Senaste kommentarerna i forumet

Jag är hellre ensam, nykter och stolt över den person jag är än ensam, full och skäms över mig själv. Det brukar hjälpa mig att motivera mig till att hålla mig nykter även fast jag är ensam ??

...det håller jag med om.
Men inte omöjligt och du är så mkt bättre rustad när du är nykter ...har en stabil nykterhet ( och jag upplever dig så stark i ditt beslut).
Däremot tror jag att det är omöjligt att träffa ngn och få det att funka ...om man är i ett missbruk.
Det blir pannkaka förr eller senare.
Ofta förr.
Så mitt ( ovetenskapliga) råd är att testa igen när du känner dig riktigt trygg i nykterheten och i ditt liv.
Och då gör du ju ngt helt nytt - dejtar nykter. Just det har du inte testat!
Själv har jag en lite märklig historia med en särbo där vi tidigt bestämde oss för att inte dricka alkohol tillsammans. Han hade druckit en del som mkt ung och jag hade börjat supa till som tant:-)
Jag kände ett förtroende för honom och för det beslutet ( men om jag fortsatt min karriär som alkis så hade ju den planen i långa loppet inte hållit....det vet jag).
Ibland tyckte jag att det var lite tråkigt att vi aldrig drack tillsammans....synd.
Men idag tycker jag att det är så skönt!
Jag har också börjat fundera i nya banor kring kärleken ...kanske vill jag inte nödvändigtvis bo tillsammans med ngn igen - jag i alla fall ingen brådska just med det. Man kan ha stor närhet ändå.
Jag är säker på att du kommer uppleva/hinna med kärleken igen.
Men allt arbete du lägger ner nu är en förutsättning såklart. Och ngt ännu större och härligare än tvåsamheten.
??

Nu har du etablerat en god vana. En promenad gör dig tusen gånger större nytta än ett glas vin.

Kram ?

Vilken bra plan Azalea, att du tänker att du ska vara i skogen och plocka svamp ifall han ringer och vill ha skjuts. Däremot så är det inte klokt att du ska behöva ha en plan. Jag säger detta till mig själv. Känner igen när jag inte kunde säga nej, hur jag skapade aktiviteter för att komma bort. Det där är intressant. Idag säger jag precis vad jag vill och inte vill. Jag hade förmodligen inte kommit dit utan mitt tidigare medberoende, så jag tänker att en lär sig något av att leva med det här eländet.

Vilken klok dotter du har!

Såklart att ni skulle få vila ett tag!

Så bra sagt av Skrållan, läs och bli påmind om egen klokskap!

Önskar dig en fin kväll och helg och fortsätt gör det du mår bra av!

Du har kommit långt!

Ingenting alls bella20, jag är nykter sen 36 dagar tillbaka ???

Varför vara nykter när du ändå är själv? Jo, för att du anske kan hitta på trevligare saker än att gå in i dimman med glaset? Inventera dina tidigare eller nuvarande hobbys, fritidsintressen, djupdyk i någon netflixx-serie som du kanske njuter av mer utan ett glas handen? :-) Det går ta långpromenader, det går sova ut ordentligt utan att sova för man är bakis.

Men... klarar du av att ha flaskor hemma oöppnade? Gulp.. det skulle jag *aldrig* göra. Jag ska.. inte... skriva, men gör det ändå... ”häll ut dem”, ”ställ ut dem i bilen”, ”ge bort dem”. Fundera på det åtminstone, för om du har flaskor i din närhet på det sättet att du går och tittar på dem, vill vara nykter är det ju - nästan lika svårt att låta bli tänka på alkohol som om du slog upp ett tält utan för bolaget och sov där,, eller t.o.m boksätta sig i en flyttkartong i en hylla och undvika att kika ut från kartongen och se hyllraderna med godsakerna.

Missförstå det jag skriver rätt, men det är ju en stor frestelse... Bara du vet vad du klarar av, hur du vill hantera det, så jag *ska* inte ge dig råd att kasta bort saker som du köpt och kostar pengar, men ändå, fundera om det är klokt att avlägsna dem från din närhet ett tag.

..,läst din tråd nu och känner igen mig. Lever ett annat liv och är i en annan ålder men känner igen sug, egna fester med alkoholen som enda sällskap ( att dricka mig full när själva festen/partyt är över).
Och att inte fatta hur livet ska bli roligt/mysigt igen.
Mitt råd som inte är originellt men funkat för mig är:
Håll ut. Låt livet vara tråkigt och lite skavigt. Tillåt dig att vara trött.
Prata med din man och be honom om att sluta involvera dig i ngt gemensamt drickande eller i hans drickande ( du kan inte förändra hans vanor ..han får låta dig vara i dina beslut).
Det är segt ibland och tungt ibland...men håll ut!
Långsamt långsamt blir det bättre. Små förändringar som kommer och går...men nykterheten växer och med den lugnet och faktiskt glädjen.
Jag har varit nykter några månader och vaknar nästan alltid glad nu. Njuter av kaffet ...kan känna att rastlösheten ( min eviga följeslagare) stillar sig. Känner att kroppen långsamt får tillbaka förmågan att göra saker ...jobba UTAN alkohol.
Stå ut - allt blir bättre även om livet aldrig bara är en dans på rosor.
Med alkoholen och drickandet får vi mkt korta kickar som känns som en dans på rosor men visar sig vara en kemisk illusion ...och morgonen efter vadar vi i aska och dy...inte en jäkla ros i sikte...
Det är en förbannat dålig vän alkoholen ..
Jag var på väg in i ett liv där jag valde den istället för vänner...det är ett otroligt sorgligt och ensamt liv.
Du har barn och du är klok ( det märker jag när jag läser din tråd)
Var rädd om dig och ta hand om dig ???

för dina rader! Precis så känns det - vill och vill inte. Varför ska jag vara nykter när jag ändå är ensam? Jag vill tänka att det är för min skull jag ska vara nykter. För att jag inte vill vara en alkis men det är svårt. Jag går fram och tillbaka, tittar på flaskorna och vill öppna en. Ta bara ett glas. Du är så bra som har två nyktra veckor! Det vill jag också ha! Kram!

Det känns otroligt befriande att skriva ner hela storyn så här tre år senare, i ett stycke. Jag ser helheten då på ett annat sätt. Ser att min egen skuld i det hela är obefintlig. Faktiskt.

Snart kanske jag kan känna mig skuldfri inifrån och ut också. Inte bara förstå i teorin - utan verkligen känna det också.

Jag upplevde det där och då i brottstycken, eller överlevde kris efter kris snarare. (Blev sjukskriven för utmattning 7 mån senare.) Jag har också enbart berättat storyn i brottstycken, och då endast pratat om det.

Att skriva ner det, tvingas koka ner det väsentligaste, tvingas sätta ord på det som hände - erkänna för mig själv och andra att det faktiskt hände - känns befriande.

Har efter ex-sambon dejtat några killar, varav två som jag hoppades mycket på. Varje gång har jag blivit dumpad på sms. VARJE GÅNG. Som om jag inte är värd mer än så.

Varje gång har jag slagit hårt på mig själv. ”Du är för på, du skrämmer dem.” Eller ”Hur kan du vara så dum att du tror att någon vill ha dig till mer än ett tillfälligt tidsfördriv?”

Den typen av tankar är oerhört destruktiva. Självkänslan blir nerslagen i skorna minst sagt. Oerhört lätt att dricka alkohol på den typen av tankar och känslor.

Helt har jag inte gett upp hoppet. Jag vet att det finns guldkorn i dejtingträsket också, men de är så förbannat svåra att hitta bara.

Kram ?

Snälla hjälp mig någon jag går sönder.
Jag sitter nu i bilen och har åkt ifrån min kille efter diskussion om hans drickande.
Det blev droppen när han vände det mot mig och började prata illa om mig och min familj, bara för att jag nämt att han har alkoholproblem.
Det sorgliga är att jag försökt prata med honom på alla möjliga sätt för att hjälpa honom med sina alkoholproblem. Försökt prata om hur mycket det skadar mig och våran relation, vilket visar på att jag vill att det ska fungera mellan oss.
Trots att jag tidigare idag haft ännu ett samtal med honom så fortsätter han dricka. Han väljer alltså alkoholen framför mig trots att jag gråtit över hur mycket det skadar mig.
Det slutar sen i att han kastar tillbaka på mig som sagt och kallar mig fula saker.
Så fruktansvärt sorgligt och jag blir så arg. Varför gör han så här? Varför förstör han våran relation med att dricka och kalla mig fula saker som sårar?
Varför är jag ens ihop med honom?
Jag gillar ju honom när han inte dricker och är "sig själv". Sen plötsligt är han full och allt förstörs.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Sitter ensam och har ingen att prata med det här om.
Fyfan hur kan han såra mig såhär.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Kan man ringa någon för hjälp?
Snälla säg nåt klokt någon....

Tack för att ni anmälde så att vi ser när det kommer kommentarer som behöver åtgärdas.

Varit medlem länge men valt ändra mitt anvnamn..
Vi fick ett bra år.. Ett år där mannen druckit socialt i goda vänners lag o tillsammans med mig
Midsommar började bra! God stämning och goda vänner. Men mannens öl tog slut fort och när festen var slut var han inte nöjd. Skulle cykla till X för att kolla läget. Medberoende jag cyklade såklart med för att ha koll. På att han inte drack nåt mer eller gjorde sig illa. Dagen efter vaknade jag först, gick in till värdparet och åt frukost. Mannen kom efter och såg inte så pigg ut. Har han druckit? Ut och kände på mitt vin.. Hm.. hade jag inte mer? Ställde jag det där? Jag visste svaret men det var för svårt att ta in..
Hemresan dagen efter tog lång tid, vi körde på kostigar flera mil för att mannen hade ångest. Väl hemma var han tvungen att döva ångesten med en flaska vin.. Sista dagen! Jo jag lovar! 3 v senare sitter jag här med en påverkad man som intygar att idag är minsann sista dagen.. Jag har kommit en bit på min väg. Jag hoppas och tror inte längre. Tomma ord biter inte på mig. Varje återfall, varje öl och varje lögn sätter spår. Tilliten som byggts upp raserar och byggs inte upp i ett nafs. Varje återfall får mig mer distanserad. Jag orkar inte böna, be, skrika och gråta för jag vet att det tjänar inget till. Jag måste fokusera på mig själv och mitt mående men det är svårt, så svårt
Kram till alla er som kämpar

Den store stavningskastaren har hittat till vårt forum igen. Jag ska rensa bort de kommentarerna strax. Hoppas jag inte drabbas av dåliga stavelser bara :-D

/magnus

och jag känner mig nere. Det har varit otroligt stressigt på jobbet idag och ända sedan jag kom hem har det varit skrik och bråk med barnen. Jag är trött och de är trötta. Dålig kombination.

Men nu har de fått middag och sitter som små söta statyer framför Bolibompa. Jag tar några djupa andetag och laddar för nattningen. En vanlig fredag hade jag sedan satt mig i soffan med ett glas vin i handen men idag ska jag ut på en promenad. Och jag ser faktiskt mer fram emot min promenad än vad man skulle kunna tro. Ska bli så skönt!

Snart tre veckor utan alkohol och jag mår bra ❤

Hej,
Splittringen du beskriver, ”vill och vill inte” tror jag vi alla här kan skriva under på att vi är i, har varit i och känner igen oss is. Så du är i allra högsta grad normal :-)

Du skriver att du vill kunna uppleva fem nyktra dagar i rad. En bra längtan! Jättttelångt bort känns det när suget kommer, tro mig... omöjligt, och ”bara en gång till” och sådana tankar som kommer. Håll ut, vill du vara nykter idag, så tror jag det bästa du gör är att bestämma dig för det. ”Idag ska jag vara nykter” - ”och se vad som händer”. Också, ta ett nytt beslut nästa dag.

Faller du dit, är det ju inte hela världen, utan då börjar du om när du känner du är redo. Kraven på dig själv var du vill bestämmer du själv :-)

En dag i taget. En timme ibland.

Jag är inne på lite drygt två veckor nu, och, det blir faktiskt lite lättare och lite mer avslappnat redan efter några dagar. För man får en tillförsikt att det går säga nej, det går härda ut. Och det går att snubbla dit och köpa, men komma igen.

Ett förslag är att du fortsätter skriva av dig här någon eller några gånger per dag, när du känner för det, det verkar hjälpa många av oss, att få sätta ord på problematiken inför andra, som verkligen förstår. Ett annat förslag kan vara att skriva ner lite av de tankar du har i en egen dagbok ”bara för dig”, där du kan skriva lite mer av sånt som du tänker men inte behöver eller vill dela med dig. Det kan vara rätt spännande se tillbaka på de första stapplande stegen :-) ”Var det så där jag tänkte” :-)

:)

Härligt ångestmoln! Och jag kan lova dig, det här beslutet som du tog idag var det allra bästa du kunde ta för dig själv! Snyggt jobbat, du vill inte dricka! Vem vill göra bort sig, känna skuld och skam, vakna med huvudvärk och känna sig värdelös eller misslyckad? Inte vi iaf ??

Så skönt att du kom ur det förhållandet!
Förstår också din längtan efter kärlek och din vilja att allt skulle vara bra.....
Håller med din vän - tur att du hade kvar din lägenhet ...och ditt jobb/liv!

Fint att du skriver så öppet och rakt om dina erfarenheter. Vi är säkert många som kan känna igen oss helt eller delvis.
Jag har inte varit i en fast relation med en alkoholist ( ja...mer än mig själv då ?) men dejtade en man för flera år sedan som tidigt visade allvarliga tecken på alkoholism.Det kom dock som en fullständig chock/överraskning för mig ...,han dök upp kraftigt berusad till vår tredje dejt. Jag hade inte anat ngt tidigare och jag bad honom helt enkelt att gå hem....vilket han inte ville. Fick mer eller mindre kasta ut honom.
Sedan hörde han av sig många gånger - på fyllan - på ett totalt olämpligt sätt.
Jag försökte få honom att söka hjälp - gå till AA ( via mail ...vägrade träffa honom mer).
Han hade/har ett arbete där han har mkt stor makt över människors väl och ve ...och jag funderade ibland på om jag skulle kontakta hans arbetsgivare. Men tyckte samtidigt att det blev för stort ...och komplicerat. Men han var uppenbart jättefull flera gånger i veckan och sedan förmögen att ta sig till jobbet och fatta en mängd avgörande och viktiga beslut ...
Hm....ja vad skilde honom från mig kan jag fundera på såhär många år efteråt.
Jag är inte i närheten av den makten i mitt jobb ...
Jag skulle aldrig druckit innan en dejt ...ett möte ( möjligen bli full tillsammans med någon ...men oftast på egen hand). Om jag hade skickat ngt olämpligt mail på fyllan ...vilket jag tack och lov inte gjorde - så hade jag lagt väldigt mkt energi på att be om ursäkt.
Han kunde maila ett kort förlåt för att sedan ...nästa kväll komma med nya fullständigt gränsöverskridande mail. Oftast ville han ses...ha kontakt.
Men jag svarade aldrig på hans samtal - hade bara viss virtuell kontakt och blockade honom så småningom.
Du var ju djupt inne i ett förhållande när du upptäckte vidden av din partners drickande....och sedan är man såklart också mer utsatt/skör när man själv dricker för mkt.
Och det är enormt svårt att sparka ut ngn man sammanbor med.
Det är ju en intressant/svår fråga huruvida man kan ställa en alkoholist till svars? Det är en sjukdom - en progressiv sådan.
Och har man som medborgare en skyldighet - om man ser ngn med mkt ansvar och makt - att blåsa i visselpipan? Om man förstår att missbruket påverkar samhället ..utsätter människor för viss fara.
Svåra frågor.
Behöver vara nykter ett bra tag till innan jag kan svara säkert.
Och sedan är ju det mesta i livet situationsbundet - det finns sällan absoluta sanningar.
Mer än att man inte ska dricka om man har alkoholproblem.
Fy katten vad svårt det var för dig när du kom hem till hans lägenhet utan kläder och rätt nycklar!
Men nu är du på ett mycket bättre och säkrare ställe i livet! Så himla bra Andrahalvlek!
Tacka dig själv och din inre elefant för det ??

Vilken bra intention att träffa någon för resten av livet! Den intentionen har jag också haft de senaste 15 åren!

Han jag valde att leva med i 12 år var alkoholist och det var inte så bra att hålla fast vid den intentionen även om jag prövade alltför länge, med att få han att välja mig istället för alkoholen. Han valde alkoholen. Och jag sa stopp.

Jag är frisk sedan flera år och har förstås känsligheten kvar, men jag har lärt känna mig och alla mina skov. Valde en livsstil som passar mig och kunde kliva av medicineringen, men det var ett väldans kämpande under många år.

Och värt hela kampen. Känner mig nykter på alla sätt. Närvarande. Medicinerna var inte bra för mig. Men jag tar dem vid behov när jag behöver och om jag behöver.

Du kanske ska tillbaka på rätt spår då. Det känns som du har koll på något sätt. Är du rädd för att bli älskad.

Det har jag varit i perioder. Men jag förstod att jag behövde lära mig att älska mig själv först och det var då som jag började ta hand om mig.

Du har kanske pratat med fel psykologer eller så har inte tiden varit mogen.

Jag har gjort en hel del urspårade saker i mina hypomaniska faser, men det har jag förlåtit mig själv för. Då var jag sjuk.

Oavsett så är vi människor och spårar ibland. Alla spårar på ett eller annat sätt.

Förlåt dig själv för det. Livet går vidare. Lev nu. Vad behöver du?

Kram!

snälla du för ditt svar! Jag försöker tänka just så - jag ska vara nykter bara idag. Men sen kommer andra tankar och jag säger till mig själv att jag gott kan unna mig ett glas eller två. Jag är ju ändå ensam hemma och tycker lite synd om mig själv. Fast att jag är ensam är mitt eget fel för att jag blev full igår. Försöker lura mig själv och skjuta upp den första nyktra dagen till en annan dag. Men hittills är jag nykter iallafall! Grattis till dina fem nyktra dagar! Jag önskar verkligen att jag kan säga detsamma till mig själv om fyra dagar. Kram!

Hur mycket brukar ni alla dricka till vardags?

Härligt jobbat! Bra att fortsätta att skriva här är det ja, när man vill och behöver det.
Men det ska inte kännas som något tvång.

Kram

Ja ni har rätt. Jag vill vara nykter. Jag väljer att inte dricka, för att jag inte vill även om jag får. Tråden om det värsta man gjort är bra, skrivit en lång lista med saker jag kommit på och det är inga roliga minnen. Helt vansinniga saker, nästan så man tror att det är någon annan. Så långt i från mitt präkiga nyktra jag...

Det var jobbigt sug dag 4. Började runt 15 och fortsatte till och från ända till klockan passerat 18. Då blev jag trött istället.

Handlade en jättepåse godis. Inte vad jag behövde direkt men kändes ok istället för att köpa vin.

Idag är det verkligen en prövning! Semester äntligen och det är fredag. Sååå sugen på att köpa vin. Har snackat sönder mig själv med att locka och att avfärda, flera vändor. Tagit upp min badboll, accepterat den, kastat iväg den. Den här tiden är värst också. Hoppas det känns bättre efter 18.

Tidigare kvällar har jag inte behövt tittat så mycket åt mannens öl han tar varje kväll. Men nu kommer vi äta sen middag tillsammans och jag vet att han kommer ta ölen till maten. Blir en prövning det med.

Hua. Vad man får kämpa ibland...

Bryt och gör något helt annat. Ut och springa funkar alltid. Det gjorde jag i början. Tog på mig skorna och sprang lyktstolpsintervaller tills jag blev andfådd och trött. Sen gick jag hem.

Suget blir inte värre och värre, det går över efter en stund. Jag lovar!

Kram ?

5:e dagen nykter här?
Har läst massor hela veckan och gått på både AA och ACA möten denna vecka och det har hjälp mig mycket!
Jag har tagit ett beslut om nykterhet varje dag den här veckan, kanske det kan hjälpa dig att göra så? Ta ett beslut som gäller bara för ikväll att du inte ska in i vindimman just idag?
Imorgon tar du ett nytt beslut för den dagen osv.
Hoppas du får en fin och nykter fredagskväll♥️