Senaste kommentarerna i forumet

Jag dricker från morgon till kväll.. gjort i perioder genom åren och nu har jag en period till.
En vecka.
Hur kan jag trappa ner och bli mindre bakis/abstinent?
Man kan givetvis klara av det utan vård vilket jag vet också men behöver era bästa råd.
Nån som sitter i min sits?

Hur har d gått för dig?
Jag sitter tyvärr i skiten igen,på g att trappa ner med öl ännu en gång.
Bakfyllan är förjävlig så jag tar en öl när jag vaknar.. Men förhoppningsvis så klarar man det denna gång också.

@B.Å Grattis till att ha passerat 2 månader!🥳. Fasiken vad det går bra och hur bra du tar dig an din resa. Jag hade mycket energi i början och jag blev så boostad av att vara nykter, att må så bra. Energin dippade sen lite och det kändes mer bara ”jämnt”, alltså varken glad eller ledsen, bara mer jämn. Lite ovanligt för mig som oftast varit mer låg eller hög, inte mittemellan. På något sätt blev det en tid för reflektion och acceptans och även vila. Under denna tid gick jag även hos psykolog och tampades även med att hantera ett arbetsmiljöproblem, en kollega som var oerhört påfrestande. Jag skulle aldrig ha kunnat hantera det som jag gjorde om jag inte var nykter. Jag var hela tiden motiverad till att vara nykter, så det var inga problem och jag märkte hur min självkänsla och mitt självförtroende växte i samband med att vara nykter. Sen kom mer energi igen och en stolthet över att fixat tuffa puckar så bra. Så tänker att energin lägger sig i sparläge emellanåt så att man inte tömmer ut sig helt och får tid för reflektion, återhämtning och för att hitta sin inre kompass och att man hinner med sig själv. När man återhämtat sig har man tankat upp energin igen och man kan köra på. Men man får se till så man kör på ett trygg och säkert sätt och även stanna upp ibland för att beundra den vackra omgivningen och se var man befinner sig. Ta en paus för återhämtning och upptankning av energin. Och att inte glömma att nyfiket närma sig själv och undersöka vem man är och sina behov. Då blir resan ännu mer spännande!

Ha en fin onsdag!🍂❤️

@Yessika Fortsätt skriv här, vi finns här för dig 🌱🥰 Tänker på dig och genom att relatera till mig själv brukar tystnad på forumet betyda lite dikeskörning. Hoppas så inte är fallet! Du tog ett jättebra beslut att börja skriva här, fortsätt! Kram

@Beslutsam men rädd
God morgon 🌫️ i dimman. Så bra att du hittat hit och fantastiskt bra att du pratat med din fru och får stöttning i det riktiga livet också. 🙏🏼

Tre vita månader låter som en jättebra idé så får hjärnan hämta sig 🧠. När det kommer till levern så är den en mästare på att återhämta sig! Google är ett gissel för människor med hypokondri 😉. Du skriver att levervärdena är bra - varför skulle då levern vara skadad? Googla istället på "lever och återhämtning".

Hoppas du får en fin och nykter dag idag
🩵

God morgon - en ny dimmig dag 🌫️
Lite sur att jag vaknar så tidigt när jag jobbar kväll men å den ljusa sidan så hinner jag med en massa saker före jobbet. Även idag stundar en nykter dag. Det känns fint - lugnt och invant - men utan att jag för den dels skull tappar garden och därmed huvudet. Tacksam för vad jag har.
🩵

På mitt ex märktes det först när han druckit enorma mängder för han hade så hög toleransnivå. Han blev stissig, snackig, sprang och rökte stup i kvarten. Men verkade aldrig full.
Är du säker på att hen bara tar alkohol?

Hej. Märker du skillnad på din partner efter hen druckit ett halvt glas?
Det behövs nog lite mer för att jag ska märka det på min partner. Men hen, som har stora alkoholproblem, uppfattar sig som roligare o tuffare. Det blir hen inte!

Kvällsavstämning ✅
Känner mig så produktiv idag - här har jag ju varit aktiv i alla fall 😅 Lite på jobbet också - men bara lite.

Börjar inse att det kommer att vara många saker jag saknar. Den bära omvårdnaden. Mötet med närstående. Att följa patientens resa från kritiskt sjuk med allt vad det innebär (snacka Skylla & Karybdis) att ta över hela individen andning, cirkulation, temp, medvetande, salthalt...alltså ner till minsta droppe urin har vi på IVA kontrollen 🤔 vilket konstigt jobb jag har. Att se patienter kämpa igenom följdsjukdomar - det finns många - till att lämna oss med god prognos för framtiden. I vissa fall när det inte går att rädda liv känns det så himla fint när människor tagit beslut kring organdonation. En människa kan rädda så många liv!

En shout out nu: vill ni inte donera eller är osäkra, gå in på socialstyrelsen och välj NEJ så slipper ni tunga era närstående med att fatta beslut i en trängd situation. Jag har tex kryssat i JA för donation av allt utom hornhinnor (fråga inte) men NEJ till forskning. Slut på meddelande om döden 📣

Det är även slut på mitt meddelande...egentligen hade jag velat skriva mer om Skylla & Karybdis för att det fascinerar mig hur bra den gamla boken är i många fall.

Men jag lägger nollan 0️⃣ under sängen till imorgon. Nu ska jag sova. Tack för idag
🩵

@Åsa M Ja, jag vet och förstår det. Men det är svårt med dom prioriteringarna när man är mitt upp i skiten.

@Beslutsam men rädd Hej och välkommen hit! Bra beslut att skriva här och ta 3 nyktra månader! Kan känna igen hur mängden ökat, sedan tagit till flaskor och lurat mig själv att jag dricker ”bättre” för att sedan gå tillbaka till boxar. Jag hade blivit alkoholberoende. Jag förstår att du kan känna oro och du berättar även att du har GAD, vilket kan öka oron. Det brukar vara bra att fokusera på en sak i taget och till att börja med att vara nykter i tre månader och ta en dag i taget. När hjärnan får återhämta sig och komma i balans igen så brukar även oron avta. Alkohol, ångest och oro hör ihop och det ena triggar det andra, det blir en ond cirkel. Med nykterheten kommer lugn och ro och klarare tankar. Man kan på ett bättre sätt hantera sin oro och livet och därmed även din rädsla😁.

Kämpa på nu! Det kommer att går bra! Skriv och läs trådar på forumet, det är hjälpsamt och det finns mycket stöttning. Ha det gott!💕

@eling Hej 👋🏼 Jag stämmer in i kören som sjungit före mig. De är dessutom mer ruttade än jag på det här med nykterhet.

Även jag berättade för min make dag 1 att jag tänkte göra slag i saken - min hantering av alkohol. Det bästa jag gjort. Mitt största stöd. Jag är typ aldrig sugen men undrar försiktigt om du gjort självhjälpsprogrammet? Det finns ett avsnitt som behandlar sug.

Jag hoppas verkligen att din man sa bra saker och att du kan hitta en bra väg
🩵

Idag blev ja ensam många timmar o hade de varit förut så hade ja så fort sambon drog iväg hade tagit mig ner i källaren o snabb fryst öl o hällt i mig en hel del o va noga med o gömma dom urdruckna . Men inget sug o tankar kom upp o de finns öl i källaren men nu börjar datumet bli gammalt, solen sken o ja tog en lång promenad o de ändes skönt .
Nu ligger ja I soffan o laddar upp för natt jobb i morgon o sambon sover .

@Dhalia82 Hej 👋🏼 Skönt att du tog mina ord som hjälpsamma eftersom det var syftet med dem ☺️ Intressant att du skriver att det känns annorlunda denna gång - för det är exakt vad jag sa till min make om min "denna gång". Jag kände mig så in i döden f**ing less på att köra ner i diket efter en karatefylla efter en annan! Vanligtvis har jag hållit mig i skinnet och på mattan efter att ångesten lagt sig men max 2 v. Därefter har jag druckit "måttligt" och sen lite mer än måttligt och någonstans på vägen tappat kontrollen och kring 6 månader - ny karatefylla. 🥷 Typ LÄR DIG KVINNA! 🤦🏼‍♀️

Försök att fylla i alkoholkalendern, skriv här, var uppmärksam på sinnesförändringar och humörsvängningar. Försök att ringa in när din hjärna börjar glida in på sidospår från din utstakade väg - OM det händer. Alkoholen är en lurig fiende. Se över rubrikerna i självhjälpsprogrammet om det är någon speciell "flik" du tror du skulle behöva extra hjälp och verktyg i.

Skriv igen för all del. Bolla. Stöt & blöt. Vi är här för varann.
🩵

Beslutsam med rädd - så kan man väl sammanfatta min livssituation just nu.

Detta är mitt första inlägg här på forumet. Har under det senaste året funderat och oroat mig för min stigande alkoholkonsumtion och kom då i kontakt med den här sidan. Beslutet att ta tag i allt kom först nu i dagarna.

För att ge en kort resumé om mig själv. Jag har sedan tonåren kämpat med oro och fick som vuxen diagnosen GAD. Jag är nu i fyrtioårsåldern och har fru och ett barn och ett jobb som jag älskar. Under de senaste åren har dock oron och ångesten ökat. Stressigt läge på jobbet med mycket ansvar på mina axlar, trots att det är roligt. Familjelivet har också förändrats på senare tid med mycket turbulens på grund av vårt barn har fått ett flertal NPF-diagnoser och att hen fått stora problem socialt.

Mitt förhållande till alkohol har förändrats genom livet. Jag var nykterist fram till tjugoårsåldern och gillade inte hur folk blev när de var fulla. Började dock dricka alkohol tillsammans med mina vänner som en social grej. Med åren har jag kommit att gilla de olika dryckerna och tycker det är spännande och kul att upptäcka nya smaker och kombinera dessa med mat.

Min alkoholkonsumtion har ökat genom åren, och tidigare har jag kunnat hålla mitt drickande på en ”normal” nivå. Men jag har märkt att det under de senaste åren har förändrats till det sämre. Alkoholen har förutom att vara en guldkant på tillvaron mer och mer börjat användas som ett sätt att slappna av. Från stressigt arbete och det delvis turbulenta livet här hemma med saker som händer i familjen.

Jag kan inte sätta något exakt datum på när detta skedde. Men det är några år sedan. När jag förra året blev sjukskriven för stress och utmattning så började jag mer reflektera i hur jag använt alkohol som ångestdämpande metod - självmedicinering om man vill kalla det så. Samtidigt kom chocken över hur mycket mitt drickande hade ökat. Från lite vin eller öl på fredagarna och lördagarna till att stegvis bli även någon gång i veckan. Lite guldkant här och ett glas vin där för att lugna nerverna. Ett glas blev senare två eller tre… Och så har det gradvis ökat.

På senare tid har jag börjat inse hur mitt beroende har ökat. Och hur spiralen har fortsatt. ”Lite” vin för att lugna nerverna nästan varje dag och sedan ångesten dagen efter för att det blivit för mycket IGEN. Min GAD har också fått ny fart. Hypokondrin kom som ett brev på posten. Har jag supit sönder kroppen? Är det levercancer jag känner? Är det redan försent? Ångest, oro, skam och skuld. Vad är jag för jävla pappa som själviskt försöker lugna sin ångest med vin när jag har min fantastiska familj!? Tänk om jag dör på grund av det och hen ska tänka tillbaka på sin farsa som drack ihjäl sig?

Tankarna, oron, skammen och skulden plågar mig. Var på hälsokontroll i och med min sjukskrivning och berättade då att jag under en period druckit för att lugna nerverna men insett att det inte var något bra sätt, och därför hade slutat med det. Det var inte sant. Dels att jag vid läkarens fråga hade sagt att jag kanske dricker 3-4 glas vin i veckan och därför kände mig orolig för min lever. Läkaren flinade och sa att det inte var någon risk med den konsumtionen. Sanningen är att jag som mest dragit i mig två boxar vin på en vecka när det var som värst. Skammen satte käppar i hjulet för att säga sanningen. Kommer de kontakta soc?

Mitt invanda sätt att mota ångesten och oron i dörren fortsatte därför. Om än med vita perioder för att se hur kroppen skulle återhämta sig. Tanken föddes att dra ner konsumtionen till fredagar och lördagar igen. Bara 1-2 glas till middagen. Guldkanten återställd! Jag började köpa flaskor istället för boxar med vin. Kanske gör det lättare för mig att dra ner på mängden tänkte jag.

Att inte dricka på vardagar har inte varit några problem. Men när sedan helgen kom passade jag på att dricka lite extra för att nu var det ju ok att dricka vin. Men det blev åter igen för mycket. De fyra vinflaskorna jag köpte hem för månaden försvann på en helg.

Så nu har jag beslutat mig för att verkligen få bukt på det hela! Ingen alkohol hemma. Det är enklast så. Mitt mål är nu att köra åtminstone tre vita månader för att se om det blir någon skillnad i kroppen. Både fysiskt och psykiskt. Jag är samtidigt som jag är beslutsam också livrädd. Har jag redan förstört levern? Jag har under det senaste året känt ett molande obehag i höjd med levern. På en punkt framme på kroppen och på en punkt på ryggen. Läkaren vid hälsokontrollen tog en del leverprover vid mitt besök, mest för att dämpa min oro tror jag. Inga konstiga värden framkom och allt såg bra ut. Men som den hypokondriker jag är kan jag inte släppa oron för det. ”Symtom vid levercancer och leversjukdomar syns först vid ett sent skede i sjukdomsförloppet” enligt mitt googlande. Googlandet är en väldigt dum sysselsättning att ha som hypokondriker med GAD.

Jag är sedan min sjukskrivning startade förra året även obeskrivlig trött. Är detta på grund av min stressreaktion och min utmattning eller är det leverskador? Känner mig livrädd för kontakt med läkare och att vara uppriktig angående mängden vin det har blivit under de senaste åren.

Så är läget just nu. Skönt att skriva av sig lite och delge andra förutom min fru. Hon är för övrigt otroligt stöttande om än lite chockad när jag berättat om mängden alkohol jag druckit. Hon har själv tyckt att det verkat vara lite väl mycket ibland. Men jag har inte heller varit helt ärlig hur det har blivit fler glas senare på kvällen när hon söver vårt barn. Jag vill också framföra att jag har ett väldigt fint förhållande med mitt barn. Och inte druckit mer framför hen än det där glasen till middagen. När familjen sedan sover har det tyvärr rullat på. Men nu ska det bli ändring på det!

@eling Hej! Såg att du skrev till mig i söndags om att du berättat för din man. Bra, modigt och strakt gjort! Nu när du är i dina konflikt-tankar så är det superbra att ta stöd av honom. Att du får sätta ord på det och bra att du skriver här. Du säger att ”Mitt liv känns stressigt och övermäktigt ofta och jag har hanterat det med berusning och att se fram emot berusning”. Det är bland annat i dessa tillstånd som alkoholdjävulen poppar upp och börjar tjata om att ”Vadå! Du bestämmer väl själv över ditt liv! Klart du ska unna dig vin när det är så stressigt och övermäktigt! Det kommer få dig att slappna av, en flaska är väl inte hela världen och du blir ju inte odräglig heller!” Det är beroendet som pratar från känslohjärnan. Den logiska hjärndelen och det sunda förnuftet är för stunden bortkopplat. Det är en kamp, men det är nu du behöver vara som starkast och ta kommandot över alkoholdjävulen och bestämma i ditt liv. Prata med din man om kampen, dina tankar. Fokusera på att hur stark du är och hur bra du kommer att må när du avstår från att dricka. Det kommer att boosta din självkänsla, du är starkast! Med fokus på detta tar du bort fokus på de negativa tankarna som alkoholdjävulen viskar i ditt öra. Konflikten mynnar ut i ett spår, en väg framåt och ett nej!

Du kämpar på bra! Ge dig fan inte! Du bestämmer i ditt liv!💪. Du kommer att känna dig så stolt över dig själv. Ge dig chansen att få känna av en längre tids nykterhet, det är så värt det. Fundera på hur du kan få ditt liv mindre stressigt och övermäktigt utan att ta till alkohol, det är där lösningen finns. Kram❤️

@Se klart håller med, alla vänner här är något jag är så tacksam för, svårt att förklara men det känns ”på riktigt” fast vi är anonyma och aldrig ses.

Har tänkt på att starta syjunta (tycker det låter så mysigt) men har på riktigt inte mer än 2 person i mitt liv som skulle ta med sig handarbete och fatta. Jag var likadan: “vadå syjunta, ni menar att vi ska dricka bubbel på torsdagar??”

Men du har rätt…nu ska jag chilla lite. Har faktiskt aldrig tråkigt när jag är ensam, älskar egentid och lugn och ro.

Mitt barnbarn kommer på besök på fredag, hon ringde igår och vill så gärna sova över. Det tackar man inte nej till – glass hela helgen 🥳

Jag har inget att klaga på ❤️

@Ny dag @Himmelellerhelvette ❤️❤️❤️

Idag gick jag förbi Systemet hade varit och köpt present t min son som fyller 30 år imorgon🙏🏻❤️ Såg en utav kvinnorna i personalen som jag brukade prata med när jag var aktiv. Vet inte om ni minns men många år före jag slutade dricka så hade jag berättat för några kvinnor i personalen om mitt problem. Tänkte att om jag berättar då kommer jag tycka att det är jobbigt att gå in och köpa….eller?!?! Även om jag skämdes så jag höll på att dö så gick jag ju in där…varje dag🙈Så när jag kom in så såg den här kvinnan mig och kramade om och frågade hur det gick. Jag berättade att jag närmar mig två år men på lördag har jag varit nykter i 20 månader. Hon blev så glad för min skull. Hon sa att hon först blev rädd att jag hade börjat dricka igen för jag brukar inte vara inne på systemet. Hon sa att hon och några av de andra brukar tänka på mig och undra hur det går. Pratade även m chefen för butiken pratade inte m henne när jag drack men jag menar hon fattade ju precis som övrig personal. Butikschefen frågade hur jag gjorde för att bli nykter och jag berättade. Så mitt i allt mitt dåliga mående och hur livet är just nu är jag så innerligt tacksam över att jag är nykter🙏🏻att jag inte känner ett enda uns av sug när jag var inne på systemet bara en enda stor lättnad 🙏🏻

Kram och Godnatt 🥰

Det kunde man då inte tro i morse. Men på eftermiddagen så fick jag nog av att vara så förbannat orkeslös så att det blixtrade till med lite jävlar-anamma. Fattar väl nu inte riktigt hur det gick till och hur jag kom utanför dörren. Ja, just det, hade ju ett brev som skulle postas och då klockan inte var så himla mycket. Fick jag sen spontant för mig att ta en cykeltur till andra sidan av stan för att besöka ett loppis som jag inte hade varit till på länge.

Hade ju funderat på att köpa lie begagnade CD-skivor och nån kul pryl om det fanns nåt intressant och kul liksom. Fick tag på lite blandad Pop-musik och några böcker. Men jag tror att Herren nog är inne på samma linje som så många skribenter på detta eminenta forum har varit länge. Ja, usch det här med positivt tänkande och blä alltså, träning, Som ju ska vara så nyttig på alla sätt och vis. Förstår ju detta då jag nästan snubblade på lite intressanta och väl faktiskt i mitt tycke rätt lättlästa böcker om sånt som livskunskap. Hur man ska tänka för att inte tappa all sin livsgnista, energi och deppa ihop totalt alltså. Får väl be skaparen om lite energi så att jag orkar läsa böckerna också.

Men det stannade inte med att jag bara inhandlade lite begagnat. För i närheten där jag befann mig fanns en butik med mina favoritchips som jag inte ätit på en massa månader. Hade det funnits mycket av varan, så hade jag nog köpt på mig ett lager så att jag lätt kunnat skena i väg rejält i vikt. Men märkligt nog fanns det bara tre påsar av chipsen som jag längtat efter länge. Tror att Herren nog även i den butiken hade ett finger med i spelet då jag väl behöver gå ned något kilo som väl allmänläkare har påtalat i en massa år när jag bara hinkade i mig en massa vin och pilsner.

När jag väl kommer utanför dörren vill jag som oftast ha så mycket utfört på en gång som möjligt. Det blev därför lika slitigt idag. För nu har jag fyllt på lagret med tonfiskburkar och även fyndat rejält på den där mjukosten som jag skrivit om. Fyrtio spänn för en ask kändes helt rätt. Så nu har man ett lager i flera månader till limpmackorna och frukostchokladen. Tung last på cykeln blev det. Så nu är man rätt så mör. Tänkte inte på det då, men nu har man ju, usch tränat också...

Det var då en fin dag, och en läsk och lite favoritchips satt då inte helt fel när jag vilade en stund nykter på en parkbänk som man väl kanske mest associerat med pilsner tidigare år. Får nog ta det lite lugnt i morgon, då man väl lär få lite träningsvärk. Men vem vet, kanske får jag en en knäpp i skallen och går utanför dörren i morgon igen. Vågar då inte be Herren om kraft till det, för då får jag väl en massa energi som jag måste göra av med på kanske, en cykeltur igen.

Tänk att jag faktiskt även hann med att vara kapten på min nyktra skuta så att säga. Då jag en kort stund stannade till vid en hylla med ölburkar där väl alkoholdjävulen så att säga försökte övertala mig till dumheter. Men jag lyckades parera detta förrädiska grund, med beröm godkänt tror jag och sitter nu alkoholfri och nöjd här vid datorn och dricker lite kolsyrat vatten. Det var trevligt att du @Carisie tittade in och skrev några ord, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin kväll!

@Se klart Snacksmorötter låter gott som kvällsmys. Själv äter jag blåbär och hallon med vaniljkvarg. Lika gott som glass, mycket nyttigare!

Kram 🐘

Det är då och då skitjobbigt att sluta dricka eller hålla upp en längre tid.
Det får man bara hacka i sig, och det är skitjibbigt att tänka på hur det kan vara så svårt och värst (för mig) var att tänka ”tänk om mitt drickande eskalerar så jag en vacker dag måste sluta helt”. Det var min värsta mardröm. Som jag nu lever i varje dag med stor tacksamhet men jag tror inte att just det biter på din irritation just nu.
Ibland är det bara: bit ihop och gör. När man är mindre irriterad kan man ju fundera en hel del över sin höga konsumtion, sitt smygande samt känslan av att vilja hälla i sig bedövningen vin. Jag brukade tänka att jag gärna skulle ta det intravenöst. Och jag var en sån där som nästan aldrig blev för full.
Alkoholism kan se ut på många sätt, en del får rätsida även på en kantrande båt, andra inte.
Inget av det behöver du nödvändigtvis bry dig om just idag. Men en dag i taget, skippa första glaset, hålla i och hålla ut. Det lättar. Kram.

@lejla77 Oh... hjälpt minsann ☺️ Så roligt!
Jag tänker som du: blicka tillbaka om det är något du kan använda dig av i framtiden. Men om man blickar bakåt för att självömka eller vältra dig i gammal ångest så tror jag man är fel ute.

Jag skippade allt! Nu får jag strax gå hem också ☺️ Sov gott! Imorgon vaknar vi nyktra - IGEN!
🩵

Tack @himmelellerhelvette för att du delar med sig. Jag har liten erfarenhet av just dessa saker, men jag hänger med, läser och stöttar lite i luften här. Du kommer att fixa detta. Många kramar 🥰

Halloj från en medelålders kvinna till en annan. Ja du, jag känner igen mycket av detta med planering och umgänge kring alkoholen. För egen del har de nyktra åren inneburit att några barnbarn dimpit ner i livet, och de är helt garanterat endast intresserade av alkoholfria aktiviteter. Sen har jag skaffat lite nya intressen, men har också insett att jag behöver mer egentid och tid för stickning (snart!) och återhämtning. Jag har chillat ner helt enkelt. Det kan ju i perspektivet av 58 dagar (heja dig!) låta småtrist, men du får lita på mig när jag säger att det inte är det. Klarheten och friheten är riktigt bra kompisar. Känner mig aldrig ensam,(har dock en jättestor familj vilket är mkt lyxigt.) starta en bokklubb! Stickjunta. Eller AA, det har jag själv funderat på. Men sen har jag ju alla vänner här, betyder oerhört mycket för mig, är viktiga på många fler sätt än att vi blivit nyktra ihop. En sammanhållning som är svår att förklara, men absolut verklig trots det overkliga sättet att ”umgås”. Kram 🥰

@Majblomman hej du. Jag har inte kommit så långt men jag vill ändå kommentera här och säga att jag blir så glad att läsa att du varit nykter i hela 5 månader. Så bra jobbat och inspirerande för oss som ligger lite bakom!

Hoppas du får kloka råd nu när du har ett dilemma, så bra att du kommer hit och skriver och ber om råd 💪