Senaste kommentarerna i forumet

@Ech
Så bra att du har börjat lyssna inåt. Härligt. Förstår att du är nervös och orolig för samtalet, men det är ju trots allt ett samtal som behövs för dig. Säkert för honom också, för han har nog det jobbigt också. Du är rädd av olika skäl, har du funderat något på om du är rädd för att vara ensam? Om det skulle gå så? Du skriver om du överdriver och där tänker jag att ens upplevelser kan inte vara fel, man har de upplevelser man har.

Klokt att inte fundera på att skaffa barn så länge han inte söker hjälp. Barn ska inte få behöva leva sin uppväxt så.

Man kan önska väldigt mycket av den man älskar, bryr sig om men man kan inte fatta beslut åt någon annan att den söker hjälp.

Mina upplevelser om mitt/ vårt "samtal" då. Ja, första gången så gjorde det jag sade inget gott för jag sade vad han borde göra, det gick käpp rätt åt ... Han blev bland annat defensiv och nämnde det jag minsann borde arbeta med. Det var innan jag hade kunskap om hur beroende fungerar. Det funkade helt enkelt inte att säga vad han skulle göra, eller någon annan för den delen med beroende.

Ett tag efter tog jag upp det ur mitt perspektiv och förklarade lugnt att om han fortsätter sin bana finns risken att jag inte orkar och att han får fortsätta utan mig. Att jag t ex vet att han inte menar det han säger på onyktert, men att det ändå sätter sina spår och att oavsett om jag vill eller inte så riskerar min kärlek till honom att försvinna. Att mera gå in på han och hans beteende och hur det kan gå för oss, att han fick något att ta ställning till. Det samtalet kändes som ett bra samtal trots allt. Han ville ju inte sluta och söka hjälp, vilket ledde till att han numera är mitt ex men numera vän. Vi hörs då och då. Inte riktigt det svar du önskade, men det jag ville få fram här är min upplevelse om olika typer av "samtalet" och hur det gick.

@Åsa M
Tack snälla!
Är ju i samma sits. Han förstår inte alls detta. Spelar ingen roll hur jag säger saker.
Han kommer med sina sms om all kärlek till mig. Att han nu ska söka andra jobb för att han inte har mig mer. (Säkert för att kunna dricka igen) utan kontroller som han nu har på jobbet. Och att han alltid kommer vara min m.m.
Känner ju av emellanåt att det sägs saker för att jag ska vara kvar. Att lämna honom ensam i allt det han går igenom.

Jag känner ju att tilliten och alla lögner har präglat så hårt på mig. Och samtidigt ibland känna otrolig saknad och hopp om att det kan bli bra.
Läser ju också mellan raderna att detta bara är till för att snart rasera igen.
Har fått blockera för att han inte ska komma åt mig psykiskt och manipulativt. Där jag känner mig hemsk fast jag vet att det är det bästa för mig.
Ja vilken karusell detta är.

Tack för era stödjande ord. Det värmer och gör att jag känner mig mindre ensam i situationen.

Har försökt svara er men har inte riktigt orken att sätta ord på mina känslor och tankar just nu.

Den senaste tiden har jag börjat lyssna inåt och identifiera mina röda linjer i ett förhållande då jag förstår att hans alkoholbruk inte kommer minska inom den närmaste tiden. Någonstans förstår jag att jag kommer behöva ha ett samtal med honom där jag också äventyrar hela vår relation.

Men jag är rädd. Rädd för att inte få vara med honom längre, rädd för att bli avvisad och rädd för vad som skulle hända med honom om han inte hade mig. Vet att jag inte kan ta det ansvaret men jag bryr mig om honom för mycket. Tänk om han går ner sig väldigt illa eller tänk om det är jag som överdriver och han lever ett lyckligt liv med någon annan.

Vi är unga, mellan 25-30 och det finns inga barn med i bilden. Det är en av mina röda linjer, att inte skaffa barn förens han påvisat att han kan kontrollera alkoholbruket.

Ska väl också tilläggas att det här är min första parrelation någonsin då vi träffades som väldigt unga. Jag har därför inget att jämföra med.

Det enda jag vill och önskar är att han får ett wake-up call när han förstår att han kanske kommer förlora mig och att han är villig samt motiverad att ta hjälp omgående. Och sen att han faktiskt gör det. Vet dock att första reaktionen från honom kommer vara att skjuta mig ifrån honom.

Har ni några erfarenheter eller tips att dela med er av kring att ha ett allvarsamtal på det sätt som jag beskrivit ovan? Vet att jag kommer behöva förbereda mig.

Kram❤️

@Andrahalvlek Jag känner igen mig😔Så himla sorgligt 😢 För mig bidrar ätandet till ont i magen, uppblåsthet och ledsenhet😢

Här kommer en stor varm innerlig kram🤗

Vaknade upp av att det regnade men nu skiner solen☀️Snart dax för hundpromenad. Känner mig ganska rofylld för att vara jag.Försöker tänka att det finns inget att oroa sig för. Och om jag oroar mig försöker jag tänka vad vill jag?

Alla de tider som jag hade att passa har gått bra. Man fick bort vaxproppen🙏🏻men hur äckligt var inte det🤢men jag blev glad😃Alltid skönt h frissan som även plockar ögonbrynen. Samtalet m cancergenetiska var också bra men långt. Man tror att genen jag bär på kommer fr Sydsverige. Min mamma kom fr Österlen. Nu ska jag med ett brev fr sjukvården sprida budskapet vidare t mina kusiner i Skåne om denna gen.Jag behöver inte göra det men jag vill inte bära på vetskapen att ngn av mina kusiner kan vara bärare av samma gen som i sin tur kan överföras t deras barn och barnbarn.
Var väldigt trött på kvällen och somna en kort stund i soffan. Igår träffade jag ergonomen redan kl 8.00 (börjar 9.45) och som alltid ett bra besök därefter avslutande telefonsamtal m rehabkoordinatorn. Så skönt att den kontakten är över! Hade även avstämningsmöte m min chef vilket kändes bra. Efter jobbet träffade jag en fd kollega som har flyttat tillbaka t Luleå. Hon är på besök här då hennes man kommer härifrån. Hon är lika gammal som min son. Blev så glad att hon tar kontakt m mig och vill träffa mig. Det blev fika och prat under ett par timmar. Och även igår kväll blev jag väldigt trött! Somnade en stund på soffan.

I em ska jag träffa min sponsor. Jag vill gå igenom de steg som jag gjort i tolvstegsprogrammet. Kommer troligtvis vara väldigt trött efter det.

Jag upplever att jag börjar gå vidare när det gäller de vänner som jag skulle önska att de hade hört av sig. Jag vill ha kvar de som vänner men inte på det sättet som jag känt tidigare. När jag ger till någon behöver jag inte alltid ha tillbaka av den personen utan det kan hända att någon annan uppmärksammar en/mig eller inte alls. Fast när det gäller dessa vänner hade jag lite högre tankar. När jag kommer lite längre fram i mitt mående ska jag fråga hur de ser på vår relation, vad de tänker kring psykisk ohälsa. Nu försöker jag fokusera på att få mer ork tillbaka genom fysisk aktivitet på min nivå. Vill ha bättre matvanor. Vill även vara noga m min sömn. Har faktiskt börjat läsa skönlitteratur igen. Så kul!

Önskar er alla en fin Nationaldag oavsett var du befinner dig på din resa🇸🇪 Å du känns det tungt nu så kommer det bli bättre💪🏻Kram🌺☀️❤️

@Varafrisk Tyvärr verkar sockret funka på mig precis som alkohol gjorde. Jag använder det som startgas, för att orka lite mer, eller fartdämpare, för att gå ner i varv. Jag använder det när det är fest eller festar till på egen hand, unnar mig. När jag väl bestämt mig för att handla kan ingenting hindra mig, och jag får baksmälla i form av värk i kroppen och ökat mersug. Enorma likheter. Sorgligt 😢

Kram 🐘

@Flarran

Min mamma vill inte leva och det finns inget kvar. Både hon och alla andra hade mått bättre om hennes lidande var över. Och det finns inget hopp om henne längre. Hade någon varit svårt cancersjuk så hade jag önskat den dog också så den slapp lida. Om du inte förstår eller håller med, fine. Men jag vill ha stöd för hur man ska stå ut med att någon sakta dör ifrån en, inte känner igen en, och inte är sig själv. Inga floskler.

Intressant å se vilken som är ens vänner å vilka som är ens "öl kompisar" nu ha de inte gått så lång tid. Men bestämde att nu är de nyktert ett tag. 1 månad nu.
Första helgen blev man idiot förklarad kommentarer de klara du du aldrig m.m
Andra helgen. Han mena allvar...
Tredje helgen. Noll samtal eller meddelande om att hitta på nått.
Mest hemmavid här.
Samma lika fjärde helgen.
Alltså van å ha folk å fä runt mig. Sport grillning. Kortspel m.m
Nu nada man bli inte ens inbjudan folk svara inte när man ringer..
Bli så förbannad är de spriten som gjort en intressant å vara med...
Måste man skaffa sig nya vänner bara för man bestämde sig vara nykter 1 månad!? bara för de ha jag tänkt köra nyktert 2 månader till. Jag kommer börja dricka måttligt en vacker dag.
Men just nu vill jag inte. Bryta mönster som är injobbade. Men trodde aldrig att jag skulle stå ensam utan vänkretsen som vände ryggen till. Helt otroligt. Jag är samma roliga gubbe fast med en pepsi i handen.
Hur ha ni andra upplevt kompiskretsen?
Mvh...

Tänk ibland är det omöjligt att komma till ro och somna. Men lite i det hela rår man väl för själv också, fast man är nykter och alkoholfri. För när jag skulle gå och lägga mig i natt så började jag lyssna på en rockig och bra blueslåt på min spelare.

Kom så på att den aktuella artisten visste jag inte så mycket om. Så då googlade man så klart. Hittade artisten på Youtube och klickade sen på nån länk i nåt inlägg. Sedan var man snart på en helt annan sida med en bra gitarrist, Clint Curtis, en helt ny bekantskap som hade en massa bra instrumentala låtar som man bara ville höra mera av och sen var det ju omöjligt att sova.

Ingen ordning och reda alltså, ungefär som när man var liten och då aldrig kunde sluta leka fast morsan tjatade. Det var alltså typ, bara lite till, kommer snart in och så vidare. Måste bli bättre på det här med struktur och rutiner, men det är jätte-svårt att få till liksom.

Det var kul att du skrev lite @Andrahalvlek, för jag började deppa till och känna mig rätt uppgiven på nåt sätt. Men nu när jag sitter och dricker lite vatten och skriver så känns det skapligt igen, men måste nog faktiskt gå och vila så man inte svimmar av vid tangentbordet av ren utmattning.

Såg att du studerat fåglarna i ditt område när du promenerade med din hund. När jag cyklade sådär långt och lite utanför min stad i lantmiljö för några dagar sedan, såg jag också lite av fågellivet i naturen så här i början på sommaren. Det var ett par gäss med fyra små ungar, faktiskt kul att se denna fågelfamilj. Sådana prylar är nåt man kan leva på ett bra tag i form av trevlig och positiv energi så att säga.

Ha en fin dag kompis!

Allra finaste @Andrahalvlek❤️Jag tänker du behöver vara riktigt rädd om dig nu. Jag vet att du vet men jag hör att du är jättetrött. Efter kören åker du hem ensam då eller är du m döttrarna och din mamma? Å du allt det där söta…blir det som när man drack…att det var lite som för att orka fast nu är det sött? Jag köpte chips men slängde halva påsen…jag vill ju inte ha egentligen! Jag äter glass och stoppar i mig ngt sött på jobbet så onödigt. Det är både en vana och att dämpa ngt.

Önskar dig en fin Nationaldag med sång och med vila🇸🇪🥰

@frihetenfinns Hej igen! Såg ditt svar i en annan tråd och skriver tillbaka i din tråd😁. Jag tänker stämmer in med det som du skriver om kvinnor och alkohol, hur vi fostras till att anpassa oss och att glömma bort sina egna behov. Jag har till största delen av mitt liv tryckt undan mina behov vilket även skapat stor frustration inom mig. Var också väldigt vilse i vad jag hade för behov, men när jag körde över dem kände jag ilska inom mig som lätt kunde riktas fel. Terapi har hjälpt mig mycket med att få kontakt med mina känslor igen och jag har jobbat mycket med min skam som jag känt. Det jag kommit fram till är att skammen grundar sig i att jag har försökt anpassa mig efter andra och kört över mig själv. Försökt vara som jag i alla fall trott att andra vill att jag ska vara, helt lost i mig själv. Det har gjort att jag skämts över mig själv. Nu har jag tagit tillbaka mitt liv, min berättelsen om mig själv och hittat vem jag är. Och att jag duger och även är bra😁. Idag behöver jag inte bedöva mig med alkohol mer och jag har hittat glädjen i livet. Jag har hittat mina värderingar i livet och följer min värderade riktning och min inre kompass.

Ha det gott!❤️

@Himmelellerhelvette Andas, andas, andas. När folk beter sig som idioter brukar jag tänka att den som mår riktigt dåligt är just idioterna. Sen brukar jag tydligt, helst inför någon annan, säga att det här är mitt ansvar, det där är ditt ansvar. Delat ansvar är skit om inte båda parter bidrar lika mycket. Fortsätt skriv - låt alla jobbiga tankar sättas på pränt, det lättar på trycket inombords.

Kram 🐘

@aeromagnus Nu är din chef snart ett tråkigt minne blott. Dåligt chefskap är sannerligen en stor anledning till att folk mår mer än nödvändigt dåligt på jobbet. Jag brukar säga att en bra chef ska kunna mitt jobb och lite till för att jag ska kunna respektera hen. Åtminstone ha tidigare erfarenhet av mitt jobb, så att hen vet vad hen snackar om.

En bra chef ska också vara tydlig och modig nog att ta tag i de konflikter som uppstår - åt alla håll. Inte ha hårda nypor, mer peka med hela handen åt rätt håll. Rättvisa är viktigt också, en chef får inte ha några allierade i arbetslaget. Finns bara misstanke om positiv särbehandling så förpestar det arbetsplatsen.

Andas, andas, andas. Snart har du sommarlov 🥰

Kram 🐘

Hur slutade gårdagen? Med jordgubbar och grädde, två daimstrutar och 100 g choklad. Inte ett dugg förvånad. Värkbruten i hela kroppen idag, man kan tro att jag har tränat hårt men så är inte fallet.

Idag ska jag hämta yngsta dottern och sen min mamma, och vi ska promenera till parken där vi i kören ska sjunga som en del i nationaldagsfirandet. Lite fint att delta, som en hyllning till Sverige. Solen skiner faktiskt, än så länge. Packar ner några regnponchos i ryggan för säkerhets skull.

Andas, andas, andas. Långsamt in och ut. Det hjälper mig att förankra mig i nuet, ta in just nu hela tiden. Inte blicka framåt, inte snegla bakåt. Njuta nu, nu, nu. Av trevligt sällskap, god lunchmat, prat och skratt. Umgänge. Och sen ska jag bara-vara i eftermiddag och kväll. Inga måsten, mer än hundpromenader.

Ha en riktigt trevlig nationaldag allihop!

Kram 🐘

@frihetenfinns Bra jobbat! Jag tänker att det handlar om din inställning och förhållningssätt till att inte dricka. Att du du fokuserat på det positiva med att vara nykter vilket ger positiva känslor. Om man omvänt, låter tankarna fokuseras på hur tråkigt det är att inte få dricka eller att man missar något som nykter, så skapas negativa känslor och därmed också sug. Mitt verktyg, har varit nykter i över 2,5 år, är att lägga min uppmärksamhet på det positiva med nykterheten och fokusera tankarna på det. Det ger positiva känslor, glädje och stolthet över att vara nykter. Nu har jag ju varit nykter länge, men mina positiva tankar har skapat nya banor i min hjärna som kört över de negativa tankebanorna. De är nu automatiska banor som gör det lätt att avstå eller rättare sagt det är en frihet att slippa och inte vilja dricka. Så nöt på med positiva tankar och fokusera tankarna på det. Hjärnan är fantastisk och plastisk vilket innebär att den hela tiden kan lära in nytt beteende om man matar på med nytt tankesätt och tränar in det. Det är vi själva som styr och lär in beteenden i vår hjärna. Min hjärna har varit alkoholberoende och skrikit efter alkohol, men nu har jag lärt in den ett nytt beteende och att inte skrika efter alkohol, men bara så länge som jag inte tar ett första glas, för då väcks alkoholdjävulen till liv igen och går tillbaka till sitt beroende inom en tid. Har testa det otaliga gånger och har alltid fastnat igen, men inte denna gång!

Så har det sett ut för mig. Ha en fin dag!❤️

Hej igen allihopa, så glad att höra er kamp! Tyvärr har det inte gått lika bra för mig.. rejält bakslag men idag är en ny dag! Får ta en dag i taget…

@vår2022 Så otroligt fint, tänk att du kommit dit. Jag har den senaste tiden läst en massa om alkohol och även forskning om kvinnor och alkohol, och en vanlig anledning till att kvinnor dricker är ensamhetskänslor, känslan av att vara osynlig (hänger ju ofta med från barndomen) men också detta att man dricker för att få kontakt med sina känslor och behov, mkt pga man fostras i att anpassa sig och inte lyssna på sig själv, och så är det ju precis tvärtom, som du beskriver så tydligt, att alkoholen hindrar en från att lyssna på sig själv. Blir så inspirerad av det du skriver. Har skrivit lite om min egen ambivalens i min tråd och dina reflektioner ger mig mkt hopp. Tack! Hade gjort ett hjärta om jag vetat hur man gör på datorn ;)

@frihetenfinns Vad fint med att lägga sin hand på sitt hjärta för att skydda det. Jag brukar också lägga min hand på mitt hjärta för att skydda det från att slösa på min energi, till någon som jag upplever tar min energi. Det är effektfullt😁.

Som du skriver kan det vara svårt att veta vad man har för behov, vad man behöver. Jag hade svårt för det och ville oftast mest vara tillags för andra och glömma bort mina behov. Det är dock något som jag tycker har blivit så mycket tydligare sedan jag slutade dricka för över 2,5 år sedan. Som nykter har jag fått tillgång till mig själv på ett mycket djupare plan och mina signaler om hur jag mår är så tydliga nu. De dämpas inte av alkohol och blir då ”nakna”. Jag har även lärt mig att lyssna på mina signaler och behov. Jag tycker att nykterhetsprocessen är en process på många livsplan och att det är en spännande resa att närma sig själv och nyfiket undersöka sig själv och sina behov, för det är bara mig själv jag möter. Alkoholen störde ideligen denna process och mina tankar färgades av det, av min oro och min ångest. Idag är jag mer lyhörd för mina tankar, känslor, behov och de är annorlunda mot när jag drack, de är mer grundade i mig själv. Det har gett mig egenmakt, bättre självkänsla och jag känner inte samma ensamhetskänslor mer. Jag känner mig trygg i mig själv och har kontakt med mina behov. Det är tack vare min nykterhet och mitt arbete med mig själv för att få självkännedom. Så det går att finna vad man behöver och veta vad kärlek är för en själv❤️.

Ha en fin dag!❤️

@Flarran Godmorgon kompis! Jag brukar likna nykterheten vid en stor scen med en massa dammiga draperier. Man står själv mitt på scenen och sakta dras ett draperi i taget undan. Man får städat i en hörna i taget, scenen blir större och större. I en hörna ligger en gammal hobby som man får lust att återuppta. Luften blir lättare att andas, man sträcker på sig och njuter av rymden omkring sig. Inte sjutton vill man dra för de gamla dammiga draperierna igen!

Jag njuter av mina morgonpromenader med hunden. Träffar sällan någon, idag en ledig torsdag var klockan 7.30. Utan musik, bok eller podd i öronen tar jag in dagen. Idag studerade jag skillnaden mellan kaja och kråka (vilken jag vet om men nu åter fick befäst.) Jag hälsade igenkännande på sädesärlan, som jag tror bor på samma ställe och knatar runt på samma gräsytor år efter år. Jag lyssnade på de nykläckta fågelungarna i holkarna i skogsbrynet, i år lär fåglarna hinna med minst två, kanske tre kullar. Min hund är också ett vanedjur, han tuggar alltid gräs på samma grästuva, varje morgon. Han tuggar annars aldrig gräs. Ett himla bra sätt att börja dagen faktiskt. Jag får flashbacks från tonåren då jag delade ut GP på helger och sommarlov. Klockan 4-5 är allt krispigt och helt ljuvligt sommartid. Men klockan 7-8 på helgen får man lite samma känsla, man är helt ensam ute. Alla ljud hörs annorlunda utan motorbuller som stör.

Ha det bäst idag kompis!

Kram 🐘

@Natalia Skickar kärlek till dig! Förstod nästan att något hade hänt eftersom det var ett tag sedan jag såg dig i kaffestugan. Jag vet att du kan göra det bästa av denna dag <3

Vaknar upp ganska utvilad ändå, brukar ha svårt att sova borta, men i natt gick det ganska bra ändå. Ska ta en promenad när jag har druckit upp kaffet och sagt hej till er alla här (smyger med datorn, ingen vet att jag är kaffklubbare :-) ) och sen ett bad.

Önskar er alla en glad nationaldag!

Igår var jag i en bar för första gången sedan jag bestämde mig för att ha ett uppehåll (dag 11 idag), drack en alkoholfri öl, kom ihåg hur det har känts förut när jag haft bilen och inte kunnat dricka, då har jag känt att jag missat nåt och velat ta igen sedan, antingen hemma på kvällen eller nästa dag eller nästa tillfälle, men igår kände jag inte så, jag var lättad över att inte behöva ta ställning till om jag skulle ta en öl eller inte, eftersom jag hade bilen, och när jag kom hem var jag lättad över att veta att jag inte skulle vara bakis idag. Jag fattar egentligen ingenting. Hur har det sett ut för er? Hur länge kan en sådan här känsla hålla i sig? När kommer det att bli svårt igen?

@roppåhjälp God morgon 🙂
Alltså jag känner så genuint igen mig i en tidigare relation. Alkohol var inte ett egentligt problem eftersom han var nykter sedan många år och jag drack väldigt sällan men de gånger jag drack oavsett hur lite eller mycket - så skulle det gnällas eller kommas med syrliga/elaka kommentarer. Det var en massa andra grejer också och jag vet att jag någon gång sammanfattade hans attityd till
"Jag gör som jag vill och du gör som jag vill"
Han kunde säga "ta ett glas vin till maten" sen ville han inte pussa mig för att jag luktade alkohol ... det finns miljoner saker han gjorde som förminskade mig och gjorde mig till "en känslomässig fånge" i hans liv. Jag kunde aldrig göra något rätt och även om jag gjorde precis som han sagt så var det ändå inte helt rätt. Fattade inte förrän jag kommit ur och förbi relationen att jag bara varit en accessoar i hans liv.

Jag hoppas du kan finna dig själv och styrkan i dig att bli den bästa versionen av dig själv oavsett hur du lever ❤️

Jag kan ju tycka att hans bakfylla är ett problem likväl som att din fylla är ett problem. Båda irriterar den andra parten.

Gör något trevligt med barn idag. Nåt ni kan prata om och glädjas åt vid matbordet ikväll. Unna dig att klanka på hans bakfylla i huvudet - eller verbalt. 😉

Hoppas du kan skapa en fin dag ❤️🇸🇪

🩵

@roppåhjälp Jag känner igen mig mkt, jag har också haft relationer där den andre dricker ofta och mycket och det är jättesvårt för mig att inte dras med då, om jag egentligen inte vill ha men den andre dricker är det svårt att inte dricka, då förhandlar jag med mig själv och tror att jag vill eller måste ta en öl och så blir det ett par till, och så är gränsen mot alkoholen borta.
Jag känner direkt om en annan människa har ett beroende, oavsett om den människan vet om det eller inte, det är något jag lärde mig som liten då de vuxna drack mycket, det finns ett sug kring vissa människor som vill fylla på när det finns, ha mer, så är jag själv nu. Men när den jag har en relation med har en gräns (liksom i sig själv, utan att nödvändigtvis uttala den), när det finns ett tydligt stopp, då blir jag oftast trygg. För då behöver inte jag heller dricka den kvällen. (Ibland blir jag förstås både stressad och irriterad eftersom jag vill dricka mer, men det är ändå en slags trygghet i längden).
Jag vet ju att allt ansvar är mitt eget, men jag försöker också inse att man behöver verktyg (och stöd från sin omgivning!) för att kunna ta det ansvaret.
Tänker på det du skrev att det var enklare innan ni träffades och att du dricker mer nu, och att du känner dig så ensam nu när du har honom. Känner igen det också. Ibland hjälper det mig att försöka komma ihåg det som sårade mig och gjorde mig arg. Och skriva ner det som jag får och som är anledningen till att jag vill fortsätta relationen för att se om det är värt det. Det svåraste är ju att veta vad man behöver, och veta vad kärlek är för en själv.
Hoppas din dag blir lugn. Jag har en kompis som säger att man ska lägga handen på sitt hjärta när man mår dåligt och skydda det, det är sällan någon annan som gör det, kanske kan du göra det idag?

@roppåhjälp Det låter som att det inte är så bra i din relation med sambon. Att du inte får något bra stöd hos honom i att göra en förändring, att han kör på i sitt och inte har någon empati och inte kan sätta sig i och förstå dig och dina behov. Att han kör över dig, lägger skuld på dig istället för att försöka vara ett stöd. Då blir det också lätt att man fastnar i detaljer och står långt bort ifrån varandra i samtal.

Du skriver att du måste tar dig ur ditt beroende från honom och inte låta dig bli fast. Det verkar som att det finns en maktobalans i relationen, där hans maktövertag lätt skapar ett beroendeförhållande. Vilket lätt skapar känslor om att man är the bad guy och att problemet bara är ditt och inte hans. Visst, som du säger själv, är det ditt ansvar för hur du dricker men att relationen inte funkar bra, är bådas ansvar.

För att det ska bli bra för dig, behöver du nog fundera på vad du har för behov i ditt liv och hur du vill att det ska se ut och vad det ska innehålla. Att du tar tillbaka din egenmakt i ditt liv. Passar han in i ditt liv om det inte sker en förändring hos honom? Att ni sedan sätter er ned och pratar om hur ni båda vill att ert gemensamma liv ska se ut, där bådas behov beaktas. Vad ni behöver göra för att det ska bli så. Vad man behöver göra mer av och mindre av för att det ska funka och är ni beredda att göra detta för er relation. Genom ett öppet samtal om sina olika behov kan man lättare se var man befinner sig i relationen och vad som är möjligt att göra.

Försök hitta på något roligt att göra med ditt barn idag. Fokusera på det och ta itu med dina känslor när det blir lugnare och bättre tillfälle. Alkohol löser inget, tvärtom, och är inte bra när det finns problem att ta tag i som kräver ett nyktert sinne för att reda ut. Alkohol lägger bara problemen i lager på lager och ger ingen väg ut ur mörkret.

Ha en fin dag och kram❤️

God morgon.
Läser och tänker på de senaste åren i mitt liv och det jag läst samt skrivit på forumet.
Nu skriver jag i min tråd "vägen framåt" - rätt klyschigt ändå tänker jag nu, vart ska man liksom förutom framåt. För på något sätt traskar man ju framåt i livet på något sätt. Då jag började skriva i tråden innebar dock namnet att komma från gamla vanor, oro och att i stället upptäcka sig själv och att arbeta för en inre harmoni. Att göra det man tycker är viktigt. Djupt och kanske klyschigt det med, men så var det ...

Kom att fundera på då jag började skriva här på forumet, nästan 4 år sedan! Så fort tiden går, men det känns och har inte alltid känts så länge sen. Jag minns då jag skrev de första inläggen som handlade om att jag önskade hjälp och stöd i vad jag skulle göra i den situation jag/vi var i gällande min dåvarande pojkvän som drack. Han dricker förvisso fortfarande. Minns att jag först inte blev glad av svaren - för jag upplevde att jag inte fick svar på min fråga! Jag minns att jag resonerade att jag önskade hjälp med vad jag skulle göra, och upplevde att jag inte fick svar i bland annat hur jag kunde hjälpa? Att "bara" tänka på mig själv, vad jag behöver med mera blev svaren. Vad hjälpte det MIG liksom, jag frågade ju om honom! ... Allt eftersom jag fick kunskap i beroende, missbruk och hur detta funkar så förstod jag ju att de - Ni som svarade verkligen besvarade min fråga och verkligen ville hjälpa. Jag började fatta. Men, det tog ett tag. Tacksam för detta forum.

Det märks så bra vilka som befinner sig i stort medberoende (jag har ju själv varit där) och de anhöriga som funnit en slags trygghet i sig själva eller insett att de/ni måste arbeta för att komma dit, för att må bättre och att inte gå under. Då det gäller förhållanden kommer jag nog alltid att ha i tankarna ett citat som en vän till mig sa: "en sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag." Så sant.

Någon gång kan jag bli ledsen, men det har många gånger att göra med en ledsenhet för beroende överlag. För mig hade det inte funkat att komma vidare i mig själv, det har behövts acceptans, kunskap och sinnesrobönen. Sinnesrobönen har jag rabblat massor.
Det finns hopp och hjälp att komma ur.

Tankar och varma kramar från mig.
Ha en bra dag!
KRAM.