Senaste kommentarerna i forumet

Såginlägget så bra skrivet! Och de är ju så. Alla är ju olika. Gick in på journalen nu och kollade mina sista leverprover, en månad innan graviditet. Jag åkte in akut då jag hade ont i höger sidan och va sjukt orolig efter mycket drickande. Detta va provsvaren på några prover.
Kommer igår att jag sa att jag va orolig för mitt drickande.

CRP 0.7
ALP 0,6
Gt 0, 26
p-asat 0,36
P-alat 0,32

Ser i journalen att läkaren skrivit ” patient orolig för sitt drickande och lever. Då patientens levervärden är fullt normala hänsovnas patient hem med lugnande besked”
Herregud :(
Blev ju gravid sen och då luktade jag inte ens på alkohol.
Jag är säkert i den fasen nu. Om jag inte slutar nu kommer jag ångra mig sen. När de är allvar på RIKTIGT kanske inte går att göra något åt det.
Tankeställare

Smärtan jag har sitter i nacken. Artros.
Har haft as-ont i många år och provat ALL sorts behandling. Lagt ner en förmögenhet, till för snart ett år sen som jag fick Gabapentin utskrivet. Är nu nästan smärtfri. Tränar nu också nacken skonsamt för att stärka muskler runtom. Slutat med de smärtstillande nu. Äter också antidepressiva tabletter.
Inget av dessa preparat är bra i kombination med alkohol såklart. Har nu kommit till en punkt där jag känner att jag vill sluta dricka för alltid. Oavsett om jag medicinerar eller inte. Tål det helt enkelt inte. Vill inte dricka 2 glas, kommer aldrig lyckas med det. Det blir alltid för många glas och även om jag inte dricker för mycket (händer faktiskt ;) så är jag ändå mentalt besatt av att få mer. 1 glas väcker suget och sen är det kört.
Gillar verkligen att vara nykter, börjar tycka om mig själv mer och mer. Ny känsla. Har ju bara tidigare brutit löftet till mig själv att inte dricka för mkt och det bryter ner en långsamt när man ständigt misslyckas och sviker både dig själv och andra.
Tänker allt mindre på att dricka. Glömmer bort det i långa stunder nu. Kan komma ett litet sug när jag är på väg hem från jobbet men det är lätt att slå ifrån sig. Men jag vet att jag måste vara på min vakt och inte ta något förgivet, det är ett hårt jobb att hålla sig nykter!

Du har blivit forumets amatörexpert på leverskador ? Jag har inte ens vågat oroa mig för levern, jag har fullständigt stoppat huvudet i sanden. Förlitat mig på det jag har hört så många gånger, att levern är duktig på att återhämta sig. Och nu när jag slutat dricka så väljer jag absolut att inte tänka på det. Jag mår bra, har inga symtom och har inte ont någonstans. Mer än myrkrypningar då, och det kan ju knappast vara leverrelaterat ?

Kram ?

PS. Jag tror det var GT som kollades. Utan min vetskap. Läkaren skulle kolla B och järn, det där GT tog han på köpet liksom. Därav att jag fick en ännu större chock när jag fick hans brev ”Jag rekommenderar alkoholstopp”. Otroligt oproffsigt gjort. Han skulle kallat mig och erbjudit mig hjälp att sluta dricka, inte bara skriva ett brev ?

Hej igen. Ja, bra att du tar det på allvar! Det finns absolut en chans att det är gallsten. Det brukar väl vara den vanligaste orsaken till smärta där och även det kan påverkas av alkoholdrickande. Jag skrev lite i ett inlägg i min tråd om att ha ont i området. Alla som får gallsten eller andra gallbesvär får för eller senare ont. Det kan även vara ett tecken på fettlever, som då sväller något och trycker på omkringliggande vävnad. Den sväller ju då lite extra när den jobbar med alkohol.

Oavsett så känns det väldigt positivt att du vill sluta! Det här kommer gå bra.

Dock har jag inte så bra tips om sug. Jag slutade dricka efter att jag nått en punkt där jag var klar och har egentligen inte känt något direkt sug efter att jag slutade. Men där kanske andra kan fylla i.

Det är helt rätt gjort. Sätt ord precis på vad du tycker, tänker och känner - låt orden börja resonera med sig själv. Sakta men säkert kommer du allt närmare att stabilt beslut. En förälskelse är väl motiverande om något ❤️ Tänk att gå in i en relation med ärlighet fullt ut. Inga lögner och smusslande. Go for it!

Kram ?

Tack för ditt kloka inlägg, jag behövde det! Jag ska sluta dricka. Jag vill verkligen det. Jag tror jag kan eller jag vet att jag kan sluta på egen hand men behöver stå emot suget ( som sker till helgen eller om jag klarar en längre period efter ca 20 dagar)
Jag har haft ont från och till i sidan och alltid varit i samband med alkohol. Har inga andra symptom heller och har aldrig haft. Får inte heller symptom när jag slutar stickar och mår rätt omgående bra. Kan inte komma på en enda sak med att bli nykter som är dålig. Förutom den romantiserade bilden av vinet.
Ja om smärtan inte försvinner så ska jag uppsöka läkare. Jag har tagit leverprover förut och de har aldrig varit avvikande. Fast jag haft ont i perioder. Nu känner jag att jag inte vågar stoppa huvudet i sanden. De har känts lite bättre idag men har huggit till nån gång under dagen... gallsten? Oavsett så försöker mig kropp säga mig något.
Jag har gjort peogrammmet här, lyssnat på Annie grace och kollat youtube. Jag tränar och är aktiv. Finns de fler tips från er där ute så tar jag gärna emot det. När suget är som VÄRST

Andrahalvlek, nu har jag delat upp mitt svar en del, för att det var ganska mycket. Kanske är det onödig information, eller så finner någon nytta av den.

Jag vet faktiskt inte vilket värde det kan ha varit som hade en övre gräns på 1.5 för dig. Kanske var det GT eller ALP. Om jag jämför med mina gränsvärden som jag har fått se så har jag ingen med just den gränsen, men gränserna är olika ibland för olika kön och ibland för olika åldrar och ibland båda två, samt att de ändras över tid. Tydligen testar man friska människor och eftersom det varierar individuellt vad man får för värde så sätter man någon gräns så att de flesta friska människor innefattas mellan dessa min och maxvärden.

Men som sagt är ju dessa värdens förmåga att säga vad som är fel, om något, begränsad. Om vi tar ett värde som GT, t.ex. Det får förhöjt värde av flera olika orsaker. Det kan både handla om pågående leverskador eller en pågående hög alkoholkonsumtion eller övervikt. Just övervikt gör väl sällan att man hamnar över den högre gränsen dock, om jag förstår det rätt. Sen kan värdet blir lägre om man fastat en tid och kan vara lite högre efter man just ätit en måltid. Så det är mycket som påverkar.

Om vi ponerar att det var GT som du hade gränsvärde 1,5 och du fick 1,7, så säger väl det förmodligen att du hade en för hög alkoholkonsumtion vid tillfället. Tidigare använde man ju GT just för att upptäcka riskbruk, men man har bytt till CDT och numer vanligen PEth. Detta för att GT även kan höjas av andra sjukdomar, så man kan ha högt GT utan att dricka alkohol eller ha leverskador heller för den delen, men PEth visar ju bara på alkoholkonsumtion.

Just GT var för mig högt när jag precis slutat dricka men har sjunkit. Jag läste att det testa tiotusentals människor i USA och delat upp dem i grupper efter hur mycket alkohol de konsumerar och sedan räknat ut deras medelvärden. Jag ligger i alla fall numer under medelvärdet för nykterister. Dock är det inte heller ensamt ett mått på leverskada eller ej. Du hade säkert haft liknande resultat nu som mig nu efter att ha varit nykter så länge.

Men tyvärr är det väl så som du säger att man lätt kan stoppa huvudet i sanden. I alla fall om varningen inte är allvarlig nog. Jag själv har ju ett brev från min läkare där det står att jag ska undvika att dricka för mycket, underförstått att en normalkonsumtion är ok. Vad man får beror nog mer på läkaren. Hade jag fått det för ett år sedan "Drick inte för mycket" kanske det hade fått mig att dricka lite mindre en helg, men det hade förmodligen inte ändrat min kurs eller riktning särskilt mycket. Jag vet idag att kanske har jag klarat mig undan några värre skador, men är 100% säker på att det är en tidsfråga om jag inte slutar.

Jag är verkligen glad att du klarade av att sluta själv! Hur känner du dock angående vad som kunde fått dig att sluta vid det tillfället. Man kan tycka att om läkaren tyckte att det var så allvarligt att ett alkoholstopp för dig rekommenderas att en större ansträngning än ett brev kunde ha gjorts. Vad tror du själv skulle kunna hjälpt dig att sluta vid det tillfället? Nu lyckades du ju som sagt att sluta i alla fall till slut när du var redo. Men det finns ju de som inte gör det.

Det är väl detta jag försöker reda ut. Hur gör man när någon är orolig för sin hälsa på grund av drickandet? Hur gör man för att förklara allvaret utan att öka på oron? Det är ju egentligen ganska enkelt. Har man lite förhöjda värden eller lite små symptom som ont i höger sida så har man stora chanser att vända på det. Men då får man sluta dricka.

Hej Mic,
Bra med perioder utan problem, och ibland blir det lugnast bara låta de vara så, inte prata sönder “streaket”, perioden där det fungerar. Låt så vara :)

Men ...

Jovisst, jag håller egentligen med, att det bästa vore att köra in i kaklet även med snusdosan.

Att ta medicin... som påverkar något i skallen har jag varit extremt skeptiskt till i hela mitt liv, och är nog försiktig o skeptisk fortfarande. Men men... nu ersätter pillrerna i princip nikotinet och gör det svårare för nikotinet att fästa där det gillar vara i hjärnan, så det fick mig vekna lite...

Kanske finns en tanke att få lite insikter om hur det är att söka hjälp via sjukvården, t.ex. som en del med alkoholbekymmer behövt göra för att klara av att börja tillnyktra? Allt går inte med viljestyrka enbart. Och ibland...

En bit är att jag inte på några villkor vill äventyra min hela resa för att bli av med just snuset. Sedan - nä jag har ingen ork att ta en 2-3 veckors fight där allt är skit, avtrappningen som jag gör nu är verkligen uppskjuten smärta, det kommer i omgångar när man slutar snusa, eller när dosen ändras. Men, det är inte mer än vad jag klarar av eller orkar, och det är kontrollerat, begränsat till 12 veckor.

Just nu är jag inne på första veckan utan snus - och min sköterska sa det var okay suga på mindre mängd nikotintabletter när det är som värst. Så då gör jag det, inte alla 10 kvarvarande veckor, men kanske 2-3, tills jag känner att ja, snusdosan behöver jag inte söka eller sakna längre...

Jag kommer inte kliva av den här resan utan låta det bli 12 veckor, om det inte stöter till hemska komplikationer... Sen funderar jag såklart om det är värt hålla på alla tolv veckor...

Mängden nikotin i kroppen har i vilket fall sjunkit dramatiskt sedan jag började, och den ska fortsätta skruvas ner.

När jag var o handlade idag var det skönt att gå förbi kassan utan att behöva toppa upp snusförrådet. Ja, jag vet jag har annat i kroppen just nu som gör störtlandningen mindre jobbig, men är på väg... :-)

Sen såklart, vet inte sköterskan om vad jag slutat med tidigare i år så hon vet inte hur tjurig och beslutsam jag faktiskt kan vara att sluta med något. Dock... som sagt, det är skönt få mjuklanda i detta.

Vad är man utan sina missbruk? Ja, jag hoppas jag är mindre kick-sökande, och mer förnöjsam, och sann och ärlig med mig själv och andra. Jag tror jag gett upp tanken på bli perfekt, så mer sann är nog viktigare än perfekt.

Dessutom - mer arg ibland också, för det finns situationer jag faktiskt har rätt vara arg märker jag, för jag har ett värde och en plats.

Utan mina missbruk? Ja, hittils är jag mindre skamfylld och mindre säker på att allt löser sig snabbt. :-) Det är okay att det här tar 10-12 veckor att landa ut innan medcinen tas bort (hm och då tar det väl 10 veckor till *skratt*), men må så vara. Det tog massa veckor innan jag började känna mig stabil mot alkoholen i somras.

Må gott, och kämpa o lev :-)

Kul höra från dig!

Läst alla dina inlägg, blir inspirerad finns hopp.

Dubbelpost

Dagarna tickat på. Är fortfarande hemma då jag är så fysiskt trött och har huvudvärk. Jobbar dock hemifrån och har lite möten och samtal vilket är skönt.

Min mor har fått covid och jag träffade henne dagen innan hon visade några starkare symptom så jag kan ha det.

Så jag ska ta covid-test på torsdag. Där jag bor får endast vissa grupper (jag är inte en del av de grupperna) ta testerna pga trasig maskin (eller vad det nu är). Jag lyckades ändå övertala VC att göra det på mig, var så ful att jag använde de faktum att jag har Autism. Och visserligen gör väl min autism att jag är extra känslig och orolig av mig. Men jag vet inte om det är det eller om det bara är jag som inte kan ”känna” om jag är frisk eller inte. Känner mig ju sjuk jämt så... sen kan det ju vara medicinerna, har fått dosökning igen... kanske lite piggare av det... Blir helt hypokondrisk av detta!

Jaja... ingen alkohol, ingen längtan efter det heller. Men det är inte heller den där känslan av att absolut inte ens kunna dricka som jag hade med den andra medicinen. Jag saknar den känslan, när det inte ens kändes som ett alternativ, när jag var tvungen att tvinga fram tankarna kring att dricka.

Glad att jag är ändå är i ett okej headspace annars.

Tror dock jag äter för mycket socker just nu vilket min kropp inte mår bra av. Kan vara därför jag får ont i huvudet så mycket. Går inte upp i vikt då medicinerna förhindrar det lite, det är skönt. Men har bestämt mig att jag efter jul ska ta tag i kost och få till ett riktigt planeringsschema. Ska inte banta, men försöka få till bättre rutiner och planera mat så jag inte blir så handfallen och äter en chokladboll till kvällsmat i brist på fantasi. Det händer oftare än vad jag skulle vilja erkänna ??

Min dröm är att jag ska få till ett schema där hela mina dagar är utplanterade och utstakade så att jag får påminnelser på min smartwatch. Jag skulle behöva påminnelser för så mycket, borsta tänderna, tillreda lunch, tid för vila och rast på jobbet... jag har ju noll tidsuppfattning, noll förmåga att utföra plötsliga vardagliga aktiviteter eller vardagssysslor utan uppmaning. Det mesta funkar och det påverkar ingen annan än mig själv, men det är satans jobbigt att känna sig så värdelös jämt. Jag är 0 eller 100, jag har svårt att hejda mig. Jag kör på i 130 på jobbet och kraschar innan jag ska hem, väl hemma ligger jag som en liten våt filt. Ni som vet hur detta är, att ha ADD och Aspergers, välkommen till klubben. För er andra (även om diagnoserna även innehar fördelar) så skatta er lyckliga. De kan vara så funktionsnedsättande/handikappande ibland.

Men för att detta med schemat ska funka måste jag;
1. Ha energi genom att jag får en bra nivå på min medicin.
2. Ha tid och lust att sitta och planera upp veckorna.
Det kommer jag ha vid lovet är min tanke. Ska vara ledig det mesta av jullovet ?

I morgon är det 60 dagar, detta har jag ju klarat förr, fan vad grym jag är ändå ❤️

En ganska tråkig tid är det , grått grått, coronagrått. Känner mig inte riktigt i fas i helgen till idag. Har dock accepterat mitt medel mående och gnetar på ändå. Har knappt mer än ork till att jobba. Men inget a sug och det är jag tacksam över. Just idag ser jag inte riktigt dom där bra sidorna jag såg den 11, men visst är det så att ens riktiga jag kommer fram mer o mer. Nåväl ett grått dygn i nykterhet är bättre än ett i onyktert tillstånd. Och kanske redan imorgon tittar solen fram igen, för det gör det alltid. Kram

Ja välkommen hit, att stoppa det skenande tåget verkar som en bra ide, börja sluta nu. Ta en dag i taget och försök ta små steg i början. Du behöver inte bestämma för hela livet eller föralltid. Men en längre sammanhållen nykterhet tror jag skulle gynna dig och ju längre avstånd du lägger mellan dig och a, desto mer förnuft och styrka kommer du få. Lycka till på resan

Som svar på din fråga om ultraljud, ja det gör man absolut i Sverige. Det brukar vara ett första steg efter blodprover och det var det även för mig. Man gör vad som kallas ett LGP-ultraljud, alltså lever, galla, pankreas(bukspottskörtel) och tittar på allt sammantaget.

Dock är även ultraljudets användning begränsad. Det är ett kapitel i sig och där finns det mycket information fram och tillbaka, ibland även något motstridig. Just i detta ämne känner jag att jag inte har tillräckligt mycket insikt om för att skriva så mycket om. Lite förenklat så kan man se vissa problem med hjälp av ultraljud. Man kan se fettinlagring i levern, alltså steatos eller fettlever. Man kan även se storlek på levern och man kan se blodflöde om det är normalt och till och med mäta upp hastigheten på blodflödet genom huvudvenen: Man kan då även se problem med gallväggar och gallsten och bukspottskörteln vet jag inte riktigt vad man ser på den. Sedan kan man även se hur homogen levern är samt om ytan är slät eller skrumpen. Där kan man då se maligniteter som cancer eller andra polyper t.ex. Men däremot kan man inte se inflammation. Ärrbildning som börjar med fibros och sedermera blir cirrhos eller skrumplever kan man heller inte alltid se i ett tidigt stadium.

Lite kort så kan man hitta en massa problem med ultraljud men det kan finnas problem som ultraljudet inte upptäcker. För den som är intresserad så visade mitt ultraljud på måttlig fettinlagring. Jag hade bara varit nykter några veckor, samt jag bär på övervikt som också ger fettlever så det var väl inte så konstigt. Dock var blodflöde, flödeshastighet och vener normala. Ytan var även slät samt att normala gallväggar, inga tecken på gallsten och pankreas utan anmärkning.

När jag gjorde ultraljudet hade jag även läst innan om att en anledning till att ultraljudsundersökningen kanske inte upptäcker allt är att det på vissa kan vara svårt att få bra bild, speciellt om patienten är överviktig. Därför frågade jag om just detta, då jag ju bär på övervikt, men ultraljudsläkaren sa att på mig är det inget problem. Han får jättefina och tydliga bilder ändå. Men att det mycket riktigt kan vara svåra på vissa människor.

Jag förstår precis din känsla av att veta att det man gör inte är bra, men att inte själv ha verktygen att förändra det.

När jag hittade hit för 1,5 år sedan var det livsförändrande. Har gjort en resa utan dess like på grund av alla stöttande och reflekterande likasinnade alkoholister och riskbrukare här. Jag ser mig själv som alkoholist, som väljer att inte dricka. Det går upp och ner.

Vad din väg är - är upp till just dig. Du ska finna din sanning. Men vet du va - när man väljer att inte dricka, när man säger ”jag lovar, men bara i dag” så förändras livet så underbart. Man upptäcker saker om sig själv som man aldrig vetat eller glömt. Det räcker med att lova att inte dricka just i dag, i morgon tar vi just precis i morgon. Då tar jag det beslutet.

En dag i taget, aktivera dig med annat, ha en plan för att bryta beteendet, byt A-rutinen mot något annat och skriv dagbok här - det är mina bästa tips!

Tack till både Lena och Mic, känns så befriande att dela med sig av dessa tankar till andra, som man annars döljer så väl.

Mic, det du skrev om att ett fortsatt drickan troligtvis leder till att man istället dricker i hemlighet kändes väldigt givande, fick läsa det två gånger innan jag verkligen förstod hur sant det var så extra tack för den insikten.

Ibland måste man ner och kravla runt i skiten för att lyckas komma upp igen.
Det går men det är tufft, väldigt tufft till och med. Ett stort steg är ju faktiskt att du hittat hit!
Ta en dag i taget du det är klokt.

Kram?

Hej till alla er, jag upptäckte forumet under dagen och har får så mycket inspiration av alla era berättelser, ni är verkligen helt otrolig och modiga som tar kampen och vågar dela med er till oss andra, så tack för det! Jag tänkte här dela med mig av min historia och vart jag står idag och hoppas kunna uppdatera tråden kontinuerligt.

Min historia: Jag är en universitetsutbildad man i 30-års åldern, har ett bra arbete, en stor social krets och en bra bostad där jag lever som singel. På ytan framstår jag nog som en ordnad och vanlig kille. Jag är väldigt mån om att andra människor ska må bra och offrar ofta min egen tid och mitt eget mående för att vara andra till lags.

Mitt förhållande till a började relativt sent i livet (sett till svensk dryckeskultur). Även om jag deltog i fester etc. under mina tonår så hatade jag att dricka, brukade till och med låtsas dricka men hällde i hemlighet bort det mesta. Det var först ett par år efter 20 som jag för första gången blev full. Redan då insåg jag hur härligt det var att för en gångs skull bara släppa på tyglarna, låta mig själv flyta med i livet och inte vara den som hade koll eller oroade mig för morgondagen, varför hade jag inte provat detta tidigare!?

Efter den här första fyllan så tog det ändå rätt så lång tid innan mitt drickande började bli av en "fylla varenda helg"-karaktär. Jag skulle säga att jag var runt 25 när jag började leva livet enligt modellen 5 dagar nykter och två dagar rejäl fylla. Det blev liksom ett invant mönster att fredag och lördag skulle det festas för att sedan vakna på söndag med minnesluckor, oförklarliga skrapsår och blåmärken samt ordentlig ångest över allt och inget. Allt oftare började även denna ångest bli handikappande i min vardag, den välkända söndagsångesten började också allt mer följa med mig in i måndagen och förhindrade alla former av produktivt arbete och i vissa fall även tisdagen.

Jag hatade mitt mönster kring alkoholen och ville bara bryta med den, men det funkade liksom aldrig. Varje fredag så tänkte jag "idag blir det två max tre öl, sen går du hem och sover", men det slutade, liksom vanligt med en helkväll. Samma sak varje vecka; Söndag hög ångest, måndag medelnivå av ångest, tisdag lovar mig själv att aldrig dricka en droppe, onsdag normalläge, torsdag börjar tänka på att en öl eller två i goda vänners sällskap inte vore så tokigt, fredag fylla, lördag fylla.

De senaste två åren har dock mitt missbruk eskalerat. Det handlar inte nödvändigtvis om längtan att börja dricka, utan snarare en oförmåga att sluta. Det är mycket sällan jag längtar efter alkohol i vardagen (även om detta kan hända), men när jag väl smakat på den första ölen så finns det inget stopp. Det spelar ingen roll vilka löften jag givit till mig själv, vilka åtaganden jag har nästkommande dag eller någonting annat heller för den delen. Jag dricker också i ett sånt rasande tempo att jag ofta är inne på den tredje ölen när mina vänner är på den första.

Jag känner ett sånt självhat varje gång jag återigen var den fullaste på släktträffen, fullaste på jobbfesten, fullaste på fotbollskvällen, fullast, fullast och fullast. Jag gör bort mig själv och jag sviker mig själv, varenda gång jag rör alkohol. Den senaste tiden har även mitt beteende under dessa fyllor blivit värre, har aldrig varit typen som slåss, utan det är snarare mer helt orimliga grejer, kan ha badat i en fontän på vägen hem så att telefonen är trasig, kan ha snott med en vägavspärrning, plockat med mig 2 travar av morgontidningen, kan ha sagt högst olämpliga saker till vänner, bekanta eller främlingar (i mitt huvud roliga, charmiga och smarta kommentarer, men i verkligheten bara dumma).

Det borde vara så lätt att bara strunta i alkoholen och istället lev mitt liv på samma vis, men nykter. Men varför kan jag då inte låta bli? Under de senaste fem åren har jag försökt så många gånger, men varje jäkla fredag så glider jag tillbaks. Så fort någon föreslår en utekväll så tackar jag ja, är jag hemma hos en kompis för en kopp kaffe men istället får frågan "får det lov å va en öl" så jublar jag inombords och vet inte hur snabbt jag ska tacka ja.

I helgen fick jag nog. Samma mönster, men där drickandet även spillde in i söndagen och jag känner bara att det inte går längre. Att hitta hit och läsa alla inspireradende historier har verkligen gett mig hopp om att man kan lyckas och att det finns stöd att få. Pga. mitt mönster med alkohol är jag övertygad om att ett totalt stopp är vad som måste till, lagom kommer inte funka för mig.

Idag är dag 2 av min nykterhet, är nervös inför helgen, men ska ta en dag i taget.

En annan sak ja undrar angående att det tar lång tid för deras hjärnor att signaler ska börja gå fram som de ska ..fattar att det behövs längre nykterhet.. Min A är.så.trög upplever ja. Han fastnar i tankegångar. Bestämmer sig för att så här är det. Sen är.envis som synden att få.som han vill. Är.det.pga han inte klarar tänka smartare? Ja tänker ofta" men skojar han" ? Är han seriös? Kan han inte tänka längre än näsan räcker?! Hur kan han köra fast så i en tanke? Kan dom inte bättre för stunden?

Hej Mange. Låter som ditt liv förändrades mycket för 5 år sedan och jag kan inte leva mig in hur det är med kronisk värk och hur det måste tära på dig. Vad säger sjukvården? Finns det några trådar att dra i när det gäller din värk som kan ge lite nytt hopp och ta dig framåt? Ge inte upp där.
Försök fundera på vad du tycker om, bortom alkoholen. Hur kan du njuta av livet på annat sätt? Nya intressen och mål.
Mitt standard-tips är annars alltid motion och träning, det är en av de grymmaste dödaren för alkoholsuger. Finns det någon motion du kan göra trots värken? Nyare forskning visar gång på gång vilken medicin träning är för alla former av dåligt mående, ge det en chans. Börja bara lättare än lätt!

Då vet du att du inte vill äta medicin. Om jag förstår dig rätt vill du sluta helt med alkohol? Då tänker jag att nästa steg kan vara att börja med dag 1 som nykter. Sedan tar du dag 2 osv. Fundera på om du behöver AA och/eller läsa något som kopplar till akoholmissbruk och att sluta. Att skriva här har hjälpt mig mycket! En plan för hur du ska aktivera dig tror jag också är bra. Promenader, träffa en kompis eller vad som passar bäst.

Vi tar ansvar, Backen123 !! Det gör vi. Vill både oss själva o våra barn väl. Alkoholisten med men vi inser hur vi behöver hantera situationen. Vi är kloka o tar oss framåt i våra insikter om oss själva o vad vi behöver göra. Känns väldigt hoppfullt o.skriva med såna som du . Kan känna att ja får lite styrka här.

Ger han sig, din A? Eller söker han upp dig o är " störig"? Tjatig o vill att ni ska ha kontakt eller är han inne i sitt missbruk nu o bryr sig mest om det?

Tänker bara på det hela tiden??
Vill inte äta mediciner först döva en åkomma och istället får ma tio till.
Jag ska är min tanke att bara sluta med ALLT....min farsa var alkolist och gjorde ju så...så visst fan måste det funka utan en jävla massa kemikalier i kroppen.
Problemet hos mig är att jag har för mycket tid att ””tänka””” då jag inte kan jobba för fullt !!

Tack för att du delar.

Kram!

Det är ett hårt arbete att bli nykter. Inget man gör med vänstran. Men är du bestämd på att du vill sluta eller dra ned på alkoholen så kan du fixa det! Ett råd är att börja med att sätta ett (kortsiktigt) mål. Många här börjar med tre månaders helnykterhet och tar ett beslut för fortsättningen därefter. Hur tänker du?

Välkommen hit!