Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att ni finns hör och bryr er ❤️ Det är bra med mig!!!! Jag har en ny kärlek och känner mig lite lycklig för första gången på länge!

Kramar till er!!

Sänder kramar och uppmuntran ❤️

Du har tagit modet till dig att starta en tråd, berätta hur du har det och redan hunnit både läsa runt och få flera svar här som verkar kännas hjälpsamma för dig. Du befinner dig vid ett vägskäl och det låter som att det är mycket som snurrar, både tankar och känslor. Vet inte alls om det är hjälpsamt men kanske kan det ibland vara skönt att tänka att beslut inte alltid är svart eller vitt. Du har försökt nå fram och påverka många gånger på flera vis, nu har du fått nog och behöver göra en förändring för egen del och funderar på att lämna. Oavsett hur om det är med ultimatum, eller vad som än händer och vad du än väljer låter det som du är på väg mot att göra annorlunda än du provat tidigare. Klokt att vända dig utåt för stöd i det, och som flera skriver här så finns det stöd att få på flera sätt, här, i grupper, samtalsstöd mm. Att ha ett virrvarr av detta och pendla är inte alls ovanligt och att då känna att då blir lite hållen i detta kan nog vara skönt.

Förutom det som redan nämnts kan du också ringa till Alkohollinjen, 020-84 44 48 (kostnadsfritt och du kan vara anonym).

Bra att du är här och fortsätt såklart också skriva och läsa, efterfråga tips, berätta hur du har det mm. Det finns hjälp att få, för dig, för honom om han vill ha den någon gång och du kan få det annorlunda, steg för steg mot det nu!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Köper han billigaste vinet lär han väl få iallafall 30 liter vin för de pengarna, det skulle isåfall motsvara 1 liter om dagen. Köper han däremot dyra viner kan det ju handla om endast ett par liter. Fast köper han bag in box pekar det väl mot att det handlar om billiga viner. Jag kommer från andra sidan men skulle nog säga att med den konsumptionen och beteended lär han ju vara i riskzoonen. Jag skulle föreslå att du ställer honom mot väggen, men var inte för anklagande för då kommer han bara skylla ifrån sig. Försök vara förstående och säg att du är orolig och vill hjälpa honom.

Lycka till!

Fnissade mest åt din tantreflektion. Egentligen är tant fint och något att vara stolt över. Det har bara fått en konstig klang eller fläkt från 50-60 talets damer ??.

Fortsätter min nyktra resa och är stundtals i dåtid, för att minnas, bearbeta och reflektera. Jag tror att det är viktigt för mig, för att komma vidare. Just nu är mina minnen och tankar ljusa. Jag kan se att jag gjort mitt bästa som dotter och mamma. Inte perfekt men gott nog. Jag har en fin varm, öppen relation med min dotter. Härliga barnbarn och en bra make. Det som har varit har format mig till den jag är och det är ok så.

Idag såg jag närmare 50 svanar på sjön. Det var ett magiskt ögonblick och jag undrade varför de samlats?

Nu ska jag pallra mig upp ur soffan och steka 2 kalkonbröst. Potatis eller pasta? Tror potatis ☺, gräddsås och gelé. En A-fri öl eller bubbelvatten som dryck. Tänker se en film senare ☺?

Svårt att pendla fram och tillbaka i känslorna. Man tänker att kanske vi kan leva tillsammans trots hans alkoholmissbruk. Trots våra olikheter. Sen tänker man också på hur det skulle vara om man går vidare. Det känns skrämmande och osäkert att lämna det man haft och börja ett nytt liv.

Automatiska tankar.... gubben min åker bort i helgen , och direkt börjar planerandet i huvudet. Nu kan jag dricka ifred och jag kan ju prova en dag. Men nä si det ska jag icke. Om det fortsätter mala får jag häva i mig en antabus imorgon. Blir sååå trött av dessa automatiska tankar och tankegångar, när fn går de bort. ??

Den här dagen blev inte så bra ändå. Olika tankar som gnager. Jag saknar mitt ex som jag gjorde slut med. Fast jag är säker på att jag inte vill fortsätta med henne. Vi bråkade mycket. Och hon svek mig på olika sätt. Saknar ändå den gemenskapen som vi hade. Just nu känns det som att det var bättre än att vara ensam. Hon har varit helt förkrossad av detta och det gör också jävligt ont.

Dåligt samvete för dumma grejer jag gjorde i helgen. Dåligt samvete för jobbet. "Jobbar hemifrån" men jag har för lite att göra och är inte ett dugg proaktiv. Kommer inte igång med några sysslor. Sitter själv i lägenheten för det mesta. Framför datorn eller TV:n. Undrar hur folk har det som sitter i fängelse? De har ju i alla fall någon att prata med på dagarna.

Jag pratar med folk i telefon ibland. Men det blir oftast korta samtal om vardagliga saker och jag orkar inte berätta hur dåligt jag mår. Förutom till min psykolog - där bryter jag ihop en gång i veckan. Och skäms lika mycket varje gång. Tror det har att göra med att hon ser rätt bra ut och hon brukar le mot mig ibland. Då inbillar jag mig att hon kanske är lite förtjust i mig. Så där tänker jag ofta om kvinnor jag möter. Det är väl ingen sund relation till kvinnor. Jag har en viss del otrygg anknytning i botten. Det är väl därför som jag har druckit för mycket. Försökt hitta tröst och lättnad i det. Jag har ju insett nu att det inte fungerar, men jag vet inte heller vad som fungerar.

Jag hoppas att tiden läker mina sår. Att jag kan bearbeta saker bättre nu när jag har slutat dricka.
Så det blir ingen öl i dag heller!

Hej.

Ja, det får verkligen bli att fira till helgen :) Ibland glömmer man av, det är faktiskt en riktigt stor grej även om det börjat bli vardag. Har snart inte varit nykter så här länge sedan jag var femton år gammal.

Jag mår inte dåligt av zopiklon, mår väl snarare lite för bra av dem, brukar ta en tablett en timma före läggdags, men sen tas det gärna en till när jag lägger mig eftersom jag ofta inte kom i säng efter en timma, eller att jag inte tycker det riktigt hjälper, och det gör ju att tabletterna inte räcker hela receptet ut, med följden att några dagar efter att de är slut blir sömnen riktigt dålig.

I början av min nykterhet så lät jag bli att förnya receptet, jag vet mycket väl om mekanismerna bakom och hur dåliga liknande tabletter kan vara för en alkoholmissbrukare, men efter nästan två månader nykter tyckte jag att jag kanske var redo att hantera dem som jag ska, och egentligen behöver jag sömnhjälpen som de trots allt ger då och då. Tji fick jag så det får gå utan framöver, bra lärdom ändå.

Känner att det är bra att vara öppen med det här, både för mig själv och för andra som kanske läser att det verkligen är riskfyllt för en alkoholmissbrukare om man försöker hålla sig nykter att ha sådana här tabletter även om man sköter det som man ska, för de påverkar samma områden i hjärnan, triggar alkoholsuget, ger oroskänslor under dagen osv.

Nu blickar jag framåt och tänker fortsätta hösten som nykter. Känner inte samma oro kring advent, jul och nyår som jag gjorde tidigare. Det är helt okej att inte dricka :)

Jag har ofta under min nyktra tid nöjt mig med att vara nykter. En stor omställning att försöka tysta de många krav och borden som ofta flaxar över mig som en grupp fåglar.
Överlag har det varit en viktig utecklingsgren. Sänka kraven så att jag faktiskt orkar utan att ta till alkohol som bränsle.
När jag ser tillbaka upplever jag att krav på mig själv, både egna och andras- sammantagna- varit lite för många för en enda människa.
Och så skarvar vi med vinet (i mitt fall) för att öka kapaciteten.
Helt paradoxalt förstås men mitt i karusellen är det svårt att stoppa farten.
Tänk på nykterheten som livets projekt, stort och krävande och mycket tankemöda. Och att det räcker bra.
Heja dig och alla dina nyktra dagar! Kram ?

Läser mycket och gärna. Föredrar dock biblioteket när det gäller "självhjälpslitteratur". Det finns alldeles för många "lycksökare" inom genren.

Ja då har du testat klart det här med fyllerejs tycker jag. Det lät inget vidare kul. Vi finns här som sagt, bara att hoppa upp på hästen i morgon.?

Hejsan! Tack för din kommentar på min tråd :-)

Jag tycker ABSOLUT du ska prova att våga gå på ett AA-möte. Jag var också livrädd inför första mötet och trodde jag skulle känna mig utanför, dum, uttittad eller nåt, samt jag var otroligt skeptisk mot vilka andra som skulle vara på mötet. Men man känner sig inte så, och man måste inte säga något alls egentligen, mer än sitt namn. Du kommer att märka att du kommer bli otroligt välkomnad och väl bemött. Och du kommer också att märka att det är "helt vanliga" personer som går där. Vissa har varit riktigt långt nere i alkoholhelvetet, andra hann rädda sig själva lite tidigare.

AA erbjuder en otrolig gemenskap som har räddat mig från att ta återfall, och om man väljer att jobba i stegen med hjälp av en sponsor hamnar man på en väg av fantastisk personlig utveckling.

Det finns många online-möten nu under corona-tiden som du kan prova att ringa in på, om du inte vill gå på ett fysiskt möte. Jag kan varmt rekommendera Maria Lunchgrupp som har möte varje dag klockan 12 via Zoom, mötes-ID: 375 003 274 så kanske vi ses där :-)

Du kan också titta på http://www.aa.se/aa-moten för att hitta andra möten.

Skriv gärna på min tråd om du har några följdfrågor eller vill prata mer! Och grattis till din 50 dagar!

Aldrig ge upp! Vi finns här som bollplank och stöttepelare i både vått och torrt.

Kram ?

Det vete tusan. Synen som mötte mig i spegeln i morse var inte uppbygglig?. Kan förmodligen framkalla missfall och fungerar utmärkt att skrämma barn med. Jag tog min första, och förmodligen enda, selfie. Bra att titta på nästa gång jag får den utmärkta ide'n att jag kan dricka.

Klarade inte av att gå till jobbet imorse. Ringde och var helt ärlig med att jag led av sviterna av ett fyllerejs. Jävligt smart med tanke på situationen på jobbet.

Tyvärr håller jag på att hälla i mig det sista av mitt älskade vin, kunde inte förmå mig att hälla ut det.
Jag kan nog inte skylla på någon alkoholdjävul eller någon annan yttre fiende. Det är en mörk sida i min personlighet som jag har att brottas med. Dr Jekyll och Onkel F, ruskig historia.

Jag avskyr att skjuta upp saker, men nu blev det som det blev. Imorgon? Ny dag, ny chans. Ingen alkohol. Inte inom överskådlig framtid.

Tack för ditt svar! Ja, det är nog väldigt bra att ta tag i mitt medberoende igen för det går väldigt fort att hamna där igen. Det är som du säger, jag ska verkligen försöka att komma fram till att jag inte kan kontrollera min son.
Det är snart två månader sedan vi sågs och pratades vid. Han har svikit framför allt sig själv igen men också vi som har funnits sedan senaste straff. Vi är jag och storasyster, pappan har av olika anledningar inte förmågan att finnas med.

Om frågan är till mig så nej det gör jag inte. Har frågat min läkare flera gånger men jag tror att det behövs att min lever inte alls har någon påverkan som det är nu så har den det. I den stad där jag bor så får man gå två till tre gånger per vecka t rådgivningscentrum för att ta medicinen och även då blåsa för att se att man är nykter.
Jag minns att min man fick ge antabus till en anställd på en fd arbetsplats.
Eftersom jag inte är i den fasen att jag vill berätta för min arbetsgivare så känns det svårt att gå flera gånger i veckan t r-centrum för att ta medicinen.

Ha det gott?

Tack för ditt svar. Jag känner som dig att jag inte tror på att bryta för förändring. Men på kvällarna när mörkret faller och det lugnar sig för dagen då kommer tankarna. Då blir saknaden och sorgen så tydlig. Jag gick i början på 2018 i en medberoende grupp som var toppen. Men det känns som att det går väldigt fort att bli riktigt sjuk igen i medberoende så fort min son börjar missbruka igen.
Jag försöker jobba på att sätta mina gränser men som sagt så svårt.

Min man har alltid tålt väldigt mycket alkohol. Men för flera år sedan när han drack så kräktes han. Nu gör han inte det längre.

För två år sedan hittade jag att han hade handlat på Systembolaget på ett annat konto än sitt privatkonto. Han hade handlat framförallt vin, för ca 2000kr i månaden. Tanken var ju aldrig att jag skulle se detta så klart. När jag konfronterade honom och frågade honom om detta så svarade han bara ”jag vet inte varför”

Jag har även märkt att han gömt undan bag in box. Dock inga bra gömställen, men jag fattar att han har gömt det för mig. En dag kom jag hem tidigare från jobbet och såg att han hade en bag in box på bordet. Han såg inte att jag såg det, och när jag vände ryggen till så plockade han bort den kvickt.

För några dagar sedan frågade jag honom hur han mådde. Han säger att han mår bra. Jag frågade honom om han tycker att han dricker mycket. Han svarade att han inte tycker det. Men när jag i våras ställde samma fråga svarade han ”jag sköter ju mitt jobb”

Jag frågade om han kunde dra ned på drickandet, och då svarar han irriterat ”vaddå? Ska jag fråga dig om lov!?”

Jag vet inte längre vad jag ska tro eller vad jag ska göra? Jag märker att jag själv har börjat kontrollera mer och mer hur mycket han dricker. Vad tror ni här? Har han ett beroende redan? Vad ska jag göra?

Vart vänder jag mig om jag ringer från utlandet , vilket telnr

Tack för er input. Jag gör så att jag väntar några veckor innan jag testar 0%-öl.
Men det känns som ett kanonbra alternativ på krogen i framtiden.
Din alkoholfria drink @Andrahalvlek, kommer jag definitivt att testa någon gång ??

Ja usch, måste ta tag i panten också. Ett par säckar. Och städa. Inte gjort det på ett par månader.

Energin går i vågor. Var så avslappnad i går kväll och såg fram emot att sova. Men det tog en bra stund att somna och vaknade för tidigt. Det var ju bra att kaffet var slut i morse. Då var jag tvungen att gå ut på morgonen och då kvicknade jag till. Låg dramatik i dagens inlägg, men det är väl bara bra. Det är mitt i en vecka, mitt i oktober. Hur kul kan det bli?

Jag ska inte dricka i dag på min fjärde dag ?

Vid golf går min gräns också faktiskt ? Jag hade tur som kom ur det av-och-på-förhållandet med min mentala hälsa i behåll tror jag.

Kram ?

Hos mig väckte inte ölen mersug efter alkohol. Tvärtom var det njutbart och gott i samband med en lugn stund i soffan eller sängen.

Kram ?

Känns som vädret och gudarna är med mig så jag rullar vidare i beslutet. Tänker på att det är svårt att hitta positiva sidor med alko på lång sikt. Kort sikt kan avslappning festligt eller umgänge. Negativa sidor är ju lätt att finns på båda håll. Min utmaning är när det börjar kännas bra med sömn o mående och lite vin inte kan göra någon skada. Där börjar ju vägen tillbaka igen. Eller kan jag bli findrickare någon dag? Jag är ganska öppen om hur min drickande påverkar mig. I alla fall till de jag har nära mig. Sambon har också ett problematisk förhållande till alkohol. I hans fall att dricka i smyg(oklart för vem då jag aldrig dömt honom) och plötsligt poppa upp berusad. Inte kul. Min stil är mer öppen men ofta allt för mycket. Ha en fin oktoberdag alla och tack för kommentarer. Kram