Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket för uppmuntran och stöd, det värmer och är betydelsefullt!

40 dagar är nu avklarade. Impulserna att dricka kommer och går men på det stora hela går det ju ganska lätt faktiskt. Bolaget passerar jag bara och någon tanke på vin kan finnas kort men passerar lika snabbt. Ledsamheten över att inte dricka är inte så stor längre.

Tack för allt stöd, nu ska jag ta mig igenom en dag till

Jag blev bjuden 1 en drink av min väninna och var tillbaka i villfarelsen att jag skulle kunna vara måttlig. Visst det gick bra den dagen men så dagen efter var jag där igen med att smyga mig till något.
Dessutom inser jag nu att jag varit dålig på att lyssna på mina egna behov. Det blev inte en lång avkopplande sommar som jag trott. Det blev mycket främmande och det tar tillslut ut sin rätt.
Så det jag behöver är att komma tillbaka till vardags rutiner och prioritera mina egna behov.

Just nu befinner jag mig rent emotionellt i situationer som triggade mitt drickande förr. Vaknade upp nu och funderade över detta med att känslomässig mognad. För det går att hantera känslor. Även de mest påträngande och kanske intensivaste som man bara vill fly ifrån.

Det slog mig nu. Hur påtagliga dessa intensiva känslor var som bakfull. Hur svårt det var att sortera i dem och hur mycket det bara fick sköljas runt. Löpa fritt. Hur omogen känslomässigt jag var. Helt utan insikt kring min egen omognad. Helt utan verktyg att hantera dessa. Hur intensiva de var. Alltså det var ju hemskt! Vidrigt när de bara sköljde över en.

Tror största skillnaden är att jag vet att de känslorna finns. Att jag triggas av att inte kunna påverka när allt blir dysfunktionellt i processer. När alla skyller på andra istället för att ta eget ansvar. När alla slutar jobba på rätt saker och istället täcker upp för sitt. När allt bara låser sig. Då växer min frustration. Jag har svårt att vila i det. Är så otroligt lösningsorienterad.

Att då istället kunna vila i att det är ok att bli frustrerad när detta händer. Att låta dessa känslor få vara där utan att föda dem mer. Titta på dem. Inte låta tankar spinna iväg och gräva i alla 1000 lösningar utan låta känslan finnas. Hålla handen och låta den skölja förbi utan att hetsa igång den. Det gör skillnad.

Det tänket finns ej som onykter. Då bara man kastar mer eld på glöden med hjälp av sprit. Det går inte att sortera i tankar som onykter. Den hemska känslan bara byggs på med ångest då alkohol göder ångest. Speciellt som bakfull. En grundångestkänsla som bara får gro. Fullständigt vidrigt var det.

Just det vaknade jag nu och kom på. Blir så tacksam att jag inte längre tar till flaskan i dessa situationer. Så skönt att slippa dessa ångestpåslag!

@Kirskål jag önskar jag kunde säga detsamma. Kunde inte stå emot i fina sommarkvällen. Blev ett par öl. Det var väl för tidigt att gå på nåt sånt, för mig. Jättebesviken på mig själv men jag är fast besluten att klara det . Bara att köra från dag 1 igen. Starkt av dig!! Du kan vara stolt. Idag är det lördag och då blir det 0glas. Nu jävlar!!

@Kirskål Du är bäst!! Gud var stark du är. Du kan verkligen vara stolt över dig själv💛 Du kommer att fixa det här🎉

Det är klart att det kan finnas. Men det nykterhet och tillit är mycket att uppnå, oddsen är inte de bästa..

Orkar du tillbringa mer tid med att hoppas?
Gör han just nu allt för att bli nykter?
Det är en lång väg.
Min erfarenhet är att det dessutom inte varar..men undantag finns såklart.

Rekommenderar även att du om du avser att fortsätta bo ihop (och inga barn är utsatta) att söka hjälp för egen del.

Kanske att ni kan testa att vara särbos och helt utan kontakt under pågående missbruk?

Hej!
Jag har inte varit i kontakt med vårdcentralen när det gäller mina alkoholproblem. Jag har kontaktat den lokala beroendemottagningen istället.
Jag har genomgått 3 antabusbehandlingar med några års mellanrum. Varje gång har jag, som du, varit skiträdd för att bli av med körkortet. Jag har fortfarande kortet kvar!
Budskapet från beroendemottagningen har varit att du söker hjälp, då finns det ingen anledning att jävlas med dig! Men du behöver visa att du har viljan till förändring! Insikt om ditt problem!
Utebli inte från någon tid eller provtagning! Det kommer att uppfattas som att du duckar dina problem. Ta befälet över ditt liv och visa att du menar allvar med ditt försök att sluta (!) med alkohol. Det är vad som kommer att krävas av dig.

Jag vet inte om de har använt det som en väg runt att anmäla ett högt PEth, men mottagningen har bara redovisat CDT och GT vid provtagning i mitt fall
Faktum kvarstår, en läkare har skyldighet att meddela ett högt PEth.värde.

Men som @Andrahalvlek skrev till mig för ett antal år sedan: Det är bättre att ha ett liv än att ha ett körkort!

Ta dig en funderare på vad som är viktigt för dig, och tag sedan det beslut som känns rätt!

Lycka till!

Hej!
Är gift med en man sedan 20+ år som dricker nästan varje dag sedan några år tillbaka. Det har varit många vändor med akutbesök pga olyckor på fyllan eller att han varit förvirrad eller okontaktbar. Orkar inte vara mer utförlig just nu.
Det jag undrar är om det finns någon som lyckats ta sig genom allt och nu lever med en nykter alkoholist. Kommer tilliten någonsin tillbaka och kan man få ett bra förhållande igen?

SÅ EXTREMT NÖJD! Alltså - mitt-i-natten men måste skriva för jag är så glaaad!
Första tillställningen av helgens två avklarad och jag behövde inte sädra någon vit lögn alls eller säga något om mitt val överhuvudtaget - fick frågan vad jag ville ha att dricka och jag sa "Vatten tack!" och fick det utan frågor eller höjda ögonbryn - sååån lättnad - och jag är nykter och har kört hem ikväll.
Go'natt AH-gänget!

Ja, det var verkligen en ljuspunkt igår. Idag däremot, dag 5, har varit tuff. Det har känts helt hopplöst😢Vilka svängningar…sorgen att inte kunna hantera a som vanligt folk. Hur länge ska man känna så? Känner mig helt onormal. Ingen bra känsla alls😢

Man måste ibland hitta motivation fast den är obefintlig för att ta sig igenom en ovanligt seg, degig och till synes värdelös dag alltså. Hade vilja så stark till att ta mig en liten försynt cykeltur och ett litet lågmält och trevligt bad i en närbelägen sjö. Men det var som förgjort, man satt som fastklistrad på köksstolen till runt 17:30. Då plötsligt, när alla butiker i stan var nära stängningsdags, då kom det naturligtvis tusen tankar om olika resmål i staden som man ville besöka omgående.

Men det gick inte alls att fokusera tankarna på något alls. Det var för mycket som man ville göra på samma gång, och frustrationen över ens orkeslöshet och obeslutsamhet bara växte, och till sist så blev man så förbannad på detta bedrövliga skitliv att man blixtrade till av ren och skär jävlar-anamma. Plötsligt fanns det energi, och hur mycket som helst av den varan. Så slängde då ned badkläder i ryggsäcken tillsammans med en flaska kolsyrat vatten och en burk energidryck och trampade iväg på cykel några kilometer i ungefär samma hastighet som bilarna bredvid cykelvägen färdades i.

Hade kommit på att mjukosten till mackorna var nästan slut. Tänkte även på en massa teknikprylar som skulle vara bra att ha hemma. Var så stenfokuserad att jag inte kunde se mer än metrarna precis framför mig, rena rama tunnelseendet alltså. Nu har man cyklat som en galning i över en mil. Handlat mat och en del kul prylar och även simmat en hundra meter minst. Så kan det vara att vara dystymiker, med diverse knepiga deldiagnoser som bonus, något psykiatrins så kallade lärde inte förstår sig på och kan så mycket om. Men man har väl inte roligare än man gör på sig som gamla mormor sade ibland. Medan andra väl lite mer diplomatiskt säger att man måste skapa sina roligheter själv. Det går väl bra att säga så om man fungerar någorlunda normalt kan en tänka.

Nu skulle man ha kunnat suttit och druckit hojtarolja som man gjorde för det mesta förra året och i en massa tidigare år. Speciellt vid den här tiden på året när sommarens sista månad som nu har börjat. Vilket man nu vid badplatsen kunde se tydligt på de första gulnande vissna löven på träden vid strandkanten. Det går allt mot höst tänkte man när man slängde sig i vattnet med ett plask och sedan simmade iväg en bit som den värsta delfin. Varför man kämpar och står i kan man väl egentligen inte begripa, men det är väl på rent jävelskap för att bevisa att inget är omöjligt om man bara ger sig faen på det. Nu har man då gjort sig förtjänt av en flaska kolsyrat vatten sade mig en nykter känsla.

Ha det gott!

Hemma efter fem dagar på Västkusten. När vi var i Skåne var jag först inne på att avboka dessa dagar eftersom det regnade en hel del då. Kände att jag ville inte åka bort igen om det regnar men som tur var så avbokade vi inte och därför har vi haft några fantastiska dagar. Vi hyrde via en grupp på Facebook och det lilla huset vi bodde i låg på värdens tomt. I ett nybyggt bostadsområde där husen verkade vara mycket dyra…..moderna …ganska nära havet. Naturen är fantastisk. Klipporna. Ljungen. Vattnet var så klart. Åt fisk eller ngt sksldjursaktigt varje dag. Köpte nybakade frallor, goda muffins och supergod sallad. Trots allt detta fantastiska kommer jag inte t ro. Vår dotter är inte med men jag är ganska avslappnad i att hon inte är det. En dag ska vi promenera lite grann i ett naturreservat för att havet är helt öppet utanför detta naturreservat. Vi ska bara gå kort eftersom jag är så stel och tung i min kropp. Fast jag känner av min kropp. När jag ska kana på rumpan ner för en liten avsats kommer jag lite snett och hamnar med ena armen i en enbuske. Eftersom det sticks och gör ont kan jag inte trycka ifrån m armen utan ber min man ta tag i min andra arm. Min man vet inte riktigt hur jag har hamnat så han försöker dra mig men jag skrapar den andra armen. Det är inget allvarligt som hänt men jag blir ledsen och börjar gråta. Min man tror att jag blev rädd men i själva verket tror jag att jag blev så ledsen över att min kropp sätter hinder för mig för saker som jag vill göra. Och jag kände mig skör.

Anledningen till att jag inte kommer t ro beror inte på måsten utan känslan av ensamhet. Och tankarna är igång….tänker på vänner som inte hör av sig….tänker på att min syster som höll ihop oss syskon m familjer….tänker på jobbet….ser stora familjer…kompisgäng på stranden…på forumet…på sociala medier…men så vet jag…att när mina tankar drar igång så här så är det den dåliga självkänslan som spökar…den som inte nöjer sig med mitt egna sällskap…..och jag tänker att den där ensamhetskänslan …det är nog övergivenhetskänslan som gör sig påmind….och den känslan blir starkare under semestern…känslan av övergivenhet. Och i min terapi så är det den jag/vi ska jobba vidare med🙏🏻
Å det är lite som om jag har övergivit min kropp…fast…jag har ju kommit igång m träning…vill äga min kropp och vill kunna lita på den. Det blir bra med rutiner igen.

Nu blir det sängen. Kram och Godnatt 😴🤗

Så nära… men jag lät bli idag!
Är nu själv efter ett par intensiva semester veckor! Kände mej låg och dränerad. Inga måsten eller planer för ikväll eller imorgon förmiddag, suget var så starkt att sitta själv hemma med ”ett” glas vin och unna mej att tycka synd om mej själv… Grät en stund och öppnade en flaska alkoholfritt vitt!
Tänker att jag nu äntligen är igång m träningen och att nästa joggingtur kommer kännas jätte tung om jag dricker nu … Vet inte om det var rätt fokus, men det funkade för mej idag! Såååå glad! Och lite stolt! INGEN utanför forumet skulle förstå!

Har blivit några glas under semestern, men inte spårat! Nu ska jag bevisa för min man att jag kan vara nykter…

Tack alla fina vänner här!!! Behöver verkligen ert stöd! Tack att ni delar erfarenheter, tankar o känslor! 🙏🙏🙏Betyder så mycket för mej! 🥹❤️

@Kirskål haha alla dessa gömmor. Helt ”förståligt” när man ungås med såna som klarar av ett litet glas vin 🙃

Hellre dricker jag aldrig mer än att försöka övertala mig själv om att ”ett” litet glas skulle någonsin kunna räcka eller göra mig glad.

Vi klarar detta 👊❤️

Kvällsavstämning ✅
I en taxi genom kvällen. Nollan 0️⃣ i säkert förvar innanför västen. Hjärtat som klappar lite extra idag för grannen som tagit sig igenom det värsta. Får vara sövd en stund till. Nu hem till mannen och ta ett glas bubbelvatten och berätta för honom om dagens eskapader.

🩵

@Ros Ta hand om dej! Vi har, som nyktra, nära till våra känslor och tänker mycket! Det är oftast bra men såklart jobbigt ibland ! Vi får vara ledsna, så fint o bra att du delar! Vi finns här för varandra!!! Stor kram

@nykteristen24 Perfekt upplägg! 👍
Bilkörning o träning! Då blir det accepterat att inte dricka och vi slipper diskussion eller förhandling med oss själva! Bra jobbat! 💪

@Kirskål haha jag har också skrattat så mycket åt alla oss galningar. Vi borde skriva ett filmmanus så även andra får njuta!

Du fixar helgen det gör du bara. En dag till fixar vi alltid. Vi avstår ifrån första glaset – bara en dag till!

Jag brukar också hitta på ursäkter. Att man ”måste” ta bilen funkar ofta.

Ha en underbar helg ❤️

@Pion1 åh vad glad jag blev när jag läste att du haft en sån fin dag! Haha kul när omgivningen börja lägga märke till småsaker när man fortfarande har en liten ”hemlis”. Dagarna går upp och ner (har jag märkt) och det är så kul när man känner att det går upp! Njut av livet Pion1 – det förtjänar du.

Jag fick också en rolig kommentar idag. En vän jag inte sett på 3 veckor undrade om jag gått ner lite i vikt, ”eller något”. Han tyckte jag såg ut och må bra!

Jag skyllde (såklart) på långpromenader och ledighet. Hehe

Ha en fortsatt fin helg ❤️

@evabe Välkommen hit! 🥰 Du har tagit ett stort första steg genom att skriva och läsa här inne på AH, heja dig! 👏🏻 Härinne vet vi alla hur det känns och du har stöttning av oss andra. Nu tar du bara en dag, en stund i taget så går det ska du se!
Var tacksam över att du fått en chans och ett uppvaknande - det är inte alla som får det. ❤️

Usch så jobbigt allt blev nu helt plötsligt.

Började igår, eftermiddag. Så mycket strul och mycket att hålla koll på, vardagliga skittråkiga saker som måste fixas. I vanliga fall hade jag löst allt detta med hjälp av ”ett” (haha!) glas. Ringt runt, suttit i telefonköer och supit mig full under tiden. Fortsatt supa hela kvällen och vaknat med huvudvärk, ångest och hjärtklappning.

Men nu blev det inte så, jag dricker inte längre. Jag fick verkligen stå emot och påminna mig själv om hur min mage skulle hata mig ifall den fick så lite som EN klunk vin i sig. Men det ska gudarna veta att jag längtade efter ”ruset”!

Om bara några timmar har jag klarat 11 nyktra dagar. Lite stolt att jag inte snubblade och dessa två dagar har lärt mig att jag behöver förbereda mig bättre innan jag sätter igång och löser jobbiga skitproblem. Jag har verkligen insett att jag har beroendeproblem – det finns bara en utväg för just mig: att avstå ifrån första glaset.

Nu blir det film, godis och läsk med massor av is.

Jag önskar alla en trevlig helg.

@Pion1 Vad härligt att läsa! Det är de stunderna som vi ska se framför oss när vi tvekar. Att kunna vara en nykter, trygg, närvarande och vaken förälder till våra barn, oavsett om de är små eller vuxna. Såå värdefullt och stort! Roligt att få positiva kommentarer också, att andra märker ens framsteg och förbättring.
Heja dig! 🥰

@Kirskål Ja, visst är det skönt att kunna skratta åt tokigheterna man pysslat med nu när man bestämt sig för att det är slutdrucket. Tyvärr är det fortf många minnen jag inte kan skratta åt och det är de jag måste komma ihåg när suget kommer. Dit vill jag ju INTE tillbaka. Punkt.

Lycka till med festligheterna och tänk vad skönt att du kommer minnas allt du sagt och gjort och vaknar utan fylleångest imorgon! Heja dig, det här klarar du! 🥰

Hur kommer det sig att jag lägger upp en tråd i Det vidare livet när jag verkar vara i start up fasen med alla mina beroenden kan man fråga sig. Jag tänkte sätta på pränt här lite hur jag tänker:

Jag tänker att min process mot nykterhet började i juli ifjol när jag lade upp min första tråd här i forumet. Jag var nykter då i 3 månader vilket aldrig hade funkat annars utan forumet. Intentionen var då helnyktert, vilket det också är än idag.

Efter de 3 månaderna som nykter då slog hjärnan bakut när jag ville förlänga min nykterhet, och jag lärde mig från det att inte sätta upp något tidsbundet mål med nykterheten. Det följde ett halvår när jag egentligen inte hade något upplägg för mitt drickande och mynnade ut i ett måttligt drickande, vilket jag har insett som först nu. Drömmen för många, men inte för mig. Jag vet att det kommer en dag då det inte längre är så måttligt för mig, speciellt nu när jag också börjat ta tag i mina andra beroenden.

Därför lade jag upp tråden i Det vidare livet då jag tänker att det är här jag är nu. Orkar inte längre hålla på och älta för mig själv hur det känns när suget tar över och då dystern kommer på besök. Been there, done that. Allt går över.

Och visst, jag kan ännu falla och alla kan falla. Men det nya målet är att:
Det är här och nu som gäller och framåt.

Trevlig fredagskväll på er alla!