Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Helt ny här och hoppas att det här kan fungera som ett stöd om/när saker och ting känns jobbigt.

Jag är 32 år gammal och har alltid varit en livsglad partytjej som njutit av livets goda. Ofta bubbel och drinkar med vänner och dans till morgontimmarna. Vintern/våren 2023 var jag sjukskriven för utbrändhet /utmattning under 3 månader och jag tappade i stort hela min livsglädje och drog mig istället undan och hade inget sig att egentligen umgås med någon annan än min sambo. Vart som en liten fågelunge som bara ville ligga i hans famn. Jag jobbade de sista veckorna innan jag gick på sommarledighet och det kändes ändå okej, tänkte att nu blir det bättre. Mina vänner och anhöriga började märka under sommaren 2023 att min alkoholpåverkan förändrades, har de sagt i efterhand. Inte att jag drack mer men att jag tålde betydligt mindre och att mitt humör påverkades. Ofta/alltid gentemot min sambo. Jag kunde bli arg på småsaker bland andra om vi tex hade gäster och jag tyckte han ”fixade fel”. Började jobba i augusti och det kändes okej, september var också okej - i ca 3 veckor. Organisationen skulle göras om och just mitt uppdrag påverkades och resurserna runt omkring mig drogs ner. Jag hamnade direkt tillbaka i vårens känsla men jag försökte och körde på till mitten på oktober men sen brakade jag igen. Vart sjukskriven igen till jul och fick sedan möjlighet att ta tjänstledigt och pröva på ett annat yrke. Det blev väldigt bra och som en nystart och jag jobbar nu 75% och det funkar bra.

Samtidigt som allt det här skedde ökade min alkoholkonsumtion successivt och jag började dricka i smyg för att min partner inte skulle se, jag skämdes. Jag drack på helgerna och kunde dricka på vardagarna typ 1-2 dagar i veckan. Dock aldrig så mycket att det kändes av något dagen efter så höll på så sätt ”band” på det. Efter nyår konfronterade min sambos familj mig och honom om mina alkoholvanor och han blev chockad och jag kanske inte blev så chockad egentligen, men jag hade såklart alla ursäkter i boken. Men jag lovade att sluta. De sa också att om hon inte slutar så måste du (han) lämna henne för man kan absolut INTE leva med en missbrukare, det går bara inte.
Jag höll upp i ca 2-3 veckor sen blev det återfall. När jag drack så eskalerade mina känslor och jag förstorade varenda möjlig grej och blev skogstokig på min sambo, blev ledsen, bråkade, ja you name it. Det fanns inget stopp i mig. Dagen efter hade jag brutal ångest över hur jag betett mig och skämdes ihjäl! Löste det såklart med ett par glas vin efter jobbet och sen började det om. Sedan efter någon veckas drickande kom min sambo på mig och ställde kravet att du skulle sluta - gör du inte det måste jag lämna dig. Och jag slutade igen men efter ca 2 veckor fick jag reda på att min sambo varit otrogen vid 2 tillfällen för ca 1.5 år sen, vi har nu varit ihop i lite mer än 2 år så det var ju väldigt mycket i början. Jag blev helt knäckt och fick återfall och det blev värre än tidigare, jag gömde flaskor runtom i hemmet, drack 5-6 dagar i veckan och bedövade varenda känsla jag hade i kroppen. Tjafsen eskalerade och vi hade kanske ett par/några dagar när vi var sams. Jag fick ett sista ultimatum - gör du inte det måste jag lämna dig, efter att jag bönat och bett att snälla ge mig en sista chans! Jag höll ihop nån vecka till och sen kunde jag inte hålla ihop längre för jag (vad jag iaf intalar mig?!) kunde inte komma över otroheten. Jag tänkte att jag behöver få mer än förlåt, ångrar mig etc. Han kom på mig och vänner hade lagt märke till att jag luktat alkohol vid ett par tillfällen och sagt det till honom. Han pratade med sina föräldrar som sa att du måste lämna henne och det är nu. Och nu är det där vi står… och jag har fullständig panik för jag fattar inte vad jag har gjort och hur jag kunnat vara så naiv och inte insett och erkänt det här för mig själv och för andra. Nu har jag det och jag har tagit hjälp, berättat för alla i min/vår närhet men jag är fortfarande osäker på om han kommer ge mig en chans till. Jag kommer inte kunna förlåta mig själv någonsin för det jag utsatt honom för, alla lögner, alla svek, alla utbrott av ilska och hur mycket han har fått sopa igen för mig när jag druckit och han bara har varit snäll. Jag är nu inne på min andra vecka som nykter så jag vet att jag har en lång väg kvar, men det gör så ont i mig att jag inte kommer få bevisa för honom att jag kan! Jag har misslyckats men jag är inte ett misslyckande och jag kan inte se mig själv dricka en droppe nånsin igen, men säger det såklart med ödmjukhet. Förstår att det inte kommer bli lätt. Men det värsta är ändå vad jag gjort mot honom, och hur jag sabbat hans tillit gentemot mig.

Ett halvår i ryggen som pajade hela livet. Vet att det inte går att tvinga någon, men finns det några tankar/tips till hur man kan få sin partner att börja lita på en igen? När man verkligen har bestämt sig.

@aeromagnus Tack för omtanken ❤️ Den känsla jag har idag är att jag ska återuppta min relation till mina kusiner, utan våra mammors medverkan mer än indirekt. En visit 12/5 blir ett första steg, sen får vi se hur det blir. Jag ska inte skita bort den här chansen.

Kram 🐘

@Natalia Fantastiskt bra! Du vet vad vi säger?! Man ångrar aldrig en nykter dag!

Jag hade en nykter dag igår, känns bra idag!

Påvägmothälsa: Kommer gå alldeles utmärkt idag! Roligt med teater!

Sture86: Wow! Fantastiskt!

Nu skapar vi en bra torsdag!

Godmorgon i stugan!

Kikar in i rutin.
Ska strax fara iväg. Den här morgonen känner jag mig inte synkroniserad med det rullande schemat. Det är en tung period i schemat. Känner att jag är lite negativ här över kaffekoppen. Det är för att jag inte hinner återhämta mig men efter två pass till lugnar det sig en liten period.

Nu får vi skapa en ny bra dag.
Kram

Nu är det torsdag och jag sitter här i köket. Har redan dragit upp persiennerna och vädrat och släppt in lite morgonluft. Kunde inte sova alls, vilket är rätt så vanligt, men det spelar ju ingen roll för somnar det gör man väl till sist ändå om man vilar sig en stund. Fast ställer nog väckarklockan på tio eller elva så man kanske blir sovtrött i kväll och kan somna på en vettig tid då eventuellt.

Har i alla fall gjort lite nytta då jag spontant tog och gick utanför dörren för första gången sedan i söndags tror jag. Tyckte det kändes som att det var dags att kasta ett par soppåsar. Sedan tänkte jag att det borde väl promeneras lite så att man inte rostar ihop totalt. Så gick därför några vändor i källaren då det regnade utomhus och var allmänt grått. Tror nog det blev en 450 meter totalt. Så nu har man tränat och haft sig också...

Funderar på om man skulle ta och göra varm mjölkchoklad och äta några goda mackor till. Men kan inte riktigt bestämma mig. Så låter väl slumpen få avgöra genom att kasta krona och klave med en gammal enkrona som inte är stor som en liten femöring. Krona så blir det choklad, klave så blir det en vilopaus. Har nu kastat kronan och den landade på golvet med gubbe-sidan upp. Så då får det väl i vetenskapens namn liksom bli en liten vilopaus då.

Ha det gott mina vänner!

@Sture86 En sån bedrift Sture! Fortsätt så 😊

@Natalia @prinsessa Godmorgon på er! Mår okej efter lite för kort sömn, vi var på teater igår. Natalia, så stark du är som segrade för dig själv! Hoppas att du sov gott sen. Hoppas att du hade en trevlig kväll med vänner prinsessa! Idag har jag en del att göra. Jag arrangerar en sedan länge planerad undervisning, skriver på en text med deadline om en vecka och skall föreläsa imorgon. Allt kommer att gå bra, bara jag inte stressar upp mig. Önskar en härlig torsdag !

@Majaella Syns inte mina trådar när du går in på mitt nick? Dom är alla fall kvar😊
Ja det går bra med nykterheten, passerade 19 månader nyss!

Jag är också medberoende, det och mycket mer har jag kommit på hos mig själv under tiden. Jag började med att läsa och lyssna på allt om hur alkohol påverkar hjärnan och kroppen, det sociala och självkänslan. Lyssnade på poddar hur mycket som helst, kändes som dom på alkispodden och Nemo fanns i mitt liv på riktigt så mycket lyssnade jag på dom. På alkispodden lyssnade jag från första avsnittet till kanske 80. ”Tänka klart med Annie Grace gjorde enormt mycket för mig med” och självklart de fantastiska stöd jag fått från medmänniskor här på forumet 🙏
Efter jag hade hjärntvättat mig med nyktra fakta började jag läsa olika böcker inom personlig utveckling och nu fullkomligt älskar jag det faktum att man aldrig blir färdig, finns alltid mer utvecklingsmöjligheter ❤️ Kram

...och livet knatar på.. känner att väldigt lite nytt händer, men det är ju ok. Det kanske inte behöver vara så spännande alltid.
Går in ibland o läser men med var mest i början när min ångest var som störst, för något år sedan. Har i princip ingen ångest längre, det är otroligt skönt. Hoppas fler får landa i den känslan.

Onsdagen 13/3 kommer jag komma ihåg som en av de värsta dagarna i mitt liv. En klass skulle genomföra en internationell undersökning. Denna är extremt styrd av regler och krav. Klassen har en del extremt gränslösa individer. Det spårade naturligtvis ur. Folk sitter och pratar är allmänt dryga mot mig. Tyvärr har många av dessa inte riktiga föräldrar utan personer som på ett papper är vårdnadshavare. (Deras föräldrar är just inte föräldrar med vad allt innebär) Funderade ett tag på att bryta allt och bara åka hem. Det som är jäkligt jobbigt är att många av mina kollegor tycker att skolan är så fantastisk eftersom man låter eleverna göra lite som dom vill. Äta på lektionerna, spela spel, surfa på mobilen. Jag som då vill undervisa köper ju inte detta och blir the bad guy. Nu rullar det ut tjänster så man får väl se vad som dyker upp.

Kände mycket skam och taskigt samvete mot de jag sårat. Drog på mig den fuktiga äckliga offerkoftan. Efter mitt sista återfall drog jag av mig offerkoftan, erkände mig besegrad och tänkte så här. Historien kan jag inte göra något åt men framtiden kan jag styra åt rätt håll. Så jag började att förlåta alla jag sårat pga mitt drickande. Började vårda relationen med familjen. Jag förlät mig själv. Det var inte mitt intelligenta jag som gjorde jag drack. Det är en sjukdom- en allergi. Det som gör en allergisk ska man ju inte använda. Sedan slutade jag vara så hård mot mig själv. Ofta är man väldigt hård mot sig själv för man har skam. Det du kan göra är att vara den underbara individ du är.

"Man saknar inte kon förrän båset är tomt" som ett gammalt klassiskt talesätt säger. Tacksamhet är ju ett ledord i AA och vi människor (inklusive mig själv) bör oftare stanna upp och visa/känna tacksamhet till de relationer vi har än att ta dessa för givet som vi nog alla gör ibland. Skänker er en tanke denna ruggiga marsmorgon

@Blidenjagvillvara77 @CMG @Vjlo Tack för er uppmuntran och ert stöd. Det värmer verkligen. Jag tar till mig de råd ni ger och känner också att jag inte är särskilt sugen på att återuppta livet som riskdrickare. Jag har, precis som ni skriver, lärt mig mycket under den nyktra perioden som jag uppskattar väldigt mycket. Bakfyllan var väl inte sådär jättehemsk, och framemot eftermiddagen kände jag mig som vanligt igen. Men jag har inga skarpa minnen av hur jag kom i säng, men det gick väl på autopilot.

Tack för att ni medmänniskor finns. Det är ett fantastiskt stöd att veta att det finns andra som förstår sig på det här med att ha ett knepigt förhållande till alkohol. Jag fortsätter framåt igen.

Hej! @vår2022, kul att du tittade in en sväng på min sida igår. När jag blev medlem här på forumet och började skriva av mig lite allmänt och då om alkohol i synnerhet. Då hade jag väl i början inte någon större medveten beslutsamhet att luta mig emot när det gällde min nyligen påbörjade nykterhetsprocess. Det var väl mest bara en inre känsla som fick mig till att göra ett rejält och nyktert försök så att säga.

Genom åren har jag ofta varit så himla trött på att behöva släpa omkring på burkar och flaskor för att kunna förändra mitt mående från allmänt dåligt, till lite mera drägligt en liten stund. Men det har hela tiden varit en rätt svår balansgång. Det går inte att som oftast mer eller mindre berusad få kontakt med sig själv eller förstå den verklighet man befinner sig i, eller kanske tror sig att vara i kan jag då säga utan tvekan.

Det har jag väl egentligen vetat rätt länge, men inte brytt mig om att göra något åt då jag inte har haft ork och energi att ta tag i att analysera mig själv på djupet. Det har varit enklare att bara dricka och slippa tänka och känna så himla mycket. Det är aldrig någon som har tvingat mig att dricka gift, tvärtom så har det varit ett medvetet eget val som har bottnat i mitt sedan tidiga år dåliga psykiska mående som jag haft så länge jag kan minnas. Det har rätt ofta stått mellan repet eller flaskan. Överkonsumtionen av alkohol har dock ofta fått mig att bara se allt i mörkaste nyans.

Sedan gick det även slentrian i drickandet så att det druckits av bara farten och blev så vanligt som att nästan ta sig ett glas vatten när man varit törstig. När jag som nykter logiskt nu mer ingående har analyserat mitt drickande av alkohol genom åren. Så har jag kommit fram till att det är att kasta sig själv i fara vilket man inte ska göra enligt min tro och övertygelse. Men jag är en rätt känslostyrd människa som lätt går från balanserad till att snabbt bli det motsatta. Logiken säger mig då att ingen yttre substans då ska få ta över mitt normala tänkande.

Det är inte bara en nykterhetsprocess som jag befinner mig i kan jag utan tvekan säga, då jag känner att det är något mycket större än att bara sluta dricka alkohol i sig liksom. Men alla har så klart sina egna utmaningar och anledningar till att göra sina livsval inom olika områden. Just nu i skrivande stund känns det då rätt okej och man kämpar vidare. För kunde gamla skröpliga farmor som var nästan både döv och blind, klara av att leva livet igenom och ta sig från vaggan till graven, så som helt alkoholfri så vore det väl ynkligt om inte jag skulle klara av det också är då känslan man har.

Ha en fin dag!

@Ros Jag gick igenom Alkoholprogrammet här, läste Annie Grace bok Tänka klart, samt Skål tamejfan och Jag som var så rolig att dricka vin med. Men i övrigt har jag läst och skrivit här på Ah. Men allas vägar är olika. Tycker du inte att der räcker med AH så prova gärna annat också.
Böckerna tyckte jag gjorde att jag kunde förstå hur hjärnan och beroendet fungerar. Det var också till stor hjälp.
Lycka till!❤️👍🙏🏻

@Varafrisk Vilken tur att du hade samtalet om återfallsprocess på eftervården och att du kan se det så tydligt. Förstår att det måste ha känts läskigt då du själv inte kunde se det på det sättet. Kan tänka mig att man blir lite blind framförallt om livet runt om är tufft och det finns utmattning. Men nu är du uppfångad och ha varningsblinkers på. Bra att prata om det så det blir ännu tydligare.

Skönt att du fick lite spa och avkoppling, en powernap, en lång promenad och sedan AA. Bra gjort av dig fast du var trött. Ibland kan jag känna mig trött och noll lust till promenad eller löpning, men det brukar vara då jag bäst behöver det, så jag tvingar mig själv och efteråt vet jag att det var helt rätt och bra för mig. Då känner jag mig stolt över mig själv som ändå gjorde det.

Sköt om dig, du jobbar på så himla bra med allt!❤️

@Flarran Hej! Tänker också att det är viktigt att ifrågasätta sig själv och sina tankar emellanåt. Att man blir lite självblind och kanske försöker hitta ursäkter och anledningar till att man tex drack. Att man går in i självförsvar istället för att ta sitt egna ansvar. Jag upplever att det blivit mycket lättare att inta fler perspektiv som nykter och också för att jag tycker att det är intressant att vrida och vända på tankar, ifrågasätta mig själv med typ - skulle man kunna se det på ett annat sätt också? Och det kan man ju oftast, i alla fall att vi kan tänka olika.

Håller med om att det blir ett bakvänt tänkande utan logik om man sätter sig ner och drömmer om att kunna dricka och klara av det på ett bra sätt. Har man inte lyckats med det tidigare och är beroende så är det nog svårt, i alla fall för mig. Förmodligen är det alkoholdjävulen som lyckats ta ett rejält grepp i hjärnan och förvridit det logiska konsekvenstänkandet. Vid mina tidigare misslyckanden att inte dricka har min hjärna stängt av helt och jag har då inte heller haft denna starka önskan och viljan om total nykterhet som jag har idag. Den blir också starkare och starkare för varje dag som nykter. Det är också viktigt att läsa eller titta på filmer och få kunskap om återfallsprevention, om hur beroende påverkar hjärnan för att kunna avläsa sig själv i fall man börjar svaja eller om tankarna börjar dra åt fel håll.

Du jobbar på så bra med din nykterhetsprocess! Ha det gott!🌞

@Vinäger Grattis till dina 16 månaders nykterhet🥳 Skönt att det går så bra!

Eftersom jag snart avslutar behandling med tolvstegsprogrammet så blir jag nyfiken på att höra vad det är som ger dig stresspåslag? Jag tänkte också så tidigare men inte nu.

Kramar🤗🌺

@Hoppfulle Kalle Snyggt med 39 nyktra dagar idag!🥳. Skönt att det flyter på och känns bra. Bearbetningen som man behöver göra kan göras i stillsam takt och det viktigaste är att man blir stabil i sin nykterhet och fokuserar på det. Jag tycker att det blivit lättare att hantera utmaningar, tankar och känslor som nykter. Jag har kunnat se dem på ett nyktrare sätt, bokstavligt talat😁. Njut av en nykter utlandsresa, fyll på din energi och ta dina utmaningar lite i taget så att det inte kokar över. Det finns tid och ge det tid, det hinns med.

Ha det så gott!🌞💕

Känner igen mej på pricken men har inget svar. Tänker att sorgen måste värka ut. Känner inte heller nån ilska men ingen glädje heller. Bara överlever. Läste nånstans att sorg är kärlek som blivit hemlös. Kramar till dej, du är inte galen och inte ensam.

En hel vecka @Sture86 😃
Kanonbra!

Tack för välkomsthälsningar, Andrahalvlek, Himmelellerhelvete och Vår2022. 🥰 Blev varm i hjärtat av att ni tog er tid att skriva, trots att jag själv inte är så aktiv längre.

Funderar ibland på om jag ska återuppta forumaktiviteten, men är rädd att den ska kännas pliktfylld (av mig själv) samt stressande. Har svårt att skriva en kommentar hos en eller två, då jag tänker att jag "sviker" alla som inte får någon. Herregud! Det var därför vi tidigare sa att nu är det Vinäger över hela första sidan, jag var tvungen att skriva något hos så gott som alla. 😅

Känner inte heller behovet av att hänga här i förebyggande syfte, då jag åtminstone nu upplever mig oerhört stabil i min nykterhet. Pratar fortfarande mycket med min man när jag känner att jag vill ventilera. Förstår att andra behöver annan hjälp och lägger självklart ingen värdering i det, men själv får jag stresspåslag bara av att läsa om exempelvis tolvstegsprogrammet och allt man ska göra.

I dag firar jag sexton månaders helnykterhet. Tiden går...

Funderade över hur jag kort kan beskriva mitt känsloläge nu efter en relativt lång nykterhet. Till slut kom jag på ordet jag sökte:

Tillfreds!

Jag känner mig tillfreds med livet i stort.

Får se om jag kommer till skott att hänga åtminstone lite oftare här.

Tack för att ni finns. 🩷

Kramar

@Natalia Bra kämpat!
Jag har varit lite inaktiv härifrån, men vill med stolthet skriva att jag inte druckit en droppe sen förra onsdagen :) Och det känns väldigt väldigt bra. Livet börjar verkligen komma tillbaka steg för steg nu.

Hej,

Ny här,
Jag dricker alkohol relativt sällan även om det i vissa perioder blir mer. Då alltid med en överdriven förtjusning.
Vid cirka 5-10 tillfällen per år dricker jag kopiösa mängder. Vid dessa tillfällen är det minnesluckor och ofta konsekvenser och stor ångest. Detta har pågått i ganska många år med långa uppehåll emellanåt.

Nu vill jag en gång för alla göra upp med mig själv för att undvika dessa tillfällen där jag tror total nykterhet är enda sättet.
Enkelt just nu att helt avstå men om 3 månader är ångest minnet av senaste tillfället bortblåst.
Något i samma situation och som har några kloka råd att hålla ut över tid?

Antingen gråter jag eller så är jag avstängd, det är så mitt liv är nu och har nog varit ett långt tag. Riktigt glädje eller ilska vet jag inte när jag kände senast! Hur hittar jag tillbaka? Jag bara famlar i blindo....är jag kanske redan död .... jag förstår inte allt detta på grund av en karl