Senaste kommentarerna i forumet

Hej @ulerger! Jag förstår att det känns skrämmande att vara utan vinet, om det har fyllt funktionen att dämpa symptom på nervsmärta.
Och samtidigt kan det finnas allvarliga risker med att blanda alkohol med vissa läkemedel. Kan det vara ett alternativ för dig att kontakta din läkare eller en beroendemottagning och få lite råd kring hur du ska tänka?

Såhär står det på FASS om Saroten och alkohol: "Du bör inte dricka alkohol under behandling med detta läkemedel eftersom de sedativa effekterna (såsom dåsighet och slöhet) kan förvärras."
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19631018000072

Ta hand om dig!
/Jenny, Alkoholhjälpen

@Aronia låter som du fattat ett beslut. Att han väljer mellan er eller alkoholen. Och det är så bra. Så starkt.
Har du en plan framåt, om han väljer fel?

@Lizziedays det är ju det där, dricker så han blir en annan person, korkad som du skriver. Samma var det för mig, helt plötsligt lever man med en person som man aldrig någonsin hade valt från början.
Jag tror det är där du behöver fundera. Han vill uppenbarligen inte se att alkoholen är något problem. Men för dig är det ett jätteproblem.
Vill han inte prata om det, vill han inte se problemet då hade jag backat lite. Du skriver att ni är särbos. Ses lite mindre ett tag och se hur det känns för dig. Hur känns det om ni pratar i telefon på kvällen och han är full? Vad vill DU?

@Åsa M den där jäkla alkoholen, hur den förändrar personer, förstör livet för så många.
Förändrade honom till någon som var sur och butter, såklart kanske abstinens och dåligt samvete. Hans ångest över att han förstod att jag började ledsna totalt på att han var full.

@gros19 tänker att jag ska gå på lite alanon möten framöver. Vårt äktenskap höll på att rasa pga alkoholen. Jag är i bitar pga alkoholen.
Måste börja jobba lite med det. Men skuldkänslorna kommer och går.

Den psykolog jag fick från vårdcentralen var helt värdelös så jag ska söka upp ngn ny här framöver.

@Carisie tack. Ja det är väl det som är det svåra just nu. Vad vill jag?

De här månaderna har jag mest farit omkring, arg, här hemma på gården, och tagit hand om allt som blivit liggande när någon med långt gången alkoholism inte orkat göra något. Och då kommer ju tankarna, tänk om jag hade tagit tag i detta tidigare? Men samtidigt vet jag ju, att jag inte kunde börja slänga hans saker för att jag ville rensa upp och hålla snyggt. Men den djäkla tanken kommer ändå.

Jag tror inte man kan förhindra att någon annan mår dåligt. Man kanske kan avlasta lite och lindra lite, men mer är svårt att göra. Förstår att det är oerhört tungt och chocken gör att man inte kan tänka klart. Ta hand om dig, prata med kurator, det hjälper. Det tar tid att förstå och lära sig hantera det, sorgen går aldrig över.

@vår2022 Det är verkligen så oerhört komplicerat som du beskriver och jag började bära båda mina föräldrars känslor redan som liten flicka, då är det ju inte konstigt att det är svårt att ta sig ur. Jag kan även bära andras känslor om jag tycker om någon som öppnar sig för mig tar jag lätt över deras sorg och blir väldigt deppig. Jag vill kunna bygga upp något mellan mig och andras känslor men hur gör man? Kram❤️

Jag tänker så här. Byt ut ordet "alkohol" mot "porr", "casinospel", "narkotika", "dataspel" eller något annat som går att missbruka som blir farligt. Känn sedan efter: känns det okej att vår relation handlar så mycket om det här? Ska alla våra bråk och diskussioner handla om användning av det här, begränsning av det här, hur mycket tid som läggs på det här, vad vi tycker om den andres åsikt om det här?
Det är så lätt hänt att alkoholism blir normaliserat, som om det är något man kan "jobba med". Problemet är att det är en sjukdom som är progressiv. Är den sjuke inte medveten om det eller saknar sjukdomsinsikt kommer det bara bli värre. Du kan inte älska honom frisk. Klart man kan diskutera vilka mängder av alkohol som är okej men gränserna förskjuts så lätt. Innan mitt ex hade jag nog sagt att min gräns går vid fylla, det tolererar jag inte. Nu går min gräns vid personer som dricker före kl. 17-18 på eftermiddagen och som inte kan stanna vid 1-2 glas. Man måste jobba med sig själv, det går inte att nå den som dricker. De måste komma fram dit själva...

@Varafrisk Jaha, jag blandade ihop din ålder med @andrahalvlek, ja då förstår jag. Jag hoppas du kommer på någon bra lösning, det tror jag säkert att du gör. Kram❤️

Sitter och gäspar här vid köksbordet fast jag har sovit rätt bra rent tidsmässigt om man räknar ihop de två passen av samlad sömn det blev genom att jag verkligen fokuserade på att få sova lite extra. Jag gick och lade mig igår klockan 21:00 och sov till 01:30 idag. Sedan gick jag upp och vandrade rumt lite i rummen, men tände ingen ljusstark lampa så att jag skulle mista sömnhormonet som väl fanns kvar i kroppen.

Gick sedan och lade mig och sov två timmar till, och vakande samt gjorde om proceduren med vandring i rummen och sov nog två timmar till. Hade tänkt att ta ett pass till. Men var då lite öm i ryggen, hade väl sovit, eller legat på ryggen längre tid i följd än vad kroppen var van vid. Tänkte ändå så smått då försöka att tvinga mig själv till ett till sovpass till. Men hade trots att jag var trött inte ork att fokusera på att var så rutinduktig och kanske få sova en eller två timmar till. Så då hamnade man här i köket och slog på datorn och började skriva detta tok.

Sedan så klädde på mig och, satte på mig mina plasttofflor och har nu på ren envishet varit utanför dörren och kastat de två soppåsarna som jag kände liksom hade stått och flinat åt mig tillräckligt länge i hallen. Har även följt min nya rutin att börja dagen med ett glas vatten på morgonen. Nu är det väl snart dags att köra igång med en kopp med varm mjölkchoklad och tre goda små limpsmörgåsar som jag vet att magen gillar som frukost.

D-vitamin har man ju funderat lite på att ta som kosttillskott och det finns ju i en liten mängd i mjölkprodukter då sådana ju numera ofta är berikade med vitaminen ifråga. Så man kan väl även räkna med att det finns lite sådan vitamin även i den goda mjukosten som man gillar. Den med smak något knepiga brustablett man tagit i förhoppning om en energiboost innehåller väl rikligt med konstgjorda B-vitaminer och en del hjälpämnen till dessa. Samt även lite magnesium och annat diverse som komplement för att väl hjälpa kroppen att kunna ta upp vitaminer en aning bättre.

Nog är det en hel vetenskap det här med vitaminer och mineraler som inte ens den läkare på vårdcentralen man har begåvats med verkar direkt hemma på alltså. Men det är väl som nån sa i nåt forum att de distribuerar ju mest symtomlindring i pillerform, vilket väl även är nåt som man med åren då har lärt sig så att säga. Men visst ska man ha respekt för vitaminer, speciellt de som kallas för fettlösliga.

Minns ju min gamla mor som kände sig trött och sliten för det mesta och satt igång at ta en om dan av en multitablett och upptäckte att hon mådde riktigt illa av tydligen nån vitamin i den kombinationen. Vilket väl inte är så konstigt då hon kanske vid tillfället för intag hade tillräcklig med fettlösliga vitaminer i kroppen. Man skulle väl göra ett blodprov som visade mer än bara det allra viktigaste som vårdcentraler klarar av att bistå med. Men har i nuläget inte lust att satsa en massa pengar på sånt. För sedan får man väl bara hälsoångest också om de hittar något uppseendeväckande.

Fredag är det i dag och fast klockan bara har passerat åtta lite drygt i skrivande stund denna morgon så har man varit ut med soporna och även tagit sig en stilla promenad i omgivningarna och minst fem hundra meter blev det väl. Det är väl som min gamle far sade att – Du kan ju allting alltså. Tja, så kanske det är, åtminstone de få stunder då Dystymi i form av enveten nedstämdhet, energibrist och ibland tyngre depression inte helt har sugit livsviljan ur en.

Såg att äpplena i en trädgård man passerade nu är färdiga. Men är inte så mycket för att tugga på hårda äpplen med dess skal. Men nog händer det väl vid nåt sällsynt tillfälle att man köper ett par gröna lätt syrligt uppfriskande äpplen och skalar och sen gör klyftor av vilket är det enklaste sättet för mig att få i mig denna frukt. Har aldrig gillat att få skal i tänderna. Man borde kanske blanda i ordning sig en liter med god äppeljuice senare idag sade mig nu magkänslan lite försynt.

Det märks att hösten smyger sig på så sakteliga, för nyponen var också på gång såg jag. Men sådana behöver man då inte fundera på att plocka då man har fin nyponsoppa i pulverform i skafferiet. Sånt gör sig faktiskt rätt bra till vaniljglass och lite goda mandelbiskvier. Det var länge sen man festade på nåt sånt, kanske dags i helgen eventuellt om man kommer sig för att vara lite extra huslig.

Mycket kan man allt fundera på en fredagsmorgon. Tänk inget alkoholsug har man då i alla fall i stunden vilket man väl får vara tacksam för Det var förresten kul att ni tittade in en sväng extra igår kväll @Carisie och @Andrahalvlek , sånt uppskattas.

Såg just att du @Sisyfos väl förstått det här med att det finns rätt så många vitaminer som det kan vara brist på. Men av erfarenhet så vet man väl hur mycket tid en vårdcentral och en genomsnittlig allmänläkare lägger ned på en patient med sjukersättning som väl kanske inte ses som direkt prioriterad. Men nu får man väl inte bli allt för mycket realist och deppa till. Fokuserar i stället nu på att ta mig en slurk mjölkchoklad och en god limpmacka liksom.

Ha det gott mina vänner!

Så sorgligt och så onödigt kan man tänker, men tyvärr kan man inte hindra någon från att ta sitt liv. Förstår dina tankar om du kunde gjort något. Naturligt för man vill ju ha det ogjort. Nu är det du som är kvar och mitt råd är att ta emot den hjälp du kan få. Terapeut vårdcentralen, kurator, sjukhuspräst etc. Det är mycket tankar och känslor du bär på. Vi anhöriga ställer nog alltid frågan - kunde jag förhindrat detta.

@Lizziedays Hej! Jag finns på ”andra”sidan i ”det vidare livet” och har varit alkoholfri snart 3 år och läste ditt inlägg. Det första jag tänker på är att du lägger all skuld på dig själv då du drack två dagar i rad för länge sedan och att du lägger skulden på dig att du öppna dörren till att dricka ”fritt”, två dagar i rad. Var och en måste ta sitt egna ansvar för sitt drickande, det kan ingen annan göra åt en. Som det låter tar du på dig ansvaret och skulden för att din fästman nu dricker två dagar i rad, kanske mer? Och att han utnyttjar det för att kunna dricka fritt. Tex om man kommit överens om att den som lägger sig sist släcker lampan, men att man en kväll glömmer och inte gör det, så innebär det ju inte att man slutar släcka lampan när man lägger sig sist, att överenskommelsen inte längre gäller. Att man nu kan strunta i överenskommelsen och göra som man vill pga av ett enda misstag. Man kan göra fel och sedan rätta till det, göra om, göra rätt. Ta sitt egna ansvar för det, gå upp och släcka lampan man glömt släcka, så lägg tillbaka ansvaret till honom.

Vad gäller alkohol och riskbruk så är det ju progressivt. Man börjar dricka mer, oftare, tål mer och kan lätt bli alkoholberoende och passerar riskbruksstadiet till missbruk. Det är verkligen jobbigt när man blir personlighetsförändrad genom alkohol. Minns själv hur annorlunda och förvridna mina tankar var som påverkad. Minns också hur jag gick från att dricka några dagar i veckan till att dricka allt fler dagar och slutligen varje dag pga mitt alkoholberoende. Ingen annan än jag själv kunde få mig att sluta drick. Jag gjorde det för att jag själv ville och insåg, fick insikt i att jag var alkoholberoende. Den romantiserade bilden av alkohol sprack, för det var allt annat än romantiskt. Alkoholen styrde slutligen helt mitt liv och mina tankar var helt fokuserade på när, var och hur jag skulle dricka.

Det är bra att du verkligen funderar på detta gällande alkohol och att du inte vill ha en alkoholist i ditt liv. Ställ krav på hur du vill att ditt liv ska se ut, vad ett äktenskap ska innehålla och ta endast ansvar för ditt liv. Man kan vara ett stöd och ett team, men men kan inte ta ansvar för någon annans liv.

Sköt om dig!❤️

Dag 20

@Andrahalvlek du har självklart rätt. Känns lite bättre nu på dag 19…

Bra förslag. Ska testa det.

@Påvägmothälsa Visst är det skönt med fredag! Jag har en lugn fredag framför mig. Avsmakningsmeny lät trevligt.

Ja, nu skapar vi en bra dag!

Äntligen fredag. Jag har två möten, inget av dem är väldigt krävande, det mesta har jag klarat av tidigare i veckan. Så skönt! Efter jobbet skall jag och min partner åka till en ny restaurang som vi inte provat förut, och äta en avsmakningsmeny. Det är ganska tidigt på kvällen, och det är bra eftersom jag arbetar imorgon. Ser fram emot kvällen. Nu skapar vi en bra dag 😊

@Carisie Hoppas att färden fortsatte utan förseningar och att du kom väl fram. Att sitta på buss, eller tåg ( jag flyger inte längre) tycker jag kan vara så skönt. Även om en vill, så finns det inga sysslor eller måsten. Bara vara - där och då. Samt att vara på väg. Det tycker jag om. Det vi gör här är ju, som du uppmärksammat i namnet på tråden, också en resa. En av livets viktigaste. Önskar dig en bra vistelse hos din mamma!

@vår2022 Tack för raderna, det blev en fin dag och kväll, med omsorg om mig själv. Först fick hemmet lite kärlek med omhändertagande av disk och tvätt. Sen åt jag goda rester, och drack god alkoholfri dryck. Tidigt i säng, som jag tycker om att lägga mig i tid! Somnade skönt trött.

Vill också slå ett slag för D-vitamin som framförallt hjälper min sambo som har årstidsbundna depressioner. På hen märker jag skillnad och när det är dags att hen börjar ta för året. Hen blir retlig och trött. D-vitamin finns väl i fet fisk och ägg bland annat? Men jag tror att det ska till rätt stora mängder om det enbart ska in via mat (och solljus för den delen). Så testa med en tablett med lagom dos. Några innehåller alldeles för mycket och kroppen kan inte göra sig av med för höga doser.
Har du kollat om det är någon annan brist du har Flarran? Din trötthet kanske har nån biologisk orsak. Jag tror som du att en bra och regelbunden kost är viktigast, men jag har haft en del brister trots att jag äter bra och varierat. Så testa dig fram du om du inte kan få nån läkare att ta lite prover.
Ha en fin dag!

Tack @Andrahalvlek och @urkis

Hejsan!
Det är inte första gången ni kommer att höra att jag är här på grund av min fästmans drickande. Egentligen är jag väl här också för min egen skull har jag också kommit fram till!;
Jag dricker inte en droppe;
Men är i förhållandet med min blivande make som dricker !; (och därav blir man ju psykiskt påverkad, om inte annat).

Hans drickande började egentligen med min naivitet.
Jag tänkte att han drack lite , och vi hade en regel som sa;
Aldrig dricka två dagar i rad;
Förrän jag inte riktigt tänkte mig för en dag;
När vi satt ute i hans trädgård vid hans groggbord som han skämtsamt kallar det; för att någon annan skämtar om det bordet och döpt det till det!;
Hursomhelst var drickan i kylskåpet;
Min dåvarande kära starkcider.
Jag hade druckit dagen innan;
Och tänkte inte på Cidern som en alkoholhaltig dryck;
Utan bara som saft typ!
Då säger pojkvännen till mig;
Lizziedays (har egentligen ett annat namn) ; Du har precis druckit två dagar i rad! Det skulle vi ju inte göra! I och med det mitt misstag;
Så har jag känt att jag inte kan be honom att lägga av med att dricka; nästan som dåligt samvete!
Och en gång i tiden , innan denna ovan beskrivna händelse så sa jag redan i början av förhållandet , att om du blir alkoholist så lämnar jag dig. Min pojkvän verkar vara Riskbrukare.
Jag vet med mig att när vi någon gång haft sex, så var vi tvungna att avbryta sexet för att han mådde illa och behövde spy.
Sedan bad han om ursäkt. Och det bestämdes mellan oss två att vi aldrig skulle ha sex när alkohol varit inblandat. Och det har funkat bra, den biten!

Igår hade han druckit , men det var inte märkbart; och vi hade det trevligt ihop överlag.
Idag när jag kommer till pojkvännen så har han druckit så att han blir ”korkad”.
Hur han då inte kan koncentrera sig;
Blir ett ego för att han pratar och blir sämre på att lyssna på mig; när han har druckit( oavsett vad vi pratar om).
Och så förstår han inte intellektuellt lika mycket när han har druckit så pass; utan hans förstånd blir i nivå med ett barns ( jag älskar honom , men kan inte frångå effekterna av hans drickande), och jag känner inte alls igen honom, när han blir sådan!;
det är ju inte den mannen som jag blev kär i;
Och i dessa situationer finner jag honom till viss del som frånstötande pga alkoholen; vad han gör mot sig (och mig; eller vad jag gör mot mig?; jag vet inte)!

Jag har testat att bara nämna alkoholen/ ölen för honom; prata med honom Casual om det!
Jag har testat att ta ett allvarligt snack med honom!;
Men hans attityd är alltid numera;
Att ;
-Har jag varit elak mot dig?( för då har jag enligt honom inget att klaga på)!
Och det har han i ord visserligen inte; Och heller aldrig slagit mig; och det kommer han aldrig göra, det vet jag!;

Nåväl; Idag såg vi på en ny tv-serie ihop ; och de pratade i filmen om hur det kärleksparet som serien porträtterade;
Hur de inte kunde prata med varandra!;
Min fästman ställde frågan utefter tv-pakets i seriens dilemma ;
Vad hade du gjort om vi inte kunde prata med varandra?;
Jag blev tyst ett tag och sa sedan att;
- då hade vi behövt vilja prata med varandra; kanske gå hos en terapeut; för ingen kommunikation Inger inget hopp och då kan man inte vara tillsammans.
Sedan tog jag upp hur glad jag var att serien tog upp det ämnet och för att han ställde den frågan;
För jag kände att vi inte kunde kommunicera angående alkoholen eftersom min fästman var så pass påverkad;
Så jag sa till honom att jag också var glad att serien av oss hade tittats på!;
För …;

Jag ville inte kommunicera med honom sa jag till honom;

-För alkoholen stör mig verkligen, sa jag till honom.
Och jag vet inte hur pass medveten han var i sina funderingar när han svarade vidare;
-Jaha!
Jag sa sedan att jag skulle hem.
Vi är Särbos och det KAN vara en lättnad när man vet att saker är som de är.

Under dagen när vi pratades vid på telefon; hade han inte varit full!;
Och då pratade vi på som vanligt, skärpta i varandras sällskap och hade det. hur trevligt som helst ;
Men så kommer alkoholen in i bilden…och hittar på Sattyg, som jag inte alls gillar.
Jag kan verkligen inte i sådana lägen skilja på alkoholen och honom som person;
Han är alkoholen; påverkad av alkoholen!;
Så känns det!;
Och Kanske att jag demoniserar?;
Men hur kan jag annars tänka?;
Kan jag tänka på ett annat sätt?
Ett sätt som inte glorifierar hans missbruk/Riskbruk?;
Ett sätt som inte heller ger alkoholen all skulden;
Jag menar egentligen;
VAD ÄR den fria viljan värd i ett alkoholberoende ; om den ändå klassas som sjukdom?;
Eller är det bara så att Riskbruk av alkohol är en sjukdom och att ta hjälp för att bli nykter ; är motsvarigheten till medicin för vad andra sjukdomar kan botas av; som en jämförelse?
Annars förstår jag verkligen inte!;

Men jag tänkte
att den här tråden skulle bli en slags Alkoholhjälpenblogg och inte bara ett forum , som också gör sin nytta; och är mitt andningshål; i denna jobbiga tillvaro!
Eller så har man alla dessa trådar i forumen ; för att det är en blogg;
Bara med olika syften och frågeställningar att besvara!?

@Kennie Hej Kennie 👋🏼
Det var Vårfrun som skrev att du drack enstaka glas och lyckades med det fint. Det kändes skönt eftersom jag är en udda fågel här. 🦅

Haha... ja jag kan relatera med rökningen. Sanningen är den att jag inte har svårt att se mig själv som helt alkoholfri - framför allt eftersom det går så bra såhär. Jag tänker ett steg och ett beslut i taget. Det enda jag inte tullar det minsta på är att drämma igen dörren helt i ansiktet på alkoholen om det skulle bli en enda fylla till. Det är nolltolerans!

Jag blev lite konfunderad först över att du refererade till mitt senaste inlägg.. men jag har ju startat en ny tråd 🧵

Nåväl. Mycket trevligt att träffa på den omtalade Kennie och jag följer gärna din progress och dina tankar kring det.
🩵

@vår2022 Ja, det är som att kompassen helt stilla vridit om, och att jag längtar åt det nya hållet. Ser fram emot det!