Senaste kommentarerna i forumet

Men superlätt att sluta gå.... Det är jätteskönt när man har "flow" i promenaderna... Jag har själv halkat tillbaka till att hitta på massa ursäkter, sova bort tid, och inte vara ute alls, åka bil hit o dit, det är grått ute, skönt i soffan...

Vi tar nya tag i dag!

Glögg... tänk att jag tycker verkligen inte om det. Men jag har liksom många andra druckit det i jul tider, ( och på sommaren oxå, om det hittats någon flaska). Starkvinsglögg naturligtvis, och hela flaskan. Tänker på när jag tog en rejäl klunk grogg av misstag vid min förra nykterhet, tog fel glas. Fick en chock och det smakade så illa. Kom ihåg att den klunken sedan satt i ett bra tag och jag fick passa mg xtra noga. Den enda iof. Stora klunken satte igång adjävulen minns jag, kan det vara så för dig med Charlie70? Tur är att vi inte behöver agera på suget, idag låter vi det bero, vi byter som du gjort, låtlista?och tar en dag i taget. Kram Jullan

Morrn... Nu är det väl tisdag igen. Jag kom av mig att skriva i min egen tråd då jag la in något kort i en annan... Men jag är här o har hälsan i bättre form.

Alltså, det är lite jobbigt att helt sluta med snuset. Jag gjorde så att jag tjuvstartade med slutandet under helgen, slängde bort dosor i soppåsen på lördagkvällen och bar ut allt. Jag tänkte att det är bättre ta första smällen när jag inte jobbar...

Jag fick tips - och råd - av sköterskan att antingen börja med plåster eller nikotinpiller ett tag när jag slutar snusa, eftersom snus faktiskt är extremt vanebilande o ger mer dos än rökning. Rökare klarar slutandet ofta enbart med Champix, men vi snusare är snäpp värre. Så, sagt o gjort, jag har ju bestämt mig för att inte köra på bara egen maskin och lida igenom abstinensen, så i lördags kväll började jag knapra så sakta på förrådet av nikotintabletter.

På ett sätt - ja, ersätter ju snus med annat. Men det är fortfarande rejält lägre dos så jag får de trista abstinenssymtomen ändå - dvs trötthet, huvudvärk, märker i fingrar o fötter hur blodkärlen släpper eftersom det pirrar. Något börjar hända med lukten också, för helt plötsligt doftar nybryggt kaffe så oerhört gott.

Det är fortfarande skönt o rätt köra snuset via sjukvårdens 12-veckors-program. Stegen av abstinens & nedtrappning kommer lite mer kontrollerat, tyvärr utdraget, men framförallt mindre brutalt. Det är bra bli kontrollerad en gång i veckan av en sköterska som ringer och kollar hur det går. Champixen gör också att om jag skulle återfalla så faller jag inte tillbaka hela vägen :-)

Det märks på puls o blodtryck att de går åt "rätt håll". Sötsuget och behovet av att äta går nog lite åt fel håll, men okay då det går ta hand om sen om jag inte börjar halsa kakor hela tiden vill säga..

Jag märker väl att mitt humör ibland är lite mer stickigt gentemot kollegor. Delvis bra, för de kan ju behöva höra nått argt från mig ibland....

Har inga stora tankar o deppigheter i kroppen. Tänkte mest häromdagen att .... egentligen, det är bara några saker jag muttrar o buttrar om i mitt liv - ett par av dem handlar om hur jag har låtit vissa relationer bli i obalans (inte sagt nej, så jag blivit lite utnyttjad - på jobbet t.ex). Men... Om det är de stora sakerna jag har i mitt liv som är skit, så är det ändå vääldigt mycket bättre än hur det var för några år sen.

Att sluta med de tre missbruken som jag fått nåd o kraft o mod o ork och framförallt tillfälle att lämna under året har faktiskt gjort stor skillnad inombords. Oklart och osäkert hur mycket som märks utombords, men det är väl inte det viktiga :-)

Läste hos Andrahalvlek det där med promenader. Jamen... det är så lätt att sluta gå! Jag själv hade en ganska lång period det var lätt traska uppemot 15-20 tusen steg om dagen. nu tar jag mig knappt ut, kanske snarlikt skäl som hos henne - det är grått o trist ute - och jag har inte så mycket ångest i kroppen nu. Men min trötthet behöver botas så jag ska ta tag i morgonpromenader igen, och lunch, och kvälls... ska bara...

Blir ingen uppdatering om alkohol denna gång - håller mig borta från det i både handling och tanke. :-)

Hörs!

Hej!
Ja fy vilken mardröm, men förhoppningsvis blir detta en vändning för dig!
Är nyfiken på digitala AA möten, hur hittar man dem?

Förra veckan slarvade jag med promenader varenda dag. Varenda dag. Hur svårt ska det vara? Minst 30 min promenad per dag är ju ingenting ? Och 2-3 x 30 min är inte heller ohanterligt, jag slipper ju faktiskt resor till/från jobbet nu så jag kan inte skylla på att jag inte har tid. Snacka om att vara återfallsförbrytare, gång på gång. Blir så trött på mig själv. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Varje jävla gång.

Jag hade helt enkelt inte lust att gå ut förra veckan. Grått, grått, grått, regnet hänger konstant i luften. Numer slipper jag ju dessutom gå ut eftersom jag jobbar hemifrån hela tiden. Jag lämnade/hämtade dottern med bilen varje dag, körde till affären några gånger, annars höll jag mig hemma. Jag mår inte ens dåligt av det. Här är det varmt och skönt och lugnt och tyst omkring mig. Vad mer kan jag begära liksom?

Ny vecka, nya tag. Dottern bor hos sin pappa. Traskade 30 min ”innan jobbet” och tänkte göra detsamma på lunchrasten. Orkade jag det? Nähä. Jag tog en höneblund efter maten istället. Slöfock ?

Man ångrar aldrig en promenad, jag vet ju det. Jag behöver ”frisk luft”, vilket min yngsta dotter alltid tjatar om ? Jag behöver röra på mig, bli lite varm och flåsig i uppförsbackarna. Jag behöver det. I början av min nykterhet traskade jag massor, men då var det för att mota ångesten. Nu har jag ingen ångest och ingen rastlöshet som jag måste mata regelbundet. Jag känner mig som tjuren Ferdinand: ”Jag trivs bäst här, där jag får sitta och lukta på blommorna.”

Ny dag imorgon, nya tag. Jag måste lura mig själv på något sätt tror jag.

Kram ?

Så sant, att inte vela för länge.
Det är extremt tärande, men samtidigt så vet jag ju att jag skulle må dåligt om jag svävade i ovisshet ekonomiskt.
Jag har en del undanlagt, så jag skulle klara mig en längre period, men dekispengarna är ju tänkt att belöna mig, inte gå till markservice.

Åh om allt vore enkelt ändå. Eller att man kunde få träffa en spåtant som kunde berätta på vilket ben jag ska stå!

Dee

Är inne på 4 mån nykter men rödvinet lockar just nu...

Läste ditt inlägg om att man inte utsatt sig för så mycket i år iom Corona. Och känner mig själv lite orolig hur det ska bli när det blir mer socialt igen.
Har heller inte druckit A-fritt. Är rädd att det ska trigga igång det.

Gokväll!

Gott att du är tillbaka Rule74 ? det finns så mycket roligt, nyttigt och nödvändigt att göra med tiden som blir över.

Idag har jag städat bilen, det får hamna på nödvändigt... imorgon ska jag träna, roligt och nyttigt! Spela spel med barnen på kvällen är bara roligt (och lite utmanande när man har en son som är en vinnarskalle... ?)

Grattis till beslutet att ta tag i detta efter alla år! Fösta två veckorna är svårast. Sen är det lite berg-och-dalbana. Kämpa på ?

Tror att fler här har skrivit om just det, att själva årstiden påminner dem om tidigare år som var extra alkoholstinna. Det är okej att känna sig lite låg. Det är okej att vara lite sunt orolig som du är för utredningen. This too shall pass.

Kan tipsa om ”Närvaropodden - stoppa tankarnas terrorism”.

Kram ?

Beklagar det som hänt med din familj! Förstår att det är tungt och att du bara vill ha styrka för att orka. Eller dricka något för att slippa tänka/känna.
Tyvärr så är det ju inte lösningen...
Och det vet du ju säkert då du varit med förut.

Styrkekram!

Är ju att släppa. Men det är svårt, man snurrar runt dom i tanken hela tiden, usch. För mig har det hjälpt att jag söker upp honom, pratar för att se att det går ju inte, det är skönt. Att höra hans resonemang som som man slår hål på en gång i tanken. Det blir som lite maskhål där inne, och det går ju till sig bara dom tillfrisknar. Mitt ex fick lära sig på behandlingen att det kan ta upp till ett år innan hjärnan har läkt, så signaler går fram som dom ska. Och ja, så är det nog, efter 4mån nykterhet sov inte min man en natt problemfritt så det tar tid att läka. Kram på dig, du gör det rätta för dig och din dotter, det visar på att vi tar ansvar för oss och våra barn, det värmer, eller hur? ?

Att du mår bra och att du har haft roligt och skrattat ❤️ Det behöver jag också! Ska genast söka efter aktivt umgänge att skratta ihop med i helgen - gärna utomhus!

Skönt också att du så självklart kunde säga att du har slutat dricka, och inte tänker börja igen. Punkt. Och dina vänner tänkte nog inte ett ögonblick på att du var nykter och tråkig, inte ett endaste dugg.

Inställningen är ju hela grejen. Om jag tidigare på fest har varit ”tvungen” att köra och inte kan dricka så har festen varit lite slöseri med tid nästan ? Offerkoftan har varit väldigt missklädsam till finklänningen, men ändå har jag jag snott den tajt om min kropp. Stackars mig som som måste köra ?

Nu kan jag istället gå på fest och se fram emot att vara lyhörd för alla nyanser, att jag inte tar för stor plats, att även andra får prata ? Och festen blir precis så långvarig som jag känner för. När festen börjar sega och jag börjar gäspa kan jag köra hem och sova i egen säng. Jag slipper be någon lämna/hämta mig, eller sova över på en luftmadrass, vara bakfull och längta hem vid någon annans frukostbord. Jag slipper det. Tack ??

Kram ?

Vad snälla ni är med era peppande ord! Kan vara värt för mig att läsa just nu. För har tyvärr hamnat i en liten svacka. Har inte druckit alkohol! Men har funderat i banor på att dricka vin igen. Speciellt under helgen som var. Bara för att jag är så uttråkad just nu! Mörkt och trist och har varit lite sjuk så inte kunnat träna...

Men kommer inte göra det i första taget och hoppas såklart jag aldrig kommer börja igen. Men tankarna maler...

Försöker dock tänka på det jag läst och skrivit själv här inne. Så mycket historier från alla... om att detta inte är lätt. Och inte är värt det heller... det vet jag ju. Sug är sug och det löser ju inget av att dricka vin.

Men jag är orolig hur det kommer bli när sommaren närmar sig och de ljusa och ljumma kvällarna kommer. Kanske att man umgås mer då igen med folk och vänner. Hur kommer det gå då? Har ändå varit ”lätt” pga det osociala i år.

Tar en dag i taget som ni brukar säga... Idag är jag nykter!

Trött på mig själv. Var aktiv här för 2 år sedan. Kände mig stark, höll mig nykter men senaste månaderna har jag fallit rakt ner i en mörk grop. Frun fick Parkinson . Ena dottern chrons och yngsta psykiska problem. Har hållt i hop familjen i alla år. Men då jag inte orkar, då faller jag. Ska aldrig känslan komma när man kan lita på sig själv.. faaaan

Känns som jag inte gör annat, liten by det här, mitt ex väljer att stanna kvar fast han kommer 45mil härifrån. Jag blir uppdaterad av allt vad han gör från olika håll och Facebook. I helgen bjöd han in ett par vänner till oss att baka tunnbröd, dom vet om problemet men sa senare till vårt andra umgänges par vi drack bara 3 öl under hela dan. Jag blir galen av sånt, så dumt och jag är inte vän med dom längre.. Men det tar energi för jag blir arg och stressad över att tror dom mer på honom. Ännu förra veckan fick jag höra han kört full till affärn mitt på ljusa dan. Åh jag försöker så att vara i tanken, släppa men det går några varv innan jag kan göra det. Vi kämpar vidare ??

Tänk inte på julen nu. Ta en dag i taget och vänta med det beslutet.

Själv ser jag fram emot en nykter jul och nyår ⭐️

Tänk inte på julen nu. Ta en dag i taget och vänta med det beslutet.

Själv ser jag fram emot en nykter jul och nyår ⭐️

Hur blev det med november? Du satsade ju på fler dagar utan alkohol än med. Samma målsättning för december? Kan bli tufft med de kommande helgerna, men det kan vara värt ett försök.

Härom veckan kom jag att tänka ”’men var förra december verkligen så illa”. Konstigt (kanske det låter) men det var inte förknippat med någon laddning eller sug. Det var som om jag såg tillbaka på mig själv utan att det var jag.. kan inte förklara bättre. En annan sak för någon vecka sedan var att jag gick min vanliga runda, handla, hämta upp lite julklappspaket och insåg att väldigt mycket var sig likt från förra året (vädret, tungt att bära, mörkret) så jag konstaterade att livet inte är en nykter fest alla dagar. Det som däremot är den stors skillnaden är ångesten. Låggradig, ofta, galopperande då och då.
Men den där underliggande känslan av: oro för kroppen, levern, barnen. Oron över vad som skulle hända vid en skilsmässa, ett dödsfall, förlora jobbet. Ja de här sakerna ska man såklart inte gå och oroa sig för varje dag. Men jag kände stor osäkerhet kring hur jag skulle klara av en kris.
Det gör jag inte idag. Och att det finns många fördelar, kaffemorgnar, relationer, pengar, vikt, eller vad man nu tycker är viktigt. Men kanske får man acceptera nykterheten i nya skepnader. Det är ju ditt och mitt liv som det är, om du förstår? Leva i verkligheten så som den är.
Hade egentligen inget klokt att säga men jag upplever att det går i vågor och för mig har det stabiliserats enormt bara senaste två- tre månaderna.
Kram till dig kompis! ?

Det är nog det du behöver rota lite i... varför det blev alkohol. Vad är det för känsla du har, har det hänt något, vill du pigga upp dig, slappna av, en belöning.
Förstår dig egentligen så väl när du resonerar om att det inte är så kul att skriva om när det inte går bra. Det är ett gott tecken att du ändå skriver för i det känns du ändå vid att du druckit. Jag ville helst av allt inte låtsas om det. Så nu när du ändå känns vid det är det kanske dags att identifiera när och varför för att kunna undvika köptillfällena i första hand. Köper du inget, har du inget. Jag vägrar att tro på det där med maktlös inför alkoholen. Inte så lätt och risk för dikeskörningar, ja, men inte opåverkbart.
Har du funderat över varför du verkar kunna hålla dig på helgerna till skillnad från många andra härinne. Själv var jag så trött och då var autopiloten ofta på eftermiddagen efter jobbet. Det är jobbigt när man vet att det inte är bra och man ändå på nåt sätt väljer att göra det. Det enda råd jag kan ge är att försöka klargöra för dig själv när och varför. Du behöver inte förklara, för det är ju oftast inte jättteklart, men börja borra lite i det.

Visst är det en underbar känsla att lära känna sig själv som på nytt?

Även om jag har två månader kvar till mina sju så känner jag så väl igen mig i det du beskriver om att se sig själv utifrån och jag blir faktiskt lite stolt över att vara den jag är på riktigt? Känns som att du känner lite likadant?

Kram?

Har redan hunnit läst flera intressanta inlägg här.. dags och sova så jag orkar med morgondagen .

Lite trist att det skedde på det viset, men som du skriver så kommer du att få hjälp. Det är trots allt positiv, åtminstone är det min erfarenhet.

Vill tacka dig för ditt stöd och uppmuntran och jag förstår precis vad du pratar om?Alkohol finns inte med på kartan i mitt liv! Jag är också helt öppen med att jag inte dricker alkohol. Pratar om det med vänner och på jobbet, men varför, det är mitt privata.

Tänk att få vakna nykter varje morgon. Kunna njuta av kaffet och promenaderna med hunden, även i regnet ?Njuta av de där små sakerna jag inte såg förut. Tror ibland att jag gränsar till att bli religös i min glädje till livet, men nja, det är inte riktigt min grej. Min grej är att vara nykter och leva det liv jag vill?

Stoooor kram✨