Senaste kommentarerna i forumet

Vi har ju räknat vita dagar tillsammans tidigare. Har ett svagt minne av att du också plockade fram din soda stream eftersom det blev jobbigt att släpa hem bubbel vatten. Jag är ej helvit nu för tiden. Jag har valt att dricka kontrollerat och det funkar rätt bra för mig. Jag håller fortfarande på med öl och rödtjut. Jag har jobbat hemifrån sedan pandemin bröt ut och känner mig uttråkad. Min fru jobbar så jag är mycket ensam. Vi kan inte ens besöka barn och barnbarn. Du verkar ju ha det jobbigt med sjukdomar i din familj. Vi får stötta varandra här på forumet. En dag i taget ?
/Mrx

Och där kom den- katatefyllan som jsg så länge fruktat. En aw med en vän som gärna dricker slutade i väldigt mycket alkohol även för min del. Har inte ställt till med något pinsamt vad jag vet men jag blev snorfull och har minnesluckor. Kan inte minnas att jag tog mig hem, fast hem kom jag ju. Ångesten är paralyserande nu, drabbas av någon slags konstig trötthet och paralys såhär dagarna efteråt. Kan inte göra någonting förutom att stirra om i väggen typ. Mår piss verkligen. Och jag dom aldrig skulle dricka på det här sättet! Och jag som intalat mig att jag hade kontroll och kunde dricka normalt. Oftast går det bra och känns helt okej att dricka normalt, sådär 1-3 glas. Men blir det mer än så blir det kaos och inget stopp på mig.

Så vad ska jag görs nu då? Nolltolerans? Känns så definitivt och tråkigt men jag vet inte längre.... tänker att jag inte ska dricka eller självmant ta intiativ till aktiviteter som innefattar alkohol men ev dricka 1 glas om jag ”måste”. Inte mer.

Du tänker helt rätt, och din psykolog också. Ibland är det viktigast att GÖRA och inte ge plats för alla om och men och kanske.

Bra att du kunde bidra med viktig kunskap på din arbetsplats!

Kram ?

Grattis AndraHalvlek till 10 månader.
Och tack för att du finns här, muntrar upp och delar med dig av dina insikter.
Funderar på om jag ska ge dig några tankar eller inte...
men nu gör jag det. Jag har skrivit tidigare att jag tycker du är så häftig för att du gick ”all in” med att testa att dra ner först och sen när det inte gick så bra ”all in” med nykterheten. Jag tror verkligen du gör så mycket rätt med dina reflektioner över de här situationerna du brukade dricka i. Nu reflekterar du över varför din metod fungerar bra för just dig. Också det ett framgångsrecept tror jag. Som du vet är jag ingen expert på varaktig nykterhet, men nu dristar jag mig ändå till att ge dig en tanke eftersom jag är övertygad om att man precis som du gör behöver jobba med sig själv för att inte riskera att braka ner i diket igen. Har du funderat på varför du från början hamnade där du var? Det kanske du redan har gjort i du tråd, men jag tror att det är rätt viktigt. Har ju hängt här rätt länge och det känns som om några av oss som återvänder åter har drabbats av livets vedermödor och då trots alla tidigare framgångar och övertygelse kör rakt i diket igen i ett gammalt beprövat spår. Tänker att det kan vara bra att fundera över och du verkar vara en sån som vill ha mycket kunskap.

Varje samtal hos psykolog bygger ju på det föregående samtalet. Man ska lära känna varandra också. Tio gånger är ett minimum tycker jag.

Jag träffade min psykolog första gången våren 2007 då jag var sjukskriven för utmattningsdepression första gången. På vårt första möte sa jag: ”Jag har inte sovit på fem veckor så väck mig inte om jag somnar”. Där började vi vår resa ihop.

Jag är lyckligt lottad som har en arbetsgivare som betalar. De perioder jag har mått dåligt träffas vi varje vecka och när jag mår bättre glesar vi ut till varannan vecka, en gång per månad osv.

När jag inte mår dåligt alls träffas vi fyra gånger per år och då direktfaktureras det som coachning. Men vi har träffats regelbundet sen våren 2007. Mäktigt. Hon är pensionsfärdig, men som egen företagare bestämmer hon själv när hon vill sluta jobba.

Och jag vet att om jag blir akut dålig och behöver prata så kan jag bara smsa och då fixar hon en tid samma vecka. En enorm trygghet. Har bara nyttjat det en enda gång, i samband med min alkoholiserade ex-sambos fyllekaos.

När jag hade berättat sa hon: ”Pust, du skrämde mig. Jag trodde att det hade hänt dig eller döttrarna något.” Sen sa hon: ”Vad det gäller ditt dilemma så är det enkelt. Antingen lär du dig leva med risken för att han tar ett återfall, för det gör han förr eller senare, eller så bryter du med honom nu direkt.”

Så konkret är min psykolog.

Kram ?

Är ledig idag. Min plan är att inte åka iväg någonstans utan endast ta en lång promenad med vår hund. Var kopiöst trött igår kväll. Har sovit mellan 22 och 9.30 förutom ett toabesök. Tröttheten tänker jag beror på flera saker bla på mitt alkoholberoende, sömnapnén, pandemin och mycket att göra på jobbet. Dessutom tänker jag att jag har haft en omedveten anspänning av att inte veta hur det blir med min anställning som nu har släppt. From februari är jag en av två ordinarie kuratorer på jobbet. Har sju år kvar till pension kanske jag inte stannar på samma jobb tills dess men det känns ändå betydligt lugnare och jag trivs. Kan även ha järnbrist men det är ett tag tills jag ska ta prover. Har börjat med en egen liten kur mot trötthet.

Det är ju några månader sedan då jag var på rådgivningscentrum här i min stad då kuratorn där sa att just nu handlar det inte om att fokusera på anledningar utan bara GÖRA....att komma till handling! Jag tänker att jag har kommit till ett stadie där jag är beroende av alkohol både fysiskt och psykiskt. Så vad jag behöver göra är att så fort jag tänker alkohol behöver jag välja en nu fil....jag behöver också påminna mig om att de stunder då jag tidigare har tyckt att det är mysigt att dricka alkohol...att de stunderna tillhör det förflutna för nu för tiden blir det aldrig mysigt....så jag tänker ...att jag hela tiden behöver påminna mig att det finns inget med alkoholen nu som var som det var förr då det var gott och mysigt...den tiden är för länge sedan förbi!!

Jag tänker att att kunskap kring alkoholberoende hos den breda allmänheten kan vara ganska bristfällig. Ibland kan det tyckas som om det är endast de som arbetar professionellt med alkoholism samt vi som har ett beroende eller som gått från ett beroende till nykterhet som har kunskapen/insikten. På min arbetsplats har jag kollegor som jag tänker är otroligt kloka, smarta och är allmänbildade men man upphör aldrig att bli förvånad.
Vi hade ett möte där en förälder var med samt professionella från olika verksamheter samt jag och några till från mitt arbete. Föräldrarna är separerade men båda brukar komma men igår kom endast den ena för att den andra hade ett återfall i sitt missbruk. Den föräldern arbetar tydligen på ett behandlingshem, vet dock inte inriktning. Jag förstår att mina kollegor tycker att det är konstigt att föräldern har tagit ett återfall när hen har det arbete som hen har. Och, jag tänker för mig själv...men kära vänner...vad är det som är konstigt?!? Så jag berättar att de flesta/många som har ett alkoholberoende är människor som har ett "människorelaterat arbete" som tex socionomer, lärare osv...och som kvinnor i min ålder. Å de blir lite förvånade...å på mitt jobb känns det verkligen som om att de är andra som faller dit...inte att det finns någon hos oss som har ett beroende. Känslan inom mig känns knepig...skuld och skam...lite lögnare...å ja...det var liksom ingen bra känsla...och det känslan kan jag endast få bort genom att bli fri från alkoholen.

Onkel F - jo tanken var att få flera dagar utan alkohol än med under november månad men lyckades tyvärr inte fast det blev bättre än tidigare. Målet är kvar för december även om det kommer bli svårt med alla helgdagar och i dessa tider. Var dock nykter under förra julen eftersom det inte fanns någon alkohol hemma och systemet var stängt. Men vill förlänga den nykterheten i år...så är det.

Kram:)

Stort tack för grattis och alla fina pudlar! Min nästa hund blir en grå storpudel ❤️ Nästa sommar kanske.

Kram ?

Det kan nog stämma. I så fall bor du i den större staden som jag normalt jobbpendlar till dagligen, och då kommer man typ inte längre österut.

Den där ån i min hemstad är ett vanligt promenadstråk. Varje dag vid lunchtid är det massor av folk ute och traskar på båda sidorna av ån.

Just nu byggs det som sjutton på ena sidan av ån så friden störs lite, men vi får hoppas att de byggt klart snart. Fint blir det i alla fall, sannolikt dyrt också.

Kram ?

Fick bli pudlar som du gillar på din 10-månaders dag..?Mycket bra jobbat! ?Kram..???

Kram ?

Nu har dagen kommit när jag ska försöka börja jobba igen. Har ju som jag nämt tidigare blivit tvingad till ett liv i sjukdom pga en arbetsskada.blivit tvungen att sluta träna pga ryggskada,även väldigt svårt promenera. Och vad har man gjort då???JO tagit till alkoholen..
Vilket jävla rävgift det är...förstör så mycket mer än tidigare skador har gjort.men livet är ju en evig kamp och min situation har faktiskt alkoholen hjälpt mig lite i ”kampen” med f-kassan,försäkringsbolag och dylikt.....TRODDE JAG. Nu sitter man ju fast på ett värre sätt.
Men ska fan ta mig igenom detta också,trots alla motgångar.
Alkohol HJÄLPER INTE!
Tack för att jag får chansen att skriva ”av” mig lite.
Psykolog och piller är min värsta fiende.

Som du kämpar, Charlie70! Du betyder väldigt mycket för mig...att läsa din tråd är så betydelsefull:)

Kan känna igen mig i det där du beskriver om din dotter. Min dotter har ju en psykisk sjukdom som är så svår. Just nu är läget ganska stabilt. Men som jag önskar att hon skulle sluppit den! Å ibland blir jag väldigt ledsen för hennes skull och ledsen för vart sjukdomen ska leda. Man önskar ju att ens barn ska få växa upp som självständiga individer men så blir inte livet för alla. Tur att din dotter som har en så klok och insiktsfull mamma!!

Kram

Att dricka alkohol under en längre tid gör att upptaget av många näringsämnen hämmas. B-vitaminspruta har du fått och det är ju bra. En annan sak kan vara magnesium. Jag vet inte om det är något du har fått? Men det är också en sak som du kan ha brist av som gör att du blir trött.

Det kommer dock ta ett tag att återhämta dig. Din lever är förmodligen en aning trött på dig. Min rekommendation är att tillåta dig att vila så mycket som kroppen vill. När du är uppe, försökt att få lite lättare motion som promenader t.ex. Stressa inte angående hur lång tid du behöver utan ha tålamod. Se även till att du får i dig minst två liter vätska om dagen samt ät mycket grönsaker och fibrer och lagad mat utan tillsatser.

Angående tillskott är det väl bäst om du pratar med sjukvården om hur de ser på det och hur det reagerar med de läkemedel du har fått men ett mangensiumtillskott eller eventuellt en multivitamin kanske skulle kunna hjälpa dig så här att komma i balans igen i början också.

Ja, det känns skönt med 4 månader. Jag fick ju fira genom besök hos psykolog. Jag hade inte förberett särskilt mycket. Jag hade väl funderat lite på olika saker fram och tillbaka, men inget fullt ut. Tänkte att psykologen får föra samtalet. Efter att alla praktiska detaljer gåtts igenom så blev första frågan till mig att jag skulle berätta med mina egna ord vad anledningen var till att jag var där. Jag ställde då frågan hur långt svar han vill ha. Det var en sammanfattning han var ute efter, så jag nämnde ju alkoholen på en gång och att jag varit en problemdrickare länge och vi gick igenom lite hur mycket jag hade druckit. Jag höll inte igen på något sätt, men har ibland svårt att uppskatta mängder under perioder så jag svarade så sanningsenligt jag kunde.

Sedan gick vi vidare med vad vi kunde göra för mig. Det blev en timme långt men gick snabbt. Det kändes som att vi inte kom jättelångt, men jag fick ju en ny tid. Dock först efter nyårshelgen, så det känns väldigt bra. Egentligen kändes väl allting positivt, med kanske den enda saken att vi inte hann komma så jättelångt kanske. Men nu har ju min psykolog ett underlag och jag kommer känna mig lite tryggare inför nästa gång.

Grattis till 10 månader! Du känns också väldigt stabil måste jag säga. Antalet inlägg du fått ihop i denna tråd plus den andra imponerar också. :)

När vi ändå ska vara ärliga. Jag har ju inte läst allt du har skrivit men har nog läst i princip allt du skrivit sedan jag började vara med här på allvar. Vid något tillfälle så skrev du två detaljer som båda passar bra in i staden där jag normalt jobbar när jag inte jobbar hemifrån. Jag minns att jag tänkte då att det nog inte är jättevanligt ändå med båda sakerna och att det kanske är den staden, men tänkte inte mer på det. Efter det, när du har nämnt något specifikt, så har det alltid stämt in på den staden. Den stad som jag förlagt de flesta av mina promenadsteg i fram till Covid. Många av dem längs med ån. Men varje sak för sig passar ju in på flera städer.

Nu är jag inte ens säker, och hade egentligen inte funderat mer på det förrän Mic skrev det där :o Jag har inte googlat dock och har ingen aning om vem någon av er är :) Men kanske det går att fundera ut nu vem jag är om man vet vem du är :o Om det nu är den staden. Det kan ju finnas en och annan till i Sverige som har de saker du nämnt gemensamt. Fast jag har väl inte nämnt så mycket detaljer kanske om staden där jag bor eller vad jag gör. Men om det nu är den staden så bor jag i så fall i en större stad i samma län, österut, men pendlar dit normalt. Har dock bara varit på kontoret 1 gång i månaden i snitt kanske sedan Mars. Hm...

Då väntade jag på att få börja dricka vin nångång på eftermiddagen.Jag kallade det "koppla av"Bara sitta och dricka och koppla av.Vilket lurendrejeri!,Jag trodde då att det var det enda sättet att få koppla av på.Förlåt min kropp som jag stressat dig så många gånger.Jag tar hand om dig bättre idag utan kompensation med tokträning och annat osunt.Det känns ärligt och rent och lätt idag.
Pilla

Men det är ”bara” 10 månader. Det är Torn och Se klart som hade 11 nyktra månader den 6/12. Jag följer dem i hasorna ? Näst på tur är Femina som firar 10 månader den 16/12, eller hur Femina? Och Tappadigen har samma månadsdag som jag, den 9:e, och firar 4 månader idag. Hurra för oss!

Kram ?

Men tjoho tillbaka, vilket lysande positivt exempel du är. Du inspirerar och uppmuntrar verkligen i forumet. Grattis på 11- månadersdagen. Jag följer dig. Kramiz

Jag har också haft mycket ångestproblematik och depressioner. Sjukskriven för utmattningsdepression två gånger. Först nu har jag fattat att det var alkoholen som skapade ångesten. Nu är jag nykter sen 10 månader och trots att det är mörkt, grått, blött ute så mår jag bra. Sover bra och mår bra. Tack vare nykterheten ?

Medveten andning kan du googla på. Andning och mindfulness/meditation är viktiga verktyg för att få bukt med ångesten, ihop med nykterheten.

Kram ?

Hej Blanka, tröttheten beror garanterat på din a konsumtion över lång tid. Kroppen behöver tid för att läkas. Bra mat, lugna promenader och mycket vätska, samt vila är att rekommendera. Kanske du kan be om, om du inte redan gjort det, en hälsoundersökning med prover, så att du kan ringa in vad din kropp behöver. Antabus kan ge en lite trötthet, men jag upplevde inte det som så svår. Hoppas du snart blir piggare. Kram

Okej. Då förstår ja . Men han var alltså nykter en tid men sen trilla han dit igen? Det är en så svår psykisk sjukdom. Tro att jag skulle kunna få honom frisk är så befängt nu så här med lite distans till allt som varit. ? Det är en så.komplex sjukdom på flera sätt. Mentalt, andligt och fysiskt. Skulle lilla ja kunna ställa hans tankar till rätta? ! Han har en pappa som han påstår också är alkoholist o mamman blundar. Det ligger nedärvt i släkten detta. Vill han ta sig ur detta är det helt å hållet med hans egna inre kraft o vilja att förändra allt..o ihop med de som är proffs på detta. Tycker du är jättestark i din sits. Jobbigt att bo så.nära varann hade ja tyckt? Lättare att distansera sig när man inget hör eller vet. Ja går liksom i taket o blir nervig av ett mail då o då. Hade inte kunnat.koppla bort honom om ja fick mer info om hans liv. Hoppas du får en bra dag. Det är du värd!

Väldigt många beskriver att ångesten håller i sig i flera dagar efter en fylla, innan de på allvar inser att det är dags att sluta dricka. Det är alkoholen som skapar ångesten, den vill att du ska dricka igen. Typisk abstinens. Skulle du dricka nu hade ångesten gått över. Kortvarigt. Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig hur alkoholen fuckar upp hjärnan. Professor Markus Heilig är duktig tex.

Det bästa du kan göra nu är att vara snäll mot dig själv. Använd pulshöjande motion för att mota ångesten. Sjukskriv dig några dagar så att du får fokusera på nykterheten. Försök att inte just nu tänka på allt som hänt i helgen, gjort är gjort och går inte att göra ogjort. Du har tagit ansvar för ditt beteende genom att ta beslutet att sluta dricka. Det ska du vara stolt över!

Kram ?

Du är i gott sällskap med att oroa nära och kära, för att inte tala om hur man oroat sig själv med sitt maniska drickande. Av min erfarenhet blir det först värre, sen bättre. När sanningen går upp för en känner man sig inte särskilt stor. För att inte tala om skammen som ligger som en blöt filt kring en. Till min egen nykterhet kan jag bara säga att ju fortare jag förlät mig själv och insåg att jag drabbats av ett beroende, ju fortare kunde jag börja läka. Ångest och psykisk ohälsa kan mycket väl ligga till grund för att man druckit, vi dämpar ju ångest om än kortsiktigt med a. Jag själv lider av gad och har medicin som hjälper till för den åkomman. Innan man kan bena ut vad som är vad tror jag att man behöver vara nykter en längre tid. Men är det så att man mår så dåligt så man inte står ut, kan man söka akut hjälp på psykakuten. Kanske även vc, jag är osäker. En tids sjukskrivning till att börja med, kan väl vara en bra idé. Ta hand om dig o du ska se att det vänder. Kram Jullan

Är nu onsdag förmiddag och jag borde arbeta med min rapport. Kan just nu bara inte.

Som jag tidigare skrivit så blev det mycket dricka i helgen, kanske mer än någonsin sett över tre dagar. Har under denna fylleepisod varit i kontakt med flera vänner, familj, grannar etc. inte bråkar och varit elak, men säkert jobbig och gjort mina nära oroliga.

I min vanliga rytm brukar söndag och måndag kunna vara ångestladdade, men inte så här och inte hela vägen fram till onsdag. Är riktigt förtvivlad och fysiskt slut.

När jag har min ångest får jag alltid svårt att äta, så även nu. Har inte ätit mer än en pizza sen i söndags kväll och mår riktigt illa, har dock sett till att få i mig mycket vatten. Vet att jag borde äta, borde gå ut på en promenad och antingen göra mitt jobb eller bara sjukskriva mig. Men orkar inte med något av det. Har haft ångestproblematik hela livet, även utan alkohol. Funderar på om man ska ringa vårdcentralen, men vet också att man bara kommer att bemötas av väntetider följt av ännu mer väntetider.

Ska stålsätta mig för en sväng till ICA och inhandling av blåbärssoppa och sedan ge rapporten ett ärligt försök, skulle vara skönt att få något gjort, att vinna en seger, hur liten den än må vara.

Det där med förhöjd puls lider jag inte av ett dugg. Vet inte ens hur det känns. Kanske något jag har ibland utan att tänka på det? Hänger det ihop med blodtrycket? Nä, eller? Jag har alltid haft väldigt lågt blodtryck, men på senare år har det höjts lite utan att ha blivit alarmerande högt dock. Tror att alkoholstoppet sänkt det igen. Mitt blodtryck är aldrig något som oroat mig.

Däremot är mina järndepåer hoppsan hejsan så de har jag lite koll på. Mitt hb brukar vara bra (ca 135-140) när jag lämnar blod, men nu måste de kolla även mitt ferritin varje gång, dvs järndepåerna. Man ska inte ge blod om depåerna är för låga, då behöver man allt blod själv.

Kram ?