Senaste kommentarerna i forumet

En rättelse. Idag är faktiskt min fjärde dag utan A. Inte för att jag mår bättre för att jag kom på det men då är jag i alla fall en dag närmare mitt (första) mål än jag trodde.

Idag visar min Sockerstopp-klocka 23 dagar, tjoho! Så idag kände jag mig redo att utmanas. Trött, trött, trött, men skulle behöva handla lite. Moffade i mig två nektariner och körde till affären. Och kom hem utan sockerstinna produkter. Heja mig! Kändes inte ens svårt, sannolikt tack vare nektarinerna.

Jag är fortfarande trött efter festen. Ont som fan i knäna. Men det funkar att jobba och jag går korta, lugna hundpromenader. Inte göra ont är målsättningen, men framåt kvällen gör det ändå ont.

Det är så förbannat surt, senast förra veckan hade jag piggat på benen rejält. Hade utökat antalet minuter/steg och hade högre tempo. Och nu bara: ”Krasch!” Så känns det 😢

Jag försöker ta hand om tröttheten, låta den vaggas till ro. Tidigt i säng. Tvingar mig inte till mästerdåd på jobbet, good enough är fullt tillräckligt. Låter mig tycka synd om mina ben också. Varken trötthet eller benvärk blir bättre av socker. Tvärtom faktiskt.

Jag vet att ork, lust och styrka kommer tillbaka. Nu är inte alltid.

Kram 🐘

@Gabi79 Ja, det svåraste är de sociala situationerna. Jag har svårt att se på när andra dricker öl eller vin, och jag säger till mig själv att jag bestämde ju, ingen alkohol i dag, men det gnager inombords på något sätt, kan känna mig nästan arg utan att veta vem eller vad jag ens är arg på. Och att stå ut med tjatet, "Ett glas kan du väl ta?" Tjatet blir värre ju mer berusade de blir. Men på något sätt måste jag lära mig att säga nej tack, när jag hade bestämt mig för att säga nej tack, att just idag dricker jag inte, och det är bara min business, ingen annans. Hoppas att din grillkväll gick bra, och kämpaglöd till både dig och mig 💜👍

@Carisie
Det var inte särskilt angenämt....förstår inte varför jag älskade att bli onykter förut. Jag kan tänka mig att ta ett glas, men absolut inte bli onykter!

Sommaren för två år blev väldigt full av vin. Hittade mellan festkvällar lugnet i ett glas vin efter jobbet. Bara för att slappna av. När sommaren va över bestämde jag att nu va det slut med vardagsdrickandet. Men september har ju fortfarande fint väder. Och i oktober lagar man höstgryta och då passar ju ett glas vin. Och vid december blev jag lite skraj över hur fort tiden hade gått. Och för hur många bibbar jag hade i min papp-återvinning. Då bestämde jag mig för att sluta. Nu har det snart gått 2 år och jag säger samma sak till mig själv varje morgon jag vaknar skakis och bakis. I sällskap av vänner dricker jag nästan aldrig. Och om jag dricker blir det knappt ett glas. Men i min ensamhet varvar jag ner med ett glas vin. Eller flaska. Eller två.
Jag har någonstans blivit en tragisk ensamdrickare som inte vill något hellre än att vara nykter. Hjälp.

@Andrahalvlek tack så mycket för ditt svar. Jag är helt besluten och ska testa vara nykter. Har fruktansvärda magproblem (troligtvis pga missbruk) och tänker bara på att jag måste avstå och se om jag blir bättre i magen. Helst hade jag velat supa mig redlös och bli av med alla jobbiga känslor/minnesbilder som sköljer över mig titt som tätt.

Kanske en dum fråga men hur lång tid brukar det ta att bli av med värsta skulden och känslan av att man inte kan visa sig bland folk?

Funderar på och be om professional hjälp men vet inte vart jag kan vända mig. Har mycket att ta tag i…mitt liv har kantats av svåra händelser som jag aldrig har sökt hjälp för. Inte för att det är en ursäkt men jag tror att mitt drickande har spårat pga ibland så orkar jag inte känna efter hur jag egentligen mår.

Vad man ville bli när man gick i lågstadiet var nog faktiskt cykelreparatör och senare även att jobba i matbutik, eller då kanske allra helst i nån kiosk, för man gillade ju smågodis som det hette på den tiden. När man på lördagarna fick sin veckopeng brukade man ju gå och handla godis styckevis i kvarterets kiosk för nåt öre styck. Bland det första man gjorde sen var att jobba ett tag på ett bageri och packa bröd och det var rätt nära att man hade blivit bagare vilket inte var så konstigt.

Detta eftersom morsan ett tag var städare på bageriet ifråga när man var liten och man sedan dess alltid har tyckt att det luktar så himla gott med nybakat bröd. Men sen efter skolan blev man ett tag biltvättare eller bilrekonditionerare som det väl numera heter. Pysslade sedan ett tag med lite direktreklam och en del kontorsjobb med mera. Provade även i egen regi på att spekulera lite i aktier och optioner, men det blev för stressigt.

Men skulle jag haft ork att göra nåt nu så skulle det väl blivit att satsa mer på musikproduktion som väl är det man är mest intresserad av liksom. Men så har man ju social ångest också, så att stå på scen i någon form faller ju bort, och då blir det ju inte så värst lönsamt, för det är ju liveshower som drar in stålar åt de flesta i musiksvängen. Men nog har man provat på lite olika prylar i sina dar.

Det är då som du säger @Andrahalvlek, att det är viktigt att ha mål och drömmar. Mitt närmaste mål här idag är att ta mig utanför dörren efter mjölk och en limpa fast man är helt slut och orkeslös. Får väl försöka att göra ett stordåd och släpa mig ned till lokala matbutiken innan stängningsdags. Som dystemiker har man inte mycket energi för det mesta, men försöker se positivt på tillvaron nu i all fall, för annars sitter man väl snart och deppar i alkoholträsket igen. Vilket jag då faktiskt gett mig sjutton på att inte göra.

Ha det gott kompis!

@B.Å Skammen lägger sig med tiden. Förutsatt att du gör ditt yttersta för att verkligen sluta dricka. Det förflutna kan du inte påverka, men du kan påverka det du gör här och nu.

Kram 🐘

Hej

Dag tre utan alkohol. Jag har så mycket skam och skuldkänslor över allt jag har gjort (och inte gjort, för den delen) pga mitt beroende de senaste 15 åren.

Jag har isolerad mig, druckit ensam, varit antingen bakis eller full och minns inte hälften av mitt vidriga och pinsamma beteende under dessa år. Får nu nästan flashbacks och bilder från denna tid, där jag pratat för mycket, betedde mig gräslöst, fått snedfyllor och gråtit och varit allmänt så jävla vidrig att jag vet inte hur jag lyckats se mig själv i spegeln under dessa år. Dricker själv, hemma och vaknar med ångest varje gång. Ser på telefonen att jag har pratat i flera timmar med någon jag knappt känner, dessutom videosamtal….har vaga minnen av det, jag vill dö. Ibland har jag vaknat med blött hår efter duschar jag inte minns och ofta har jag lagat mat utan att komma ihåg det. Mitt barn (utfluget) kan ringa mig ibland och fråga vilken tid ska ses, då har jag planerat saker som jag inte minns, jag skäms så oerhört för allt jag har gjort och sagt att jag vet inte hur jag ska klara av detta.

Har kunnat skött mitt jobb. Mycket hemmajobb och jag arbetar i en bransch där det är väldigt accepterad att man dricker friskt och ofta. Jag går inte med på AW:n längre eftersom jag kan inte sluta dricka när jag väl börjat. Dricker till jag däckar och har kommit på att det gör jag allra bäst hemma.

Jag tror jag behöver hjälp nu. Har bestämt mig för att sluta dricka och har satt ett mål på 7 dagar nu. Ska klara det och förlänga till 2 veckor och sedan 3 månader. Jag vet att jag inte kan dricka ”normalt”. Jag kunde göra det när jag var yngre men inte nu längre vilket kanske inte är konstigt med tanke på mina gener och släktens historia.

Men just nu mår jag bara så fruktansvärt dåligt, har 15 års ångest att ta tag i och vet inte hur jag ska göra eller om det ens går att bli av med alla jävla minnesbilder som kommer upp hela tiden och får mig att vilja kräkas och flytta/byta identitet eller något ännu värre. Jag föraktar mig själv och förstår inte hur jag kunnat sett mig själv i spegeln under alla dessa år.

Vet inte varför jag skriver hit, det är väl kanske i hopp om att någon känt likadant och kommit över det…

Jag har läst väldigt mycket här det senaste året och beundrar er som lyckats och lever livet utan rus och ångest. Jag har svårt att se framför mig hur jag ska lyckas, denna ångest alltså, jag vet inte hur det ska gå till.

@Flarran Veterinär sa jag som barn. I åttan sa jag journalist, och det blev jag också 🥰 Vad ville du bli? Väldigt många ungdomar idag kan inte svara, inte ens på gymnasiet vet de. Min äldsta bestämde sig i nian för att hon vill bli psykolog, och det blev hon också. Mål och drömmar är viktigt, tror jag.

Kram 🐘

Vad ska du bli när du blir stor var en fråga man i skolan kunde höra i lågstadiet. Det var många tjejer som som sade ord som sjuksköterska, vetrinär och grabbarna sade väl ofta orden polis eller brandsoldat och sånt där. Men man hörde aldrig någon säga – Jag ska bli alkis, för det verkar var så trevligt och bra.

När man öppnade och drack ur den där första flaskan så visste man inte mycket om nånting, man trodde att man var smart och nästan lite Rock n Roll på nåt positivt och fritt sätt. Men nu vet man ju lite bättre, men ändå så kan man när man är trött tappa sugen på att kämpa på nyktert, men då har man ju i alla fall detta eminenta forum att hämta kraft och inspiration ifrån för att kämpa vidare som nykter och alkoholfri.

Detta var en tanke som i stunden kom flygande till mig liksom. Nej, nu får man då försöka att rycka upp sig och klä på sig i alla fall, för nån ordning får det väl vara. Ska verkligen göra allt för att få hem den där mjölkflaskan som man suktar efter.

Ha det gott!

ja det är nog bäst att låta bli alkoholen överhuvudtaget i sådana miljöer

Nu är litern slut också. Ja, snackar här inte om nån alkohol av nåt slag utan bara om att den sista mjölkskvätten precis gick åt till min frukostchoklad. Tänkte när de goda limpmackorna var uppätna och jag drack sista slurken med varm choklad att, denna dryck är ju hundra gånger bättre än nån dyr gräddlikör med whiskeyton i smaken.

Sånt blev man ju bara onödigt fet av och dessutom så kickade det oftast i gång ett förfärligt alkoholsug efter först nån öl och sedan starkare grejer. Sitter nu alkoholfri här nöjd och riktigt myser fast det nu är lite grått utanför köksfönstret igen. Växlande molnighet är det tydligen idag, men det gör då inget alls, för nu så blir det nog förhoppningsvis ändå så att man kommer utanför dörren i alla fall. För mjölk det vill man då ha i sitt kylskåp alltså.

Har faktiskt även ett visst salladssug och tänker på inlagd pustasallad som finns som konserv någon kilometer bort. Så kanske blir det en cykeltur om man nu orkar liksom. För viljan till en sådan utflykt finns då alltså. Häller nu i mig ett glas med vitaminberikad energidryck så man kanske kan komma igång fast man är så trött och orkeslös så att man nog skulle kunna sitta och sova liksom. Förresten, @Se klart och @Carisie, det var trevligt att ni tittade in en sväng här, sånt uppskattas och ger faktiskt lite energi till att nyktert kämpa vidare.

Ha en fin dag mina vänner!

@Carisie @vår2022 Svar i all hast, skriver lite mera i lugn och ro senare. Fint att se er här och TACK för råd. Jag kommer mer och mer på banan och blir allt starkare i mina val. Skriver mera snart. Idag är och blir en dag utan alkohol. Kram!

Har hon familj som kan hålla koll på henne och se till att hon kan få hjälp? En chef som kan agera? Socialtjänsten kan också hjälpa till om de får in en orosanmälan.

Känner igen mig i det du berättar. Min sambo dricker även dagligen, oftast från dagtid tills han somnar, alltså även på arbetet. Den här klumpen i magen man börjat få när man ser den där ölburken, hur dem öppnas en för en. När han är full och inte kan behärska sig och luktar öl får en att bli så avtänd. Jag äcklas ju av honom i de stunder. Vill knappt dricka själv mer, ibland kan jag ta nån öl med fastän jag inte gillar det bara för det blir mindre för han att dricka. Vet inte vad som är bäst att göra om det är att vara tyst och inte bry sig, eller försöka stoppa när han vill köpa mer och prata. Inget hjälper, det är väl det att han måste vilja själv.
För första gången sa han imorse att han behöver ha hjälp, att han inte kan kontrollera det och att det inte är normalt. Det känns väldigt skönt han insett, men jag vågar inte hoppas för mycket. Tror inte det kommer ske en handling från det än iallafall och förmodligen kommer han hem senare med en öl i handen och några mer.
Hur tog din sambo steget? Vad fick han att inse till att faktiskt göra en förändring. Det här med att känna sig tråkig kan jag verkligen förstå.
Jag vet tyvärr inte heller vad du ska göra, älskar du honom och du mår bra i relationen följ ditt hjärta och finns där för honom som ett stöd. Du har även påverkats av detta och dina tankar som du har borde du också prata ut om, till psykolog tänker jag. Så även du kan jobba bort det, fokusera på dig själv och få dig själv att må bra. Mest för ditt eget bästa, sen tror jag att om du är stark kan du dra med han upp på ett annat sätt och vara hans pelare. Inte för att tynga dig, du måste skydda dig själv från att låta hans problematik dra ner dig. Men finnas där så inte han känner sig ensam, för han har säkert också mycket jobbiga tankar o känslor.
Jag hoppas allt blir bra för er, allt löser sig med tiden. Och att inga andra dåliga vanor ska påverka erat liv och relation
Och kom ihåg, du är bra

Mina föräldrar (båda nu 60+, jag 30år) har alltid druckit mycket så länge jag kan minnas. Pappa dricker mindre men ofta, har alltid varit fredag lördag söndag samt några öl utspridda under veckan då han till exempel ska städa garaget eller haft en tuff dag på jobbet. Mamma dricker fredag lördag men mer. Hon sitter i sin fotölj och hinkar rödvin på box.
Har vid ett flertal tillfällen tänkt ”men de är klart att dom måste få slappna av och njuta av livet” då de egentligen aldrig blir aspackade/aggressiva/fysiska men har med tiden förstått att det såklart är ett problem eftersom jag mår som jag mår.

Första gången jag sa till dom var jag 15 år. Berättade att jag inte mådde bra när dom dricker pga dom blir alltid rätt irriterade på varandra och slutar oftast med dålig stämning eller bråk. De båda lovade att bättre sig och skyllde på att de är skönt att få slappna av på helgen. Sedan har det varit så ca en gång per år - jag kommer gråtandes, säger att jag inte mår bra i deras drickande, att de blir annorlunda, de blir personlighetsförändrade och ”slappa/sega/larviga” och de lovar att ändra sig. Blir bättre någon månad men sen tillbaka.

Det senaste som hände var en månad sen. Jag sa till på skarpen och bad pappa gå till psykolog (han har varit värre senaste tiden och mamma har varit nykter ett år efter psykolog men nu börjat trilla tillbaka). Mamma höll med och kontrade med skilsmässa.
Papp lovade att ta detta på allvar igen och sa ”ge mig en vecka utan alkohol så ska jag bevisa att jag klarar av det”
Den veckan var den finaste veckan på flera år i denna familj.

MEN de som hör till saken är att jag bor på annan ort och igår fick ett meddelande av min bror som bor hemma att mamma igår var full vid 12 och pappa full kort därefter. De har alltså båda börjat dricka igen och jag har inte hört något om varken skilsmässa eller psykolog.

Vad gör jag härnäst? Tvingar på dom hjälp hos vården? Hotar med att kapa relationen? Gör en pakt med hela familjen att vi ALLA är utan alkohol minst ett år?

God morgon Flarran! ☀️ ☁️ 🌧️
Det lät fantastiskt med bondens djur. Jag hoppas du får en skön dag idag trots lite sömn. Kanske du hittar ett träd du kan vila under i skuggan till ljudet av vindens sus och fåglarnas sång
🩵

Godmorgon @flarran
Ja det här med förundran är ju häftigt och något man kan få vara med om både här och där om man är uppmärksam.
Jag känner ofta förundran inför det som växer/ inte minst för att det är så vackert? Blommor i så många olika nyanser och färger som vecklar ut sig och nästan kråmar sig? Då kan jag inte låta bli att förundras också över den som skapat allt detta. Om det nu är Gud eller vad vi ska kalla honom eller henne. Men all denna skönhet på jorden gör mig ofta helt stum.
Känner förundran inför våra små (stora) katter. Och att vi får leva tillsammans den här korta stunden, liksom göra sällskap i jordelivet.
Jag förundras också över den kraft som finns i människor, alldeles särskilt här på forumet 😍
Ha en fin dag, kompis!

@sofias77 Åhh.. jag känner så igen mig. Min sambo dricker också varje dag, minst 5 och upp mot 20. Man får en klump i magen när han kommer hem och har druckit för mycket den dagen, framförallt om något dåligt skett och han är arg. Då går det ut över mig, det känns verkligen inte bra i en. Att vara osams hela kvällen och natten, för en ny dag dagen efter och risk för att bli samma kväll igen. För den här ölen kommer ju alltid fram. Jag hoppas inte han varit våldsam mot dig? Du ska veta att du iallafall inte är ensam, jag förstår när du säger att du inte orkar mer. Ändå stannar man för att man älskar dem, jag märker på mig att jag gärna skyddar honom och tycker ölen är felet och problemet. Men när man sitter där på kvällen eller natten ledsen för att han är full, högljudd och respektlös så tänker man bara nej, det är inte värt det mer. Men ändå är man kvar och jag vet inte om vi kommer ångra att vi inte gick tidigare, eller inte

@Lonely Man ❤️

@Se klart Spa låter underbart! Njut❤️Kram

Fick bara sova i fem timmar fast jag faktiskt bad till Herren om att få sova i åtminstone sex timmar. Men man får väl vara nöjd ändå, för man käkar ju inte några sömnpiller och alkoholfri det är man. Kanske skulle man koka på en kanna kaffe för att få sig lite dryck som man kanske piggnar till av. Men har inte mycket till ork, så det får nog bli en energidryck tror jag liksom.

Tänkte nyss på det här med åldrandet och att man kan känna sig som tio år ibland fast spegeln eller selfiebilder tagna någon morgon med mobilen som spegel väl liksom säger något annat. Men nog märks det allt att själen inte är skapad för att åldras på det sätt som kroppen ju gör.

Sitter här vid min dator och dricker ett glas vatten och upptäckte att snusdosan nästan är helt tom. Tänker att idag kommer man nog utanför dörren då det ju är en last som man inte bett till skaparen om att få bli av med alltså. Men man snusar ju inte direkt som en gnu heller. Fast sådana snusar väl inte alls, så man borde kanske inte hålla på med sånt heller.

När jag i helgen som var lyckades att ta mig iväg och bada då besökte jag även ett trevligt naturområde där bondgårdens djur som får och grisar visades upp. Filmade då en sugga som gick runt och grymtade i en hage mitt emot sina kultingar. Kom på att jag även då kände förundran och lite livsglädje på något sätt.

Så borde väl försöka att släpa mig utanför dörren även idag, för man kan ju inte se och ta del av livet på riktigt sittandes bakom en datorskärm. Nu tittade solen fram igen genom molnen, så skaparen håller nog faktiskt med mig på den punkten känns det som. Precis i stunden kom ett chokladsug, så man kanske skulle ta sig lite dagligt bröd och en kopp med sånt vilket ju blivit lite av en rutin.

Ha det gott!

@vår2022 Och Fantomen dricker mjölk i baren! Det ska jag göra någon gång, beställa ett stort glas mjölk 😎

Kram 🐘

@vår2022 Oh ja! En kollega till mig har räknat på hur många som sagt upp sig sedan årsskiftet 22/23 och vi är uppe i över 60. Då är inte jag och ett par till som inte gått inte inräknade! Oavsett vad de säger så kommer det inte in folk i samma utsträckning som folk går. Men cheferna verkar ha huvudet i sanden.
Mitt exitsamtal med chefernas chef kommer inte att bli nådigt.

Nåväl. Ny dag & nya tag ❤️