Senaste kommentarerna i forumet

Du är absolut inte ensam! Vi finns här såååå många av oss som är eller har varit i samma sits! Jag har försökt att sluta i snart 4 månader. Har misslyckats men jag ger mig inte. Skäms att gå in och skriva här och håller mig undan när jag dricker. Idag har jag bestämt mig. Inte efter jul och nyår utan IDAG. Vad som är annorlunda denna gång är om jag inte lyckats så ska jag söka hjälp även om de känns såååååå läskigt och jobbigt! Lycka till och ta hand om dig!

Det är du och din pappa som tänker rätt.
Och din inställning och förberedande för att åka kunna åka hem om din mamma blir full är som det ska vara.
Barn ska omges av nyktyra vuxna,stå på dej ?❤

11 dagen.. åkte förbi ett systembolag och tänkte att en flaska vin inte skulle göra nåt. Ville prova om min medicin (Campral) hade nån effekt när jag drack. Säkert bara en ursäkt. Nu ligger jag och väntar på att pappa kanske ska komma på mig..

Så bra att du har hittat hit Januaritjejen! Gör så, hitta någon/några som precis har börjat kämpa, och stötta varandra. Det har varit guld värt för mig i alla fall. Har snart varit nykter i ett år.

Kram

När livet blir mer förutsägbart för oss, så brukar måendet stabiliseras..Har du hobbys? Att gå ut och motionera, promenera, göra något brukar få hjärnan mer sysselsatt, och minska oro..Bra att du är nykter nu..Alkoholen ger lindring för stunden, men skapar oro och ångest när vi inte dricker..Tar ett tag för kropp och psyke att återhämta sig..Men detta kanske du vet redan..Mycket bra jobbat. Kram på dig..???

modigt och starkt av dig!!

Tack Kennie, det värmer! Kloka ord som jag tar till mig! Jag vill så gärna kunna få en chans att reparera relationen till barnen. Få dem att tro och lita på mig igen.

Det är förstås sant att det kan finnas jobbiga saker även utan alkohol. Men just det kaosiga och till synes oberäkneliga hoppas jag att det blir mindre av iallafall.
Ska försöka vara stark! Tack igen!

Tack Kaffetanten88 för att du skriver! Ja, kanske måste även jag söka annan hjälp.
Ser att du också har det tufft nu. Vi får försöka stötta varandra så gott det går! Känner mig allt annat än stark nu men jag är tacksam för ditt svar. Ta hand om dig!

Tack Ensam1984

Ja, så är det. Du har rätt. Det har blivit en bästa vän. Tårarna rinner när jag insåg hur jag liksom klivitvin i en bubbla. En bubbla där jag eg inte alls behöver vara. Jag är inte ensam egentligen. Kanske väljer jag den, ensamheten och klär på mig ” tycka synd om” tröjan. Precis som om den inte värmer tillräckligt måste jag ta till alkoholen för att ytterligare värma mig!
Så dumt.
Jag inser just nu när jag skriver, att jag blivit lite kall. Det finns många anledningar till kylan. Men störst av allt är rädslan att bli själv, att inte vara en bra förälder, att jag är rädd att förlora allt det fina jag har...
Jag har haft många tunga förluster i mitt liv. Jag har terapeutat, jag vet att A inte är svaret.
Jag är livrädd för att knysta minsta lilla till någon om detta jag gör och har gjort i flera år.
Jag undrar ibland varför ingen säger något... Varför har jag inte blivit avslöjad?
Kanhända är det ett berömt rop på hjälp...
Jag tror ju dock inte att någon skulle kunna hjälpa mig.
Att ingen skulle förstå.
Jag är rädd för att må dåligt, att kraschlanda in i väggen.
Jag har inte den tilliten till livet, eller i min relation.
Jag är inte säker på att jag blir hållen, omhändertagen.
Jag har kört på trots extrema förluster i mitt liv.
I mitt yrke är det jag som tröstar, lyssnar och hittar lösningar.
För första gången på länge tycker jag dock att jobbet är kul.
Det ger mig något.
Det är en bra början att förändra mitt mående.
Förut fanns inte kraften.
Jag åt antidepressiva ca ett år och det hjälpte mycket.
Men vid ett par tillfällen där drack jag, blev så otroligt knäpp och vid minst två tillfällen såg mitt barn mig bete mig såhär.
Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle kunna göra så!
Det känns overkligt och extremt skamfyllt.
Vi har talat om det, mitt barn är 13 och hade förståelse för att jag tog till en flykt som
var dum.

Sedan har jag hållit mig lugnare.
I min fantasi tror jag inte det märks att jag ständigt är rödvinslullig.
Hur är det för er? För dig som druckit en lång tid....är du/ni lika rädd sommjag för att A ska gett skador fysiskt?
Jag är sjukt rädd för att ha fått skador på min lever.
Jag märker att min sömn inte är bra.
Vaknar ofta ofta med ångest.
Mitt minne är verkligen inte bra, jag börjar få svårt att sköta praktiska saker som har med jobbet att göra.

På något sjukt jäkla vis tror jag liksom att livet ska bli lite roligare, att jag ska skratta lite när jag dricker.
Men det gör jag ju inte.
Inte längre.
Blir mest modfälld och vill sova.
Det är ju inget liv.
Jag har en fin familj, en man som älskar mig.
Jag har druckit vin idag.
Men jag är i nedtrappning, kan man säga så?
Jag tror inte jag klarar att bara sluta rätt av just idag.
Jag vill inte ha medicin.
Jag vill tro att jag kan själv.
Tack för alla fina svar och tack för att ni finns.

Wow, tänk att jag skriver här!
Det känns modigt och stort.
Kram!!!

Ja det kan ta sin tid innan man får nog en gång för alla. För min del så visste ju min fru i bra många år att jag drack för mycket. Trots säkert 10 gånger med bla hot om att hon och barnen skulle lämna mig så fortsatte jag dricka. Jag tog ju hoten på allvar, men felet jag gjorde varje gång var att jag trodde jag skulle klara att dricka ”normalt”. Men samma visa hela tiden. Några veckor med alkohol bara på helgen och i sociala sammanhang. Sedan tillbaka till smygandet. Och för varje försök blev det successivt värre. Totalt meningslöst. Det är ett under att hon inte lämnade mig, men det är jag evigt tacksam för.❤️

Att jag skulle få för mig att testa att börja dricka igen i framtiden vet jag ju inte, men ärligt talat så har jag extremt svårt att tro det. Jag vill ju inte ens kunna dricka ” kontrollerat”. Mår bättre nu, än på den tiden för 25 år sedan då jag kunde dricka skapligt kontrollerat. Jag var beroende redan då. Alkohol behövs inte i mitt liv. Det är ett beroendeframkallande gift som ej ska förtäras överhuvudtaget enligt mig.

Nu går jag på julledighet, tjoho!?

Kram

Gärna ny omgång är jag med.

Du tänker alldeles rätt.
I den bästa av världar så umgås man över jul och använder eventuellt alkoholen som ett trevligt tillskott som inte går överstyr,om alls då julen ju är barnens högtid.

Att du däremot kan åka till din mamma och förvänta dig att hon ska vara nykter eller skötsam funkar nog inte riktigt.
Så om du väljer att ändå delta och samtidigt ha en plan B är det allra bästa du kan göra för dig själv och din dotter.

Att utan bråk bara besluta att nu så är även min bägare full(om du ursäktar försök till skämt) så tar du ansvar för dig och din dotter.
Din mamma får ta ansvar för sig och det ev dåliga samvete som kommer av att du väljer att lämna.
Bra tänkt och bra att du innan själva julafton har en plan.

Ofta när man har med alkoholberoende människor att göra så blir man apatisk och ledsen.
Kanske försöker förmå personen det gäller att avstå,eller åtminstone minska ner.
Men sjukdomen alkoholism funkar inte riktigt så att de är mottagliga.

De behöver sin alkohol och vill inte riktigt se problemet även om det är uppenbart för alla andra.

Som sagt,välkommen hit.
Jag hängde här flera timmar per dygn under de första åren sen jag och min drickande x sambo gick skilda vägar.
Det var min livlina och tröst och gav mig stöd i att jag tänkte och gjorde rätt när jag helst av allt ville strunta i det sunda förnuftet och gå på min känsla istället.

Det var väldigt bra samtal och oj, va jag behövde detta! Det var skönt att få prata av sig och få med sig goda råd från er som var med idag ? Mötet gjorde min dag.. TACK!

Tack!

Ja frågan är om det ens lindrar tillfälligt, jag skulle vilja kalla det eventuellt för en tillfällig illusion av ”lycka”

Eller en jakt efter något man inte når med redskapen man förfogar över.

Men sant .. promenera, kaffe och arbete hjälper lite på vägen

Kennie vilken bra liknelse. Det tål att tänkas på. Jag vill absolut inte hamna där jag är igen. Får fundera på om det är värt risken. Jag har ju testat tre år utan alkohol och tyckte det var helt fine. Det som var jobbigt då var mest att det var så binärt. Att inte ta ett glas vin för att slippa diskutera, att det alltid är så provocerande i Sverige att vara helt akoholfri. Kanske har det svängt men jag tror inte riktigt det. Det är framför allt jobbigt med nya kontakter och sammanhang där ingen planerat. Jag vet såååå många middagar och tillfällen jag fått dricka kranvatten för att ingen har tänkt... lite tråkigt.

Heja Kaffetanten88! Jag tror på dig!

Det märks att du verkligen vill få ett slut på ditt drickande, och har insett att det inte är värt att försöka dricka ” bara lite”❤️ Kämpa på, och ta all hjälp som du behöver. Det är så otroligt mycket värt det. Att bli fri..

Kram

Så bra av dig att lyckas bryta. Ser att de är många här inne som har mycket oro för barn och partners som inte mår bra. Och den oron är verklig och inget man kan tänka bort. Det enda jag kan säga är att det, som du nog också märkt, bara lindrar tillfälligt med alkohol, och sen gör den en ännu tröttare och oroligare. Promenader, musik, böcker, prata med en vän, kan det ge dig någon lindring?

En kompis från aa kommer och hämtar mig ikväll för att gå på möte. Dröjer 2 veckor innan jag får tid på beroendecentrum. Tills dess blir det aa som stöd. Även ett psykologmöte imorgon. Skammen jag känner efter helgen är så stark. Känns som jag håller på att gå under.

Snart är julafton här och jag blir så orolig för hur den ska bli.

Min mamma dricker för mycket och vill inte inse det. Jag blir så rädd men hon ser inte det.

När vi är på tillställningar brukar jag ta ett glas vin max. Jag har en dotter på 3 år och jag vill inte att hon ska fara illa och jag vill vara nykter i hennes närvaro.

Min mamma hinkar i sig alkohol och då istället väljer jag att inte dricka. Min pappa ser det och är likadan. Han har försökt att närma sig problemet med mamma men hon lyssnar inte. Min syster hänger på min mamma och dricker mycket hon med. Jag vet inte heller hur jag ska hjälpa pappa. Det har gått så långt att hon glömmer bort saker hon gjort, tappar saker, däckar(och kissar ner sig) m.m

Min pappa gav som förslag att ha en vit jul och då blev mamma arg.

Jag hatar verkligen alkohol och har svårt att se min man dricka någon/några öl också. Jag vet att min man inte har problem men jag förstår inte varför det är så viktigt.

Nu är jag rädd att julen bara kommer handla om att familjen kommer bli fulla.

Jag har bestämt mig att vara nykter, för om något händer tänker jag ta min dotter och åka hem för att visa min mamma att det är det här som händer om hon kommer dricka för mycket i min dotter närvaro: hon kommer inte att få ha kontakt. Inte träffa min dotter om hon dricker.

Är jag hård? Hur ska jag tackla det här? Har ni några andra tips.

/ orolig

Ja, jag tror att din kropp reagerar på alkoholen efter en vecka utan. Man behöver tid nykter för att märka hur mycket bättre man mår. Även tuffa veckor blir lättare utan alkohol. Ta nya tag, du kommer må bättre?!

Jag var nykter i 3 månader för något år sen. Började försöka dricka normalt. Sen tog det bara ett par veckor så var jag fast igen. Efter det varit 1 år av försöka sluta igen. Gått 2-3 veckor sen är jag tillbaka igen. Jag vill aldrig mer hit där jag är nu. Så för mig är det aldrig mer även om jag tar en dag i taget.

Ett opretentiöst, fint möte. Bra samtalsämnen (som vi valde själva). Tack till Magnus och Alkoholhjälpen för detta initiativ men särskilt tack till Emmy123 och Majmy (osäker på stavningen) för fint samtal!

Kram!

Alla kan sluta dricka, och anhöriga förlåter en när man ger dem anledning att göra det. Man behöver hitta sitt sätt att sluta och tro på sig själv. Ibland räcker forumet, ibland behövs kanske stöd från vården. Det sköna är att det så snabbt ger resultat. Från fyllor och ångest där man riskerar att förstöra relationer och jobb till att den risken bara elimineras av det enkla att inte svälja en giftig vätska. Sen kan problem uppstå av andra orsaker, men de är sällan lika kaosiga och oberäkneliga. Börja nu, tänk varje morgon att idag utsätter jag mig inte för den risk alkohol innebär för mig. Frid och styrka till dig.

Låter som att du har en bra plan. Sen får man utvärdera hur stor risken att falla tillbaks i det gamla är. Personligen tror jag att om beroendet inte varit så allvarligt så går det att dricka måttligt ibland. Men man måste vara totalt ärlig mot sig själv. Om de där tillfällena man tänkt dricka måttligt blir något man planerar och ser fram emot en månad i förväg så är man fortfarande i riskzonen tror jag. Det är nog lite paradoxalt så att det bara funkar att dricka när man inte bryr sig så mycket om alkohol. Och problemet för oss som haft ett beroende är att lära oss att bli likgiltiga inför något vi tidigare älskat. Kanske lite som att ha en kompisrelation med någon man tidigare varit tillsammans med; svårt, men omöjligt är det inte, bara man verkligen inte är kär längre, för då kommer man mest lida av att försöka kontrollera känslorna när man umgås, och då är det bättre att inte ses alls.

Jo det har jag.

Blåser 3ggr/dag enligt bestämt schema, man får diffa på 2h +
Man avläser resultatet och en bild skickas till vårdgivaren när du blåser

Man får även skriva alkoholdagbok (alltså) hur många glas man druckit (om man gör så) och hur man mår (i ett frågeformulär i appen)

Man blir tilldelad en alkomätare samt en mobiltelefon (om man inte kan vill ha appen på sin mobil exempelvis om man har en tjänstetelefon)
Ett samtal/månad med en sjuksyster

Tycker Previct är ett mycket bra redskap