Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan @Sisyfos Varmt tack❤️

Är så tacksam över att eftervården pågår annars hade jag inte märkt att jag var inne i en återfallsprocess. Och fastän jag varken vill dricka alkohol el tänker köpa så hade det inte varit helt osannolikt att jag hade kunnat suttit med ett glas vin i handen. Känslan var så läskig….jag som var så stabil var på väg mot ngt som skulle kunnat tagit en ände med förskräckelse😱Den här erfarenhet tar jag med mig och jag skriver om den för jag tänker att det kan hända oss alla.

Igår träffade jag den läkare som jag tror är ”min”. Läkaren som sjukskrev mig slutade i fredags. Hur många läkare har jag inte träffat som slutat efter en kort tid🤔 Jag tycker ändå han är noggrann. Fick fylla i ett självskattningstest. Fick ta prover. Fick D-vitamin utskrivet. Läkaren ville inte skriva ut stämningshöjande ännu. Fick ordination med dagliga promenader gärna lite pulshöjande. Slopa snacks osv (fattar jag). Han vill se vad motion och frisk luft gör med mitt mående först. Fick väga mig samt ta puls och blodtryck. Inga roliga resultat!

Tog flex idag. Åkte t ett spa i närheten. Hade fått presentkort på Spa & frukost m. Jag var helt ensam i Spa’t första halvtimmen sedan kom det två män. Väldigt speciell känsla att vara ensam. Åkte hem och tog en liten powernap därefter ut på en promenad. Det var tungt, ont i magen men en timma var jag ute och gick. Och nu ska jag iväg på AA-möte. Känner mig jättetrött men det finns ingen återvändo.

Ha en fin kväll!

Kram🤗

@Onkel F

Åh Onkel F…så himla svårt! Du behöver inte be om ursäkt för ngt i ditt inlägg! Vi vet ju alla hur det är. Jag förstår din känsla när man har varit här på forumet länge…och återfallen. Precis som du skriver så ” kan du allt” och ”vet allt” vilket blir ännu mer frustrerande när man inte lyckas. Det är kanske för dig precis som det var för mig …du är inte riktigt ”där” ännu. Har du gått ngn behandling ngn gång? Vilken hjälp får du på beroendemottagningen? Samtal? Medicin? Men du….fortsätt och skriv…å du lägg den där skammen åt sidan den gör ingen nytta. Lättare sagt än gjort men försök…Jag tror på dig🙏🏻

Stor kram🤗🥰

Hej!
Att du fortsätter skriver här, trots bakslag är en nyckel, det visar du vill sluta. Men - har vanor, sår, rutiner, och annat inom dig som gör detta så otroligt svårt. Det är därför bl.a. Alkoholhjälpen finns.
Ett misstag jag gjorde när jag försökte sluta tidigare och misslyckades var att jag blev tyst här och bara försökte på egen hand. Det blir många resor svårare då..

Oavsett hur du räknar detta bakslag, om du börjar om på noll eller om du fortsätter räkningen med någon markering kanske, så är det viktigaste ... försök igen, ge inte upp, slå inte på dig. Om du hittar något du kan lära dig på det som hänt, och göra något annorlunda är det toppen. Men annars, res dig bara upp, försök igen! och igen! :-D

Har haft långvariga o svåra alkoholproblem. Antabus nu senast men åkte dit igen då var sjuk o ej tog.
Mitt problem är att jag en relation med en man som gärna dricker löl eller vin varje dag kan hända någon dag tom. Vi har gjort det ihop mkt speciellt sista månaderna sen braka det rejält.
Han går iväg dagar o vissa kvällar o dricker och igår efter att pratat massor o han visste jag skulle ta antabus o att det varit så tungt mötte han upp mig kl4 full o öppnade en öl direkt....höll på att smälla av så sjukt triggade o blev ju förstås väldigt ledsen.han förstod ej iaf ej igår i sin värld . Jag kände mig så sjukt ensam...har mest krogvänner oxå så är svårt. Nu gick han igen. Vet det blir sent. Bara bet ihop för jag känner mig bara som den ledsna sura tråkiga kvinnan.
Sen plast det då han gick. Känner mig så ensam tom o tråkig då jag oxå vet hur lättsam o glad han blir.....
Därav skriver jag här. Bara 2a dagen nu men känns så sjukt jobbigt . Känner mig så utanför. Ha gott

Jag tänkte på en sak gällande bakslag som dess eller vad man ska kalla dom. Om man har börjat sin nyktra resa men dricker sej full en dag; börjar man nödvändigtvis från noll då igen? Jag tycker kanske inte det. För man har ju redan gått igenom mycket och lärt sej mycket. Tänker att man också måste vara snäll mot sej själv, och ta det som händer som en ny lärdom. Sköt om dej, hoppas det känns bättre idag🩷

@Denlillamänniskan bakslag, om du vill kalla det för det är inget ovanligt. Förstår det känns tufft. Hur mår du nu när baksmällan släppt? Kan du släppa det och ta vid där du slutade innan psykologbesöket och Systembolaget? Tänkt på att du kommit långt och fått många nya insikter och lärdomar. En nykter dag är inget man ångrar, tänk så många du har bakom dig! Kram!

@wolf67 se till att inte vara hungrig! Det ökar suget tycker jag.

@Amanda L jag försöker verkligen fokusera på allt bra, idag har känts väldigt bra faktiskt, heldag på jobbet, glad make och glad unge när jag kom hem ❤️ så mycket värt! Har bokat tid på vårdcentralen nästa vecka, nervös mee taggad att få ta upp möjligheten till hjälp från dom. Tack för all pepp 🙏

Heja dig!! Hur skulle det vara att ta en promenad och lyssna på ljudbok? Finns mycket gratis poddar också, tex Sommar i P1 eller P3 dokumentär, en del av dessa är så spännande så helt plötsligt har det gått en och en halv timme och jag har inte hunnit tänka på suget! Kämpa på! @wolf67

Behöver hjälp med strategier för att bryta suget.

Ny här.
Är på första veckan och det är jobbigt. Tänker orimligt mycket på hur skönt det skulle vara att sätta sig på ett trevligt ställe och ta en öl eller ett glas vin.

@Sårad... förstår det gör ont nu. Men du kan hälsa på och vise versa. Min son bodde ett tag 30 mil bort och när vi väl träffades var det väldigt bra stunder.
Du fixar detta med ❤️

Första kontakten med vinflaskor och några öl var det som dök upp i minnet för en stund sen. Har som jag skrivit tidigare vuxit upp i ett helnyktert hem. Min far hade som ung tvingats att leva i otrygghet på grund av farfar som var tung missbrukare av alkohol när farsan var liten.

Därför så hatade min far allt vad alkohol hette ned till minsta procent. Kommer ihåg när man var en åtta eller nio år och farfar just hade avlidit i troligtvis sviter efter en obehandlad stroke. Vilket inte berodde på nåt alkoholbruk då han på grund av dålig mage hade varit helt nykter i minst tjugo år.

Men kommer ihåg när vi städade ur en lägenhet efter farfar, att man fick hjälpa till med att krossa och kasta en rad med fina vin och snapsglas som man inte riktigt kunde förstå varför. Detta då man tycke dessa var rätt fina liksom. Men hur som helst så fick man väl sig en rejäl predikan om alkoholens baksidor redan då. Det var bland annat nåt om att farsan visst hade fått ett vedträ i skallen när farfar var packad och höll på och firade med suparkompisar.

Man förstår ju att han och hans syster samt gamla farmor inte kunde ha haft det så värst roligt på den tiden liksom. Skrålande fyllefester och supvisor till långt in på kvällarna, och taskig ekonomi och dåligt med mat och grejer. När farfar var nykter fungerade det väl skapligt då han var bra på att bygga hus och då tjänade bra med pengar halva året då det var mycket jobb på vår och somrar visst. Men det var väl även ofta som det fungerade mindre bra liksom, enligt vad min far berättade om ibland på senare år.

Så därför såg han väl inte direkt med förtjusning på att man som liten var så förtjust i den likörkonfekt som mormor hade med sig från utlandsresor. Cigarettlimporna togs då glatt emot då han var storrökare när jag var liten. Man fick höra att, du ska inte vara så förtjust i sådana där karameller. Minns att jag inte kunde förstå varför han inte gillade ”vattenkarameller” som jag brukade kalla konfekten man fick av mormor till jul och födelsedagar.

Det är lite lustigt när jag tänker på det, att jag smakade skotsk whisky redan som nio år då jag ibland köpte konfekt som hette LYS eller nåt sånt i kiosker. Det var avlånga små paket med en tio karameller tror jag som innehöll en liten skvätt 40-procentig whisky. En gång så kom farsan på att man gillade sådana och då blev det ett jäkla liv på honom.

Men jag kunde inte fatta vad han menade, och han kunde inte heller förklara så man förstod vad det var för fel med sådant godis liksom. Det var ju bara vanliga karameller som man kunde köpa i kiosk på den tiden tyckte man. Därför blev man tidigt intresserad av punschkarameller. Men han läxade upp en att sån där skit ska du inte köpa, utan nån mer ingående förklaring.

Första kontakten med en påse med vin, sprit och ölburkar. Det hade man redan som knappt tio år då man tillsammans med några kompisar i kvarteret en gång hittade en systemkasse med drycker som några tonåringar hade gömt i en rivningskåk inför nån kommande helg. Minns att man var rätt så nyfiken på att öppna en flaska, men samtidigt så kunde man ju nästan inom sig höra farsans mullrande röst om hur farlig sprit var.

Så därför gjorde man ju som man hade fått lära sig utan att förstå varför, när man slog sönder farfars gamla vin och snapsglas tidigare. Allt som har med alkohol att göra är ett fanstyg tror jag att man sade och slog sönder flaskorna omgående och sparkade fotboll med ölburkarna. Sen fick man springa därifrån rätt snabbt för gänget som ägde dryckerna var visst i närheten minns man. Vilket jäkla liv det skulle blivit om man som knappt tio år kommit in och full.

Det är allt många minnen som dyker upp i skallen nu när man varit helt alkoholfri i över fyra månader så att säga. Det är då inte konstigt att man tidigt blev intresserad av öl och vin alltså. När det gäller barn och ungdomar så brukar ju allt som är förbjudet. Så som cigarettrökning och liknande bli ganska intressant. Detta speciellt om då föräldrar inte kan förklara på ett vettigt och lättfattligt sätt varför sånt som alkohol är olämpligt att hålla på med.

De hade ju kunnat visa eller peka på några tydliga exempel hur det kan gå genom att ha berättat om den tidens mer kända missbrukare i staden liksom. Då kanske man hade förstått det hela lite bättre. För det räcker ju inte med att säga att nåt är fel, skadligt och onyttigt då man som mycket ung hade svårt att begripa sånt som inte påvisades helt tydligt liksom.

När jag nyss läste igenom föregående textstycken ovan då började jag logiskt fundera på hur det kunde komma sig att tankar om första kontakten med alkohol dök upp så pass levande i mitt minne i morse. Då slog det mig att det hela kunde handla om en slags förminskning och bortförklaringar av mitt tidigare galna och helt felaktiga beteende kring drickande av alkohol.

Detta för att kanske på nåt sätt försöka att rationalisera tidigare skadliga användande av alkohol genom att undermedvetet kanske försöka lyfta över skulden till detta på någon annan än mig själv. Någon slags knepig skönmålning alltså. Tänkte då noga på det man har läst och studerat en del på nätet när det handlar om riskbeteende och återfallsprevention.

För när man som jag har varit helt fri från drickande i några månader så kan man ofta börja tro att man kan börja slappna av och börja tro att man är klar med kampen mot drickandet av diverse alkoholhaltiga drycker. Vilket är en stark varningssignal att vara uppmärksam på.

Motivation till att hålla i och hålla ut nyktert i längden kan börja svikta. Då inte minst ofta på grund av diverse psykologiska orsaker. Samt ett feltänk som kan leda till att man stegvis genom kanske först lite likörkonfekt stegvis halkar tillbaka in i ett tidigare skadligt beteende. Processen för ett snedsteg, och i värsta fall fullskaligt återfall i missbruk kan ofta smyga sig på genom till synes små och nästan obetydliga steg som knappt märks har man ju hört.

Det är alltså helt rätt att man kontinuerligt måste vara uppmärksam på alla tendenser till att kanske försöka försvara ett tidigare dåligt beteende. Så får väl fortsätta att arbeta målmedvetet och marinera mig med mer fakta för att kunna vara nykter känns det som. Förstår nu bättre att man inte ska tro att alkoholdjävulen så att säga ger upp i första taget. Det är allt tur att detta eminenta forum finns så att man kan skriva av sig och förkovra sig i den svåra konsten att vara och förbli nykter. Alkoholfri är man då fortfarande och kör vidare på den vägen.

Ha en fin dag!

Hej Mamsen!
Du funderar över måttligt drickande och jag ser att du har fått en del tips i en annan tråd som du startade för ett tag sedan: https://alkoholhjalpen.se/comment/404858#comment-404858. Det finns en hel del erfarenheter som skrivs här på forumet i olika trådar, men jag förstår att det kan vara svårt att hitta. Det finns även tips i vårt självhjälpsprogram (https://alkoholhjalpen.se/program) och så finns det böcker om ämnet. Kan det vara något som kan intressera dig?

Vad är dina egna erfarenheter? Finns det något som varit hjälpsamt för dig tidigare?

@Smillans dina inlägg ger så mycket inspiration och hopp! Du verkar verkligen ha funnit glädjen och lugnet i att vara nykter! Att ha nåt för händerna när rastlösheten slår till är nog inte så dumt 😀

Fick precis reda på att min dotter kommer att flytta från 20 mil bort till 60 mil bort till sin nya kille. Asgråter 😭. Nu har vi kunnat träffas lite men det kommer att bli värre med det avståndet. Så ledsen. Är glad att hon har ett liv och känner sej lycklig men ändå så ledsen. Jag har varit både mamma o pappa till henne och hon har varit min prio i så många år. En stor anledning till att jag inte flyttade ihop med alkoholisten då jag kände att det var otryggt för henne. Hon var nio år när vi träffades. Usch vilken dag.

Tack🤩!

Det sket sig igår. Drack mig berusad. Är bakfull idag men har ändå varit uppe tidigt och gjort lite plikter. Tur att jag lever ensam och inte gjorde någon annan ledsen och besviken.

Var hos psykologen och det var ett rätt jobbigt samtal. Direkt efteråt, utan att förhandla med mig själv så for jag till systemet och handlade. Kändes som en självklar handling och jag tvekade inte en sekund. Så var det med det. Kan alltså inte lita på mig själv.

Psykologen gav mig också en Post It-lapp med tips om en hemsida. Kollade upp den imorse. Det var en sida som vänder sig till de som vuxit upp i alkoholmiljö och/eller dysfunktionell familj. De jobbar enligt 12-stegsmetoden. Hon tyckte väl att jag behövde mer hjälp för att hantera mina övergivenhetsproblem, för hon har ingen aning om att jag överkonsumerat alkohol. Jaha, ja. Ödets ironi, kan man tycka.

Väldigt klok behandlare och det var nog väldigt sant. Jag lyssnade på alkispodden för nåt år sedan och där beskrev en av programledarna vilka beteenden som han märkte på att det var på väg åt fel håll. Då gick han på möten och gjorde tjänst för att bryta självcentreringen. Det är inte så lätt helt enkelt. Jag tänker att det du beskriver är rätt komplicerat. Du saknar energin att göra det som är bra för dig och som du sannolikt skulle må bra av. Jag känner igen den där känslan och det är så otillfredsställande att inte få något vettigt gjort. Jag har tillslut fått till träningen. Kom till en punkt när jag verkligen måste. Har sen dess tvingat mig att gå. Jag har egentligen gillar att träna, men av olika anledningar var det inte så nu. Det har tagit över ett år att få en kick av träningen - nåt som var lätt förr. Varför skriver jag det här? Ja, jag vet inte riktigt, men för mig handlade det om att jag behövde sätta mål och det var inte ok att backa ur planerad träning. Det var oerhört trögt och förenat med smärta och ingen kick, men det gick. Till slut har man fått in vanan. Nu är det ingen förhandling i det och jag har också känt en liten, liten kick (efter över ett år). Halleluja! Det är väldigt svårt det där för jag tänker att vi båda har hamnat där vi har hamnat för att vi inte har lyssnat på vår trötthet och det är viktigt att få vila, men för mig fungerade det inte att inte träna. Jag blev verkligen tvungen att bestämma mig och sen köra på det. Men det handlar ju också om att som du har skrivit tidigare se till att det blir en rimlig ”att göra lista”. Och det oberäkneliga i din dotters situation försvårar. Hur som helst jag ville mest förmedla att det gick att få in vanan, men jag kan ju inte säga att det var vare sig kul eller skönt. Har fått sänka förväntningarna på just det.
Hoppas du hittar din väg, VaraFrisk! Du har ju varit så bra hittills. En förändring i taget.

Usch, jag känner mig helt tagen idag. Fick ett så himla ledsamt besked igår. Det rör inte mig personligen, så ni behöver inte oroa er, men känslomässigt drabbad känner jag mig verkligen. Och jag påminns ännu en gång om att relationer är det enda viktiga vi har i livet. Och vi vet aldrig hur länge vi får behålla våra närstående. Det finns inte tid för att tjura och bete sig illa.

I somras åkte jag ju på en resa till min barndomsort. En resa längs memory lane. En resa som verkligen uppfyllde mig av minnen, de kom liksom flodvågor vällande över mig. Så många år, så många minnen, och så förändrat allt var. Jag flyttade ju därifrån i 20-årsåldern.

Jag är ensambarn och för 8 år sedan flyttade jag min mamma till min hemort. (Min pappa dog 2001.) Hon bor fem hyreshus ifrån mig. Den flytten var det bästa som kunde hända för vår relation. Vi har en mycket bättre relation än vi någonsin har haft. Visst är hon en prövning på många sätt, men vi har ändå en fullt fungerande relation idag. Hon behöver mig, på många sätt.

När jag kom hem från resan sa jag till min mamma att jag skulle vilja göra en likadan resa med henne. Att vi två skulle återse allt på hennes gamla hemort. Hon blev jätteglad. Nu är datumet bestämt, vi åker upp lördag 11/5 och hem igen mån 13/5. Jag har bestämt med min farbror och hans sambo att vi bor hos dem. Min mamma fick en enda uppgift: Ta kontakt med sin syster som hon inte har pratat med på sju år, på grund av en konflikt som mamma knappt minns längre.

Jag sa till min mamma att hon nu upprepar släktens förbannelse. Min mormor var nämligen osams med sin syster större delen av sitt vuxna liv, av anledningar som ingen minns. Min mamma tyckte att det var helt galet, och nu gör hon likadant. Tjuriga kärringar. Vissa dåliga sidor verkar väldigt ärftliga.

Trots att hon fick ont i magen av oro, så lovade hon att våga ta kontakt. Jag sa åt henne att säga ”förlåt, för allt jag har gjort och inte gjort”. Att hon skulle lägga sig platt på rygg, för att på så sätt återetablera kontakten. Hon lovade att göra så.

Efter många försök fick min mamma till slut kontakt med min kusin, som är 15 år yngre än jag så vi har aldrig haft speciellt mycket gemensamt. Då fick min mamma veta att hennes fem år yngre syster har fått en stroke och flera blodproppar, i september i fjol. Hon är förlamad på ena sidan, har sluddrigt tal, har blivit dement och bor på ett vårdboende.

Hon ramlade ihop ute under en hundpromenad och togs om hand av förbipasserande. Låg i respirator i en månad. Samtidigt var min kusin höggravid och födde en son i november. Hunden flyttades mellan olika vänner och närstående, men nu hade de lyckats hitta ett nytt hem åt honom. Min moster frågar inte ens efter hunden.

Min moster hade sett fram emot att äntligen bli mormor, men inte ens det kan hon glädjas åt nu. När min kusin och hennes bror kommer och hälsar på henne tror hon att de ska hämta henne, och hon gråter och skriker när de går. Hon förstår ingenting. Och de upplever det fruktansvärt jobbigt 😢

Jag pratade med min kusin igår kväll och är nu efteråt helt tagen. Min känsla idag är: Vad kan jag göra? Kan jag hjälpa till med något? Jag har bett henne lova att säga till om jag kan hjälpa till med något, vad som helst. Jag plågas också svårt av tanken ”Varför har jag inte hört av mig tidigare?” Och om jag känner så, är det nog ingenting mot vad min mamma känner. Jag ska ringa henne ikväll, hon behöver nog en hel del debriefing.

Du som läser detta - om du har en relation som du inte vårdat på ett tag, ring ikväll!

Kram 🐘

@Torn Hej! Alltid roligt när du kikar in😁. Härligt att du mår så himla bra och har så positivt tänk. Ja, jag längtar också efter våren och solen, det är dags nu! Ha det gott och lev gott!❤️

@Majaella Ja, det är en otroligt målande och bra beskrivning av hur kampen kan se ut, puh! Men sen när man till slut kommit upp på hästen trots allt och den sakta börjar lunka framåt, med dig på ryggen, halvdöd, och man orkar hålla sig kvar hårt på hästen, då börjar det hända saker. Något har hänt som gör att man orkar sitta kvar på hästen och det ger krafter till att rida mot solnedgången. Man stannar vid en vid en källa för att dricka färskt vatten och vidare mot en sjö för att tvätta av sig dammet och flyta ett tag på rygg. I hästens packsedel finns det mat och kaffe som man äter vid en uppgjord brasa på stranden när man beundrar solnedgången. Dags att få vila skönt i en sovsäck, till slut somna och vakna sittandes vid brasan med nykokt kaffe och se hur en ny dag gryr när solen går upp. Ett nytt kapitel i livet, nykter med nya krafter på hästryggen. Mer rak i ryggen mot nästa solnedgång och en ny soluppgång🌞.

Allt är möjligt! Ha en fin onsdag!❤️

@Påvägmothälsa Godmorgon! Och godmorgon Natalia!
Kaffet smakar gott här med. Tittar på morgontv och ser att björnarna har kommit ut ur sitt ide på Skansen. Vårtecken! Blir jobb hemifrån på fm, men sen iväg. Ska på middag i kväll, men jag tar bilen, och då kan man ju inte inta enheter, toppenbra!

Önskar er en finfin onsdag!

@CMG
Grattis till ny nykter vecka!
Är där med nu! 💚 Vi fixar det här !
Kram

@Påvägmothälsa Vad skönt att du fått en minisemester med skidåkning och återhämtning samt att du börjar landa mer. Det är bra att när du fattat ett beslut att inte dricka kan hålla dig till det. Tänker att det är viktigt att du ändå har en plan som du ska hålla dig till. Att bara minska ned kan ge utrymme för att ”go with the flow” om det inte finns en plan för när du ska dricka och inte. När det är känslorna som styr och man mår bra är det lättare att försöka hålla budget, men utmaningen är när man inte mår så bra och man dricker på känslorna, då kör man bara på. Jag har varit där så många gånger. Det gjorde mig utmattad och jag orkade inte göra eller hålla mig till någon plan så för mig blev det ”go with the flow” varje dag till slut. Det var mitt beroende och mina känslor som styrde mitt drickande. Hoppas du kan hitta en fungerande plan så att du kan må bra.

Sköt om dig!❤️