skrev Kirskål i Som Kirskål ...

@B.Å TACK för pep! Nej, jag har försökt under åren bakåt att sluta upp - gjort uppehåll men haft i baktanken att belöningen kommer efter si-eller-så många vita veckor i form av ett glas bubbel för att fira hur "duktig" jag varit ... ETT glas av dessa rus är aldrig nog för mig - det blir hela flaskan ... Så den här gången är mitt motto alkoholfri - vilket skrämmer mig enormt, druckit så länge så vet/minns knappt vem jag är utan stöttning av vinglaset - vilket gör mig ledsen.
Känns så skönt att ha er här som förstår p r e c i s hur svårt/kämpigt det är att inte ta det där första glaset! Vi ska klara det här - var och en på sitt håll men tillsammans!
Idag ska jag inte dricka alkohol!


skrev Kirskål i De första dagarna

@Pion1 förstår precis din känsla att "inte-kunna-vara-som-andra" och avundas de som kan nöja sig med att sippa på ett glas vin eller smutta på en öl. Det är en sorg - och sorgliga känslor är svåra att hantera. Jag har svårt att sätta ord på mina känslor och har alltid haft - vet inte riktigt hur jag ska kunna närma mig dem och ta mig an dem ... Kanske kommer det när tanken blir klarare efterhand alkoholen dunstar i hjärnan ...
Idag är en ny dag för oss - vi ska inte dricka idag! Heja dig @Pion!


skrev Kirskål i Som Kirskål ...

@MärtaMaria Åh, jaaa - så många minnen som jag verkligen skulle vilja glömma - men som jag bär som ett minnes-ok känns det som ... Så pinsamma och skuld/skam sköljer över en när de kommer upp! Skämskudde! NEJ - dit ska jag/vi inte igen!
TACK för värdefull pep!


skrev Tombor i Ängslan

@Varafrisk Jag har läst och tagit till mig det du skrev. Jag drack ingenting på 10 dagar och det var himla skönt. Igår blev det några öl på puben. Var hemma i tid och det var trevligt. Men! Det gav mig ingenting att dricka dom där ölen. Mår hyfsat idag och är inställd på att fortsätta fredagarna utan öl. Ha en fin lördag😊


skrev Himmelellerhelvette i Nu får det vara nog! 2.0

@Cloette Jag blev heller aldrig sockerberoende riktigt eftersom jag tidigt började med nikotinet redan som 13åring, jag bantade redan då också och kom på som 15åring att jag inte behövde kämpa så med att äta lite utan istället kräkas upp det som inte var tillåtet enligt min ätstörning. Jag insåg när jag var ca 28år att jag kunde dämpa suget på kvällarna med ett till två glas vin. Så det gjorde jag oftare och oftare. Jag tror inte jag hade börjat missbruka alkohol om jag inte hade haft ätstörningen i grunden. Kram


skrev Kirskål i Första dagen på nya livet

@nykteristen24 Härligt ju! Bra jobbat! Själv på dag 6 och fixade en tillställning utan att ta det första glaset - sååå nöjd! En utmaning kvar - dags för helgens andra tillställning ikväll - och jag ska inte dricka alkohol då!


skrev Sattva i Nykter livet ut

Är i din stad vecka 34😊❤️❤️❤️


skrev Sattva i 1år och framåt🙏

Hej!
Kolla på facebook om buddistkursen!🌸


skrev Sattva i Alkoholfri snarare än sjuk

@Lora Hej Lora!
Jag vill bara säga att det syns verkligen i dina inlägg vilken inre förändring som skett senaste året/ åren! Läser med behållning!


skrev danisa i Behöver mer stöd

Tack 🥲
Så mycket bättre av att få skriva till dig. Har tagit kontakt med familjerådgivningen för att få hjälp i hur jag ska hålla situationen med min syster ifrån mig. Samma sak där. Jag har sett och hanterat hennes behov men struntat i mina egna. Tyvärr är det väntetid men jag får försöka bara ta en dag i taget tills jag känner mig starkare igen. Tack för ditt fantastiska stöd. 🥰


skrev Kirskål i Som Kirskål ...

@Pion1 och @erivan tack för fin respons! @erivan idag är en ny dag med nya möjligheter! Idag ska du och jag inte dricka alkohol! Heja oss!


skrev Sattva i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk Visst är Västkusten underbart! Jag bor vid havet, cykelvägen till jobbet följer havet. Det är magiskt såhär års! Och lite slitigare på vintern!

Jag tror att när man börjar lyfta på lager o slöjor i själslivet så kommer mycket. Övergivenhet är ju en väldigt stark känsla för ett litet barn. Livshotande till och med för det lilla barnet. Som vuxen tror jag att övergivenhet o sorg är nära förknippat.
Att bara vara i känslan. Låta den få vara där. Kanske inte analysera, mer känna. Och veta att man själv har allt inom sig man behöver för att vara trygg. Det tar tid, men det finns där.
Mycket av detta jobbar jag med i onlinekursen jag går. Vad skönt att du o terapeuten jobbar med det! Det kommer bli bra!

Önskar dig en fin lördag❤️


skrev Sattva i Det är aldrig försent

Tack alla som har skrivit! Det ärväl slm Se klart säger, att jag inte behöver så mycket stöd. Men jag mår ändå bra o blir glad åt att veta att ni läser o följer❤️. I den förra versionen av alkoholhjälpen fanbs ju en "hjärta-knapp", som man kunde använda. Himla bra för att visa att man sett o tagit in det någon läst. Även om man inte skriver nåt.

Ok, flyttlasset gick i torsdags. Maken hämtar hunden imorgon. Det kommer bli ofantligt tomt utan honom (hunden alltså). Ja, tomt också såklart utan maken på många sätt, men ärligt talat, hittills bara skönt. Vi kan alla andas lite lättare härhemma. Jag åker till honom några dagar under min semester. Sedan hälsar jag på kanske nån gång i månaden under hösten. Ser hur det känns. Det är ju 40 mil enkel väg. Jag jobbar heltid. Har även redan inbokade yogagrejer under hösten. Och, han sa när allt var som jobbigast för några månader sedan "Jag kommer aldrig sätta min fot här igen när jag flyttat". Alltså här hemma där jag bor. Jag antar att sa det i affekt. Men det är faktiskt så det får bli. Man inte häva ur sig vad som helst utan att stå för konsekvenserna. Och han flyttar ju för att det är ohållbart att han o dottern är under samma tak. Och ärligt talat. Jag vill ha goda energier härhemma. Och det bidrar inte han med.

Tack snälla alla för era inlägg!❤️
Jag känner verkligen att jag är påväg mot något nytt, något bättre. Frihet på djupet.❤️💕🌸


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Helt rätt! Dansa, pausa. Leta upp den låten med Panetoz, grymt bra låt. En annan bra sak är att när man har dansat så njuter man mer av pausen. Man är liksom mer värd den 🥰 Och det är bra att komma hemifrån ibland, för då uppskattar man det egna hemmet mer när man kommer hem. För mycket och för lite skämmer allt är ett annat bra motto jag lever efter.

Ha en toppenlördag kompis!

Kram 🐘


skrev vår2022 i Behöver mer stöd

@danisa Bra att du hittat vad det är du behöver göra, lyssna och lära känna dina egna behov. Det är svårare att lyssna till sina egna behov om man har mycket på gång och mycket folk omkring sig. Jag upptäckte att jag hade stort behov av att inte göra saker hela tiden, eller i alla fall att inte ständigt umgås och hitta på något att göra för att fylla upp min tid. Har inte längre samma behov av det som nykter. Gör även mycket tillsammans med min man som är min bästa vän och våra hundar som hänger med oss i det mesta.

Kämpa på nu, du är snart på banan igen!❤️


skrev Flarran i Kaffestugan

Hej där i Kaffestugan! Sitter här i mitt kök och funderar på om det inte är dags att koka på en kanna med kaffe då det ju i alla fall är lördag och det kan vara kul att ha lite gammaldags alkoholfri starkvara i form av koffeinberikad dryck att slurka på. Detta när man kanske lyssnar på lite svängig instrumental Rock 'n' Roll vilket man redan gör här då man sitter och dricker ett glas vatten och mornar till sig efter gårdagens ansträngningar alltså. Vem behöver väl alkohol alltså, är känslan i stunden. Hur som helst, hoppas att ni alla får en fin nykter lördag.

Ha det gott!


skrev Flarran i Promillebikt

Nu har man vaknat och är denna lördag rät mör efter gårdagens explosion av kraft och energi som fick en att i raketfart göra allt och lite till på en gång. Det enda man inte gjorde var att hälla i sig nån alkohol för sånt inhandlades inte och huset är då helt fritt från sådant nervgift. Så nykter och alkoholfri det är man då ännu nu när man återigen har dragit upp persiennerna här i köket och dricker sitt morgonvatten som blivit lite av en ny-nykter rutin eller vana sedan ett tag tillbaka.

Tänk att man ska måste bli förbannad för att kunna röra på sig ibland. Men nu så känns det okej igen och man är väl även lite stolt över att ha genomfört gårdagens fysiska och psykiska övningar. Du kan ju allt brukade min farsa säga en gång för längesen, och kanske är det så för jag lyckades ju med allt jag hade fått för mig att göra igår, vilket känns bra i denna nyktra morgonstund. Har inget alkoholsug heller och det kan man väl vara tacksam för.

Men nu så skulle inte ens sju vilda hästar kunna dra en iväg på nån nyttig träningsrunda för idag så är det återhämtning som gäller. Man ska dansa och sen pausa har man läst ibland på detta eminenta forum och det är då något som man har tagit till sig. För nu är det paus och inget annat som gäller. Har av vana redan hälsat på min skapare och tackat för att jag väl inte fick hjärnblödning igår av den ansträngning jag slet som ett djur med igår. Hade hjärtat exploderat och man hade fått hjärtinfarkt så hade det inte bekommit mig det minsta.

För nån levnadsmotivation har jag då inte direkt fått fatt på ännu, men det här att bara göra och inte tänka och känna efter så himla mycket, det har jag då praktiserat. Sitter inte och klagar och vädrar någon offerkofta för att jag inte kan dricka alkohol, det ska då ingen tro, för så är det då inte alls kan jag säga. Men nog är man trött på att vara en dyster dystymiker, vilket man kan känna en sorg över. Men alla har väl sin skit att dras med. Tacksamhet kan jag känna, men till vadå försöker jag i stunden förstå.

Men den sanna livsglädjen kanske kommer med tiden. Har väl ännu inte direkt blivit nån livsnjutare som man kanske borde vara. Såg några vissnande löv igår och tänkte direkt att nu är hösten redan i antågande. Men det var väl bara ett stänk av onödigt negativt tänkande utan så värst stor grund då ju sommarsolen faktiskt skiner utanför mitt köksfönster även denna dag. Men någon cykeltur eller promenad är då inte aktuellt idag, om man nu då inte spontant exploderar av tokenergi och rusar iväg i sista sekunden och gör en massa oplanerade prylar som igår, men vi får väl se hur det blir.

Ha en fin lördag!


skrev Kameleont i Idag har jag berättat att jag vill skiljas

@has
Du har gett mig mycket värme, råd o stöd här o det vill jag tacka dig för! ❤️

Vet att det 'kostar på' att ge av sig själv. Man vill det så gärna o sitter djupt att göra så. Igen o igen (som du skriver).
Starkt av dig att gång på gång återvända inåt, mot dig själv, ändå. Sätta ditt mående i fokus.

Fina ord, fin text.
Förstår så väl din känsla, din utmattning, din kamp o känsla av kraftlöshet.
Det jag läser mellan raderna är en stark person med mycket kärlek o jag beundrar det!

Tack ❤️


skrev thompa90 i Livet

@Awoa hej kompis. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har haft en semesterperiod som bestått av för mycket alkohol. Jag har inte druckit så jag däckar men jag har upptäckt mitt mönster och det går inte mer än 2-3 dagar innan jag dricker till ett rus. Jag känner också att jag tappar kontrollen över mig själv. Jag kan inte sluta vid 1 öl och jag kan inte vara nykter fredag lördag för då vet jag att det är OK o dricka.

@Awoa jag hoppas du hittar en väg ut! Jag tror att ett total stopp är bäst. Men jag vet att det är svårt, jag klarar det ju inte..

Kan ta exempel o se om du känner igen dig. Jag häller upp en öl när vi står o lagar mat, min fru tror så klart att det är den ölen jag dricker. Men så fort hon går på toa eller nåt annat så sveper jag den och håller upp en till och när hon är tillbaka så låtsas jag att det är samma. Jag kan också ha en liten ”stash” i källaren så när jag säger att jag måste kolla till värmepannan så sveper jag en öl där nere fort som attans så det inte ska märkas. Så när vi väl sätter oss i soffan så tror hon att det fortfarande är samma öl i glaset som jag hade förut när vi lagade mat men i själva verket så kan de va 3e eller 4e jag är inne på. Vid det laget har jag ofta ett rus för brukar dricka typ 6%are och göra det snabbt så det slår till. Så för mig är jag nöjd där i soffan med mitt rus och i mitt huvud anar hon inget problem. Jag gjorde exakt det här igår…

Dagen efter är inte hemsk men jag blir så slö o trött.

Jag vet att det här är ett problem för jag börjar tappa kontrollen. Tex så har ölen i källaren bytts ut till starksprit ibland för att få ett bättre rus snabbare.

Ja du fattar det är mest ruset jag bryr mig om tyvärr, något jag vill klara mig utan men är det enda jag tänker på!

Ja jag vet helt ärligt inte vägen ut men inser också att slutar jag inte kommer jag dö, i förtid, med ångest över mitt liv.

Mitt enda hopp är en dag i taget, och det börjar nu. Men jag har sagt det så många gånger förut .. jag tappar hoppet men hoppet är det enda jag har! Trött på den här skiten nu. Man mår skitbra 10% och piss 90%. Jag vill må bra hela tiden!!


skrev Pilla i Erkänna

Jag tar mitt beslut för dagen och väljer att ta mitt ansvar idag,för min skull 🙏/Pilla


skrev Cloette i Nu får det vara nog! 2.0

Guten morgen!
Här skymtas ett förmiddagsdis som inte riktigt kan bestämma sig för om det ska bli regn eller sol idag. I övrigt är det alles in ordnung.

Jag tänkte idag skriva lite om hur jag tänker angående min tredje svåraste bromskloss-att-ta-itu-med, nämligen Sockret.
Nu tycker kanske vän av ordning att jag går alltför snabbt fram här. Först nikotinet, så alkoholen och nu sockret. Bara rakt av. Men det här är en process som har pågått under en ganska lång tid, så tiden är absolut inne för Sockret nu.

Sockret ja. Det finns de som påstår att alla som har någon form av beroende och ätstörningar först hade problem med sockret, alltså sockret kom först. Behöver inte betyda att man vräkte i sig godis, när jag växte upp på 70-talet fanns det inte så mycket godis att vräka i sig. Men det var sylt på vaniljglass, sylt på gröt, ja det var ett enda sockrande.

Som jag tidigare nämnt så har jag redan som 5åring ansett mig vara ”tjock”. Som 9åring bantade jag och min 7åriga kusin tillsammans. Inga vuxna visste om det här, vi visste på något sätt att det var förbjudet att barn skulle banta. Som 11åring visste jag redan vad man ”skulle äta”. Uppgifterna var hämtade från ”Det Bästa” då det inte fanns sociala medier på den tiden.

På 80talet, som 19åring, insjuknade jag i vad som säkerligen idag skulle kallas för Anorexia nervosa. Menstruationen försvann och jag löptränade i -25 grader med feber i kroppen och en annan gång jag bröt ett ben i foten då jag bara sprang på. En gång hade jag stukat foten men lade bara iväg ut och springa med resultat att hela foten och halva underbenet var blått efteråt. Skulle man kanske fått diagnosen Ortorexia idag?

Hur som haver, med den här bakgrunden förstår man säkert att Sockret inte haft så stort utrymme i mitt liv under tonåren och som vuxen. Det var helt enkelt Nikotinet och Alkoholen som tog över. Allt för att inte öka i vikt, för nu var det Ätstörningen som bestämde.

Är det någon annan som kan relatera till det här att först kom Sockret av allt det ni senare kom att bli beroende av?


skrev Ros i Ros

@TessanTuss Tack för att du skrev att vi ny nyktra här nära till våra känslor och tänker mycket. Förstår nu att förut så bedövades det med A. Blir faktiskt lycklig av det är så och att huvudet börjar blir klarare och att det jag känner är på riktigt.😃


skrev prinsessa i Kaffestugan

Godmorgon sköna lördag och sköna kaffegänget!
Dricker gott kaffe innan alla andra har vaknat här i stugan och smyger in här (ingen vet om mina alkoholvanor här på semestern). Njuter av ledighet och att vara utvilad.

Önskar er alla en fin lördag!