Senaste kommentarerna i forumet

@danisa Så härligt att läsa! Medveten närvaro är så hjälpsamt och ger tröst i de svåraste situationerna. Det ger styrka, mod och inre kraft. Den vänder dig bort från att gå ned djupare i onda spiraler och se andra perspektiv. Livet blir liksom lättare att leva. Jag har ett motto ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Det hör ihop med medveten närvaro. Det jag fokuserar mina tankar på, det ökar i omfång, kraft och styrka. Med goda, positiva tankar om sig själv så ökar tillväxten i dessa tankar och det ger positiva känslor. Det samma gäller det motsatta. Med negativa tankar om dig själv så ökar dessa i tillväxt, ger negativa känslor och det skapar alkoholsug. Så om jag fastnar i negativa tankar flyttar jag bort mitt fokus på dem till positiva tankar. Det kräver lite träning men det går när man blir närvarande i nuet och upptäcker hur ens tankar går.

Bra att du satt dina behov främst och gör det som får dig att må bra! Kram❤️

@danisa Men underbart att höra! Att du hittat till medveten närvaro, ACT och samtal. Din värderade riktning😁. Så bra att du har guidning och stöd via samtal. Det är verkligen en inre upplevelse och man kommer i kontakt med sig själv. Jag minns när jag första gången verkligen kunde känna medkänsla med mig själv och även med andra i en övning. Det fanns värme, kärlek och förlåtelse. Det var en så befriande känsla i hela kroppen. Men det är du som har hittat dig och gör jobbet och jag stöttar dig på vägen❤️.

Du frågade en gång gällande varför alkohol inte längre är en del av mitt liv och inte får plats längre. Och det är just för att då kan jag inte vara närvarande i nuet. Alkohol tar mig bort från nuet och kontakten med mina innersta äkta och riktiga känslor. Jag behöver inte döva bort mina känslor och som nykter är jag trygg och kan hantera jobbiga känslor. Just nu behöver jag stå extra stadigt, vara trygg och kunna ta emot i mitt liv för att stötta en närstående. Om jag fortsatt hade druckit hade jag själv fått så mycket ångest och stått med rangliga ben och inte kunnat vara något större stöd. Men som nykter och närvarande i nuet kan jag vara ett skyddsnät.

Jag blir så otroligt glad för din skull och att du hittat hem till dig själv❤️

God morgon Vår22. Tror du ändrat mitt liv totalt.🤗🥰 Läste om ATC, har börjat gå i samtal. Börjat direkt med övningar i medveten närvaro. Efter 2 dygn är det som att vakna upp till en ny värld. Så mycket jag tryckt undan och dövat med alkohol. Så lite närvarande jag varit i nuet och så mycket jag missat.
Sedan igår har jag haft en helt annan närvaro i mitt liv, här och nu. Fattar att det handlar om nyhetens behag men vilken skön känsla.
Kommer aldrig kunna tacka dig nog. 🥰

@Kirskål Det är helt fantastiskt bra av dig! Det kunde varit dag 10 för mig med, men har tyvärr tagit ett par steg tillbaka de senaste dagarna. Om du ibland tvivlar och frestas, så kan jag meddela att det inte kommer något gott ur det. Tänker inte ge upp eller låta mig nedslås av detta dock. Nytt beslut tas idag och det vill jag gå på. Känslorna får inte styra mig ikväll!

Arbetsdag 3 och start på tionde nyktra dagen - sååå stolt och glad jag & mitt pannben klarat så här många dagar - otroligt! Jag har inte varit utan alkohol så här många dagar var 2021 ... Fattar ni!? Ett segerrus just nu - men ser alkoholdjävulen kika fram lite här och där och bara väntar på rätt tillfälle för att slå klor och huggtänder i mig! Men just idag är jag s t a r k, livet känns med ens så mycket klarare och bättre! Enorm tacksamhet jag tog mig hit till det här forumet och tog tag i mitt beroende och mående. Jag har ju gjort det tidigare men inte på allvar tänkt att det är alkoholfritt som gäller - det är den stora skillnaden den här gången.
Kvällarna är de tillfälle då jag inmundigat rosé och vitt så för att inte få för mig det är kvällarna den här veckan fullspikade med åtagande, träffar och aktiviteter - vilket gör att jag inte hunnit hänga här på forumet så mycket som jag planerat och önskat - men huvudsaken är att jag håller i och kan skriva min Nolla!
Har beställt en massa olika goda teer från Tehuset Java som jag ser fram emot att få sippa på under kvällar som kommer.
En fin nykter dag till oss alla idag!

Nu är det energidryck som jag har i en burk på köksbordet. Förra året den här tiden så hade det väl varit, så som det var för det mesta från att man fyllde arton och framåt. Det vill säga väl nån blaskig rumstemperad folköl, eller kanske nåt starkare om man hade haft sånt kvar sedan dagen före.

Varför öppnade jag nu en burk med energidryck kan jag nyktert tänka. Detta då den ju inte alls smakar lika gott som ens lite vanlig äppeljuice om man ska vara helt ärlig. Det var nog faktiskt en känsla av saknad av alkohol i form av portvin som man berusade sig med så ofta tidigare.

Det tar tydligen en del tid att förhoppningsvis helt glömma bort känslan av att vilja berusa sig fast man inte har något direkt alkoholsug. Man är då bra konstigt konstruerad när det gäller känslor och det rent maskinella på hjärnkontoret kan man då tänka så här en tidig onsdagsmorgon.

Nu i skrivande stund är det soluppgång och redan har jag varit ut på balkongen en stund och tittat på grannens nyfikna katt som alltid stirrar på mig när jag går ut på min balkong. Man kan då nyktert undra vad en katt tänker på en morgon som denna. Men det är väl sånt som katter mest funderar på liksom.

Kunde inte sova i natt så jag besökte då en frikyrkas webbplats då jag i söndags missade deras gudstjänst då jag väl låg och sov kanske. Det är konstigt hur man kan bli med tiden, hade det varit tidigare så hade det väl inte varit nåt predikande och hallelujasång man kollat på, utan väl mera nån häftig rockvideo.

Kom att tänka på farsan och att han berättade om nån äldre släkting som väl inte gav så värst mycket för det kristna tänket liksom. Han brukade väl mest skruva på sig lite knepigt och kalla sånt för vattvälling tror jag att det var alltså. Behöver man bli en mesig jöns för att komma ifrån alkohol var en tanke som seglade förbi nyss.

Har funderat lite på det hela och har kommit fram till att, det tror jag då inte alls. Man kan nog hitta sin väg ut ur alkoholträsket på rätt många sätt när det gäller att lämna ett tungt missbruk bakom sig. Kan förstå att många känner sig obekväma med kyrkligt snack, som väl ofta doftar lite av tillgjort hyckleri om man ska vara helt ärlig även på den punkten.

Men jag håller då fast vid min egen andliga känsla och tro på Gud, då skaparen känns rätt så närvarande i alla fall så att säga. Förstår att det i mångas ögon och tankevärld inte ligger så värst mycket Rock n Roll i sånt tänkande. Men vad spelar det för roll vad andra tänker när allt kommer omkring så att säga. Nej, den här sura och egenartade energidrycken var då inte rätt i smaken i denna stund. Börjar nog faktiskt få lite sug efter en kopp med mjölkchoklad tror jag det känns som.

Ha en fin dag!

7/8
Mina tankar för dagen är att jag inte vill vara i fantasivärld utan vara klar,pigg,och glad även om jag var trött igår så vet jag varför då jag gjort nåt fysiskt ansträngande dagen innan.🙏Detta får bli som en dagbok för mig som jag skriver lite i när jag behöver
Tack från Pilla

Erivan, nej men precis. Du har helt rätt! Och det känns bra att jag skrev här. Faktiskt.

Onkel, mmmm jag vet. Nu till problemet, jag hyr en lägenhet som en av dom äger. Så de har lite en hållhake på mig på det viset. De skulle inte kasta ut mig, men är rädd att de skulle hota med det. Jag vet inte.

Låter bra med sertralinet där. Jag hade (har?) ju själv diagnosen social fobi. Så.

Tack för tips!! :)

Checkar in i all hast innan jobbet. Veckan har börjat bra, utan alkohol, enligt planering eftersom jag arbetar. Jag mår så mycket bättre utan alkohol, mer energi, bättre sömn osv. Känns skönt att konstatera detta. Glad onsdag!

@has
Jodå, tack.
😄
Du verkar sköta om dig själv på olika sätt.
🌺

Min man är en fixare av rang och han har varit högfungerande, så jag har inte varit den som fixat i vår relation, i alla fall inte praktiskt (vilket var en av anledningarna till att jag förälskade mig i honom eftersom jag tidigare haft relationer där jag behövt vara den som fixar och driver saker framåt).

Det har framförallt varit hans växlande humör och den plötsliga förändringen från att ha gemensamma intressen och göra mycket tillsammans, till att han helst velat vara i fred och känslan av avvisande samt alla konstiga beteenden som följer med beroendet.

Det är där jag behöver lita på att han finns igen. Att han ”tål” att jag berättar hur saker blir och har varit för mig, utan att han blir arg och försvarar sig. Att han vill göra saker tillsammans igen. Och att vår relation (samt hans nykterhet) klarar av ett tillsammans, men också att ha egna utrymmen. Att jag inte behöver vara den som tar ansvar för stämningen och det emotionella längre.

Jag hade också turen att få en helt fantastisk samtalskontakt på vårdcentralen som jag gått hos i 8 månader nu.

En utomstående som speglar mig så fint och varsamt men ändå tydligt. Som också belyser vikten av att det kan behöva vara lite skakigt en tid, då jag tar mer plats och inte viker undan för försöka bevara familjefriden längre.

Hittills har det gått rätt så bra tycker jag.

Jobbar också med trauman i kroppen genom meditation och när jag känner att jag behöver lyssnar jag på bok om medberoende för att påminna mig själv vad jag behöver fokusera på.

Nu när mannen är nykter märker jag tydligare andra relationer som också behöver justeras lite. Medberoendet lever ju i oss själva och inte bara i relation till den som missbrukar.

Eftersom vi fortfarande bor isär har jag en hel del tid för mig själv att reflektera och ”landa”. En vana jag behöver ta med mig in i det gemensamma hemmet igen.

Känner mig lite osäker på om det var svar på dina frågor?😅

Kram❣️

@Himmelellerhelvette åh så skönt för mig att läsa att det hände något efter 9 månader hos dig – det ger mig hopp om att själva kampen (eller vad jag ska kalla det när suget bestämmer sig för att dyka upp) kommer ta slut även för mig. Jag kommer fortsätta med mina delmål ett tag till eftersom jag vet att med tiden kommer jag längre ifrån mitt vedervärdiga beroende. Lika bra att hålla koll på ”tiden” i början.

Just nu läser läser jag mycket om hur alkoholen påverkar hjärnan och andra viktiga organ. Nördar in mig på ämnet, det hjälper mig. Känner att mitt huvud börjar klarna på ett sätt jag inte är van vid…det känns väldigt spännande 😀

Jag tror jag kommer fixa det här!

Nu blir det sängen för mig. Tack alla ni som läser, stöttar och delar med er ❤️

Återigen dina föräldrar! Det verkar som att de trycker ner dig snarare än att stötta dig! Skit i vad de har bestämt sig för, vad har du själv bestämt dig för? Det är DU som är den viktigaste personen i ditt liv! Om du hela tiden försöker vara andra till lags kommer de ständigt att komma med nya krav och förväntningar.

Kanske du skall prata med en läkare? Själv tar jag en minimal dos av Sertralin. Svagt antidepressivt och motverkat social fobi. Inget narkotikaklassat, men det får mig att fungera bättre som människa.

Det finns ingen anledning att be om ursäkt! Men fundera lite på om det verkligen är roligare när du är "lite pruttig" än när du är nykter.

Det finns ett slags online tuition, The Alkohol Experiment med Annie Grace. Ett slags 30-dagars kurs där du får lära dig att ifrågasätta din relation till alkohol. Prova den! Det tar ungefär 1 timme om dagen. Det kanske kan ge perspektiv.

@jjjttt97 Jag hejar på dig med. Du har helt rätt, om inte folk gillar att festa skulle inte forumet finnas. Det är väl konsekvenserna efteråt som är problemet, ofta alla fall i mitt fall. Var inne här o läs o skriv, det är många kloka härinne som har råd o tips.kram

@erivan bra jobbat, 4 dagar redan!

Och så härlig helg du har framför dig, bra med planering tycker jag!

Snart 8 månader uran öl o räkna ut ja köpte öl på systemet för 3000 kr i månaden, Vågar man ta några alkohol fria öl ? Eller sätter suget igång då ,

Hej åter igen, ännu ett år senare!
Jag har även denna gång jag skriver, som de två senaste gångerna druckit innan jag vågar ta mig in på denna sida. Jag läser mina tidigare inlägg med tårar som rinner utan att jag märker det själv förrens dom rinner ner.
För att berätta lite mer om mig själv idag så arbetar jag sedan ett år tillbaka på ett jobb jag trivs med, och det är jag väldigt glad och tacksam över. Många delar av detta år har jag arbetat kväll, men även mycket natt. Det har hjälp mig något otroligt med alkoholen då det förhindrat mig från dessa dö timmar som så enkelt kan gå åt en massa serier, mat och till sist det viktigaste, spriten. Men dagsveckorna som ligger på schemat är farliga. Otroligt farliga. Och sedan kommer helgen, då det är socialt acceptabelt att dricka :)
Jag ska inte skriva allt för långt, men jag har nu sedan jag var 19 år kampats med alkholism mer eller mindre. Jag är idag 23 år.
Jag vet inte om jag är helt redo för att verkligen göra en stor förändring i mitt liv då drickandet är en stoor del i det hela, men när jag väl är det så skulle jag behöva en slags plattform att luta mig tillbaka på! Och det är hit jag kommit nästan varje gång jag märker att jag för korta ( onyktra) stunder vill komma ur detta. Jag är nybliven moster och vill alltid, alltid vara i denna pojkes liv. Och att föräldrarna med mera ska ha förtroende för mig, så som min familj har för mig idag även fast jag är den galna lillasystern.
Jag är rädd att dagen jag är helt redo att bli nykter eller ta genuin hjälp är dagar försent för dessa relationer igen när dom hunnit se mitt riktiga jag och allt har gått t helvete.
Min fråga är, vad har ni för tips på hjälp, psykologer på nätet, AA- möten eller liknande! Någon som tar sig tiden, samt ställer krav på att jag ska vara aktiv, och gör att jag vill fortsätta vara aktiv för att få slut på detta.
Tack så mycket för att jag fick skriva av mig, kram

Onkel, tack för svar!

Ja ultimatum funkar sällan.. mer än ett tag.

Jag skulle nog aldrig klara av att ställa ett sånt ultimatum, haha!

Men ja. Känns som de har en bild av mig att jag är den misslyckade som alltid fuckar upp. Men ah.

Nej alltså jag har vänner som inte dricker och visst kan man hitta på saker, men liksom… hittar ingenting som ”hits the spot”, jag tycker som många andra det är kul att festa och det kan jag inte ljuga. Men det känns som att man inte ”får” säga det. Men alltså, om de va så tråkigt hade inte folk gjort det från första början.

Jävligt spretiga tankar o känslor, ber om ursäkt.

Jag önskar jag kunde få hjälp att hålla mig måttlig vid väl valda tillfällen istället. Men det hade mina föräldrar nog inte godkänt för de har bestämt sig att jag inte klarar det.

@erivan hej, tack för svar! Skönt att man inte är ensam.

Ja det är ju så, relaterar. Lika bra o se vilka ens ”riktiga” vänner är men smärtsamt hur som. I mitt fall har jag blivit ensam.

Och alltså absolut kan man ha trevligt o kul. Men det är ändå inte samma sak, jag kan inte låtsas tycka det. Tyvärr. Och nästan pinsamt att säga det, för jag tycker det trots allt det dåliga som kommer med det när det blir för mkt.

Och nej, men att behöva förklara varför man inte dricker. Att man inte dricker. För många är det en red flag, uppenbarligen.

Är less. Less på att folk säger åt mig vad jag ska göra. Just nu vill jag rymma långt bort utav bara helvete, haha :P

Hejar på dig iaf! Försöker ta mig igenom det här nu, en dag i taget i guess.

Hej! jag skulle vilja skriva ett långt svar, men då blir jag sittandes halva natten. Det jag kan säga helt kort är att inget ultimatum i världen kan få dig att ändra dig. Det måste komma från dig själv.

Jag tycker det är grisigt av dina föräldrar att ställa något slags ultimatum i stället för att försöka stötta dig.
Kontra deras ultimatum med att de aldrig kommer att få träffa dina eventuella barn / deras barnbarn om de inte stöttar dig. Det kommer att slå dem där det gör ont, väldigt ont!

Med det sagt är konfrontation inte det bästa förhållningssättet, men du är en vuxen kvinna och skall inte låta dig styras av dina föräldrar.

Kanske du skall försöka byta bekantskapskrets? Inte umgås med människor som dricker och som förväntar sig att du också skall göra det? Om du är ärlig mot dig själv, vad har ni gemensamt förutom alkoholen? Jag menar, om ni inte kan ha roligt utan den?

Hej! Välkommen! Du är absolut inte ensam om dina tankar eller hur du känner. Jag har varit med på forumet 1 år till o från. Nu är jag med sen 4 dagar igen. Jag har precis som du inte druckit varje dag men 2-3 ggr oveckat och ofta alldeles för mycket. Det som gjort att jag inte kunnat hålla mig nykter tror jag är att det mesta man gör utanför jobbet inkluderar alkohol. Och eftersom man varit glad i att dricka så har jag bara såna vänner. Jag har varit rädd att bli utanför. Men jag vill verkligen bort från det nu och ska göra ett ärligt försök. Jag ska skaffa gymkort mm Sen tror jag verkligen på alla kloka här att man kan ha roligt utan alkohol. För det första minns man ju allt sen slipper man ha ångest o må dåligt.Men du är ju jätteduktig som klarat det så länge, Fösök motivera dig att stanna kvar i nykterheten. Jag tror ingen du dejtar tar illa upp om du är nykter, inget att ha i såna fall. Kram

Det var en rätt djup och märkligt mäktig känsla som blixtrade till inom mig en sekund när jag i min stillhet reste mig upp från sängen för en halvtimme sen drygt. Detta då jag kom på att jag inte hade varit helt nykter och alkoholfri så här länge i tidsföljd sen jag var i tonåren. Mer eller mindre ständigt berusad i långt mer än trettiofem år alltså.

Kände mig ett par sekunder lite ensam, helt tom och rätt så chockad. Detta då jag kände mig som sista man på Skansen liksom. Men då kom orden från skriften om Guds son Herren Jesus till mig som en inre tröstens lugnande och varma känsla. Kunde riktigt höra orden:

Var inte rädd – Jag är med dig alla dagar intill tidens ände. Denna lugnande känsla hade jag samtidigt som jag kunde minnas de sista tonerna och verserna från lyriken i en gammal sång som hade varit närvarande och med i min lite förvirrade dröm som nu tonat bort.

Det var några nästan änglalika körer som ekade i fjärran till tonerna av den rätt så klassiska countrylåten, Green Green Grass Of Home. Det är nog rätt mycket återställning och städning av hjärnan som pågår just nu. Har väl även rätt mycket att ta igen som nykter kan jag tro. Men det går nog bra om man gör som man gör, och tar allt lugnt och som det kommer stegvis.

Man kan känna sig ensam och tom ibland, men förlitar man sig bara som vanligt på skaparen Gud och hans godhet, och så klart även Herren Jesus vägledning och stöd, så går det nog faktiskt bra att ta sig fram som alkoholfri det är jag då rätt övertygad om. För har i stunden kommit i balans igen och har inget sug efter någon skadlig alkohol heller som ett, det mentala psykologiska sinnets stödhjul. Har faktiskt konstigt nog inte heller något behov av lugnande medicin i stunden heller, vilket jag då är rätt så tacksam för.

Ha det gott mina vänner!

@Mycolia
Hej, jag upplever det väldigt sunt att vara särbo då man är tillsammans med någon i aktivt missbruk. Att få rå om sig själv i lugn och ro, för missbruk tär - både för den beroende och den anhöriga. Du överreagerar inte tänker jag, ens upplevelser kan inte ha fel.
KRAM.

Hej!

Mitt första inlägg här. Ber om ursäkt på förhand om det inte är här man skriver eller ja, om jag gör nåt fel, haha.

Jag är 27 år, kvinna, Stockholm.

Har under många år haft problemet att jag ofta dricker för mycket. Inte så att det skett ofta, jag har inte druckit varje dag, kanske 1-2 dagar i veckan, helgen eller när jag nu är ledig från jobb (resturangbranschen). jag har kunnat gått perioder utan alkohol, men när jag väl dricker så händer det ofta att det blir för mycket.

Jag har nu inte druckit på ungefär ett halvår, och visst har jag tagit tag i många gamla hobbies som att måla, pyssla hemma, diverse projekt. Men jag har blivit helt jävla isolerad.

Visst, man kan gå ut o ta en fika, men för mig personligen tycker jag inte det alls är i närheten lika kul som en festkväll med polarna på stan.

Visst, man kan ta en alkoholfri öl, men det är inte samma sak.

Visst, man kan säga att allt e lika kul ändå, men jag kan inte hjälpa att jag inte känner så. Jag försöker, verkligen.

Mitt mål är total nykterhet men motivationen tryter. Känner att jag inte kan dejta, för alla vill ta en öl. Så jag gör inte det.

Med mina kompisar (inte så många) är ofta alkohol involverat, så jag har slutat komma dit.

Med kollegor och jobb, kan jag inte gå på Aw.

I början var det skönt att få tid med mig själv, men jag börjar tappa motivationen.

Känner mig deprimerad. Och jag har läst att detta ofta infaller veckor efter man slutat dricka, men i mitt fall kom det som ett magplask nu 4-5 månader efter sista droppen.

Känner inte att jag har lust till nåt, allt känns hopplöst.

Mina föräldrar har ställt ultimatum på mig att inte dricka, men de har bara sett alla gångerna det inte gått bra, aldrig de bra. Jag vet inte.

Jag vacklar. Känner mig helt jävla ensam om dessa tankar med.

Snälla säg att jag inte är ensam. Hur har ni hanterat detta?

Mvh,
J

Jag har börjat med Antabus, efter mycket, mycket vin och dåligt mående. Detta hjälper mig otroligt!! Inte ständiga tankar på om, när, hur jag ska dricka.
Provade annan medicin vid årsskiftet men den hjälpte bara ett tag.