Senaste kommentarerna i forumet

Och det var stress och ångest över att om mitt drickande skulle fortsätta att eskalera på så vis som det visade sig göra.
DÅ skulle jag drabbas av den allra värsta förbannelsen, och det var att sluta dricka HELT.
Och den stressen och paniken över det trista liv jag då skulle tvingas genomlida.
Den stressen skrämde mig hit och ett beslut om tre månader nykter för då skulle jag verkligen kunna börja dricka normalt igen.
Resten är faktiskt något som jag allt oftare betraktar som en nåd.
Liksom att få höra samman med medkämpar och kompisar här i - vad som för mig- är gemensamt jobb, kämpande, och framgångar, lyckodagar. Inte alla. Men som jag inte kan skriva nog många gånger:
Ingen dag har varit värre än en bakisdag - gärna mitt i veckan...

Kram och tack för påfyllning av den livsviktiga listan ?‍♀️❤️

Det är verkligen skönt att vakna tidigt, vara nykter, och ha en hel dag framför sig.Mornar kan vara väldigt vackra med både soluppgång och fågelsång..Kanske lite tidigt än, men snart så..??☀️???

Köpte några alkoholfria IPA. Det kändes skönt att ha ett alternativ till vatten. Kanske detta kan fungera som substitut när man kommer hem från jobbet? Det brukar ju bli ett glas vin annars när man kommer hem trött, hungrig och sliten. Ett glas vin innan maten, sedan ett till maten och kanske ytterligare ett... Kan man klara av att dricka en alkoholfri IPA istället vore det bra.

Ha det gott./ N.

Absolut inget att skämmas över att vi behöver stöd. Det är definitivt en lömsk sjukdom att dricka för mycket. Stöd behövs och är som medicin.

Läs på om hjärnan och beroende. Motivera dig själv genom att tänka på alla fördelar med att inte dricka. Kom ihåg det du faktiskt inte är så stolt över också. Tänk igenom vilka triggers du har och undvik de situationerna om det går. Och tala om för de närmaste hur du mår och att du vill sluta dricka. Eller slutat dricka.

Kram o heja dig!!???

Skönt att du klarar av det.

Låter ju toppen med en bra läkare. Inte alltid de finns när man behöver dem.... Rädslan för att sluta med alkoholen kommer att fejda bort ganska snabbt. Om du nu bestämmer dig för att sluta vill säga. För mig tog det en månad typ, sedan fanns det liksom ingen rädsla kvar, bara övertygelsen att min hälsa står över allt annat.

Har läst din tråd och vill bara hoppa in och gratta till dina 5 månader.
Grymt jobbat!
Jag ligger ca 2 månader efter.
Jag har som mål att sluta helt men tar förstås lite ödmjukt bara 1 dag i taget.
Heja dig, heja mig, heja alla på det här braiga forumet!
Ha en skön söndag!

Är jag nog bäst på ??

Vill ha mer ork och lust. Är ff så fruktansvärt trött... sover 8-10 timmar på helgen (bara 5-6 när jag jobbar dock) och tupplur kan jag också hinna med. Hemmet är i bättre skick nu när jag är nykter, men ff inte riktigt så som jag vill ha det. Har massor av projekt i skallen men kommer inte igång. Frustrerande. Men försöker tänka att nykterheten är prio ett nu. Resten får komma när det kommer.

Laga mat är ett stort intresse jag har, glad jag kan göra det utan kockvin, och ff tycka det är roligt ☺️

Så har inga bra råd att ge egentligen, Soffi, men du och jag skulle kunna ge lite till varandra så hade det nog blivit bra ??

Vilken rivstart du gör! Jag är imponerad. Skriv gärna dina listor här om du vill. Vi är nyfikna på allt som kan hjälpa oss själva och andra. I morgon kommer det kännas bättre. Kör hårt!

Ja, du har nog banne mig rätt där..
Jag åtminstone börjar på att känna mig trygg i rollen som nykter, men det är ju tunn is man går på.
När som helst kan a-djävulen slå undan benen på en.
Tack Se klart för pepp och hejarop!
Det kan man aldrig få för mkt av!
Ha en skön söndag!
Kramar

Backen 123 funderar på anhörig vecka med. Vart i Sverige har du tänkt så fall?

Jag ska inte ge mig på en analys men här kommer en kram och hälsning från mig till dig Varafrisk!

De senaste fyra dagarna har varit allt annat än bra....nåja det skulle vara i fredags då när jag var hos frissan, blev ompysslad och ljusa slingor i håret igen....jag trivs så bra i det ljusa och håret blir med ens så mycket kraftigare. På kvällen fixade min dotter och man tacos så jag slapp stå vid spisen och kunde ta mig ett bad:)

Hur som helst så var jag så övertygad i onsdags att jag inte skulle dricka och jag klarade det bra. Känner att hela kroppen behöver vila och återhämtning. I torsdag hade jag suttit hemma och arbetat under förmiddagen men åkte sedan till jobbet för att ha ett besök. Efter besöket går jag i till min kollega (som jag har vikarierat för under hennes två föräldraledigheter och hon jobbar endast denna vecka innan hon går vidare till annat jobb) och tänker diskutera några ärenden samt berätta om intervjun som jag hade varit med eller ja...det var nästan ett förhör. Det blir att vi pratar väääldigt länge dessutom berättar hon att hon har gått i upp till heltid för att kunna ta ut sin flex vilket i mina öron lät så knepigt. Jag har naturligtvis inget med det att göra men kommenterar lite grann vilket resulterar i att min kollega blir irriterad och säger att nu har vi pratat så här länge men hon hinner verkligen inte med att prata så länge i synnerhet inte nu när hon ska sluta. Så jag går ut ur rummet. Det känns liksom inte bra...och jag går tillbaka med då är dörren stängd men när jag ser att den är öppen så går jag in och säger förlåt. Hon säger att hon förstod att jag hade förstått att hon var irriterad och hon säger att hon har inte gjort något fel. Jag säger att det hela handlar om mig. Och hon säger att hon måste skriva så jag går ut ur hennes rum.

Vet inte riktigt vad som hände..för även om jag tycker att det är knepigt att gå upp till heltid för att kunna ta ut flex så har jag ABSOLUT inget med det att göra. Jag kände mig också så himla dum som inte hade begripit bättre utan pratat SÅ länge för det kändes som om det var bara mitt fel. Så ...det här var i slutet av dagen...jag blev väldigt ledsen...och ångesten så himla stark...och jag kunde inte härbärgera den utan åkte till systembolaget.

På fredagen pratade min kollega och jag med varandra igen men något hade hänt inom mig...kanske för henne också fast svårare att läsa av...kände mig väldigt låg på jobbet. Många arbetar hemifrån och vi är utspridda på massa ställen när vi fikar/äter så känslan av ensamhet blir stark och påfyllningen inte densamma...mitt arbete brukar annars vara en stor källa till energipåfyllning.

Har funderat så mycket över min reaktion varför jag ska lägga mig i det där med flexen...och varför jag blev så ledsen efteråt. Även om jag trivs bra på jobbet så känns det ibland som jag skulle vilja byta jobb. Och jag tänker att jag vet vad det handlar om...självkänslan...den där självkänslan som hela tiden gör sig påmind...och som många gånger gör att jag dricker alkohol. Jag var ju vikarie i två år och sedan har jag varit övertalig under nästan hela 2020...och ordinare blir jag först under vecka 4. När jag fick vikariatet var det en medveten handling att söka detta arbete.. och jag var den som var ansvarig kurator...men så fort min kollega har kommit har jag liksom tappat bort min plats..jag har blivit nummer två...förutom i början av hennes andra föräldraledighet. Jag är tacksam över mitt arbete men känslan av att bli över...att nu räknas jag..den har påverkat mig starkt. Jag tänker att en person med en helt annan självkänsla än vad jag har...hade kanske tagit sin plats.

Före Coronan kom när jag avslutade min terapikontakt kände jag att jag var mer på banan istället för att söka utåt....så började jag söka inom mig. Vad behöver jag och vad vill jag? Men det blev så svårt när coronan kom...när aktiviteter stängdes ner mm. För vad det hela handlade om och fortfarande handlar om är att trivas i sitt egna sällskap...men jag har ju även behov av sociala kontakter och även om inte coronan hade funnits är nätverket snålt men jag försökte upptäcka nya arenor...Vad vill jag göra?? Återigen vad behöver jag??

Så..jag känner mig så ångestfylld...jag behöver verkligen låta bli att dricka alkohol...men just nu känns det väldigt svårt att låta bli.

Kram:)

Stress över att det kanske luktar bakfylla om mig ?
Stress över hur jag ska hinna handla alkohol mellan två åtaganden.
Stress över att jag köpt för lite så jag inte ska bli nöjd.
Stress över att jag sagt eller skrivet något onödigt eller i värsta fall muckat gräl med någon.
Stress över att jag inte orkar prestera på jobbet eftersom jag är bakfull.
Stress över att någon på jobbet ska komma på att jag har alkoholproblem.

Heja oss, vad mycket stress vi slipper som nyktra!

Kram ?

Det är inte krångligt alls men fattar att den upplysningen kanske inte hjälper dig jättemycket, Se klart.
Kram!

Dels är jag rätt duktig på att prioritera. Viktigast först, allt annat kan vänta. Dels planerar jag in medveten tid för vila för att orka ha roligt. Ska jag resa till dottern i Gbg en helg tar jag ledigt fredag och måndag. På fredagen sover jag, eller vilar och tar det lugnt, innan jag kör vid lunchtid och i dagsljus. Sen när jag kommer hem på söndagen har jag hela måndagen att vila och ta det lugnt.

Vila kommer högt upp på min viktigast-först-lista! Vila för mig kan vara att halvligga i sängen och hänga med er, det behöver inte innebära att jag tar en höneblund. Men om jag känner att jag är trött ställer jag larmet på 30 min, djupandas och fejdar bort en stund, ren njutning ? Perfekt omstart av hjärnan!

Jag kan till och med stressa hem från jobbet för att få en ”ledig” timme att vila innan jag ska göra något annat på kvällen. Sen bokar jag upp mig sparsamt. På semestern tex kör jag samma princip som när barnen var små, varannan dag hitta på något och varannan dag bara vara hemma. Jag älskar att gå hemma och skrota.

På jobbet är jag supernoga med kafferast, lunchrast, kafferast. Tjöta lite. Man hinner inte mer för att man inte tar pauser, tvärtom. Hjärnan behöver pauser. Nu blir det inte så mycket tjöt med andra i dessa coronatider, men jag pausar ändå och tjötar lite med er och med folk på fejjan. För mig är fejjan ett enda långt fikasamtal. Promenad på 30 min blir det på lunchrasten numer också.

Kram ?

Stress över att inte prestera som mitt "normala" jag på jobbet och hemma
Stress över uppskjutna måsten
Stress över dålig sömn

Mina tillägg till Se klarts lista som jag f.ö. skriver under på till 100%

Kram!

Även idag blev det två promenader och totalt 12.798 steg. Jag börjar få rutin på att planera mina promenader efter vad jag ska göra i övrigt. Lediga dagar blir det två promenader, varav en lite längre, eftersom jag helst vill promenera i dagsljus. Riktigt skönt var det ute idag, även om det är svårt att tro när man bara tittar ur genom fönstret.

Hjälpt min mamma med räkningarna, suttit lite med dotterns räkenskaper och ska ta ett bus till med det. Imorgon ska jag åka till jobbet och tänkte passa på att skriva ut. Har ingen fungerande skrivare hemma.

Lagom chill nykter söndag utan baksmälla, och jag är grundtacksam för det ??

Kram ?

Olov68, Jag får inte heller åka till min arbetsplats. Jag har suttit hemma och jobbat sedan mars förra året. Min arbetsgivare tror vi aldrig kommer att jobba på kontoret i samma utsträckning som före pandemin. Enligt planerna just nu blir det hemarbete till slut av sommaren. Socialt är det en jäkla utmaning. Jag började dricka lite för mycket och okontrollerat för jag var uttråkad. Har skrivit här på forumet i flera år och kommit rätt långt på min resa mot ett hälsosammare liv. Nu har jag själv haft covid-19 och det tar på krafterna. Har tagit kontroll över min konsumtion igen. Försöker att planera in promenader, cykelturer och gympass i min kalender varje dag. Det gäller att se till att ta sig utanför dörren. Det som är positivt med att jobba hemifrån är att jag slipper pendla i 2 timmar varje dag med SL.

och ner som en pannkaka....

Var finns bromsen?
Jag har haft en jättebra dag; långfrukost med gubben - mys! Träning som gick jättebra - äkta wow-känsla!
Hem och fixa lite, bra där fick jag undan det.
Nu ska jag bara...
och ska bara...
och ska bara...
...
Knallont i huvudet, trött. Inser att det beror på sömnbrist och att det är för sent på dagen för den tupplur jag lovat mig själv, då kan jag inte somna ikväll.
Ledig helg och jag har fortfarande bara fått 4-5 timmar sömn per natt - med avbrott för nattvandring..
Jobbvecka startar imorgon - ångest! Hur ska jag orka?
Är jag obotlig??

För att se något positivt - jag är nykter och jag har inte lust att dricka något alls förutom te.
Ja, inte ens tvättkorgen är full längre.

Men, jag behöver lära mig att inte köra slut på mig själv.
För en månad sedan hade jag druckit på huvudvärk och trötthet.
Jag vill INTE komma dit igen.

Så. Soffa, brasa och pod resten av kvällen.
Det ger avkoppling.

Men, hur gör ni andra för att hitta balans? För att inte hamna i "fullt ös - medvetslös"?

Kram!

Jag är för dålig på teknik så jag känner mig osäker på om jag kan ställa in så inte namn etc kommer med... därav tvekan. Kanske ska undersöka detta närmare. Tack för påminnelsen!

Minns också din ”början” och nu är du en så bra bit påväg.
Tankarna falnar lite med tiden, men tror att vi kanske alltid behöver vara uppmärksamma. Att vi har en känslighet som vi behöver ta hand om. Och när man tänker efter är det inte det sämsta. Kram och heja dig! ?

Det är ju små steg på vägen.
Jag är en sån som inte dricker. Det är fortfarande viktigast, varje dag.
Kanske kommer det alltid att vara så, men kan säga att tex en lördagkväll med skaldjur väcker NOLL procent sug numera.
Och det är helt märkligt. Och fortsatt ljuvligt!
Heja dig! ?

Det du räknar upp skulle i min värld gå under rubriken viktiga förbättringar. Nykterheten är liksom inget trolleri, man blir inte lycklig i ett knäpp men man kan få en chans. Att leva livet mer på riktigt.
Så håll ut, håll i säger jag! ?

Att starta tråd och komma igång. Att ta en period nykter brukar de flesta rekommendera, då klarnar hjärnan lite och kroppen kan återhämta sig. Ditt trådnamn känner nog alla igen sig i. Helt säkert är åtminstone baksmällan bättre imorgon. Heja!