Senaste kommentarerna i forumet

Bestämde mig i helgen för att nu får det vara nog. Eskalerade rätt mycket under veckan, gömde öl i garderoben och smög ut med tomflaskor när ingen såg och slängde i papperskorgen på en lekplats. Har druckit nästan varje dag i flera veckor (och ungefär varannan var tredje dag i flera är…). Ibland från morgon till kväll men oftast ”bara” på kvällen. Alltid två flaskor vin eller två sexpack folköl. Orkar inte mer. Hade tänkt besöka AA men vågar inte. Kanske framöver. Jag behöver verkligen hjälp att sluta… önska mig lycka till. 🙏🏻

@Ros @Andrahalvlek @Carisie 🙏🌱 Tack för pepp, är fullt beslutad att fortsätta denna resa tillsammans med er och detta fantastiska forum! Att gå in här och skriva/läsa varje dag är avgörande för mig. 🥰🥰🥰

Hej!

Jag är ny här inne och jag har funderingar kring min alkoholkonsumtion.... Jag vet inte om jag är på rätt ställe, om mina problem, som jag ser det, är allvarliga nog för att söka hjälp och stöd för. Men tror jag behöver hjälp då jag känner att det gått för långt.

Sen jag skiljde mig för 7 år sedan har jag druckit varannan vecka då jag inte har mitt barn. Så den veckan jag är "barnfri" dricker jag alkohol i min ensamhet en till två kvällar. Ibland med vänner men det är inte ofta. Känslan av ensamhet får mig att vända mig till alkoholen. Jag märker att jag tål mer alkohol nu än innan jag skiljde mig. Egentligen har jag alltid haft svårt att styra mitt alkoholintag när jag festade som ung. Jag blev jättefull och baksmällan var stor. Det händer nu också. Jag dricker en flaska vin vid varje tillfälle. Senaste gången köpte jag en 1 liters flaska och drack upp. Mådde jättedåligt dagen efter.
Det skrämmande är att jag går och längtar efter dagen jag "får" dricka. Jag älskar ljudet av att öppna en flaska vin och sen mår jag jättebra när jag dricker. Problemet är att jag sover jättedåligt och blir bakis dagen efter. Jag mår egentligen sämre dagen efter än vad jag mår bra på kvällen när jag dricker. Jag känner mig upprymd av alkoholen samtidigt som jag känner mig patetisk som dricker själv. Jag döljer detta för min särbo. Han har ingen aning om att jag dricker. Jag skulle aldrig erkänna det då jag skäms. När vi umgås med vänner har det hänt nästan varje gång att jag blivit jättefull och han har till och med hotat att lämna mig om jag blir så full igen. Så därför kontrollerar jag mig i hans närhet och kan dela en flaska vin med honom och låtsas vara nöjd med det trots att jag hade kunnat dricka hela flaskan själv, lätt.

Nu har jag skrivit en hel roman här. Men känner att jag hade behövt höra om någon annan är som mig. Vi har ju alla våra egna sätt att dricka. Jag vill inte sluta dricka vin helt men jag vill inte sitta själv och dricka mig full i min ensamhet och vara bakis dagen efter och även ibland ha minnesluckor.

Någon som har några råd eller som känner igen sig i det jag beskriver?

Kram på er!

@nykteristen24 Ja det var ju kanske inte solklart mitt korta inlägg så jag ska ge dig lite mer kött på benen hur jag EGENTLIGEN resonerade.

Jag drack aldrig mer än någon anna egentligen när jag började dricka alkohol. I sällskapet jag befann mig i var jag också en person som började dricka "sent". Mina polare började när de var 12-13 år när de smög till sig alkohol första gången medan jag var 16. Anledningen till det var nog egentligen att jag var lite rädd för alkohol - kommer från ett hem där ingen drack särskilt ofta och jag har aldrig sett mina föräldrar berusade. Det trots att det var fester hemma någon gång i månaden med föräldrarnas bekanta - men ingen blev full. Ingen betedde sig illa.

Självklart festade jag loss i 20-årsåldern som så många andra men jag var fortfarande inte den som blev för full. Tvärtom var jag den omhändertagande personen som slutade dricka när andra drack för mycket så att jag såg till att de inte hamnade i trubbel. Jag blev tillsammans med en kille som var nykterist och då drack jag enbart vid enstaka tillfällen typ 3-4ggr/år men fick ändå skit av honom då att jag "söp" trots att jag inte var särskilt berusad (hans kontrollbehov är dock en annan story). Så här jag lämnade honom i 30-årsåldern så gjorde jag någon sorts sen revolt - eller gick i tonår eller vad man nu ska säga och då jäklar dracks det lite då & då och nästan varenda ledig dag och i större mängd. Här började jag även få problem med ångest. Oroade mig för saker. Hade en ständig oro i kroppen och kände mig otillräcklig. Ältade och vred och vände på allt. Under många år (typ 15 - 20 år) har jag trott att jag är en sån person "för jag har ju alltid varit sån" - tills jag slutade dricka. Då har jag, med hjälp, förstått att det är alkoholen som gjort mig sån.

Jag förstår fullkomligt att alla inte har det eller har haft det som jag och kan relatera till det. Men jag menar bara att alkoholen har piskat fram nåt hos mig som jag har normaliserat istället för att kicka ut alkoholen ut livet. Därför är jag oväntat nöjd & glad.

Ursäkta det långa utlägget men det bara rann ur mig liksom. Hoppas att du också kan känna hopp om ett gladare liv 🙏🏼
🩵

Det är inte lätt att helt över en natt eller någon månad förändra tankesätt och gå från mörker till ljus, eller i princip att gå från en mångårig daglig dödslängtan till att börja få lite nytänd livslust på något sätt, så att säga. Det är inte konstigt att jag har fått dystymi och angränsande psykiska deldiagnoser som innebär jobbig nedstämdhet, energibrist och isolering. Detta då jag även har social ångest och är mycket stresskänslig och inte orkar med något längre socialt fokuserat pass tillsammans med människor generellt. Tappar snabbt fokus, ork och energi och måste då gå undan och vila liksom.

Men tänker här inte sitta och klaga, för det lönar sig inte har jag förstått. Konstruktivt tänkande leder bättre framåt tänker jag alltså i skrivande stund. När jag började skriva av mig lite här på forumet för elva månader sedan om alkohol och skadligt drickande och tankar kring detta ämne och tillvaron. Då visste jag faktiskt egentligen inte varför jag brydde mig om att försöka leva vidare ens. Nu har jag väl lite mer tillförsikt kanske.

Hade ju tidigare ingen större motivation eller någon anledning att kämpa liksom. Jag var bara totalt utmattad och trött på allting. Såg inget ljus alls faktiskt. Hade det inte varit för min totala övertygelse och känsla av skaparen och Herrens närvaro och hjälpande hand, så hade det varit kört för en massa år sen det är jag då helt övertygad om. Men idag är det måndag och några djupare religiösa tankar blir det inte nu, då man väl igår hade lite av sådana kanske.

Jag kunde hur som helst, vid mitt allra första inlägg här på forumet inte tänka mig att det skulle bli ett så pass långt och rätt så omfattande arbete och mental revision att hitta tillbaka till ett för mig psykologiskt någorlunda balanserat grundläge. Vilket väl berodde på att min livsvilja var mycket svag då jag i princip sedan barn och ungdomsåren mentalt, gått på sparlåga förstår jag idag genom egna studier av litteratur inom det psykologiska området. Det är väl mitt inre ”Jag” så att säga som sökt förståelse om tillvaron, som drivit mig att läsa så himla mycket om psykologi, tankar och känslor.

Har senast i natt då jag hade rätt svårt att kunna slappna av för att få sova uppfriskat mitt minne på området bearbetning av trauma och psykologisk försummelse som det väl heter. För min barndom har väl i sanning varit ett psykologiskt trauma med mångårig främst psykisk mobbing i skolan från tidig lekskoleålder tills den dag jag slapp ut ur det fängelse som jag alltid kände skolan var liksom. Har gjort en hel del i mina dar, men inte så värst mycket glädje i saker och ting har jag väl känt så att säga.

Då min vänliga mor hade en svår bipolär psykisk sjukdom som manodepressiv vilket det hette förr, så var det inte så lätt för mig under uppväxtåren. Min far var rätt sträng och inte så värst stabil han heller psykiskt sett på vissa områden. Kanske en lätt impulsstyrd hysterisk läggning med även en del svårigheter att kanske känna in och förstå komplexa psykologiska prylar för att förenkla lite. Min mor grät, och min far ackompanjerade med att skrika och vråla rakt ut frustrerat i tid och otid. Detta för att väl få ur sig sina kanske lite väl ofta förekommande instängda aggressioner. Men vad vet väl jag, och man ska väl inte sitta och döma kanske.

Himla konstig och stressande miljö man har haft egentligen. Men man hade ju kunnat ha haft det värre, för rätt så älskad som barn det var man då trots allt mitt i alltihop. Men något psykologiskt lugn och trygghet det kände jag då sällan. Det var mest ett milt långdraget, städat och tomt sorgset ingenting, ett välstädat kaos på nåt sätt. Det är då inte lätt att vara människa som väl en bekant till vår familj väl sade vid besök ibland. Men helnykterister det var mina föräldrar i alla fall. Tänker nu att något annat skulle ju aldrig ha fungerat alltså.

Det var väl inte heller så konstigt att jag föll direkt för berusningens bedövande känsla av befrielse i början när jag drack för att få lite tankevila så att säga. Något som sedan ju snabbt bara blev till ett trist och jobbig tvång som upptog i stort sett allt av mitt tänkande från den första slurken av det sura blåbärsvin man drack en gång som tolvåring en mörk höstdag i ett källarförråd i barndomens kvarter. Förresten, @Carise och @Kristoffer det var trevligt att ni tittade in här en sväng mina vänner. Tacksamhet för att nu vara alkoholfri det känner jag då i denna stund utan tvekan. Kämpar därför vidare och ska nu börja att läsa in mig lite mer om positivt tänkande och bättre hantering av energinivåer vilket jag väl försummat tidigare.

Ha en fortsatt fin dag!

@Carisie vad skönt för dig! Det peppar mig lite att höra att du har funnit lycka ändå!:)

@Ny dag Grattis till 41 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Ny dag Stort Grattis till 41 dagar utan A🥳🙏

Hej kikiki984! Vad fint att höra att det vänt för dig och att du märkte att suget efter alkohol minskade när du tillfrisknade från din depression. Utveckla gärna om du vill, hur såg det ut med alkoholen innan och hur ser det ut nu?

Hej sansan! Det är svårt att veta på förhand vilka läkare som skriver ut vilka mediciner, eftersom det är en individuell bedömning tillsammans med patienten. Med det sagt så kan du absolut prova att byta läkare/vårdcentral för att få en ny bedömning! Du kanske redan gjort det? Skriv gärna och uppdatera mer om hur det går för dig.

@Jenny
Hej och tack!
Ja jag har bestämt mig,för det går inte att fortsätta såhär.
Jag har min man med mig så jag är inte ensam.
Vi har fixat ut det här innan men det känns så läskigt och svårt denna gång.
Jag vill absolut inte ha vård om det inte skulle bli akut då förstås.
Bakfyllan/abstinensen med kallsvettningar,huvudvärk och allt som kommer till är ju hemsk.
Några andra tips på att trappa ner mottages gärna.

@Ninnis tack för att du delar med dig av din situation. Det märks att du kämpar!
Du vill verkligen ha det på ett annat sätt och har bestämt dig för att sluta helt. Starkt att du har tagit det beslutet!
Det är självklart du som bestämmer hur du vill göra det.
Samtidigt blir jag orolig över din plan för att trappa ner och vilka risker det innebär för dig. Eftersom du fått delirium förut, är risken större att du får det igen. Vårt råd är därför alltid att söka vård i ett sånt här läge.
Om du ändå vill hantera det här på egen hand, kan du se till att ha stöd av någon i din närhet, så att du inte behöver hantera abstinensen ensam?

Om du vill bolla mer med oss rådgivare går det jättebra att skriva i "Fråga oss" här på sidan.

Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

@Ny dag God morgon ☀️
Visst är det skönt att vakna obakis & nöjd 😄
Ny dag och vi lägger ytterligare en dag mellan oss och den sista fyllan 💪🏼. Jag ser det som i Trollkarlen från Oz - en lång "kaklad" väg som blir längre och längre ju fler plattor vi lägger ut.

Hoppas du får en fin dag
🩵

@Flarran God morgon Flarran ☀️
Härligt att du känner att du tänker lite klarare 🙏🏼 På vilket sätt har du varit tveksam? Jag fattar ett det är en sak att släppa polarna från Bolaget men det är ju en annan sak att vara nykter. Jag menar att när sug eller abstinens lagt sig så måste det ju vara skönt att slippa att leva i dimma och begär? Den nedåtgående spiralen 😵‍💫

Mot 12 månader. Ett helt år?! Wow!!!
🩵

Ny milstolpe, passerat 40 dagar i frihet och idag är det dag 41. Känner mig stolt och nöjd. Livet som nykter är så mycket mer levvärt. Har ibland adjävulen på besök och när tankarna kommit går jag tillbaka till mitt sista återfall, läser början av min tråd och minns hur det var. Hua 😳!
Stressen efter besöket i hemstaden har lagt sig något, jag kan inte göra mer än vad jag redan gör. Jag kan inte ta på mig skuldkänslor för någon annan även om det är sorgligt. Jag kan bara finnas, hjälpa till med det administrativa och besöka regelbundet vilket jag gör. Planen lagd för hösten!
Aldrig glömma, aldrig ta första glaset! 🌱

God morgon ☀️
Solen skiner in genom fönstren och en ny dag har kommit till en tant i rutiga sängkläder 😅
Har sovit som en sten och vaknar pigg och utvilad. Det är så himla skönt att slippa den oroliga alkoholsömnen och att vakna med ångest i vargtimmen. Idag blir en nykter och produktiv dag 🙏🏼.
🩵

Vi på Alkoholhjälpen ansluter oss till kören - grymt jobbat med 11 månader utan alkohol, och tack för att du fortsätter dela med dig av dina betraktelser och tankar längs vägen!

@nykteristen24 Ja jag är oväntat nöjd & glad med livet. Det är ju inte ett dugg tråkigt utan alkohol 😅
🩵

Tack alla, ja, jag mår mycket bättre. Det var lindrigt. Skämde bort mig med vindruvor, deckare o blanka magasin. Idag ska jag sjunga. Imorgon simma med väninna. Älskar mitt liv.

Idag är jag så sjukt trött och orkeslös.
Finns d något sätt att få energi på när man trappar ner?
Känns som jag aldrig mer vill röra en öl.
Blir max 10 idag.
Imorgon 5 är tanken.
Sen nada.

@Himmelellerhelvette Jag älskar mitt jobb. Men det är mentalt enehanda. Hundra procent arbete framför datorskärm. Antingen skapar jag innehåll, vilket är väldigt kreativt, eller så granskar jag andras skapande, vilket kräver stort mentalt fokus. Det är vad jag gör hela dagarna. Och efter en lång arbetsvecka, där fredagen är extra jobbig eftersom man då jobbar både mot helgen och måndagen, så är skallen väldigt trött.

Jag har ju fyra utmattningsdepressioner i bagaget, och kanske skulle jag gå ner i tid om det är möjligt. Bara att korta arbetsdagen med en timme hade underlättat. Nu är det tre år sedan jag började jobba igen efter senaste sjukskrivningen. Jag brukar säga att jag har mycket ork, men den tar slut väldigt abrupt. Och när den tar slut är det förlamande. Helst borde jag inte tömma mina batterier helt.

Men jag har haft en helt fantastisk och aktiv helg med två hundkurser och långpromenad med en kompis. När skallen är trött behovet kroppen jobba.

Kram 🐘

Vaknade till och lyssnade på en gammal låt och tänkte på hur ofta man har hört rätt kloka ord sjungas i vissa lyrikfraser, fast man ändå egentligen inte har hört och förstått dess vidare mening eller innebörd. Detta trots att en del ord och sångfraser kan ha varit hur tydliga som helst. Med ett helt nyktert och alkoholfritt sinne så tänker man då med tiden lite bättre eller åtminstone en aning klarare så att säga. Det var nyss en känsla som blixtrade till och blev till en tänkvärd tanke här vid mitt köksbord i en stund av klar insikt efter en slurk med helt vanligt vatten. Den nyktra livsresan har tydligen en hel del att ge ändå, fast man väl har varit tveksam till detta ibland.

Ha en fin dag!

@Carisie skönt att du har välkomnat en ny livsstil!
Ja jag hoppas också verkligen det funkar. Alkoholen är inte på tapeten och jag siktar vidare mot 5 nyktra månader!:)

@vår2022 Hej 🧚🏻‍♀️ Åh så härligt det låter med alla ljus! Jag älskar att tända ljus när det mörknar ute. Plus att jag är en fryslort och tycker om när det är varmt inomhus. Det har varit mitt största gissel när jag flyttar... rädd för kyla & drag. Jag bodde i en lgh med självdrag där jag på riktigt fick ont i knäna när jag satt i soffan för att dragventilen satt på väggen ovanför. Jag HATAR att frysa - det är därför jag med visst knorrande givit upp min livsstil med jobb på sydligare breddgrader okt - maj. Men så har jag ju världens bästa make även om han inte riktigt lever upp till det subtropiska klimat jag spenderat vintrarna i ☀️ 🌴 🏖️

Apropå smink 💄 Jag fick ett paket med smink och maken ställde det på köksbordet så jag öppnade det till frukost. Då var det bla två eyeliners i paketet. Maken ba "prova" jag sa okej och drog en vinge på var öga, på fri hand, utan spegel. Maken bara glodde och sen sa han "asså det är ju inte 💯 men nära på". Gick ut & tittade i spegeln - nära godkänt men inte mer. Jag säger +3 av fem 😅 Blev ändå rätt imponerad även om jag håller mig till spegel fortsättningsvis. Idag när jag sminkade mig till middagen fick jag äntligenn ta fram min "vinterfoundation" på stift och min älskade "flat kabuki brush". Magi nu när huden är lite mer "mogen" täcker lagom utan att det ser kakigt ut eller lägger sig i rynkor & linjer. Ren & skär sminkglädje 🙏🏼

Hoppas du haft en fin söndag 🙏🏼

Kör kvällsavstämning ✅ här också. En nolla 0️⃣ även idag 🙏🏼 Tacksamhet, kärlek & glädje:

🩵

@sossos Det där med minnesluckor är hemskt, jag har haft många och det är så klart en signal om att man inte kan hantera alkohol längre.
Du frågar hur du ska göra. Svaret är att det är så väldigt olika, det beror på personlighet, hur beroendet ser ut och vilket stöd man har omkring sig.
För min del började jag med att göra Alkoholprogrammet här, jag bestämde mig för att inte dricka på tre månader, vilket just då kändes som en oändlig tid. Jag läste en del böcker om ämnet som var till stor hjälp, men framför allt läste jag och skrev mycket här på forumet. Att ständigt ventilera alla små och stora problem var det som hjälpte mig.
(Jag har nu varit nykter i ett år och sex månader och jag gillar verkligen mitt nya liv. 🤗)
Men om du känner att det inte räcker så tycker jag absolut att du ska ta hjälp av vården. Det viktiga är inte hur, men att du kan sätta stopp. Alkoholism eskalerar och har du fått flera minnesluckor är du troligen redan på ett sluttande plan.
Så ta all hjälp du behöver. Du kommer inte att ångra dig.
❤️