Senaste kommentarerna i forumet

... hur tänker ni kring det. Vet att många tänker att de aldrig mer ska dricka, eller iaf att de inom en överskådlig framtid väljer att inte dricka.

Jag har haft min problematik under två år. Men under denna tid verkligen kunnat dricka måttfullt i sociala sammanhang. Lite beroende på tillfälle såklart men går jag ut och äter med min kille kan jag utan problem dricka ett glas champagne och två glas vin utan att spåra ur. Spårat ur har jag bara gjort när jag druckit ensam, och egentligen druckit för att bli full, och få paus, inte direkt för att det är gott.

Jag tänker inleda med att vara helnykter i tre månader och gå behandlingsprogrammet och sen fatta beslut om framtiden. Men jag funderar på hur man vet om man är en som som klarar av att dricka normalt eller om man bara ska ställa in sig på att alla som haft alkoholproblem aldrig kommer att kunna dricka normalt...

Just nu känner jag inte för det alls och jag har som sagt haft tre år där jag inte drack alls men det jag kommer ihåg från den tiden är att jag behövde freda mig massor vilket är jobbigt samt att det skulle vara trevligt om det går att dricka normalt. Går det inte väljer jag att avstå, Men jag vill ju inte testa om tre månader eller mer och upptäcka att jag inte kan. Hur har ni tänkt?

Hej, om du skriver in dig (som det heter) på en beroendeklinik (i Göteborg finns Nordhemskliniken) vet inte vart du bor men finns liknande kliniker på andra ställen” Man går dit första gången på dropin tider (var i tid när de öppnar) talar med en läkare ... de har labb och provtagning på kliniken (läkarbesök kostar som vanligt upp till frikort) men prover mm är ”gratis”

Hej, ledsen att jag inte svarat eller varit aktiv.
Det gick ”bra” ett tag, sedan valde jag ett återfall ... varför valde jag detta korkade beslut?

Höstlov, resa bort .. koppla av osv, gjorde uppehåll med antabus i 2v så allt var ute ur kroppen innan vin och öl.

Sedan blev veckan med alkohol som det brukar vara ... förlängd.

Nu har jag varit vit i nästan 1månad, äter min medicin 3ggr/v

Saknaden efter sin snuttefilt finns fortfarande och det är tur att jag äter antabus annars hade jag nog trillat dit igen.

Jag har mycket oro kring mig nu, och framtiden för en nära person är osäker.

Jag är rädd, orolig, saknar kompass men är nykter i vilket fall.

Tack för stöd! Du ska veta att det var din tråd som höll mig nykter första kvällen! Jag läser den fortfarande (inte igenom helt) fast besluten att ta till mig av all din klokskap. Jag är helt förundrad över hur stark du har varit och glädjer mig med dina segrar och ömmar när du är ledsen och känner dig bortvald av din dotter.
Du är just nu min stora förebild som jag tar rygg på och jag blir så glad över att du skriver och peppar i min tråd.

Med en trasslig barndom blir man lätt skör. De flesta uppfattar mig som stentuff, som mot alla odds tagit mig till den framgångsrika position jag har men jag lider också av dålig självkänsla och orkar ibland inte vara stark och faller igenom. Det har jag gjort dessa två år när jag druckit men nu är det slut på att vara självdestruktiv. Jag löser inga problem, utan skapar fler, av att vara onykter.

Alkoholen är bara symtomet. När man drar undan den våta blytunga yllefilten alkohol, som dämpar alla känslor effektivt, kommer annat skräp i dagern. Annat mög som man måste ta itu med. Det är ingen brådska, men man måste ta itu med det möget lite i taget för att få en hållbar nykterhet. Så det är väldigt klokt att du anmält dig till ett behandlingsprogram.

Det är också klokt att du har hällt ut alkoholen du hade hemma. Tillfället gör tjuven. Just nu är du superstark, men det kommer svagare stunder framöver och då är det bra om inte skiten finns hemma. Den nyktra resan är en berg- och dalbana. Starka känslor, positiva och negativa, vissa dagar nattsvarta, andra euoforiska, och väldigt många dagar är bara grå, grå, grå. Men sakta men säkert lättar de mörka molnen och den ljusa himlen spricker upp mer och mer.

Jag brukar tjata om min husgud Annie Grace, och hon har tre bra tips för att bli och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av att bli och förbli nykter.
2) Lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Det handlar jättemycket om att etablera nya nyktra vanor och genomleva alla livets situationer utan alkohol som bihang. Stå ut med sina starka känslor, hitta andra sätt att koppla av. Ett jävla jobb rent ut sagt. You go girl!

Kram ?

Oj, så mycket jobb mm det blev att ordna med för att alldeles snart kunna vara ledig. Som jag tidigare skrivit om är just julen ingen alkohol-stinn högtid (eller det var väl bara en tidsfråga...)
I helgen har jag då och då resonerat med mig själv då det uppstått några tillfällen av ”pusta ut” eller ”nu skulle det passat med...”
Jag jobbar då enligt två strategier.
1: medvetet tvinga tankarna att växla spår. Om tanke A är; vad det hade passat med ett glas framför brasan ikväll. Formulerar jag istället tanke 2, samt en bild för detta i hjärnan.
Tanken är en kopp te och en lussebulle, bilden är bricka och rykande kopp och förnimmelsen (blev förbannelse på autocorr) av att dricka det där teet, hur det smakar. Vad skönt det kommer att kännas.
Strategi 2 handlar om att alla tankar inte behöver ha ”lyckliga slut”. Jag behöver inte älska varje sekund av mitt nyktra liv. Men jag behöver förstå innebörden av det, och att det är ett beslut som ligger fast oavsett hur det känns. Det är ett beslut som ligger till grund för ett fungerande liv. Ibland tänker jag att det är som att acceptera en funktions-variation. Jag är en sån person som inte kan dricka, därför att jag alltför ofta dricker förbi punkten då jag har kontroll.
Jag ser oändligt mycket fram emot att få träffa mina barn i jul. Jag ska med glädje- ta tidiga morgnar och nog gå och lägga mig i hyfsad tid. Stressa lagom.
Är så trött efter den här hösten men jag springer mot mållinjen för första året med en massa stolthet i kroppen.
Solen skiner här, hade glömt att den fanns, hoppas även på er ?❤️

Jag har läst din tråd (inte allt) men en hel del, vill börja säga att det är bra att du tänker kring alkohol.. bara det är en ”start” fortsättningen är den man gör det till.

Jag har själv resonerat med mig själv många gånger, trappat ned, hålla upp, minska, ”bara” vid fester, ”bara när det är jobbigt” osv... Jag tror att man oftast (eller alltid) lurar sig själv.

Kommer jag vara nykter framgent?
Svar: Jag tar en dag i taget

Jag har mycket kring mig nu med oro, det är inte en bra markör.. klarar mig nu med hjälp av Antabus .. (inget val att dricka)

Jag önskar dig lycka och naturligtvis en God Jul

Nu har socialen ringt och det lät endå possitivt. Bara att de kommer ringa några gånger och kolla läget. Eventuellt göra en utredning osv.

Där emot ringde sonens pappa strax efter. De hade såklart ringt honom med. Han sa han litar på mig osv. Men han lät även lote upprörd. Har sånt fruktansvärd ångest nu. Vill bara gråta och dö. Jag orkar inte må så här längre.

så här långt på zoom. Jag kommer att sitta kvar här en stund till om någon mer vill koppla upp sig.

Snart en månad vit med hjälp av viljan och av Antabus.

De första ca 2v i en dvala av abstinens och ånger .. inte för jag gjort något dumt mot någon utanför jag gjort dumt mot mig själv som naturligtvis påverkar andra människor.

Suget är inte så stort efter alkohol men på något konstigt sätt är saknaden av min snuttefilt större.
Jag är medveten om att jag är en beroendemänniska, av det mesta tror jag men som tur är inte av spel som jag inte är intresserad av inte heller narkotika.

Har arbete, vänner, familj så allt borde vara bra...
Men stora mörka moln har funnits på himmeln under snart 7år .. (sjukdom hos min fru) som varit livshotande för henne flera gånger...
nu är det tillbaks igen... jag vet inte hur jag ska orka vara stark längre...

Jag vet inte utgången den här gången heller..

Till sist i detta inlägg, Magnus Uggla (tror jag) skrev ”Den ljusnande framtiden är vår” ... just nu känns det inte som det.

Allt känns kaotiskt och att kontrollen är tappad, inget fokus ingen kompass bara rädsla och osäkerhet.

Sköt om er

Anmält mig till nån form av behandling via nätet mot alkoholberoende. Jag tror egentligen att jag klarar av att sluta och avhålla mig ändå men jag funderar mycket på vad det är som gör att jag valt att hantera jobbiga saker med alkohol. Har bra erfarenhet av att ha gått i terapi vid två tillfällen tidigare och tycker att det är värt att ge det en chans. Någon som provat?

Idag har jag gråtit massor. Jobbat lite och ligger nu på mammas och pappas soffa och väntar på att sonen ska sluta förskolan. Värsta abstinensen har lagt sig men massa ångest över allt är kvar.

Ringt beroendecentrum men fick inget svar. Väntar på att socialen ska ringa om sonen.

Är så fruktansvärt trött. Undrar när jag får hjälp. Antagligen efter julen. Ska försöka gå på några aa möten i veckan. Har en sponsor där så kommer jobba i stegen när jag är lite mer stabil och inte tankarna bara snurrar i huvudet.

Normalt. Detta känner jag igen. Man gör det för sig själv man vill de ska göra för oss. Jag vet att jag ibland gett honom så många chanser att göra rätt, men han går inte den snitslade banan, det är jag som gör det. Det är som att man tänker att man liksom unnar dem att lyckas. För att en själv ska bli glad. Märkligt.

Kaffetanten88. Det är du med. Du kommer att klara det! För din sons skull. Och jag kan lova dig, kommer man över den värsta tröskeln så är känslan heeelt obeskrivlig. Så mycket häftigare än vinet....

EmmaLisa. Bollar brukar bli liggande när personer i missbruk får dem. De tar dem inte, kastar dem inte tillbaka heller. De bara ligger där tills vi plockar upp dem igen. Min ex lade allt ansvar hos mig, 100 % ansvar för relationen. När det tog slut får man ta 100% ansvar för det också. Sorgligt nog. Lycka till!>

Jag är på dag 2 efter en traumatisk helg. Denna gång har jag inget val. Du kan klara detta. Sök hjälp. Ensam är inte stark. Glöm inte att detta är en sjukdom. Kämpa på!

Va duktig du är!

få tillbaka känslorna, ibland stegvis ibland allt på en och samma gång, var så underbart !
Jag kom ju ut från min behandling i mitten av februari och hade allt att se fram emot men fattade inte det då, det fanns så mycket annat att ta i med hela min livsstilsförändring.

Men sen !!

Jag började piggna till i takt med att våren gjorde sitt inträde och det blev helt omvälvande ett tag ! Ljuset ! Knopparna ! Fågelsången ! Lukterna i naturen ! Hoppet som spirar i varenda buske ! Men vilken underbar tid !!
Allt gick ju i samklang med mitt egna återuppståndna nya liv och där det fanns så mycket nytt att upptäcka ! Allt andades liv !!!

Våren är ju fortfarande "min" årstid då jag föds på nytt och jag letar vårtecken och jublar över gullvivor som kommer upp där de brukar komma upp ! Välkommen tillbaka !!

Njut av livet du åter har att upptäcka !!

Hej,

Tack för ditt svar, jag har haft problem med min ADHD sen jag var 6 år, men har inte ordentligt börjat arbeta på det förens ca 2 år sedan. Har alltid ignorerat det och att det inte är ett problem,och jag definierar mig inte utifrån min ADHD. Men det blev så mycket problem att jag var tvungen att ta ett steg i rätt riktning. Så nu går jag i en ADHD grupp och äter elvanse. Har ätit lite Concerta men var inte riktigt för mig.

Känns som en stor utmaning utan slut, alltså inte att sluta dricka vilket är en utmaning i sig själv där man måste stå emot när man är svag.

Utan dom underliggande faktorerna där man alltid känner att man har sköldar uppe och kan inte slappna av. Och bilden jag har fått är att man alltid måste vara på sin vakt och ta till taktiker och olika practices som för mig iallafall har hjälpt mycket men resulterar i att jag känner mig svag då jag spenderar mycket av min energi för att hålla min närvaro i nuet och vara öppen mot känslor utan att döma och alltid tänka på min andning.

Men med det sagt så vet jag att meditation och mindfulness är en muskel som alltid måste tränas och att inre frid inte kommer över en natt.

Tack så mycket för din respons, här kämpas det på för fullt :)

Ett bra tag sen jag var inne. Allt rullar på. Arbetar med mig själv. Vilket är helt fantastiskt!
Jag har provat lite alkohol. Och det har gått bra. Lite glögg och smakat på drinkar. För att det var gott. Jag tror fortfarande att allt går att förändra bara man har tron på sig själv. Och att man är ärlig mot sig själv. Hitta sin egna väg. ?
Jag önskar alla en fin jul och gott nytt år! Går in på mitt tredje år nästan helt utan alkohol. Tacksam?

liten påminnelse jag inte kan undanhålla er :-) Kopierat från Fredriksdal Museer och trädgårdar :

"Kom ihåg inför jul! GLÖM INTE! ……
att smaka av julölet idag på Thomasdagen den 21 december. Det finns säkert inte med på din komihåglista, men det tillhörde en av de givna julförberedelserna i början av 1900-talet."

Alltså.......jag behövde ingen påminnelse och det fanns inte på listan heller, det gick på rutin :-))

Hej,

Tack så mycket för svaret och den fina introduktionen. Jag håller med det du säger att det handlar om vad jag vill göra och uppnå med detta. Det känns som jag är lite i underfund med att försöka hitta mig själv och upptäcka vem jag är när autopiloten och bedövningen av alkohol inte ligger på. Dock inte lätt när man vill känna sig normal och fri för en kväll, dock vet jag att resultatet dagen efter och även samma kväll inte är ligger i linje med mitt inre jag.

Hej,
Det känns lite läskigt att jag startar en egen tråd här. Men jag tror och hoppas att det gör att jag försöker ännu mer att sluta dricka. Och förhoppningsvis lyckas denna gång! Att det liksom förpliktigar mer än att gå in och läsa i andras trådar. Det har gett mig jättemycket men ändå har jag ju åter igen misslyckats med att sluta. Och jag har en sådan vidrig ångest över att kanske ha förstört relationen till mina barn och ångest över att kanske ha förstört min hälsa.

Jag förstår att det är JAG som måste göra detta arbete. Inte någon annan. Men om någon vill vara snäll och peppa mig lite på vägen så vore det guld värt. Jag är så otroligt ensam och jag vet inte vad jag annars ska göra än att skriva och läsa här. Skammen över att söka hjälp någon annanstans är för stor.

Tack snälla du! Känns skönt att skriva här, även om det kändes läskigt att bara skriva det...att jag ju har problem.
Det är fint att få svar, att inte vara rädd. Rädd för skammen och skulden. Skönt att inte behöva hitta en bakdörr, att inte behöva smyga. Jag tror att detta, att läsa, stödja och få stöd och förståelse redan planterat ett frö inom mig.
En förändring är på g.
Tack !

Minns inte när jag var utan alkohol 19 dagar senast, måste varit när jag ammade mitt yngsta barn. Man fick ju inte dricka alkohol på den tiden när man ammade.
Är inte lika akut trött som de första veckorna. Börjar känna mig lite som innan jag hoppade i vintunnan. Men känner mig lite vilsen av vad jag ska göra med tiden. Storstädade häromdagen och blev på så dåligt humör när jag kom på att belöningen uteblev. Att få sjunka ner i soffan med ett glas vin, och då menar jag stort glas, inget litet vinglas. Vem orkade springa och fylla på stup i kvarten. Åt lite choklad istället och tänkte, att så här var ju livet innan vinet tog över mitt liv. Blev ändå lite nöjd över lugnet. Nu har jag provat alkoholfri öl och det var ju jättegott. Också provat alkoholfritt vin, smakade kåda urk, men bubblet var gott. Så nu vet jag vad jag laddar upp med till jul. Och bil måste jag köra hel tiden, så det blir en vit jul i alla fall i det avseendet. Har läst så många trådar härinne nu, ni är fantastiska och så skönt med igenkänning och att inte vara ensam. ??