Senaste kommentarerna i forumet

J*kla virus det där. Tar en himla tid för många att komma tillbaka helt igen. 6 månader tycks inte vara ovanligt. Skönt att höra att ni är hyffsat på benen ändå och att du kan jobba nu Rosavina.

God Jul och Gott Nytt År!

Kram!

Tack för fina grattis på min dag! De värmer ända in i hjärteroten :-)

Kram!

Det ÄR mycket svårare för mig att sluta med snuset än det var med vinet. Eller det kanske inte går att jämföra de två? De har fyllt olika funktion i mitt liv. Jag räknar i alla fall minutrar stora delar av dagen här. Försöker sysselsätta mig. Ta en kopp te till, kolla brevlådan, koka kaffe och det ena med det andra. Två prillor i dag. Inget tuggummi. Tar Onico emellanåt men försöker vara restriktiv med dem också. En tanke jag har är att det hade varit guld att vara helt nikotinfri från och med julafton. Siktar på det! Hur går det för dig VJLO?

Då kan jag verkligen rekommendera ”Sunes Jul”, en julkalender från 80-talet. Har sett den en massa gånger, men skrattar lika mycket varje gång. Nu som nykter skrattar jag lite hjärtligare faktiskt och sitter kvar med dottern och kollar några fler avsnitt. Rollen som Sunes pappa är Peter Habers bästa rolltolkning tycker jag ? Finns på svtplay, möjligen under Öppet arkiv.

Kram ?

Morgonsol. Hur svårt det än är bör man ta ut avståndet när ens partner är i bruk och missbruk. Inte svara alls. När man hör att de är påverkade lägger man lugnt på luren. Svårare när de står i dörren och har tagit sig in dock...

Fick plötsligt häcken full och hann knappt äta någon lunch. Men jag deltar gärna en annan gång!

Kram ?

Moonlight. Förstår att det ligger mycket glädje i julen och att förbereda den för dig. Att gästerna är så otacksamma hjälper ju inte julkänslan mycket tyvärr...Det är pandemi och Corona tider. Kanske du skulle lägga din energi på andra sätt att fira jul? Om det är möjligt...?

Det är så bra att skriva ner när man mår riktigt bra för då kan man gå tillbaka och läsa det om man får sämre stunder. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Att bo i en liten by är inte kul när det blir problem. Blickar och tasslande bakom ryggen är hemskt. Jag har också skämts på jobbet men nånstans längs vägen bara bestämt att det är inte jag som ska skämmas, inte jag som gjort nåt fel eller skämt ut mig. Så jag håller huvudet högt och skulle någon komma med nyfikna frågor får de ett så brutalt ärligt svar så det brukar bli tyst ganska fort på dem.

Kändes också konstigt första tiden när man parkerade utanför sin egen bostad, den man skaffat som tillflykt efter att min man deklarerat att jag ska vara den som flyttar om vi ska dela på oss, för det kändes på nåt sätt som om man var otrogen, hade nåt fuffens på gång. Fick nyfikna frågor från endel som trodde de fått reda på en hemlighet när de sett mig gå in med nyckel i ett hus de visste jag inte bodde i. En på jobbet som glatt frågade om jag lyckats skaffa mig en älskare, hon tyckte det verkade kul så jag lät henne hållas med den tanken ?.

Detdär med hur mycket de dricker...En kvarting varannan dag låter lite jämfört med vad jag tror min alkoholist dricker. Men jag vet inte då han fortfarande helt nekar till att han skulle dricka nåt alls även när han vinglar runt och knappt kan prata. Ser ju bara mängden tomflaskor och burkar som kommer ut i säckvis från garaget när han kommer sig för att städa, däremellan är det noggrannt bortgömt oftast i hans bil där han vet jag inte kommer in för att kolla. Inte för att jag på länge brytt mig i att leta. Det är ju uppenbart ändå. Och värktabletter, vad är grejen med det för en alkoholist? Min kan stoppa i sig en hel förpackning vanliga receptfria värktabletter på bara typ en vecka eller två dvs han tar säkert nästan alla dagar men skyller alltid på att det är jag som gjort slut på dem trots att jag inte alls använder såna. Ont huvudet eller abstinens lindring eller ger det nåt mervärde vid mycket alkohol som inte jag känner till? Förutsatt alltså det inte är starkare piller.

Jag har för egen del ingen förhoppning om att han ska sluta dricka, håller snarare på och trappar upp. Det kommer sluta med ambulansfärd antar jag och det är nog det enda som ens kanske kommer kunna väcka upp honom till verkligheten, så långt i förnekelse är han. Senaste 10 dagarna har han varit full 6 av, idag när jag mötte honom på gården och tydligen gav honom en uppgiven blick får jag ett -Vadå? av honom som om inget avvikande skulle finnas att påtala eller diskutera. Är förnekelsen verkligen så djupt rotad i sjukdomen, hur tänker dom? Hur skulle det kunna undgå någon att dom är fulla, när de blir röriga i talet och pratar märkliga saker osammanhängande och knappt hålls upprätta. LVM skulle vara underbart men vi är nog en bit ifrån det alternativet ännu, så länge han till det yttre sköter sig mellan varven så blir det svårt att få hjälp när han inte på frivillig väg kan få hjälp när haninte ens ser problemet.

Den senaste tiden har min pappa varit typ annorlunda. Eller rättare sagt våra samtal har varit annorlunda, trevliga. Han bjöd tidigare i veckan in oss på korvgrillning på annandagen. Något som aldrig hänt tidigare, han brukar vara väldigt socialt passiv. Igår ringde han och vi pratade ganska länge om ditt och datt. Mot slutet sa han "detta var ett väldigt trevligt samtal". Han ville summera verkade det som. Ja sa jag, det var väldigt trevligt. Då sa han också "Jag kan berätta för dig att jag slutade dricka alkohol för två månader sedan och det känns riktigt bra, jag är väldigt motiverad". Jag blev väldigt, väldigt glad vilket jag också talade om. Vi har bråkat mycket om hans drickande. Dom senaste två åren har jag dock inte sagt ett pip om det. Trots pandemi summerar jag detta år som ett bra år. Jag har fortsatt min egen resa. Och man märker att människor omkring en också gör sina resor. Dessutom, jag känner ett lugn när det gäller pappas nykterhet. Jag har hittills inte oroat mig en sekund för att han ska börja dricka igen, inte gått igång. Det är hans resa, inte min. Jag har min egen resa att ta hand om.

Jag mår toppen nu. Har mina barn på besök och vi pysslar, bakar och fejar.
Jag känner mig närvarande här och nu.
Vaknar pigg och fräsch och behöver inte undra om jag sagt eller gjort något dumt.
Det enda jag ångrar djupt är att jag inte lyckats hålla upp tidigare....

Dag 1 brukar vara nästintill ouppnåelig och dag 2 ännu svårare. Jag vet knappt när jag senast klarade att avstå dag 2.
Och abstinensen är såå närvarande nu. Klockan är drygt 14 så det är många timmar innan systemet stänger.
Jag känner ett sådant självförakt. Trodde jag verkligen att jag kunde klara ens två dagar utan a? Storstilade planer på en julhelg utan a, jo säkert. Läser era trådar och tänker att ni är hjältar som jag kan lära mig massor av. Och ändå, varför kan jag inte släppa suget efter a?

Men jag hoppas att det gick bra ändå, utan mig. Jag misstänker att det kan vara svårt att arrangera efter kontorstid. Lunchtid passar dock oftast bra för mig, men förstår att andra har lite svårare med dagtidsjobb.

Jag hoppas på ett nytt tillfälle!

Ibland när jag är väldigt uppvarvad så sover jag jättedåligt. Om jag somnar så vaknar jag tidigt och tänker på jobbet. Enda sättet då är att varva ner på tempot några snäpp hela tiden. Gå saktare, äta saktare, välja bort sådant man inte hinner innan man ens försöker hinna med det osv.

Hamsterhjulet har liksom fått upp farten lite för snabbt - och hejdar vi inte hastigheten på hjulet kommer hamsterstackarn att åka ur hjulet med buller och bång och kraschlandning.

Funkar det att sätta på lite soft yogamusik mitt i natten och andas i takt till? Så du inte får panik ”nu kan jag inte sova mer”. Sådana tankar blir man klarvaken av. Du somnar kanske om enklare om du verkligen istället kunde tänka ”okej nu vaknade jag, så då sätter jag på lite soft musik och djupandas sakta”. Ingen värdering, bara konstatera fakta.

Kram ?

Så skrev Se klart i sin tråd att hon väljer att se på sitt drickande, eller icke-drickande snarare.

Jag är lite mindre politiskt korrekt, och rör mig dessutom i funkisvärlden en del, så jag kallar det fortfarande funktionshinder. Min yngsta dotter har flera funktionshinder, ett medicinskt och ett intellektuellt. Det begränsar henne jättemycket i vardagen, men hon hugger sig an livet med liv och lust ändå. Gillar läget. Älskar livet ?

Så jag väljer att se mitt icke-drickande som ett funktionshinder, som gör att jag inte kan göra som ”alla andra”. Och det är okej, det finns många värre funktionshinder att lära sig leva med. Jag vet att jag med ett enda glas alkohol riskerar min nykterhet, och att risken bara finns är tillräckligt för att jag ska låta bli.

Kram ?

Vilken tur ? Skönt att ni mår bättre. God nykter jul och nyår önskar jag er också!

Kram ?

Blir helt tårögd av glädje för din skull. Vilken gåva du har gett dig själv och dina barn ❤️

Och välkommen hit till ”Det andra livet”. Du om någon hör hemma här.

Kram ?

Nu lägger jag mig i klimatdebatten också ? Alternativ till bensin och diesel MÅSTE fram nu, nu, nu. Men jag är inte säker på att elbilar är grejen. Tillverkningen av batterier ska vara väldigt miljöovänlig har jag hört och restavfallet också sannolikt, vårt elnät räcker inte till, det krävs en enorm omställning av vår infrastruktur för att få laddstolpar överallt etc.

Om utvecklingen hade gått lika snabbt med bilar som med mobiltelefoner så hade vi kunnat köra på solenergi alstrad på bilarnas tak. Nästan. Fattar att det inte går, kraften är inte tillräckligt kraftig från solenergi osv, men hela bensinindustrin har ju bromsat utvecklingen i alla år. Allt annat i bilarna är på rymdfarkostnivå, men inte hur man får bilen att röra sig.

Möjligen tror jag på hybridbilar, där en del av bilen drivs av de egna hjulen som en dynamo på en cykel om jag fattat rätt, eller? Ibland fattar jag vad jag vill fatta ? Jag tror på vätgas också, i städer drivs ju alla bussar på det. Men de är väldigt farliga om de krockar. Minns olyckan med bussen som körde fel i Stockholm ?

Jag tror också på konsumentkraft. Min nuvarande bil är fem år och slutbetald precis nu i december. Tanken var att byta till en ny bil, en miljövänligare bil. Men vad ska jag välja? Laddstolpe har jag inte tillgång till, och jag är skeptisk till batterierna. Men de miljöfarliga batterierna finns kanske i hybridbilarna också?

Generellt vill jag ha en märkning av ALLA produkter som visar dess TOTALA klimatpåverkan, och transporterna ska bort från vägarna och upp på räls och till sjöss igen. Så tycker jag ?

Fonder vågar jag inte satsa pengar i. Har försnillat barnens pengar historiskt genom att satsa på helt fel fonder. Aktieindexobligationer med garanterad avkastning kan jag tänka mig, men då låser man pengarna och man vet aldrig när man behöver dem. Jag kanske hittar ett litet fint hus?

Kram ?

Jag ska absolut kika på Annie Grace. Jag har sett en del tips i din tråd också så under helgerna ska jag ta mig lite tid att kika på en del. Stort tack för att du är så engagerad och hjälpsam, känner själv att jag inte tillför speciellt mycket i nuläget, men förhoppningsvis kan jag i min tur hjälpa någon längre fram.

Ska verkligen fundera på julfirandet med särbon, vi gillar naturen båda två och sant är ju att åker man en bit med bil så blir det ju naturligt alkoholfritt. Tack fina du <3

Härligt att höra att det går bra! Och jag tror som du att det är säkrast att inte ta de där glasen. Jag tror inte det är riskfritt någonsin, men så länge man liksom längtar efter det så bör man vara lite extra på sin vakt. Men jag förstår precis vad du menar med att man känner sig lite utanför. Men jag tänker också att det sitter i ens eget huvud. Och att man är mera med eftersom man är där fullt ut, inte gömd i vindimma. Ser fram emot att skåla i julmust på julafton och alkoholfritt bubbel på nyår!

Hur får man tag på det? Sparas också en logg med resultaten?

Vätgas framställd med vind eller solenergi har en framtid. Biobränslen blir det nog värre med. Kolla hur det gick med etanolbilarna, en flopp. Biogas är på väg att möta samma öde. Kodynga i all ära, men för att få bukt med koldioxidutsläppen måste köttproduktionen minska, och grödorna bli människoföda i stället för bränsle. För oss som lever i Sverige nu kanske det är gott med varmare klimat. Särskilt i Norrland.? Men det håller inte i det långa loppet för kommande generationer.
Så tänker jag i alla fall. Donald Trump tänker annorlunda tex.

Ett år är häftigt och så härligt att vi fått följa dig här//kram Strulan ??❤️

79 dagar utan alkohol idag!
Jag mår bra utan alkohol, känner av många positiva effekter, fysiska som mentala.
Dock ska jag vara ärlig och berätta att tanken på att kunna dricka alkohol "med måtta" har slagit mig mer frekvent på sistone. Kanske är det för att jul och nyår närmar sig. Känns nästan lite löjligt att inte kunna dricka ett glas eller två i slutet sällskap. Innerst inne vet jag ju att det inte går, och det inte alls är löjligt. Alla har sina problem att tampas med i livet, mitt råkar vara att jag inte klarar av alkohol. Punkt slut liksom. Jag har mått så bra av att inte behöva vakna en endaste dag på 79 dagar med bakfylla och ångest. Apatisk och motivationslös. Men jag känner mig ju lite utanför socialt, men det är bara i mitt huvud, det vet jag. Men det är som en liten röst som försöker pusha mig att "testa dricka, det kanske går bättre den här gången..". Jag måste vara stark och hålla mig fast i mitt beslut. Känns som jag måste skapa ett nytt mål, inte "livet ut" men som jag kan fokusera på att hålla så jag kan jobba mot det målet och skjuta bort den lilla alkoholdjävulen på axeln. Bara 11 dagar tills jag har klarat 90 dagar utan alkohol. Men under dessa 11 dagar är det 2 stora alkoholpräglade högtider som inträffar. Men det ska gå lätt. Bara jag inte tar ett första glas, då går det! Mitt nästa mål får bli ett 2021 utan alkohol, Ser fram emot ett år av kontroll och stigande självkänsla, att jag kan få bära upp mig själv med stolthet och inte skam, att jag kan få minnas varje sekund och att jag kan få ta mig framåt i livet och se mig själv distansera mig från den person jag varit och de beslut jag en gång tagit under influens av alkohol.

Jag hoppas ni alla mår bra och jag hoppas ni också tar er igenom julhelg och nyår utan alkohol men med glädje och stolthet. Det här forumet har hjälpt mig komma till insikt om att jag inte är ensam, det är inte "mitt fel", men jag kan ta ansvar genom att avstå alkohol. Det är det bästa jag kan göra för mig själv. Så tacksam för de insikter jag fått och den gemenskap jag har fått känna med er andra. Ni har avdramatiserad mig från skammen och fått mig att våga förändra till det bättre genom att bryta den onda cirkeln av fylla. Tack! <3

till att få fira första året ! Den första födelsedagen är, och blir alltid, speciell som sätter spår i hjärnan !