Senaste kommentarerna i forumet

Aeromagnus att bara äta antabus ...hur hantera alla känslor sen då ? Alkoholen är ju snuttefilten. Ger tröst, lugn, trygghet. Gick du på AA ? Min alkoholist har djupta sår o personliga problem med självkänsla osv.

Tog mig igenom helgen utan att varken dricka el skada mig. Igår lyssnade på på avslappning som min vän spelat in det var vad jag behövde. Blev så avslappnad i nästan hela kroppen och trött efteråt. Va massa spänningar som lossnade. Undra om det är därför jag är helt slut i dag känns som jag tagit typ 10 imovane och försöker stå emot att sova. Helt slut både fysiskt och psykiskt, aldrig varit så hör trött inan, kroppen känns som bly Är hemma nu och de första som möte mig var ett glas vin och en mer än halvfull bag in box. Men tack de var precis vad jag behövde möta NOT. Inte druckit något men känner hur de sugerfast i tanke på hur trött jag är så lär jag väl slockna efter ett glas ?
De får bli en seg kväll i soffan framför teven.

Precis. En dag i tagen så får beslutet fattas längre fram.

Jag har också startat ett nytt projekt i källaren ? ska måla alla tak och väggar i korridor och gästrum.

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen!

Utifrån din rubrik och ditt nick tänker jag att du hittat rätt! Här är du inte ensam om att fundera på de egna alkoholvanorna och kanske har du redan satt segel för en ny riktning?

Berätta gärna mer hur just dina tankar går och vad du kanske behöver stöd med eller bolla med andra användare här. Smått som stort!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Smak och lukt är på g tillbaka. kan känna lätt lukt av kanel men också deo, söta dofter som vanilj. Smaken kommer mer och mer

Aeromagnus han åt antabus när han bodde med barnens mamma. Men nu är hans kropp för illa däran att han inte får äta det för läkarna. Påstår han. Ja vet inte om han ljuger . Kan va så att han inte vill

Jag drack mycket först på helgerna men gick till jobb mm. Men min fru töttnade till slut och jag också att smussla och dölja. Så jag fick hjälp delvis från min arbetsgivare men också ville jag själv. Så jag började med antabus. Mycket enkelt då kan man inte dricka. Jag testade, inte en trevlig upplevelse kan jag säga.

Se till att han äter antabus för då kan han inte dricka. Det blev min räddning. Vi hade aldrig sådana problem som du gått igenom.

Hej!
Är det någon härinne som har erfarenhet av AA-möten via Zoom/Teams?

Mardrömmar går inte ta ta bort med medicin. De är hjärnans sätt att bearbetat händelser/upplevelser mm man varit med om under dagen men även tidigare i livet. Men drömmar kan ochså representera saker som tex man inte varit sann mot sig själv el ibland inte står upp för sig själv. Så de bästa sättet att minimera mardrömmar är att prata om sånt man trängt undan. Inan jag bearbetade många av mina övergrepp hade jag extrem nattskräck och ofta mardrömmar, men efter bearbetat i terapi så försvann mardrömmarna nästan helt kanske drömde mardröm 1 ggr per år. Nu har de kommit tillbaka lite men de är för jag bearbetar lite annan skit just nu. Sen ett råd är att inte inan sänggående titta på upprörande program el filmer som berör sånt som kan trigga jobbiga känslor.

av din resa Vinäger. Från att fullt och helt vilja avstå till att falla.
Du påminner en del om mitt ex och hans drickande.
Han var fullständigt övertygad om att nu var det slutdrucket.
Inte för att han ville avstå,men han måste.
För barnens och min skull och naturligtvis också för hans egen.

Men han kunde inte.
Det kunde gå veckor och månader,så långt som upp till ett halvår.
Men sen kom det,missmodet längtan och någon sorts depression som bubblade upp inifrån honom.

Då visste jag att nu är det snart dax igen.
Vi gick så småningom isär för att jag ställde ultimatum och han klarade inte att avstå.
Han föll rejält djupt i tre år för att sen ta min hand och bli skjutsad till behandlingshem.
Han blev då nykter och var det i 2,5 år innan han dog.

Jag stod länge kvar och väntade och hoppades att han skulle komma till insikt.
Och det gjorde han förstås bitvis,men efter ett tag var det klippt igen.

Jag vet inte riktigt vad de gjorde på behandlingshemmet.men de nådde uppenbarligen fram.
Sen höll han sig nykter med hjälp av AA och efterbehandling från behandlingshemmet.
Först ett år efter nykterhet kunde jag se att han på riktigt ville och valde att vara nykter.

Jag kunde då igen fråga,men varför slutade du inte när du fortfarande hade mycket kvar att rädda?

Jag hade inte druckit klart,var hans svar.
Som du så fint beskriver,alla har sin egen resa. Suget och drickandet ser olika ut för alla.
Men det gemensamma är ju ofta resan neråt.
En del klarar att hitta en balans i det överdrivna intaget till att bli nästan måttligt.
Dvs något som många kan skriva under på är ok.

Men att släppa den där sista tåten,livlinan trösten eller vad nu alkoholen bistår med verkar vara så svårt.
Jag hoppas du finner en väg till återhämtning och strategier.
Det är du värd.

Jag kan förstå att man lätt kan bli lite slö när man jobbar hemma. Men även att det kan bli längre dagar
ibland. Det går nog jämt upp i slutändan.? Jag kan inte jobba hemifrån överhuvudtaget, måste vara på
plats, då jag fysiskt måste rycka in om det händer något allvarligt. Skulle faktiskt gärna jobba hemifrån om
jag kunde i nuläget. Fick höra i dag att en kollega som sitter 2 meter ifrån mig är hemma pga Corona.?
Fan, här säger dom att man till varje pris ska undvika fysisk närhet, men många kan ju inte pga sitt jobb. Nä, det får bli gasmask på i dag. (börjar jobba kl 15.30) Bara för att firman jag jobbar på går bra nu, så blir det inga
permitteringar som i våras. Pengarna styr allt, och vi fotfolk får offra oss, inte konstigt att smittan ökar
lavinartat nu. Sverige har alldeles för mesiga restriktioner tycker jag, kolla på Norge, där är det böter på 10000 kr om man går på en fest. De är inte i närheten av den smittan vi har här.

Rummet ska bara bli ett förrådd, hobbyn var att fixa det. Det stämmer att de flesta fiskar blir slöare ju kallare det
blir och vind och regn gör att jag brukar ligga lågt med fisket under november och december. Om det blir is på sjöarna så brukar jag fiska jättemycket. Då är det lätt att fiska exakt där man vill och det är riktigt härligt att vara
ute på isen om man är rätt klädd.

Kram

Det kanske bara var inlägget hos OnkelF om handspriten som fick dina tankar i de banorna. En påminnelse och så bara blev det som det blev.

Glöm aldrig att dina nyktra dagar kan ingen ta ifrån dig.
Tycker ibland att det är lite väl stor fokus på dagar i följd.
Det viktiga är väl förändringen.
Att minska, och komma ifrån destruktivt drickande.
(Och bland destruktivt drickande hamnar väl tyvärr handspriten?)

Glöm nu det här och fortsätt hitta din egen väg.
Kram⚘

Förstår dig helt o fullt .
Ångra dig inte för att du berättade , tvärtom ! Du är så modig o ärlig. Beundransvärd .
Önskar att jag själv hade hälften av ditt mod .
Snälla! ? fortsätt orka skriva!
Som vanligt håller jag med om allt du skriver , läser alla dina inlägg o nickar i samförstånd .
Första veckorna i en nykterhet tycker jag oxå är rätt lätta , det är längre fram jag får sug o längtar efter att tex få dricka lite vin med min man vid fredagsmyset. Eller helst att få sitta ensam o mysa med en flaska vin (eller mer...)
Vi som inte lyckas helt o fullt med vår nykterhet behövs verkligen här på forumet . Strävan är förstås att vara helt a-fri men vägen dit är otroligt krokig o guppig , många djupa hålor är det , i alla fall på min väg . Tänker på dig o är med dig i din ångest , du hjälper många av oss genom att våga vara brutalt ärlig
Styrkekramar ❤️

Blev glad då jag igår noterade att jag inte var lika godissugen längre ??. Tog några småtomater att tugga på istället. Har en promenad kaffe ( pga ökade fall av convid-19 här), med en kompis som ska planeras in och denna ser jag fram emot. Bra för mig att komma ut lite då jag sitter mycket hemma, att jag pluggar på distans har säkerligen bidragit till min osunda konsumtion av a eftersom jag inte behövde gå upp och vara pigg på morgonen. Jag känner däremot att jag mår mycket bättre nu även om jag kan vara trött såklart. Mot slutet på veckan (20:e) är det en månad ( inte mycket men från att dricka varje dag så är det ett bra ”steg” för min del) sedan jag väldig förvirrad infann mig på beroende akuten. Även om det då för mig kändes hopplöst så fick jag som nämnt mycket bra hjälp och bemötande. Rekommenderar att ta det steget för någon annan som är där jag var då och vill förändra ? ( jag befann mig i det läget att jag hade ett fysiskt beroende och hade säkert ( troligen inte ) visserligen kunnat trappa ner över tid men då skulle jag behövt att dricka på morgonen för att stävja ev dille och jag ville inte det. Sen borde jag haft väldigt låga nivåer på b- vitamin med vilket även det ställer mig frågande till om det allternativet var ett att försöka sig på ?. Nu är inte en månad någon tid, men det possetiva är att jag inte behövt kämpa mot något sug under dessa dagar/veckor. Jag har insett att a inte är för mig ☺️. Allt gott ?.

Det värmer att läsa att du tar kontakter som hjälper dig att ta de steg du behöver för att förändra din situation. Det är naturligtvis smärtsamt att se någon falla till synes utan slut. Det låter som att du nu bestämt dig för att du inte behöver följa med i fallet. Du har stannat upp!

Det är ett stort och ofta avgörande val att kontakta en kvinnojour eller att ta det där första samtalet med kvinnofrid. Så klokt av dig att du gjort det nu.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har försökt landa i det där nu. Ett års nykterhet. En prövotid. Det känns väldigt skönt. Som att jag har köpt mig lite tid. Det ger mig på ett sätt sinnesro, och styrka, mod att fatta ett beslut så småningom.

Jag har formulerat som en lista med saker jag kommer att behöva. Som öppenhet och ärlighet, och så det där med förlåtelse.

Men jag funderar på hur jag ska förhålla mig under det här året. Ska jag berätta om det för henne? Hur ska vår kontakt se ut under tiden? Hur har ni gjort, ni som också provat?

Om jag berättar, tänker jag att det, för henne, kommer att kännas som att jag utvärderar henne. Risken är då att hon blir lite forcerad, känner sig iakttagen, upplever att hon måste leverera nån slags bevis. Det känns som att det inte blir naturligt och genuint. Och då fyller ju det där året inte riktigt som funktion, tänker jag? Det ger henne helt enkelt en chans att manipulera vilken bild hon ger mig.

Och om jag inte berättar det känns det som att jag undanhåller nånting viktigt. Det känns som att jag inte kan vara genuin och helt öppen i vår kontakt. Hon pratar mycket om framtiden, om en framtid med mig. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska svara.

Dör lite inombords. Ångrar att jag berättade. Fy, vad jobbigt det är nu. Vet inte om jag orkar skriva mera.

Varafrisk, den alkohol som finns förvaras inte ens inomhus. M har nyckeln och jag kommer inte åt den. Känns lugnt för min del.

Det är tydligen värre med Alcogelen... Kaye, den är fruktansvärt äcklig. ? Förstår att den är tänkt att inte kunna drickas...

Jag fattar ärligt inte vad som hände. Är så ledsen. Känner mig fruktansvärt misslyckad.

Sisyfos, jag är nog utarbetad efter några galna jobbveckor, men om det påverkade min handling vet jag inte.

Charlie, att dricka något fanns inte alls i min planering av helgen, det liksom bara hände. Skumt och svårt att förklara.

Tack för att ni bryr er. ? Det är tungt nu. Riktigt tungt. Tack också för fina ord, de betyder mycket. Extra mycket just nu.

Men jag är nykter och har inga planer på att vara något annat. Åh, vad jag önskar att jag kunde säga för alltid. Men...

En dag i taget.

VaknaVacker, om det var värt berusningen? Inte ett smack. Tvärtom. Tack och lov för det åtminstone.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram

Jag gick med i Alkoholhjälpen för ca 4 veckor sedan, men det har inte gått speciellt bra... Nu har jag bestämt mig för att inte dricka idag... problemet är att jag får alltid sådana hemska mardrömmar och natt skräck. Finns det något man kan ta för att dämpa det? Jag kommer inte iväg till någon läkare idag så gärna något man kan få tag på på Apoteket. Tacksam för svar.

Längtar efter att få vakna lite pigg och utan huvudvärk för en gång skull.
Det är jag ju värd nu när jag inte dricker.
Som en lite belöning liksom.
På onsdag blir det 3 veckor nykter.
Ska egentligen inte gnälla för jag kan räkna upp tusen andra positiva saker som jag upplever med min nykterhet.
Just nu känns det som jag aldrig vill dricka igen. Men det går ju upp och ner. Ibland känns livet nattsvart vid tanken att man aldrig få ta den där ölen i solen, röda vinet till grytan, bubblet på AW osv.
Men inners inne vet jag att det bara fåniga ursäkter för att få dricka och det slutar aldrig vid det där ”mysiga” första glaset utan de blir alltid fler och fler. Eller iallafall väcks suget efter fler. Kvällen blir inte trevlig när jag några få gånger lyckats hålla mig till 1 glas. Jag har då blivit stressad och liksom flackande med blicken och bara tänkt på att jag vill dricka mer. Fixerad liksom. Ibland har jag med järnvilja hållit mig till 1 glas ute men tackat tidigt för mig och gått hem och pimplat vin i min ensamhet. Med rejäl ångest som följd.
Nä, nu känner jag mig rätt nöjd med min nykterhet och tänker fortsätta kämpa för att behålla den....

Behåll fokus! Du klarar dagen om du ger dig f-n på det.

Varit på läkarbesök för uppföljning av den hälsoundersökning jag var på för ett par veckor sedan. Hade bra värden på levern, som jag oroat mig för. Men däremot precis över gränsvärdet för socker. Även lite högt blodtryck. Han tog själv upp alkoholen, eftersom sjuksköterskan som tog proverna hade pratat med honom. Fått naltrexon utskrivet.
Jag vill verkligen bli fri.

Tänker på gårdagen och ett långtidsprojekt som jag och några vänner äntligen kunde starta upp. Hur vi tillsammans kom på lösningar för att förenkla och inte jobba ihjäl oss. Härlig känsla att upptäcka att jag var delaktig på alla plan, framförallt mentalt.
Om jag ser tillbaka på mig själv i olika situationer så ser jag tydligt hur jag med hjälp av vinet förminskat mig själv , tryckt ner mig och att jag känt mig värdelös i jämeförelse med andra.
Jag är i grunden ganska stark, vet vad jag vill och har ofta setts som en ledartyp , där får jag dock passa mig så jag inte tar över för mycket.
Jag är på väg att ta kontrollen över mitt liv, på väg att upptäcka mig själv igen och kanske vad som egentligen är viktigt här i livet.

Vill bara säga att jag tycker du hanterar ditt liv på ett fantastiskt sätt! Önskar att jag själv tog tag i mitt drickande redan i din ålder i ställer för 20 år senare... Starkt gjort Bullret!

Kram!

Jag mår bra av mina vanor. Jobba måndag till fredag. Gå till jobbet, gå från jobbet. Fika, lunchpromenad, och så vidare.

Här hemma blir det ingen ordning med någonting. En kort powernap på en halvtimme blir plötsligt en timme. Plötsligt har jag inte varit utomhus på hela dagen. Det regnar, och jag måste inte gå ut. Jag blir sittande och jobbar hela ”lunchrasten”, och blir sittande för länge på eftermiddagen för att jag missar tiden.

Idag ska jag börja sätta nya vanor. Vanor som jag mår bra av, som tydligt ger mig både flow i jobbet och återhämtning däremellan. Jag ska dela upp dagen i tydliga munsbitar. Första munsbitarna klara för dagen - ätit frukost, kört dottern till jobbet och promenerat 2000 steg ”till jobbet”. Nu kaffekopp 2 och sen packa upp datorn på köksbordet.

Ja, det heter munsbit och inte mumsbit. Det betyder att det är en ”lämplig mängd mat för en tugga”. Det betyder också ”mycket lätt uppgift”.

Kram ?