Senaste kommentarerna i forumet

Jaha, nähä... Så har jag druckit ändå.
Inte förvånad och har ingen ångest, men känns fel att skriva om det här, för jag har känslan av att det är dumt att skriva positivt om upplevelser när tanken är attvara alkoholfri.
Kanske borde flytta igen och hoppa på forumet för måttligt drickande, men jag gillar verkligen att hänga här, och jag gillar definitivt att hålla mig alkoholfri för det mesta...
Jag mår bra.
Det skedde ingen katastrof, och det var ett par dagar sedan jag var ute. Jag är fine med livet, har ingen ångest.
Känner mig lite dum, eftersom jag mådde bra i min alkoholfria bubbla, men gjorde ett avsteg ändå.
Det hade ju varit enkelt att fortsätta leka alkoholfri här på forumet men då hade jag känt mig så falsk. Jag knatar på..

Ja det är lite märkligt att vi oroar oss för att inte varit tydliga eller ärliga med att vi funderar på att lämna @bumblebee. Jag kände likadant!

Speciellt med tanke på hur de ljuger och smusslar och bryter löften om och om igen. Och sen blir arga på oss när vi påtalar det.

Kom ihåg att det inte är en frisk person du har att göra med. Beroendesjukdomen är så lurig! Om personen varit frisk hade det aldrig sett ut så här, och du hade inte behövt fundera på om du varit tillräckligt tydlig.

Det går helt enkelt inte att agera ”normalt” när man är tillsammans med någon med beroende eftersom det hotar deras förhållande till alkoholen. Därför spelar det ingen roll hur pedagogiska och tydliga vi försöker vara - det går ändå inte fram och igenom alla försvar.

Så ge dig själv lite space och en mental kram. Det är inte du, det är beroendet som gör att det blir så tokigt!💗

@Varafrisk Jag lider med dig! Och instämmer med vad @Sattva @Charlie70 skriver och vad du faktiskt själv anser. Att du exvis inte tagit promenader kan ju bero på att du är såpass slut att du knappt kommer utanför dörren. Din resa med att bli nykter i kombination med svårt sjuk dotter är mer än nog för att inte orka. Och då din dotter inte brutit benet utan har en komplex sjukdomsbild gör det hela än mer utmattande. Vill bara skicka att jag tänker på dig ❤️❤️❤️🥰

Du sätter ord på hela processen så bra och du skriver även att det handlar om att du inte är redo att lämna. Det är när man är så rakt på ärlig mot sig själv som den största förändringen sker.
Du är så starkt av dig att vara så rakt på ärlig mot dig själv.
Jag känner igen mig så mkt i din process, det var samma som jag gick igenom för två år sedan när jag till slut flydde.
Hade ingen plan, var nedbruten annat än en mål att "jag vill må bra och jag vill vara fri".
Styrkekram även om du inte behöver det, du är så jäkla starkt ändå. Tror på dig❤️

@Andrahalvlek Oj vad jag känner igen mig i att hjärnan stundtals (ofta) går på högvarv . Just nu har jag det lugnt på jobbet och kämpar med att inte dra igång en massa på hemmaplan utan att bara ta det lugnt. Bara försöka vara. Tror kanske att jag genom att gå på högvarv alltid slipper tänka, slipper känslorna som skaver och som gjort att a kommit in i bilden. Stabil nykterhet först, sedan ta tag i det inre så att jag får ett sunt förhållande till skavet. Hoppade in i diskussionen då tankarna bara kom. ❤️🥰

@Himmelellerhelvette Din resa här är fantastisk! Läste i en annan tråd att du har svårt att komma till ro/lyssna/läsa bok. Kan du inte försöka med mindfulness. Jag har själv svårt för detta, kan inte längre lyssna på deckare etc för jag har inte ro och komma in i boken. Böcker kring missbruk eller andra livsöden kan jag däremot fångas av. Just nu lyssnar jag på en bok om en spelmissbrukare ”All in - Fredrik Nygård Nordens…..”. Fascinerande vad ett beroende gör med hjärnan. Drar lite paralleller till varför jag själv tagit återfall och på ett sätt är boken hjälpsam även för en alkoholberoende/matmissbrukare. Kram och ha en underbar onsdag ❤️🥰

PS. Vi som är medberoende har lätt att bli en ”people pleaser”. Att bara bli medveten om det är viktigt. Sjukdomsinsikt är början till förändring.

@Himmelellerhelvette Avboka. Ta timeout. Sjukskriv dig en vecka. Sitt på en stol och fånglo. Sök dig till skogen och havet. Gå snabbt så du får pulshöjning, låt tankarna jaga runt som getingar i skallen. Efter ett tag börjar getingarna hitta sina platser i bikupan igen.

Jag är hjälpt av att tänka: ”Kan jag påverka? Ja - gör det. Nej - släpp det. För nu åtminstone”. Jag brukar också tänka på problem som små jobbiga, klängiga, skrikiga apor. Ibland kommer folk och kastar sina apor i mitt knä. Då behöver jag snabbt reagera: ”Stopp, det här är INTE min apa.” Och sen kastar jag mentalt tillbaka apan till den andre parten.

Gå till din chef och be hen prioritera. ”Jag har detta, detta, detta, detta och detta att göra. Jag hinner bara två saker - vad ska jag välja?” Prioritera betyder VÄLJA BORT. (Inte längst-ner-på-listan.)

När jag ska sova och tankarna jagar mig är jag hjälpt av att tänka som att jag har en hylla i skallen där jag lägger det som jag behöver tänka på, men inte just nu. Den saken får ligga på vänthyllan ett tag. Ibland skriver jag ner det för att just ge utrymme i skallen. Därför är min kalender, där allt viktigt skrivs ner, så bra. Står det där så blir det gjort, men jag måste inte tänka på det hela tiden.

Allt det här är knep att ta till efterhand man upplever att tempot höjts. Men ibland har processen gått för långt, expresståget dånar bara vidare i 190. Man vet att man ska krascha, möjligen kan man sakta in farten litegrann men kraschar gör man ändå. Jag har dock blivit duktigare på att se symtomen och dra i handbromsen tidigare för varje sjukskrivning. (Fyra gg totalt). För mig är sömnen tipping point, kajkar den ur går det undan rakt in i väggen.

Om jag har perioder då jag har svårt att somna brukar jag lyssna på ljudbok. ”Skål ta mig fan” har jag nog lyssnat på 30 gg. Ställer timern på 30 min, sover jag inte då ställer jag den på ytterligare 30 min osv. Jag försöker lyssna aktivt. Boken ”Compassioneffekten” hade varit en bra insomningsljubok också. Eller ”Kroppen håller räkningen” som handlar om traumabehandling. Varje gång man lyssnar fastnar nya saker.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag har kommit så långt i min fasta övertygelse att jag vet att livet utan alkohol inte blir grått och trist. Det är en sanning som känns inifrån och ut och den vetskapen och känslan har jag haft inom mig det senaste året, precis som att jag vill vara hon som inte dricker. Men trots detta har jag tagit återfall tidigare. Hmmm… detta ska jag ventilera med min läkare nästa gång. Vi ska jobba med återfallsprevention också. ❤️

Idag är jag nykter, bara så. Och jag önskar forumet en nykter dag och för dig som har det kämpigt, skriv här för det är så hjälpsamt att få tankar och känslor på pränt. Och du som idag har det svårt - du är inte ensam för vi alla här kan känna igen oss på ett eller annat sätt. Skriv även fast det kanske inte går bra. För egen del har det iaf hjälpt mig. Hjälper mig när jag kan gå tillsammans och läsa om hur det varit.

Mår faktiskt ganska ok just nu. Kan bero på att det är en lugn period på jobbet. Försöker att vara här och nu och njuta av lugnet. Tidigare har jag dragit igång en massa projekt på hemmaplan som jag aldrig slutfört. Det i sin tur har stressat upp mig för när jobbet går på högfart Finn inte orken att på kvällarna också fixa annat än det som måste göras typ mat, läxor, tvätt o städning. Är det fler som känner igen sig? 🍀

@Himmelellerhelvette Något jag tänker på när du skriver om att du är rädd för att hamna i utmattning är att du kanske skulle vara hjälpt av att få lasta av dig. Du har så mycket tufft och tungt som du bär med dig och som du själv försöker hantera. Att be om hjälp och låta någon annan få vara med att bära. Att gå till en psykolog och få lasta av dig dina bördor. Det är svårt att vara psykolog till sig själv, man snurrar lätt upp sig och fastnar i sina tankar och känslor. När man går hos en psykolog kan man lättare öppna upp nya vägar att trampa på. Som du skriver du försöker med meditationer men hamnar bara tillbaka i problemlösning eller irritation på folk. Den irritationen kan vara en slags projicering, att du är irriterad på dig själv för att du inte orkar. Tänker också att det handlar om gränssättning, att du kan inte lösa allas problem, du behöver din energi till dig själv. Det kan lätt annars bli medberoendesymptom, att man tar över ansvar för någon annan. Det är ingen hjälpt av och man kan själv lätt gå under.

Sköt om dig❤️

@aeromagnus Skönt att både du och sonen mår bättre ❤️ Allt får ta den tid det tar, klar blir man aldrig och det är en känsla att omfamna. Runt hörnet kan nya möjligheter öppna sig.

Jag tänkte på din son. För mig har kombon mycket stress på jobbet och stark oro för min yngsta dotter varit tipping point varje gång jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression (fyra gånger). Sömnen kajkar ur och jag rasar mot botten. Ingen alkohol är dock inkluderad, av ren självbevarelsedrift faktiskt.

Jag har insett att jag mår bra av rutiner vad det gäller kost, motion och sömn. Jag behöver ett jobb som ger mig intellektuell utmaning och viss variation. Jag har inget emot att ha mycket att göra. Det som stressar mig mest är det jag aldrig hinner göra eller om jag hela tiden måste invänta att någon annan gör sitt jobb. Den stressen äter upp mig inifrån. Jag behöver också ett jobb där jag kan lämna över till en chef ”jag går nu” om min yngsta dotter behöver mig. När som helst på dygnet. Hon går alltid i första hand.

Gör en egen lista: ”Det här mår jag bra av, det här behöver jag.” Bra att ha i bakhuvudet när nya möjligheter dyker upp.

Kram 🐘

@Sattva Vilken jobbig och tuff situation du befinner dig i. Vilken bra insikt du fått om att din man kommit i kläm mellan dig och din dotters outredda saker. Han bord ha hållit sig utanför och låta dig ta fullt kommando i detta. Hans agerande i detta har stört och förgiftat er process. I den processen har han inget att göra för han kan inte hjälpa till eller ordna upp något där. Det blir tyvärr att han mer förstör där och nu har han blandat sig in så pass att han tror att det handlar om honom, vilket det aldrig gjort. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att ”titta på” utifrån, men man måste ha tilliten till att ens partner måste få lösa detta på egen hand, på sitt sätt, inte på mitt sätt. Den relationen och de band som finns kan vara svårt för en utomstående att förstå och då är det bäst att hålla sig utanför. Man skulle kunna kalla det för helig mark. Sedan kan de vuxna diskutera sinsemellan om saker och stödja varandra.

Troligen är det svårare att förstå förälder-barn relation om man själv inte är förälder eller om man stenhårt tror på att man vet allt och hur saker borde göras. Relationer sätts på hårt prov när det finns bonusbarn inblandade, kanske är det då man kan skymta vilka värderingar och egenskaper som finns hos varandra där i djupet och se om det finns en vilja att göra förändringar hos sig själv och gemensamt för ett fortsatt liv tillsammans eller inte.

Du kommer att hitta din väg i detta om du lyssnar på dig själv❤️

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag tror på det ni skriver men vill inte ta in det helt och hållet. Å ena sidan så gör han ju små förändringar när jag ber honom, men det är just där problemet ligger. Jag måste be om dom, det är inga förändringar han frivilligt vill göra.

Jag vill ju inte leva såhär, det vet jag ju redan, men jag vet inte om jag är redo att lämna riktigt än. Jag har nog inte nått min egen botten. Samtidigt så är jag rädd att han ska snärja in mig igen om jag försöker lämna. Jag kom ju tillbaka vid årsskiftet för att han skulle få en chans att ändra sig, men det går ju sisådär.

Jag är rädd för skuldkänslor över att "föra honom bakom ljuset" om jag lämnar. Att det ska komma från ingenstans. Egentligen vet både han och jag att det inte är från ingenstans, men det låter nog helt annorlunda då.

Det är mycket småsaker som skaver och gnager på relationen nu. Min egen instinkt är också att fly, att stänga in mig, borra huvudet i sanden och strunta i problemen. Är jag på besök hos vänner och familj så drar jag mig för att åka hem, det är så lugnt och fridfullt hemma hos dom. Inga gliringar, inga krav på att matcha hans energi, inget krav på att ensam sköta hushållssysslor, inga krav på att uttrycka mina inre tankar innan jag är redo.

Sambon märker såklart att något är fel, och frågar ofta vad jag funderar på. Men jag har varken ork eller lust att ingående diskutera hur och varför jag funderar på att lämna just nu.

Jag tror att jag närmar mig ett beslut om hur jag ska göra. Men jag vill ha en färdig och genomtänkt plan innan jag bestämmer mig och skrider till verket. Tack för ert stöd och era berättelser. Det är guld värt. 💗

Godmorgon @flarran
Wow, bra där med allt du fick gjort. Och nej, att dricka är inget alternativ om vi vill leva. Det har ju ett stort värde att du har en så fin kontakt med din högre makt.
Det jag mest ville säga med emfas- är att inte tänka på om man skriver ”för mycket” på forumet. Det är istället ett väldigt bra sätt att sortera tankat, släppa fram känslor, att bli lyssnad på och att lyssna på andra.
Sluta inte, är mitt bestämda råd.
Jag har skrivit här i över 4 ÅR så jag vet vad jag pratar om 🥳
Ha en fin dag, kompis!

Vardagslunken har infunnit sig efter operationen av vår son. Sakta men säkert börjar han bli bättre även om smärta och rörlighet efter två skoliosoperationer känns. Snart två månader av nykterhet, behandling och AA-möten. Det svåraste är inte att inse utan acceptera att man är alkis och alltid kommer förbli det men en nykter sådan. Nästa steg blir att försöka byta jobb eller omskola mig men först måste jag vara i 100% balans och harmoni. Är på 90% just nu. Ha en bra dag därute.

Träning is da shit. Blir av med stresshormoner och blir piggare i kropp och knopp.

Träning is da shit. Blir av med stresshormoner och blir piggare i kropp och knopp.

@Varafrisk Vill bara säga att jag läser o följer. Tycker det är konstigt att de bedömer dig olika från hur jag tror det hade bedömts på de två VC jag jobbar mot.
Tänker på dig. Hoppas trots allt att du får hjälp på rehab. ❣️🌸🍃

@Andrahalvlek Så himla bra du beskriver! Jag tycker mycket av det passar in på mig när jag blivit utbränd! Jag är rädd att jag är påväg in i ett nytt utmattningssyndrom! Min hjärna går på högvarv och ska lösa allas problem dag som natt, jag försöker fokusera på andningen eller någon annan meditationsteknik men hamnar bara tillbaka i problemlösning eller irritation på folk. Och jag kan inte fokusera på ljudböcker och poddar! Men hur lugnar jag mig? Hur gör du? Kram❤️

@Varafrisk @Se klart Tack❣️
Ja det ÄR tuffa tider. Men det måste ju bli bättre. Nu verkar han ha ändrat sig till att istället titta på boende i ett område han gillar, ca 3 mil bort. Ja det skulle ju underlätta särboskapet enormt. Men med alla dessa svängningar hela tiden så tänker jag inte vidare i det justnu. Han verkar skifta hela tiden.

Jag försöker också tänka så, Se klart, att detta har en betydelse på ett sätt som inte kan ses än. Det kommer bli bra. Det är ändå på något sätt utvecklande. Tack vare nykterheten skulle jag vilja påstå. Det går att växla till helikopterperspektiv.

Fick en insikt igår att min man hamnat i kläm i min o min dotters outredda saker. Jag har förstått att hennes utbrott mot mig, är ett barns utbrott. Jag har därför inte agerat som min man tycker att jag "borde", utan jag har varit mjuk. Lyssnat, varit flexibel. I hans ögon har hon styrt o ställt henma, och jag har tillåtit det. Jag har försökt förklara för honom att hon o jag försöker läka vårt. Han har nog inte förstått det, inte kunnat tolka det som händer så, utan tagit allt personligt. Låtit henne krypa under skinnet.
Så det är många starka ingredienser i denna soppa. Men jag känner att jag har gjort rätt. Det handlar ändå i slutänden om att han inte kunnat vara vuxen. Ocj jag har valt relationen till min dotter först.
Jag är ledsen, utmattad och tom. Men det kommer bli bra.

@Amanda L ❤️Haha men jag är totalt tondöv 😂

@Smillans Så glad jag blir att att läsa din positiva anda❤️Stor kram

@Ny dag Jag kan inte komma på en enda sak jag tycker är bra med alkohol! Det är rätt otroligt att man kan gå från att tro att livet kommer bli grått och trist till att överhuvudtaget inte förstå varför man dricker gift! Kram❤️

@has Jag tror man måste kämpa sig igenom det för att komma ur det. Det är ett helvete, men när man kommit ut på andra sidan har man förhoppningsvis också lärt sig att värna sig själv och sina gränser mer. Massor av kramar, det blir bra igen.

Hejsan! @Se klart, Det var kul att du tittade in en sväng och skrev några ord, sånt piggar alltid upp. Har väldigt lite med ork och energi. Motivation sviktar av och till rejält. Men lyckades faktiskt sopa golven i lägenheten i går på kvällen. Blev riktigt förvånad varifrån den energin kom. Sedan kom jag på att det väl var dags att gå ut med soppåsarna som stått i hörnet och liksom tittat uppfordrande på mig ett tag. Har kastat dessa för nån timme sedan. Gick sen in i källaren i mitt förråd och gjorde ett litet försök att få på det där cykeldäcket jag har skrivit om då och då. Ja, det där med att få igång min gamla cykel till våren. Tycker ju faktiskt om att cykla när det är fint väder.

Det fanns inte mycket till krafter. Men när jag verkligen vill något så är jag envis som en röd gris. Är jag bara enveten så måste det där däcket ge med sig till sist. Kunde ju åka nånstans och få nån att klämma på däcket. Men det skulle kännas lite fånigt och lite som ett misslyckande på nåt sätt alltså. Satt en stund och tittade på de tomma ölburkarna som jag har sparat. Ja, de som jag alltså hällde ut i höstas. Funderade lite på det här med nykterhet och hur det ska gå med alkoholfriheten framöver. Har ju andligt lovat mig själv och en högre makt att vara nykter så länge som min kropp fungerar någorlunda skapligt. Det gör den ju. så rent logiskt är det ju bara att fortsätta med helnykterhet.

Men nog finns det tankar ibland på att det vore skönt med ett avkopplande rus liksom. Men jag vet ju även hur det blir sedan. Det går inte att sluta med drickandet om man väl har börjat. Så försöker att vara duktig ett tag till i alla fall. Men blir det allt för mörkt och svart i sinnet blir det nog inte lätt. Men då vet jag ju även att min ständiga nedstämdhet då snart blir till en rätt farligt djup depression. Har just nu, och inte på rätt länge känt mig självdestruktiv utan mer normalt tänkande på det planet. Det är en svår balansgång här att ta sig fram tycker jag.

När jag satt i källaren och funderade så tänkte jag på att man spar ju en hel del pengar på att inte mata bolaget med en massa stålar i onödan för alkohol. Så tänkte, att om jag kommer mig för så borde jag nog ta en taxi till en matbutik i morgon och köpa både mjölk, limpa och kanske lite god fiskgratäng med mera.

Har även ett tag funderat starkt på att köpa mig en ny skrivare till datorn i en prylbutik bredvid matbutiken ifråga. För det är ju bra att kunna skriva ut sina tankar i pappersform också som ett komplement till pdf-filer och sånt där. Har också behov av att styra upp saker som bokföring och liknande prylar och då behöver kunna kopiera papper spontant hemma som jag i stunden känner vara viktiga att ha en bra överblick på.

Som det är nu då jag är nykter så har jag ju pengar över till en hel del så att det går att köpa lite nya tekniska prylar som man känner behov av. Har ju inget direkt akut alkoholsug längre så det vore ju helt korkat alltså att köra igång med skadligt drickande igen. Det är alltså mycket tankar man har att brottas med så att säga. Men just nu i skrivande stund så känner jag att det bästa är att fortsätta vara helt nykter så länge som det bara går liksom.

Kämpar därför nu på med allt och gör då mitt bästa. Har ibland tänkt att man väl skriver lite för mycket på detta forum. Men jag går här på känsla och tror att jag ska försöka läsa och skriva ett tag till så att jag inte bara plötsligt glömmer bort det här med att det är viktigt att vara nykter i alla fall. Har just läst på lite mer ingående om ämnet själv-medkänsla och dess aspekter som du tipsade om och har lagt till detta ord och dess betydelser i min mapp med kloka ord om livskunskap.

Ha en fin dag kompis!