Senaste kommentarerna i forumet

@bumblebee Jag tycker du sätter fingret på den springande punkten. Om du måste be om förändringarna så kommer de inte från honom, de kommer från dig. Det betyder något, både för jämvikten i er relation men också om rollerna. Jag påminns om den gamla skrönan att en kvinna alltid vill förändra den hon är med så att han blir perfekt. Men han är ju den han är, du är den du är, och den ena man någonsin kan förändra är sig själv.
Många kramar!

@Flarran Vad härligt att du kom iväg och för inhandling av diverse gott. Det är skönt att få dagsljus, det piggar alltid upp måbra hormonerna. Skönt också att du har noll sug i butiken. Verkligen fint att du varit helt nykter detta skottår och även innan dess, så otroligt bra jobbat av dig! Hoppas du får en fin kväll och skickar en alla hjärtans kram till dig❤️

@Bipop Jag kanske missförstod dig. När det gäller stress och ångest kan den mycket väl vara skapad av alkoholen och därmed också försvinna med den också…
Tycker du ska söka hjälp om du inte klarar det själv. Eller med hjälp av oss här. Har du provat alkoholprogrammet här?
Jag tyckte det hjälpte mig. ❤️🙏🏻

Hejsan! Har varit iväg och inhandlat ett par liter. Ja, mjölk och inget annat alltså. Tänkte bara berätta det då jag har tjatat om mina planer på att ta en promenad i dagsljus och handla lite mjölk i några dagar som ni säkert känner till. Det blev även limpa, gott pålägg med räkost och fruktyoghurt, en röd grapefrukt, en pizza, cola, lite gräddglass och ostkrokar med mera. Men någon öl det blev det inte alls för jag kör vidare som helt alkoholfri en dag i taget och timme för timme ibland om så krävs. Precis som jag har gjort i över tre månader och tre veckor som skrivande medlem på detta eminenta forum. Ska man vara riktigt noga så kan jag väl räkna in de två veckorna som jag var fri från skadliga drycker innan jag började skriva av mig lite här också. Hade inte ens alkoholsug i butiken och det är man då tacksam för. Det som jag känner mig mest stolt över är ändå att jag har varit nykter och helt fri från öl, vin, sprit och hemkört ända från första sekunden detta skottår. Det känns helt otroligt när jag tänker på det. Det kunde jag då aldrig ha trott skulle vara möjligt för ett år sen vid den här tiden. Känns som en liten bragd faktiskt. Nu har jag suttit och skrutit lite grann här i mitt kök. Men så har jag ju fått gott stöd och inspiration av er här på forumet också.
Ha en fin kväll mina vänner!

@Bipop
För mig har det fungerat att titta på film det lindrar min stress och promenader.
Rekommenderar också att titta på youtube om alkoholism.

@Charlie70 @Sattva @Ny dag @Andrahalvlek Sitter vid min dator nu så nu blir det inga emojisar och jag är dålig på andra tecken men ni vet...den tacksamhet som jag känner när ni skriver i min tråd och den kärlek och värme som jag vill sända er!

Det var ett bra tips som du skrev @Charlie70 . Min lista kommer inte vara så lång vilket du även skrev för det är olika för oss alla men det finns många gemensamma nämnare. Just nu känner jag mig helt slut efter ett besök på mitt arbete. Jag hade en telefontid inbokad med min chef kl 9. Eftersom jag måste börja jobba nästa vecka tänkte jag att jag kunde träffa chefen fysiskt då jag inte har varit på jobbet sedan 19/12. Jag pratar mycket och kan många gånger sväva ut i samtalet i synnerhet när jag är trött som nu. Vad jag behöver då är att den som håller i mötet leder mig och ser till att den röda tråden håller. Jag tänker att i mitt arbete som kurator i samtal med anhöriga är det mitt ansvar att styra samtalet och avsluta det på ett sätt som gör att det känns bra för den anhörige när vi skiljs åt...att det inte är massa frågetecken och om det är frågetecken då har vi i så fall pratat om dessa. Mitt samtal med min chef var allt annat än tydligt. Det är som om hon tappar bort sitt ansvar. När jag sedan pratar om arbetsmiljön dvs att jag vill prata med min kuratorskollega (inte direkt men när jag mår bättre) om vårt samarbete samt hur ska vår kommunikation vara när hon allt som oftast har stängd dörr går min chef i försvar. I princip allt vad jag säger så går hon i försvar. Och då är hon inte trevlig. Hon säger att jag ska inte prata så mycket om min dotter i personalrummet. Jag säger att det har jag verkligen inte gjort . Jag säger till henne men du sitter ju nästan aldrig i personalrummet hur kan du då veta. Hon säger att hon har hört det någon gång men att anledningen att hon inte sitter i personalrummet beror på att hon jobbar så mycket, och jag svarar henne ..men du är ju chef! Jag säger att de andra pratar om sina barn, om studenten, om resor osv. Jag frågar henne om det är endast positivt som vi får prata om det svåra får vi hålla tyst om. Jag kände direkt när jag satte mig i fåtöljen i hennes rum att tårarna var på väg och tröttheten kom. När jag lämnade rummet, arbetsplatsen så kände jag...hur ska jag orka??Jag behöver verkligen en annan arbetsplats men nu...vem vill ha en trött 61-årig socionom....??

Det är jobbigt att vara sjukskriven med alla dessa kontakter...jag får nog säga att handläggare på FK är den som har varit bäst. Han svarade att det var han som bestämde om det behövdes ett rehabmöte vilket berodde mycket på arbetsgivarens vilja att bemöta arbetstagaren.

Just nu känns det om ännu tyngre...fast jag har bokat in manikyr och gellack...undra om det kan förgylla denna Alla hjärtans dag!!

Kram och kärlek till er alla!

@Amanda L verkligen inte. Försöker hitta något annat att hantera min stress och ångest med men har inte lyckats

@Amanda L Haha 🤣 Min gamla tråd lever upp en gång per år på min pånyttfödd-dag!

@Surkärring Jag har läst dina senaste inlägg, och vill bara säga att jag förstår hur du tänker. Jag har inte alls varit nykter lika länge som du, men känner ändå igen mig. Tänkte inte ge varken råd eller pepp, utan vill bara att du ska veta att jag läst. Livet är ibland lite märkligt.

Hejsan! @Se klart, har inte sovit nåt vidare i natt, tankar snurrar på och hit och dit lite hur som helst. Men mår trots att jag är lite trött rätt så bra ändå. Känner ett slags tvång att gå och handla mjölk och det ligger verkligen på alltså. Tänka sig att i stället för alkoholsug så har man fått mjölksug så att säga. Mycket märklig känsla, och lite lustig på nåt sätt, men väl något man ska vara tacksam för.

Det här med skrivandet på detta forum är nog en bra terapi som jag behöver som ett komplement till musik-lyssnande. För jag får ju ur mig en del av mina snurriga tankar i alla fall. Men har märkt att min hobby med musik-komponerande blivit lidande av det. Har inte så värst mycket ork att göra egen musik när jag har skrivit. Musikskapandet har väl fungerat som en liknande terapi för att fokusera mina tankar tror jag.

Har aldrig varit mycket för att hålla i några rutiner, utan mest gjort vad jag i stunden känt för. Känner väl att det har blivit en slags rutin att skriva, upplever väl att det kan vara tröttsamt ibland. Men misstänker att det är viktigt just nu då jag trots allt känner behov av att skriva. Tidigare när jag bara satt och drack alkohol varje dag så var jag ju rätt så instängd och tyst i mig själv liksom.

Har ju inte gått på nån samtalsterapi då jag inte orkar ta mig iväg på såna grejer. Dessutom minns jag när jag var iväg på läkarbesök ibland förr inom öppen-psykiatrin att jag då blev helt utmattad av sådana besök. Det var mycket energikrävande för mig att vända ut och in på mig själv vid besök på plats för att berätta om mitt mående för nån staffet-läkare om hur jag i stunden mådde.

Jag kunde ju sitta en timme och berätta om allt, utom att väl nämna så värst mycket om mitt drickande. Sedan efter ett sånt besök så gick jag som oftast direkt till bolaget och handlade starkvaror. Då var det inte små fjuttiga starköl som gällde liksom. Har svårt att tala med folk i realtid nån längre stund utan att tappa fokus, och blir då orolig och stressad inuti mig liksom. Då har det som oftast blivit rejält med drickande vid hemkomst. Det känns lättare att skriva, får inget alkoholsug av sånt.

Men är som sagt i skrivande stund lite trött och sitter och gäspar. Tog mig just en slurk kaffe, har inte druckit kaffe på flera år egentligen. Brukade väl ta en kopp som provsmak när jag ibland kokade åt min gamle far som lämnade denna värld på hösten 2018. Men har på de senaste tre veckorna eller nåt sånt, nästan gjort slut på 500 gram kokkaffe, från ett tidigare sparat och oöppnat paket som bäst före datum väl gick ut på för en fem år sedan drygt. Men det kokkaffet är då hur bra som helst ändå. Det verkar som att vakuumpackat kaffe tycks hålla sig färskt nästan hur länge som helst.

Har nu när jag skrivit, tuggat i mig ett par ostmackor och druckit kaffe. Blev då lite piggare och ska väl försöka att klä på mig och få på mig skorna så att jag kan ta och gå utanför dörren i dagsljus på promenad och handla lite mat liksom. Något som det var ett bra tag sedan man gjorde sist faktiskt. Då får man ju sig även lite spontan social KBT-träning av att snacka lite väder och vind vid kassan. Typ nån minut allmänt småprat med en trevlig kassör brukar då funka bra i alla fall.

Ha det gott kompis!

@Flarran tack för din återkoppling. Den är väldigt värdefull .
Önskar dig med en fin dag 🙏

@has
Det var som en avgiftning efteråt, så brukade jag tänka.
Fick fint stöd här på forumet och bad om hjälp också hos en psykolog.
Det hjälper att man är förstående och snäll mot sig själv.
Heja dig ❤️
Två år efter jag lämnade, nu alltså, har jag nya mål och börjat smått leva för mig själv.
Jobbar med mig själv fortfarande och behöver påminna mig ibland att vara snäll mott mig själv och faktiskt se vad jag klarat av.
Hoppas det kan vara en hjälp för dig.

@Snödroppen Tack. Bokade ett samtal i morgon bitti, är ju bara att avbryta som du skriver. Ångesten över mitt medberoende är alltid värst på morgonen och förmiddagen. Senare på dagen känns det bättre, särskilt nu när han varit nykter i en vecka.

I slutet minns jag att jag struntade i allt bara jag kom bort från honom. Det var outhärdligt och jag stod inte ut längre.
Det är ju konsekvensen till slut och det behöver alla deala med.
Det är en process att börja bli helt och fullt ärlig mot sig själv och ha tillit att gå stegen framåt även om man inte ser vart man kommer hamna.
Innerst inne vet man men man kanske inte är redo att lyssna, precis som personen i aktivt beroende gör vi samma sak.

Mitt råd är att bara prova. Ta steget och prova.
Det behövs ju att man är öppen och faktiskt vågar be om hjälp och är helt ärlig.
Det värsta som kan hända är att man avbryter om det inte känns bra.
Förstår att det känns som ett stort steg och läskigt, jag kände samma men det känns så bra när man väl tagit de modiga stegen och bett om hjälp och vågat berätta hur man innerst inne mår.
Kram

@ann74 Läst din tråd och känner igen mig i så mycket! Är nyfiken på psykolog på nätet, kanske svårt att utvärdera efter ett samtal men ändå.. kan du rekommendera det?

Jag har fastnat och kommer inte vidare i mina tankar märker jag. Ringde 1177 som rekommenderade alkohollinjen. Är det någon anhörig som ringt dit eller tagit hjälp av psykolog på nätet för att få hjälp, tänker främst på medberoende. Fick du den hjälp du behövde i så fall?

@Sattva Ja, det kommer att bli bra. Hur mycket det än stormar nu så kommer ni i hamn till slut. Att ha tillit för processen kan få en att orka så mycket som krävs i stunden. En stund i taget.

Kram 🐘

@Ny dag Många av oss häller just alkohol på bisvärmen i skallen. För att få vila skallen en stund. Men tyvärr gör alkoholen bara allt etter värre 😢 Sömn, sömn, sömn är nyckeln till allt. Med alkohol i kroppen sover vi inte riktigt. Alkohol funkar snarare som en slags lättare narkos. Hjärnan gör inte alls det den ska då på natten: Problemlösa, rensa och slänga, arkivera inlärning osv.

Kram 🐘

@Ny dag Många av oss häller just alkohol på bisvärmen i skallen. För att få vila skallen en stund. Men tyvärr gör alkoholen bara allt etter värre 😢 Sömn, sömn, sömn är nyckeln till allt. Med alkohol i kroppen sover vi inte riktigt. Alkohol funkar snarare som en slags lättare narkos. Hjärnan gör inte alls det den ska då på natten: Problemlösa, rensa och slänga, arkivera inlärning osv.

Kram 🐘

Hej! @Surkärring, jag tycker det var bra att du är så ärlig och vågade skriva om att du inte är mer än en människa och tog ett litet avsteg från din mycket vettiga ambition att vara alkoholfri. Fortsätt gärna att vara kvar under rubriken – Vara alkoholfri. För jag tror exempelvis just nu att om jag skulle råka snubbla till och ta mig ”friheten” att dricka som jag ibland känner att det finns ologisk lust till. Brottas alltså ofta med tanken på att skita i alltihop. Men förstår ändå som ny-nykter att allt bara skulle bli som tidigare innan jag började att vandra alkoholfri dag för dag. Det är lätt att som jag skriva en massa om ditt och datt på detta forum. Men känner mig inte säker på mig själv utan har mycket nytta av att läsa om risken i att trilla dit om man inte håller fokus på nykterhet. Bra att du inte har ångest, för sånt är skitjobbigt. Fortsätt kampen för vara helt alkoholfri.
Ha en fin dag!

Helt klart har jag behövt stänga av och bara gjort @Tröttiz, jag hade nog inte klarat av att lämna annars och det visste jag att jag var tvungen till.

Det var nog först när mannen seglar upp med sitt vanliga jag som försvaren till sist började rämna och då kommer allt.

Tack snälla ni för stöd och kramar! Jag har fina vänner, men ibland behövs förståelsen från andra som befunnit eller befinner sig i liknande situation. Ni har verkligen varit, och är, viktiga för mig i den här processen❤️

@Vinägermamman Tänker på dig och saknar att höra hur det går ❤️🥰! Skriv oavsett, vi ska bli nyktra precis som vi vill!!!! Kram

Jaha, nähä... Så har jag druckit ändå.
Inte förvånad och har ingen ångest, men känns fel att skriva om det här, för jag har känslan av att det är dumt att skriva positivt om upplevelser när tanken är attvara alkoholfri.
Kanske borde flytta igen och hoppa på forumet för måttligt drickande, men jag gillar verkligen att hänga här, och jag gillar definitivt att hålla mig alkoholfri för det mesta...
Jag mår bra.
Det skedde ingen katastrof, och det var ett par dagar sedan jag var ute. Jag är fine med livet, har ingen ångest.
Känner mig lite dum, eftersom jag mådde bra i min alkoholfria bubbla, men gjorde ett avsteg ändå.
Det hade ju varit enkelt att fortsätta leka alkoholfri här på forumet men då hade jag känt mig så falsk. Jag knatar på..

Ja det är lite märkligt att vi oroar oss för att inte varit tydliga eller ärliga med att vi funderar på att lämna @bumblebee. Jag kände likadant!

Speciellt med tanke på hur de ljuger och smusslar och bryter löften om och om igen. Och sen blir arga på oss när vi påtalar det.

Kom ihåg att det inte är en frisk person du har att göra med. Beroendesjukdomen är så lurig! Om personen varit frisk hade det aldrig sett ut så här, och du hade inte behövt fundera på om du varit tillräckligt tydlig.

Det går helt enkelt inte att agera ”normalt” när man är tillsammans med någon med beroende eftersom det hotar deras förhållande till alkoholen. Därför spelar det ingen roll hur pedagogiska och tydliga vi försöker vara - det går ändå inte fram och igenom alla försvar.

Så ge dig själv lite space och en mental kram. Det är inte du, det är beroendet som gör att det blir så tokigt!💗