Senaste kommentarerna i forumet

@bella70 Nej han har avbokat det! Jag fick inte lägenheten som jag hoppats på och han går på AA möten och dricker som vanligt.Jag har tagit kontakt med kvinnojouren eftersom han är elak och dom kunde ge mig mycket hjälp.Vet varken ut eller in.

Hej, tyvärr har jag fått bakslag, och behöver "starta om".
Vår dotter larmar nu gällande vin konsumtionen, finns det tips hur jag kan / bör / ska hantera detta?

@Qwer1 hur går det för dig. Jag mår så mycket bättre men har mina dippar, men kämpar på.

@Amanda L Tack för tipsen av böcker.

@mimmi32
Hej Mimmi,

Det långa svaret:
Det låter som du har ett uppvaknande i hur mycket alkoholen skadar dig och din omgivning. Ett gift som tränger in i allt som är vackert i livet och bryter ner.
Jag kommer från anhörigsidan och vill ge dig ett råd. Det är att jobba med din egna nykterhet. Det finns inget du kan "bevisa" för honom så länge du inte börjat jobba med dig själv. Två veckor är en början på en chans för dig att vända ditt liv här istället för att fortsätta med det destruktiva förfall man hamnar i.
Jag tror medberoende och beroende kan ha stora liknande drag och jag fick mitt uppvaknande för två år sedan. Försök möta dig själv och ge dig själv en chans att vända skutan istället för att "bevisa" något för honom.
Man landar bara på samma plats om man inte ger sig själv tid och energi på att jobba med sig själv.

Det korta svaret: du kan inte få honom att lita på dig för du behöver kunna lita på dig själv först.

Det konstiga läget fortsätter. Igår fick jag äntligen en kväll med minsta barnbarnet, som jag inte sett på många veckor, pga sjukt o annat. Så läkande det är att umgås med en femåring! Allt får bättre proportioner. En liten bakelsebuffe med hennes urval blev kvällens höjdpunkt!

@Andrahalvlek otroligt hur saker kan vändas på ända mitt i allt. Helt nya landskap. Ganska tragiskt att det är liksom ”för sent”. Men hon lever ännu. Ett möte kan bli viktigt. Jag har en nära väninna som inte träffar två syskon sedan många år. Svårt som utomstående att fatta. Och åren går.

@mimmi32 Hej och välkommen hit! Det låter verkligen som en tuff och tung situation du befinner dig i. Det viktigaste är att din vilja att sluta dricka kommer helt från dig själv för ingen annan kan få någon att sluta dricka. Det verkar också finnas tillitsproblem från bådas håll, hans otrohet skadar din tillit till honom och att du lovar sluta dricka skadar hans tillit till dig. Hans hot att lämna, eller hur det ligger till med det, blir också knepigt att hantera för dig mitt i allt. Ett enda stort kaos. Kanske skulle familjeterapi vara bra? Att genom tredje part reda ut var ni har varandra, vilka förväntningar ni har på varandra, hur ni tänker och känner för varandra? Hur ni vill ha det tillsammans? Fråga om han vill göra det med dig? En otrohet sätter också djupa spår på många olika sätt. Kanske att du själv skulle ta hjälp av en psykolog och reda ut hur du mår själv och vad som skaver inom dig själv? När man dricker alkohol på ett självdestruktivt sätt brukar det finnas många bakomliggande faktorer som spelar in. Det kan vara svårt att själv se och få syn på detta och genom samtalsterapi kan man bättre komma i kontakt med det och ta upp det på ytan.

Kämpa på och att vara nykter är en förutsättning för att kunna hantera ett liv i kaos. Alkohol förvärrar allt och skymmer sikten totalt. Sköt om dig!❤️

@Onkel F läste om din skam kopplat till ständiga återfall. Vill bara peppa dig och försöka ge dig känslan att släppa skammen, att inte ge upp. Återfall sker, men om du fortsätter söka hjälp så är det väl snarare något att vara stolt över. Du ger inte upp.
Jag tror fullt och fast på att försöka igen.
Men också på att fundera över vad som gör att återkallelse återkommer. Vad kan du göra annorlunda? Vilka metoder fungerar för dig, och när brister det? Har du provat läkemedel som kan stötta dig i din nykterhet? Hur agerar du när suget sätter in? Vad kan du byta ut alkoholen mot?
Mina alternativ har hållit mig alkoholfri i ett par månader, och när jag druckit har jag hållit mig till en mycket mindre mängd, inte gått överstyr tack och lov, mycket för att jag insett att jag hatar att må dåligt. Jag har lagt in aktiviteter på morgonen, för att inte kunna/vilja vara bakis. Jag har bytt krogen mot café för att inte kunna beställa alkohol, tackat nej till fester som går ut på att dricka alkohol och i stället gått på bio, teater eller annat som ger en mening.
Alla är vi olika men många här ger tips om att tänka på vad som funkar och känns positivt, istället för att ha en massa förbud.
Jag dricker te i stället för vin, för då sober jag bättre. Jag tar en promenad i stället för ett glas vin, för att lindra min rastlöshet. Fundera på vad som skulle kännas bra för dig. Och känner du att vården kan hjälpa dig, använd dig av den!
Lycka till 🏵

@Flarran För mig innehåller nykterhetsprocessen många olika processer som löper parallellt. Det är processer på många olika livsområden som startar i samband med att man blir nykter. Det är som att det ena utlöser det andra och det är dessa man får bearbeta och reda ut. En kedjereaktion, hela livet. Syna och identifiera bakomliggande orsaker, lära känna och få kontakt med sig själv, omvärdera tankar om sig själv och andra, medkänsla med sig själv och andra, försoning, hitta sina värden i livet och gå mot dem. Allt hör ihop och är beroende av varandra för livet består av olika delar som bildar en helhet. Det är detta som man behöver få ihop sig själv och livet. Det är det som är så intressant och spännande när man nyfiket närmar sig och undersöker det. Som att gå på skattjakt där den ena ledtråden leder vidare till nästa ledtråd och den sköna känslan när man lyckas lösa ledtrådarna och komma vidare i skattjakten, i livet😁

Ha en fin torsdag!❤️

Haha Vinäger! Fattar precis vad du menar med pliktfylld. T.ex när du skriver vill jag ju skriva nåt svar, men hittar inte alltid tid och ord. Och så finns det ju så många härinne som är så trevliga och intressanta på alla sätt och vis, men det är en sån enorm produktion av inlägg så det är svårt att hänga med som jag kanske skulle vilja. Tycker att det är svårt att kommentera bara ett inlägg. Vill ha helheten, åtminstone de senaste inläggen. Men glad att det finns kloka, aktiva, trevliga Forumhjältar som välkomnar nya och tar ansvar.
Hur som helst, vad skönt att du är tillfreds. Ha det så bra!

@aeromagnus Jag hoppas så innerligt att du hamnar på en skola där eleverna vill lära sig, där det präglar skolvardagen. De skolorna finns, och det har krävt aktiva besluta av både elever och föräldrar. Skolan i vår samtid bekymrar mig verkligen. Jag önskar så att trenden svänger och att det blir coolt att vara duktig i skolan.

Kram 🐘

Hej,
Helt ny här och hoppas att det här kan fungera som ett stöd om/när saker och ting känns jobbigt.

Jag är 32 år gammal och har alltid varit en livsglad partytjej som njutit av livets goda. Ofta bubbel och drinkar med vänner och dans till morgontimmarna. Vintern/våren 2023 var jag sjukskriven för utbrändhet /utmattning under 3 månader och jag tappade i stort hela min livsglädje och drog mig istället undan och hade inget sig att egentligen umgås med någon annan än min sambo. Vart som en liten fågelunge som bara ville ligga i hans famn. Jag jobbade de sista veckorna innan jag gick på sommarledighet och det kändes ändå okej, tänkte att nu blir det bättre. Mina vänner och anhöriga började märka under sommaren 2023 att min alkoholpåverkan förändrades, har de sagt i efterhand. Inte att jag drack mer men att jag tålde betydligt mindre och att mitt humör påverkades. Ofta/alltid gentemot min sambo. Jag kunde bli arg på småsaker bland andra om vi tex hade gäster och jag tyckte han ”fixade fel”. Började jobba i augusti och det kändes okej, september var också okej - i ca 3 veckor. Organisationen skulle göras om och just mitt uppdrag påverkades och resurserna runt omkring mig drogs ner. Jag hamnade direkt tillbaka i vårens känsla men jag försökte och körde på till mitten på oktober men sen brakade jag igen. Vart sjukskriven igen till jul och fick sedan möjlighet att ta tjänstledigt och pröva på ett annat yrke. Det blev väldigt bra och som en nystart och jag jobbar nu 75% och det funkar bra.

Samtidigt som allt det här skedde ökade min alkoholkonsumtion successivt och jag började dricka i smyg för att min partner inte skulle se, jag skämdes. Jag drack på helgerna och kunde dricka på vardagarna typ 1-2 dagar i veckan. Dock aldrig så mycket att det kändes av något dagen efter så höll på så sätt ”band” på det. Efter nyår konfronterade min sambos familj mig och honom om mina alkoholvanor och han blev chockad och jag kanske inte blev så chockad egentligen, men jag hade såklart alla ursäkter i boken. Men jag lovade att sluta. De sa också att om hon inte slutar så måste du (han) lämna henne för man kan absolut INTE leva med en missbrukare, det går bara inte.
Jag höll upp i ca 2-3 veckor sen blev det återfall. När jag drack så eskalerade mina känslor och jag förstorade varenda möjlig grej och blev skogstokig på min sambo, blev ledsen, bråkade, ja you name it. Det fanns inget stopp i mig. Dagen efter hade jag brutal ångest över hur jag betett mig och skämdes ihjäl! Löste det såklart med ett par glas vin efter jobbet och sen började det om. Sedan efter någon veckas drickande kom min sambo på mig och ställde kravet att du skulle sluta - gör du inte det måste jag lämna dig. Och jag slutade igen men efter ca 2 veckor fick jag reda på att min sambo varit otrogen vid 2 tillfällen för ca 1.5 år sen, vi har nu varit ihop i lite mer än 2 år så det var ju väldigt mycket i början. Jag blev helt knäckt och fick återfall och det blev värre än tidigare, jag gömde flaskor runtom i hemmet, drack 5-6 dagar i veckan och bedövade varenda känsla jag hade i kroppen. Tjafsen eskalerade och vi hade kanske ett par/några dagar när vi var sams. Jag fick ett sista ultimatum - gör du inte det måste jag lämna dig, efter att jag bönat och bett att snälla ge mig en sista chans! Jag höll ihop nån vecka till och sen kunde jag inte hålla ihop längre för jag (vad jag iaf intalar mig?!) kunde inte komma över otroheten. Jag tänkte att jag behöver få mer än förlåt, ångrar mig etc. Han kom på mig och vänner hade lagt märke till att jag luktat alkohol vid ett par tillfällen och sagt det till honom. Han pratade med sina föräldrar som sa att du måste lämna henne och det är nu. Och nu är det där vi står… och jag har fullständig panik för jag fattar inte vad jag har gjort och hur jag kunnat vara så naiv och inte insett och erkänt det här för mig själv och för andra. Nu har jag det och jag har tagit hjälp, berättat för alla i min/vår närhet men jag är fortfarande osäker på om han kommer ge mig en chans till. Jag kommer inte kunna förlåta mig själv någonsin för det jag utsatt honom för, alla lögner, alla svek, alla utbrott av ilska och hur mycket han har fått sopa igen för mig när jag druckit och han bara har varit snäll. Jag är nu inne på min andra vecka som nykter så jag vet att jag har en lång väg kvar, men det gör så ont i mig att jag inte kommer få bevisa för honom att jag kan! Jag har misslyckats men jag är inte ett misslyckande och jag kan inte se mig själv dricka en droppe nånsin igen, men säger det såklart med ödmjukhet. Förstår att det inte kommer bli lätt. Men det värsta är ändå vad jag gjort mot honom, och hur jag sabbat hans tillit gentemot mig.

Ett halvår i ryggen som pajade hela livet. Vet att det inte går att tvinga någon, men finns det några tankar/tips till hur man kan få sin partner att börja lita på en igen? När man verkligen har bestämt sig.

@aeromagnus Tack för omtanken ❤️ Den känsla jag har idag är att jag ska återuppta min relation till mina kusiner, utan våra mammors medverkan mer än indirekt. En visit 12/5 blir ett första steg, sen får vi se hur det blir. Jag ska inte skita bort den här chansen.

Kram 🐘

@Natalia Fantastiskt bra! Du vet vad vi säger?! Man ångrar aldrig en nykter dag!

Jag hade en nykter dag igår, känns bra idag!

Påvägmothälsa: Kommer gå alldeles utmärkt idag! Roligt med teater!

Sture86: Wow! Fantastiskt!

Nu skapar vi en bra torsdag!

Godmorgon i stugan!

Kikar in i rutin.
Ska strax fara iväg. Den här morgonen känner jag mig inte synkroniserad med det rullande schemat. Det är en tung period i schemat. Känner att jag är lite negativ här över kaffekoppen. Det är för att jag inte hinner återhämta mig men efter två pass till lugnar det sig en liten period.

Nu får vi skapa en ny bra dag.
Kram

Nu är det torsdag och jag sitter här i köket. Har redan dragit upp persiennerna och vädrat och släppt in lite morgonluft. Kunde inte sova alls, vilket är rätt så vanligt, men det spelar ju ingen roll för somnar det gör man väl till sist ändå om man vilar sig en stund. Fast ställer nog väckarklockan på tio eller elva så man kanske blir sovtrött i kväll och kan somna på en vettig tid då eventuellt.

Har i alla fall gjort lite nytta då jag spontant tog och gick utanför dörren för första gången sedan i söndags tror jag. Tyckte det kändes som att det var dags att kasta ett par soppåsar. Sedan tänkte jag att det borde väl promeneras lite så att man inte rostar ihop totalt. Så gick därför några vändor i källaren då det regnade utomhus och var allmänt grått. Tror nog det blev en 450 meter totalt. Så nu har man tränat och haft sig också...

Funderar på om man skulle ta och göra varm mjölkchoklad och äta några goda mackor till. Men kan inte riktigt bestämma mig. Så låter väl slumpen få avgöra genom att kasta krona och klave med en gammal enkrona som inte är stor som en liten femöring. Krona så blir det choklad, klave så blir det en vilopaus. Har nu kastat kronan och den landade på golvet med gubbe-sidan upp. Så då får det väl i vetenskapens namn liksom bli en liten vilopaus då.

Ha det gott mina vänner!

@Sture86 En sån bedrift Sture! Fortsätt så 😊

@Natalia @prinsessa Godmorgon på er! Mår okej efter lite för kort sömn, vi var på teater igår. Natalia, så stark du är som segrade för dig själv! Hoppas att du sov gott sen. Hoppas att du hade en trevlig kväll med vänner prinsessa! Idag har jag en del att göra. Jag arrangerar en sedan länge planerad undervisning, skriver på en text med deadline om en vecka och skall föreläsa imorgon. Allt kommer att gå bra, bara jag inte stressar upp mig. Önskar en härlig torsdag !

@Majaella Syns inte mina trådar när du går in på mitt nick? Dom är alla fall kvar😊
Ja det går bra med nykterheten, passerade 19 månader nyss!

Jag är också medberoende, det och mycket mer har jag kommit på hos mig själv under tiden. Jag började med att läsa och lyssna på allt om hur alkohol påverkar hjärnan och kroppen, det sociala och självkänslan. Lyssnade på poddar hur mycket som helst, kändes som dom på alkispodden och Nemo fanns i mitt liv på riktigt så mycket lyssnade jag på dom. På alkispodden lyssnade jag från första avsnittet till kanske 80. ”Tänka klart med Annie Grace gjorde enormt mycket för mig med” och självklart de fantastiska stöd jag fått från medmänniskor här på forumet 🙏
Efter jag hade hjärntvättat mig med nyktra fakta började jag läsa olika böcker inom personlig utveckling och nu fullkomligt älskar jag det faktum att man aldrig blir färdig, finns alltid mer utvecklingsmöjligheter ❤️ Kram

...och livet knatar på.. känner att väldigt lite nytt händer, men det är ju ok. Det kanske inte behöver vara så spännande alltid.
Går in ibland o läser men med var mest i början när min ångest var som störst, för något år sedan. Har i princip ingen ångest längre, det är otroligt skönt. Hoppas fler får landa i den känslan.

Onsdagen 13/3 kommer jag komma ihåg som en av de värsta dagarna i mitt liv. En klass skulle genomföra en internationell undersökning. Denna är extremt styrd av regler och krav. Klassen har en del extremt gränslösa individer. Det spårade naturligtvis ur. Folk sitter och pratar är allmänt dryga mot mig. Tyvärr har många av dessa inte riktiga föräldrar utan personer som på ett papper är vårdnadshavare. (Deras föräldrar är just inte föräldrar med vad allt innebär) Funderade ett tag på att bryta allt och bara åka hem. Det som är jäkligt jobbigt är att många av mina kollegor tycker att skolan är så fantastisk eftersom man låter eleverna göra lite som dom vill. Äta på lektionerna, spela spel, surfa på mobilen. Jag som då vill undervisa köper ju inte detta och blir the bad guy. Nu rullar det ut tjänster så man får väl se vad som dyker upp.

Kände mycket skam och taskigt samvete mot de jag sårat. Drog på mig den fuktiga äckliga offerkoftan. Efter mitt sista återfall drog jag av mig offerkoftan, erkände mig besegrad och tänkte så här. Historien kan jag inte göra något åt men framtiden kan jag styra åt rätt håll. Så jag började att förlåta alla jag sårat pga mitt drickande. Började vårda relationen med familjen. Jag förlät mig själv. Det var inte mitt intelligenta jag som gjorde jag drack. Det är en sjukdom- en allergi. Det som gör en allergisk ska man ju inte använda. Sedan slutade jag vara så hård mot mig själv. Ofta är man väldigt hård mot sig själv för man har skam. Det du kan göra är att vara den underbara individ du är.

"Man saknar inte kon förrän båset är tomt" som ett gammalt klassiskt talesätt säger. Tacksamhet är ju ett ledord i AA och vi människor (inklusive mig själv) bör oftare stanna upp och visa/känna tacksamhet till de relationer vi har än att ta dessa för givet som vi nog alla gör ibland. Skänker er en tanke denna ruggiga marsmorgon

@Blidenjagvillvara77 @CMG @Vjlo Tack för er uppmuntran och ert stöd. Det värmer verkligen. Jag tar till mig de råd ni ger och känner också att jag inte är särskilt sugen på att återuppta livet som riskdrickare. Jag har, precis som ni skriver, lärt mig mycket under den nyktra perioden som jag uppskattar väldigt mycket. Bakfyllan var väl inte sådär jättehemsk, och framemot eftermiddagen kände jag mig som vanligt igen. Men jag har inga skarpa minnen av hur jag kom i säng, men det gick väl på autopilot.

Tack för att ni medmänniskor finns. Det är ett fantastiskt stöd att veta att det finns andra som förstår sig på det här med att ha ett knepigt förhållande till alkohol. Jag fortsätter framåt igen.