Senaste kommentarerna i forumet

Jag följer en man på fejjan som heter Micke Gunnarsson. Han är också nykter före detta alkoholist eller problemdrickare kom jag på just nu ? Han har kanske hängt här på forumet? Eller hänger fortfarande här? Otroligt kloka tankar har han i alla fall som alltid väcker något inom mig.

Idag skrev han ett långt klokt inlägg som verkligen slog an något hos mig, som gjorde att jag känner att jag är på rätt väg. Genom acceptans, harmoni, eftertänksamhet och mod att agera utifrån min övertygelse.

”Genom att verkligen acceptera det som är kan vi ta oss till en plats av djupare förståelse och visdom. Vi kan skapa det utrymmet för att nå den medvetenhet vi behöver för att utifrån rådande situation agera så klokt som möjligt.”

Kram ?

till 9 månaders nykterhet. Vilken fantastik framgångsresa.
Jag har 9 dagar av nykterhet bakom mig så jag har en lång väg att vandra. Hoppas jag orkar härda ut, hämta kraft och inspiration här hos dig och alla andra som kämpat och lyckats ta er så långt.
Ska läsa lite bakåt i tiden här. Du skriver så fint.

....i min tråd igen Vinäger!?
Och Fibblan såklart ??
Ni är så fina och omtänksamma?

Ja, det går bra för mig nu och jag är så glad att ? håller sig långt borta från mina tankar.
Men vissa saker är konstant jobbiga och det är oron för mina nära och kära som inte mår bra.
Det är detta jag måste träna på att förstå, mitt medberoende är också en stor bromskloss i mitt liv. Måste hitta nya strategier för detta.
Just nu är jag inne i en period av stressdrömmar igen, vaknar med huvudvärk nästan varje morgon ?

Men ibland blir man överraskad av en liten rolig historia eller gulligt citat som igår när jag stötte på detta:
" Det är inte så svårt att bli gammal, det är bara att följa med strömmen" Elin 6 år

Och då tänkte jag också på vad du skrev i Rosa-Vinas tråd, Vinäger,
att du hade en bild av oss som två små tanter?
Visst är det märkligt hur man får en bild av någon genom det man läser?
Samma gäller vissa röster, en del låter väldigt unga men kan vara över 80-90 och tvärtom. Lyssnar mycket på Ring P1 och där blir man överraskad ibland.

Nu ska jag ta en kopp kaffe till och fortsätta denna morgon.
Ha en fin onsdag ☀️

Kram
???

Vilket fantastiskt arbete du gjort för att nå hit! .Så bra du sammanfattar din resa.
Ett inlägg att återvända till för att hämta kraft .
Tack.

God morgon Allic och tack för uppdatering, jag och fler är jag säker på- tänker på dig, och så skönt och fint att allt går så bra!
Önskar dig en fortsatt fin höst och kika in snart igen! Kram ?

Jag surrar vidare i vardagen och får en klarare bild på situationen. Den stora hemligheten som visst inte vart så hemlig.

Jag träffade två vänner igår. Vi har känt varandra i många år. Jag berättade om seperationen. Den ena blev förvånad, inte den andra. Jag berättade vidare om varför. Samma reaktion.

För det visade sig. Att han visst luktar sprit, på alla möjliga ställen där man normalt inte luktar sprit, på matbutiken, på fotbollsträningen till sonen osv. Hon hade känt det och misstänkt det en stund.

Det knyter sig i magen. Hur många gånger har han kört bil med barnen onykter? Vilken risk har utsatt oss för? Hur sjuk är han?

Korthuset rasar såklart, men det värsta i detta är jag vet så oerhört lite. Jag gick, men hur mycket visste jag egentligen då? Jag känner mig väldigt osäker på om jag vill veta mer. Det gör bara så ont och jag är lite rädd för att det kommer att förstöra mer än det ger.

Jag tänker tillbaka. Det är jag som kör 9/10 gånger. Jag gillar iof att köra bil, men ändå. Det blir tydligare nu

Det jag har svårast för i detta nu, är hur lite jag upplever att han tar ansvar för problemet. Det är nog en av de egenskaperna jag gillar minst hos folk. Att man blir till offer för andras handlingar. (Hårt skrivit och jag menar det inte helt så, men över tid, så måste man ta ansvar før sitt egna liv).
Hans konsekvenser av drickande börjar bli ganska stora nu, men han väljer iallfall bort behandling. Skal klara det själv. Varför gör man så?

Jag läser runt på forumet här (de andra delarna) før att försöka förstå. Och igen slås jag av hur in i helvete jobbigt det verkar vara att sluta. Och inte bara när man slutar, utan i år efteråt. Hur folk i åratal går runt och bara längtar efter alkohol.. varfør ber han då inte om hjälp??

Jag fattar ju verkligen inte det där. Nej jag gör inte det. Och jag fattar inte heller att man över tid accepterar att må så dåligt? Der finns massvis av historier där ute på personer som klarar att komma över de mest otroliga beroenden eller andra upplevelser. Varför tar man inte rygg på dem, lyssnar på vad de gjorde och gør likadant? Varför søker man inte upp all den hjälpen man kan få? Tillbuden finns ju där.

Varför tar man inte tag i sitt liv när man mår dåligt? Alltså, jag fattar att det inte är lätt. Det handlar inte om, ryck upp, ta deg samman. Det handlar för mig bara små steg i den riktningen som andra har tatt tidigare. Att ta ansvar för sig själv.
Kanske man kan argumenters för att han har gjort det. Men helt ärligt så väntar jag bara på ett återfall.

Men kanske det är jag som är grund.
Som helt enkelt inte har den delen i mig. Så jag är nog inte den naturliga medberoende på det sättet. Jag vill förstå, jag visar empati och ømhet, men förväntar mig också lite jobb.

På samma sätt som jag gør det av mig själv. Jag sätter ultimatum och står vid dem när jag börjar inse problemet, för att jag vet att jag måste. Jag tycker det är jobbigt, men jag måste.
Jag går och tränar varje dag, även fast såklart inte alltid vill, för det ger mig endorfiner och bättre sömnkvalite. Jag skal stå på krav om nykterhet till alla myndighter før att han skal få umgås med barnen. Inte för att det lätt, det kostar enorma mängde energi), men før att jag vet att det är rätt och vill ta ansvar. Før barnen och för mig.

Är det orimligt att kräva detsamma honom? Är alkolism en sån sjukdom att man blir okapabel till att ta ansvar, äga sitt problem och göra nått med det?

Hej hej, jag är inte försvunnen, jag är bara inte här! ? Jag mår bra, jättebra faktiskt. Jag har gjort mig av med ? på riktigt, blockat och lämnat för gott. Heja mig!??

När det gäller ? så har jag druckit lite vin för nån månad sen, men det smakade inte alls bra och jag har återgått till alkoholfritt. Mitt alkis-konto fylls på varje lördag efter 15.00 och det är en stor drivkraft för mig att se pengarna växa i stället för att drickas upp! ? Jag har svårt att se att jag ska gå tillbaka till att dricka, men ? är lurig och man vet aldrig.

Jag har flyttat fokus en aning och jobbar nu med ett av mina andra stora problem i livet, som är ett resultat av mina dåliga val vad det gäller ? och ?. Jag har en extremt dålig ekonomisk situation som jag behöver vända. Det är vad jag lägger min kraft på just nu och därför blir det inte lika mycket skrivet här längre... ? Jag kikar dock in och läser hur det går för er andra då och då. Jag tänker oxå på flera av er, trots att jag inte känner dig egentligen.

Jag är så ohyggligt nöjd med mitt val att avstå från alkohol, jag vaknar fräsch varje dag, utan ångest, min träning ger makalösa resultat och min fettprocent har minskat enormt utan större ansträngning. Jag har fått en ny och härlig relation till mina barn och till mig själv. Jag har fått ett nytt jobb, som i min värld är ett topp och drömjobb! ? Så med andra ord - om du är ny-nykter och läser detta... keep on going... inget blir bra av att du dricker, du kanske dövar smärtan tillfälligt, men den kommer slå dig dubbelt så hårt dagen efter i form av ångest och huvudvärk. Den vinst du får på längre sikt är outstanding och även om jag nu inte varit nykter mer än ca 4 månader (Och dessutom fuskat vid nåt tillfälle)... så är känslan fantastisk. Jag vet dessutom vad jag väljer och väljer bort om jag nu får för mig att dricka igen.

Idag väljer jag att vara nykter! ❤️??

Grattis till dag 17, bra jobbat! Nu kommer dina dunsar av jätteenergi öka successivt, likaså motivationen.
Och viktigt som du skriver att inte tänka, att det här gick ju bra, jag kan säkert ta ett glas. Lätt att gå på den minan när man börjar må bättre.

Kram

Dag 73, måste påminna mig själv!! 73 dagar utan en droppe!!
Jag fattar inte att det går såååå bra!! Så härligt! Nu kan det bara gå utför....:/

Så skönt att höra när det vänder och släpper lite! Ja till listor på bra grejer! Kram ?

Hej igen
Förlåt att jag tjatar.
Men går det att svänga tankarna lite från vad du ska göra när 30 dagar har gått eller hur det skulle vara att vakna upp efter 50 dagar nedsövd... ?
Jag kan tänka mig att det låter banalt i det stora hela men om du övar på en dag i taget, en stund, timme, minut i taget- när det är tufft. Så kommer din hjärna bli som en dammsugare på bra grejer som händer, där till exempel vakna utvilad är en. När man börjar granska sin närmiljö i det korta perspektivet uppenbarar små men viktiga, eller som såna där is-hakar, att staka sig fram med när evigheten inte bjuder på nån vidare utsikt.
Jag var tyvärr börjat låta som Kay Pollak och det besvärar mig något för jag vet att det är allt annat än lätt när barnens rum ser ut som kvartar eller suget tar över och den monumentala hopplösheten.
Ändå är jag rädd att KP har lite rätt om att välja glädje fast att göra det på sitt eget vis.
Heja dig! Snart lättar det! ?

Dag 17 idag.
Värst vad dagarna går fort.

Jobbar mycket och är inte inne så mycket just nu.
Helgen kommer bli tuff.
Kommer antagligen vara ensam hemma en kväll. Kommer bli svårt men jag ska klara det.

Boka upp med grejer. Det är nyckeln. Vara sysselsatt samt att alltid ha något gott att dricka hemma. Kan vara läsk, juice eller något annat. Att sitta med ett glas vatten en lördagskväll lockar inte så jag hittar alla möjliga konstiga drickor.

A fritt vin har verkligen hjälpt på helgerna. Tänk så konstigt har inte ens druckit upp en flaska på två veckor. Det hade aldrig gått med riktigt vin. Och då gillar jag verkligen afritt. Då ser man tydligt vad själva alkoholen gör med mig. Att jag tar första glaset sen tar alkoholen resten.

Är lättirriterad och trött. Får små dunsar av jätteenergi ibland och sen kraschar jag i soffan. Träning har hjälp.
Är över två veckor nykter och det är nu kroppen börjar återhämta sig vad jag har läst. Efter 3 månader ska hjärnan vara helt klar igen. Detta ska gälla även för de som dricker som jag - alltså din typiska helgalkis.

Triggas av vissa trådar här och filmer på Youtube, där man ska lära sig dricka normalt igen eller försöker. Jag har ju provat att bara ta två glas vin en middag. Men jag vill ju alltid ha mer. Kan inte lära mig dricka normalt. Tror ingen som är som jag kan göra det. Försöker undvika allt sånt nu. Så jag inte börjar tro att jag kan lära mig.. Igen ?

En dag i taget ❤️

Starkt att du snackat med sambon - bra! Har du frågat din sambo om vad hon tycker är jobbigt eller är det din egen slutsats över varför det är jobbig stämning?
Ibland kan den där stämningen bero på helt andra saker, som tex att hon fick nått att analysera hos sig själv, kanske hon känner att hon behöver reflektera lite själv över sin egen relation till alkohol även om hon kanske inte alls behöver det. Det behöver inte vara så att hon klandrar sig själv menar jag. Be henne läsa på lite om beroendesjukdom om det kanske är ”tabu” för henne, kunskap är alltid bra om man ska leva bredvid tänker jag.

Jag gjorde en cold turkey med min relation till alkohol, jag hade druckit varje dag 24:7 i 4 år (ca 2 flaskor om dagen vin) och plötsligt nådde jag min botten, det va leva eller dö som gällde, jag sökte aldrig sjukvårdens hjälp men hade gjort det om jag hade fått abstinens som jag märkt hade varit en fara för min kropp. Självklart hade jag då medicinerat.
Jag har yrkeserfarenhet av medicinering av denna typ av problem, men ingen personlig.
Är det någonting du specifikt undrar över?
Tänk en extra gång på om du kan vara så pass stark att du slipper medicinera och orkar slåss själv - att medicinera ”bort” är egentligen inget alternativ utan en symptomlindring. Roten till alltihopa finns ju fortfarande kvar och det gäller ju att lära sig hantera suget annars kommer du ingen vart i framtiden om det kör ihop sig med sug igen. Förstår du hur jag menar?
Jag må kanske uttrycka mig luddigt, sug har man ju, men det gäller ju att lära sig parera det på riktigt, inte ”bota” med ett piller om du förstår hur jag menar.

Dee

Gud så jobbigt sug jag haft idag. Hade kunnat göra vad som helst för ett glas vin eller tre, hade jag haft en öppen flaska hade jag druckit. Jag stod emot ?? På fredag ska jag på ett event och vill spara mig till dess.

Ingen dricker pga någon annan. Det är ett val man gör. Om din sambo anser han dricker pga att er relation är dålig så blir väl den väl knappast bättre när han dricker och hans alkoholkonsumtion är väldigt hög. Blir fundersam om han inte har några fysiska konsekvenser till följd av detta.

Var börjar man och mitt råd är att läs i forumet men sök tex upp en alanongrupp och berätta det gärna för honom. På frågan vad du kan göra är det nog enbart att ta hand om dig och era gemensamma barn samt fundera på hur du vill leva ditt liv. Att din man väljer ett nyktert liv kan du inte påverka, endast berätta var hjälp finns att få och det är socialförvaltningen som är ansvarig för missbruksvården.

Tusen tack för ditt svar, jag ska göra som du sa med alkoholhjälpens program och dessutom avstå alkohol helt i tre månader. Vårdcentralen ska återkoppla till mig på fredag.

Mina tankar har varit mycket kring medicinering mot suget, är detta någonting du har erfarenhet inom?

Det är jobbigt här hemma nu sedan jag pratat med sambon om detta, hon har svårt att hantera att jag har dessa problem och jag tror att hon klandrar sig själv. Men känns som att i mitt fall hade ingen kunnat veta då jag som sagt dricker väldigt lite men blir påverkad av en öl.

Som gammal dekis-queen tycker jag väl aldrig att man kan analysera sönder sin relation till alkohol. Tvärt om.
Att du hittat hit, är ju både superbra och ett tecken på att du vill förändra något tänker jag, man googlar ju inte upp alkoholhjälpen utan anledning liksom! ;-)
Sug är sjukt jobbigt att ha. Jag kan fortfarande ha sug, snart 2 år sedan jag la av med alkoholen helt. Det finns en hel del strategier för att rida ut suget, ett av dom är bl.a att välkomna suget som brukar funka ganska bra. Man gillar liksom läget, eller försöker gilla läget. Oftast försvinner suget efter en stund, om det inte gör det får man helt enkelt kanske hitta på en fysisk aktivitet eller skingra tankarna på annat sätt.

Mitt tips: Avstå alkohol 3 månader och utvärdera ditt mående efter det. Det låter som att du nydligen stiftat mer bekantskap med alkoholen, vilket gör förutsättningarna lite bättre än vid ett långvarigt missbruk. Försök byta ut vanorna av att dricka alkohol med hälsosammare grejer.
Har du fått någon återkoppling från vårdcentralen ännu?
Jag kan varmt rekommendera att söka alkoholhjälpens egna självhjälpsprogram - man lär sig enormt mycket om hur man ska hantera situationer kopplade till sug och alkohol, olika strategier och hur man ska tänka.

Man kan alltid vända sin situation, oavsett om skadan är skedd eller inte, det handlar om att börja någonstans, precis som du nu har gjort här med ditt inlägg!

Mod och styrka,
Dee

Dels över att se Ironwills tråd högre upp..Har han kikat in, skrivit något klockrent att kroka i...?✨?! Dels över o se ditt nick, Vinäger ❣️ Inte varit i "förändra-kolumnen" på ett bra tag och inte heller här, särskilt mkt..
Aldrig fått eller gjort mig den äran att få träffa er live. Men ni betyder mkt för mig, båda, ändå?!
Just nu är jag i ett vägskäl igen. Inte kring alkoholen, men tiden och behovet/viljan av att lägga den här inne, haltar allt mer..?. Jag hinner liksom inte..?!! Kanske är det bra för mig att än en gång ta en paus och bara fokusera på allt annat som är betydelsefullt och låta nykterheten, få löpa längs med det..??!
Vi får se..!
Fint o höra ifrån dig Vinäger, iaf ?!
Och hoppas liksom du på att Ironwill, inte sagt sitt för sista gången här ??!
Kramar till er båda?!
/Fibblan ?.

Ibland känns det som att jag borde ha fötts till något annat än människa.
Ett stort träd, en ek till exempel. I skogen. Med tjocka knotiga rötter, som riktigt slurpar upp vätan på marken av regnets kalla små droppar faller sönder när de landar vid mina rötter.
Jag skulle stå där, orörlig, i oändligheternas oändlighet.
På våren skulle jag få växtvärk av alla knoppar som prydde mina grenar, som senare brister, alla på en gång, för att bilda en prunkande grön krona av lövverk ovanför mitt huvud. Hela sommaren skulle jag stå där i min gröna skrud, och betrakta de djur som drog nytta av min närvaro.
På hösten skulle mina löv långsamt skifta färg, som om jag förläget rodnade över en sanning jag inte ville skulle komma fram, för att sedan långsamt vissna och falla av. Ett efter ett.
Vinterns snö skulle pryda mina grenar och marken nedanför, bädda in mina rötter under ett snöklätt täcke, där jag får vila den långa kalla vintern, i den tysta mörka skogen.
Jag skulle vara den där eken, som står orörlig trots stormens kraft i min trädkrona. Den där som iaktar dig som går förbi. Den som inte förhindrar ditt fall när du snubblar över mina rötter, den som känner din omfamning när du försöker räcka runt min stam, den som känner dina tårar mot barken när du förtvivlat kramar mig när du gått vilse på livets ibland snåriga stigar.

Läser mycket positiv energi i dina senaste inlägg här och i andras trådar, roligt och nyttigt att få dela dina tankar!

Vad glad jag blir av era hälsningar!
Detsamma till er alla som jobbar för att hitta nykterhet, balans och livsglädje och delar och peppar varandra här. Det här forumet är essensen av vad som är bra med internet: gemenskap och delad kunskap.

Vad härligt att fira nykterhet! Ibland tänker jag att vi alla här på forumet är som kaninerna i Den långa flykten. Vi ger oss ut på en lång resa för att undkomma en hotande katastrof. Och möter faror och motgångar men växer och hittar nya roller. Det är nåt med alla nicknames också. Hassel, Snusen, Se klart, Jullan, Smultron, Torn, visst ser man det framför sig? (vill egentligen skriva namnen på er alla i "flocken" men det blir för långt). Tack för att ni finns och delar och stöttar!

och livet har återvänt. Puh! Flera fina möten och samtal med människor jag tycker om.
Är så tacksam för det. För en av dem har jag redan tidigare pratat om mina alkoholproblem så hon vet
Nu vill jag stanna i det här lugnet en tid. Försöka få till vardagen med lite rutiner igen med yoga och meditation. Inte ha för stora krav, varken på mig själv eller omgivningen.
Bara vara och vara nöjd med det.
Ser att många här gör "måbra- listor", ska försöka mig på det också någon dag.

Hej jag har börjat oroa mig över min relation till alkohol. Jag har en historia av tidigare missbruk men aldrig med alkohol eller tunga droger.

De senaste åren har mitt liv varit städat och jag har haft arbete, sambo och gjort bra ifrån mig. För tre år sedan började min rygg krångla vilket ledde till att jag inte kunde utföra min idrott på samma sätt och för ett år sedan inte alls. Vid samma tid förra året gav jag och sambon oss iväg på en långresa och kom hem till en ny värld med Covid. En nära anhörig gick bort i somras (denna typ av sorg är ny för mig). Mitt största intresse sedan 1,5 år tillbaka är ölbryggning och under resan har det druckits en del öl av delvis inspirationssjäl. Sällan mer än 1-2 stycken åt gången men kanske 5-7 stycken i veckan. Allt från 4-8% 33-50cl. Vissa veckor har det inte druckits något ska tilläggas.

Min arbetssituation har sedan hemkomsten varit väldigt svår och jag har gått mellan olika jobb för att få ihop inkomsten.

De senaste veckorna har jag haft svårare för att hantera alkoholen och har märkt att jag har ett starkt sug. Jag visste först inte att suget var kopplat till alkohol men provade att dricka mitt i veckan och sedan dess har jag haft ett otroligt sug. Nu är det 6 dagar sedan och det blir enklare men mitt humör är på botten, inte för att jag inte kan dricka. Det är snarare att jag är rädd att förlora ytterligare en hobby (ölbryggning) som jag identifierar mig med i sociala sammanhang. (Att vara bra på något många uppskattar). Tanken av en kall öl är läskande och kan känna att det medför ett dopamin rus få saker runt omkring mig ger.

Att min relation till alkohol är osund det förstår jag men kan jag vända detta eller är skadan liksom skedd? Har ett kraftigt sug och lätta abstinensproblem nu efter 6 dagar. Har en tendens att överanalysera, oroa mig, samt inbilla mig det värsta. Kan suget arbetas bort? Har sökt hjälp på vårdcentral.

Grattis till halvåret, svinbra jobbat. Jag är strax efter dig, nyktert är bäst. Kram