Senaste kommentarerna i forumet

Veckosummering: denna vecka har jag druckit alkohol vid två tillfällen: fredag och lördag. Förra veckan var det fyra, och veckan innan två. Det blir åtta tillfällen på tre veckor. Jag har hittills "slirat" en del på mina målsättningar och sen rätat upp mig. Det känns bra, framförallt när jag upplever känslan av att jag själv väljer. En vecka kvar på jobbet och sen är det två veckors segling igen. Dags att börja fundera på vad jag skall ha för målsättning då. Idag njuter jag av söndagsfrid och att jag börjar ändra mina mönster på ett bra sätt.

@Varafrisk Ja yinyoga är det många både överviktiga o stela som går på! Yinyoga är ett jättebra sätt att lugna ner nervsystemet. Vara i nuet. OM du hittar ett yogaställe i närheten, skulle jag rekommendera dig att gå dit. Då får du hjälp med rörelserna, och ofta (iaf hos oss) hjälper läraren även till att slappna av mentalt genom ledd meditation etc. Jag hade klasser i yinyoga för några år sedan, och flertalet kom pga utmattning. Att kroppen får vila och släppa spänningar påverkar hela nervsystemet. Och på köpet blir man mindre stel. Vad man inte får av yinyoga är styrka, eftersom man vilar i positionerna. Testa!!❤️

@Maja43 Hej 👋🏼 Jag förstår att det är ett stort steg. Men vad är egentligen alternativet? Fortsätta till du förlorar kropp & knopp? Jag jobbar inom intensivvården och jag lovar dig 100% att jag vet vad du inte vill ha.

Att dricka när livet nu är extra skakigt kommer inte att hjälpa mer än för stunden om ens då. Det skaver i mig när du säger att du var tvungen att dricka för att våga/orka skriva här.

Här är du alltid bland vänner - vänner som förmodligen kan vara "obekväma" genom att säga det du inte vill höra. Men också uppmuntrande och igenkännande. Jag tycker fortfarande att du ska försöka nyktra till lite och söka hjälp för allt du behöver hjälp med. Det GÅR att få en bättre framtid.
KRAM
🩵

God morgon alla ☕️
Snacka tröttmössa när jag sitter & skriver kvällsavstämning här? Vart är världen på väg? 😅

Ännu en arbetskväll väntar. Det är lite själsdödande just nu känner jag. Det enda positiva är att antalet dagar på jobbet sakta men säkert nöts ner. Igår kom flera läkare och sa att de tycker det är tråkigt att jag slutar men förstår till fullo mina skäl. Skönt ändå.

@påvögmothälsa Härligt att du höll din budget 🙏🏼 och har lite segling att se fram emot ⛵️

Hoppas alla får en fin dag
🩵

@danisa Skönt att du kunde sova bra. En rekommendation är att vara alkoholfri i 3 månader för att få en bra grund att stå på och så att hjärnan fått tid till återhämtning och balans. Kanske ska du sätta ett långt mål och sedan korta delmål, tex 1 vecka i taget. Fira varje nykter vecka på något sätt du uppskattar. Jag tänker att det viktigaste är att bli stabil i din nykterhet, det blir man strong av på olika sätt psykiskt och även att stärka kroppen fysiskt. Det hjälper också till med att blir stärkt psykiskt. Då kan man hantera livet och motgångar bättre.

Bra att du har kontakt med familjerådgivningen och ska få komma dit. Vet att det finns flera som provat på Mindler online, pskykologsamtal, och tyckt det varit bra. Det kostar endast 100 kr/gång och ingen större väntetid. Där skulle du kunna ta upp det du har behov att prata om och få stöd. Kolla på nätet och se vad du tycker.

Sköt om dig och bra jobbat! Fortsätt så! Kram❤️

@Sattva Tack för du tittar in h mig på lördagar❤️ Det låter som en superfin cykelväg t jobbet. Ja, Västkusten är verkligen så vackert! Brukar åka dit på olika årstider för naturen är vacker när som helst. Havet är magiskt.

@Himmelellerhelvette Tack❤️Känner din omtanke och medkänsla så stark. Det är fint med vänner här på forumet som läser och tittar in. Forumet är väldigt viktigt för mig i synnerhet nu för vad jag skriver om har jag ingen annan att dela med än här och m min terapeut. Min terapeut ska jag inte träffa förrän 31/8 så det är långt tills dess.

Ja… övergiven.. är sorglig känsla…och jag tror att den triggas mycket när jag känner mig ensam. Jag tänker även att jag behöver lära mig att stanna i känslan inte fly. Igår kväll blev det så jobbigt att tårarna kom och jag förstod inte varför.

Jag kan märka att jag får den känslan om jag inte träffat el pratat m min dotter på några dagar. Det behöver inte bero på att jag är orolig för henne utan jag tänker att hon fyller ett tomrum h mig. Min dotter har autistiska drag så om hon inte har ett behov av sällskap el hjälp så hör hon inte av sig. Jag är medveten och jag tänker att hon är min dotter och inte min vän och att jag är för beroende av henne. Tänker även att hennes sjukdom har påverkat hur det är. Är väldigt nära min son fast på ett annat vis.

Har tänkt en del på hur somrarna var i mitt barndomshem. Vi hade ”sommarbarn” fr Gbg under 15 somrar. Mina föräldrar började med det när jag var ca sju år. När jag var barn så skjutsade ju inte föräldrar sina barn så som man gör idag …jag hade en bit t närmsta lekkamrat så därför blev sommarbarn en lösning. Barn fick komma t landet och jag fick lekkamrater. Under nio, tio somrar var det tre flickor som kom varje år sedan kom det andra barn. På somrarna var huset fullt av sommarbarn och släktingar fr Skåne. Fastän det var kul kan jag idag minnas känslan av att inte vara sedd. Jag var ju van att inte ta plats. Jag ville inte att sommarbarnen skulle komma men grät när de åkte för det blev så tomt. Det blev mycket fokus på sommarbarnen för de hade ju inte sina föräldrar hos sig vilket jag hade men idag kan jag förstå att jag kände mig övergiven.

När det gäller sociala sammanhang som du beskriver @Himmelellerhelvette så tänker jag att det kan vara något på sikt för mig att göra. Jag har alltid varit den som bjudit hem kollegor ( inte nuvarande), frågat vänner om att gå på bio, konserter mm. Haft kompisar på middagar. Trodde när min son träffade sin sambo att vi skulle iaf någon gång träffa hans svärföräldrar. De är skilda men det är snart 30 år sedan. Föräldrarna bor ca tio mil bort fr oss. Vi har träffat mamman tre gånger och pappan inte en enda gång. Under sex år har han aldrig varit h sin dotter. För mig är det så främmande.

En del vänner säger hör av dig när du orkar. Jag brukar då säga …kan vi inte ta ett gemensamt ansvar….för jag vill ju gärna att någon hör av sig. Så min tanke är att när jag blir lite starkare försöka hitta sociala sammanhang som kan fylla på. Vad som känns väldigt viktigt först och främst är att få stabilitet i träningen, slopa snacks och onödigt sött samt komma igång med rörelser i mitt hem för min stelhet.

@Sattva är det så att yinyoga är en fin yogaform när man är nybörjare? Och mycket stel…. Jag tänkte söka lite på youtube för att göra lite rörelser hemma först. Bär på övervikt men det finns ju människor som bär på övervikt men som inte är superstela men jag är verkligen superstel.

Ok, söndag och sen ytterligare två lediga dagar. Har bokat in ansiktsbehandling och fotvård. Ska sätta mig ner och skriva lite för att det ska bli inte så rörigt i min hjärna. Vad jag ska fokusera på.

Glömde ju att skriva om vår älskade hund. Fyller 14 år på onsdag. Ska boka tid för vaccination och seniorkoll. Jag är så orolig för att inte inom så avlägsen tid kommer vi vara tvungna att ta beslutet att hennes liv måste avslutas. Hon hör inte, ser sämre, är osäker på sin kropp, gått ner i vikt och har ett ändrat beteende. Åh jag vill inte tänka på dagen hon inte finns 🥲

Ha en fin söndag☀️Kram😘

I onsdags promenerade jag ihop 14.614 steg och igår, ihop med äldsta dottern, fick jag ihop 16.507 steg. Man kan lugnt säga att jag är tillbaka efter knäskovet. Svullnaden har lagt sig, tack vare Ipren kanske? Jag är trött i benen, men det gör inte ont.

Fast idag tar jag det lite lugnare, nöjer mig med att fylla mina 70 min i aktivitetsklockan. Just nu har jag 70 min, 800 kcal och stå upp minst en minut 12 gg under 12 timmar som målsättning. Om ett tag ska jag utöka till 90 min träning (inkluderar även raska promenader) och 1000 kcal förbränning genom aktivitet. Det ska vara lite utmaning att fylla aktivitetshjulet, men inte svinsvårt.

Jag ska också nitiskt nöta mina 15 min styrketräning varje dag jag ska jobba. Precis innan jag klär på mig och går ut med hunden innan jobbet börjar. Stapla en vana ovanpå en annan tror jag på. Det är ingen avancerad styrketräning alls. 7 övningar x 20 rep. Från måndag utökar jag till 30 rep. Att det tar kort tid gör att det hinns med utan problem.

Nu jobbar jag söndag-onsdag. Ledig torsdag-söndag. Och på fredag reser vi till Småland och hjälper dottern och hennes sambo att flytta. Fjärde flytten, den här bara några mil. De lämnar tvåan och flyttar till hus med trädgård, 10 min med cykel till en fin badstrand. Vardagslyx som dottern säger. Hon säger också att på sikt ska de flytta hem till hemlänet igen, men först ska sambon etablera sig på sin arbetsplats ordentligt i några år. Det hus de köpt nu kommer de inte lägga ner jättemycket jobb på, och de tror att det är hyfsat lätt att sälja när det väl är dags.

Hon är så klok min dotter ❤️ Igår när vi promenerade i skogen hade vi djupa samtal om allt möjligt. Jag älskar våra samtal ❤️

Kram 🐘

@thompa90 Du har berättat att du inte riktigt vet varför du dricker och att livet runt omkring är bra. Jag tänker att du dricker för att du är alkoholberoende. Hjärnan har blivit alkoholberoende och den har blivit inlärd till det och gjort det till en vana och rutin att dricka. Uppehåll håller några dagar och sedan kommer abstinensen efter alkohol. Ett alkoholberoende. Då är det största fokuset i livet på alkohol, när, var och hur ska det intas och förbrukas. Ofta finns det underliggande problem som gör att man vill döva och komma bort från allt en stund.

När man dricker så är det svårt att få tag på sina äkta känslor och de begravs och bedövas återkommande. Kanske känner man igen ”problemet” som stress, tristess eller annat, men skrapar man mer på djupet så står det ofta för något annat. Kanske ser inte livet riktigt ut som man önskar, kanske får man inte sina behov tillgodosedda, kanske finns det ett missnöje, kanske blir man inte sedd, kanske kör man över sina önskningar och gör allt för andra. Man dricker för att slippa ta itu med skav inuti för man borde vara nöjd och glad med det man har. Det handlar bara om stress och tristess. Det blir bättre. Man mörkar problem för sig själv och mörkar även sitt drickande. Kanske är man inte van att jobba med sina innersta känslor och var man ska börja.

Jag tänker att bli nykter många gånger försvåras av alla nakna känslor som kommer upp, utan bedövning och alkoholfilter. Sedan också den inlärda beroende alkoholhjärnan som skriker efter bedövning/alkohol pga abstinens och när känslorna blir lite jobbiga. Stress kommer när man måste mobilisera resurser för att kunna hantera olika typer av krav och då slår triggers och alkoholhjärnan till att vilja dricka för att dämpa stress. Det blir en ond cirkel, och hjärnan blir också stressad av all alkohol och skriker samtidigt efter mer för att dämpa stressen. Då kommer också lätt ångesten som en reaktion på stress och med starka känslor av oro.

En lösning för att komma ur denna onda cirkel är att vara nykter en längre tid. Låta hjärnan få återhämta sig från alkoholen och komma i balans igen. Stress och ångest dämpas. Man kan tänka klarare och få kontakt med sina innersta känslor och behov. Bättre förstå hur man mår innerst inne för man kan inte fly från det, bara dämpa och självskada sig med alkohol, men aldrig komma ur och lösa något. Det kan vara en jobbig process men enda vägen ut är vägen in, i sig själv. Men det är också en spännande process om man nyfiket undersöker sig själv, vem man är och hur man mår. Som nykter mår man mycket bättre och kan även hantera livet och motgångar bättre.

Då kommer du också bättre kunna känna vad du egentligen känner, vad du har för behov, var din gräns går och fokusera på dig själv och hur du vill att ditt liv ska se ut och vad det ska innehålla. Inte anpassa dig efter andras behov utan efter dina egna behov.

Som du säger alkoholen är inte lösningen, tvärtom! Kämpa på nu, en dag i taget!❤️

God söndagsmorgon! Nu är det kaffe på sängen i lugn och ro, andra dagen på en härlig ledig helg. Vi hade en fin dag igår och var iväg och förberedde båten inför mer segling nästa vecka😊 Kvällens avslutades på restaurang med bonusbarn och partner. Jag höll mitt måttliga mål med enheter och mår bra idag. @Carisie Härlig liknelse med Gandalf 😍 Hoppas att du får en bra dag. Jobbar du idag också?

Idag skulle det varit den sjunde dagen, men det är det inte. I fredags blev det två glas och igår fyra. Är enormt besviken på mig själv. Helgen blev inte vad jag förväntade mig och stämningen här hemma har inte varit så god. Förstår att jag inte kan hänga upp min nykterhet på andras mående, utan den/ jag måste hålla oavsett vindarna som blåser runt omkring mig. Det är bara så svårt när det är storm inuti mig själv. Jag vänder mig till er här på forumet för stöd. Vill vara helt ärlig här.

Nu tar vi nya tag @ kirskål! Hoppas nu bara att jag slipper den värsta abstinensen en gång till😱

@Sattva Tack för pepp ❤️

@Kirskål Tack snälla för dom orden😊

@Varafrisk Jag ville ha sällskapet som är på puben,ölen var sekundärt. Det var trevligt men ölen gav inget mer än att jag blev trött. Ganska värdelöst! Känns faktiskt bra🙂 Ha det fint!

Nu har jag sovit ut ordentligt. Verkade inte ta lika lång tid att få bra sömn efter det här återfallet. Jag har satt upp ett nytt mål. Alkoholfri i 2 månader. Tänker jag rätt i att sätt upp fler korta mål, en ett långt?
Så behöver jag prioritera mina egna behov. Har någon något bra tips, bok eller så?

@Sattva Håller med om att ❤️ var en bra grej fast som du gör att du tittar in hos flera ibland med ett par ord ibland någon mening är jättefint då vet man också vem som tittat in (ruskigt lång mening).

Även om ditt beslut känns rätt m att maken flyttar så är det klart att det blir tomt framför allt med hunden. Hundar visar ju alltid kärlek.

Ser fram emot när du tittar in på lördagar och skriver. Det är så intressant att läsa hur det går för dig.

Ha en fin vecka! Kram 🥰

@Tombor Åh Grattis till tio nyktra dagar! Det kändes ganska bra eller hur? Här på forumet brukar man säga att man ska testa tre månader först. Nu har ju inte du druckit varje dag men det handlar om kroppens möjlighet till att reparera sig.
När du drack i fredags hade du någon diskussion med dig själv först eller gick det på ren vana? Men skönt att du kom t insikten att det inte gav dig något. Det är ungefär som där jag befinner mig nu …äter snacks av gammal vana…smakar egentligen inget vidare så det måste jag sluta med!

Ha en fin söndag☀️Kram 🤗

Jag fortsätter att må bra ,ta en dag i taget.Jag vill inte sväva ut och börja tänka framåt i detta beslut.Har läst lite här och känner stor igenkänning i många inlägg.Förlåter mig själv och slår mig inte så hårt.Vill inte känna mig dålig.Förstår att jag är maktlös och att jag inte kan ta ett glas.Tack för en till må bra dag🙏

Hur gör ni för att hantera stora känslor? Ett tag har min fru sagt att känslorna svalnat, men det har varit lite fram och tillbaka den senaste tiden. Ibland säger hon att allt är jättebra och ibland säger hon att vi nog svalnat i vår förälskelse. Jag har anat att det är nåt mer.. igår berättade hon att hon har känslor för en annan kille som hon vill utforska men hon vill inte lämna mig. Hon vill alltså göra det medans vi är i relation. Hon vill ha ett öppet förhållande för att få den nykära känslan på annat håll för den har inte vi kvar, vilket kanske är naturligt efter 15 år tillsammans..

Jag vet inte vad jag känner. Det känns som enda sättet att ha henne kvar att låta henne gå utanför gränserna om det baseras på ömsesidig tillit. Men det är mycket ångest inblandat. Kanske främst att jag riktar det mot mig själv. Varför räcker jag inte till, vad har jag gjort fel, varför är jag sån som jag är.

Hur som helst vet jag att alkoholen inte är lösningen och jag ska vara nykter idag. En dag i taget.

@glufsan Jag tror inte du kan få honom att inse det, om du inte tar hjälp utifrån och så att säga eskalerar situationen. Själv pratade jag med mitt ex' chef vilket ledde till att hans missbruk uppmärksammades, han lades in på sjukhus, blev sjukskriven, omplacerad och arbetstränade länge. Det är tre år sedan nu och han får inte sitt gamla jobb tillbaka för problemen är kvar.
När jag läser det du skriver undrar jag om du har reflekterat över hur mycket ditt medberoende påverkar dig. Du beskriver att du dricker med honom för att hans problem inte ska verka lika stort. Du städar och fixar och försöker mildra konsekvenserna, men till vilken nytta? Som du själv säger verkar han inte se sin konsumtion som ett problem. Man kan inte älska någon frisk. Om han vill ta hjälp så är det upp till honom. Ultimatum fungerar inte. Det är du som måste bestämma om du vill leva med en missbrukare eller inte och du måste fundera på att dra, och hålla, gränser. Har du funderat på det? Om det var en vän som hade berättat det här, vad hade du rått dem att göra?

@Kirskål bra jobbat! Tror det är viktigt att som du verkligen ha inställningen klar för sig innan man går dit och vara förberedd på ev ”tjat”. Ännu en söndags morgon jag får chansen att vakna nykter idag :)

@TessanTuss tack! Ja det gick bra, nej svårt att argumentera mot att vara nykter när man kör!

@Carisie Tack även du för att du tagit dig tid för mig. Jag tror på allt du säger, har bara så väldigt svårt att ta steget. Det är så stort.

@Se klart Tack för att du tog dig tid. Det betyder mycket. Jag har inte vågat surfa in här, dels för skammen att bara inse själv att jag har problem, sen att googla efter nån sorts hjälp och sen att våga skriva. Ikväll var familjen borta och jag lånade min mammas lägenhet för att komma bort och ostört kunna kolla runt på sidan. Har inte oväntat druckit också för att våga skriva.

Jag ska försöka kolla runt på sidan efter programmet du pratar om. Tack för stöd och pepp...

Hej @maja43
Vi är bra på att läsa inlägg här på forumet- det är liksom det vi gör 🤗
Du verkar ha haft det väldigt kämpigt under lång tid och med alkohol som bränsle blir det ännu kämpigare. Jag förstår också att det känns övermäktigt- livet, ekonomin, alkoholen, relationen.
Var börjar man? Jag kan inte råda dig kring det som har med hela livet att göra, men en sak vet jag med säkerhet- och det är att alkoholstopp efter bara några dagar- nån vecka- gör det lättare att sortera och prioritera, och leva.
Det kan jag lova.
Läs mycket här på forumet så kommer du att hitta massor av tips och råd- på allt från strategier till böcker och poddar.
Testa att göra programmet här på alkoholhjälpen. Och så brukar man råda att ta en första paus på 3 månader för att kropp och hjärna ska återställa sig något, och man kan känna efter och ta nya beslut.
Du skriver inte så mycket om ditt drickande och jag vet inte hur dina tankar går. Jag känner väldigt mycket igen mig i att vara skör och lite känslig som barn. Min specifika hjärna kan inte hantera alkohol något vidare (gäller de flesta hjärnor faktiskt) och jag har slutat helt med alkohol sedan 4,5 år.
Jag vaknar numera på morgnarna och känner lust och förväntan, de allra flesta dagar. Jag älskar att gå och lägga mig nykter, jag har blivit livsmodig och mycket rädsla som gick på ”default” har försvunnit i takt med att jag blivit nykter.
Mitt förslag- och verklig uppmuntran- är att ta tag i alkoholen, och då också få energi att söka hjälp och stöd inom vården. Ge inte upp! Men jag har följt så många här på forumet genom åren som lyckas ta sig igenom omfattande livskriser.och depressioner, och där har nykterheten varit helt avgörande.
Du skriver här! Det är stort och viktigt! Här finns massor av stöd, råd och hjälp.
Heja dig nu! Kram. 🥰

Såhär…jag var tidigare gift med en man som drack en del på helgerna. När vi skildes blev det mer och mer vilket jag kunde se då vi bodde kvar i samma hus fast varsin lägenhet. Det låg vinboxar och ölburkar i varenda litet skåp nere i källaren tex, hans nya hade nolltolerans så han försökte väl dölja det så…det gick ju bra tills han åkte dit för rattfylla!!
Iallafall, efter flera år som singel träffade jag för 1,5 år sedan den man jag nu lever med. Han drack inte, det var det största och bästa med honom innan vi ens träffat. Han hade inte druckit nåt på 2 år berättade han. Jag drack ju inte heller, dels för att jag inte tycker det är gott och dels för att jag såklart blivit anti pga tidigare förhållande.
Vi träffades ca en månad innan jul.
På julafton jobbade jag kväll men var välkommen hem till honom efter det, han hämtade mig tom.
Väl hemma hos honom tar han fram öl. Julöl såklart. Då är det väl ok…
Sen dess har det fortsatt varje helg. Fredag och lördag. Långa perioder även 6 eller rent av 12 folköl på söndagar. Och onsdagar. 10 stora starköl på fredagen och samma på lördagen.
Jag har börjat dricka med honom honom för att det inte lika mycket ska se ut som att han har problem och super. Ikväll drack jag två små öl och en liten cider. Den första ölen tog mig en timme att få ner. Jag tycker inte det är gott men jag vill inte ”vara tråkig” och tjurig som jag annars kan anses vara. Jag bör inte ens dricka då jag har diabetes ska jag väl tillägga.
Han sa igår att nej imorgon ska jag inte dricka, men idag talade han om att han skulle köpa 6 öl för några av dom han drack igår var såååå goda. När dom 6 ölen började närma sig sitt slut ikväll föreslog han att vi skulle gå ner på restaurangen mittemot…nej det ska vi inte sa jag. Konstigt att det alltid är du som ska bestämma reglerna sa han då. Fast du skulle inte ens dricka idag lovade du igår? Till saken hör att han lovade för längesen att inte dricka när vi har hans barn. Det höll en helg som mest. Hans barn är här nu. Det är inte ok, den äldsta som är 17 super varenda helg och det finns alkoholism på båda föräldrarnas sida. Jag försöker trycka på att han ska vara en förebild men ska inte lägga mig i,
Hursom, efter dom 6 ölen var det dags för sista promenaden med hunden. Han knatade på snabbt så jag knappt hann med o sa inte ett ord. Kommer in, går på toa medans jag bäddar upp. Lägger sig och drar kudden över huvudet. När ölen är slut och man inte blev så onykter som man ville är kvällen definitivt slut. Punkt. Jag blev arg, kanske råkade säga att han är alkis (när han inte drack under dom två åren gick han på beroendecentrum, just sayin) och det tog ju skruv såklart. Säger jag det en gång till åker jag ut, jag har problem och borde söka hjälp, osv…allt bemöts med aggressivitet och förnekelse. Och tro mig, jag har försökt ta upp det här nör han är nykter och jag är lugn och fin. Det går inte.
När han dricker är han aldrig våldsam, han går dock igenom flera stadier under kvällen. Först tyst, sen lite pratig och glad, sen pratig och lite aggressiv mot mkt i samhället och antingen är man tyst eller så håller man med. Man argumenterar inte emot. Sen vid 6-7 öl är han oftast full (det går ju ganska snabbt att få i sig) då fäster vi inte längre blicken, han är bra vinglig och ja, ni vet, sådär jobbigt full bara…vi brukar tackolov lägga oss då. dom flesta kvällar ramlar han ur sängen gång på gång. Nu har jag börjat ta bort det som står på hans sängbord så det inte ska gå sönder….Ofta springer han upp och kräks efter ett tag ”för han får så mkt magsyra”. Men vanligtvis finns det öl kvar och då tar man med sig en ny till sängen. Alla brukar gå ner även om han inte ens är medveten om att han dricker dom sista 3 :(
Huuuuur ska jag få honom att inse att han har ett problem och behöver ta tag i det ännu en gång?
Och ja, jag har absolut druckit min sista oönskade droppe, och nej, ställa ultimatum hjälper inte. Han är fan vuxen och bestämmer helt och hållet själv när var och hur han dricker. Sådeså.
Jobbigt läge att vara så kär i någon men samtidigt tycka så illa om en del av den personen…