Senaste kommentarerna i forumet

Jag behövde skriva för att förstå vad tankarna handlar om. Och det är precis det. December med alla (forna) möjligheter till alkoholintag och återgivningen för flickan. Det senare är en TYPISK trigger för mig. Vet inte hur många gånger jag skrivit det här men så är det. Jag är orolig. Jag vill inte riktigt vara med. Vill bädda in hjärnan, mina tankar och känslor i bomull (=alkohol). Jag önskar att min flicka hade fått vara som "alla andra" och med samma framtidsutsikter och möjligheter att leva ett självständigt liv. Men så är det inte. Jag kommer att gå bredvid henne, hand i hand, resten av hennes liv. För att jag älskar henne. För att hon kommer att behöva det. Därför måste jag vara nykter.

Forumet är ovärderligt. Jag får sätta mina tankar på pränt och ni, högt ärade Forumvänner, läser och skickar snälla tankar i skrift till mig. TACK!

Kram!

Det är mycket riktigt så att man saknar känsloceller i själva levern. Dock är det många som får ont av olika former av leversjukdomar. Det finns de som har ont i levern(ok, det är ju inte i levern, men om vi säger på grund av levern) både på grund av fullt reversibel fettlever, eller inflammation samt cirrhos. Sen finns det de som jag talat med som gått igenom en levertransplantation men som aldrig känt någon smärta eller obehag där alls.

Just smärtan finns det olika bud på vad den beror av. Vid fettlever eller inflammation t.ex så sväller ju levern upp och blir större än den normalt är. Detta kan då i sin tur göra att den trycker på intilliggande organ eller vävnader, som i sin tur har smärtreceptorer. Detta gör ju att smärtan känns i området kring levern och på grund av levern men inte i just själva levern. Denna smärta kan ibland kännas i höger axel istället. Detta kallas ibland för visceral smärta. Lite såsom att hjärtproblem kan ge smärta i vänster arm eller vänster sida av halsen.

Av de förvisso högst anekdotliga upplevelser jag fått ta del av så är det människor med leversjukdomar av varierande dignitet som alltså känner allt från ingenting alls vid slutstadier av sjukdomen till de som inte kan ligga på höger sida i sängen för att det gör så ont i tidigare stadier. Hur ont det gör är således ingen indikation på hur allvarligt det är. Dock bör det påpekas att många som har haft som första symptom att det gör ont i höger sida av övre delen av magen, har kunnat reversera leverskadorna helt och hållet genom alkoholstopp och ett i övrigt sunt leverne. Ovanpå det bör det påpekas, att det i många fall, kanske de allra flesta, handlar om gallan. Antingen att man har fått sten eller behöver operera bort den. För har gallan blivit så infekterad att den behöver opereras bort så gör det i princip alltid ont. Har man ont i det området är alltid första frågan om man har gallan kvar.

Här har jag också många anekdoter bland de som har känt smärta i det området men varit rädda för att gå till läkaren. Många har upptäckt att smärtan tycks vara knuten till alkoholkonsumtionen. T.ex att man efter en festkväll har ont men efter några dagar utan alkohol inte känner något alls. I vissa fall har det varit gallan som spökat, då även den påverkas av alkohol. Att operera bort gallan är ju också tämligen riskfritt i jämförelse med leversjukdomar. I andra fall har man ignorerat smärtan och fortsatt dricka. Det har inte varit bra i något av de fall jag känner till. Men det är såklart svårt, som sagt, när man är orolig och alkoholen är det man använder för oro. Jag vet precis hur det är.

För min egen del kan jag väl säga att det har varit ett av mina symptom. Dock har det inte varit vad jag skulle kalla för smärta. Snarare kanske ett kortvarigt obehag som varat i några sekunder då och då. Nu är det dock längesedan jag kände det, vilket förvisso kan förklaras av att jag inte druckit på länge. Jag kände det aldrig under tiden jag drack. Första gången jag kände något var nog en vecka efter att jag hade slutat. Min diagnos var ju dock fettlever, som ju kan förklara den.

Jag har ändå funderat på hur jag hade reagerat om jag hade fått ont under tiden jag fortfarande drack. Jag hade nog också stoppat huvudet i sanden. Så där har jag väl tur kanske, att jag lyckades sluta innan.

Ja det var smart, jag hade nog inte gått så raskt o långt idag om det varit för egen maskin bara. Alla möten passar inte för det, men nu var det ett ganska informellt avstämningsmöte ; och gissar att säljaren/konsulten summerar o drar fram nått som jag råkat säga som han kan spinna vidare på ?

Och bra idé att kanske ta promenad telefonmöten så. Ska lägga det på minnet. Går ju göra så även om det är videomöten också; en del i alla fall

Hmm... Dags fundera över hund kanske?

?

Provar och se vad detta kan förändra för mig?
Jobbat hela mitt liv som åkare och i stort sett levt för arbetet.men ändå lyckats med familjelivet på något sätt.nu vid 58 års ålder sjukskriven pga arbetsskada sen fem år tillbaka.och sedan starten av har bara drickandet eskalerat!typ som attest var mer legalt när jag fick mer tid?? Men även att värken är olidlig och ta till alkohol för att döva smärtan är ju en väg in i även psykiska sjukdomar har jag förstått/och märkt av.
Men att bara få piller och knapra av läkarna har inte hjälpt mig?konstigt nog hjälper alkohol bättre för stunden.
Men sen tre veckor tillbaka inga piller!!!
Nu skulle jag även vilja komma dit med alkoholen...OCH då givetvis utan piller !! Går det?

Du var bland de första som skrev till mig när jag var ny här, vi kämpade ju våra första månader samtidigt.
Vad tråkigt att höra att du haft det så tufft, och fullständigt logiskt att inte orka kämpa med nykterheten under de omständigheterna. Men du vet ju att du har den där kraften inom dig, snart kämpar du dig upp igen.
Heja dig för att du hittat tillbaka!

Det har gått en vecka och det har hänt en del saker i mitt liv veckan som har varit. Jag skulle kunna ljuga om alkoholförtäringen, men är det något jag är trött på så är det att ljuga, smussla, undanhålla osv. Det är inte mitt riktiga jag som i normala fall är en ärlig människa.

Jag lyckades vara nykter någon dag, sedan föll jag tillbaka, tog mig ur, föll tillbaka, ja lite av en jojovecka. Samtidigt var det otroligt nära att jag igår vände precis vid dörren på bolaget, jag brottades verkligen med mig själv där. Det hade varit starkt om jag hade lyckats, men det gjorde jag inte. Jag vägrar dock ge mig, det ska gå och jag ska återfå kontrollen, för just nu så står det rätt stora saker på spel i mitt liv.

Har fått kontakt med en person via internet där vi började lära känna varandra lite över nätet rent vänskapsmässigt, men sedan hände något av det sjukaste jag har varit med om i hela mitt liv. Vi har klickat något så in åt h-e på alla plan och jag körde genom halva landet för en liten fikaträff i helgen och det slog gnistor även då. Utan att gå händelserna för långt i förväg, så är jag väldigt säker på att en ny relation kan bli utkomsten av detta och inte bara vilken som helst utan något exceptionellt bra.

Om jag inte sabbar allt nu, pga alkoholen. Jag är på riktigt livrädd för att jag ska vakna upp en morgon och bara se att hon har dragit sig ur pga något fyllesvammel jag har haft.

Det som är så sjukt med själva berusningen är att jag först kommer in i ett mystillstånd. Lite lullighet sådär. Jag har koll på vad jag säger, jag är glad, jag har kontroll. Men sedan händer något. Alkoholens pisseffekt så ännu hårdare och plötsligt förlorar jag mig själv. Jag kan sitta i samma stol, prata med samma människa, men hjärnan förändras. Dialogen förändras. Där och då TROR jag att jag har samma kontroll som bara 30 minuter innan, men det har jag ju inte. Hade jag märkt själva förändringen, då hade jag ju stoppat mig själv, men alkoholen gör mig så jävla dum så jag inser inte att min personlighet förändras och att jag börjar skriva andra saker, på annat sätt, jag upprepar mig, säger saker jag sagt innan, drar skämt jag inte borde osv.

Tack gudskelov så har jag inte lyckas skrämma bort henne ännu, men vilken onykter kväll som helst och det här går rätt i graven. Och känslan är att detta är det finaste jag kan få uppleva i livet. Hon är allt jag söker och allt jag inte visste att jag sökte. Är livet i ett berusat tillstånd mer värt än det? ABSOLUT INTE!

Jag tar till fler verktyg i verktygslådan nu. Jag har kvar lite av en medicin som ska dämpa suget som jag ska prova igen (tyckte bara jag blev så sablarns avtrubbad av den sist). Sedan ökar jag mängden träning nu, idag blir det rentav dubbla pass. Jag funderar också på att prova hypnos och jag har börjat kolla på digitala AA-möten.

Uppenbarligen räcker det inte att jag bestämmer mig för att sluta, jag måste ta fram fler verktyg som hjälper mig hålla kvar vid beslutet. Jag vill under kommande 8-12 veckor ta fram min gamla vältränade kropp också, så jag kommer även försöka använda det för att stålsätta mig.

Idag deltog jag på ett webbinarium med Alna, en organisation som förebygger riskbruk och missbruk på arbetsplatser. De uppger att orossamtalen till dem från arbetsgivare har ökat med 30 procent nu under coronapandemin. Och då är ändå mörkertalet stort. Jag har gått Alna-kurs förut, men det var några år sedan och nu har jag ju dessutom helt andra glasögon på mig.

Rubriken för kursen var ”Vad missar vi när julfesterna ställs in?” Vi som arbetsgivare missar bland annat möjligheten att få upp ögonen för medarbetare som uppenbart har problem med alkoholen. På min arbetsplats har vi inte haft den typen av ”fylleslag” på många år. Vi brukar äta julbord på lunchtid, och de senaste personalfesterna kvällstid har varit väldigt städade med max några glas vin till maten.

Men jag har jobbat på företaget i 28 år, och har varit med på många fylleslag i företagets namn. Resor, hotellnätter och fri alkohol var inte ovanligt för 15-20 år sedan. (Det har vi inte råd med längre, varje krona måste ses över. Tack och lov för det kanske.) Då och då på dessa fester var det uppenbart att vissa medarbetare hade problem med alkoholen. Minst två utredningar som jag känner till är initierade efter den typen av fester. Samtidigt vet jag att de som hade störst problem undvek den typen av fester, för att de visste att de skulle bli avslöjade då.

Efter kursen skickade jag ut ett gruppmail till alla anställda och påtalade att det är svårt för cheferna att hålla koll på alla medarbetare i dessa coronatider, och att det därför är viktigt att man har koll på varandra och hintar chefen om man är orolig. Kanske ger mitt gruppmail respons, kanske inte. Men det kan ha väckt tankar hos folk i alla fall.

På webbinariumet fick vi lite tips på tidiga symtom som det är bra att alla känner till i dessa hemifrån-jobb-tider. Detta kan också vara symtom på psykisk ohälsa, men det är ju också viktigt att fånga upp så tidigt som möjligt.

? Loggar in sent eller deltar inte alls på planerade videomöten.
? Har kamera och mikrofon avstängd och svarar knappt på direkt fråga.
? Ser uppenbart ovårdad ut - om kameran nu är på vill säga.
? Är förvirrad och dåligt påläst i de diskussioner som hålls.
? Svårt att hålla deadline och/eller levererar generellt sämre jämfört med tidigare.
? Ökad korttidsfrånvaro, helst på måndagar.

Slutligen fick vi tipset att alla chefer så gott som dagligen bör ha videokontakt med alla sina medarbetare, med kamera på, eller att arbetsgruppen har videomöten där alla får synas och höras. Det är så viktigt att alla känner sig sedda.

På mitt jobb har vi morgonmöte varje dag, men långt ifrån alla deltar där. Jag brukar dock nästan alltid delta, mycket för att jag vill se vilka som är med och hur de interagerar med gruppen. Alla kommer dock inte till tals varje dag, det skulle ta för lång tid. Därför finns det en del att jobba med på mitt jobb, så jag hoppas att mitt gruppmail har väckt tankar hos många, allra helst arbetsledande chefer.

Kram ?

Det är läskigt med leverskador eftersom levern saknar känsloceller, så det går inte att känna om den är skadad. En del pratar dock om att de känner ömhet i det området, men det måste vara gallan eller nåt.

I de dokumentärer jag har sett om just leverskador i Storbritannien, som ökar lavinartat, så gör de ultraljud på levern. Ett blodprov kan visa att levern mår bra, men ultraljudet kan visa annorlunda. Görs ultraljud även i Sverige?

Jag fick förhöjt värde på något leverprov för två år sedan kanske, minns inte ens vilket. Övre gräns var 1,5 och jag hade 1,7. Jag fick ett brev från läkaren med uppmaningen ”jag rekommenderar alkoholstopp”. Inget mer. Trodde den läkaren att det är så lätt att sluta på egen hand att det räcker med en skriftlig rekommendation. Jösses.

Nu har jag visserligen lyckats sluta på egen hand, men den läkaren släppte mig helt och hållet efter det brevet. Ingen uppföljning alls. Det är inte hans förtjänst någonstans att jag lyckades sluta dricka. Jag minns att jag då rev brevet i småbitar och slängde i soporna. Sen stoppade jag huvudet i sanden och drack vidare ytterligare ett år cirka.

Kram ?

Det är så nyttigt att påminna sig. Tack för att du delar med dig av dina minnen!

Jag funderar också på att pimpa min facebookbild med ”jag tar en vit jul”. Det vore för min del nästa steg att outa mig. Det är IOGT-NTO:s kampanj och jag har blivit medlem där. Orkar jag ta diskussionen med mina facebook-bekanta? Kommer någon ens att reagera?

Men jag håller med dig att oavsett om man är nykterist eller inte så är en vit jul att föredra för alla ❤️ Får ont i magen när jag tänker på alla dessa barn som far illa ?

Kram ?

Ja, har gått hur bra som helst ett tag. Sedan började bekymmer att hopa sig. Extremt korkat och tro att man klarat sig ur demons grepp. Konstigt. När man som mest behövs för andra så fegar man ur o börjar kröka igen :-(( .

Det är verkligen en jättebra idé. Jag har hört om dem som brukar ha telefonsamtal så också nu i hemifrån-jobb-tider. Jag har inte kommit ut än ? Det regnar. Jag fryser (vilket är ovanligt för mig som är klimakterietant). Jag kan inte förmå mig, endast en hund hade fått ut mig idag känner jag ?

Ja, ja även solen har fläckar ?

Kram ?

Man behöver påminna sig ibland, och böcker är ett bra sätt. Rebecka Åhlunds bok är svinbra. Kan även rekommendera Persbrandts bok ”Så som jag minns det”.

Kram ?

Snacka om att jag är trög ?

VaknaVacker har ? ”stark som en björn” som signatur. Så då valde jag ? eftersom elefanter är starka, kloka, måna om sin flock, och tar sig stadigt framåt i vilken terräng som helst typ. Jag har även en liten porslinselefant som påminner mig om vännerna här på forumet ❤️

Tack för fina ord Sisyfos ❤️

Kram ?

Som ni kanske vet var jag en av de som oroade mig för min lever. Dock aldrig medan jag drack. Det var egentligen först efteråt som jag fick funderingar på om jag kunde ha orsakat någon permanent skada där. Det positiva med det var att jag hittade hit. När man googlar om leverproblem så kan man hitta listor och liknande med symptom etc., men egentligen säger de inte särskilt mycket. Jag ville egentligen hitta någon som hade erfarenhet av det att prata med. Visst blev jag undersökt på min vårdcentral, men det tog tid och tiden man får prata med läkare är ju väldigt begränsat. Oftast blev det bara ett brev på posten vilkte gjorde det till en väldigt utdragen process. Men det var inte alltid så lätt att hitta någon med erfarenhet. Jag kände mig ganska ensam.

I dagsläget har jag dock en hel del mer erfarenhet. Jag har diskuterat med och läst mångas berättelser som har eller har haft problem med levern. Det gör mig såklart inte till läkare och jag kan inte diagnostisera någon. Vad har jag då lärt mig av detta?

1. Alla fall är unika.
Det kan ju bero på att vi alla är unika individer och hur vi påverkas av leverproblem kan bero på genetiska faktorer men även andra sjukdomar vi har. Därför är det väldigt svårt att jämföra med någon annan. Man kan aldrig se på någon annan som man vet med sig har druckit mer än man själv har gjort och säga att eftersom han inte har några leverproblem så kan inte jag ha det heller.

2. Ett blodprov säger inte alltid jättemycket.
ASAT och ALAT o.s.v påvisar främst pågående problem med levern. Många med avancerade alkoholskador på levern som slutar dricka får efter ett litet tag vad som anses som normala värden på leverprover. Å andra sidan kan en del som har haft väldigt höga värden på leverprover återhämta sig i princip helt efter att ha slutat dricka.

3. Många tar inte en första varning från levern på allvar.
Detta är väldigt vanligt i mångas berättelser. Man kanske själv ser lite varningstecken, kollar sig hos läkaren men inget verkar sådär jättefarligt. Speciellt inte efter att man varit utan alkohol ett tag. Man är kanske orolig initial men sen tänker man att man kan fortsätta och sen kommer man till en punkt där det längre inte finns någon återvändo.

4. Många använder alkohol för att dämpa ångest över levern.
Det här är ju också ett stort problem. Man har kanske lite småsymptom eller har haft något högt värde på något blodprov. Då kommer ångesten och är man alkoholist så tar man ju till alkoholen för att dämpa ångesten. Denna cykel kan vara väldigt svår att bryta. En del bryter den genom att de väntar alldeles för länge, tyvärr, och hamnar på sjukhus och tvingas upphöra med alkoholen.

Denna information är dock väldigt svår att förmedla till någon som dricker för mycket och är orolig för sin lever för att man riskerar att personen hamnar i den onda cirkeln där man använder mer alkohol för att dämpa ångesten.

Det jag försöker förmedla är att man ska 1. inte oroa sig men 2. ta det på stort allvar. Men det är så svårt att få fram. Problemet är ju att man kan 1. oroa sig för mycket och få panikångest, illa nog bara det men det kan leda till att man tar till alkoholen eller 2. oroa sig för lite och fortsätta dricka.

Jag har hört väldigt många historier från människor som slutade att dricka, när de började oroa sig för levern, och vände på det och lever ett bra liv nu. Jag har också hört historier om människor som inte slutade dricka när de började oroa sig, kanske för att de inte lunde sluta eller för att de inte tog det på tillräckligt allvar, och som nu har oåterkalleliga skador och symptom.

Dock har jag inte hört om någon som var orolig för sin lever som inte slutade dricka och som det gick bra för.

Äh, bara bra med lite positivitet. Så trött på regn, mörker och Corona nu. ?

Ja VaknaVacker, det finns många orättvisor här i världen. Jag tycker tex att det är orättvist att jag aldrig har fått en gädda som vägt över 10 kg, när det är så många andra som har fått det. Därför släpper jag tillbaka dem så de får växa till sig. Så jag kanske kan få dem när de väger över 10 kg. ? Men när det gäller alkoholen så tycker jag inte det är det minsta orättvist att jag inte kan dricka. Jag ser det tvärtom som en förmån och en storvinst att jag slipper dricka. Jag behöver inte hälla i mig en farlig drog.Jag mår hur bra som helst utan. Jag tror det är därför som det tycks vara totalt omöjligt för mig att känna något som helst sug efter alkohol. Men en gädda på över 10 kg är jag grymt sugen på,? Alla är vi olika och tycker en massa saker är mer eller mindre orättvist, men det går ju att må jättebra ändå som tur är.

@Kvinna38, tack! Du har ju också börjat komma riktigt långt på din resa! Du vet att jag hejar på dig. ?

@Sommarbarnet, Jag blir uppriktigt glad att se att du mår så bra nu! Jag minns när du började skriva här. Jag såg direkt hur du led och hade fått nog av alkoholen på riktigt. ?

En sak till, jag kommer alltid vara extremt försiktig för att råka få i mig alkohol av misstag. Jag litar inte för fem öre på att alkoholens beroendeframkallande egenskaper ska ha slutat bita på mig. Lika lite som jag litar på att bensin har börjat smaka gott.

Ha en bra dag och misströsta inte. Snart går vi mot bättre tider. Vaccinet är på G, och dygnet får längre ljusa timmar. Efter regn kommer sol. Jag är gräsligt positiv, jag vet?, men jag kan inte rå för det. Kram

Kan relatera till mycket i din presentation, är själv tävlande och har rentav druckit dagen innan tävlingar mm inom min sport. Rätt galet beteende. Jag tog mig ur alkoholen, föll tillbaka och nu ska jag själv försöka ta mig ur det en gång för alla och cementera det hela när jag väl är ur helt. Lycka till!

Btw, jag har inte testat AA, men jag har gått en 12-stegsbehandling hos ett företag och det var galet förlösande. Att bara höra andras berättelser och själv få tömma ur sig sina egna var otroligt förlösande.

har skaffat bannern som säger "Jag tar en Vit Jul" till min profilbild. Och jag är inte ensam, just nu vad jag kan se, så är det ca 13200 som gjort samma sak.

Jag fasar för effekterna av nerstängningen och supandet som nu är och förmodligen blir värre under julhelgen. Vem ska klara av att plocka upp alla trasiga barn ?? Det fungerade inte tidigare så hur ska det lösas framöver ?

Den här tiden var jag på det absoluta upploppet av min aktiva tid som alkoholist. Och det är en tid som fortfarande känns så nära fast det gått några år. Och jag är väldigt tacksam för att jag minns den tiden för det gör det så mycket enklare för mig att hålla mig på rätt sida. Men det mående jag hade sista månaden vill jag inte på nåt sätt ha tillbaka, inget är värt det tillståndet. Än idag fattar jag inte hur min kropp klarade av att jobba, supa, sova i en cirkel dag efter dag ?? Nu med facit i handen känns det nästan som att jag var en övermänniska, en stålman, en som stod över all fysik......jag borde inte ha klarat det. Det var det sista rycket tillsammans med alkoholen, nånstans inom visste jag att det nu var slut.

Hur hade jag klarat detta väder utan ljus ? Det hade jag inte gjort. Jag tycker det är väldigt jobbigt med bristen på sol och att jag inte kan påverka det genom att resa iväg eller göra nåt som piggar upp. Min ljusterapilampa ger en timmes effekt men kan inte jämföras med riktigt solig dag. Och naturen dryper av fukt som inte är bra för nånting.

Nåväl, jag har även min första dag på behandlingshemmet i färskt minne.....sjuksyrran som luktade på min vattenflaska, alkotestet, genomletningen av mitt bagage, att lämna ifrån sig mobilen och bilnycklarna, lunchen med han som skulle vara min mentor, träffen med mina alkiskompisar på avdelningen (som jag tyvärr glömt vad den kallades....Kamelen?? ), nattamackan med överjordiskt god leverpastej ! och slutligen att få lägga ner huvudet och slockna i princip direkt <3 Som jag skrivit tidigare : Jag har aldrig någonsin sovit så bra som jag gjorde den natten !!! Jag var hemma, allt var klart, jag var färdig att ta emot hjälp.....vilken enorm lättnad !!!

Det var så mycket jag inte förstod i början men jag litade från dag ett på "Di Gamle" som gått före mig, de visste ju vad de pratade om för de hade ju gjort samma resa som jag och hade den kunskapen som jag sökte. Jag fattade tex inte varför vi skulle vara bortkopplade från omvärlden, vi fick ju bara se på utvalda tv-program/film, ingen radio eller tidningar, inga egna böcker om de inte var ren AA-litteratur. Men efter nästan 3 veckor, av 4, så började pusselbitarna falla på plats ! Allt hade ju en mening, en mening som gäller alla oss som vill sluta dricka : Se till MITT eget mående och hur JAG ska göra för att uppnå bästa möjliga mående så JAG kan vara nykter för MIN egen skull. Vänd blicken inåt, lyssna på Di Gamle, gör det som är bra för mig och ta emot hjälp ! Så enkelt men samtidigt så svårt att fatta i början !

Fina minnen att plocka fram när dagen är grå och framtiden väldigt väldigt seg.

Jag är så glad för att jag tog beslutet att ta emot hjälp !

Jag gjorde själv en väldigt dum sak för några år sedan, men valde självmant att kalla chef+HR till ett möte på jobbet och lade korten på bordet. Det triggade en lång händelsekedja, men det kändes någonstans där trots att det var jobbigt som fan att blotta sig så, så kändes det liksom bra. Att få hjälp och att slippa ljuga/dölja sitt problem. Lycka till!

Jag tog en promenad innan gryningen, inte så lång som jag tänkte mig, men det blev av i alla fall!

På lunchen kommer jag iväg på promenad även om jag inte väljer själv, för en säljare valde att förlägga ett "walk and talk" möte idag med utgångspunkt från mitt hem :-) Smart sätt att få träffas.

Har börjar lyssna på ”jag som var så kul att dricka vin med”. Vilket gör att jag börjar reflektera efter helgen och påminna mig själv om varför jag inte vill dricka:

- vinet tar fokus från barnen, inte närvarande. Luktar konstigt. Beter mig konstigt. Inte lika intresserad av dom.
- Vinet gör att jag inte är intresserad av andra saker. Får inget gjort. Tiden går. Gör konstiga val. Pinsamma saker.
- Vinet gör att jag känner mig plufsig och trött dagen efter. Orkeslös. Illamående. Ofokuserad. Känner mig dålig. Värdelös. Ingen självkontroll. Ingen energi. ÅNGEST!
- Vinet gör att jag inte har kontroll. Enstaka tillfällen utan kontroll alls. Super mig redlös. Blir full. Dum. Pinsam. Minnesluckor. Ångest.
- Oro för framtiden. Dricker mer. Klarar mer. Mer och mer alkoholist....

Jag vill inte det! Jag vill inte dricka. Det är så skönt utan. Jag har så mycket tid till annat. Ork dagen efter. Ork på kvällen och energi på helgen. Barnen. Barnen. BARNEN! Och jag själv. Det är viktigare än det lilla nöjet och det okontrollerade sköna som vinet gör.
Det finns skönare och finare och roligare saker än det. Äkta känslor. ?

Tomen, jag minns att du skrev här för nått år sedan. Välkommen tillbaka eller vad ska man säga. Det låter som du har det riktigt kämpigt just nu.
/Mrx

Tror att det är helt normalt att känna sig Tuffsig nu egentligen. Mörkret som under långa tider tvingat människor till vila den här perioden är som värst. Nu ska vi i stället slutspurta med julen som hägrande mål. Längtan efter vila! Och vila är nog starkt förknippat med alkohol.

Jag älskar egentligen vilan utan alkohol. Det gäller bara att vara tydlig med sig själv med att det är dags att vila. Och när man springer på slutspurten då ser man bara målet.
Känner att det är liiite positivt med Covid att det blir ett lugn, man ska inte trängas på glöggmungel eller i affärer. Bättre att plocka in granen extra tidigt och njuta av samvaron med barnen.
Älskar din tråd förövrigt Charlie. Vet inte om jag nånsin har skrivit i den. När jag var så väldigt trött orkade jag bara läsa. Ville skriva nåt klokt, men det blev aldrig så. Håll i nu och låt dig vila utan a. Så mycket skönare och för den delen så mycket bättre umgänge med barnen när man är nykter.

Tror att det är helt normalt att känna sig Tuffsig nu egentligen. Mörkret som under långa tider tvingat människor till vila den här perioden är som värst. Nu ska vi i stället slutspurta med julen som hägrande mål. Längtan efter vila! Och vila är nog starkt förknippat med alkohol.

Jag älskar egentligen vilan utan alkohol. Det gäller bara att vara tydlig med sig själv med att det är dags att vila. Och när man springer på slutspurten då ser man bara målet.
Känner att det är liiite positivt med Covid att det blir ett lugn, man ska inte trängas på glöggmungel eller i affärer. Bättre att plocka in granen extra tidigt och njuta av samvaron med barnen.
Älskar din tråd förövrigt Charlie. Vet inte om jag nånsin har skrivit i den. När jag var så väldigt trött orkade jag bara läsa. Ville skriva nåt klokt, men det blev aldrig så. Håll i nu och låt dig vila utan a. Så mycket skönare och för den delen så mycket bättre umgänge med barnen när man är nykter.

Så fina och välförtjänta ord du skrev till Andrahalvlek, Illaute.

”Ens rätta jag” - du skriver att du får lust att baka och undrar om det är ditt rätta jag som tittar fram. Det är väl nästan det som är värst med alkoholen att den har en tendens att ta över känslor och bli viktigare. När man är nykter och dessutom mår bra då tycker jag det är så skönt att börja upptäcka sig själv. Det här brukade jag göra, jag ser också saker som behöver göras nu som jag har blockerat tidigare för att jag inte orkat.

Du skrev att du har ont och tar starka värktabletter. Vet du varför du har ont? Jag tror att jag har medicinerat min smärta och trötthet med alkohol. En usel medicin. Tror jag hittat delar av varför jag har ont, så jag jobbar nu på med träning, avslappning och kosttillskott. En ganska långdragen process verkar det vara. Men det ersätter alkoholen och jag är så mycket gladare när mitt sanna jag tittar fram.
Starkt jobbat och hoppas du håller i.