Senaste kommentarerna i forumet

Grattis, en kämpe är du

Jag är ny här. Har läst runt ett tag, många kloka starka här och mkt bra information. Som jag verkligen behöver!

Jag var tidigare gift med en fd missbrukare. Knarkare när vi träffades men med min hjälp slutade han för 25 år sedan. Hade lite nervskador etc men på det hela taget repade han sig. Jag hjälpte till att ordna skuldsanering, körkort, jobb- javisst ja, bostaden och bilen var min med. Han tjänade dåligt så jag betalade det mesta. Vi fick barn och till slut gifte vi oss.

Nåväl. För att nu göra en lång historia kort så orkade jag inte fortsätta när barnen blev lite äldre, började skolan och så. Han gjorde aldrig nåt och jag hann inte med honom och all hans hjälp också... Så jag skilde mig (”du kastar ut mig!” sade han).

Det där är några år sen. Långt senare träffade jag en ny man- en sk nykter alkoholist. Snäll och fantastisk- inte alls som exet. Jag hade ingen tanke på att ”hjälpa” honom sådär eller flytta ihop (nåt har man väl lärt sig?)

Det enda felet var att det hela tiden har känts som jag är ”den andra kvinnan” trots att han inte alls hållit mig hemlig. Han har bara nästan aldrig tid att träffas- ibland ”försvinner” han med eller utan (oftast utan) förklaring... Jag har själv inte så mkt tid över men det här övergår normal ”upptagenhet”.

Nu för ett tag sen trillade poletten äntligen ner! Han är aktiv alkoholist och inte nykter annat än när han träffar mig!

Jag har varit (och är fortfarande) så ledsen för att han inte vill träffas- jag försöker och försöker och sen verkar det så bra igen och... Jag har undrat och undrat och hittat på ursäkter och letat fel hos mig själv och...

Hundra dagar klarade nu, kom jag på. Idag är dag 101.

Andrahalvlek: Ja, det är kanske lite så med drömmar. Men det kändes riktigt som mitt gamla jag. Jag hade tillgång till alkohol och jag kände en del av den där fysiska känslan jag kunde känna när alkohol var på väg och mycket tankeverksamhet gick åt att säkerställa tillgången till alkohol. Väldigt märkligt hur vi fungerar.

Kennie: Det var inte meningen att starta flera trådar och förvirra. Jag försökte försvara det lite tafatt när jag började min tråd här, men jag vet inte om jag hade ett case. :o Tack för uppmuntran dock. Jag svarar lite här istället. Magen är fortfarande lite upp och ner, men det är kanske ställt mot en väldigt hög standard. Jag har alltid haft en sådan mage som tål precis allting. När jag jämför med andra människor nu så har jag fortfarande en tåligare mage än de flesta. Så det kanske inte är något egentligen. Men nog om det.

Du skriver lite om svackor inför 8 månader. Det börjar ju bli mörkare också, så det kan vara en del av förklaringen. Något av de svåraste är att veta hur andra människor uppfattar en själv: Jag har ju aldrig träffat dig såklart, men har lite svårt att tänka mig dig som självgod. Det är nog inte så farligt som vi kan inbilla oss.

Själv älskar jag promenader! Jag hade själv länge ett stegmål på 10000 steg om dagen och nådde det varje dag oavsett väder, samt grad av nykterhet. På ett sätt är det ju bra, men kan bli ett måste också.

Det är väl kanske en sak jag har ändrat lite nu. Jag har fortfarande mitt stegmål men når jag det inte så får det bli så.

Men visst är det härligt att vara ute och gå! Idag har jag nått mina 10000 steg, men det gjorde jag inte igår. Hur känner du själv för det? Är det ok att missa 30 min aktivitet en dag, om du har en tuff dag på jobbet och kanske lite tufft mentalt och så kommer något annat emellan? Det känns ju som att du aktiverar dig och det är väl viktigare än målet i sig? Men det kanske kommer med att vara högpresterande.

Hmm... Sätta ribban högt...

Finns likheter här o där känner jag... Men att ta en kortare morgonprom, en på lunchen o nått på kvällen, och om det då blir 10 eller 12 kanske kvittar. Jag kom upp till 11 idag trots att målet i morse var justerat från över 20 till 15. men 11 är bra det med.

:)

Hej,
Det är fortfarande tisdag så det är tillåtet för mig kommentera ;-)

Andrahalvlek, ja oj... det som ungdomarna drabbas av nu pga tillgänglighet och grovhet är groteskt annorlunda mot när jag själv växte upp. Läste på någon av kvällstidningarna hur det kan bli, "min kille trycker sin knytnäve i min mage för det ska bli trängre" - och båda tycker det nog nästan är okay för det är vad de sett...

De på filmerna är faktiskt riktiga människor av kött och blod, som även de har (hade) drömmar om sitt liv, de har dessutom i princip alltid föräldrar, en farmor, mormor, morfar, mormor, som virkat mössor åt dem, eller täljt sälgpipor med dem... Och de har vi ingen rätt förbruka även om våra hjärnor har fått oss göra det.
(lätt säga med viss nykterhet från det, men när man sitter i det är det *enbart* dopaminet som lockar och det var omöjligt sluta förrän nyss).

Är det något jag kommer stå på barrikaderna i mitt liv så är det frågor relaterat till detta, för det fördärvar så mycket, men inte nu och inte än och inte på det här forumet :)

Men grymt skönt vakna ur mardrömmen även där, faktiskt så var nykterheten kring A o det som hände här fortfarande en nyckel att börja; men ihop var A & P bästa kompisar som drev varandra... När A försvunnit så minskade mitt andra missbruk, och till slut blev det läge ta tag i det.

Jag håller med er båda - snusandet är en mindre grej än de andra, påverkar inte alls på samma sätt socialt och medvetandemässigt, minst farligt för psyket tror jag, mer för plånbok och hjärt o blodomlopp typ. Ganska tråkig drog egentligen, som är lite god och ger en liten tillfredställelse... men supersvår låta bli. Men... det verkar vara dags för mig att ta tag i det, en lite annorlunda väg.

Fick erbjudande att prata med en sköterska som pysslar med tobaksavvänjning, ja, tänkte jag, vi kanske ska testa, och inte försöka vara bror duktig och kämpa själv... Sen ringde hon upp idag och vi pratade lite. Allt börjar på måndag för mig. *gulp* Jag skriver på tisdag mer om det.....

Det är väl lite som att gå ur en dålig relation, att lämna ett beroende. Man är rädd att bli ensam, rädd för att det kommer bli jobbigt. Men när man väl tar steget undrar man varför man inte gjorde det långt tidigare. Angående vinsmaken så kanske ditt smaksinne vill hjälpa dig i rätt riktning!

Välkommen hit.
JA- Det mesta blir lättare utan A.?
Kämpa på och skriv och berätta hur det går.
Kram ⚘

Helt rätt inställning. Alkoholen löser inga problem. Tvärtom skjuter man problemen framför sig bara. Och vissa problem, som Corona, kan man bara uthärda. Och det gör man bättre med sångmantra än med alkohol i längden.

Jag älskar sångmantra ? Jag djupandas i takt till sången/musiken, sjunger med i mantrat i huvudet - eller högt. Fattar inte ett ord, men det ska vara läkande för hjärnan ändå har jag hört och läst.

Kram ?

Vad skönt det låter.
Lugnt och stabilt?
Grattis till 6 veckor ?
Kram⚘

Vad bra att du går vidare och tar itu med dina andra beroenden. Och bra att du tar upp porrmissbruket, att bryta tabun är viktigt om vi ska kunna komma tillrätta med våra problem. Angående snuset så var det väldigt annorlunda att bryta med jämfört med alkohol för mig. Snus var jobbigt i en månad, sen lite tomt, och nu saknar jag det inte alls. Det finns liksom inte samma sociala konnotationer med snus, inte en massa fina bilder på fredagsprillor på Instagram, eller prat om vilket gott snus man provat under helgen... Så lycka till, det kommer säkert gå bra!

Välkommen, ja ett ok lyfter från ens axlar. Ta en dag i taget o läs o skriv här, det hjälper.

Tack Pi31415 det känns alltid bra när en veteran tittar till en?, ja än är kampen inte över, men visst blir det lättare. För att inte tala om livet som sakta återvänder, det känns så bra. Hoppas du lever bra och meningsfullt, önskar dig all lycka. Och nykter vet jag att du är, liksom jag. En dag i taget. Kram Jullan

Idag blev det två munsbitar åtminstone: Morgonpromenad på 3.000 steg och lunchpromenad på 4.000 steg. Såg att Villjulevaockså just skrev om stegmål, och 12.000 steg är mitt dagliga mål sen flera år tillbaka. Minns knappt när det hände senast, mer än vid skogsrundor på helgerna förstås, så det är inte så konstigt om jag går upp i vikt ?

En bonus-munsbit blev det också: Jag fick med mig dottern ut på lunchpromenaden! Utan pip och gnäll. Hon sinkade inte ens tempot, hon knatade på och flåsade i backarna precis som sin mamma.

Jag har helt enkelt aktiverat alla mina olika hundrundor igen, men utan hund. (Min hund dog i aug 18.) Jag har ett färdigt nätverk av olika långa hundrundor i min närmiljö - olika långa rundor beroende på vilken tid jag har. Tillsammans med hunden var dock inte tempot lysande eftersom han skulle stanna och pinka överallt. Allra helst på morgonen, ouch vilken tid det tog ?

Jag har jobbat som fan idag. Oerhört effektiv. Stängde dörren till köket så dottern höll sig på sin kant, det vill säga framför tv:n. Vi sammanstrålade endast på ”lunchrasten”. Strax innan arbetsdagen var slut fick jag huvudvärken från helvetet så jag fick lägga mig en timme. Det har inte riktigt gått över än, kommer och går. Hade mått bra av en cykelrunda, men jag hör ju hur bilarna kör så det stänker i vattenpölarna utanför fönstret. Kolsvart ute. Inte lockande alls.

Tänker på min psykolog som uttryckligen bad mig att inte lägga ribban så högt. En guldstjärna per dag är good enough. (30 min aktivitet = ⭐️). Igår fick jag en ⭐️ Och idag två ⭐️⭐️ Jag måste inte tvinga mig till mer, jag kan känna mig nöjd med det. Faktiskt.

Kram ?

Jag är ok. Och nykter. Eller, det hör ju ihop. Just nu iaf.

Kram

Du är go du. ”Livet går sin gilla gång”. Och sen har du gjort en massa förändringar med allt möjligt, och det mesta framgångsrikt dessutom. Alkoholen är som sagt bara symtomet, grundorsakerna krävs det att man tar itu med en och en. Men snuset känns ju minst farligt om du frågar mig. Vill inte ens tänka tanken själv att sluta snusa.

Vad det gäller porren börjar det verkligen hända grejer på den fronten. Som aktiv i tjejjouren förstår du nog att jag är väldigt insatt i frågan. Nu tillhör du inte den gruppen jag jobbar med direkt, men det är förbannat sorgligt när man hör både unga killar och tjejer berätta om hur deras egna sexuella erfarenheter har blivit helt fruktansvärda pga just porren.

Såg nyligen en dokumentär på youtube, gjord av några unga killar som just slutat med porr. Tydligen byggs hjärnan om på något sätt, så ingenting de kan få ta del av i verkligheten blir ett dugg upphetsande i jämförelse med nätporren, vilket gör dem ofrivilligt impotenta i 25-årsåldern. Fy fan vilket öde.

Du behövs på barrikaderna även i den frågan! Jag kämpar på från min horisont. Mest handlar det om att få unga tjejer att förstå att det sex de beskriver inte är ”normalt” någonstans ? Jag har tagit snacket även med min äldsta dotter, som tack och lov lever i en fast relation sen snart 9 år, så de har nog uppfostrat varandra på det området.

Skriva på tisdagar får bli din grej, då vänjer vi oss vid att se fram emot det!

Kram ?

Mäktigt många nyktra dagar ? Och du är så klok när du framhåller hur viktigt det är att aldrig sänka garden, att alltid vara vaksam på alkoholdjävulens eventuella framstötar.

Kram ?

Flera inom min familj och bekantskapskrets har nu åkt på den där skiten. Jag ber till högre makter att de inte ska drabbas så hårt. ?
Jag hade utan att tveka hällt i mig en flaska vin idag om det hade funnits någon. Men nu gör det inte det .
Men så skönt det hade varit att få slappna av en stund.... in i dimman
Men sen; en annan ångest, och den gamla vanliga visan upprepar sig, allt rullar på i gamla fotspår och dit ska jag inte igen. Jag har ett annat mål i sikte.
Ingen blir hjälpt av att jag dricker, vinet löser inga problem.
Jag vet att jag kan ta mig ur det här. Sångmantra i lurarna nu och djupa långsamma andetag

Är du! Heja ❣️

Så glad för din skull ? På sex veckor har du märkt fördelar som du inte kan läsa dig till, man måste uppleva det själv för att förstå storheten i det lilla.

Kram ?

Stort grattis till 6 veckor!? Bra jobbat. Det märks att du mår mycket bättre nu. Beige och grått är bra mycket bättre än nattsvart. Och fortsätter du så här så så blir det rosa och vitt snart också.

Kram

Det tog lång tid, flera år, men nu är jag så innerligt trött på att leva såhär....känns också som en börda har försvunnit efter mitt beslut.

Jag mår absolut bättre än för 6 veckor sedan.
Sover bättre och – framför allt – vaknar mer harmonisk.
Klarar av saker som jag inte trott mig fixa utan att ha lite promillestyrka i blodet.
Tycker lite bättre om mig själv.
Inte så mycket eufori, men heller inte så mycket djupa dalar.
Beige är modernt och grått kan vara vackert.
Framtiden ser ljusare ut.
Ödmjuk och tacksam.

Jag och många med mig har börjat dricka på det där sättet. Risken är dock att det sen eskalerar, dels att man behöver öka mängden för att slappna av och sova. Sen blir det en liten extra guldkant i tillvaron att få "unna sig" lite vin även när man inte behöver slappna av. Sen kan det där sluta lite hur som helst beroende på vilken person man är. En kamrat till mig började likadant. Slutade med att han drack dygnet runt i två år men skötte jobbet till en dag då chefen misstänkte att något inte stod rätt till. Killen blåste då över 3.0 i promille. Han fortsatte dricka och som mest var det två flaskor vodka och en liter vin samt 10+ öl dagligen. Högsta han kom upp i var 5.6 i promille och då talade han inte sluddrigt eller vinglade. Nu har han blivit alkoholdement dessvärre! Men han körde jävligt hårt.

Personligen har jag inte kommit dit ännu utan hoppas jag hoppade av tåget i tid och kan leva nyktert framöver även om tankar kommer och går hela tiden. Försökt sluta ett flertal gånger senaste året! Jag påverkas dock mycket av hur omgivningen är, med stress och annat som kan anses vara kaos.

Modiga du, du är starkare än du anar. Kramar i mängder. Jullan