Senaste kommentarerna i forumet

Hej, bra att du skriver och läser på forumet. Det hjälper.
Jag har också separerat (barn också, tvist) och det är inte lätt.
Men! Alkoholen gör det värre i längden.
Sluta med ölen om du har antabus. Tog själv antabus i ca 6 månader.
Ät väl, träna och var snäll mot dig själv:
This to shall pass.

Du kan va Queen! ;)
Tack vare dig och andra som peppar så bra!
Kram

Nä det är ren pina att sitta hemma nu när man inte har en relation och någon att prata med. Livet suger just nu!
Är så deppig och ledsen hela tiden, vill bara sova!

Tack för era kommentarer.? Jag ser nu att jag kanske skrev lite dumt. Självklart ångrar jag massor av saker som jag gjorde i mitt förra onyktra liv. Men det är inget jag ältar nu, det går ju inte att få ogjort. Däremot har jag lärt mig massor om mig själv, och vad alkoholen gjorde med mig. Jättebra, aldrig mer alkohol för min del! ?

Kram

Ok! Några stolpar :)
Fördelar psykiskt och fysiskt:
- Lugnare, t ex möter jag motgång på ett annat sätt
- Lägsta nivån är högre, dvs när jag mår slirigt är det klart bättre än under alkohol
- Klarare i tanken
- Närvaron är något bättre (diagnos här, tack)
- Starkare i kroppen (träning)
- Håller bra vikt
- Högre energinivå

Socialt:
- Bättre vett när det kommer till umgänge (vem tycker jag om på riktigt?)
- Förbättrat umgänge med barnet
- Reparerad relation till föräldrar

Finns nog mer.
Generellt är det bättre, men tyvärr inte omvälvande pånyttfödelse! ;)

Bra att ta tag i detta innan det blir flera dagar i veckan, det verkar vara så mycket svårare att sluta då. Svårt att göra stora förändringar socialt under corona, men sen finns det ju mycket att ta del av om man tvingar sig iväg... Inte helt lätt, jag vet, men det går...

22 dagar idag.

Förnekelse är ju vanligt vid missbruk, att man döljer eller förringar sitt missbruk, speciellt för anhöriga tror jag. Det finns ju så mycket skam kopplat till beroende.

En viktig sak som jag fick lära mig under en anhörigvecka är att missbruk/beroende handlar enbart om känslor. Det har inget med logik och förnuft att göra så därför har det ingen effekt att konfrontera eller berätta om följderna av ett missbruk. Däremot kan du berätta för din pappa vad som gör dig ledsen och att du hjälper honom när han visar att han vill ha hjälp. Man måste må riktigt, riktigt dåligt för att bli motiverad till förändring, logiska argument är inte tillräckligt. Den beroende personen har inget med den friska personen att göra. Läs gärna Missbrukaren och jaget av Craig Nakken.

Ett ämne som är intressant, det finns ju också kärlek med i bilden, iaf för oss. Men det spelar som ingen roll hur mycket det är av den varan om tilliten är borta. Jag tror också på hårt arbete, kanske att leva som särbos eller inte alls. För oss var inte spriten det största problemet, utan dom vita knogarna, ångesten, dumheterna, alkoholen i glada vänners lag, resor etc var ju bara trevligt, inga fyllebråk osv utan otrevligheterna som onykter som har varit jobbigast, att inte förstå.
Och så barnen, mina barn tycker så om sin bonuspappa, han har aldrig visat sig inför dom onykter eller dom vita knogarna, det var nog mera mitt mående som gjorde att dom kanske blev påverkad.
Jag hade nog känslan av att det är fler som klarar av att leva tillsammans efter, än det kanske är.... För om jag läser i anhörigsidan där vi skriver av oss så finns då viljan verkar det som hos dom allra flesta.

...känns det. Har druckit sanslösa mängder fredag och lördag. En helg helt bortkastad. Bakisångesten börjar komma tillbaks också. Har inte känt den på 4-5 år.

Pratade med min behandlingsläkare i veckan. Han verkade riktigt skärpt. Trevlig som tusan. Tydlig, smart och inga krusiduller. Jag måste nog sluta helt med alkoholen. Tror inte jag har något annat val. Tvinga in mig i verkligheten. Våga.

min egen del så blev det en seriös kris ca ett år (kanske mer ?) in i nykterheten då vi hade helt olika utveckling. Det blev så att jag utvecklades mycket snabbare tack vare många möten och framförallt efterbehandlingsdagarna första året. Medan frun liksom bara sjönk undan efter att ha varit bra engagerad i Al-anon den första tiden.
Tyvärr är det så att det inte är många äktenskap som håller i långa loppet efter att en slutat dricka. Här på forumet vet jag 2. I verkligheten ingen. Fanns ett par i min stad som höll ihop tills hon dog men hon var fortsatt så medberoende att hon var som en liten knähund.

En kille på min behandling fick skilsmässopappren tillskickade till sig i ett brev att skriva under och hade inte vi varit där och kunde stötta honom hade han aldrig överlevt. Vi lever ju tillsammans i samma sjukdom och vi måste lära oss att handskas med den när en bryter stilen. Jag bytte ju livsstil radikalt medan exet stannade kvar i det gamla, det funkar inte då. Och när sen livet ändras än mer iom att barn flyttar ut, jobb kanske ändras, oro som bara en har......då är det lätt att skylla på alkisen.

Av samma anledning är det inte nån höjdare att 2 nyktra alkoholister bildar par eller en alkis och en medberoende.
Var och en har sin utvecklingskurva och det ska mycket till för att få en samstämmighet i dem.

Jag tänker att tilliten kan byggas upp igen, men då har den som missbrukat och raserat det största ansvaret..Så funkar det ju med t ex otrohet också..Den som vill få någon att känna tillit till sig själv igen, måste ju visa att man är pålitlig..Såklart måste båda arbeta på det, men den som raserat får ju verkligen visa att den ångrar sig och vill göra rätt..Det sämsta är om den missbrukande inte jobbar med sig själv, eller tar ett annat beroende..Jobb, skärm, träning, etc. Den stora frågan är väl, hur mycket kärlek det finns att bygga på..Och hur mycket svek som behöver bearbetas..???

Skriv gärna dina listor här också ? kan hjälpa både dig och andra. Speciellt intresserad av vilka fördelar du ser framemot ???

Grattis till ett bra beslut ???

Som en graviditet. Födas på nytt? Har du kommit längre på utredningen? Många som fått vänta åratal. Tur att du får det snabbare ❤?❤

Hej!
Är ny här. Lite dimmig i huvudet efter gårdagens alkoholintag så kanske blir lite osammanhängande text. Mest läst andras trådar hittills men tog mod till mig och startade ett konto idag. Har alltid haft ett skevt förhållande till alkohol och dricker framförallt på grund av ensamhet och uttråkning. Och den här pandemin gjorde det så mycket värre. Jag vill inte skylla ifrån mig på detta men den sociala distanseringen gjorde det så mycket lättare att bara dricka och undvika folk. Tänker att jag kan ju lika gärna dricka för jag har ju inget annat inplanerat.
Har hållt uppe i ganska långa perioder tidigare och även klarat att dricka måttligt, bara ta ett glas vin. Varje gång jag dricker tänker jag att jag ska klara att bara ta ett eller två glas. Precis så tänkte jag igår men fick nog i mig närmare två flaskor vin innan jag somnade.
Senaste halvåret har det spårat ur totalt, varit nykter som längst två veckor, oftast blir det 1-2 flaskor vin åtminstone en dag i veckan, ibland två. Ska jag köra dagen efter så skriver jag upp allt jag dricker under kvällen (klockslag och mängd) för att kunna räkna ut när jag är nykter och körbar. Samma sak om jag ska upp och jobba. Helt vrickat när man tänker efter...
Det är som att jag automatiskt går in på systembolaget och handlar utan att jag ens tänker på det, nästan som att det är en omedveten handling.
Idag började jag lyssna på the alcohol experiment, läste om den boken här på forumet så ska ge det en chans. Första "uppdraget" var att göra två listor, en över anledningar till att man dricker och en med anledningar till att man vill sluta. Min sluta-lista blev sååå mycket längre än den andra, vilket i sig säger ganska mycket.

Thats it liksom. Vi vill höra om alla fördelar du har upplevt med nykterheten! Please ??

Kram ?

Här kommer en superkort version av Annie Graces framgångsrecept:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på fördelarna med nykterheten.
3) Identifiera dig som en som inte dricker.

Ni är redan på väg in in i steg 3, tjoho!

Kram ?

Så kände jag med! Känslan av "aldrig mer" var orsaken till att jag fortsatte dricka fast jag insåg i typ minst 15 år att jag borde sluta dricka. Aldrig mer kicken av alkohol... Vet hur det är. Minskade och ökade igen. Hur många gånger som helst. Tills känslan av att vill jag leva eller dö infann sig. Inte bara att leva fysiskt... utan att ha ett liv och finnas till för andra och mig själv.

Jag klarade det själv (men resan är ju inte slut). Bestämde mig för att inte dricka mer. Men de flesta tänker en dag i i taget. Och så märker man hur mycket bättre livet blir?? Och då kommer känslan att man inte vill dricka. Man väljer ju själv.

Tänker mer att aldrig mer må dåligt pga alkohol osv!! Låter inte tankar om att dricka bygga bo i skallen min. De är som de "monster" man slängde ut ur barnens sovrum när de var rädda? Tar dem med distans och lite humor.

Kram?

Känslan blir bara tydligare. Inte så stor sak egentligen. Röker inte! Äter inte kött. Dricker inte!

Vi har varit nyktra lika länge. Bra jobbat ???

Idag 9 månader. So far, so good.

Vet du, personalen vill er väl. ❤ Så klart är det jobbigt att prata om saker. Men det är viktigt att förskolan får höra vad du har att säga och att de kan berätta till dig vad det handlar om.
Kan du inte ha någon med dig via en länk?

Fokusera på allt som är bra i ditt liv. Du har så mycket att glädjas över. Kärleken övervinner allt ❤???❤

Tack mattan!
Ja tänk att jag faktiskt klarat 3 veckor o lite till! Just nu är det övervägande positivt att vara nykter. Känner mig stolt istället för sunkig o skamsen.
Ungdomarna är betydligt gladare. Tar kontakt o tom kramar spontant sin gamla mamma! Undviker mig inte!

Vill ha en framtid där jag på allvar är "En sån som inte dricker", som jag läste i en annan tråd. Jag var ju "En sån som inte dricker" när jag var ung. Vad hände???
Men som sagt, jag är glad att vara alkoholfri. Trots vissa dagar som känns botten.

Hej @glitterflickan
Såhär stressade alkohol mig:
Stress över att jag överlag drack för mycket
Stress över beslut om jag skulle dricka eller inte
Stress när jag bestämde mig för att inte dricka men ändå gjorde det
Stress när det inte fanns något glas vin hemma och i bakhuvudet försöka komma på sätt att komma åt det
Stress över att vara rädd att försova mig
Stress över sjukdomar
Stress över att jag såg så trött ut
Stress över hur jag skulle åldras
Jag kan komma på hundra till stressmoment som har med alkohol att göra. Så mitt liv är mycket mindre stressigt nu, jag behöver sällan hantera stress men fortfarande lära mig att vila när jag behöver för när det blir för mycket så vet jag att jag blir skörare på alla sätt.
Kram och lycka till med att ta tag i vardagsdrickandet framför allt!

Välkommen säger jag också!

Det låter som en underbar morgon ❤ Du förtjänar det.
Grattis till ett bra beslut ??❤