Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era fina ord, hjälpande ord och stöttande ord.

Vilken j-a dag. Jag har det så mycket bättre, men jag kan inte ta bort hur han påverkar mig.
Har fått en del arga meddelanden på olika sätt de senaste dagarna (igen...), och idag dök han upp helt oanmäld... Han har ett så konstigt sätt... Och jag blir lika stressad varje gång, får total hjärtklappning och blir så påverkad av det...

Mår bättre, verkligen...
Men ibland är det ensamt - alla har sitt. Jag försöker bjuda in vänner, försöker bjuda in mig själv till saker och så, men många är redan upptagna, det är familjesammankomster, kalas, resa bort osv, och det känns som att jag "blir över". Vill att barnen ska ha ett hem där vänner kommer ofta, att de känner att jag vill bjuda in. Chanserna har ökat att det ska bli så sedan jag flyttade, men samtidigt inte - plötsligt känner jag mig rätt ensam.
Och å ena sidan så är det ok - jag uppskattar ensamhet; kunna göra det jag vill, ha det lugnt och skönt och ingen som hela tiden påverkar mig/vakar över mig osv, men som sagt: jag vill gärna att det kommer vänner på fika, på middagar, och leker med barnen osv osv... Börjar nästan känna mig som en stalker...

Hej Sorgsen, och alla andra. Ska försöka och bara skriva positivt idag.
Jag har varit långledig i helgen och känner mig nu utvilad. En dag var vi iväg på "musikafton". Det gick bra, jag vågade mig upp och dansa och han höll sig nykter. Jag gjorde ett försök att vara social och lyckades hyggligt. Min sambo är nu ledig ett tag framöver och vi kan umgås mer, vi har en fungerande bil och kan ta oss ut var vi vill.

Ser också fram emot en ledig vecka snart då vi kan fira hans dotters student och träffa hans föräldrar. Då har vi chansen att återgälda lite av deras gästfrihet (de har fått utstå en hel del pga alkoholen).
Jag har åter tagit tag i min diet när jag märkte att det gick tillbaka till det gamla igen. Jag hade gått ner 3-4 kg från början. Nu ska jag ha självdisciplin och tänker inte tillåta mig att bli tjock.

Känns så frestande att flika in små men.....Har du förresten något tips på hur man jobbar mer med steg 4?

Ha en bra dag!
Miss K

- jodå, vi är fler som läser :) Det är alltid mer rörelse här än vad som visar sig i avtryck.
Så härligt att du är kvar på livets väg. Allt gott :) / mt

Adde skriver två viktiga saker, ja såklart flera men dessa två är superviktiga, nämligen att sluta kämpa & acceptera samt att be om (och ta emot!!) hjälpen där den gavs. Att "lämna över" och lyssna på dem som har erfarenhet av detta hjälper mig. Det är helt otroligt men just nu är jag faktiskt i stadiet "vill inte dricka". Dit trodde jag aldrig att jag skulle komma!

Jag är inte så mycket på forumet längre men råkade ramla in idag och såg ditt inlägg i min tråd! Du får gärna skriva till mig på FB där jag finns under namnet Stigsdotter von A-hjälpen. Cyberkramar.

Vet inte om någon läser i min tråd någon gång, men jag knattrar ner några rader i alla fall. Dompa har ju satt några fotavtryck här i min kupé åtminstone och de blev jag hjärtinnerligt glad för!

Det verkar vara ett ganska lugnt tempo på forumet och en lågmäld ton. Hoppas de öppnar upp för nya själar snart, eftersom jag tror att det står en lång kö av människor som är i ett liknande läge som jag var i början av hösten. Forumet hjälpte till att förändra mitt drickande och synen på mig själv och i det läget var det absolut livsnödvändigt!
Är inne och läser då och då och jag beundrar alla Er människor i kamp för ett värdigt liv. Kramar till Er allihop!
Mitt låtknåpande är fortfarande igång med nyvunnen kreativitet och är i förberedelser för en studiovistelse, får se vad som blir slutprodukt. Spännande, tycker jag. Var ett tag sedan jag sist gjorde några inspelningar.

Ny låt för dagen:

Tillbaks Till

Am
Molnen trycks upp över åsen
C
Och regnet det hänger i skyn
G
Har lärt mig att lita på lugnet
Dsus D
Har själv krupit bort ifrån dyn
Am
Jag lever i en annan tid nu
C
Där finns ingen plats för nåt svek
G
Att spela med livet som insats
Dsus D
Är alltid en allvarsam lek

C G D
Men just nu är jag fri-iii-iii
C G D
Har kommit förbi-iii-iii
C G D
Jag börjar förstå-åååh-åååh
C Em D
Ser vart jag ska gå-åååh-åååh
Am
Tillbaks till mig själv igen…

Min far han har blivit förlamad
Fick aldrig nån tid för sitt jag
Han skriker i vånda och vemod
Av fruktan för varje ny dag
Jag tror att jag vet vad som rör sig
I gråmassans vindlingar nu
Hur allting är låst och förlorat
Hur allting har slagits itu

Men just nu är jag fri-iii-iii
Har kommit förbi-iii-iii
Jag börjar förstå-åååh-åååh
Ser vart jag ska gå-åååh-åååh
Tillbaks till mig själv igen…

Gick runt i en dimma av lögner
En gråspräcklig de-ja-vú
Men nu kan jag se solen födas
Ur åsen när dagen blir ny
Tror inte längre jag vet allt
Men jag är lika stark som du
Vi vet att vi inte kan vänta
Att livet det levs här och nu

Så jag är fri…

Hoppas livet far varligt fram med Er allesammans och ge aldrig upp kampen! Björnkrammar i massor!/NM

bjussar jag på Fenix. Men jag vill inte ha något i retur, det var gratis.
Jag sätter mig raskt i samma kupé och tror vi kunde snacka oavbrutet under en lång resa.

Tror att jag var rätt illa ute i natt. Mådde skitdåligt på ett väldigt skrämmande vis då jag skulle krascha i bädden. Det gör mig ännu mer bestämd om att kampen är över.
Den är fanimej över för gott.

LP

är verkligen vad det handlar om! Börjar du känna hopp är det bara att slänga sig på tåget och åka vidare på den vita resan. Vi kan sätta oss i samma kupé, har nog en hel del att prata om. Tack för att du tog återfallet åt mig!
Fenix

Jag ska läsa din reflektion med glädje. Börjar känna lite hopp så här på kvällskvisten.
LP

och bockar :) / mt

Då har du nått din personliga botten! Den man måste nå innan man kan sluta. Om du orkar så läs min reflektion om boken jag nyligen läst i min tråd.

Forum-vänner, idag hurrar vi för mullegullet som fyller år!

All lycka och välgång (och nykterhet, såklart) önskar vi hennes och hennes mullegubbe, idag och varje dag framöver!

Hon leve! Hipp hipp...........

Att läsa om dina framsteg och dina kloka tankar och ord.
Det kommer hjälpa mig framöver för jag föll av vagnen under veckan som gått.
Mår skitdåligt av det men får en kick av ge upp nu en gång för alla och sluta kämpa emot.

Det är för alltid en stängd väg och ett beslut om nykterhet jag adlrig mer ska ifrågasätta.

Jag tar rygg på dig Fenix, tillsammans fixar vi det!

LP

Vad härligt att höra!
Ta tillvara på de här dagarna :-)

Kramar
Miss K

Hårt och skoningslöst.
Jag vet vad som är rätt. Det svåraste är gjort som du säger. Så himla bra!

Jag funderade förut om jag verkligen förtjänade att leva mer. Kom fram till att det inte gjorde nåt om jag dog.
Nu vet jag bättre och kan tänka lite mer positivt. Jag vet hur härligt det är utan Alkohol och jag har stor livslust i normala fall.
Ja, jag slog i botten i natt.

Tack för ert stöd och stor kram till er från mig.
Jag kämpar vidare.

om jag får säga vad jag tycker. Jag har själv en parallellbild av mej själv som nedsupen alkismormor som jag plockar fram när jag börjar fundera på att kunna dricka igen. Det är inte så jag vill sluta mitt liv, i spyor och blod, så det är bara att välja.

Självbilden framåt, det är den som håller en på den vita stigen, egotrippad måste man vara, vi tål inte alkohol, det får andra acceptera annars kan de dra. Det gäller MITT liv, då måste JAG tänka på MEJ.
Prosit!/ MB

borde man ha hemma i skafferiet.
Jag tror jag ska lägga in lite skäms i frysen, det kan jag ta ut och titta på när jag får för mej att jag kan dricka.

Paket ett: när jag stal en liter vodka av svärfar
paket två: en midsommarafton när jag började festa redan på förmiddagen, i smyg givetvis, och blev tvingad av sambon att köra en av två bilar som skulle ut till sommarstugan. Full som ett ägg, kör bil nästan två mil... Med båda barnen i...
Paket tre: någon av alla de gånger jag halsat sprit och likör ur de flaskor svärisarna haft med sej till våra födelsedagskalas.

Sådär, det ska väl räcka en bit i alla fall.

Du ser långsiktigt på din antabus användning - det var det jag undrade över egentligen. Jag tänker att jag själv kommer att ta antabus i över ett år om det behövs - som min läkare säger så det finns dem som använder antabus livet ut för att leva ett bra liv. Vi får se hur det är med mig. Det ät klokt det där kring idrottspsykologin så jag började fundera kring vilken bild det är jag målar upp av mig själv där framme. En viktig bild som jag har rör mina ännu inte existerande men förhoppningsvis kommande barnbarn. Jag ser mig själv pysslande och pratande med dem på olika sätt och i den bilden ingår inte någon form av alkohol. Jag vill vara en närvarande mormor när den dagen kommer. En mer otydlig bild som håller på att klarna är vem jag är/vill vara i glada vänners lag. De första dagarna gick jag på fest med en flaska alkoholfritt, egentligen helt otänkbart, men det handlade faktiskt om mig eller dom. Om jag är på det enkla sättet, följer normen, dricker för att inte krångla till det för andra - vem är jag då - och framförallt vem blir jag. Det var inte alls så svårt som jag trott att vara nykter vid ett festligt tillfälle och dom andra får faktiskt tro vad dom vill om mig, det känns skönt att ha stått upp för mig själv. Så den bild av mig själv där framme som börjar ta form är konturerna av en människa som står på min sida - någon som är rädd om mig och verkligen vill mig väl.

Snurrigt?

Ha en bra dag

Grodan

Boxa på du! Lite för mig också. :)

Kram!
/H.

Kram.

Återfall verkar vara kroppens sätt att tala om för oss att den har fått nog nu. Var inte ledsen och arg på dej själv, gjort är gjort, nu ser vi framåt.

Du har ju själv lösningen ser jag - du vill ju bara bli fri!
Tänk att du är fri nu, det svåraste är gjort, du har haft långa diskussioner med din inre alkoholdemon. Det är färdigdiskuterat, för DU vet vad som är rätt. Ge demonen en spark därbak och lyssna inte mer. DU har rätt, demonen har fel!

Kramar i mängder!!/MB

Kan det inte vara både arv och gener. Det är ju troligt att ett barn som växer upp i en familj med känsliga alkoholgener också vistas i en miljö som ökar risken för eget missbruk i framtiden. Och vad jag förstår kan ju beteenden och vanor i ett längre perspektiv vara genförändrande så vad som är hönan eller ägget här kan bli mycket svårt att nysta upp.

Nästa fråga blir - har det någon betydelse och i så fall när och på vilket sätt om det är arv, miljö, både och eller något annat?

Bara för att man hittar orsaken är det inte säkert att man hittar lösningen.

Grodan

för kramen.

Jag skäms också för Sverige. Jag skäms över den politiska rasismen och jag skäms över ett Sverige där pengar är värt mer än människan.

Jag ska nog bara tillåta mig att vara riktigt arg idag. Tur jag har en boxningssäck i vardagsrummet när jag inte hittar något annat sätt att kanalisera ilskan.

Kram

Eftersom du skriver att du käkar stesolid "vid behov" så utgår jag från att du får dem utskrivet av en läkare. Är du beroende av stesoliden så tycker jag du ska prata med din läkare om det och göra upp en nedtrappningsplan.

Jag har själv missbrukat benzo och tog långt mer än dagsransonen. Jag hade ju blivit beroende och då hade jag ständigt "behov". Trots mina höga doser så behövde jag inte söka mig till svarta marknaden utan fick det utskrivet på laglig väg, med viss manipulation då "tappat bort" och genom kontakt med olika läkare. Jag fick till och med min gynekolog att skriva ut recept till mig.

När jag till slut fick kontakt med en bra läkare som inte såg mer medicin som en lösning så fick jag hjälp med en nedtrappningsplan. Hon menade att när man blivit beroende av benzo så kan det(till skillnad från andra droger/alkohol) vara farligt att sluta tvärt p.g.a. kramperna.

Vet ju inte hur mycket eller ofta du tar men kanske ändå en ide´ att prata med läkaren? Läkaren kan också hjälpa dig att söka en mer långsiktig hjälp för att hantera ångest, t.ex. KBT.

Benzomissbruk är ett rent helvete, både att leva i och att ta sig ur. Även om jag följde nedtrappningsplanen så fick jag smärtsamma kramper. Varma bad och massage hjälpte. Till det positiva, i alla fall för mig, så var suget borta när abstinensen väl var borta så där kan man tillämpa "härda-ut-principen".

Du har allt att vinna på att lägga av. Jag njuter idag av att vara medvetet närvarande i mitt eget liv, utan en dimma som tar udden av både jobbiga men också de underbara känslorna. Det finns så många bättre sätt att reglera känslor på, fysisk aktivitet, mental träning, andningsövningar o.s.v. Man borde egentligen få lära sig sådant redan tidigt i skolan, kanske inbakat i Idrott och Hälsa.

Hoppas det går bra för dig

Jag är bedrövad över mig själv. Återfall denna vecka som gått och nu i helgen helt utslagen. Mår nu så dåligt det nånsin kan bli.
Jag har gett upp min kamp mot alkoholen nu. Det är ingen idé att kämpa emot längre. Jag är så jävla mycket alkis man kan bli!
Jag fortsätter min nyktra väg som innan denna jävla vecka.
Åh, vad jag är ledsen.
Jag vill ju bara bli fri.

LP

Åh, vännen...

Jag ser liknande situationer genom mitt jobb. Även om jag inte har haft dem boende så nära mig, så känner jag ändå till dem.

För bara några dagar sedan hämtades en familj med fyra barn, alla födda här i Sverige, för att utvisas till ett land där barnen aldrig har varit. Jag blir så ledsen att jag bara vill gråta... Nu sitter de i Skåne i väntan på att planet skall lyfta. De vet inte när, inte hur, de vet faktiskt inte ens var de befinner sig just nu - för om de vet sånt så finns det en risk att de rymmer.

Jag skäms över Sverige. Men jag finner en liten tröst i att mamman sa till mig att hon vet att svenskarna inte är som Migrationsverket. Hon vet att vi vill att de skall få stanna. Hon tror inte att alla svenskar vill att de lämnar.

Fy sjutton... vad kan vi göra? Maktlöshet är ordet.

Kram!
/H.