Senaste kommentarerna i forumet

...tror jag det är Eken. En process där man för sig själv funderar, klurar och analyserar. Hur känns nu det här glaset, hur mår jag nu när jag dricker, hur mår jag nu när jag vaknar, var det värt att dricka, vad var det som gjorde att jag drack fast jag bestämt mig för att låta bli osv osv. Precis som du gör när du ser att du återfår kontroll och självförtroende, gamla vänner, samt att ett drickande ger sug dagen efter.

Detta är funderingar och frågor som måste till för att man ska klara det i längden. Tror jag.

Önskar också dig en fin och nykter helg!

Ja visst vore det skönt att kunna hålla sig till! Jag kan ju bara utgå från mig själv när jag säger att jag tror det är svårt att hålla sig till normaldrickeri när man väl klivit in i ett slags beroende.

ibland har det hänt att jag t.ex. gått på afterwork med kollegor, druckit ett glas och känt mig sååå duktig. Titta jag kan ju! Sen på helgen har jag belönat mig med ett glas till bara för att jag var så duktig sist. och så blev det ett till och ett till och ett till och ett till...

Jag var på tjänsteresa i fredags, där fanns flera tillfällen att dricka. Till middagen drack jag det lilla som serverades förrätts- och varmrättsvin, sedan stoppade jag. Visst var jag duktig? Men sen på lördan när maken säger att han ska åka och handla så tänker jag "ja, undrar om det finns något litet kvar i barskåpet som jag kan suga i mig?". och DET är ju verkligen inte normalt för fem öre!! Det att alkohol skall uppta så mycket av min vakna tid. DET är inte normalt och suger alldeles för mycket energi ur mig, skulle hellre slippa alla dessa tankar. Normala människor kan dricka ett eller ett par glas vin UTAN att fundera så himla mycket före, under eller efter som vi andra håller på med.

Nå, detta är hur jag fungerar, jag inser att jag inte är den där normaldrickaren hur gärna jag än skulle vilja vara det! Kramar och styrka till dig!

...den slipper man nog aldrig ifrån. Jag minns när jag åkte med gymnasieklassen till Kina och min mammas oro över att hon inte fick tag på mig via telefon (fanns ingen mejl på den tiden ;-) när hon här i Sverige läst om avrättningar på något torg i Peking och hur orolig hon var över att vi skulle cykla rätt in i något farligt. Jag förstod inte varför hon var så orolig, jag hade ingen aning om att detta skett och såg ingen risk med någonting överhuvudtaget.

Idag när jag själv har två döttrar kan jag bara beundra henne för att hon överhuvudtaget lyckades släppa mig ut genom dörren :-)

Försök att smaka på din oro istället för att försöka svälja den och vilja dämpa den. Den finns där och det är OK. Du FÅR vara orolig, det är OK. Vore konstigt annars. Det hör till. Att dricka kommer inte att dämpa oron det kommer bara att lägga andra jobbiga känslor ovanpå detta.

Försök känna att du är stolt över din fina modiga son som ställer upp för människor som har det jobbigt på så många sätt som vi inte ens kan förstå. Han har gjort ett fantastiskt val utan att sätta sin egen rädsla först. Nu gör du ditt val så att din son slipper oroa sig för dig därborta!

Många styrkekramar från mig!

Höll på att skriva att jag förstår dig som mamma med oro för sitt barn och sedan dina egna problem. Men Annelie både du och jag vet att allt blir så mycket värre när man försöker döva det, för uppvaknandet måste ju komma. Så styrka till dig och skriv i kväll om du vill, jag tittar in med jämna mellan rum. Kalla

Kan bara skrika HEJA DIG! Hoppas att det går bra i kväll och det klart det gör. Men tänk att hjärnan är så kidnappad att man faktiskt gör det du säger, smyger runt och lyckas blir skitfull fast man inte skall dricka något.
Men idag är vi nyktra, många kramar, styrka, stolthet Kalla

Men jag är inte stark. Inte nu. Och var ska jag hitta styrkan om jag inte får söka den i flaskan? Gudarna ska veta att jag haft många monologer med mig själv idag. Idag borde jag väl ändå få trösta mig och dämpa oron? Men ändå vill jag inte. Det är tungt nu. Vet inte hur det blir i kväll.

...alla rara människor som får mig att le och känna den värme ni sänder. Tack för att ni finns!!

Ja det var skönt att komma hem från tjänsteresan utan att vara illamående, bakis och fylld av funderingar över vad som skett och inte skett kvällen innan... Maken var ju naturligtvis avvaktande och menade att vi måste prata om det här. Han undrade ju också vad jag hade druckit - allt var ju nu slut hemma. Ja nu är det ju det!

Ibland får man vara den större människan, jag bad om ursäkt och fick till slut ge honom en kram. Jag gillar ju egentligen den här mannen, han är bra på många sätt och vis. Även om vi så småningom eventuellt skall gå skiljda vägar för att kärleken tagit slut så är han far till mina barn och vi måste kunna upprätthålla en vettig relation. Som någon påpekat tidigare kommer ju mycket av hans dåliga sätt mot mig sig säkerligen av att han själv mår dåligt. Och det vet ju jag att han gör och har gjort, så mycket har han ändå kunnat berätta ibland när vi haft våra konfrontationer. Detta ursäktar inte ett dåligt beteende och jag tycker fortfarande att man skall vara rädda om varandra även om man själv mår dåligt men det är en förklaring. Och jag måste försöka ha självinsikt nog att kunna erkänna att inte jag heller alltid visar mina bästa sidor mot dem som står mig allra närmast.

Jag beslutar mig för att ta frågan om vår relation sedan. Först skall jag skärpa till mig, se till att hitta mig själv igen, bli nykter. Nu är det verkligen rensat hemma. Finns oöppnade "finflaskor" men någonstans där har jag en gräns (tror jag, hoppas jag). Ikväll ska vi bort och han undrade om det var ok att han dricker vin. Suck. Jag kan bara hoppas att värdfolket inte har en bib i sitt kök för då finns det risk att jag står där och kranar. Det kommer inte att finnas tillfälle för det eftersom de har öppen planlösning och det kommer att finnas folk (familj) som vet att jag inte skall dricka i närheten hela tiden. Men jag oroar mig för att jag, istället för att ha trevligt, kommer att fundera över när lämpligt tillfälle att smyga fram till biben kommer att visa sig....

Det är det här som gör att jag inser att jag verkligen inte vill dricka mer. Den mentala besattheten, att det ständigt skall pågå något slags inre monolog som handlar om alkohol. Jag har sagt det för och säger det igen, högt till mig själv och till er: det är ju bara en dryck, den ska inte få lov att ta så stor plats i mitt sinne!!!

Hoppas ni alla mår bra. Idag skall vi inte dricka en endaste a-droppe!!

Du är stark du klarar det här, du finns i mina tankar//Kramar och en jäkla massa styrka Kalla

en svensk klassisk suparhelg.

Enl vissa undersökningar så har krökandet bland ungdomar gått ner och det är ju en positiv trend. Hoppas bara att det inte blir som i Stockholm där kidsen istället gått över till hasch och marijuana. Då måste jag ju säga att jag föredrar alkoholen som ju ger biverkningar ganska omgående och inte som vid haschanvändning kanske först om 10-15 år. En senildement 35 årig haschrökare är inte så kul.

Föreningen Missing People har ju sökt efter en ung kille i trakterna av Nyköping utan att hitta honom. Han blev avvisad från en fest efter lite bråk och försvann efter det. Det han och hans kompisar har petat i sig gör mig mörkrädd, egentillverkade piller bestående av Rohypnol,SPICE, en typ av benzo samt Tramadol nersköljt med alkohol.Min begränsade kunskap om droger säger mig att den blandningen är avslappnande och lugnande men enl kidsen så blir man piggelin ! Och får oanade krafter till att festa. Ungefär som jag inte riktigt fattade när folk pratade om att ta en "näve" sömntabletter och en folköl så kunde de jobba hela dagen på en kemisk fylla utan att lukta något. Ok, som beroende söker ju jag kickar, men jag har ju faktiskt haft en rädsla för att supa sönder mina inre organ och det har haft den positiva effekten att jag aldrig någonsin testat droger. Jag är rädd för vad drogerna gör med människor.

En vanlig normal alkis kan jag hantera för jag vet hyfsat väl vad som rör sig innanför pannbenet men ungar som går på sån där smörja har jag inte susning om hur de fungerar. Jag tycker bara de är så fruktansvärt opålitliga.

Mina erfarenheter från majbrasor består till största delen av sådana där tillställningar i någon förenings eller kommunal regi. Ofta är det en tilldragelse med massor av folk och numera en härlig blandninga av olika nationaliteter som ger lite skjuts åt det hela istället för en massa stelfrusna svenskar som inte törs "sticka ut". En sak som slagit mig under senare år är att det sällsynt med påverkade unga eller vuxna vid dessa eldar. Jag vet inte om det alltid varit så eller om det är en förändring som skett. Trevligt tycker jag i alla händelser att det är.

Ta hand om er och era barn i kväll och måste ni få en kick, SNÄLLA, använd bara alkohol då !

Uppgiven, tom. Vågar inte känna.

Hur ska jag orka?

klart att ni skall följa med på resten av resa, en av mina nya laster är ju att hänga på denna sidan :-)
Och Adde jag skall försöka hålla mig till punkterna och vill Gud vara med på ett hörn kan hon väl få vara det :-)

Även jag saknar "de goda stunderna" ibland. Men det är egentligen inte smaken av vinet eller berusningen som jag saknar. Jag saknar vinet som någon slags "markering" att det är fredag, långhelg, bjuds på god mat eller whatever. Har svårt för att sätta ord på det här, men när jag ser grannarna sitta och huttra med sina vinglas på altanen fredag eftermiddag, då saknar jag det där att öppna boxen, hälla upp första glaset och tänka "ja, nu är det helg". Det borde ju gå att ersätta den där belöningen med något annat? Jag är lite vilsen. Häller upp en kopp te till, äter lite choklad, men det blir liksom inte samma sak... Mentalt inser jag att " belöningen" för min del snabbt blev till ångest och självförakt, men jag kan ändå sakna känslan.

Dompa: du har ju redan fått en massa uppmuntrande tillrop här och jag kan bara instämma i allt som skrivs, men jag vill tillägga att ditt liv ju faktiskt varit extremt turbulent de senaste månaderna. Det är ett under att du ens sitter ihop i ett stycke om man tänker på all destruktiv dramatik. Tacka f-n för att du blir lite deppig... Jag är glad för att du får vara i en trygg miljö just nu, hur trist och styrd den än är. Att du får fokusera helt på nykterheten och vara ledsen i lugn och ro eller njuta av korvgrillning i skogen. Faktiskt ett underskattat nöje det där jobbet med att få ihop bränsle, tälja korvpinnar och kremera charkuterier :-).

Kramar från Nynykter

Även jag saknar "de goda stunderna" ibland. Men det är egentligen inte smaken av vinet eller berusningen som jag saknar. Jag saknar vinet som någon slags "markering" att det är fredag, långhelg, bjuds på god mat eller whatever. Har svårt för att sätta ord på det här, men när jag ser grannarna sitta och huttra med sina vinglas på altanen fredag eftermiddag, då saknar jag det där att öppna boxen, hälla upp första glaset och tänka "ja, nu är det helg". Det borde ju gå att ersätta den där belöningen med något annat? Jag är lite vilsen. Häller upp en kopp te till, äter lite choklad, men det blir liksom inte samma sak... Mentalt inser jag att " belöningen" för min del snabbt blev till ångest och självförakt, men jag kan ändå sakna känslan.

Dompa: du har ju redan fått en massa uppmuntrande tillrop här och jag kan bara instämma i allt som skrivs, men jag vill tillägga att ditt liv ju faktiskt varit extremt turbulent de senaste månaderna. Det är ett under att du ens sitter ihop i ett stycke om man tänker på all destruktiv dramatik. Tacka f-n för att du blir lite deppig... Jag är glad för att du får vara i en trygg miljö just nu, hur trist och styrd den än är. Att du får fokusera helt på nykterheten och vara ledsen i lugn och ro eller njuta av korvgrillning i skogen. Faktiskt ett underskattat nöje det där jobbet med att få ihop bränsle, tälja korvpinnar och kremera charkuterier :-).

Kramar från Nynykter

Tack Adde för de tolv punkterna. Jag har inte stött på dem förut. De är väldigt hoppfulla.
Nynykter

hoppas få följa dig vidare på din stig. Glad valborg och 1 Maj! / mt

sån lycka :-)
Jag dristar mig med att fylla på med AA's 12 löften om vad som händer när vi slutar dricka. Eftersom jag inte är religiös bortser jag från 12e punkten men det är ju upp till var och en.

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra
till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att
försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10) Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11) Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.
12) Vi ska plötsligt inse att Gud gör för oss, vad vi inte kan göra för oss själva.

en kram till dig i ditt sorgearbete!
Känns ju bra att du i alla fall verkar ha personer som stöttar dig i din närhet, både vänner och en bra husläkare. Såna saker är alltid guld värda :)
Sedan är det ju faktiskt tillåtet att sörja och vara ledsen. Det hoppas jag du vet. Det är ju egentligen en behövlig process för att kunna gå vidare.

Angående alkohol läste jag nångång nånstans nåt i stil med att en alkoholists liv stampar på samma ställe medan människorna runt om krings liv förändras och går framåt.
Så tror jag tyvärr att det kan bli ifall man bedövar med alkohol i stället för att våga sörja på riktigt. I alla fall för min del har det varit så, ett förlängt lidande till ingen nytta. (Inser jag nu då jag börjar hitta tillbaka till livet.)

Mellan raderna tycker jag mig läsa att du faktiskt är en stark person som jag nog tror kommer att klara detta!

En fin söndag till dig!

Nu har det snart gått 17 veckor och jag måste säga att jag är en helt annan människa i dag än vad jag var den 1 januari. Att få lära känna alla er underbara människor på detta forum har varit en hjälp som aldrig går att betala tillbaka.
I dag känns det som jag håller på att gå in i nästa fas, var ute och lunkade runt i spåret i morse och kände mig lycklig.
Men jag skall aldrig låta mig själv glömma vem jag är och hur jag kom hit och med det skall jag gå vidare på min lilla stig.
Så kramar, styrka och en massa stolthet från en lycklig Kalla

VD för att du skänker mig en tanke :-) Och jag hoppas ju att Benny Hill tar över lite mer !!

För folk som måste ha sprit när det är fest finns det inte på kartan att nån inte vill dricka. Tvärtom vill man ju ha in så många som möjligt i krökandet för att normalisera sitt eget drickande. Jag gjorde så och jag tror nog att även du gjorde så ibland.

Och JA !! Jag kan bli sur när folk trugar och inte förstår ett nej !! Och dessutom tycker jag numera att det är fruktansvärt ouppfostrat, framförallt med den debatt som trots allt finns om att man ska tillhandahålla alkoholfritt om man är riktigt "inne". Jag själv dricker aldrig ur glas som stoppas i handen på mig utan att jag sett flaskan. Jag accepterar INTE att alkoholfritt innehåller upp till 0,5 promille då är det inte alkoholfritt för mig. Jag vet idag att minsta lilla alkoholsmak kan ge en skjuts till det gamla beteendet om jag inte ser upp, därför håller jag inte på och dribblar med att försöka dricka tex Coke ur vinglas för att lura mig till att tro att det är mer fest på det sättet.Jag har vänner som dragit igång på det sättet och jag vill inte riskera det.

En sak som slagit mig den sista tiden är vad folk köper till skådisarna som gåva vid en teaterpremiär. Jag har en bekant (ickealkis) som jobbar med teater och han har ju blivit värsta langaren :-) Vid sista premiären fick han dryga 30 helrör av div olika sorter. Hur fan tänker folk ?!?! Tror de verkligen att de är ensamma om ide'en att köpa en fiiiin flaska till honom ??? Och varför anses det fiiiiint att komma dragandes med alkohol som gåva ??

Vi har ett uppfostringsproblem i Sverige när det gäller alkohol och just därför tror jag på denna typ av forum som inte bara hjälper oss som har sjukdomen utan även andra "normala" som förhoppningsvis läser sig till en större förståelse för vår situation. Beroendesjukdomar är ju vår största dolda åkomma alla kategorier.

Lev väl och ta en dag i taget !

Ytterligare en sak på nykterhetens pluskonto: Att slippa köerna på Systembolaget. Jag gick förbi Systemet i fredags och bara gottade mig åt att gå förbi. Långhelger är suparhelger i det här landet. Vad ledsamt det är egentligen!
Jag har firat två månader. Om en månad börjar jag räkna kvartal.
Kram från Nynykter

härlig dag med mångahanda vardagliga sysslor. Vardagslycka som är helgdagslycka för mig, att äga tiden och röra mig fritt inomhus-utomhus, tvätta kläder och hänga ut i vårvinden, vika och hänga in, städa och gräva i trägårn. Dagen slutade framför brasan utan andra ljud än knaster och sprak från elden. Livet är gott, ofattbart gott. / mt

helt säkert en blöt tillställning för många. Så mysigt det låter med kaffekalaset, just det du beskriver om samtalet har jag lagt märke till - inte minst lägger man märke till motsatsen när alkoholen finns med i bilden. Den lustfyllda förväntan känner jag också igen och jag är säker på att utan forumet skulle jag inte ha stått emot frestelsen, och trycket, att återgå till matvinet och det-ska-vi-fira-bubblet. Och då skulle vi har varit tillbaka i eländet igen, det är jag övertygad om. Jag känner av den där frestelsen emellanåt men kort, kort och sen inser jag och då är det lätt.

Idag får vi besök av den yngste sonen med det yngsta barnbarnet. Imorgon blir det elda och grilla korv. Jag har tagit ledigt imorgon och gjort undan så att jag kan njuta. Vårkram / A

Ni är så goa. Nu har ni boostat mitt självförtroende. Man kan inte fatta att orden handlar om en man som nästan söp bort sin familj. Vi får se vad det är för en lurk som gömmer sig där när spritångorna dunstat bort. Kanske kan det vara en livsduglig karl. Det måste bli så för jag är så förbannat trött på all den tid som alkoholen har fått ta...och fortfarande tar. Vill kunna fokusera på annat. Att bygga upp ett liv för den lilla familj jag har kvar. Det är ingen större fara med mig, visst känner jag mig ledsen, kanske tom. en smula deprimerad. Men jag förstår att det hör till. Jag är glad att sitter här på hemmet så att ongarna slipper se det. Jag kommer ur denna svacka...
Jag får plats och hjälp på hemmet, gulle VD för att du frågar. Som jag skrev så är det många som tar plats...men eftersom de är många så får ingen plats...mer än ngn annan. Jag har även några kompisar ;-) där kom den igen...kollokänslan. Idag är det söndag. Pianorow ska avslutas och halva gänget ska ut i skogen. Grilla korv vid insjön -jag som är en havskille -, hoppas solen kommer fram. Här har vi enkla nöjen. Tack för allt stöd. Hoppas alla får en bra dag. Kramar till dom som behöver /R

att läsa din tråd Berra, den har betytt mycket för mig.
Önskar dig en fin Valborg och 1 Maj och god fortsättning på det!

Kram / mt

Att fly en stund med fina vänner, släppa tankarna på det sorgliga.
Ta några glas och känna hur lätt allt är.
Så okomplicerat.

Skillnaden mot förr är att jag slutar nu. Dom har gått hem och det blir inget mer.
Lurar jag mej själv eller kan jag faktiskt dricka som dom "normala"?

Vilken konstig sak att tänka på mitt i natten.
Men jag vet att jag inte är ensam om dessa funderingar.. Ska det hålla, eller braka?

Ikväll håller det, för nu ska jag sova.

Tänker på er alla som kämpar.