Senaste kommentarerna i forumet

Min pappa(70) har problem med alkoholen. Det har hänt ofta att han tagit några glas för mycket vid fester eller helgkvällar när jag var yngre, kommer ihåg att jag var ofta arg på honom i mina tonår för det och både jag och mitt syskon dricker inte alkohol, till största del, beroende på detta. Det har väl hänt att mamma tar ett glas för mycket ibland också men det är långt ifrån lika många gånger som pappa. Både jag och mitt syskon är i vuxen ålder och har flyttat hemifrån, men för 4 år sedan var pappa tvungen att genomgå en bypass-operation och det är efter detta som problemen har blivit värre.

På flera sätt blev han personlighetsförändrad efter operationen och han har alltid haft ångest (även om han vägrar erkänna det), som jag och mitt syskon har fått ärva från honom, som har blivit 100ggr värre efter operationen+depression. Han fick komplikationer efter op som gjorde att han inte kunde återhämta sig efteråt och han har inte kunnat få tillbaka styrka i kroppen, mest benen, han skulle behöva gå med rollator för att han går så dåligt men vägrar, han har ont i kroppen med svaga ben, ingen muskulatur kvar och det blir inte bättre, han går o tränar på en rehabklinik och går på promenader men bristen på framsteg gör honom ännu mer deprimerad.

Varken jag eller mitt syskon bor i samma stad som våra föräldrar men vi är ofta hemma, jag mer än mitt syskon, under lov/högtider/födelsedagar etc och för att hjälpa hemma, morfar dog i höstas med svår demens och mamma har fått kämpa med att försöka hjälpa mormor att ta hand om honom i flera år. Han var nog "frisk" och hade ett nog stort stöd från mormor (enligt kommunen) för att han skulle få hamna på ett boende, och han skulle ändå vägrat om man försökte.

Mamma som också har det dåligt på sitt jobb med en dålig chef har fått dra det största strået till stacken för att hjälpa sina föräldrar och mått dåligt över både deras situation och min pappas, samt mitt syskon som just fått barn.

Är säker på att ångesten och depressionen jag och mitt syskon har fått ärva är från pappas sida men han vägrar helt och hållet att erkänna att han är deprimerad/mår dåligt/har ångest. Han vägrar prata med en psykolog eller läkare om sina psykologiska problem och när det kommer till sin kroppsliga hälsa så påstår han att ingen läkare förstår honom och att han är nog narcissistisk att han tycker att han kan mer än dom.

Jsg och mitt syskon har försökt få mamma att gå till en psykolog också men det är inte det lättaste att få tag på i deras stad och ett stort täcke av skam gör att hon har svårt att öppna upp sig om alla problem med andra utanför mig och mitt syskon. Hon har få vänner och dom hon har pratar hon i telefon med allt för sällan och hon skulle ändå aldrig öppna upp sig om nått sånt här till dom. Hon har hotat om skilsmässa och att lämna pappa och åka till hennes mamma och sova där men jag vet att hon skulle aldrig verkligen lämna honom för att hon är för snäll och skuldkänslorna om nått hände honom skulle äta upp henne.

Pappa har dessutom diabetes sen ca 25år tillbaka och han har alltid haft problem med diabetesen efter det att han intr kan få ett stabilt sockervärde, alltså sockret kan bete sig hur som helst fastän han äter korrekt och tar insulin, här är ännu en grej som han påstår att inga läkare, varken diabetesspecialister eller vanliga läkare, kan hjälpa honom med, och att han mår fysiskt dåligt av sin diabetes är ännu en "trigger" som vi tror gör att han dricker för att mår dåligt över. Faktumet att han borde vara extra försiktig med alkoholen pga sin diabetes är ännu en grej han vägrar erkänna. Dessutom är detta ytterligare en grej som gör att mamma aldrig skulle lämna honom för att det har hänt att han fått så lågt socker att han inte kan hjälpa sig själv.
Jag själv fick en gång för nån månad sen ringa efter ambulans när jag var här och hälsade på under påsken och varit ute nån timme och kommer hem till pappa som sitter på soffan och är onårbar för att sockret var så lågt.

Vi har bråkat om alkohol många gånger hemma under uppväxten men det har blivit 100ggr vanligare senaste åren. Att han inte kan nöja sig med ett glas vin till middagen eller ett till middan o sen ett efteråt som han kan smutta på(som mamma gör), att han inte fattar sina begränsningar och tror att han kan dricka samma volymer som han gjorde när han var yngre. Påträffade honom 2 gånger med att stå vid kylskåpet och dricka direkt ur vinflaskan när han trodde vi inte hörde.

Kom på honom en gång när vi var och handlade inför en helg och han skulle gå till systembolaget o "köpa vin till middagen" men när ja varit o lämnat kundvagnen och gick dit för att se vad han köpte så va han vid kassan hade plockat på sig en vodkaflaska i pet-format, alltså plast. Vilket vi hade ett stort bråk om senare och han sa då åt mig att inte säga nått till mamma för att det skulle "förstöra helgen". Har efter det hittat gömd vodkaflaska i förrådet, mamma också, har också hittat flera i plastsorteringen i sophuset som vi vet måste vara från honom.

När jag inte varit i hemstaden för nån vecka sen så hade mina föräldrar ett till stort bråk som jag fick höra om över telefon, då hon hittade sprit gömd i pappas garderob. Då packade hon en väska och åkte till mormor och sov där någon natt men sen åkte hon tillbaka hem och pratade med pappa, vet inte exakt hur det gick till men hon påstod att det var "löst" när jag pratade med henne.

Min familj har alltid varit experter på att vi har stora bråk om alkoholen, jag, mitt syskon och mamma mot pappa, vilket oftast sker på kvällen, och sen är vi arga och kyliga mot pappa dagarna efter men att det alltid rinner ut i sanden och att allt går tillbaka till det normala efter några dar.

Mitt syskon har nyligen fått ett barn och de har varit tydliga med till pappa att han inte kommer få träffa sitt barnbarn om han inte är nykter, mitt syskon kommer ha noll tolerans när det gäller alkohol och barnet. Men graviditeten har varit svår och komplikationer vid födseln är ytterligare "triggers" som ja vet pappa skulle må dåligt över och kunna använda spriten som bedövning för ångesten.

Mamma har nu åkt ner för att hjälpa mitt syskon och dess sambo med spädbarnet för att komplikationer under förlossningen ledde till akut kejsarsnitt vilket ledde till förlossningsdepression efter barnets födsel. Pappa har en inplanerad resa till mitt syskon om bara några dagar och nu när jag kliver upp mitt i natten för att gå på toa så tycker jag det luktar sprit i vardagsrummet så jag letar och så hittar jag en liten flaska brännvin-50ml, 32% gömd bakom glasen i vitrinskåpet i vardagsrummet. Pappa är flygrädd och hatar att resa men jag vet att han skulle göra det för att få träffa sitt barnbarn, men jag känner att han garanterat skulle dricka någon sorts alkohol för att dämpa flygrädslan och ångesten som kommer med det. På flygplatsen i baren till exempel, där jag som inte ska resa med honom kan hålla koll på honom.

Har redan ångest för att jag är själv med pappa i hemstaden och är här för att jobba och har hotat om att åka till mormor eller en kompis om jag misstänker att han druckit. Men liksom mamma är jag rädd att nått ska hända honom om jag lämnar honom nu. Det är mitt i natten och jag ska på jobbet snart och vet inte vad jag ska ta mig till, jag spolade ner spriten i avloppet men hur ska jag göra nu? Vet inte om jag ska konfrontera pappa om flaskan och vet inte om jag har den mentala kapaciteten till det heller. Han kommer ju ändå märka att flaskan är borta när han letar efter den, ska ja bara ställa den på middagsbordet och invänta följderna? Ska ja packa en övernattningsväska, Ta familjebilen och åka bort till mormor/kompis?

Vad ska vi ta oss till?

Alkoholen i sig kan skapa en snedtändning vad gäller känslor. Känslan av ensamhet är en av dem. De många säger när man gör undersökningar är att relationer blir bättre när man slutar. Man blir mer chill, ångest avtar och man börjar lära känna sig själv efter lång tid under avdomnat tillstånd.

Så stålsätta dig, röj varje spår av alkohol så du förhindrar att lockas dricka när hjärnan försöker lura dig dricka pga att beroendet kickar in. Nu vet du ju hur hjärnan reagerar när beroendet talar istället för logiken. Försök då överlista och resonera med dig själv. Spela fram hela filmen så du även ser hur det blir när du vaknar med ångest och är bakfull. Inte sluta filmen vid de 20 första minuterna när alkoholeffekten kickar in... Nä fortsätt titta. Vad händer när du bara fyller på? Känner du ens någon effekt? Blir inte känslorna överdrivna för att sluta med ångest dagen därpå? Vill du dit? Om inte röj allt vad har med alkohol att göra och lägg till saker du gillar istället.

Se på film, ut och plocka blommor, baka, shoppa, spring. Vadsomhelst som du gillar men se till att vara beredd. Hjärnan söker kickar på dopamin. Alkohol är en kortsiktig sådan. Hitta andra och var medveten om att du i en övergångsperiod måste aktivt jobba med att logiskt överlista din alkohjärna. Men, sedan blir det bara bättre å bättre ju längre tiden går. Idag undrar jag hur i h-vete man kunde tro på alkohol överhuvudtaget. Saknar det inte alls. Livet blir bara bättre utan!

Disciplin lika med noll, tänkte jag när jag kom innanför dörren 00:35 efter att ha gått säkert drygt en kilometer runt kvarteret minst. Tänkte ju först vara duktig och lägga mig vid elvatiden. Men fick då spontant så klart en tanke på att först gå och kolla brevlådan efter eventuella räkningar och sånt. Så då gick det inte att koppla av alls så att det gick att lägga sig.

Stoppade då en liten pärondryck i pappkartong med sugrör i jackfickan tillsammans med en liten mp3-spelare, för tanken att kolla brevlådan hade då blivit till en större tanke om att gå en kortare sväng på ett par hundra meter i kvällen bara för att röra på sig liksom. Gick ut genom dörren och skådade ut mot husen runt omkring och tänkte först bara sätta mig på närmsta parkbänk och häcka en stund och sedan gå in igen.

Men då flög sjutton i en och man kände att varför inte gå nerför en backe några hundratal meter till en hamn i närheten och sätta sig och vila på en bänk och uppleva lite sommarkväll. När jag satt där på bänken där man säkert druckit ur en mindre lastbil med diverse öl genom åren smög sig inte ett alkoholsug på en, utan mer en tom ensamhetskänsla. Nästan ungefär så som man kan känna saknad om en nära vän flyttat till andra änden av landet eller kanske en anhörig kilat vidare eller nåt sånt.

Järnspikar vad ensam och tom man kände sig utan att ha en ölburk att hålla i handen trots att man inte egentligen var varken hungrig, törstig eller trött. Var då alldeles för rastlös för att sitta still längre än max tio minuter trots svängig musik i hörlurarna. Så tänkte då ta en rask promenad in till stan fast man var för trött i benen för såna kraftprov. Men gick väl en tre hundra meter till en annan parkbänk som man häckat på en massa gånger genom åren och druckit diverse alkohol på alltså. Nu åkte pärondrycken som substitut till onyttigheter fram.

När den var tömd bar det iväg uppför en rätt brant backe och en promenadväg där många om dagarna rastar sin hundar. Nu var det tomt, mörkt och ödsligt men satte mig en stund och ofrivilligt fick mata mygg som verkligen tycktes gilla en i alla fall. Så helt ensam var man ju inte. Men hade man då haft ett par starköl eller en pava vin med sig så hade man nog utan tvekan varit rätt så myggbiten i skrivande stund. För då hade man säkert suttit där i nån timme kan jag tro. Men nu fanns det ingen ro att sitta still någon längre stund. Sen var det väl en fem hundra meter hem.

Har nu nykter suttit in de flesta parkbänkarna i kvarteret och det kan väl vara bra som nykter och alkoholfri träning i hur det känns att efter kanske trettiofem år eller nåt sånt att leva spiknykter och känna hur det känns att vara fullt medveten i varje sekund. Hade det varit förra året den här tiden hade man säkert varit i form för en instrumental komposition i stället för att bara skriva en massa ord på detta gamla dammiga tangentbord. Men man måste väl nyktert testa sig fram och lära sig njuta av livet som det är...

Något jag nog måste tänka på är nog att inte köra allt för djupsinniga låtar som man väl tidvis av gammal vana gjorde, vilket väl inte direkt höjde känslan av välbefinnande liksom. Men nu har man då gjort som alla rekommenderat så länge och tagit sig en nyttig promenad. Det tar nog ett tag innan man kan säga att alkohol helt är en icke-fråga. För visst kan man generellt stå emot ett alkoholsug när sånt kommer. Men en depressiv mörk tomhetskänsla som håller i sig ett längre tag är inte kul liksom.

Men det är väl så det är att leva på riktigt så som nedstämd dystemiker utan några stödhjul i form av piller eller hälsovådliga alkoholhaltiga drycker. Nu körs det en gammal popdänga på mp3-spelaren med en gammal favorit av Johnny Rivers - Where Have All The Flowers Gone. Kanske dags att byta ut en del låtar på spelaren snart. Nog känns det psykiskt att man är helt alkoholfri. Men magen är glad och lite stålar sparade man då hur som helst. Nykter mental tyngdlyftning till fots skulle man nog kunna kalla nattens promenad för.

Ha det gott!

Jag sover också extremt dåligt. Dagen innan jag drack första gången hade jag varit uppe i nästan 3 dygn, blir tillslut vad jag bara kan klassificera som tortyr.

Har nu under ca 2 veckors tid helt misslyckats med mitt program, klarade mig ca 2 veckor. Jag vet varför jag misslyckades dock, känner mig extremt ensam och ledsen utan alkoholen, klarade tillslut inte av det. Ska jag bara starta om eller ska jag bara hoppa in i programmet igen? Vad har ni tyckt varit bäst?

@vår2022 min nya dricker så gott som aldrig. Det är jag som.introducerat alkoholen i vårt förhållande. Nu när jag spårar.ur som jag hatade att min gjorde så känner jag att jag inte kommer göra det mer. Sen får jag se hur mitt.umgänge med alkohol kommer bli framöver. Jag hoppas på att komma tillbaka till att dricka normalt och bli lagom och bara dricka ibland. Annars lägger jag av för gott.

@Ny dag Det går jättebra! Skriv t admin så tror jag att de kan hjälpa oss med att komma i kontakt med varandra.

Kram🥰

Kvällsinventering ✅
Hej 👋🏼 idag blir det en kort incheckning pga överskred min ordranson i kaffestugan idag.
Nollan 0️⃣ med till sängs. Känns fint tycker jag. Ikväll ska jag njuta av Ola Rapace och "en beroendepodd". Grym röst att somna till.

🩵

@roppåhjälp det är toppen och även om min alkoholallergi har tagit mig till mörka ställen jag inte vill tillbaka till så har helvetet uppenbarligen fler chambre separee än man kan föreställa sig i sina livligaste fantasier
🖤 Vissa livsöden berör mer än andra. Älskar hans beskrivning av varför han är just öppen 🙏🏼

Sov gott

Hej! @Se klart, det var kul att du tittade in kompis. Det är rätt mycket man upptäcker, eller ser på ett litet annat sätt med nyktra ögon så att säga. Nog har man tänkt på ett helt felaktigt sätt i en himla massa år. Negativt tänkande, samt energi som väl skulle använts för att komma framåt, har man stängt in inom sig, så att den i stället givit depressiv känsla, ofta i onödan.

För känslor som ångest och oro säger ju ofta saker till en, som om det inte är helt galet, väl kan vara bra att lyssna på och inte försöka att dränka i alkohol. Men det rent andliga verkar det då inte vara några större problem med. Men nog är det rätt mycket allmänt att jobba på för att komma i balans. Får väl försöka att ta allt ett steg i taget, har nu som dagens målsättning att komma i säng i snart.

Ha en fin kväll!

@Andrahalvlek Varmt tack🥰
@Charlie70 Varmt tack även t dig🥰@vår2022 Å varmt tack t dig oxå🥰

Jag har alltid försökt vara diplomatisk när det gäller min chef, försökt att skaffa mig en egen uppfattning. Hon har plussidor som tex hon ger oss frihet under ansvar. Aldrig problem med ledigheter el om man vill gå ner i tid. Kliver fram och ger oss stöd om personal blir ”påhoppad” utifrån.
Men informella ledare måste jag säga att vi har… vilka är de som har lång anställningstid. Minns när jag sa att jag tyckte att vi inte hade det bra i vårt team..och hon svarade…det är det ingen annan som sagt…men det spelar ju ingen roll…jag sa ju det!!

Avtackningen blev fin👌🏼Så många godsaker på vårt afternoontea😋Det räckte och blev över t förmiddagskaffet imorgon. Därefter var det en aktivitet med linoleumsnitt …vet inte om ni känner t vad det är…men googla så kanske ni förstår.

Kram🌺

@förlorare Förstår att det finns både hat och sorg till maken som omkom pga alkohol. Tänker att det viktigaste är att reda upp och få rätsida med sig själv om vad som skaver, vad man känner och har för behov. Vägen ut är genom vägen in i sig själv. Vi har olika sårbarhet för hur vi påverkas och kan bli beroende av alkohol, så det är nog den utgångspunkten man får ha i sin relation till alkohol. För egen del så kan jag inte hantera alkohol pga min sårbarhet för att bli beroende. Idag som nykter i över 2,5 år är alkohol verkligen inget jag saknar, tvärtom är jag tacksam för att jag inte dricker och riskerar tråkigheter som alkoholen för med sig för mig. Mitt liv utan alkohol är sååå mycket bättre och framförallt roligare.

Ta hand om ert fina förhållande och vårda det ömt❤️

@Varafrisk Velourchefer är inte mycket att hänga i julgranen. Det blir varken styrning eller ledning och lätt informella ledare som poppar upp. Det blir verkligen till att kunna leda sig själv.

Hoppas att ni fick en fin avtackning och att laxsnittarna smakade gott och att ni fick en fin stund. Och supergrattis till 500 dagar🥳🥳🥳 Wow! Fy fasiken vad bra du är! Kram❤️

@frihetenfinns
Tack, bra. Jag känner mig stabil men har å andra sidan andra besvärligare saker i vardagen att lösa.
Det är nog klokt att inte ha något hemma om du känner så. Det är ju en bra "tröskel" att det inte är för lätt att ta ett glas.

Jag tror det är vanligt att det kan gå fort utför, det är nog bara mänskligt. För mig känns det som jag klarar ganska mycket press men ibland sammanfaller det från alla håll och kanter samtidigt och tillslut orkar man bara inte med allt. Begreppet: " Bryt ihop och kom igen" kanske stämmer...

Jag tycker du är stark som kommer igen!

Utan att vara nyfiken på detaljer, men är det som orsakade stressen borta nu?

Vad tror du om mina tankar kring " varför har du slutat..." - frågan i tidigare inlägg?

@allatiders Fint att du delar med dig av dina tankar. Att reflektera och fundera kring sin relation till alkohol gör att man kan se det ur olika synvinklar och komma fram till nya tankar och nya funderingar. Du skriver att du känner att du på ett sätt kan hantera alkohol men att du också har en rädsla i att fastna igen. Att du inte riktigt förstår varför suget så snabbt etableras när du börjar dricka?

Jag tänker att svaret på det kan vara att alkohol lätt skapar ett beroende vilket skapar sug. Hjärnan får dopaminkickar som skjuter i höjden av alkohol och hjärnan är skapt till att vilja få mer av det som ger dopaminkickar. Hjärnan har inga gränser, dem måste vi själva sätta. När man sen inte dricker så är dopaminet lågt i jämförelse med när man druckit alkohol. Då skapas ett sug efter alkohol för att man ska få en dopaminkick och man/hjärnan kan lätt bli beroende av dessa kickar. När man sedan varit nykter en längre tid stabiliseras dopaminnivåerna och man får ett normalt påslag av dopamin och hjärnan nöjer sig med den nivån. Suget efter alkohol avtar. Börjar man sedan dricka så väcker man suget efter förhöjda dopaminkickar igen.

Vi har olika sårbarhet för att bli beroende och toleransen för alkohol ökar ju mer man dricker vilket gör att man behöver dricka mer för att få kicken. Som du skriver, eskaleringen som sker, dricka varje dag, den kommer så fort och man dras in så snabbt. Så det är bra att du reflekterar och delar med dig av dina tankar. Tänker att det är tankar som många av oss här kan känna igen och brottas med.

Ha det gott!🌞

Godafton @flarran
Jag hade också starkt stöd av en tro på Gud eller gudomlighet i början av min nykterhet och fortsatt. Nu finns han där och pysslar kanske med viktigare saker men är alltid närvarande för ett samtal. Det finns ett bibelcitat som lyder ”Gud är med dig alla dagar”. I all sin enkelhet är det en stor tröst. Det betyder inte att alla dagar är ljusa, men att vi aldrig är ensamma.
Det är inga enkla saker du förändrar, hela livet och gamla föreställningar om vem du är, nu är en ny tid och det kräver massor. Bra att du tankar med att skriva, äta och röra på dig. Bra kämpat! 🌟

@Varafrisk min chef vill också ha velour. Och hennes bild är att vi har det. Jag ser bara en himla röra och ingen styrning. För ett tag sedan skulle vi ha gruppdiskussion om hur vi har det på jobbet. Chefen gav mig uppgiften att hålla i samtalet, samla in synpunkterna och återrapportera i stora gruppen. Vid återrapporteringen satt hon och blev irriterad på mig. Det fanns en del kritik från kollegorna och min uppgift var ju bl.a. att återberätta detta. Det samtalet tog jag med henne på uppstuds en morgon när hon kom förbi. Hon hade självklart inte aaalls blivit irriterad på mig... Nu slutar hon och det beklagar jag inte.

Stort grattis till 500 dagar!

Kram!

Åh jag känner med dig @andrahalvlek 😍
Det är lätt att bli överhettad av det som är ”kul” men du om någon vet ju hur viktigt det är med pauserna i dansen. Så bra om du slipper sociala kontakter på jobbet denna vecka, kan promenera med vovven i lite tystnad. Tänker på dig! 🌸

@Pernils Hej och välkommen hit! Det finns många sätt att dricka och att vara beroende.
Ditt liknar mitt som handlar om att man inte kan sluta dricka när man väl börjat. Man kanske inte alls dricker varje dag, för mig handlade det om helger, men då utan botten ofta.
Det slutade ofta med minnesluckor (jag kunde oftast uppföra mig, men mindes inget), bakfylla och ångest dagen efter såklart. Jag försökte dra ner eller minska i många år innan jag insåg att jag inte klarar att dricka måttligt helt enkelt. Mitt beroende hade hållit på för länge eller var för stort.
Det är också så att att suget vaknar varenda gång man dricker och det är därför mkt svårt att återställa sig och dricka måttligt.
Det är faktiskt lättare att sluta helt.
Det finns ett program här som kan hjälpa dig, där rekommenderas att man ska vara nykter åtminstone tre månader oavsett om man siktar på att vara helt nykter eller dricka måttligt.
Läs gärna min tråd från början så ser du likheterna.

Jag slutade dricka för femton månader sedan och mår jättebra, saknar inte alkoholen alls, bara sorgligt att jag inte slutade tidigare med tanke på all tid jag slängt bort på att vara full eller bakis. Bara tråkigt! Jättebra att du skrivit egenremiss, hoppas du får bra hjälp. Det är sååå värt det.
Suget och kampen lägger sig ofta så snart som beroendet somnar in. Sedan kan du börja ditt nya liv :) Stort lycka till! och glöm inte skriva, det blir som en gratisterapi!

@Vinäger verkligen toppen att rådgivarna fixade träffen och synd att fler inte kunde vara med. Men då fick du och @Geggan prata lite i alla fall.
Kram!

Tack, så skönt att inte vara ensam. Försöker verkligen rensa i tankarna. Allt måste inte vara perfekt. På jobbet är jag en sån där som tycker att jag får inte loja en sekund. Är ett möte slut blir jag rastlös när folk hänger kvar och bara är sociala. Börjar inse att de gör rätt. Man måste ha luft i schemat och inte bara springa från en sak till en annan. Så nu fixar vi en dag till tillsammans🥰

@frihetenfinns det känns bra inför veckan. Jag har planerat in lite saker som inte innefattar alkohol samt att jag ska göra rum för trädgårdsfix och bad som lite återhämtning.
Jag känner likadant där. Skulle säkert kunna ta ett par glas under kontrollerade former, men då är risken för stor att jag dagen efter drar i mig två flaskor vin hemma själv. Jag har kunnat skilja på mitt destruktiva drickande och på när jag dricker i sociala sammanhang utan att må dåligt. Men med tiden blev gränserna mer blurriga och just nu känns en timeout som det mest rimliga. Min farhåga är väl mest om något skulle inträffa. Jag har levt med ångest i hela mitt vuxna liv och har sen fått en PTSD på det pga händelser senaste åren. Skulle jag få ett negativt besked i någon form skulle det nog ligga nära till hands att låsa in mig med en låda vin.

Hur känns veckan för dig? ❤️

@prinsessa Alltså... ska vi prata om det här?! 😭 Min dag...jag är ju så trött av mig och har solbrillor på morgonen. Fattade inte varför jag rynkade ihop hela nyllet som ett russin och såg dimmigt. Funderade ett tag på om jag fått en stroke - jag som har NOLL hypokondri. Kommer fram till tunnelbanan... alltså det är dimmigt nu. Kanske ölpustar från den stängda puben jag passerar... nä, kommer till jobbet trots dimman. Tar av solglasögonen. Kollar mig i spegeln. Nä vad fan är det. 🤔
Tar ut linserna... jodå satt respektive lins i fel öga. Äh- det är lugnt tänker jag för jag har ju extralinser i skåpet. Rotar & letar (i mitt superstrukurerade skåp med lådor i ordning och fack efter innehåll) - inga linser. Nähä.. jaja.. då får jag vara glasögonorm idag då tänker jag glatt. Har.lagt.mina.glasögon.på.byrån.hemma 😂😭
Jaja.. jag har fått gå och kisa och sett allmänt idiotisk ut hela dagen. Satt & rodnande med läkaren - det storlarmar och vi springer ut i korridoren - jag vänder mig till honom och frågar "Vart larmar det? Jag är tyvärr blind och ser inte varifrån larmet kommer" 😂

Anyways...min hett efterlängtade avlösare kommer kl 13 och säger "gå hem nu - gå ut i det vackra vädret. Det är 28 grader ute." Jag byter om - kommer ut - till första åskknallen och de tunga regndropparna ☔️🙄

Skulle hämta paket på vägen och fixa andra saker men jag tog mig bara hem idag. Städade och ställde iordning gästrummet. Sista touchen med handdukar, tofflor och minibar. Japp ni läste rätt. Det är så det är att vara gäst här. I dagens minibar ingår jordnötter, chips och fransk nougat. Sen har jag "bullat upp" med en liten "läskburk" med pizzolato, vitt & rött med tillhörande "rätt" kristallglas samt ett spetsglas och tre olika minifarkost med starkt. 😂😂😂 Lite kanske som en anorektiker tvingar andra att äta 🤔

Nu är min gäst på ingång & jag ska röja köket efter middag bestående av potatismos, köttbullar, gräddsås & lingon. Männen ska få ge sig ut på en liten löptur till återvinningen & till Bonden Bo som kommer till trakten med ägg & grönsaker ikväll 😋 Glada ägg & grönsaker gillas.

Hoppas ni har/får en skön kväll ☀️

🩵

@Monica01 Så starkt av dig att komma hit till idag, hur känns det nu inför denna vecka? Jag läste nu lite i din tråd och jag känner också igen mycket i dig. Idag är åttonde dagen utan alkohol för mig, och jag bävar lite för tankarna att ta ett glas om någon frågar. Om jag känner mig själv rätt kommer det nog inte vara ngt problem i stunden att dricka kontrollerat med andra, problemet är att om jag ger mig den tillåtelsen finns risk att jag låter det gå för långt igen, särskilt om ngt jobbigt skulle hända mig, och det vill jag verkligen aldrig mer vara med om.

@Ny dag Tack, jag är så glad för det, ja vi finns för varandra. Idag hade jag en läkartid för att diskutera antidepp och läkaren frågade om jag hade mörka tankar eller ville ta mitt liv eller hade andra självskadebeteenden, och då hörde jag mig säga helt neutralt att jag inte är självmordsbenägen men att jag druckit för mycket på slutet och att jag bestämt mig för att sluta med det. Och det är tack vare att jag hittat hit till er och kan skriva så öppet som jag vågade vara öppen och säga som det var utan att känna skam. Så tack för att ni finns!