Senaste kommentarerna i forumet

Gick sådär ? du kan läsa om min resa på min tråd. Relationen höll inte, men nykter är jag och ska förbli.

Visst är Vinägers resa spännande. Ångrar mig så att jag raderat alla mina tidigare kommentarer. Hade behövt lära mig massor från det idag.

Ska bli väldigt spännande att få ta del av din resa också ?❤??

Jag trodde inte att jag skulle få svar i min tråd, har kollat på andra trådar och följt Vinägers hela resa till exempel.
Jag såg först idag söndag att flera svarat MIG!❤️ Tack!
Sån varm känsla jag fick, och så skönt att höra att fler än mig haft samma problem.
Kennie, så rätt att jag kompenserar mitt smygdrickande genom att fixa allt åt alla.
Se klart, du är verkligen klarsynt och just att stå upp för mina känslor med ett självförtroende att det är Jag, o inte alkoholen som talar. Att inte behöva vika sig i diskussioner för att min man säger - ”du har ju druckit” med den känsla av förnedring, frustration som det innebär.
Miss Mary Poppins, du är där!!!... så spännande att se hur det går för dig!❤️
Och stort grattis till dina 21 el 23? Dagar!

Blenda, du som varit där och nu kör vita perioder. Hur fungerar de icke vita?

Jag har ägnat helgen ( som vanligt ensam ) till att försöka ta hand om mig själv o fixa lite hemma. I fredags drack jag bara cola och igår tog jag ett glas vitt vin, och höll mig till det. Tankarna kom på em och kunde inte riktigt motivera mig att inte ta utan tänkte testa att klara bara 1 glas. Det gick, men jag vet inte hur det blir i längden....
Majaela

Det där med att man säger att det är tillfälligt fast det inte blir så i slutändan kan dock absolut vara något man har för avsikt att det ska bli som alkoholist. Ibland känner man kanske att man ska dra ner på drickandet senare, när man mår bättre men man orkar inte ta tag i det nu. Sen när man väl tar tag i det så kanske man lyckas ta sig ur det, men alltför ofta blir det att man faller tillbaka till det igen.

När man väl har ett beroende tror man ofta att man har en bättre kontroll än vad man faktiskt har. Man kan vara medveten att det sätt man dricker på just nu är ett riskbruk, men att man ska ändra på det, senare. Det man gör är väl att man ofta överskattar sin egen förmåga och alkoholens grepp om en. Det är min erfarenhet i alla fall. Jag tror inte att man säger att det är tillfälligt till en nära anhörig, trots att man vet att det inte är det, men säger det bara för att stoppa diskussionen. Jag tror att man säger det för att det är så man känner, men man inser bara inte hur svårt det är och ju längre tid det går, desto svårare blir det ju. Men jag tror också att det är svårt att förstå det tills man verkligen har sett det och förstått det själv.

Det är för mig självklart att ångra saker jag gjort och som inte blev bra..Varför ska man inte ångra det? Att älta och ångra och göra likadant igen, det är meningslöst..Jag har sett att många med missbruk och beroende, skyller på andra, skyller på omständigheter, på sitt beroende..Det tycker jag är meningslöst..Den enda som kan förändra mitt eget liv är jag själv..Vare sig det gäller val av jobb, val av partner, att välja att bli nykter, eller äta hälsosamt..Jag kan gå till 100 terapeuter, eller behandlingshem för missbruk/beroende, det blir ingen förändring förrän jag själv vill och förändrar mitt liv..Enkelt.?.Men kan vara jobbigt med..???

Det är både du och Annie Grace ??

Kram ?

Jag är en solklar 1:a ??

Kram ?

Hej Alma,

Jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver fast det i mitt fall gäller min pappa. Både detta att han alltid är snäll vid berusning och att han har skyllt på att det är tillfälligt när det i perioder eskalerat. Jag har också alltid tänkt att han självmedicinerar för att dämpa sin ångest.

Aspekten att det enligt dem är tillfälligt tycker jag gör det så svårt eftersom det tänder väldigt mycket hopp hos en som anhörig, o i mitt fall också en fel förnekelse i stil med att ”det är nog inte så farligt ändå”.. Bakslagen som sen kommit (är ju inte säkert att de kommer i din sambos fall) har tagit oerhört hårt.

Ta hand om dig och känn efter vad du mår bra av ?

Elefanten är klok, empatisk, hjälpsam, tålmodig, stark och mån om att hålla ihop flocken. Minns inte mina ord ordagrant, men åt det hållet resonerade jag när jag valde min signatur förra våren.

Kram ?

Välkommen Mamsen, du är oxå klok som tagit tag i dina alkoholvanor. Jullan

Tack tröttiz och gros19 för att ni tagit er tiden att svara och för bra råd.

Det är ju detta som gör oron så giftig, att man dras ner. Ibland spelar det ingen roll hur bra och mysigt jag har det, den ligger där i bakhuvudet och spökar ändå. Det kan göra mig så arg att han sätter mig i denna sitsen. Jag känner mig oerhört ledsen över att min andra föräldraledighet upptogs mycket av oro för pappa, att ge stöd , höra av sig, uppmuntra att söka hjälp, tala om för honom att det är svårt att klara detta själv, tona ner skammen osv. Och så ständigt denna förnekelse som att ”jamen det är inte så farligt”. Jag vet att man inte kan hjälpa någon som inte vill själv och att det bästa är att ta ett steg tillbaka. Men fy vad det gör ont att distansera sig också. Och så tvivlet som kommer med det, ”tänk om han inte dricker så mycket ändå?” eller ”det kanske är som han säger”..

De tre frågorna sparar jag som en viktigt påminnelse till mig själv, tack för dem. Ta hand om er ✨

Min I am sober-app visar idag att jag varit nykter i 2 månader och 26 dagar.
Dessa dagar har, när jag ser tillbaka, varit lite som en berg-och dalbana.
Jag har ju tidigare försökt massor med gånger med att sluta men trott att jag kan börja dricka lite ”normalt” igen och det har ju slutat i katastrof varje gång.
Innan jag slutade denna gång så hade jag verkligen nått botten och nu är jag färdig med drickandet.
Vill inte påstå att det varit lätt den här gången men det känns trots sug i perioder som att jag inte kommer att ta det där första glaset.
Känner vissa dagar stor sorg över att inte få dricka, framförallt fredag och lördag. Är lite låg och har svårt att dölja det. Inget känns kul, men har en fantastisk sambo som stöttar mig.
Är så glad att jag berättat vidden av mitt drickande för honom. Viktigt för honom att veta också för jag har numera svårt att dölja mina verkliga känslor. Är jag ledsen, arg, glad osv så märks det tydligare nu.
En stor vinst med nykterheten tycker jag.
Ingen mera teater som jag tycker jag tidigare spelat.
På med masken och inte visa hur dåligt jag tidigare mådde i min alkoholdränkta värld.
Det är klart att allt negativt inte försvinner bara för att man slutat dricka men nu har jag kraften och viljan att ta itu med det. Inte ta ett glas vin så snabbt gick mig emot. Då blev det negativa dubbelt så stort för då skulle jag dessutom tackla mitt dåliga samvete dom alkoholen innebar.
Nu närmar jag mig 3 månader i nykterhet och dagarna flyter på bra med stor hjälp av er i forumet och just nu bästa vännen Annie Grace ;)

Igår var en lång dag. Vi gick upp 06:30 för att tvätta i tvättstugan. Vid 09:30 höll jag på att svimma där nere. Killen höll på att bryta ihop själv pga sin nya medicin. Ja det var bara kaos. Mamma kom hit och hjälpte oss. Tur sonen var hos sin pappa. Tror jag somnade 19 på kvällen. Tog theralen mot all ångest med. Inte hjälpte den mot ångesten men fick mig att äta mer än jag ville bara. ? Ska bara ta theralen till sömnen nu.

Imorgon måste jag tillbaka till förskolan. Åååh ångesten jag känner för det. ? Paniken om de ska börja ta upp allt igen. Eller om alla är stela med mig nu och ingen vill prata med mig efter det.

Vet inte om jag skrev det. Mamma ringde dem ju och sa att [redigerat av admi] inte skulle komma till förskolan på torsdagen för jag mådde så dåligt och vågade inte ringa. Och då pratade de ju om allt som sagts.

Ja jag är bara så sjukt nervös och har så mycket ångest inför imorgon. Ingen får följa med mig heller pga corona.

Jag har läst en handful av hans böcker och kan hålla med om "Låt den rätte komma in". Utsökt prosa och kliché-igt nog bättre än filmen, som i och för sig också var ett mästerverk! Han lyckas också ofta få till ett slut som är oväntat, tyvärr ibland till det sämre som i "Hanteringen av odöda" och ibland till det mycket bättre som i "Himmelstrand". "Vänligheten" hade jag inte hört talas om ännu. Jag har dock någon ny bok jag inte minns namnet på i läsa-högen som jag köpt på någon bokrea för länge sen. De senaste böckerna jag har läst har inte varit skönlitteratur.

Återkom gärna med ett omdöme om boken.

Just denna insikten kommer lättare till mig med hjälp av meditation. Jag använder en app med lektioner och guidade meditationer. En sak som jag blev ombedd att göra efter ett tag och som instruktören påminner om ibland är att när man är mitt i vardagen och känner en känsla komma inrusandes i sinnet, ilska, skam, ångest vad som helst, att bli mindfull på samma sätt som när man mediterar och observera känslan var den kommer ifrån och vad den gör. Sen behöver man inte alltid agera på den.

Det låter väldigt konstigt på ett sätt och hade jag fått det förklarat för mig på detta sätt innan jag började meditera så hade jag nog tänkt att det var någon slags New Age-flum, men det fungerar väldigt bra för mig!

Sen kan man ju komma till den insikten utan meditation också, som du verkar ha gjort Pixie. Det fungerar ju lika bra det :)

Jag såg hela serien Its a sin (netflix) igår. Vill verkligen rekommendera. Så fin, varning dock för starka känslor men jag tycker ju det är skönt att gråta lite.

Idag är lyxig söndag inkl bortalagad brunch med pannkakor och bagels.
Sedan; fixa med gardiner, städa. Inga tider att passa. Känns som att vakna till en ocean av frihet.
Önskar er en fin söndag! .

Glädje smittar av sig och jag blir så glad för din skull att du kan känna den där grundglädjen som blir så svår att rubba. Jag hoppas själv hamna där någonstans i framtiden. Vissa dagar kan jag vara där, men andra dagar är det tuffare. Inte så att jag har något att klaga på, egentligen. Medelst främst nykterhet men också meditation hoppas jag göra framsteg, men jag har inte bråttom. Jag har ju resten av livet framför mig. :)

För övrigt, det där med att du och Andrahalvlek ångrar att ni inte slutade dricka tidigare. Det gör jag ju också. Jag misstänker att de flesta som slutar gör det. Jag känner åtminstone inte till någon som önskar att det hållt på längre innan de slutade.

Men angående att ångra. Man hör ibland att man inte ska ånga något. Här tycker jag dock att det är helt rätt att ångra. Men man måste göra skillnad på två olika sätt att ångra det på.

1. Att intellektuellt känna att givet chansen att göra det annorlunda, med vetskapen man har nu(d.v.s att man får behålla vetskapen när man går tillbaka i tiden), så hade man agerat annorlunda men ändå acceptera att man agerade som man gjorde och gjort är gjort och att det förmodligen inte hade kunnat bli annorlunda(utan vetskapen man har nu) och inte ge de särskilt mycket av hjärnans processorkraft..

2. Att ständigt älta i tankarna "Fan, dumma mig som inte gjorde annorlunda. Tänk om...? Tänk om...? Fan, fan, fan"

I båda fallen så kan man ju sägas ångra det, men i det första fallet på ett, skulle jag kalla det, hälsosamt sätt. Det är väl så jag känner att ni ångrar att ni inte slutade tidigare. Att ångra på sätt 2, nu är det väl kanske inte alltid helt binärt utan man kan hamna mellan sätten, är ju inte konstruktivt. Däremot är det ju förståeligt att man hamnar där ibland, men när man gör det så är det ju något man behöver arbeta på att hamna i att ångra på sätt 1. Men det är såklart inte alltid så enkelt.

Hej Ulla,
Tack för ditt svar. Det kändes som en sån otrolig lättnad att få berätta för någon. Tror inte att jag insett hur mycket det har tyngt mig förrän nu.

Känner mig naiv som inte fattat hur missbruk kan se olika ut. När jag tänkte alkoholism tänkte jag den klassiska tv-varianten. En sur man i smutsiga kläder som sitter i en fåtölj och gormar. Jag hade aldrig tänkt på att en alkoholist kan vara en omtänksam, kärleksfull man med en framgångsrik karriär. Men ju mer jag tänker på det och läser om det, desto mer förstår jag att missbruk kan se helt olika ut hos olika personer.

Jag ska göra om du säger. Sätta mig ner med mina egna tankar. Jag finner otrolig ro i att skriva så kanske är en idé att börja skriva ner mina tankar. Och jag kommer definitivt läsa och skriva mer här.

Känner mig vilse och vet inte hur man tar sig framåt.

Så bra att du bestämt dig Mamsen! Äntligen ska du påbörja resan till ditt bättre jag, till den du egentligen är bakom all alkoholdimma. Dina barn kommer att märka skillnad snabbt - de är de mest lyhörda och känslosamma att upptäcka om man är påverkad eller inte. Skriv, läs och lär så mycket du kan om varför alkoholen kunde ta över ditt liv på ett oönskat sätt så kommer du till större insikt och önskan att slippa bli manipulerad av detta gift.

Nyfiken på @Andrahalvleks beskrivning av elefanten. :)
Kram

Hej på er!
Så mycket intressanta saker ni skriver om. Som det här med stress. Hur menar ni att vinet och alkoholen stressar er?
Jag känner en stress/oro just nu. Försöker förstå vad det betyder. Andas...! Har sedan en vecka tillbaka börjat ”ta tag” i olika saker, bl a mitt vardagsdrickande som pågått lääänge. Även mitt förhållningssätt till livet och andra människor. Besvikelser över olika saker.
Orkar inte förklara just nu, men googla Byron Katie, så förstår ni. Hennes material är jättebra tycker jag.

Tack @kvinna 38 som frågar <3. Jag är inne på min 14:e nyktra dag och läser, lyssnar och lär mer och mer om alkoholens påverkan på kropp och knopp. Jag följer Annie Grace 30 days Alcohol experiment vilket jag tycker är jättebra! Därinne skriver man och reflekterar en hel del, så jag har bara inte hunnit var härinne den senaste tiden.

Det som gör det extra bra i min nykterhet är att min man inte druckit någon alkohol heller dessa dagar, så vi följs åt och stärker varandra. En sak som förvånat mig mycket är att sexlivet (hoppas inte någon tar illa upp för att jag tar upp detta ämne...) har blivit så mycket bättre när vi båda är nyktra. Min man upplever detsamma. Det var inte så när bara jag var vit, men när båda är det blir det en avsevärd skillnad - allt blir liksom starkare. Han har inga planer på att bli nykterist och har inget behov av att skriva eller lära sig saker i nuläget (förutom det jag delar med mig av), men han vill verkligen ändra sitt drickande också vilket är jättebra. En sak ska sägas att han aldrig haft samma problem som jag med sitt drickande. Visst, han har druckit ofta och mycket, men alltid skött det bra och sällan tagit något mitt i veckorna och aldrig gjort bort sig inför familj eller vänner som jag gjort. Jag hoppas nu på en längre nykterhetsperiod än förra gången då jag föll efter drygt två månader.
Jag måste dock sluta att äta så mycket godis. Är konstant sugen...Men en sak i taget.
Ha en bra söndag alla!
Kram

Hur gick helgen? Hur känns det idag? Som skrållan skrev så har jag också personligen svårt med allt som sårat och du skriver har han alltid varit elak. Usch vilka svåra frågor vi anhöriga måste tackla, hela tiden.
Jag funderar kraftigt på anhörigvecka, reda ut mitt inre och förhoppningsvis göra bokslut
En dag i taget ❤

Varmt välkommen hit! En dag i taget blir många till slut. Huvudsaken är att du verkligen har bestämt dig. Nu är det nog. Nu får det vara bra. Verkligen bestämt dig. Inifrån och ut. Bakdörren stängd, ingespikad. Sen är det bara att köra!

Kram ?

Emilinakarina, tack för ditt svar och grattis till 5 mån?. Med att dricka hemma med mannen är inget jag känner att jag har behov av, utan för oss har det blivit livat om jag har varit på tillställning, och då efteråt. Allt det där kan jag förstå att det kan vars tufft sådär i början men sen.. utan det är nog mer hur ni har fått det att fungera i relationen, går det att bygga upp allt igen efter ett ras och hur gör man då?
Adde ja dig har jag fått svar av tidigare, bra svar och jag lydde dit råd och gick, mannen får klara sig själv. Jag kommer nog åka på anhörig vecka, men skulle väl hoppas att det blev så att mannen hamnar på behandlingshem och det fick bli den vägen, att vi fick reda ur händelser, att han tog sitt ansvar. Min fundering är nog vad som händer sen, om det överhuvudtaget taget går att laga och om någon har råd hur man gjort och tänkt, och vad har den beroende gjort och den anhörig för att kunna mötas ?

Jag log av detta mer ”stressad av att hantera stress” men du har ju rätt i att stress alltid finns och är högst subjektiv eller åtminstone personlig. Dock är min stress inombords milsvida lägre nu. Alkohol stressade mig massor.
Jag vaknar till sol idag, hoppas du med. Stor kram till dig min forumkompis ☀️?

Lyssnade på Alkispodden #122 i går "Johan och Madde". Förstod på Johan tror jag det var att ett år inte är någonting. Tydligen kommer vi att få fler nyktra uppenbarelser under år två och att det först därefter blir mer det vanliga livet. Såååå spännade DET låter! Måste självklart köra nykter ut detta året också :D

"Sisyfos Jo jag återgav ganska ordagrant vad han sa. Sonen är fin och klok. Har genom åren varit den som agerat den vuxne i olika konflikter i familjen. Nu som skild vill jag ha så konfliktfritt som möjligt här hemma (bl.a. för att värna sonen och hans känsla för att ta ansvar som han inte ska behöva ta) och det har vi också måste jag säga. Och om det är något så pratar vi så gott vi kan om det. Att be om ursäkt har jag aldrig haft problem med eller kanske ännu viktigare, tala om att jag ser hur det jag gör/säger landar hos den andre nu när jag fick det förklarat för mig. Förstod inte det först. Har ingen prestige alls i det gentemot barnen. När det gäller exmaken var saken annorlunda och jag var självklart en lika stor del i konflikterna som han.

Soligt och fint här i dag! Jag får barnhjälp och ska använda tiden för en lååång promenad. Var ett tag sedan sist.

Vill inte tjata men påminner igen om forumträffen i morgon. Jag deltog sist och det är bra! Du väljer själv om du vill ha bilden på (ingen utom Magnus från Alkoholhjälpen hade det sist), ditt namn skriver du om till ditt alias här på forumet och du kan använda chatten om du inte vill prata, eller så lyssnar du bara.

Kram!