Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie fy vilken jobbig dag det måste varit! Men huuuuuuuur kan man glömma kaffe?

Kvällsavstämning ✅
Det blev en oerhört inaktiv och ledig dag idag. Har bara brytt mig om mig själv i hemmets tomma vrå. Det var länge sedan jag var så mentalt dränerad som idag. Gårdagen satte sina spår.

Hade det varit på "den gamla goda tiden" hade jag definitivt druckit vin idag och unnat mig "guld(skit)kant(rand)" på den grå vardagen. Så icke idag. Har dock konsumerat 3,5L bubbelvatten och kom på nu att jag glömt dricka kaffe ☕️ HUR kunde det hända? Jaja, får kompensera för det imorgon på jobbet. Nu ska jag sova och önskar er alla god natt 🌙
🩵

@LAO ❤️

@Molnet Hoppas du fick en fin samvaro med dottern 🥰.
Blir också lite nyfiken på din oro för sommaren. Vill du sätta ord på den så lyssnar jag gärna. Önskar dig en god natts sömn 😴 🤗

Synd att inte redigeringsfunktionen finns som tidigare. Jag läser inte alltid innan jag sänder iväg det till universum.

Jag får öva på det. Att läsa innan jag klickar på spara.

Går in och läser här idag. Är sjuk och vill inte smitta min pojkvän. Stannar hemma från jobbet. Min pojkvän gick till jobbet och jag var kvar hos honom till efter lunch. Sedan ett år har jag en nyckel till hans hem. Vi är nästan bara där. En dag hos mig de senaste 8 månaderna. Han bor "bättre". Fast jag har det mysigt ändå. Men nu när jag är hos mig själv idag så kan jag känna ett slags obehag. En sorg. Som väldigt sällan är närvarande i mitt nya liv.

Det finns spår av att jag levt i ett förhållande med en man som levt i ett missbruk. Jag har ont i halsen och är trött. Att vara hemma idag känns tungt. Jag har ingen energi alls och jag orkar inte göra så mycket.

Det är intressant. Vart vänder jag mig då. Jag går in här och läser i din tråd @has.

Och jag tänker att det är inget fel på någon av oss. Vi har en erfarenhet som jag inte önskar någon annan. Men när vi väl inser hur det ligger till.

Då tar vi oss vidare.

Vi är starka. Och den här gemenskapen sveper om mig som en varm filt med värme.

Jag önskar att jag befann mig i en trädgård mer er alla tillsammans. Där vi delade god mat och berättelser. Där vi tröstade, grät och skrattade. Där alla fick sin tid att berätta. Och där alla lyssnade utan att någon avbröt.

Där tiden inte tog slut, utan där den stod still en stund.

I min värld tar jag hjälp av karaktär som blivit stöd under min tidigare process.

Jag är realistisk, men ändå så fantiserar jag om en vänskaplig förening där vi möts i det verkliga livet.

Det hjälper mig dagar som denna.

Det är inget fel på någon av oss. Vi trodde på kärleken och så fastnade vi i klorna på duktiga manipulatorer.

Ta hand om dig.

Du kommer få precis som du önskar. Du är på god väg.

Kram!

Och

Länge sedan jag skrev här.
Förutom att jag har svårt att dricka måttligt har jag även ett antal kilon för mycket. De har kommit smygande efter klimakteriet. Eftersom jag gillar att vara fysiskt aktiv och rörelse är en viktig del av livet stör det mig att vara överviktig. Nu handlar det inte om jättemånga kilo, men ändå behöver minst tio av dem bort. Dessutom sätter överkonsumtion av vin en kväll igång blodsockersvängningar nästa dag och då äter jag ofta fel och för mycket.
Har länge funderat på att prova Ozempic, men vill helst lösa problemet med sund kost och motion, vilket i bästa fall bara gör att jag inte ökar mer i vikt.
Nyligen såg jag en artikel som handlade om att Ozempic även kunde mildra alkoholsug. Det avgjorde saken. Ordnade recept via videoläkare och pickar mig nu i magen en gång i veckan.
De senaste två veckorna har jag kunnat dricka med måtta! Visst, suget kommer som vanligt i vissa situationer, men jag kan bestämma mig för en mängd och sen sluta. Inte plättlätt, men det går.
Har på dessa veckor också tappat 1,1 kg. Perfekt att få hjälp med suget och samtidigt sakta tappa vikt.
Är det någon annan som har erfarenhet av detta?

@Ursus, men ibland faller jag tillbaka. Skillnaden är att jag inte är för hård mot mig själv och inget som en kan stuva in i garderoben och tro att det ska stanna där.

@Greta68 jag lyckas inte heller alltid och faller tillbaka.

@mtb-cyklist dock lyckas jag ju inte och faller tillbaka.

Hej,
Jag har tagit Antabus i 3 veckor och det har gått bra, Vet vara inte hur jag ska hantera min omgivning inkl min man ? Han dricker som förut måttligt men det är ändå jobbig för mig att se.
Vilka krav kan jag ställa på honom/dem för att stötta mig?
Svårt att bejaka själv samt att behålla vänner som förut.

Två veckor i alkoholfrihet nu. Känns bra. På torsdag är det sommarfest på jobbet. Jag hjälper till med att arrangera den så det är sedan tidigare tänkt att jag ändå skulle vara nykter då. Det har oftast varit ganska enkelt att avstå vid de tillfällena, många dricker alkoholfritt utan att nån undrar. Känns också som att yngre generationer inte dricker så mycket längre. Mitt drickande har ju skett mest hemma så det är ju där "risken" finns för mig. Så jag fortsätter att ladda på med kunskap och att läsa på om beroende.

tack alla!!!

@Molnet att hänga med dottern låter som en jättefin dag. Kul att du tycker att personalfest är kul. Skälv så avskyr jag dessa tillställningar men det beror nog på att jag har oftast planerat sådana samt att folk efter några järn ska prata lön eller komma med idéer om hur saker och ting ska styras. Skönt att ha släppt sånt men är nog så färgad av åren att jag inte ser fortfarande fram mot dessa tillställningar eller konferenser, men många gör det. Pepsi Max, asapartan, brrr och blä… :-) men 1000 ggr bättre än alkohol.

Du skriver om oro inför sommaren. Vad beror det på? Är de tunt alkohol eller annat? Om inte 3-veckorskursen hjälper så finns många här för stöd och så mycket hjälp vi kan ge dig.

@Lobster Jag ser framemot att vara hälsosam/nykter/rörlig i sommar. Kommer har flera sociala sammanhang där jag vet bubblet flödar men känner mig bekväm med att inte dricka. De senaste somrarna har jag inte druckit annat än i smyg. Dvs ”alla” vet att jag inte dricker längre…. Det känns skönt! Det ska också bli skönt att få vila och ta det lugnt, gå långa promenader, åka båt, gå på restaurang, umgås med vänner och familj och framförallt ta dagen som den kommer.
Haft matkassar tidigare men vissa i min familj är kinkiga så har slutat…. Kanske dags för nytt försök, vissa har blivit äldre🤣.
Stor 🥰

@JHL - tack för input, tack för att du bryr dig.
Ja, jag kan tänka mig att här finns många med ADHD.
Ideell förening är säkert en bra idé, jag har funderat på att bli läxhjälpare till exempel.

Ja, verkligen. Jag vill känna det igen, många gånger. Men det gäller ju att bryta en vana med alkoholen, och det är svårt. Titta bara på liknande, kanske mindre livshotande "egenheter" man kan ha. Men som jag misskött mig under åren, ätit fel och senaste decenniet druckit alldeles för mycket så kan jag ändå känna en tacksamhet att jag faktiskt är frisk, och faktiskt lever fortfarande.

@Antonia hej,
”Jag kämpar med känslan av leda” och ”Funderar på vad jag ska fylla mitt ADHD-liv med nu” två problembeskrivningar att fundera över för att få en så enkel resa mot nykterhet som möjligt. Kanske någon ideell förening vara något att kanalisera energi på? Något intresse som har blivit liggande som du kan ta upp igen? I övrigt så skriver @Carisie det bra i inlägget från 2025-05-11. Kanske kan alkoholhjälpens hjälptelefon vara ett stöd att sortera tankarna. Det finns några som är öppna med deras ADHD, i deras trådar kanske det finns något att ta efter alt be dem om hjälp med nycklar och hur de ser på saker och ting.

@Lady175 skäms inte. Det händer många och det viktiga är vad du gör nu och vilka erfarenheter du bygger vidare på. Vi finns här och tror på, stödjer och hejar på dig.

@Andrahalvlek, det vore bra att må stadiet att det skulle vara lika främmande att dricka alkohol som bensin. ”Nykter på vita knogar” har jag aldrig hört även om jag har varit med om ”white knuckle flights” några ggr i småplan i Afrika. Ta tag i något och håll i…
@Zalkin, vi får hänga här och stödja varandra, så ska vi ta oss igenom sommarens träningsläger med tillhörande utmaningar.
@Molnet, att hå hem tidigt kommer det nog bli oavsett :-), då jag har gått från att sitta uppe och supa på nätterna till att vara kvällstrött och morgonpigg vilket är mycket bättre. Behöver jag fly fältet för att det blir för jobbigt så kommer jag se det som en taktisk reträtt för att inte lida skada så jag kan vinna kriget, inga Pyrrhussegrar ska vinnas.

@Stark2025 det är tufft att gå igenom helt klart! Om en av någon anledning behöver ha kontakt tycker jag att det har hjälpt att inte gå med in i något som helst känslomässigt.

Till exempel: han; det här är så tufft, det är så jobbigt, det är så tragiskt. Jag: jo det är besvärligt med skilsmässor.

Och sedan bara observera vad som händer.

För mig upprepades exemplet ovan under flera timmar, sen när jag precis skulle gå kom vändningen: han; du är det ok för dig att jag ändrar min status på Facebook?👀

3 veckor in i separationen var det kanske inte det som stod högst upp på min ”att göra” lista, speciellt som betänketiden är 6 månader, men manipulationen blev ju väldigt tydlig.

Visst svarade jag, inga problem! Gick hem och plockade bort honom från sociala medier, eftersom jag förstod att det var ytterligare en arena för honom att manipulera mig på.

Den här tiden av observation och att själv inte följa med in i några diskussioner eller emotionella samtal har verkligen gett mig perspektiv. Och ett rätt så brutalt uppvaknande!

Alla är kanske inte lika manipulativa, men det kan vara väl värt att observera och hålla distans (även om en känner sig kall och till och med lite elak) för att få en bättre bild av vad som faktiskt pågår.

Ta hand om dig❣️

Har återupptagit programmet och även börjat bokföra intag igen. När jag tittade på tidigare bokförda dagar såg jag att jag hade 53 helt alkoholfria dagar, och tänkte först att "det är ju bra!". Sen kom jag ihåg att jag började bokföra för sju år sedan. (Med många uppehåll dock, så några fler alkoholfria dagar har jag skrapat ihop.)
Nå.
Nu känns det angeläget med en längre paus. Kanske de rekommenderade tre månaderna.
Jag kämpar med känslan av leda.
Funderar på vad jag ska fylla mitt ADHD-liv med nu. Är ju pensionär, eller jobbonär, men arbetar inte mycket. Har tidigare haft väldigt intensiva jobb, som passat min otåliga personlighet. Varvat maxjobbande med dämpande stora vinintag. En jämn och lugn lunk har aldrig någonsin varit min grej.
Jag behöver gasa och bromsa. Gärna tävla.
Ja, jag får väl försöka tävla i nykterhet nu då.

Håller med ovanstående och ge aldrig upp, vi har alla trillat dit. Ers undertecknad ett antal gånger, finns väl dokumenterat på detta forum men lärt mig en sak. Aldrig skämmas utan rakryggat komma tillbaka. Vi hjälps åt!

Och som sagt - ring hjälplinjen. Varit ovärderlig för mig.

@Lobster ja jag ska göra det , tack för att du finns

Jag tycker att du ska ringa hjälplinjen och få guidning i hur du ska hantera de här första dagarna!🤗