Senaste kommentarerna i forumet

@Janne.2 Den går över! Jag lovar. Det är alkoholen som skapar oro, ångest och stress. Det är inte verkligheten, inte du.
Om du slutar dricka så brukar de flesta må bättre inom några veckor.
Och ännu bättre ju längre tiden går. Läs i trådarna så ser du hur det kan funka. Exvis Smillans tråd i Vara alkoholfri .
Själv hade jag min sista ångestvecka med minneslucka för nästan ett år sedan. Nu känns det som som det var en annan människa…
Idag mår jag så himla bra!
Jag hoppas du också kommer dit. För det går. Och det är ett äventyr.
❤️🙏🏻❤️

Tack för klok återkoppling.
Jag hoppas att det vänder snart. Hoppas att hjärnan och receptorer och hormoner ordnar upp sig.
Det är så larvigt egentligen. Jag borde vara glad och nöjd!
Jag trivs på jobbet ( som jag inte gått till på några veckor ). Jag har ett fint boende på en vacker plats. Jag har en klok och vacker fru. Jag har några goda vänner. Jag har förutsättningar att fylla tiden med roligheter.
Men inget känns bra. Rent rationellt så har jag det bra men jag mår pyton.
Jag har funderat på AA men är lite rädd. Liten stad.
Dessutom känner jag mig verkligen som en bedragare då jag jobbar på socialtjänsten.
Ska jag berätta för chefen? Kollegor?
Och vad är vad? Jag har en historia av ångestproblematik, utmattning, depressioner och alkoholmissbruk.
Jag har dessutom galopperande ADHD.
Det är mycket nu som skall redas ut.
Hur hanterar man känslor utan alkohol?
Jag trodde inte att alkoholen hade en så stor plats i mitt liv.
Att det skulle bli en sån stor grej att sluta dricka.
Jag har iallafall bokat tid på vårdcentralen. Vet inte vad jag ska säga eller vad jag behöver dock...
Men ett steg i nån riktning iallafall.

@Lafroj Även om du siktar på stt kunna dricka måttligt så rekommenderas tre månaders total nykterhet flrst. Detta eftersom suget väcks till liv varje gång du dricker och det blir heller ingen återhämtning för hjärnan. Det där gråa och trista du upplever beror på att alkoholen skadat belöningssystemet och det tar tid att återställa.
Personligen tycker jag inte att jag vill dricka alkohol alls eftersom jag numera tycker livet är härligt som det är och jag kan känna mig glad igen. Det blir helt enkelt bättre med tiden, men det är en process som tar lite tid. ❤️

Godkväll @flarran
Föreslår att du slår upp dina blå och sen traskar till affären utan att höra nån större grej av det. Du har klarat av det som de flesta trodde var omöjligt- att sluta med alkoholen. Du fixar promenaden imorrn- utan problem.
Att läsa dina minnen från din barndom är både fint men också lite sorgligt. Den där lilla flarran kunde ju troligen inte förstå vad som gjorde din mamma ledsen? Då blir man väldigt handfallen som barn.
Att du klarar av detta med kommunikation med oss här, dina kloka resonemang och funderingar. Jag tycker du är enastående bra!
Ps. Inte alla dagar orkar man älska sig själv så mycket (enligt mig) men ett stråk av self-compassion (googla 😊) kan räcka en bra bit. Hoppas du får sova inatt. Kram 🤗

@Andrahalvlek Grattis, undrade just vad du gjorde här?😀

@ergo_erro Prova att ringa Alkohollinjen och prata med en rådgivare. Jag tror det kan vara bra att du får beskriva hela din situation och kanske få tips på hur du kan ta steg ett.
Alkoholen är ju ingen lösning på något enda problem. Men som Jenny skriver : du kanske behöver hitta alternativen?

@sattva har du tänkt på hur mycket som blir klart och tydligt för oss - först ”efteråt” och inte bara en tid efteråt utan i olika steg- ibland under lång tid.
Det finns en ungefärlig sägning om att en kinesisk filosof eller kanske statsman fick frågan vad Franska Revolutionen haft för betydelse. Och han svarade förvånat- att det var det ALLDELES för tidigt att uttala sig om.
Vi lever i våra dagar och i takt med vår erfarenhet och den klokskap vi bär- men efter ännu en tid, eller nästa, kan vi se tillbaka och förstå något helt nytt. Det tänker jag ofta när jag känner mig ibland arg ibland maktlös inför olika situationer.
Jag hejar på dig som tusan denna tuffa tid. Eller hejar- det kanske inte är rätt ord. Men kramar dig varmt och hoppas på det bästa, för er alla. ❤️

@Himmelellerhelvette och alla andra körisar. Det är verkligen roligt att sjunga i kör, tycker jag med. Jag nästan svävar fram efter varje körövning, full av endorfiner. Men så är det ett så häftigt samarbete, vi gör något tillsammans, den känslan… dessutom kan man hitta nya vänner. Så körsång är verkligen att rekommendera. Man behöver inte heller ha en fantastisk röst.
Det finns ju körer med helt olika krav. Eller inga krav alls.
🥰❤️

Hej,
Välkommen in i ett nyktert, fint men stundtals jobbigt liv. (Livet är ju lite jobbigt som idé men riktigt skitjobbigt när man dricker.)
Jag tror att en viktig del i att bli nykter på mjuka knogar istället för vita knogar som man brukar prata om att det är kämp-känp dag ut och dag in. Det är att ersätta drickandet med annat. Att leta, utforska, och så småningom hitta helt nya saker att bli glad av. Min första nyktra vinter började jag med förstådd av blommor/frön. Det höll på att bli en saneringsfråga för jag hade huset fullt av små krukor som jag inte hade en aning om vad jag skulle göra med… så småningom balanserades det upp av att vara ute i trädgården och fixa, odla, anlägga planteringar. Sen tog jag körkort. Sen blev det några katter… bytte boende. Och jobb! Ja man får vara glad att mannen blev kvar mitt i allt.
Vad jag egentligen vill säga är: ut och leta efter sånt du tycker är kul, träning, sjunga i kör, satsa på något lopp, renovera gamla möbler eller ta itu med något utomhus-projekt. Läs @torns tråd här från första året, han och jag odlade samtidigt o h minns att han åt gurka dygnet runt år två… Han återupptog också sitt stora intresse fiske- vilket har varit så mysigt för oss andra att hänga med på. Ge absolut inte upp! Kram

@Bipop Ja, kanske måste du fundera mer på vad alkoholen betyder egentligen. För till slut kan det vara det enda du har kvar om förhållanden, jobb och vänner försvinner. Är det verkligen värt det?

@Bunkersvets Hej, ja det blir bättre. Det där gråa beror antagligen på att din hjärna inte är återställd ännu. Det kan ta olika tid, men det kan såklart bero på andra orsaker också. Men du har fått stora dopaminkickar av alkoholen och till slut funkar inte de naturliga lyckokickarna. Det tar tid innan de kommer tillbaka. För mig tog det nog omkring tre månader innan jag plötsligt en dag kände en ilning av lycka. Det var en fågel som sjöng…
Men det kan säkert ta olika tid.
En annan sak som jag tror är viktig är att skapa nya vanor, planera för roliga saker. Med tiden kommer det att hjälpa dig att komma tillbaka till den naturliga nyfikenheten på livet. Sakta kommer livet tillbaka. Iaf gjorde det för mig och jag har läst här på forumet om liknande processer.
Så håll ut, men försök samtidigt hitta saker som kan intressera dig. Även om det kanske inte gör det precis på en gång.
Skulle du inte se någon förändring om ytterligare några månader kanske du ska försöka med terapi eller annan hjälp. Eller varför inte göra det också med en gång?
Nu när du brutit med alkoholen ska du ju ha ett bra liv! 🥰

@has
Full av beundran efter att läst mer i din tråd!
Så stark du varit, så stark du är!

Igenkänning i beskrivningen att vara duktig. Tror vi är många som hamnar där. 'Duktiga flickan' vill prestera i allt. För att bli sedd, hörd o respekterad offrar man sina egna känslor o mål. Svårt att bryta det mönstret.

Jag har mycket islka, frustration o sorg som jag inte lyckas släppa ut (ännu).
Över mannens drickande o över att han satt mig i denna ensamma roll att styra familjen - vår familj.

Ger mig kraft att läsa om din kamp o tankarna kring den. Om styrkan du manat fram fast du känt dig svag o helt slut.
För helt slut blir man verkligen i denna bisarra verklighet som medberoende
(Instinktivt vill jag byta ut ordet medberoende! Har svårt att acceptera att jag på riktigt är i denna sits, att det är jag).

Tack o lycka till!
Kram 💛

någon vidare hälsoundersökning fick ja inte göra då mina värden va så bra på allt. dom tyckte inte de va nädvändigt. inte ont efter senast ja drack. verkar ha repat sig under nyktra månaden.

nykter dag 2 igen och fortsätta me kosten . dag 3 imorrn. nu kör ja en månad till nykter

Jag är 47 år gammal och har varit spik nykter i 110 dagar.
Från en nykter synvinkel har jag upptäckt att jag har missbrukat alkohol i över 20 år.
Jag har aldrig haft kontroll över mitt drickande. Jag har pajat relationer, jobb, ägodelar och kroppen år ut och år in utan att vid något tillfälle inse att jag är alkoholist. Jag har ljugit och smygsupit utan att förstå eller acceptera att jag har problem.
Helt galet när jag ser tillbaka på det. Tur att jag överlevt.
Synd att jag har supit bort så många år som kunde ha använts på ett bättre sätt.
För 110 dagar sedan slutade jag att dricka och jag har ingen önskan eller sug att dricka igen.
Däremot har jag fan inte skrattat sen dess. Ingenting är roligt eller spännande. Allt är grått.
Min kropp mår förstås bättre men jag är farligt nära att bryta ihop i en ordentlig depp.
Jag vet liksom inte vad som gör mig glad längre. Eftersom allting som varit roligt förr har varit kopplat till stöddig alkoholkonsumtion så ifrågasätter jag allt. Och jag får liksom inte ihop vad jag gillar längre. Allt känns som sagt grått.
Har någon av er känt samma sak och hur löste ni detta problem? Blir det bättre?

Godkväll!

Jag överlevde långpasset men det kändes att sömnen blev för knapp. Huvudet gick baklänges men det gick bra. Inga enheter för mig ikväll och har inte besvärats av några radiostyrda impulser. Det kan faktiskt hända även om jag vill lova mig själv att låta bli. Att plötsligt far jag iväg och köper en flaska att ha när jag kommer hem. När jag kommit hem är jag sällan lika lockad men då den redan finns får jag svårt att låta bli den.

Har en ledig dag imorgon men sen ett par till långpass så jag behöver låta bli enheter imorgonkväll med. Behöver min energi och återhämtning.

Önskar er godnatt 🥰

Mitt senaste inlägg : "tidigare" och inte "tidigt" ... 🧐

Sitter och dricker i köket. Ja, ett glas cola alltså, och inget annat. Skulle ju ha handlat mjölk tänkte jag tidigare i dag. Precis så som det har tänkts i en rad av dagar innan denna pågående alltså. Men jag sover ju så himla ojämnt och får vara glad de gånger jag somnar till spontant och får vila lite alls. Vaknade till för nån timme sen och måste ha sovit fyra timmar i sträck nästan tror jag.

Det var värt att fira med nåt gott att äta kändes det. Men nåt stordåd i köket blev det inte idag heller. Men en pirog värmd i mikron och en slurk cola är inte fy skam det heller. Funderar på den där klementinen, men har inte så mycket ork att sitta och skala den så jag vet inte. Hade man haft nån alkohol i form av vin, sprit eller ett gäng med pilsner så hade nog risken varit stor att man kört i gång med ett rejält träningspass i att lyfta ölburkar kan jag tänka.

Men har konstigt nog inget alkoholsug alls. Det är väl för att man varit nykter livsnjutare i detta himmelrike så länge som man faktiskt har varit idag, och under hela detta skottår för övrigt också. Förresten, apropå skottår, det var nog nån kanariefågel om höll på och skottade för full halls utanför fönstret nyss, tror jag. Ja, bilparkeringar och vinter, – usch, det var nog därför man råkade vakna tror jag. Nog är man kanontrött fast man har sovit en liten stund. Ska väl dricka upp läsken i glaset nu så får vi väl se om man orkar gå och vila en stund till kanske...

Ha en fin kväll!

Tyvärr kommer det ikapp en. Allt man haft inom sig så länge och sorgen....
Jag har gråtit i två veckor nu , jag är övertygad om att jag har sorg, sorg över att han väljer att supa ihjäl sig och sorg över mina drömmar om framtiden.

Stor kram ❤️

@has
Ja, alkoholen ställer till mycket. 😒
Kanske du har gått på autopilot tidigt, helt enkelt för att du av olika skäl "omedvetet" måste eller rentav självbevarelsedrift. 💜

Ens erfarenheter kommer ofta ut. Som det gör för dig nu.

Kram. 🌹🌹

@Anor@@ ja det är ingen rolig sitts du sitter i , jag är lite i samma som dig. Hade ingen att prata med så jag skrev här för första gången för några månader sedan. Sen har jag tänkt och tänkt men får ingen ordning p tankarna. Men idag så hade jag bokat tid hos en online psykolog bara att få prata med någon så kändes det lite bättre. Vet inte hur du har det men jag har ingen att prata med har hjälpt han genom att ljuga för allt och alla så ingen tror vi har något problem.. Men även om jag tagit ett första steg så hjälper inte det honom, men samtidigt så går det inte att hjälpa någon som inte har några problem.
Så det är ett tips online psykolog så du får vara i fokus om hur du mår och känner.

När man släpper taget…

Idag kom mäklarens husannons för granskning.

Och för första gången på nästan en månad blir jag så himla ledsen för att jag behövde lämna allt… som vi slitit och jobbat för vårt hem.

Varenda vrå är genomtänkt, skapad av våra egna visioner och händer.

Plötsligt känns det så himla orättvist att jag blev av med allt för hans drickande. Det var verkligen inte så här det var tänkt att bli.

Kuratorn frågade vid ett av våra samtal: du har varit med om rätt omvälvande saker den senaste tiden, hur kommer det sig att du sitter här och är så samlad? Vart tar allt vägen?

Det är nu det kommer. När jag låter mig falla. Inte längre kämpar för att vara den starka, duktiga som klarar av och gör rätt.

Den jävla alkoholen. Så mycket skit den ställer till med!

@Varafrisk jag funderar på om läkaren följer riktlinjerna när denne både sjukskriver och friskskriver dig utan att ni har träffats? Tycker det låter jättekonstigt. Och du har rätt, nu måste du fokusera på dig. Jag förstår att du börjar trappa upp för att börja på måndag. Men i min värld, med alla de beskrivningar du gett här, så bör du vara fortsatt heltidssjukskriven en tid. Sätt dig ned, skriv ned alla dina symptom på en lista, kontakta annan vc så du får träffa annan läkare. Min lista kunde se ut så här: Överäter, ont i hela kroppen (som träningsvärk), orkar inte promenera till Ica 200 m bort måste ta cykeln, ont i hålfoten, illamående, känner stark oro, har inget fokus, kan inte följa handlingen i en film eller läsa en bok, kan bara läsa rubrikerna i en tidning resten går mig förbi, svårt att sova både att somna och vaknar mitt i natten och kan inte somna om, klarar städningen bara i mycket liten mängd i taget sedan måste jag vila osv osv. Det är några av mina gamla exempel, du har dina. Du måste skriva ned hur du har det och ta det med dig listan till en läkare som jobbar som andra gör, d.v.s. träffar sina patienter och tar dem på allvar! Jag blir så upprörd över hur du blir behandlad Varafrisk så jag har inga ord faktiskt.
Kram!

@Anor@@ går det att diskutera med hans chef om att han behöver mer stöd? Företagshälsovården kan göra mycket, men inte allt. Han måste kanske remitteras vidare? Socialtjänstens beroendestöd måste kanske kopplad in? Primärvården?
Jag fick prata med mitt ex' chef om hans missbruk eftersom han spårade ut totalt, och det blev påföljder för honom eftersom han också var chef med personal- och budgetansvar. Han blev inlagd, han fick gå ett behandlingsprogram, blev sjukskriven, arbetstränade, blev omplacerad osv. Det låter som att din man inte riktigt fått till sig att hans sjukdom måste hanteras om han vill ha kvar sitt jobb.
För din del tycker jag att du borde undersöka möjligheten till samtalsstöd. Det är tungt att vara medberoende och det är näst intill omöjligt att påverka missbrukaren att sluta supa. Det finns många som kan hjälpa honom, men du behöver fokusera på dig.

Någon skrev här inne att det enda som hjälper är att lämna. Jag har tänkt en del på det. Jag tror det ligger något i det. Skammen och känslan av att livet blir grått om man slutar är två hot man kämpar mot som gör en innesluten och ensam. På något sätt måste båda övervinnas. Då kan nog en större förändring så som att någon hotar lämna, ens barn sätter ner foten eller att man gravt gjort bort sig bli det som får bägaren att rinna över. Annars att man själv överlag inser att hit men inte längre. Att man själv sätter stopp.

Många får återfall på vägen. Det behöver inte betyda så mycket. Då kämpar man nog massor med skammen så då kan man snarare kanske behöva någon som peppar. Annars är väl risken att man anser att man är ett hopplöst fall och bara ger upp. Vi är alla olika. Med ett gott grundsjälvtroende tror jag det är enklare att bara gå rakt igenom krisen utan återfall. Med ett sämre blir det nog lite kämpigare då man måste göra upp med sig själv i större utsträckning för att komma ut på andra sidan.