skrev Sisyfos i Stenen är uppe!

Här hade det hälsats i min tråd. Tack och trevligt. Skriver mer sen. Det är bra, men måste iväg.


skrev Sisyfos i Tillslut

Kul att du är tillbaka och tack för hälsning i min tråd.
Har lite bråttom så vill bara skicka en hälsning och önska trevlig resa.
Ja, var nykter tycker jag. Det är ett missförstånd att alkohol skulle öka njutningen i en redan fantastisk miljö.
Ha det så fint, vi hörs!


skrev prinsessa i Kaffestugan

Godmorgon godmorgon! Jag ångar mig inte och dricker gott kaffe!

Önskar er en fin fredag som vi skapar tillsammans!


skrev Grävling i Min tråd och hur det går

Jahapp då var det fredag och man är bjuden på AW. Meddelade att jag inte tänker dyka upp, egentligen inte för att jag är rätt för lockelsen att dricka . Mer för att det känns på riktigt skittråkigt att sitta med och dricka Loranga eller nått. Iofs kunde man väl tagit en alkoholfri öl eller två men DÅ är jag rädd att det glider över till vanlig bärs. Och det vill jag inte. Inte idag. För idag ska jag inte dricka.


skrev Åsa M i Är jag för känslig? Eller?

@Stressadförmindre det låter som om hon behöver få sjukdomsinsikt. Det är svårt att åstadkomma det utifrån. Det finns begränsade möjligheter för dig att agera, hon är en vuxen människa och fattar egna beslut. Det jag gjorde när mitt ex söp som en svamp och mådde psykiskt dåligt och vägrade ta emot hjälp var att prata med hans chef. Hen såg till att han fick stöd. Vi var (är) också på samma arbetsplats. Det var ett tufft beslut att ta, men det ledde till att han ålades att söka vård. Det kom också med ett högt pris för honom eftersom han blev fråntagen sitt chefsjobb. Vill du verkligen hjälpa henne så se till att du gör det för att hon ska få hjälp på riktigt, och inte bara för att du ska må bättre. Missförstå mig rätt - hon behöver akut hjälp som du inte kan ge, men du behöver också undvika att hamna i fällan att du blir medberoende för hamnar man där tappar man snabbt förmågan att hjälpa till på ett meningsfullt sätt. Det är i alla fall min upplevelse efter ett halvårs relation med en missbrukare med bakomliggande diagnoser. Hade jag inte pratat med hans chef hade han fortsatt balla ur. Nu stoppades förfallet, kanske tillfälligt, men det bör ha gett honom en paus och en tankeställare i alla fall. Sjukdomsinsikt har han aldrig haft men det är klart att om man blir ålagd att uppsöka beroendevården så är det av ett skäl...


skrev Denlillamänniskan i Är jag för känslig? Eller?

@Stressadförmindre God Morgon! Jag är nynykter men jag kan ändå säga att hon är ute på ett lutande plan. Innan jag tog steget att sluta dricka så drack jag ensam och förde anteckningar. För mig blev det då väldigt tydligt att jag blev enkelspårig och att det bara blev rundgång i mina tankar när jag var onykter. Så det där med en stökig barndom, behov att "koppla av", dåliga nerver är inga ursäkter för att nöta ut förhållandet med dig.

Du kan inte göra så mycket mer än att stå på dig i att hon dricker för mycket. För det kommer ju inget gott ur hennes sätt att "koppla av".


skrev Självomhändertagande i Är jag för känslig? Eller?

@Stressadförmindre
Välkommen till forumet. Det låter som du har fått syn på något som du inte visste när ni inledde er relation. Du beskriver att det finns barn och arbete som både påverkar dig och kanske binder dig att vara med henne.
Har du erfarenhet av medberoende sedan tidigare? Jag hade det inte och jag var fast i något länge. Det här forumet var väldigt hjälpsamt för min del, som ett stöd efter att jag hade tagit professionell hjälp inom och utanför vården.
Jag skulle tipsa dig om att söka en samtalskontakt.
Om det finns barn, så måste förstås barnet/barnen stöd om de lever med en mamma som blir berusad varje gång hon dricker. Det är inte din skyldighet att stanna. Men om barn far illa måste det anmälas till soc.
Jag tror att du behöver skriva ner dina tankar som du gör. Jag hoppas att du får fler svar. Och att du skriver igen.
Om du ser till dina behov.
Om det inte fanns barn eller kopplingen till arbetet, hade du fortsatt relationen då?
Hur vill du ha det i ditt liv?
Den sista frågan ställde jag till mig själv dagligen, tills jag insåg att jag inte kunde leva kvar med mitt ex som drack varje dag.
Ta hand om dig!


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

@Se klart Tack för ditt inlägg. Det väcker hopp och tacksamhet att forum och dess medlemmar finns här.
Har stigit upp tidigt som vanligt. Sovit gott; Inga uppvaknanden och inga jobbiga drömmar. Druckit kaffe och känner mig idag lite grundglad. Tänkte först att det var en tillfällighet, men är övertygad om att jag kan tacka nykterheten för det. Hjärtat är redan ritat i kalendern. Så jag gör som du; en dag i taget.
Tänker på när jag hämtat mitt lilla barnbarn som fyller tre år i dagarna. Hon brukar få välja vilken väg vi ska gå och gillar att gå uppför backar och kliva upp på stenar. Då brukar hon och jag säga; Ett steg i taget så kommer vi upp!!
Det är gulligt att tänka på för mig.
Jag önskar dig en fin dag och tackar igen för att du vill hjälpa oss som är "Nybörjare".


skrev ISE i Jag kommer dö

@Varafrisk Blir så glad att du bryr dig om mig. Ibland orkar jag inte skriva, men jag läser och tar till mig. Jag snubblade i söndags, blev 3,5or,och det känns på något sätt så desperat och patetiskt. Men sedan dess inte en droppe.Det är bra, för att vara jag, som druckit dagligen de sista åren. Dessutom bara två dagar med alkohol i år. Man får vara tacksam för det lilla. Den här veckan har dessutom varit tung,med begravning för en nära som tagit sitt eget liv. På något sätt gör det mig mer motiverad att se till mitt eget liv. Jag har dessutom tränat varje kväll, vilket jag alltid gjort tidigare. Orken tryter, men det ger ändå energi och en känsla av tillfredsställelse. Nu blir det helg,vilket är svårt, men jag ska kämpa. Tack till er som bryr er. Jag vet inte alltid vad jag ska skriva, men läser och tänker.
Kram


skrev Stressadförmindre i Är jag för känslig? Eller?

Har för en tid sedan träffat en tjej som på alla sätt och vis är fin och guld värd.
Det är nytt och spännande och vi har kommit varandra väldigt nära på kort tid.

Personen i fråga har ett tidigare drogberoende, har x antal diagnoser, en bråkig bakgrund där hon tidigare haft otroligt våldsamma partners och en barndom med väldigt mycket utanförskap mm.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hennes drickande. Hon använder just sin barndom, hennes egna dåliga beslut och diagnoser som en ursäkt för dricka och kunna stänga av.
Jag har inget problem med att hon dricker då och då. Fast det är väldigt ofta det blir alltför många enheter per gång. Att det inte finns något stopp. Å det måste sluta med as kalas full där det dras upp samma historia 100 gånger.

När jag nämner att hon borde dra ner på det, till en kontrollerad nivå, tar hon det som att jag förbjuder henne, vilket jag inte alls gör. Men när man behöver ljuga om hur mycket man druckit eller eller behöver ha alkohol i mängder flera gånger i veckan då anser jag att man inte riktigt kan styra det att man har ett problem.

Framför allt när det är barn inblandade, ska jag vara kvar och stötta och låta detta bli en nål i hela förhållandet? Eller vad ska man göra? Kan tillägga att vi träffades på jobb, ett jobb som för mig är nytt och hon har varit där länge, i mitt fall kan det påverka fortsatt anställning om förhållandet slutar.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men någon som har något tips på vad jag ska göra? Kanske något rörig historia, men det är situationen i stora drag.


skrev Onkel F i jag är livrädd

@aldro Det finns bara en enda sak du behöver förstå: Det ALDRIG för sent. Något jag inte riktigt förstår, skall du försöka sluta med medicin mot ångest också? Gör inte det utan ha rådgjort med den som skrivit ut medicinen i så fall. Även om du känner dig redo att sluta med medicinen kan det faktiskt vara den som gör att du känner dig ok i det avseendet!
Har du ett blandmissbruk? Oavsett kan jag tipsa om att AA, CA och NA finns om du vill ha stöd i din vardag utan någon dömer.

Nu skall jag vara lite elak: Vi missbrukare är världsmästare på att tycka synd om oss själva. Vi ser oss gärna som offer för omständigheter vi inte rår på.
Vi själva, och bara vi själva kan förändra vår sätt att leva. Vi kan behöva hjälp av vården, det här forumet eller en grupp med andra som har samma problem som vi själva har.

Sluta upp med att försöka bryta helt, ta all hjälp du behöver för att göra det! En beroendemottagning kan hjälpa dig.
Du skall inte försöka skapa ett nytt levnadssätt!, du skall göra det! De grupper jag nämnt kan hjälpa dig att förändra ditt liv OM du ger dem chansen!

Though love, men jag vill dig väl.

Onkel F

ps
Starkt med dag 2, du fixar dag tre om du ger dig fan på det. Jag säger inte att det blir lätt, men du kan fixa det.
DS


skrev marshmallow11 i Ett snabbt eskalerande missbruk

Snart är klockan midnatt och då tar jag klivet över 3 månader! Hade en långt och mycket välbehövligt samtal igår med den kompis som hejar allra mest på mitt nyktra liv. Jag blir rörd när någon bryr sig så jäkla mycket om hur man mår. Hon är 10 år yngre än vad jag är men klok som en bok.
Jag har knappt viljat se mig själv i spegel under mina suparperioder men idag när jag såg mig i spegeln så möttes jag av ett vackert ansikte. De tunga påsarna är borta!


skrev Se klart i Att vara sin egen bedömare

Sent inlägg på alla möjliga vis. Jag har läst din tråd och jag blir berörd och önskar och hoppas att det ska gå bra, en dag i taget- som är mitt mantra- eller som var mitt mantra iaf det första året. Jag läste något inlägg där du skrev om hur vi/andra på forumet löser eller tolkar inlägg. Och jag vill bara flika in att efter fyra års medverkan här- ibland ofta och med långa inlägg- ibland mer sällan och kort. Så är min erfarenhet att - jag tror jag kan säga alla- läser inlägg här med utgångspunkten ”finns det något jag kan tillföra eller nån rad som kan göra någon liten skillnad för den här personen”
Det kan vara bara ett kort kort eller långt-långt men jag tror att vi intuitivt känner var vi kanske kan göra någon liten skillnad. Många av oss som hängt här flera år försöker välkomna nya, bara för att det ska vara välkomnande att kliva in här.
Forumet är snällt och jag tror inte någon. Föefasar sig eller tycker att andra medlemmar är tröttsamma. Även om vi är olika så har vi en gemensam kamp att klara av och allra jobbigast under det första året. Jag hejar på dig, det kommer att bli både bättre och enklare när det gått ännu lite tid. 😊


skrev marshmallow11 i Promillebikt

Så härligt att se att du fightas vidare! Det som jag tycker är en av de största vinsterna med ett nyktert liv är inte att man varje dag svävar runt på rosa moln utan att man tacklar motgångar så mycket bättre. Jag läser ju också att ditt liv ändå glimrar till lite och då. Det är inte dumt det! Sedan att vakna nykter är fantastik känsla även om det må vara mitt i natten.


skrev Se klart i Min värderade riktning

Kram och tack för fint inlägg @vår2022 ❤️


skrev Se klart i Vad har man för val?

Vad du tänker bra och rätt @rustning, jag kan lova dig att det kommer att bli enklare och enklare och de klara helgmorgnarna med kaffe i sängen blir den nya njutningen i stunden. Det som händer med tiden är att man begriper att det där livet man lever (nykter) är riktigt bra och man behöver inte slänga sig in i dimman för att stå ut. Heja dig, detta klarar du!


skrev Rustning i Vad har man för val?

@Denlillamänniskan Vi måste greja fredagskvällen och lördagskvällen. Ja hela helgen. Funkar inte i längden att hälla i sig bedövning även om den sveper om en som en ljuvlig tillfällig filt.
Det är tris nu utan A just nu visst. Just den här insikten som kommer att komma på fredag eftermiddag att man inte har något att se fram emot. Känns så tröstlöst. Dricka vatten på fredagskvällen efter en hel arbetsvecka. Man vill ju bara koppla bort och gå in i dimman några timmar. Utan A kan man liksom inte fly från sig själv.
Men betyder det att jag var jättelycklig med A? Var du jättelycklig när du krökade? Jag var det inte. Har svårt att tro att du var det. Man är visst aldrig nöjd va? Vad vill man ha egentligen?
Försöker fokusera på det positiva. En lördagmorgon utan att vara bakis. Orken man har fått. Den kolloidala lusten att arbeta och förmågan att tänka klart och koncentrera sig. Lugnet i kroppen och den förbättrade sömnen.


skrev aldro i jag är livrädd

fallit dit en del senaste . jul nyår efter nyår. samma symptom , lidande, allt ja beskrivit förr , samma visa. idag har ja bestämt o försöka bryta helt. även medicin mot ångest. jag ska försöka skapa ett nytt levnadssätt och rutin. och anpassa mig till det. jag är dock rädd det är för sent. men känner att ja bestämt mig idag. vi lär väl märka om de är kört eller ej. dag 2 idag dag 3 imorrn.


skrev Natalia i Kaffestugan

Godkväll!

Just hemkommen och arbetsdagen har gått bra. Huvudet har gått lite baklänges men det har funnits utrymme för det med. När jag blir så komplett övertrött som idag känner jag dock hur kroppen kompenserar med att skruva upp och sista halvan av passet har jag inte riktigt kunnat vara stilla. Nu försöker jag akruva av igen med lite stöd av min sömnmedicin. Har vännen övernattandes men han jobbar kväll och kommer inte hit på ett par timmar. Det är en av orsakerna till min egen bristande sömn och det är ok att det är så en period. Jag lämnar honom inte ensam när hans värld just vändes upp och ner.

Nån önskan till enheter finns inte hos mig ikväll. Ser mest framemot att komma ner i ro och sova. Imorgon blir en ledig och piggare dag 🙂

Sov så gott sen när nu sömn infaller ❤


skrev vår2022 i Min värderade riktning

Hej @Flarran! Kul att du kikar in i min tråd😁. Ja, det är verksamt att skriva ned sina tankar och känslor, när man sätter ord på dem så påverkar det hjärnan. Mår man dåligt och skriver så mår man oftast lite bättre efteråt, ångesten släpper. Mår man bra får man massor och lyckokänslor inom sig, nu av att bara bara skriva detta så drogs mungipan upp😁. Sen kan man också bättre se det man skrev i ett perspektiv ”utifrån” genom att titta in mot sig själv och sina känslor. Vad de står för och varför det känns som det gör. Man lär sig massor om sig själv, självkännedom. Det som jag också tycker är intressant är att ifrågasätta sig själv, hur betedde jag mig i en den situationen?, var det ok gjort?, var känga jag gav riktad mot någon annan egentligen? Projicerar jag? Var det ok som den andra personen bar sig åt mot mig?, vad menade personen egentligen när den sade så? Det behöver jag ställa lite frågor om. Detta har lärt mig mycket om mig själv och synliggjort mina triggers, mina akilleshälar. Det har också lärt mig att sätta gränser och stå på mig själv.

Alla sätt är bra, bara man hittar sin grej att rensa ut stress, press och annat skit ur huvudet. För mig hjälper som sagt träning, musik, skogspromenader, att vila i soffan, se en film, att något gott och att skriva och prata om det. Jag är mycket intresserad av människans psykologi, tex hur saker från barndomen påverkar oss, både positiv och negativt, varför vi fungerar som vi gör under stress mm. Jag tycker att det är en lyx att få gå på samtal hos en psykolog och bolla mina innersta känslor och tankar, men även med mitt syskon som jag har en nära relation med och med min man. Att sätta ord på sina känslor är guld och ett fint sätt att närma sig själv riktigt nära. När jag känner att jag mår bra och är i kontakt med mig själv, då känner jag mig inte ensam. För när jag inte haft kontakt med mig själv och mina känslor, även fast jag har familj, så har jag ändå känt mig ensam. För jag tror att ensamheten sitter mest där, inom mig själv. Det är då det är farligt att trösta sig med alkohol och tro att det kommer att hjälpa mot ensamheten, men det blir tvärtom, man blir ännu ensammare. Så när jag började tycka om och acceptera mig själv för den jag är, då blev jag bästa kompis med mig själv❤️

Ha en god natt!


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

@Andrahalvlek. Har tillbringat kvällen med att lyssna på Anna Lembke som är psykiatriprofessor med beroende inriktning. Hon ger väldigt bra och handfasta råd hur man kan balansera hjärnan när man slutar med substanser och hjärnan blir deppig. Fysisk ansträngning, inga förströelser, inga belöningar. Tala sanning, gör nytta för andra och ta emot tristess och deppiga känslor (alltså ungefär det jag gör när jag "bötar").
Därför tog jag en längre och raskare promenad med vovven ikväll. Kände faktiskt att lite av modet och dådkraften återvände. Tar däremot ingen kall dusch för då blir jag för pigg för att varva ned inför läggdags.
Tack för ditt stöd och att du försöker hjälpa oss som stapplar sig framåt i nykterheten.


skrev vår2022 i Nytt år, nytt beteende

@Stora Loppan Härligt! Lyckokänslor kommer i små doser. Minns första året när jag fick en så otrolig härlig känsla när jag åkte skidor. Har tyckt att jag mest bara stakar och kämpar när jag åker skidor, men den gången riktigt njöt jag. Kände mig så fri. Som nykter njuter jag mer av det lilla i det stora, det behövs inte så mycket och längtar inte efter det stora heller på samma sätt. Lite mer här och nu och uppmärksamma det lilla.

Ja, dopaminet ska komma från livet i sig istället för ifrån alkoholen. Det är fint att kunna känna en gemenskap fast det är i en tråd, man öppnar sig på ett annat sätt. Uppskattar också våra samtal💕


skrev Denlillamänniskan i Vad har man för val?

@Rustning Jag upplever också det som du gör. Att livet tar emot och känns ödsligt och utmattande. Kul att du har samma inställning som jag; Livet måste vara större än såhär!
Jag är inställd på att det kommer kanske ta någon vecka till innan jag återfår min mentala styrka och lite känsla av livsglädje. Det som hjälper mig är att helt enkelt bara ta allt som kommer över mig. Jag har inget annat val.
Tror nog vi grejar fredagskvällen!!


skrev Tröttiz i Det finns hopp

@Snödroppen
Du ska göra som känns bäst, sköt om dig!
Och - Tack.
💜