med att det måste bli så?

Jag har skrivit av och till under flera timmar nu och varit i trädgården emellan. Funderar över om det kan vara så att jag för mig själv bakom ljuset men tror inte det. Känner mig ärlig och realistisk och fortfarande lugn. / mt

Läste om F... och hans hjärntumör....tre tår känns som det kvittar. Visst är jag en grinig fan som vankar omkring i min "vedbod"men samtidigt tänker jag... lessenfruns historia med den ryska vodkan. Messen. Får mig mer och mer övertygad om att mina ongar inte ska gå igenom det... jag läser om m....och hennes mans slip... Jag läser om er andra föräldrar...om Nn:s nyktra dotter...och mitt beslut växer... Rädda vad som räddas kan! Mina barn ska inte behöva göra Norrland.../R

Lite inne på det jag tror Adde försökte förmedla. Jag är så ledsen för din skull...förstår att mm inte är på topp. Men det är dig vi "känner", det är du som är min vän. Så för din skull är jag ledsen. Men som du själv skrev...vi har sett det komma. Inbillat mig att jag läst det mellan raderna de sista veckorna. I raderna du skrivit... Visst ska du stanna kvar. Han tycks ju tokälska dig. Han har kickat...eller försöker...sitt missbruk för din skull. Dum är han inte - har svårt att se dig hänga kvar vid en dum partner -. Var kvar här...skriv...jag tänker på dig. Min fina kompis A, även detta kommer du att orka. Sommaren är lång...pensionsbeslutet behöver inte vara idag. Fikat med kalla...jag skulle gärna sitta med. Trots mitt tokiga kön. Jag tänkte skriva styrkekram...för det är vad vi gör här på forum. Istället skriver jag tokkram. I cyber...håller jag bara om dig, jag gråter mot din axel...du gråter mot min...går det bra? /R

Så skönt att det verkar bli bra. Men - satan i gatan- hjärntumör...skäms för att jag klagat på några brytna tår. Vi "känner" inte varandra här på forum. Jag har läst din tråd, men eftersom du är så långt före har jag liksom sållat bort. Men nu vill jag bara önska dig hälsa. Nykterheten har du redan...så hälsa! Allt annat är obetydligt. /Dompa

för mig själv att jag hade problem med alkoholen skapade en enorm lättnad inombords, jag tyckte att det kändes som jag kom till vägs ände. Jag kunde ta beslut som förde mig vidare på min nyktra väg och jag har fortsatt så. Inte ensam eller utan hjälp för jag valde att ta en behandling enl Minnesotamodellen och fortsatte senare på AA som ett led i behandlingen.

Jag fick lära mig att om jag ville ha en nykterhet utan att knyta näven i fickan så var jag tvungen att ändra mitt liv från grunden. Jag startade en förändring som var nästintill löjlig, kan jag tycka nu, men den var nödvändig för mig. Små grejer som att ta en annan väg till jobbet, läsa tidningen från "fel" håll, knäppa händerna och lägga armarna i kors från "fel" håll, äta andra sker till frukost, sitta på en annan stol vid bordet............mm...mm :-)) Allt detta sammantaget påminde mig om vad jag höll på mig dvs förändra mig själv !

Och jag som kunde göra ALLT själv fick ödmjukt böja på nacken och inse att det nog inte var på det sättet. Jag bad om hjälp, och jag fick den hjälpen. Det första och största jag fick lära mig var att lyssna på de som hade gått före mig på nykterhetens väg (Lite vågat att kalla den sendero luminoso kanske ?! ), deras kunskap blir ju till min nykterhet bara jag gör som de har gjort. Enkelt ? Ja, när jag väl fattade det :-)

Det första året i nykterhet var underbart ! Verkligen Rosa Moln, hela tiden ! Jag upptäckte lite kroppsliga krämpor jag inte observerat tidigare, lite åldersgrejs och sånt småtjafs men på det hela taget hade min kropp klarat sig rätt bra genom missbruket. Jag förändrade saker som jag inte trott var möjligt, en del till det bättre och en del till det sämre :-(( Jag äter för mycket ! Men när smaklökarna började kvickna till igen upptäckte jag ju att det fanns en massa gott att äta, tidigare hade jag ju bara gjort momentet vid matbordet. I den mån jag satt vid ett matbord.

Att ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och bara se det beslutet som ett beslut för dagen idag så har dagar lagts till dagar som blivit veckor, som blir månader.......:-))

Stanna hos oss här så blir det lite lättare för dig på din nya väg !

Grattis till alla dina månader nykter och vad skönt att det inte var en hjärntumör. Jag som fick veta att jag hade en levertumör förra året förstår att du har mått dåligt, hjärnan är ju ändå värre, den kan man ju liksom inte bara skära bort en del av!!! (min var godartad). Hoppas det löser sig för dig och att det kanske, som med min levertumör, är mer som ett födelsemärke än en tumör!

Kram från mig

Nu blir jag så där tårögd igen när jag läser era fina kommentarer från den 15 april. Nu är det 3 maj, och än blir det nog en stund på jorden. Fick det MYCKET glädjande och starka beskedet att det inte var en hjärntumör man ser i hjärnan. Kan vara ngt annat, men sannolikt med mer beskedliga konsekvenser.
Insåg att min livsvilja nog ändå är mycket stark, eftersom jag blev så oerhört glad. Hade nog förberett mig på det värsta kanske. Hur som, alkohol känns allt mer avlägset i mitt liv, och det vete faan hur det hade gått om jag fortfarande varit aktiv i mitt drickande när detta hände. Nu är det bara sockret, dvs godiset som också ska bort, så blir det nog bra. I kväll blir det AA möte och det ser jag fram emot. Har blivit en lika regelbunden vana varje vecka som tidigare starkölen på pizzerian på söndagskvällarna ungefär:-)
Ha det fint i vårvädret alla mina vänner!
/Fenix