Senaste kommentarerna i forumet

Nu bor ni särbos, det är bra. Du visar att du står upp för dig själv det är bra, så du är på väg mot bättre självkänsla. Det som har hjälpt mig av och till i livet är Mia Törnblom, hon har bra verktyg, för det är väl det som man behöver, något konkret när man går och grubblar hela dagarna. Jag tycker att hålla distans är också bra, har ingen kontakt nästan och det ger mig sinnesro och får mig att hämta igen mig.

Hej! Va roligt att höra från dig! Jag mår ok. Brottas just nu mkt med att jag är sååååå sugen på vib( rödvin är mitt gift) jag ser de på tv, serier på Instagram och så vidare och jag tycker de ser så gott och härligt ut. ” en flaska per helg klarar jag väl”? Sånna tankar kommer nu. När jag inte har någon alkohol i kroppen och jag varit nykter i 17 dagar. ” så farligt va det väl inte” och så vidare. Men det är farligt! För varje dag jag inte vaknar bakis så är jag tacksam. Jag har inte heller ont i höger sida. Hade inte ont men en molande värk jag kännt i flera år. Den är borta. Jag har mindre ångest även om den är kvar. Dock är jag fortfarande tjock och de är lite trist. Du måste hitta verktyg för att hålla dig nycker. Min är min dotter, träning och serier. Det blir svårare och lättare för mig varje dag. Kanske aldrig slutar vara svårt. Men nåt som är sant att man gräver sig djupare för varje gång . Spegeln blir en mardröm. Just nu döljer jag ingenting. Har sagt till mina vänner att jag kör sober november för jag missade oktober.
Kram till dig!!!!

Hoppas du mår bra
Det är dygn 1 för mig nu
För första gången på länge går jag och lägger mig samtidigt som min man
Annars brukar det vara så att när han går och lägger sig så åker vinet fram
Jag har mindre och mindre nyktra dagar.
Sköter mitt jobb och skulle aldrig riskera att komma onykter, köra rattfull, men de lediga dagarna är hemska jag kan inte komma ihåg knappt en ledig tid då jag höll mig nykter (Jag har oregelbunden arbetstid som innebär både natt kväll dag och helg). För ett tag sedan om du frågade mig då skulle jag säga att jag inte tog en återställare eller började tidigt på dagen för nu har det börjat skett. Jag skulle inte heller säga att jag inte kunde hålla på med supandet (finns inget annat ord när man häver i sig så man däckar och inte minns) i flera dagar för det har också hänt
Min sk räddning är jobbet men det känns nu som det bara är en tidsfråga innan jag kan börja riskera det
Jag har även börjat känna sug och det är som du skrev ibland poppar tanken upp att man ska dricka vin och då kan man inte mota bort den- det är precis lika beslutsamt som det känns idag att vara nykter. Men i morgon eller övermorgon kommer det bli tuffare när jag går på tre dagars ledighet. Ska läsa så mkt jag kan här inne och ta till mig tips och råd och ska försöka komma ihåg hur bra jag mår efter ett par dagars nykterhet
Mitt dilemma är också att jag döljer detta så det är inte många eller knappt någon som vet och misstänker och jag är fruktansvärt rädd att detta kommer fram trots att jag innerst vet att det skulle egentligen vara det bästa
Ha det så bra och tillsammans blir Vi alla starka

Jag är alkoholist eller vad man nu skall kalla det, men jag är fan ingen barbar!??

Jag började mitt senaste återfall med vin direkt från bolagets hylla, rumstempererat. Inte gott! Jag rös i hela kroppen av smaken, men jag drack ändå. Jag ville ha ruset. Skrämmande och inte utan skämsfaktor.

Under de perioder som jag har varit utmattningsdeprimerad så har jag avstått från att dricka vin helt under de värsta 4-5 månaderna. Ren överlevnadsinstinkt tror jag. Men jag minns faktiskt att när jag provade att dricka ett glas vin vid något tillfälle så smakade det riktigt äckligt. Jag drack inte ens upp ett helt glas, det smakade för illa. Jag fick inte i mig det. Jag tror faktiskt att kroppen och hjärnan kan hjälpa till på traven genom att påverka smaklökarna.

Kram ?

Ville bara säga att din historia griper tag i mig.

Brydde du dig om att vinet skulle ha en viss temperatur? Ursäkta att jag blir lite full i skratt ?

Kram ?

Ja får ju inte bättre själv känsla precis av detta. Går det då ? Att bygga sin självkänsla när man har med en aktiv alkoholist att göra ? Han respekterar inte gränserna onykter.

Jag har inte känt starkt överjävligt sug en enda gång. Men den typen av tankar får jag ofta. Inte så ofta längre dock. De kommer av gammal vana. Jag brukar då tänka ”aha, i den här situationen eller på den här känslan brukar jag dricka vin”. Thats it. Jag gör det inte längre.

Bra jobbat! Du känns jättestark och jag är så glad för din skull ? Jag tror man kommer långt med tanken/känslan ”nej, det vore inte värt det”. Man vill inte ta risken. Man är färdig med det. Allt annat är bättre än det. Till och med grått novemberväder och coronakarantän.

Kram ?

Som rubriken lyder. Kan man ha en ok självkänsla o samtidigt ha en relation med en aktiv alkoholist. Vi är särbos vill ja tillägga. Om det spelar roll vet ja inte. Ja har en taskig självkänsla. Ett lågt egenvärde. Kärleken mellan mig o min alkoholist fyller det tomrummet. Men det är inte bara därför ja vill ha ett framtida liv med honom om han tillfrisknar men så.är det. Ja går nu i tankar att när ja väljer o va kvar hos min alkoholist under tiden han ska hitta sin väg till tillfrisknande. ( han vill men är vilse bland behandling och vilse i sjukdomen . Han har ej gett upp. ) så känns det att ja säger nej till mitt egenvärde o min självkänsla. Därför han kan inte respektera mina gränser att ja lägger på luren när ja hör han är onykter på telen. Han ringer igen o ja måste blockera. Detta skapar dagar av lidande tills han är nykter. Ja gör våld på mig själv . Hur fan gör man ? Snabbtips på stark självkänsla tack ! Ja vet ja gör rätt men mår piss o får panikångest i princip. Ska ja då säga ja inte vill vi hörs alls förrän han hittat ut o blivit nykter eller offra sitt mående o sitt egenvärde ? Går det hantera o va kvar utan o sabba sin självkänsla ?

Släpp nu inte taget om nykterheten. Jobba på, en dag i taget. Du är ok nu, och det kommer att bli bättre. Ge det lite tid, bara.

Ja det var en bra liknelse Kennie! Jag velade fram och tillbaka i alltför många år innan jsg vågade ta steget att skiljas från barnens pappa. (Är nu lyckligt omgift. Han dricker dock lika mycket som jag, vi möjliggör för varandra helt enkelt...).
Herregud så jag ältade det steget. Gick till och med tillbaka till honom efter ett första försök att bli fri.... Idag har vi en ok relation, 8 år senare. Men varje gång jag träffar honom och han drar sina egotrippade historier/bravader drar jag en lättnandes suck att jag slipper ha detta till vardags längre...
Ja liknelsen till det osunda äktenskapet till alkoholen kanske inte är helt fel, aldrig tänkt så!

Vet inte ens hur jag ska kunna skriva detta, allt har spårat ur. Kärringdjäveln (ja jag får skriva så) har tappat förståndet något fruktansvärt. Hon har startat en kampanj där hon gör allt för att få mig och ena barnet att må skit, hon har vänt andra barnet emot oss totalt. Ikväll så började "golden child" att skrika på mig och berätta hur dum i huvudet jag är, inte hennes egna ord och helt klart matade från min fru, smatidigt står kärringen bakom och njuter. Hon njuter. Att jag inte gick och gav henne en smäll på käften alltså. Ibland är det både tur och synd att man är en snäll människa. Anndra barnet som fått så mycket skit från henne sista veckorna är på bristningsgränsen, hon berättade för mig att när jag är utom synhåll så pratar min fru skit om mig konstant och "golden child" tar in varenda ord och tror på det.

Jag har iallafall bestämt mig för att lämna, men jag vet inte om jag törs låta något av barnen vara med henne med risk för både fysisk och psykisk misshandel. Jag kan inte förså hur jag hamnat i detta, gift med ett monster, ett riktigt riktigt djävla monster. Jag hatar henne mer än något annat i hela världen och ändå har jag svårt att ta sista steget. Scapegoatbarnet säger att hen inte klarar detta länge utan tänkter berätta på skolan, men tvekar för att hen inte vill att jag ska hamna i trubbel. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till, hon lär ju ändå lyckas vönda allt emot mig i slutändan så jag förlorar allt,

Det är rätt skönt att börja må som en människa igen.
Jag har faktiskt inte känt något sug sedan i lördags. Fick en konstig tanke idag, dock. Jag smet iväg från jobbet för att åka till tandläkaren, och när jag sitter i bilen tänker jag plötsligt att om jag åker till bolaget nu och lämnar vinet kvar i bilen så kommer det att ha en ganska bra temperatur när jag kommer hem.
Vart fan kom den tanken ifrån? Den fick försvinna samma väg som den kom, men begäret ligger och lurar strax under ytan. Inte släppa garden!

Jag mår alldeles för bra just nu för att vilja förstöra känslan med alkohol. Hoppas det fortsätter så här, länge?

Inte bara god mat. Jag gillar alldaglig mat mer. Äter ofta havregrynsgröt till morgonen. Ofta när jag går och lägger mig kan jag längta till det! Jag har bara hallon och banan i. Ingen socker, ingen salt, ingen mjölk.

Nu kommer jag att tänka på de gånger man har slösat bort pengar på lite dyrare mat som man dagen efter inte riktigt kan minnas. Alltså även när man inte var så onykter att man har minnesluckor i sig, men onykter nog att inte vara där.

Allt eller inget men tror att vissa bara är sådana, vi gör det helt och fult ut eller så skiter vi i det helt. Därför har jag hållit mig långt ifrån golfbanor för att inte fastna i det ? Hade ju varit bättre det än att fastna i vindimman med facit i hand. Så vem vet, kanske ger jag golfen en chans en dag ? Just nu är det Coronastängt på träning, så promenad får duga// kram Strulan

Jag njuter mycket mer av mat sen jag blev nykter, så jag förstår att du är besviken. Har du också märkt att du gillar god mat mer? Jag kan bli helt lyrisk på restaurang. Bullshit att rött vin förstärker maten!

Kram ?

Tack för era pepp❣️

Igår blev en dag med alkohol ..vet egentligen inte varför?

Fast....det var ABSOLUT inget som blev/kändes bättre att jag drack alkohol☹️ För vem vill vakna upp till att ha ångest, ont i magen, huvudvärk, ha skrivit flera sms ( inga otrevliga) mm när man istället kan vakna upp till där allt kunde varit motsatsen mot vad jag känner nu?

Så idag ...en ny dag...en ny dag till en möjlighet att vara nykter???

Kram❤️

Såklart vill han bara väl. Men det känns ju obekvämt för mig och kanske reagerar jag konstigt, men jag vill att det hela ska vara så odramatiskt som möjligt. Men det bästa är ju att jag pratar med honom när vi är själva. På ett odramatiskt sätt såklart.

En skillnad vi skulle ha haft i år var faktiskt att julbordet är på jobbets bekostnad, men alkoholhaltiga drycker inköpes för egna pengar om man vill. Det är bra att du tar tag i det på din arbetsplats! Det finns egentligen inga goda argument att uppmuntra till alkoholkonsumtion.

Jag hade annars sett fram emot julbordet. Vi skulle vara på ett ställe jag inte varit innan för att äta som är det som placerar sig högst i bland annat White Guide i närområdet.

Kom igen Emmy123, dikeskörningar är vanligt, det gäller att snabbt komma på banan igen. Ju fler återfall du tar, desto svårare blir det. Ta all hjälp du kan få i din kamp mot adjävulen. Kram Jullan

Din chef vill bara väl. Ungefär som en partner som avstår för att stötta liksom. Men du är inte hjälpt av det, och det tycker jag att du ska berätta för din chef. Helt oladdat, berätta det bara på tu man hand.

Däremot tycker jag att alla tillställningar i jobbets regi ska vara nyktra för alla. Men det är för att jag blivit så himla anti alkoholromantiken. Det är bedrövligt att folk riskerar sin hälsa i alla dessa alkoholrelaterade jobbsammanhang.

Jag har ju lite att säga till om på mitt jobb när det gäller personal, så jag ska jobba i den riktningen. Åtminstone för att få andra i ledarställning på jobbet att fundera över det. Nu är vårt företag inte speciellt alkoholimpregnerat. Aw är sällsynta. Vår koncern-vd är dessutom nykterist, vilket jag fick veta av en slump för inte särskilt lång tid sedan. Aldrig tänkt på innan, men det är ju sällan jag umgås i hans kretsar i sådana sammanhang förstås.

Vårt julbord är också inställt. Men det har vi tidigare haft på lunchtid, så någon alkohol har inte serverats ändå.

Kram ?

Du verkar så himla stabil och grundad, jag är jätteglad för din skull ?

Dina drömmar vill nog bara hjälpa dig att aldrig glömma.

Kram ?

Jag får inte ångest om jag misslyckas med min högre målsättning, men jag tappar sugen och slutar helt. Det är så tydligt för mig att framgång föder framgång. Oavsett om jag ska vara nykter, delta i stegtävling eller gå ner i vikt. Så länge allt går bra går det jättebra. Sen stukar jag foten. Eller har för mycket på jobbet. Tappar orken. Och lägger av. Helt. Allt eller inget.

Just det måste jag jobba med. Sikta högt och komma halvvägs och vara nöjd med det. Just nu är 30 min promenad varje dag bra. Jag kan inte leva på gamla meriter, det är kontinuiteten jag behöver i första hand.

Kram ?

Vi ser fram emot nästa tisdagsrapport ?

Kram ?

En liten fundering vill jag lägga till. Nu verkar det som om att julbordet blir inställt på grund av Covid-restriktionerna. Jag ämnade såklart att inte dricka någon alkohol. Det jag hade önskat var att de andra gör som de vill. Jag vet att de flesta oftast dricker lite öl och snaps till, förutom om de kör eller har något annat förhinder. Jag hade önskat att det hade varit så.

Men jag kände mig ganska säker på att min närmaste chef skulle gå till julbordet och annonsera till de övriga på julbordet att han inte kommer dricka någon alkohol. Så berättar han för mig, inte inför de andra förmodligen i alla fall, att han inte dricker för att han vill ge mig support.

Det är inte så att jag inte uppskattar omtanken, men den bästa supporten för mig hade jag känt var att alla fortsätter sina liv som vanligt och gör sina val opåverkade av mig. Om någon annan väljer att inte dricka något på grund av att de ska köra, eller är inne i en vit månad eller bara inte känner för att dricka den kvällen så är det ju inget konstigt med det. Men om någon skulle låta bli att dricka på grund av att jag inte dricker. :o Det känns... jag hade funderat på hur jag skulle prata med min chef om det. Nu blir det väl inget av julbordet ändå, men jag hade nog hellre stannat hemma än att vara där och någon inte dricker på grund av mig.