skrev widad i Trots

Vad har ni gjort att må bättre med en beroende av alkohol?


skrev Flarran i Promillebikt

Hej @Andrahalvlek, mycket handlar nog om hur man tänker och ser på saker och ting. När jag kan försöker jag vara positiv. Skulle det nu vara så att man inte somnar till natten. Så kanske det betyder att det är dags att göra en kul liten melodisnutt som jag inte har gjort på länge nu. Vem vet, kanske vill mina inre musiktroll så att säga snickra till en låt liksom. Brukade tidigare ofta göra en massa musik om nätterna när jag inte kunde sova. Ska kanske nu som helt nykter kanske ta upp den grejen igen om man nu då inte har lite tur och kanske somnar på rätt tid vilket väl faktiskt nog är det bästa. Man kan inte bara sitta uppe och grubbla för sånt har man då gjort så himla ofta liksom. Det brukar direkt inte lyfta en ur mörkret så att säga.
Ha det gott kompis!


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Heja dig! Balkongmeditation och bota-rastlöshets-promenad är verkligen toppen! Glad för din skull att du sover bra 😍 Tiden kvittar, men det kan vara drygt att vara vaken mitt i natten bara för att man tog en rejäl tupplur.

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Hej! @Majblomman, kul att du tittade in en sväng kompis. När jag började skriva här i höstas så visste jag nog inte själv varför liksom. Det var nog kanske mest ett sista halmstrå som jag drog efter innan det nog skulle bli slutet på min väg så att säga. Men när man i över kanske fyrtio år bara tänkt på att avsluta tillvaron så kan det tydligen hända att man kommer till en punkt då man tänker på ett lite nytt sätt som man inte har kunnat göra tidigare.

Har nu förstått att det alltså nog var en nödvändighet att våga språnget och vara lite mer öppen i forumform då sjukvården inte hade lyckats med att hjälpa mig till det minsta av ett bättre mående. Fick bara en massa olika piller som gav mig ungefär noll i bättre mående. Vissa piller till och med endast drog ned mig i mer självdestruktiv depressiv känsla och inre oro som dessutom gav mig de knepigaste av biverkningar.

Nu när har jag haft 6 månader på mig att bekanta mig själv med mitt inre så pass att jag nu börjat så smått att få ett litet hum om hur jag fungerar så har en del lättat lite. Har i alla år funderat mycket på meningen med livet och genom att läsa bland annat en massa psykologiska skrifter och filosofier därigenom försökt lista ut vem jag är och vad jag verkligen vill. En del av visdom har man nog tagit till sig.

Har ofta sökt svaret på de eviga frågorna som väl även stora tänkare och filosofer i alla tider har haft att brottats med. Det är inte så värst svårt att veta vad man inte gillar och vad man inte vill göra. Men i övrigt får man nog i mycket försiktigt prova sig fram tills man finner sin egen väg. Det är lätt att bara ge upp och rusa rakt fram och tro att berusning är lösningen. Ibland har sådan räddat mig från att slänga bort mitt liv, men allt för ofta har berusningen blivit så stark att den fungerat i stort sett i motsatt riktning.

Det har i lätt berusning många somrar funnits tankar på att bara gå in på bolaget och köpa starksprit och sedan ta mig till nån strand en ljum sommarkväll. Detta för att dricka mig så pass berusad att modet till att bara simma rakt ut i natten och sjunka som en sten har funnits. Har berättat om sådana tankar många gånger genom åren för de som ska vara psykologiska experter utan att de har orkat lyssna eller kommit med något vettigt råd alls för att få mig att kunna tänka mer positivt.

Men det är väl som så att ingen kan lära ut sådant som de inte själva vet något om eller kan förstå sig på. Men när det gäller mig så har nog mycket bottnat i en inre stress och ångest som väl kanske obeslutsamhet och inre saknad av känsla av mening kan leda till. Det är lätt att fastna i ett feltänk som bara förstärks av den humörsänkande drogen alkohol. För så funkar den på mig om det blir för mycket av denna vara, vilket det genom åren utan tvekan har blivit. Ville en gång att för alltid få vara konstant berusad.

Som nykter har jag tänkt på det hela lite mer logiskt och kommit fram till att om man vore starkt berusad hela tiden. Så vore det ju inte att vara vid sina sinnens fulla och nyktra bruk så att säga. Men när jag har varit som allra mörkast nedstämd har jag inte brytt mig om något alls egentligen. Har inte haft så värst mycket respekt för mig själv eller det faktum att man rent materiellt har levt ett rätt så bra liv.

Men tack vare de insikter som jag ofta har fått genom inte minst detta eminenta forum där många delat med sig av sina livserfarenheter på många områden. Så tycks jag ha kommit en bit på vägen mot ett mer inre lugn. Det gäller att inte bara rusa rakt fram. För ibland måste man nog vara stilla och våga rida ut jobbiga inre känslor. Det är ibland en konstform att bara orka med att existera.

Tänker då bland annat på kristna morsan som psykiskt kämpade så hårt för att orka stå ut med tillvaron och vill väl inte vara sämre än hon. Det vore väl synd och skam att inte göra allt vad man förmår för att åtminstone ta sig normalt igenom livet. Kanske är det hoppet om nåt bättre som håller en uppe och nu får en att verkligen vilja försöka att kämpa vidare som alkoholfri fast det ibland verkligen känns rätt motigt. Sedan är det ju som så att man aldrig riktigt kan veta vad morgondagen har att erbjuda. Man ska nog alltid försöka att tänka så ljust man kan.

Ha det fint!


skrev Åsa M i Villrådig

Vad sorgligt att höra att han verkar ha gått upp. Förstår helt och hållet varför han behöver dig - du kämpar för honom när han inte orkar göra det själv. Det hedrar dig. Men jag tycker det låter som att du får betala ett ohyggligt högt pris för det. Har du samtalsstöd, någon att prata med gör egen del? Ditt liv må vara knutet till hans på många sätt, men det består av mycket mer också som jag undrar om du får utlopp för?


skrev EttNyttLiv i Promillebikt

@Flarran tycker om att läsa dina inlägg, tack för att du fortsätter skriva🤗


skrev EttNyttLiv i Vill sluta dricka

15 dagar utan alkoholhaltiga drycker, endast ett lätt sug vid några tillfällen.
Kanske beror det på att jag bestämt mig på riktigt och fått hjälp och stöd av öppenvården. Lyssnat på ”Skål ta mig fan” igenkänning med lite humor, kan rekommendera boken.
Hjälper mig mycket att gå in och läsa här, skriver inte så mycket hos er andra men tack för att ni delar med er🤗
Min ångest och oro har minskat, kan det bero på att jag inte druckit på ett tag. Funderar också på om mitt dåliga psykiska mående som funnits där i perioder sen i ungdomen kan bero på mitt alkoholintag, gjort att man blivit så trött och inte kunnat tänka, inte klarat stress och har dålig självkänsla.
Glad att ha kommit så här långt men ska erkänna att jag kan tänka att”det var nog inte så illa, har kanske överdrivit mitt alkoholproblem” lite som att problemet är borta. Någon som upplevt liknande tankar i processen?
Mycket funderingar så här på kvällskvisten men känns bra att sätta ord på mina tankar.
Önskar alla en fin vecka


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Just att vänta på smulor.
Att väga dom på guldvåg och gotta sig.
Att plötsligt blev man någon igen.
Utan de där smulorna kan man lika gärna begrava sig under en sten.
Jag minns då för 10 år sen då jag bröt upp från min alkoholberoende sambo.
Det fanns absolut i get av värde i min egen person.
Jag fick jobba som en galning för att bygga upp ett nytt jag.
Nu finns det nygamla jaget i mig,trots det nya uppbrottet.
Men jag haltar betänkligt vissa delar av dagen.
Jag ringer väninnor istället för att skicka ett där smset eller gå in i fantasier där vi går tillbaka till varann.
Så min drog är blandannat relationer.
Och att avstå ger abstinens i olika styrkor.
Så håll taget som mulletant alltid skriver.


skrev Flarran i Promillebikt

Var så jäkla trött på alltihop för ett par timmar sen. Så hade inte lust att göra nånting, ungefär så där som det för det mesta är hos mig som nedstämd dystemiker. Men tänker nu inte sitta och gnälla en massa som så vanligt genom de senaste månaderna så som alkoholfri. Nej, för plötsligt vid halv sju-tiden så upptäckte jag att solen faktiskt lyste lite utanför balkongfönstret.

Då beslutade jag mig för att sätta på mig långbyxorna och en täckjacka för att inte dra på mig nån onödig vårförkylning när jag skulle genomföra en balkong-meditation. Som för mig innebär att lyssna på gamla rockiga favoritlåtar som jag har fyllt en gammal mp3-spelare med. Så med mössa och ett par tofflor på mig så satte jag mig ned och bara stirrade rakt in i den svagt skinande solen som tydligt talade om för mig att det i stunden liksom höll på att bli kväll. För en gångs skull så valde jag att öppna en sån där burk med märkligt smakande energidryck.

Det var en halvlitersburk med smak av gelébanan eller nåt sånt där syntetiskt jox med en hel del konstgjorda vitaminer och sånt. Fick väl efter en halvtimmes fånigt sittande på balkongen så pass med energi att jag kände ett inre tvång att gå ned i trappen och kolla om det hade kommit nån post. Sånt som oftast betyder mer jäkla räkningar och annan skit utan minsta positivt gnistskapande.

Minns kloka gamla farmor som brukade säga om posthämtning. Ingen post – Är bra post. Håller så ofta med om detta. Ingen störande post i alla fall. Stod sen i trappen nån sekund och fånstirrade nyktert ut genom trappfönstret och tänkte att varför i helsike skulle man inte kunna ta och gå ett varv runt huset bara för att bevisa för sig själv att man kan gå emot även den mest slöa och orkeslösa depressiva känsla som man kan ha när allt bara känns totalt allmänt meningslöst.

Gick väl en tre varv runt huset och tänkte sen varför, inte bara fortsätta att gå tills man kanske faller ned och ihop i nåt dike om så är meningen. Har nu kommit innanför dörren och har väl utan att jag tänkte mig nåt sånt väl vandrat raskt drygt en kilometer utan vare sig mening eller mål. Jag har aldrig gillat att röra på mig i onödan, men det var ju faktiskt helt okej för att skingra lite av de allra mest mörka tankarna.

Förstår nu varför folk lyfter skrot på gym eller skaffar hund och släpar runt på sådana. För det är ju en anledning om någon för att komma utanför dörren i vilket jäkla väder som helst. Har dock inte den minsta plan på att skaffa nån hund. Vill inte ha någon annan att tänka på som ska tvingas vara beroende av en sån orkeslös typ som mig, då jag ju knappt kan sköta om mig själv.

Men nu ska här inte ältas negativitet för det är då inte mer synd om mig än någon annan på detta forum, då det då finns de som nog har det sju resor värre än en själv. Förresten så känns det just nu rätt bra att veta att man inte är så jäkla värdelös som man trodde att man var när man i åratal bara satt och drack en jäkla massa alkohol och bara väntade på döden liksom.

Har nu än en gång skrivit några ord till mig själv i min dagbok här på nätet och ska nu se om man kan få igång skrivaren som man köpte för drygt en två månader sen. Köper ofta en massa teknikprylar som bara blir stående, men ska nu faktiskt läsa handboken och se om man kan få igång skrivaren så att säga. Något som väl borde ha gjorts för längesen

Ha det gott!


skrev Insikt_24 i Nedstämdhet

Har egentligen inget att vara ledsen för just nu. Dagarna läggs till, en efter en och blir till veckor. 4 veckor utan minsta sug eller längtan efter alkohol. Ändå är det få stunder när jag känner spontan glädje. Kanske är jag i något slags väntrum, väntar på att någon ska ropa upp mitt nummer och ge mig ett bra besked. Helgen har jag spenderat själv, det är skönt. Denna veckan hoppas jag blir lugn och avslappnad. Någon sa en gång, när man är ledsen och nedstämd bör man inte ta några livsavgörande beslut. Jag försöker ta hand om mig genom att äta bra och träna, har tappat ca 5 kg på dessa veckor. En del av det är för att jag inte har haft någon aptit. Men det ska väl bli bättre så småningom, hoppas jag. Jag är fortsatt helt inställd på 100 % nykterhet. Tack för att jag får dela alla erfarenheter här inne. Det betyder mycket, även om jag inte kommenterar eller skriver varje dag.
🐸


skrev Kärringen i Kapa kontakten eller kämpa

Det är nog rätt lika i medberoende oavsett om man är barn eller käraste.
Man kommer till en punkt när man inte orkar längre.....är du där?


skrev Carisie i Kaffestugan

@prinsessa Hahahaha... ja alltså det är ju en drog (alkohol) om än laglig. Nja .. sjuksköterskan i mig, vi älskar ju förkortningar, skriver E(nheter). Du skulle se mina rapportblad. Ett A4 med väldigt få hela ord snarare AMI, DM, HT, STEMI, HFpEF & ❤️-stopp. Den sista är iofs fullt förståelig för vem som helst.

Men nu ska jag inte gå igång på det för jag var ledig igår & idag plus imorgon... LYX! Ha en skön kväll
🩵


skrev dalbana i Kapa kontakten eller kämpa

Har en pappa som har missbrukat alkoholen i perioder ungefär hela mitt liv men det har eskalerat de senaste 15 åren. Jag har försökt hjälpa, varit med till läkare, psyk, AA och även testat att hålla mig borta för mitt eget välmående. Min pappa är väldigt snäll när han är nykter och det kan gå månader då det är bra men sen trillar han ner i skiten igen och blir som förbytt. I helgen fick jag veta att han slagit sin sambo på fyllan och hamnade i fyllecell. I sommar gifter jag mig och han är bjuden men nu känner jag inte att jag vill ha honom där för vad han har gjort men samtidigt är det min pappa som jag vet kan vara snäll också? Jag är otroligt kluven. Får ångest av att ha kvar honom i livet och jag får lika mycket ångest för att säga hejdå.


skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan! @LillaVideung74, Det verkar som att din önskan om att jag skulle få en vilsam dag faktiskt slog in kompis. För när jag hade ätit min lunch med god sallad och sånt, så tänkte jag bara att vila ryggen en liten stund och sov som en klubbad säl i flera timmar fram tills alldeles nyss. För mig så spelar det inte längre så stor roll när jag sover, om det nu då inte är en tid jag har att passa liksom. Har ju haft problem bland annat med sömnen i rätt så många år.

Det är en lyx tycker jag att ibland få sova ut riktigt någon gång. Mina ord om synd kring uteblivet vilande på ”rätt” vilodag var väl mest en liten humoristisk vinkling på att jag slet som en liten gris i stället för att vila på den dag som det väl sagts att vara rekommenderat liksom. Det här att jag har blivit så tokig i sallad just nu tror jag har att göra med kanske nån form av vitaminbrist då jag som missbrukare av alkohol i många år inte åt riktig mat alls i stort sett. Blev mest en massa alkohol i olika form samt skräpmat som chips och salta nötter och sånt.

För det var bara öl, vin sprit samt hemgjord 10-procentig tråkig milt jästsmakande mäsk som man ofta satt och förgiftade kroppen med liksom. Ska man tala om synd, så var väl detta en rejäl synd, åtminstone mot den egna kroppen, och något som man inte borde ha ägnat sig åt. Men det är ju lätt att vara efterklok. Men försöker att vara alkoholfri nu i alla fall, så gott det går. Men nog får man konstiga tankar på att det vore skönt med en berusning ibland fast man som jag nu idag faktiskt har varit alkoholfri i hela 6 månader här på forumet enligt vad almanackan säger. Sitter nu och dricker lite svart kaffe utan socker, som nog har blivit lite av ett slags substitut för andra mer onyttiga drycker alltså.

Ha en fin kväll!


skrev danisa i Nu var det nära

Jag känner igen mig. Så viktigt att röra på sig. Tänker prova att när suget kommer ska jag ta en powerwalk innan jag faller. Få se om det hjälper.


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Carisie Tack, detsamma till dig!
Men vad menar du med E? Jag tänker på en drog jag :-) , men jag utgår ifrån att det inte är det du menar :-)


skrev Kärringen i Jaha och nu då?

@Ullabulla du uttrycker dig så bra allt känns igen!
Man vill ha ett nytt liv men ändå inte. En bra dag från exet då hoppas jag igen trots det inte Går, och han har verkligen inte överöst mig med bekräftelse o kärlek..... men smulorna är tydligen värda mycket vissa dagar....suck.

Du gör det bra ❤️ bara 7 år här


skrev Detblirbättre i Nu var det nära

@Amanda L tack för tips! Jo flaskan är slängd. Och ska aldrig ha något hemma, det funkar inte alls.
Nu börjar stug- och odlingssäsongen för mej här och då finns det massor att göra. Och suget går definitivt att bota med träning! Löpning är min grej och mina snedsteg har uteslutande skett dagar då jag inte har tränat. Ett klart samband!


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Och idag också helt ok.
Någon del av mig har processat detta länge tror jag.
Men bakslag ska väl komma.


skrev LillaVideung74 i Minska för att sluta

@MissM Nog har jag tänkt o ältat angående detta under ett antal år. Jag har dock också av olika anledningar lite svårt för att söka vård/hjälp. Har prövat lite AA, har besökt en Beroendemottagning o prövat fem fria samtal med alkoholterapeut, har hängt runt lite här på alkoholhjälpen, har gråtit o slitit mitt hår av förtvivlan över att det ska vara så svårt att rå på den där beroendehjärnan. Jag har inte givit upp och eftersom jag plågat min kropp med rejäla mängder alkohol i många års tid är det rent krasst så att jag inte orkar längre. Min omgivning orkar nog inte heller mycket längre. Det är inte roligt längre. Ja det var väl inte mycket till råd det där. Jag tror att de som kommit längre på nykterhetsresan i detta forum har mer att komma med när det gäller klokheter. Det finns ju faktiskt några som lyckats så hoppet lever! Kram


skrev LillaVideung74 i Promillebikt

Nog borde man väl i dagens moderna samhälle kunna få ta sig den där vilodagen där det passar en själv utan att det är en alltför stor synd? Klappa dig själv på axeln tycker jag. Över nykterhet och allt du mäktade med igår med handling, promenad och hushållsbestyr. Pustasallad låter lite bekant, tror mig ha sett den på någon burkhylla. Blev tvungen sno ihop en liten egen tomat o löksallad m vinägrettdressing imorse. Kan få sådana där plötsliga begär efter olika slags livsmedel, maträtter o olika smaker. Är kanske något substitut i stället för alkohol? Man vill ju som gärna ha ngt ät- o drickbart att tillgå som tröst när alkoholdemonerna härjar i huvudet. En god pizza o lite cola lät också gott men att handla idag känns ännu motigt. Har inte gångavstånd till ngn butik här ute på vischan. Önskar dig en vilsam dag.


skrev Ros i Minska för att sluta

@MissM Ja du kan vara anonym. Du kanske inte får någon som har tid att svara när du ringer upp men de ringer upp dig. Jag bad den ringa upp mig 1 gång i veckan de första tre veckorna för att ha stöd. Under den tiden så läste o skrev jag mycket i forumet och det är mitt stöd nu där jag får mycket tips. Kämpa på ge inte upp vi är många som hjälper varandra här i forumet. Kram


skrev Flarran i jag är livrädd

Hejsan! @aldro, Har läst att du verkligen har varit ute på en svår resa tillsammans med den mycket lurige och bedräglige ”vännen” alkohol som ofta kan få en att ta de mest märkliga och dåliga beslut. Det är många gånger som jag själv nu som nykter sedan ett helt halvår förstår att skaparen så att säga med kanske sina skyddsänglar ofta har fått jobba övertid för min skull. Det är nog faktiskt bara på guds nåd som jag själv nu kan sitta här vid datorn och skriva till dig. Hoppas att du nu har lärt dig vad det kan innebära att ta den där tillsynes första oskyldiga slurken med alkohol. Kanske är det nu dags att en gång för alla satsa helhjärtat på en framtid som helt alkoholfri... Hur som helst, önskar dig allt gott kompis.
Kämpa på!


skrev Flarran i Promillebikt

Känns nästan som baksmälla fast man varit spiknykter och inte smakat alkohol på ett helt halvår som nynykter skribent på detta eminenta forum. Men så var man väl också lite av en syndare och inte hade vett att helga vilodagen riktigt igår. För söndagen blev ju faktiskt rätt arbetsam med både långpromenad, handling och hushållsbestyr som att ta hand om tvätt och sånt. Sitter nu här i köket och är rätt så mör i ryggen faktiskt. Funderar nu på att gå loss på lite av den goda salladen som fick mig att vandra lite mer än vad jag väl först tänkte mig att göra igår. Har nu även planer på att snart ta mig en god pizza och lite cola till lunch om en liten stund. Förresten kul att du @Andrahalvlek tittade in en sväng igår, sånt uppskattas kompis.
Ha en fin måndag!