Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag varit nykter i 24v.🙏Jag är så tacksam att jag slutade. I början väldigt stressad ville ha en stämpel på pannan att jag lyckats. Läste, lyssnade massor om alkohlism. Tog långa promenader huvudet gick på högvarv av paniken jag kände då jag började inse vem/hur jag blivit av många års alkohol drickande. Blev helt slut av allt detta. Men förstår nu att det var en nödvändig del i min process till att fortsätta avstå A. Jag känner mig lugnare nu o fortsätter min resa o ser framemot nya insikter. Kör mitt mantra Avstå Alkohol tills döden skiljer oss åt. Nu en dag i taget till v.25🤗

@B.Å tack det värmer 👍🏻

@jojje1970 så bra att du har hittat hit och bestämt dig. Jag hejar på dig och ser framemot att få följa din resa.

Nu tar vi en dag i taget – mot ett så mycket bättre liv.

Kram

Hej,
Jag mår jättedålig för igår. Firade min sons födelsedag och givet så drack vin mm.
Förlorade min man för snart 4 år sedan och då blev det en vändpunkt med mitt drickande.
Drack varje kväll tills jag deckade. Dricker inte lika ofta idag, men när jag gör det blir det ofantliga mängder. Oftast är jag glad och pigg, men ibland blir det som det bor en demon i mig som tar över. Blir först väldig ledsen och tårarna rinner, sen blir jag arg och skriker och gapar på alla.
Min son har sett mig genom de senaste åren och självklart vill jag inte att han ska se mig såhär, ingen annan heller för den delen.
När "demonen" tar över blir det som jag är med i en skräckfilm. De jag har omkring mig står eller sitter bara helt stilla. Som de har frusit i tiden.
Då blir jag rädd för dem och vill bara fly.
Min partner är arg och besviken på mig och min son och hans flickvän tyckte det var otäckt att bevittna.
Vet ej om jag har kvar min sambo......
Det känns som jag inte passar in i livet längre. (inga självmordstankar)
Jag måste ta tag i detta nu innan alla försvinner ur mitt liv.
Ibland mår jag dåligt och gråter när ingen ser.
Pratade i 2 års tid men en präst det var bra. Försökte få stöd från sjukvården men de ville bara stoppa i mig tabletter vilket jag inte vill.
Googlade runt på nätet och hittade denna sidan, läst många trådar och kände kan ni skriva om era problem så kan jag med det fast det tar emot och blotta sig.
Alkoholen intalar man sig att det är en vän vilket den absolut inte är.

@vår2022 Vi skrev nog samtidigt. Jag tänker att du har nog fortfarande inte förstått mig. Jag förstår att du menar väl. Både @Se klart och du var mycket tydliga när ni skrev så jag har förstått ert budskap. Jag har förstått @Andrahalvleks budskap. Jag har även förstått @Himmelellerhelvettes budskap. Jag vet att ni alla menar väl. Och, vad ni skriver är inget nytt för mig…och jag vet inte om det har gett mig ny styrka el andra tankar om mig själv. Jag går i terapi och jobbar med tolvstegsprogrammet. Jag lär mig hela tiden om mig själv och om andra.

Jag känner absolut ingen sorg över att jag inte fick biologiska barn. Den sorgen hade jag släppt när jag klev på planet på Landvetter. Att få bli förälder är ingen rättighet men att ha tillgång till båda sina föräldrar är en rättighet för ett barn. Något som jag ofta uttalade när jag jobbade med familjerätt. Så det var en gåva att få bli förälder. Genom mina barn har jag lärt mig så mycket om mig själv och min omgivning. Innan jag fick reda på att vi inte kunde få biologiska barn var det en självklarhet att möjligheten att få barn skulle vara enkel så var det inte. Jag har/hade därför med mig vetskapen att det är ingen säkerhet att få barnbarn. Det handlar ju inte om att få barnbarn t varje pris utan för det barnet att födas in i ett tryggt hem. När jag nu befinner mig i ” mormors-och farmorsåldern så är det många runt i min omgivning som får barnbarn och lägger ut på Facebook/Instagram. Jag säger inte att man inte ska göra så för jag förstår deras glädje skulle förmodligen gjort likadant. Jag hade också velat berättat om mitt barnbarn, visat bilder osv. Men eftersom jag inte befinner mig där så blir det en påminnelse om det som inte kommer komma. Det är inte så smärtsamt än så länge men det känns. Ibland tittar man på foton och är artig. Man lyssnar och är artig. Och, jag tänker den där efterrätten om man inte får den…blir det alldeles tomt då?? Givetvis blir det inte det utan man/jag fyller mitt liv med annat. Jag har två vuxna barn som jag är så stolt över och älskar. Jag tänker att har man inte upplevt barnlöshet eller barnbarnslöshet då kan det vara svårt att förstå hur det verkligen känns.

🌺🌺🌺

@Sisyfos Har läst här på forumet ganska länge nu . Men har inte tagit mitt riktiga steg i rätt riktning. Men nu kanske

@Sisyfos tack

@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg och dina tankar❤️Jo, men jag kände mig nog både klämd och missförstådd men skrev inte i affekt. Fast det beror nog på hur man tolkar affekt…och kanske det var så…en känsla av sorg och utanförskap.
Skulle jag göra om mitt inlägg så skulle jag skrivit i min tråd inte använt @Andrahalvleks namn och inte ordet ”stör”. Jag vet inte om mitt budskap hade blivit tydligare men kanske. Jag bad om ursäkt men efter ursäkten kändes det ändå inte bra. Det kändes som jag flydde för jag ville inte komma i konflikt med någon och det är väl där den dåliga självkänslan trädde fram…att inte stå upp för mig själv. För…jag hade inte kritiserat någon eller inte sagt att man inte får känna glädje…jag ställde mig frågan varför jag reagerade som jag gjorde.
Och, jag vet …innerst inne så vet jag att jag vet att jag vet. Jag behöver egentligen varken förklara mig el försvara mig…för jag vet.

Kram❤️

@Varafrisk Jag reagerade över hur du uttryckte dig i Se klarts tråd mot Andrahalvlek och gör ett försök att ge min syn på händelsen. Det beror mycket på hur man framför och vinklar det man har i sina tankar. I sina egna tankar handlar det om egna känslor, händelser och erfarenheter och det blir en slak lina om det det även syftar och involverar någon annan på forumet. Då kan reaktionerna bli något helt annat än det man förväntat sig. Alla har sin rätt att förmedla och dra sin gräns när det känns som att det har gjorts ett övertramp. Självklart känns en tillrättavisning och man kan lätt tappa ansiktet och känna sig missförstådd. Du hade inte ont uppsåt, men sättet som dina egna tankarna framfördes på var färgade av din egna besvikelse samtidigt som den blandade in och tog avstamp i en annan person på forumet. Det var det som inte var så genomtänkt, som rörde upp känslor och reaktioner. Det handlar inte om missförståelse, det handlar om att du blandade in och projicerade dina känslor på någon annan och som du utsatte i din text. Det vet det som var övertrampet.

Vi uppfattar saker olika och var och en har sin sanning och sina erfarenheter. Att bli påhoppad kan ta mycket energi liksom att bli tillrättavisad och man tappar lätt ansiktet. Den egna självkänslan tar lätt stryk och kan viska saker om att man inte är värd något och det gör ont. Kanske påminns man om tidigare händelser, som du berättat om, i livet som triggar, händelser där man inte blivit sedd, missförstådd, förtalad eller tillrättavisad. De primitiva känslorna och försvarsmekanismerna triggas.

Det är mod och en styrka att säga förlåt och att inte vända det mot sig och se det som ett misslyckande. Alla gör fel ibland, det är mänskligt och då kan det rättas till genom att be om ursäkt. Man kan få styrka, mod och befrielse genom att be om ursäkt. Då är man rakryggad och tar sitt ansvar. Även om den egna tanken var god och utan ont uppsåt, så förstår man att något inte landat så bra genom reaktionerna som framkallats. Någon har blivit illa berörd av det som sagts.

Hoppas din ursäkt som du bett om och som tagits emot, kan ge dig styrka och nya tankar om dig själv. Att det var själva handlingen som inte föll i god jord men att det inte handlar om dig som person. Att be om ursäkt är en av de finaste handlingarna vi kan göra mot varandra.

Sköt om dig❤️

Välkommen hit!
Jag hörde också till smygdrickarna. Det är ett bra beslut du har tagit och du har allt att vinna. För mig fungerade det bäst när jag såg till att det inte fanns alkohol hemma. Man ska bekämpa både en vana och ett beroende.
Så ta del av berättelser härinne. Det finns mycket stöd att få och lycka till!

Stort stort grattis @Se klart ❤️ Så fantastiskt underbart🙏❤️ Kram

Är ingen stor skrivare men gör ett litet försök . Dag ett . Har försökt men nog inte helhjärtat förut . Men det känns annorlunda den här gången. Tänkte nog skriva här lite så det känns som någon kanske ser min väg mot mitt nyktra jag . Min familj har börjat tröttna på mitt smygsupande . Som inte är smygsupande dom vet och har vetat det länge. Jag har druckit i några år nu nästan dagligen. Men nu orkar jag inte MER inte min kropp heller. Hoppas på en ok första dag på min väg .

God morgon! Nu är det söndag och vilodag. Vilket inte är helt fel då man inte har sovit nåt vidare. Men idag så kan man ju ta det lugnt och vila sig lite extra. Så det blir nog bra ändå. Solen skiner då fint här utanför mitt köksfönster. Nykter är man också som sig bör, hur som helst. Kan då inte heller påstå att jag i stunden saknar att som det var förra året och en massa andra år bakåt i tiden. Ja, det här med att man bara satt och hinkade i sig en massa onyttig alkohol för det mesta. Man har väl nu kanske lite mer denna morgon ett chokladsug så att säga i stället. Så det blir väl till att värma på sig en kopp med mjölk och röra i lite chokladpulver. Limpa måste man nog släpa sig iväg och inhandla senare idag kanske om man får lite ork och energi till detta. Men det dagliga brödet är det då ingen akut brist på, då den limpa man har kvar i brödburken ser ut att räcka gott och väl till frukosten som man nu funderar på att göra i ordning alltså.

Ha en fin dag!

Godmorgon!

Lite för kort sömn men en skönare morgon än att vakna med dagenefter-känslor.

Nu skapar vi en ny dag!
Kram ❤

@B.Å Jag tyckte också att det gick oförskämt lätt. Trots att jag tidigare knappt klarat en vit månad så lyckades jag sluta, och inte ta återfall. Nu har det gått 4,5 år. Jag har fokuserat på allt positivt med nykterheten, ansträngt mig för att skapa nya nyktra vanor. Och jag hade verkligen bestämt mig, med varje cell i min kropp ville jag bli nykter. Och då gick det lätt. Njut av ditt nya liv ❤️

Kram 🐘

Godmorgon höll jag på skriva men huvudet är inte riktigt på plats efter dagens långpass. Kom just från jobbet och varvar av inför sömn. Första veckan efter semestern började lite lugnt med ett långpass följt av fler lediga dagar. Avhållsamheten gick inte så bra de lediga dagarna. Känner mig nu lyckligt befriad när desto fler långpass i följd träder in och ger en mer naturlig avhållsamhet. Det skänker en utandning för mig att inte vara ledig just nu.

Önskar en godnatt ❤

Dag 19

Nykter och helt utan alkohol i nitton dagar. Alltså, vem har jag blivit 🙃

Idag har jag knappt tänkt på mitt lilla ”bli nykter projekt” jag har bara varit i stunden, skrattat och varit glad. Ätit god mat, umgåtts och fått känna mig älskad och behövd. Ibland är det bra att byta miljö och ladda batterierna.

Att avstå ifrån första glaset var allt som behövdes – inte kunde jag ana att det skulle bli så bra.

Tacksam är jag och jag hoppas du som läser har en fin kväll du med ❤️

Imorgon är det ny dag – en dag i taget. Om och om igen bara tills det med har blivit till en vana.

Tack alla ni som stöttar mig i detta. Blir alldeles varm i hjärtat.

Hej Mimma, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har inte druckit något starkare än folköl sen oktober-22. (En burk fredag resp lördag)
Jag vill gärna peppa dig att inte dricka, för när man är sugen och impulsen att dricka kommer, då tänker man inte. För mig är det i allafall så, att impulserna och suget är mindre om viljan är stark.
Så är en lista på det du vinner:
Du slipper skammen
Du slipper ångesten
Du slipper skuldkänslorna
Du slipper lägga energi på att smussla och dölja
Du vaknar utan att vara bakfull
Du vinner frihet och en stillsam lycka över att leva ett liv där du inte förstör din egen kropp, dina relationer och allt annat.
Du vaknar och har kraft att hitta på saker.

För mig skulle det inte fungera att gå på krogen första halvåret. Något att fundera på?

Lycka till, jag håller tummarna för dig! 🥰

@Himmelellerhelvette denna hjärndimma jag har dragits med i så många år. Utan att ens veta om det. Det är nästan som att jag känner hur hjärnan drar djupa andetag och bara sprutar ut massa signaler. Nu fattar jag vad folk menar när de pratar om kidnappade hjärnor!

Lättnad att läsa att det går att landa på fötterna utan att krascha, jag väljer gärna det alternativet :)

Satt med folk nu ikväll som drack lite öl. Jag uppförde mig och la inga kommentarer om etanol, belöningssystemet och sånt. Haha 🤓

Jag har längre druckit för mycket, jag vet det nu och jag har tänkt det öånga gånger. Ibland kommer jag på mig själv med att alkoholen är största fokuset. Tex när jag (vilket händer väldigt sällan) är hemma själv och min man är iväg hos sin familj, så vill jag "passa på" att njuta av min egentid och då är det vinet och ostbrickan jag ser fram emot. Eller när jag är iväg på jobb och har en ledig kväll borta, också då egentid med vin, såklart. Eller när vi ska ut och äta kan jag ofta tänka på hur gott det ska bli med ett glas, inte maten.

Hur jag blir när jag dricker beror mycket på mitt humör, det undermedvetna humöret. Jag kan uppleva mig själv väldigt lugn och glad och tycker det är lugnt. Tills det spårar. Dock vill jag inte lägga skulden på att jag inte kan känna mitt humör heller, jag har också kommit på att jag har sjukt dålig impulskontroll. Så fort jag tänker en tanke så följer jag den, utan att ifrågasätta eller tänka på vad jag har för alternativ. Det här gäller nästan enbart tankar på alkohol.

Min man har många gånger sagt åt mig att vi är över om jag fortsätter spåra ur som jag gör. Jag får ångest, jag tar det på allvar men så fort suget kommer igen så följer jag impulsen.
Har också ursäkta mig i mitt huvud med att han ibland sagt att det är okej med måttligt. Och i mitt huvud ska det ju alltid bli måttligt.

För två veckor sen hände något, det va som att en pollett föll ner.
Jag skäms, men här kan jag erkänna det, jag kollade i min mans telefon och såg sms jag absolut inte ville se.
Det gjorde verkligen så ont men jag valde att inte säga något för att vi hade en övernattning med spa inbokat.
Det är egentligen en annan historia så den tar jag inte nu, tror det blir långt nog ändå.

Iallafall, något hände då och jag tog tag i mig själv. Dessa två veckor har jag lagt tid på sånt jag alltid velat, sånt som är jag. Landat, reflekterat och känt.
Jag har grubblat mycket på min impulskontroll.

Har inte saknat alkoholen så mycket. Vi va ut igår och jag höll mig till alkoholfri öl.
Dock ska vi ut ikväll igen, jag har tänkt hålla mig till alkoholfritt. Dock är suget så stort efter ett glas vin just nu. Och jag dividerat med mig själv om det är vet det eller inte. Jag "vet" att jag inte spårar ikväll men är det värt det liksom?
Vore ju kul med att kunna bocka av ännu en dag som alkoholfri.

Nu blev det här nog väldigt rörigt.
Men ett första steg och det är alltid något.

Hejsan i Kaffestugan! Kom just på att det var dags för en liten kopp med kokkaffe då det ju är lördag och allt. Kaffebröd i form av mandelkubb eller pepparkakor har man ju i skafferiet så det går ju att festa till ordentligt om man så skulle vilja. Men har nyss ätit lite efter en cykeltur och inhandling av mjölk med mera. Det blev ingen enhet med alkohol idag heller, utan kör vidare helt alkoholfritt. Förresten, @Påvägmothälsa så har det idag faktiskt en stund på eftermiddagen känts lite ljusare, vilket då verkligen behövs ibland för att man inte bara ska tröttna på allt liksom.

Ha det gott!

Lördag och fint sommarväder så här på kvällen, och inte har man en droppe alkohol i huset vilket jag inte bryr mig det minsta om alltså. Skulle lätt ha kunnat gå in bolaget i den butik som man var trogen stamkund hos i så många år. Hade i dag kunnat gå in och handlat öl, vin och sprit och väl fyllt min ryggsäck till bristningsgränsen som man gjorde varje vecka för inte så längesen. Men var idag helt ointresserad av deras produkter. Det är märkligt hur det kan bli med tiden om man inte underhåller ett missbruk ständigt och häller i sig alkohol som man gjorde så länge.

Sitter nu och dricker kallt gott kolsyrat vatten och äter på lite salta pinnar och känner mig rätt tacksam över att jag fick lite extra energi. Något som om väl sanningen ska fram kom en liten stund efter att jag stillsamt bad till skaparen om lite känsla av äkta nykter glädje och kraft till att kunna genomföra min veckohandling för att fylla på frys, skafferi och kylskåp vilket nu är gjort. Men då min favoritlimpa var slut så får man väl framöver ta en promenad till lokala matbutiken efter en sån.

Det är väl den högstes vilja kanske att jag ska försöka att gå ut och röra på mig lite grann i morgon också. Men såg att den limpa jag har kvar i brödburken nog räcker ett par dar, så vi får väl se hur det blir. Salta pinnarna var ju riktigt bra som dagligt bröd tillsammans med lite god burksallad och en konserv med kalasgod tonfisk som man inhandlade för ett tag sedan. Det krävs då inte så mycket ibland för att man ska må rätt så bra konstigt nog.

Ha en fin kväll!

@Varafrisk Jag har inte varit inne och läst om det ni skrivit om i den andra tråden utan läste bara i din tråd här. Jag förstår det som du känt dig klämd och missförstådd och agerat lite i affekt kanske. Jag känner igen det så väl ifall det är det som är fallet. Och även den där flyktkänslan.

Du har kommit så oerhört långt med dig själv och jobbat så bra med din personliga utveckling. När något triggar igång ett skav gör det ont och det skapar känslor som mynnar ut i ett beteende. Det är de beteendet jag försöker få tag på i mig själv såsom @andrahalvlek skriver. Att ta kritiken till mig och träna stenhårt på att inte gå i försvar utan lyssna in och lära mig tänka först innan jag agerar. Jag misslyckas varje dag men jag lyckas någon gång varje dag och mitt mål är att bli bättre och bättre. Men jag tror det har med självkänslan att göra, ju mer jag jobbar upp den desto lättare kommer jag få att lyckas bli den fina människa jag vill vara. Du är helt underbart fin, tro på dig själv! Kram❤️

@TessanTuss Jag hoppas veckan gått bra för dig❤️
Jag har fått kämpa mig upp från gyttjan med min självkänsla! Den hade jag dränkt totalt! Du kommer få bygga upp den successivt och det går, bara du tror på dig själv och lyssnar inåt, där inne kommer du finna dig själv. Kram❤️

@B.Å Haha jag ville också predika för allt och alla om hur bra man mår utan alkohol, hur dom förgiftar sina kroppar och hjärnor, att det går att ha precis lika trevligt utan alkohol, att det är sällskapet man vill åt, inte alkoholen när man träffar sina vänner. Men jag lyckades hålla band på mig för jag hade läst på forumet här att det är många som gör så och får folk till att bli provocerade och arga. Nu är jag lugnare i min iver att få alla att sluta dricka. Jag trodde också att nästan alla hade alkoholproblem ett tag, misstänkte var och varannan, men det har också lugnat sig och jag analyserar inte allas alkoholkonsumtioner längre. Kram❤️