Senaste kommentarerna i forumet

@roppåhjälp Vill bara skicka en kram och hoppas du kommer tillbaka, jag tror att det är just här du ska vara när du känner så, det finns ingen som dömer dig

@Monica01 Hej, hur går det för dig? Tionde dagen här och det är både lätt och svårt, lätt att inte dricka och svårt att inte tänka att jag har kunnat och borde därför kunna. Men har fortfarande en starkt positiv känsla inför att jag avstår, som en slags upprymdhet inför att jag vill mig själv väl.

@Lilja.forever Åh det låter som att våra processer är väldigt lika, hela min vår såg ut så, att jag drack hemma för att döva. Idag är det min tionde dag utan alkohol. Jag har inte varit i några sociala sammanhang där alkohol förekommit och jag har inte haft något hemma, så jag vet inte hur jag kommer klara det när de situationerna uppstår (nu undviker jag dem).
Men idag skulle en kompis komma resande för att hälsa på mig, och under eftermiddagen fick jag ett roligt besked och fick impulsen att vi skulle kunna ta ett glas vin, jag var på så bra humör, kände mig frisk och "normal", så jag kastade iväg ett sms och frågade om jag skulle köpa hem en flaska vin tills hon kom. Jag övervägde med mig själv ett tag innan jag gjorde det och bestämde att jag skulle hälla ut det som blev över, om vi inte drack allt, men i samma stund som jag skickat fick jag en förfärlig ångest, det var ett illamående som sköljde över mig och jag tänkte att om hon inte svarar inom tio minuter så gör jag det inte, hon hann inte svara och jag satte mig i bilen och åkte hem. Väldigt lättad. Vet ju inte hur det hade känts att ta alkohol i min mun. Hur jag hade sett på mig själv, i stunden och efteråt. Men vad jag vet är att jag med största sannolikhet inte hade hällt ut det som eventuellt blivit över. Så det var väldigt nära ögat.
Tack för att du skrev till mig. Ja, vill hemskt gärna följas åt, hur har din dag varit? Hur känns det nu?

@roppåhjälp Hej 👋🏼 Smygdrack du nu tillsammans med honom eller refererade du till något annat tillfälle?

1). Är ärlighet om du frågar mig mot sin sambo javisst men även mot dig själv 🥰 prova att "gå igenom dagen" på morgonen - var du nu vill göra det? Jag gör det i kaffestugan. Gör en kvällsinventering och skriv ner hur det gick. Fråga dig själv om du varit ärlig - det är svårt att ljuga i skrift. Om du inte varit ärlig - var ärlig med det då och försök pränta ner vad det var som ledde till att du ljög.

2). Sätt upp kortare och rimliga mål som du KAN nå. Som du kan mäta och gör självhjälpsprogrammet. Skriv & läs här.

Sen tycker jag att du ska sluta skämmas och istället se framåt. Ta med dig det tunga bagaget i tanken för att göra bättre nästa gång. Jag tycker att din sambo slänger bensin på din ångestbrasa när han uttrycker sig som att han är fri från skuld & då får man sparka på andra. Vill minnas att du skrev att han sagt att "han inte har några problem med alkohol" så att han kunde dricka hur han ville. Jag vet som sagt inget om er relation och menar verkligen inte att trampa dig på tårna nu.

Var stolt över att du sa sanningen - du ljög inte! ⭐️ var snäll mot dig nu! Kom tillbaka och skriv - tystnad är nog inte medicinen eller vad tror du?
🩵

100 dagar som alkoholfri idag! Jag är så stolt över att jag kommit så här långt med tanke på alla yttre omständigheter. Tillfällen att dricka har det funnits många men inte en enda gång har jag ens tänkt tanken att ta ett glas, men visst har jag sig emellanåt. Men det brukar släppa fort, ju mer onyktra andra blir 😀 det känns som att djävulen tar allt mindre plats.
Från att i början sakna och längta efter ruset, till att ha en önskan att kunna dricka kontrollerat med känslor som numer handlar om rädsla och avsmak. Rädsla för att hamna på ruta ett igen o h inte orka kravla mig tillbaka till avsmak för hur man mår dagen efter både fysiskt och psykisk. Ofta tänker jag att alkoholen bara förgiftar min kropp och bara små mängder påverkar måendet efteråt. Jag känner mig numer för det mesta glad och positiv, sover gott om nätterna och vaknar aldrig med ångest eller hamrande huvud. Känslan av att vara klar i huvudet och känna sig fräsch är underbar, till skillnad från känslan när man är bakis, har ångest och känner sig plufsig. Djävulen är kvar och lurar, det vet jag. Ibland säger den till mig att jag borde VILJA dricka och att jag borde vara mer deppad som inte gör det. Den försöker övertyga mig om att jag borde vilja mer än jag gör. Så konstigt med alla tankar men jag känner att avståndet mellan min kloka del av hjärnan och djävulen (alkoholen) blir allt längre för varje dag, i positiv bemärkelse. Lite som att jag håller på att tvinga ner djävulens i hans håla, och snart är jag framme vid att lägga på locket. Då finns det ingen återvändo känns det som 😊 är det någon som förstår vad jag menar?

Önskar er alla en skön långhelg oavsett om ni jobbar eller är lediga 💛

Hej alla!
Jag är 55 år och har alltid varit på tok för förtjust i sprit. Det har varit min tröst, min belöning och en flykt från ångest och oro. För knappt två år sedan nådde jag botten efter att ha slagit mig illa på fyllan och slutade då helt att dricka vilket gick förvånansvärt bra. Förra sommaren tänkte jag prova det här med att dricka måttligt vilket funkade ett tag men nu på sista tiden har jag, förstås, börjat tänja på det där med vad som är måttligt... "får" jag dricka en öl så spelar det väl ingen roll om det blir två.... eller tre... Ja ni förstår.

Så min fråga till er där ute är alltså om det överhuvudtaget går att dricka måttligt om man tidigare druckit för mycket eller måste jag sluta helt? Visst mår man bättre fysiskt och psykiskt som nykter. Bara att slippa alla vidriga skuldkänslor är ju en befrielse men samtidigt blir livet tråkigare utan sprit så jag önskar verkligen att det gick att hitta en sund relation till alkoholen...

Tacksam för alla råd och tankar!

Skulle eg ut idag tillsammans. Han kommer gå ut ensam trots att jag säger att jag mår skit och är skör. Han säger att de inte är hans fel att de blir såhär och det är ju helt rätt. Förstår bara inte hur man kan lämna den andre när den är ledsen och mår skit.

Stor kram sårad ❤️

Ja, längsta halvmetern är mellan hjärtat och hjärnan. Har också så många gånger förberett mej, tänkt klart men slutade alltid med att det gjorde ont i hjärtat när jag såg hur han försvann in i dimman, blev inte närvarande med mej. ’Som ett tomt skal som bara sårade mej’ Det är jättesvårt att släppa taget. Kram ❤️

Så lovar han något han inte kan hålla och jag faller igen, det är fan sjukt...jag går in med känslan tanken att detta kommer inte genomföras men lik förbannat blir jag jätte ledsen.
Jag måste på något vis bryta helt, jag måste förlita mig på att grannarna kollar kissekatt dom har ändå lovat.
Att det ska vara så förbannat svårt 😢

Det är märkligt hur lite som behövs för att bli på gott humör om man inte har för stora krav och faktiskt är nykter och alkoholfri tänkte jag precis i stunden här vid köksbordet. Det hade precis kommit en regnskur och bara några få droppar regn syntes ploppa i vattenpölarna. Kände att luften var frisk och det gick lättare att andas på nåt sätt. Då hörde jag en ny småfågel i kvarteret som jag nog aldrig tidigare hört kvittra. Kvitt-kvitt, kviddeli-kvitt eller nåt sånt. Så som ny-nykter medlem i just idag 7 månader och 2 veckor som medlem på detta eminenta forum börjar man nog lära sig att så sakteliga uppskatta tillvaron en aning mer än tidigare då man satt helt fast i alkoholträsket.
Ha en fortsatt fin dag!

@Kevlarsjäl62 sa allt jag hade tänkt säga, men mycket bättre!

Det enda jag vill tillägga är: har du funderat över vilka dina röda linjer är i en relation? Till exempel - vill du hellre ha en relation med någon som inte dricker alls? Vill du vara med någon som prioriterar dig? Accepterar du att bli illa behandlad utan att bita ifrån? I så fall, varför?

Då har jag nått botten ännu mer. Gick fan åt helvete igen, hemma! 😭 jag mår så jävla dåligt. Sambon fråga om jag smygdricker och jag erkände att ja de gör jag. De kändes skönt men vad jag skäms. Vill inte vara den personen jag är? Vill krypa ur min kropp.
Nu vet han att jag smygdricker om vi tagit något tillsammans och det är som du @Carisie säger att man måste nog berätta. Har sådan ångest nu så jag kikar nog inte in här på ett par dagar.

Hej,
jag känner så väldigt mycket igen mig i dig @frithetenfinns. Även jag har druckit i princip dagligen sen någon gång förra året. I januari höll jag upp helt och kände mig så mycket piggare och gladare och utan den ångest som annars är min ständiga följeslagare. Jag lovade mig själv att inte börja dricka dagligen igen utan att hålla mig till 2-3 kvällar i veckan och då inte mer än ett par glas med vin.
Naturligtvis höll jag inte det.
Även jag vet att jag dricker för mycket- men precis som du har jag struntat i konsekvenserna- även jag har tänkt att jag är medveten om det och mitt beslut att dricka har varit medvetet och att jag därför har kontroll.
Även jag håller på att inse att jag förlorat den kontrollen.
Jag är nu på dag 3 utan alkohol. I söndags åt jag lunch med en kompis och vi drack 2 glas vin till maten- för min del slutade det inte därvid utan jag drack ytterligare en flaska själv när jag kom hem. Någon gång under förra året började jag dricka 1-2 glas vin dagligen för att undkomma ångesten och för att kunna somna bättre. Nu har det hänt flera gånger att jag ökat den dagliga dosen och även fått i mig en hel flaska vin hemma själv.
Även jag har tonårsbarn som börjar bli mer och mer självständiga.
Låt oss följas åt.

Hej c70cab! Vad härligt att du känner av en förbättring, så bra kämpat!

God morgon i stugan ☕️
Snabbt sättande av nollan 0️⃣ och sen brunch med gäst. Hoppas du får en härlig minisemester @prinsessa 🙏🏼

Helg i bunkern väntar men först ledig imorgon 🇸🇪 så lite jobb ikväll passar ju fint 😅
🩵

Det talas ofta om tacksamhet. Som överkonsument av alkohol beroende på diverse inre och yttre orsaker, så kan jag då inte minnas att tacksamhet till någonting alls egentligen fanns. Möjligen en kort tacksamhet till flum i stund av dimmig berusning. Det talas väl även om skam, någon sådan var väl inte direkt närvarande i alkoholdimman där man satt och tyckte synd om sig själv. Det kan då ibland ta sin tid att nyktra till på riktigt och inte bara vara spritfri. Sitter nu och dricker ett glas vanligt vatten och förundras över min prestation igår då jag nyktert först cyklade en bra bit och sedan simmade så att jag till och med av en betraktare på stranden fick höra ord av förundran. Nog finns det mycket att vara tacksam för, speciellt då till skaparen, men sånt ser man först med nyktra och alkoholfria ögon.
Ha en fin dag mina vänner!

@Amanda L @Lora @JennyTack alla för så fina och stöttande svar! det gör att man inte känner sig så ensam!

Hej
Tittar in och läser mest varje dag. Jättebra jobbat.👍 Jag har bara berättat för min man ännu. Fick mycket support. Vi jobbar med det tillsammans. Har sagt att han inte behöver avstå för min skull men han säger att han gärna gör det. Det kvittar för honom, han tycker han lika gärna kan dricka alkoholfritt. Har kämpat sen i april och har nu varit nykter i 3 veckor sen sista återfallet. Tänker mycket och ser att stress och känsla av utsatthet är mina stora triggers. Vad triggar dig? Nu jobbar jag med att inte vara så j... högpresterande på jobbet. Vi har flyttat till stugan i skogen över sommaren och jobbar mest på distans. På det viset har jag försökt skära bort triggers. Hoppas du hittar dina triggers och ett sätt att undvika dem. Sorgen att inte dricka mer finns men den har lagt sig lite. Upplever ett behagligt lugn som jag vill hålla kvar. Skriv mer så stöttar vi varandra

@vår2022 vet inte riktigt. Dels känner jag väl säkert en sorg över att aldrig dricka igen. Alltså att alltid vara utanför, det kommer väl lägga sig mer och mer. Sen tror jag att just igår hade jag ett möte där jag kände att mitt hjälpsökande faktiskt kunde ligga mig i lasten, att det kanske inte var superbra att berätta för vården och chefen, men tror det kom från att jag träffade en idiot till läkare igår. Idag efter en helvetesnatt med drömmar och oro mår jag ändå mycket bättre och ser lite ljusare på framtiden.

Godmorgon alla i stugan!
Idag jobbar jag halvdag sen ska jag på minisemester och ladda batterierna. Ska till familj som är mycket restriktiva när det kommer till enheter, vilket betyder att detta blir en vilsam helg med ytterst måttlighet. Det ser jag fram emot.

Önskar er alla en fin nationaldagshelg!

@Ech Skulle så gärna vilja ge dig det där tipset som du så väl behöver och som skulle ställa allt till rätta. Jag borde ju vara mer än kvalificerad att ge dig det också efter ett halvt liv som medberoende, men det här med missbruk är så svårt. Du beskriver i princip hur mitt eget liv såg ut för trettio år sedan och hur det sedan fortsatte år efter år efter år. Några kortare nyktra perioder "för familjens skull", ett allt dimmigare sinne, hälsoproblem där alkoholen gjorde sitt och min kärlek som dog, som blev till medlidande och avsmak. En välfungerande alkoholist, som söp bort sina barns respekt och antagligen självrespekten också. Men ingen misär, ingen aggressivitet, inget våld. Dock ett ordentligt missbruk i ordets rätta bemärkelse och det är alldeles solklart att detsamma gäller din kille. Det är det ingen tvekan om.
En sak är jag helt säker på, följsamhet och "lågaffektivt" bemötande är en bra idé när han är berusad, men INTE annars. Att inte kalla saker vid deras rätta namn och tala klarspråk gagnar enbart missbruket. Prata med andra om din killes alkoholproblem och hur det får dig att må, håll det inte hemligt och låt din kille veta att du pratar med andra om det.
Jag vet ju inte din ålder eller din familjesituation och är det barn inblandade är det bråttom att få till en förändring. Annars handlar det enbart om dig faktiskt. (Du kan inte få honom att sluta dricka, det beslutet måste komma från honom själv och han måste vilja sluta för sin egen skull i första hand.) Hur mår du? Trivs du med livet som det ser ut just nu? Du älskar din kille, men kärlek ska göra att livet blir bättre och tryggare. Är det så i ditt fall? Du måste våga känna efter, känna inåt. Du har bara ett liv och du har rätt att må så bra som möjligt. Gör du det så är allt lugnt, men om missbruket tär på dig och gör dig ledsen, arg och rädd, så är det dags att fundera över om du behöver avstånd.
Jag flyttade ut efter trettio år och jag skulle inte rekommendera någon att underlätta ett missbruk så som jag gjorde. Efter att jag flyttat erkände min man för första gången på allvar att han är alkoholist, tog hjälp av beroendeenheten och var nykter i sju månader. Nu tror han att han kan dricka kontrollerat, vilket så klart är omöjligt, så för honom är det med största sannolikhet för sent, men det hade ju kunnat bli ett lyckligare slut.
Det finns lyckligare slut och ni kan fortfarande få ett, men inte genom att åren går och allt fortsätter i samma spår. Fundera på avstånd. Du kommer inte att kunna "fixa honom" genom att alltid finnas där. Det låter kanske väldigt bakvänt och konstigt men missbruk är väldigt bakvänt och konstigt
Hoppas på er. Håller på dig ❤️

Jag har haft en rätt kämpig period. Dels har stress varit faktiskt nästan övermäktig. Jag är rätt tålig men tycker just nu att vår ledning har ett så högt tempo med allt som ska bli klart innan sommaren (utan ersättare…) att det gränsar till det oetiska. Och jag är ju chef för mitt gäng- och känner för första gången att jag inte riktigt kan garantera deras ”välmående” och det gillar jag inte alls. Har haft samtal med min chef idag (som är lite rädd för mig tro det eller ej) kråmar och gör sig till- men har inte så mycket att komma med. Och nu är vi snart i mål. Men nästa vår- nej, då får det bli annorlunda.
Parallellt, mycket med familj, vänner (roliga trevliga saker) men för mycket. Bokklubb och studenter, och mitt (jävla!!) trädgårdsprojekt som var en sak för mycket denna vår trots att jag ÄLSKAR att vara i mina rabatter och odlingar.
Helg stundar med ut till landet med ett barnbarn och ett storbarn och flickvän (de är 35 dessa ”storbarn”)
De är SÅ gulliga, de messar och ”fixar middagen lördag”, bidrar och avlastar. Jag träffade en kompis förra veckan som köpt en herrgård (en av de få rika jag känner) och hennes barn vill aldrig vara där…Hon sitter med 10 rum, en tomt vid havet och en anlagd trädgård. Så jag vill inte byta.
Lugnet kanske kommer sen? Lugnet kanske måste erövras och skyddas.
Lugnet kring att SLIPPA alkohol är dock en daglig glädje, tacksamhet och ynnest. Tack 🙏
Kram alla kämpar 😍

@Fia40 Ursch så taskig du är mot dig själv. Jag säger det samtidigt som jag ger dig en vänskaplig kram. Du är alldeles för hård mot dig själv. Du är inte alkohol. Du blir inte mer dig själv av att dricka. Du blir en förställd version av något annat.

Att du hamnat i fyllecell har inget med hur du är som mamma att göra. Det är två olika saker. Fokusera istället på att hitta dig själv och bli vän med dig själv. Det är vad som betyder något. Alla kan fatta dumma beslut. Under alkohol ännu enklare.

Försök stärka dig själv istället och hitta sätt att ta dig vidare där du bygger och bevarar din självrespekt. Det är mitt råd. Gör det lite enklare för dig själv att göra rätt val som du mår bra av. Skam är inbyggt i beroendeproblematik. Det är ofta den som driver en snett. Låt inte den vägleda dig. Låt istället ditt sunda förnuft få hjälpa dig bena ut vad du behöver.

Ta chansen nu att göra livsstilsförändring. Att sluta dricka öppnar så många bättre dörrar. Håll fokus på just idag är jag nykter. Beta av dag för dag. Sedan blir det bara bättre och bättre.

Har varit hos soc. Gav mig inget alls. Tvärt om. Det bästa jag gjort för mig är istället att jobba på att inte låta skam styra, bygga min självrespekt och att vänligt tillåta mig själv ha både bra och dåliga sidor. Att öppna upp för att med snälla glasögon vägleda mig själv till hur jag vill vara och att respektera mig för mig. De bygger självkänsla och en stabil bas. En grund att stå på.

Soc tar inte barn för folk hursomhelst. Du kan ju alltid skylla på att du inte ätit och att du inte vet varför du blev så full? Att det inte är slentrianmässigt drickande det handlar om. Att du slutat tvärt pga denna erfarenhet och att du är mer än ok med att ta antabus för att säkerställa att detta aldrig händer igen.

Som med alla insatser finns det helt säkert bra personal och sämre. Själv har jag inget förtroende för soc pga min erfarenhet. Tror inte på konceptet. Man kan inte vårda någon under hot. Piska och morot i samma hand är i min värld kontraproduktivt. Jag ser istället skam som den verkliga orsaken till att man ger upp och ramlar snett. Skam botas med öppenhet och att man är sin egen bästa vän. Accepterar både bra och sämre sidor med sig själv och att man ser värdet av att förändra sin livsstil till något man mår bättre av. Det beslutet måste du fatta. Ingen annan kan fatta det för dig.

Tack @AmandaL för påminnelsen om dansen, hade nästan glömt 😍 Var på fest i lördags men gick faktiskt innan dansen- det var tusen människor och lika många discolampor, jag kände mig helt slut.
Vi promenerade hem i en stökig stad och tog en glass på Mc Donalds, Med vänlig hälsning, Pensionären…