Senaste kommentarerna i forumet

Tar det till hjärtat!

Jättebra att du lyfter bra saker i ditt liv. Framgång föder framgång, och saker som får dig nöjd öppnar fler dörrar. Hoppas innerligt att du får samtalshjälp och inte bara mediciner.

Kram ?

Hoppas allt är bra!

❤️ Jag blir också jättetrött av just Lergigan, sover i ett dygn efter jag tagit det, alltså hade helt omöjligt att hålla mig vaken. Kolla om du kan få Atarax av läkaren istället, jag blir i alla fall mindre trött av det och får samma effekt. Kram!

Tack så mycket! ? ?

Jo, jag körde dottern till hennes jobb. Och gick 20 min morgonpromenad ”till jobbet” här hemma i köket. Sen blev det ingen lunchrunda för jag var tvungen att köra till jobbet direkt efter lunch. Det var dags att byta min dator, och det är svårt att göra på distans. Sen blev det ingen cykelrunda efter jobbet. Orkade inte ens tänka tanken ?

Och dottern har klagat på huvudvärk, och Corona kommer allt närmare oss så det känns viktigt att begränsa hennes kontaktytor så gott det går. Så jag har avbokat transport, daglig verksamhet och övernattning på korttids resten av den här veckan. Hon får vara hemma och tjata hål i huvudet på mig. Lite lagom distrahering när jag ska försöka jobba. Men det kan ju inte vara värre än på jobbet tänker jag, där tjatar ju andra hål i huvudet på mig.

Mest blir det väldigt tråkigt för henne. Tv och mobilspel hela dagarna typ. Tur att hon har en del kanaler att välja på. Något annat kommer hon inte att ta sig för om jag inte aktivt initierar det, och det hinner jag inte med om jag ska jobba samtidigt. Och så gick det med de viktiga rutinerna. Platt fall pannkaka.

Jag har ställt klockan 30 min tidigare än jag behöver gå upp imorgon. Tänker mig en något längre morgonpromenad, på 30 minuter med ljudbok i öronen. Blir pigg av en rask morgonpromenad i ur och skur. Mycket piggare än om jag skulle masa mig ur sängen i sista minuten och sätta mig direkt vid datorn.

En lunchpromenad ska det bli imorgon också. Basta. Och kanske en cykelrunda. Jag siktar på det i alla fall. Sikta högt och komma halvvägs är bra nog. Det här året kommer verkligen att gå till historien. Tänk att det var just det här året som jag valde att bli nykter dessutom, det är liksom en extra krydda. Något att berätta för barnbarnsbarnen ?

Teatern jag skulle gå på till helgen är definitivt inställd nu. Föreställningarna ska ges i jan-feb istället. Och det känns bra. Även om 50-gränsen hade bestått så kändes det lite obehagligt att ens vistas i samma rum som så många okända människor. Det snackas ju dessutom nu om ifall viruset är luftburet. Det är superviktigt att alla som kan verkligen håller sig hemma - och till dem hör jag och min dotter.

Kram ?

Du ska bli fri, du har makten. Alkohol är en giftig och beroendeframkallande vätska som vi måste späda ut och smaksätta för att göra den drickbar. Som tack kapar den våra hjärnor och tar över våra liv och får oss att svika dem vi älskar. Vi tror att den stillar vår ångest, men ångesten kommer från beroendet. Ta bort alkoholen så försvinner ångesten. Ta bort alkoholen så hittar hjärnan tillbaka till naturlig livsglädje. Och utan alkohol blir man en person man kan stå för, inget att dölja, bra nog. Alkoholen är inget man mister, den är något man slipper. Det känns inte så i början, men sanningen finns där. Kämpa och håll ut!

Bra sak: Fick en kommentar av en kompis: du ser 10 år yngre ut, jag vill också sluta dricka. Det är ju bra!

Bra och lite dålig sak: har fått oxascand för ångesten som spårat, så jag slipper panikångesten, vet att det inte är hållbart i längden men det är något!

Bra sak: ska byta antidepressiv, jag har en plan!

Bra sak: jag har köpt en gitarr och spelade några låtar idag, det var bra! Har inte spelat på flera år, men det är som att cykla! Det ska jag göra mer nu när som nykter, jag känner mig hel i stunden jag spelar.

Både tankar på alkohol och drömmar om alkohol är jättevanligt. Hjärnan behöver bearbeta och processa. Det är helt ofarligt, om än obehagligt ibland. Tankar är bara tankar och drömmar är bara drömmar. Ingetdera lyfter glaset till munnen.

Det här är din tråd. Du skriver precis så mycket som du vill. Men det är bra att kunna titta tillbaka, påminnas om de olika faserna, påminnas om hur illa det faktiskt varit. Minnet tenderar att blekna snabbt annars.

Kram ?

Verkligen bra gjort att stå emot! ?
Fortsätt att lyssna på den rösten, och inte på Jävelberg som viskar att "bara liite skadar väl inte".
Det är klart som tusan att du skall känna yippee, du har ju klarat fyra dagar och är på god väg mot månadens mål!
Som en extra bonus kommer det att kännas bättre nästa gång du pratar med dottern om problem. Du visar ju att du menar allvar med att förändra ditt förhållande till A.

Håll fast vid övertygelsen att klara morgondagen också, jag tror på att du fixar det!

Hej! Jag var också extremt trött, hjärnan kändes fyrkantig i min skalle. Letade efter info om det och fann bl a denna på Youtube
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Här får du svaren. Skriv hjärnan och alkohol så hittar du en massa annat bra också.

Har varit nykter sedan 30 dec förra året och mår såå bra nu. Det är så värt mödan att sluta. Förresten det var större möda att slaska med alkoholen.

Heja dig! Kram?

?????

Du ska verkligen unna dig att känna en jippi-känsla! Riktigt bra argumenterat mot alkoholdjävulen ? Det är inte du som vill dricka egentligen, det är beroendet som skriker efter mer. Låt det skrika! Heja dig!

Kram ?

Härligt! Det verkar ha hänt något med dig.? Som om du har fått extra krafter och blivit mycket mer positiv på något sätt. Kanske det är den utmaningen du har antagit med fler nyktra än onyktra dagar. Ett mål att ha i sikte.

Grattis!!

Blev glad av din kommentar, har exakt samma känslor av ADDn. Extrem igenkänningsfaktor på allt du skriver. Tack för tipset! Tänker inte säga nåt om A alls, tänker att det inte kommer hjälpa mig. Och nu dricker jag ju ändå inte längre så det är ju i det förflutna!

Ringde nyligen igen och fick svar att jag kan bli kallad inom en månad! Det känns bra, hoppas att det blir så.

Saker och ting med måendet är inte bättre. Har sjukskrivit mig på 50% i två veckor framåt. Vill bara snabbspola tills jag är på en bra plats. Det kunde man ju fuska lite med när man drack,

Men jag är glad att jag inte dricker och har noll känsla att jag vill göra det.

Hur lever man ett OK liv utan att bli stressa ihjäl sig med ADD utan A och utan medicin? känns inte som jag lyckas nå upp till ett enda krav å allt blir alltid fel, det bryter ned mig att alltid känna mig misslyckad, när jag var full kunde jag ändå känna mig okej med mig själv för en stund ..... det undrar jag.....

Förlåt till de som råkar läsa det här svamlet haha ?

Det har varit full rulle på jobbet hela dagen men likväl kom tankarna på alkohol under dagen. Vet inte riktigt när det började ..kanske vid lunch? Eller var det tidigare? Eller senare? Hur som helst de kom. Inte jättestarka men de surrade lite grann. Jag var inte helt övertygad om att jag skulle dricka något men tanken fanns för imorgon behöver jag ju inte dricka...och jag behöver ju kanske inte ha dagar i följd. Hade mina dotter i tankarna och många av er här på forumet i mina tankar. Min hälsa..Kom iväg från jobbet vid 17.30. Styrde bilen till parkeringen vid Systembolaget. Klockan var ca 17.45. Jag gick in i en affär för att gå ut direkt..gick in i nästa affär för att gå ut direkt. Gick utanför Systembolaget. Såg att chefen arbetade, satt i kassan. Förra måndagen satt hon ju där också och då gick jag ut utan att köpa något. Några andra som jag vet vem de är jobbade också. Och rösten sa till mig...att nej Varafrisk...gå inte in...inget blir roligare...för att du dricker några öl och vin. Tänk på dottern...på sanningen. Gick mot bilen. Satte mig i bilen. Rösten sa kör, kör, kör...och jag körde till mataffären som ligger en bit därifrån. Köpte kvällsmat och tre alkoholfria öl 0,0%..åkte hem. Tog en promenad på 25 min. Min man hade stekt potatisbullar och bacon. Jag drack två öl (drack ingen öl alls igår) och åt mat.

Det är andra måndagen i rad som jag är nykter men första måndagen på evigheters evigheter som jag tar en promenad. Det är fjärde dagen i rad som jag är nykter! Och banne mig att jag ska klara den femte dagen imorgon! Ingen yippeekänsla fast jo ta mig fasen ..jag har varit nykter åtta dagar av 16 och jag är verkligen glad över det och stolt över mig själv!

Om en dryg timma kommer jag att lägga mig och kommer att somna nykter! Tack fina forumvänner att ni finns här så jag kan ha med er i mina tankar när det är tungt! Stor kram till er alla som kämpar!!

Just med leverskadan är det ju ändå konstigt. Antabus kanske inte hjälper levern, men att fortsätta dricka är ju ännu värre.

Jag förstår dig. Det finns nog tyvärr inte så mycket du kan göra. Det finns säkert en del av honom som vill ändras, men den delen väger inte starkare än sjukdomen. Inte för tillfället i alla fall. Det går nog tyvärr bara att hjälpa honom att ändras när han själv är redo för det.

Nä inte sugen på testa plus detta sug alla pratar om kan inte jag relatera till. De ända gånger jag vill supa mig full är när jag mår riktigt psykiskt dåligt. Mår jag bra är alkoholen inget problem. Plus känner om en medicin kan minska suget och göra så man inte vill dricka mer om man ändå druckit vad kan den då mer göra med hjärnan. Plus minskad sexlust, nej tack. Är extremt känslig mot mediciner som ssri mm så jag vill inte testa och riskera må dåligt pga medicin. Går i terapi på beroendemottagningen, i mitt fall är alkoholen inte problemet utan traumatiska upplevelser som jag valt döva med självskadebeteende och droger. Så mitt mål är inte bli helt alkoholfri. Under en period ja men inte för resten av mitt liv.

Tappadigen. Han har leverskada. Själv sett pappren kom ja på. Måste vara där för.

Som ja förstår ska man sluta hjälpa alkoholisten. Det går inte prata någon frisk . Vi har haft oändliga samtal, o visst, han tar hjälp nu. Ja ställt ultimatum osv. Men han tagit återfall på återfall efter behandlingshem. Ringt mig onykter fast ja bett honom absolut inte göra det för min skull. För ja mår så dåligt. Han förstår mig helt nykter men onykter blir hansom förbytt. Nu har han sabbata stort sett varje vecka för mig. Ham ringt. Ja sagt vi hörs imorgon, du vet vaf ja sagt. Ja pratar ej med dig onykter " men han ringer upp igen o så får ja blocka honom ett dygn eller så. Sen ska vi reda ut allt. Han ber om ursäkt osv. Men det håller inte detta. Nu har ja blockat honom på.oviss tid. I min värld ska man inte behöva men han är för sjuk . Kan han inte respektera gränser kan ja heller inte prata med honom. Försökt sätta upp förhållningsregler. Han är helt med på dom men allt brister bät gan druckit lite. Så då finns inget annat för mig än o helt o hållet strunta i honom. Ja fokuserar på mitt meeneroende nu. Luskar ut vad som driver mig till att inte kunna släppa taget.

Helt rätt att bli skitförbannad och skälla på dem som verkligen ska ha skället! Och du gjorde det verkligen med finess dessutom. Riktigt bra att komma på så kloka argument i stundens hetta.

Jag har fått några liknande ilskna utbrott på min chef sen jag blev nykter. Topplocket exploderar helt enkelt. Jag har tänkt att det beror på att jag tar ingen skit längre. Jag har fått större närvaro till mina känslor.

Jobbigast är att det tar sådan tid för ilskan att lägga sig. Den sitter i flera timmar. Men det är värt det. Göra sin röst hörd. Visa för dem som bestämmer att vår kompetens och erfarenhet är viktig och värd att lyssna på.

Kram ?

Det tog när jag läste ditt inlägg, men ge inte upp. Har själv varit nykter nu en dryg månad och det känns bra, även om suget varit jobbigt till o från. Kan ge ett råd; boka tid på kommunens alko/drogmottagning, få träffa en läkare och få Campral utskrivet som minskar suget. Har själv använt mig av detta, och det hjälper.
Håll i och ta hjälp!

Jag har hört från andra att man inte får antabus om man har en leverpåverkan. Har för mig att det fanns en tråd här på forumet? Det låter ju dock märkligt. Visst, om antabus påverkar levern kan det ju vara skadligt om man redan har problem med den. Men alternativet, att man fortsätter dricka då, är ju näppeligen bättre.

Jag kan inte svara för Aeromagnus eller andra här, men jag gick själv inte på AA eller tog någon antabus. Jag kom till vägs ände bara och beslutade att det var nog. Men det är olika för alla. Såklart blir det svårt utan snuttefilten. Efter ungefär 6 veckor som nykter så tilltog ångesten ganska rejält för min del, men har förbättrats sedan dess. Har klarat mig ifrån sjukskriving i alla fall och ska få gå till en psykolog.

Jag har också funderat mycket på vad man kan göra för en alkoholist för att få den att sluta, men har inte kommit fram till något bra svar på det. Om du är intresserad så kan du läsa lite mer om mina tankar kring det i tråden "Är så ledsen och besviken" av Aurora20 som du hittar lite längre ner av trådarna på anhörigforumet.

Tack för uppmuntran, Andrahalvlek och aeromagnus.

Jag har varit här och läst lite sporadiskt men inte skrivit något på ett tag. Det kändes bra att skriva här och då och då kunde det kännas som att jag bidrog. Men det är väl som det är. Jag tror att det hjälper mig att skriva här. Ändå känner jag nu när det har gått lite trögare att alkoholen inte lockar alls. Dock hade jag en märklig dröm i helgen med många märkliga element. I drömmen var alkoholen med nästan överallt. När jag vaknade så försökte jag erinra mig om alla händelser i drömmen. Det märkliga var att det kändes som en dröm någon som är sugen på alkohol skulle ha. Men kände ändå inget sug när jag var vaken?

Jag är ju helt säker på att alkoholisten bor kvar i mig därinne någonstans. Men lurar jag mig själv när jag känner efter och finner att jag inte är sugen på alkohol?

Jag ska väl försöka hitta tillbaka hit och skriva lite mer igen. Men samtidigt vill jag ge mig tid att vila den tid jag behöver först och främst och sen sakta men säker komma igång med lite positiva saker i livet. Bland annat har jag tänkt mig en guidad meditation ikväll. Bara inte för sent, så att man redan är sömnig när det drar igång.

Mirabelle, du är beundransvärd!
Det behövs fler som du som vågar säga ifrån när det blir heltokigt!
Det går inte att få en förändring om man inte protesterar mot det som är dåligt och undermåligt skött.

Heja dig!??

Kram ???

Jag var på rätt bra humör igår... Tuff hösttermin och allt, så kändes det ändå rätt hoppfullt när dammet nu lagt sig. Jag fuskar på rätt ställen, har någorlunda kontroll över det mesta, utan att jobba obscent många timmar gratis övertid. Någorlunda rent samvete, eller njaaa men grådaskigt iaf, vilket är bättre än nattsvart, gentemot elever och vårdnadshavare. Så idag kom nästa pungslag. MER nedskärningar. Som kräver total omläggning av scheman och undervisning i alla ämnen, ny rockad av lokaler (yes, det är jag som lärare som är flyttgubbarna) och ännu sämre pedagogtäthet. Jag sa mina beska sanningar om det hela direkt på sittande möte med ledningen. Medans andra lärare i arbetslaget jamsar med, tänker positivt och ska visa sig ”lösningsfokuserade”. Vad finns det för positivt att hitta i drastiskt sämre förutsättningar för MINA ELEVER att få den utbildning de enligt skollagen har rätt till? Jag brände topplocket. ”Jag hoppas vi ska vara ärliga mot vårdnadshavare och säga som det är, att individuella utvecklingsplaner med särskilda anpassningar och åtgärdsprogram river vi nu. Förutsättningarna har ändrats, så det vi har skrivit svart på vitt att vi ska göra kan vi inte genomföra”. Det blev väldigt obekväm stämning... Ledningen tyckte att vi ska inte fatta några beslut just nu, utan smälta det här först. Jag sa bara att mitt svar är nej. Nej. Det kvittar om jag får tid att tänka, smälta, slå dubbelknut på mig själv. Mitt svar kommer att förbli nej. Sedan är det upp till dem om de fattar beslutet ändå, men min välsignelse får de inte.

Nu sitter jag hemma och är så arg att jag nästan kräks. På riktigt. Kräks. Och jag tänker att kanske är jag färdig som lärare nu. Visst, man kan styra om kosan mot en huvudman som ger bättre förutsättningar. Det har jag hunnit göra några gånger under 15+ år. Men det lovas runt och hålls tunt. Varje gång. Efter ett halvår-år på varje arbetsplats börjar förutsättningarna trappas ned. Tills man sitter fast i en mardröm av samvetsstress. Igen. Jag är trött på det här nu.

Rasande rant slut för denna gång. Dricker gör jag iaf inte. Så nåt går bra i alla fall!