Senaste kommentarerna i forumet

Tack🤩!

Det sket sig igår. Drack mig berusad. Är bakfull idag men har ändå varit uppe tidigt och gjort lite plikter. Tur att jag lever ensam och inte gjorde någon annan ledsen och besviken.

Var hos psykologen och det var ett rätt jobbigt samtal. Direkt efteråt, utan att förhandla med mig själv så for jag till systemet och handlade. Kändes som en självklar handling och jag tvekade inte en sekund. Så var det med det. Kan alltså inte lita på mig själv.

Psykologen gav mig också en Post It-lapp med tips om en hemsida. Kollade upp den imorse. Det var en sida som vänder sig till de som vuxit upp i alkoholmiljö och/eller dysfunktionell familj. De jobbar enligt 12-stegsmetoden. Hon tyckte väl att jag behövde mer hjälp för att hantera mina övergivenhetsproblem, för hon har ingen aning om att jag överkonsumerat alkohol. Jaha, ja. Ödets ironi, kan man tycka.

Väldigt klok behandlare och det var nog väldigt sant. Jag lyssnade på alkispodden för nåt år sedan och där beskrev en av programledarna vilka beteenden som han märkte på att det var på väg åt fel håll. Då gick han på möten och gjorde tjänst för att bryta självcentreringen. Det är inte så lätt helt enkelt. Jag tänker att det du beskriver är rätt komplicerat. Du saknar energin att göra det som är bra för dig och som du sannolikt skulle må bra av. Jag känner igen den där känslan och det är så otillfredsställande att inte få något vettigt gjort. Jag har tillslut fått till träningen. Kom till en punkt när jag verkligen måste. Har sen dess tvingat mig att gå. Jag har egentligen gillar att träna, men av olika anledningar var det inte så nu. Det har tagit över ett år att få en kick av träningen - nåt som var lätt förr. Varför skriver jag det här? Ja, jag vet inte riktigt, men för mig handlade det om att jag behövde sätta mål och det var inte ok att backa ur planerad träning. Det var oerhört trögt och förenat med smärta och ingen kick, men det gick. Till slut har man fått in vanan. Nu är det ingen förhandling i det och jag har också känt en liten, liten kick (efter över ett år). Halleluja! Det är väldigt svårt det där för jag tänker att vi båda har hamnat där vi har hamnat för att vi inte har lyssnat på vår trötthet och det är viktigt att få vila, men för mig fungerade det inte att inte träna. Jag blev verkligen tvungen att bestämma mig och sen köra på det. Men det handlar ju också om att som du har skrivit tidigare se till att det blir en rimlig ”att göra lista”. Och det oberäkneliga i din dotters situation försvårar. Hur som helst jag ville mest förmedla att det gick att få in vanan, men jag kan ju inte säga att det var vare sig kul eller skönt. Har fått sänka förväntningarna på just det.
Hoppas du hittar din väg, VaraFrisk! Du har ju varit så bra hittills. En förändring i taget.

Usch, jag känner mig helt tagen idag. Fick ett så himla ledsamt besked igår. Det rör inte mig personligen, så ni behöver inte oroa er, men känslomässigt drabbad känner jag mig verkligen. Och jag påminns ännu en gång om att relationer är det enda viktiga vi har i livet. Och vi vet aldrig hur länge vi får behålla våra närstående. Det finns inte tid för att tjura och bete sig illa.

I somras åkte jag ju på en resa till min barndomsort. En resa längs memory lane. En resa som verkligen uppfyllde mig av minnen, de kom liksom flodvågor vällande över mig. Så många år, så många minnen, och så förändrat allt var. Jag flyttade ju därifrån i 20-årsåldern.

Jag är ensambarn och för 8 år sedan flyttade jag min mamma till min hemort. (Min pappa dog 2001.) Hon bor fem hyreshus ifrån mig. Den flytten var det bästa som kunde hända för vår relation. Vi har en mycket bättre relation än vi någonsin har haft. Visst är hon en prövning på många sätt, men vi har ändå en fullt fungerande relation idag. Hon behöver mig, på många sätt.

När jag kom hem från resan sa jag till min mamma att jag skulle vilja göra en likadan resa med henne. Att vi två skulle återse allt på hennes gamla hemort. Hon blev jätteglad. Nu är datumet bestämt, vi åker upp lördag 11/5 och hem igen mån 13/5. Jag har bestämt med min farbror och hans sambo att vi bor hos dem. Min mamma fick en enda uppgift: Ta kontakt med sin syster som hon inte har pratat med på sju år, på grund av en konflikt som mamma knappt minns längre.

Jag sa till min mamma att hon nu upprepar släktens förbannelse. Min mormor var nämligen osams med sin syster större delen av sitt vuxna liv, av anledningar som ingen minns. Min mamma tyckte att det var helt galet, och nu gör hon likadant. Tjuriga kärringar. Vissa dåliga sidor verkar väldigt ärftliga.

Trots att hon fick ont i magen av oro, så lovade hon att våga ta kontakt. Jag sa åt henne att säga ”förlåt, för allt jag har gjort och inte gjort”. Att hon skulle lägga sig platt på rygg, för att på så sätt återetablera kontakten. Hon lovade att göra så.

Efter många försök fick min mamma till slut kontakt med min kusin, som är 15 år yngre än jag så vi har aldrig haft speciellt mycket gemensamt. Då fick min mamma veta att hennes fem år yngre syster har fått en stroke och flera blodproppar, i september i fjol. Hon är förlamad på ena sidan, har sluddrigt tal, har blivit dement och bor på ett vårdboende.

Hon ramlade ihop ute under en hundpromenad och togs om hand av förbipasserande. Låg i respirator i en månad. Samtidigt var min kusin höggravid och födde en son i november. Hunden flyttades mellan olika vänner och närstående, men nu hade de lyckats hitta ett nytt hem åt honom. Min moster frågar inte ens efter hunden.

Min moster hade sett fram emot att äntligen bli mormor, men inte ens det kan hon glädjas åt nu. När min kusin och hennes bror kommer och hälsar på henne tror hon att de ska hämta henne, och hon gråter och skriker när de går. Hon förstår ingenting. Och de upplever det fruktansvärt jobbigt 😢

Jag pratade med min kusin igår kväll och är nu efteråt helt tagen. Min känsla idag är: Vad kan jag göra? Kan jag hjälpa till med något? Jag har bett henne lova att säga till om jag kan hjälpa till med något, vad som helst. Jag plågas också svårt av tanken ”Varför har jag inte hört av mig tidigare?” Och om jag känner så, är det nog ingenting mot vad min mamma känner. Jag ska ringa henne ikväll, hon behöver nog en hel del debriefing.

Du som läser detta - om du har en relation som du inte vårdat på ett tag, ring ikväll!

Kram 🐘

@Torn Hej! Alltid roligt när du kikar in😁. Härligt att du mår så himla bra och har så positivt tänk. Ja, jag längtar också efter våren och solen, det är dags nu! Ha det gott och lev gott!❤️

@Majaella Ja, det är en otroligt målande och bra beskrivning av hur kampen kan se ut, puh! Men sen när man till slut kommit upp på hästen trots allt och den sakta börjar lunka framåt, med dig på ryggen, halvdöd, och man orkar hålla sig kvar hårt på hästen, då börjar det hända saker. Något har hänt som gör att man orkar sitta kvar på hästen och det ger krafter till att rida mot solnedgången. Man stannar vid en vid en källa för att dricka färskt vatten och vidare mot en sjö för att tvätta av sig dammet och flyta ett tag på rygg. I hästens packsedel finns det mat och kaffe som man äter vid en uppgjord brasa på stranden när man beundrar solnedgången. Dags att få vila skönt i en sovsäck, till slut somna och vakna sittandes vid brasan med nykokt kaffe och se hur en ny dag gryr när solen går upp. Ett nytt kapitel i livet, nykter med nya krafter på hästryggen. Mer rak i ryggen mot nästa solnedgång och en ny soluppgång🌞.

Allt är möjligt! Ha en fin onsdag!❤️

@Påvägmothälsa Godmorgon! Och godmorgon Natalia!
Kaffet smakar gott här med. Tittar på morgontv och ser att björnarna har kommit ut ur sitt ide på Skansen. Vårtecken! Blir jobb hemifrån på fm, men sen iväg. Ska på middag i kväll, men jag tar bilen, och då kan man ju inte inta enheter, toppenbra!

Önskar er en finfin onsdag!

@CMG
Grattis till ny nykter vecka!
Är där med nu! 💚 Vi fixar det här !
Kram

@Påvägmothälsa Vad skönt att du fått en minisemester med skidåkning och återhämtning samt att du börjar landa mer. Det är bra att när du fattat ett beslut att inte dricka kan hålla dig till det. Tänker att det är viktigt att du ändå har en plan som du ska hålla dig till. Att bara minska ned kan ge utrymme för att ”go with the flow” om det inte finns en plan för när du ska dricka och inte. När det är känslorna som styr och man mår bra är det lättare att försöka hålla budget, men utmaningen är när man inte mår så bra och man dricker på känslorna, då kör man bara på. Jag har varit där så många gånger. Det gjorde mig utmattad och jag orkade inte göra eller hålla mig till någon plan så för mig blev det ”go with the flow” varje dag till slut. Det var mitt beroende och mina känslor som styrde mitt drickande. Hoppas du kan hitta en fungerande plan så att du kan må bra.

Sköt om dig!❤️

Skriver ett citat från en saknad Anabell som tidigare var aktiv här på forumet .

Saknar dig @Annabell ser du detta så hör av dig !

”När det gäller alkohol och upprepade återfall/snedsteg (dag 1 igen och igen… som det ju varit för mig) och det här med ”bara-att-hoppa-upp-på-hästen-igen!” vill jag bara dela med mig av hur jag har känt och tänkt (alltså utifrån hur JAG har upplevt det)… Så här ser jag på det (inte så här ÄR det): Att bara ”hoppa-upp-på-hästen” när det gäller alkohol och återfall är nästintill omöjligt. Det handlar om att desperat och typ blind kräla sig fram till hästen, få en spark, grina, gräva en tunnel fram till hästen och försöka smyga sig upp på den bakifrån, flyga rakt av, skita i hästen fullständigt en stund, böna och be till hästen att man ska få komma upp, hästen kutar iväg fem km, bestämma sig som satan för att man ska upp!, åla sig fram fem km i sitt allra sämsta skick mot hästen och sen inte ens orka klättra upp på den, komma upp tillslut, hästen rör sig inte ur fläcken, tröttna och självmant hoppa ner i leran igen, desperat och typ blind kräla sig fram till hästen…etc etc - på repeat. Och allt det här slitet med att komma upp på hästjäveln ska göras parallellt (helst omärkbart), med att det övriga livet ska pågå och man utåt sett verkar helt normalglad och powerful. Det är egentligen ofattbart att man nånsin kan glömma hur jäkla svår hästkampen är och hur dåligt man mår medan man håller på med den…😞.”

@Amanda L
Ja, jag skall försöka lita på processen. Jag är oerhört motiverad denna gång och har inte lämnat några bakdörrar öppna . Jag kommer ta till än mer åtgärder än enbart forumet om det behövs. Jag tror jag är en medberoende personlighet och skall gå all in för att lära mig om det också. Tack för inlägg.

@Himmelellerhelvette 🤗
Heeej! 💛
Läst att det går bra för dig! Grymt! Jag hittar dock inte dina första trådar när vi hade kontakt , har du tagit bort dem?
Jag fick byta då jag inte hittade mitt lösenord så nu heter jag istället för Majaela -Majaella.
Tack för inlägg i alla fall ! Jag är så peppad på framtiden nu! 💪🏼

Godmorgon från köksbordet innan jobbet. Kaffet smakar gott det är ljust ute. Dags att gå till jobbet igen efter ledigheten och det känns helt okej. Sömnen var svårflirtad igår men det var nog bara " jobbnerver". Hoppas att du slipper schemaändringar Natalia, och att du kanske får ännu en dag hemifrån prinsessa. Nu skapar vi oss en bra dag !

Vecka 34. Nu skulle jag behöva lite sol och värme☀️det har varit en lång vinter och jag är urless.
Har börjat titta lite på påsken, den är ju stundande. Vi har inte planerat än hur/var den ska firas men det löser sig. Påsken är min favorithögtid🐣💛 och den blir ännu bättre i år med första året som nykter. Den känns så kravlös och bara återhämtsam för mig i år när jag inte behöver stressa om alkoholen. Jag pyntar lite grann, byter duk, tar in ris, fjädrar och ägg, påskliljor, gula ljus och mycket god mat. Tänker ta några semesterdagar för lite extra ledighet.
Idag är det yoga (längtar) och innan det ska jag köpa ett garn till en tröja jag tänkte ta mig an att sticka. Har inte stickat på tusen år (försök sticka med 1 flaska vin i kroppen 😵‍💫) så jag är allt annat än van. Men tänker att det kunde vara trevligt att ha ett arbete för händerna och att jag lägger ifrån mig mobilen ett tag. Har hittat ett mönster som verkar lätt, tunn kortärmad tröja med lite struktur på oket. Färgen blir lin, perfekt till sommaren.
Veckor och månader staplas och jag är så glad att min nykterhet börjat bli en vardag för mig, som jag längtar efter detta🌸

Önskar er alla en fin onsdag!

Hej Flarran 😀
Tack för att du svarar, och häftigt att du kommit så långt på vägen. Tja,,,, ska absolut tänka på detta tipset med att inte ha alkohol hemma. Jag läste att dom håller tydligen på att göra om sidan, och jag kan nog hålla med om att det känns lite rörigt härinne. Jag brukar träna på vanlig cykel och kör ganska hårda pass det är skönt att skingra tankar och få flåsa på lite. Nu har det ju varit trist o kallt väder så det har legat nere nu ett par dagar. Hoppas på lite värme nu snart liksom dom flesta gör tror jag. Dagarna blir tråkiga och långa när man är arbetslös och när det är trist uteväder. Men nu vänder det 😄
Ha det så bra.

@Varafrisk Inte så bra faktiskt är svaret på båda frågorna. Det känns som om jag är någonstans i trakterna av "När kommer dag nummer två". Jag har hamnat i en ond cirkel som bara spinner på. Jag behöver hitta ett sätt att bryta den. Jag "vet allt" och jag "kan allt", Ändå snurrar det bara på! Behöver finna kraft och motivation.
Jag klafsar runt i något slags mental och känslomässig gegga utan att komma framåt.

Jag skulle behöva hjälp, men det finns en känsla av skam.

Det är inte rationellt, men jag kan känna skam över att skriva här. Det är ganska länge sedan jag startade min tråd, och jag klafsar fortfarande runt i samma gegga. Jag känner att jag skriver samma saker om och om igen.

Jag drar mig för att gå på AA-möten, för det finns en skam i mina ständiga återfall. Helt knäppt, för alla på dessa möten vet hur beroendet fungerar. Jag ser hur människor som kommer som nya förändras med nykter tid. Jag ser den fysiska förändringen hos dem. Friskare och piggare och det sunkiga, lite vanvårdade utseendet försvinner. Jag är lite avundssjuk på dem, för jag vet hur bra jag har mått efter en längre tids nykterhet. Varför kan de men inte jag? (Självömkan de lux!). Jag vill den förändringen!

Jag skulle vilja kontakta beroendemottagningen igen, men det finns en skam i att göra det för femtioelfte gången. Dessutom är jag livrädd för att det skulle få sociala konsekvenser (körkort osv). Irrationellt det också, för de gånger jag sökt hjälp har mina vårdkontakter varit helt inställda på att hjälpa så länge det är man själv som söker hjälp.

Något slags Limbo, jag har en längtan efter nykterhet men vet inte riktigt hur jag skall nå det tillståndet.

Tack för att du tittade in och jag ber om ursäkt för den självömkan du fick till svar 🤗

@Majaella Även jag har lärt mig så mycket om mig själv som jag inte sett eller vetat förut. Den här processen, att sluta är verkligen så mycket mer än att bara sluta dricka.
Och det är spännande att steg för steg förstå varför man fungerar som man gör, varför man fattar vissa beslut. Jag tycker också att jag kan förstå andra människor bättre nu.
Lita till processen var det flera gamlingar här som sa. Jag förstod det inte då, men vill säga samma sak nu. Det är en process på många plan och steg för steg kommer du att veta hur du ska göra och gå vidare.
❤️🙏🏻

@Amanda L Såg skulle det stå. Jag kan tyvärr inte se de första raderna efter omgörningen…😞

@marshmallow11
Stort grattis! Spg att du fyllt fem månader. Värt att fira! Och nu är det ju även en härlig årstid på ingång!❤️👍

@Sårad...
Det tar tid, gör ont men sakta men säkert får man distans.
Ge dig själv tid och våga möta de jobbiga känslorna, när du orkar.
Man bearbetar och processar, det behöver man göra.
Kram

@Kameleont
Jag menar människor som inte tar ansvar för sig själv och lägger det över på andra.

@Blenda
Hej Blenda, du hjälpte mig mycket 2021 .
Hur går det för dig nu?
Ser ovan att du burit med dig sorg, har du fått tag på någon bra psykolog?
Kram
Majaela

Ser att forumet ännu en gång har gjorts om. Lika ovant varje gång.😮 Är inte inne här så ofta numera, men tänkte släppa en liten lägesrapport om det mot förmodan är någon som är intresserad.😅 Allt är lugnt, och livet fri från alkohol fortskrider. Mitt motto är ju som ni vet. ” Tänk positivt!” Att tänka negativt, älta gammal skit osv tillför mig inget av värde, därför gör jag ytterst sällan det. Varför göra något som jag inte mår bra av.🧐 Nu är jag dock lite trött på det kyliga vädret som vi har haft i typ ett halvår. Men varför gnälla, snart är det vår!😍

Ha det gott, och njut av livet!

@ISE Hej vännen❤️ Undrar hur du mår? Skriv gärna en rad. Kramar🥰

@Onkel F Kikar in h dig..Hur har du det och hur mår du? Kram🥰