Senaste kommentarerna i forumet

Ångestmoln, det där med att du inte haft något tillfälle att dricka stämmer ju inte! Du var ju på aw igår, ett ypperligt tillfälle. Meningen med aws brukar ju vara att just dricka! Men du valde att vara nykter! Ett mega stort steg, du valde nykterheten vid ett tillfälle som mer eller mindre skriker alkohol. Så du ska ju vara mer än stolt och inse hur stark du är, du hade världens tillfälle till att dricka med valde att vara nykter! Nu sträcker du på dig och inser vad du har gjort för dig själv, det valet var starkt och modigt och du gjorde det helt själv i en farlig miljö ???? Grattis ???

DU bestämmer att du ska vara nykter idag. Och du visar vägen, oavsett vad vi har gjort fel eller ”bekänner” vad vi kunnat göra annorlunda är det verkningslöst så länge drickandet fortsätter. Nummer ett i relation till barn.
Endera dagen får du ändra namn på din tråd: NU kommer dag två. ?

Hej vänner!
I dag är en lat dag i regn men i morgon ger jag mig av igen ...inte särskilt långt denna gång - ut på landet.
Och vikt ?..har jag lyckats lägga på mig minst 10 kilo ...och fåfängan var en anledning till att jag blev nykter ...dock inte den centrala. Nu är jag rund på riktigt och fnyser lite åt alla de där åren då jag ojade mig över ett kilo hit eller dit...fastän jag var smal - jag var bra på att äta kontrollerat och bra på att dricka okontrollerat!
Jag försöker gå mina 10.000 steg varje dag ( Torn 32.000! ...det har jag uppnått några enstaka gånger och bara i stora städer).
Nu räcker det dock som projekt att hålla mig nykter ...nykterheten kommer först och är en förutsättning för allt annat.
Du skriver att jag inte är gammal Se Klart:-)
På vissa sätt är jag kanske ung...rastlösheten har gjort att jag inte stagnerat eller varit särskilt bekväm. Som ung var jag också orädd kring att flytta på mig geografiskt ( kunde fatta stora beslut mkt snabbt) och byta jobb.
Nu känner jag igen mig i tankarna kring att ta det mer försiktigt ...inte utmana tryggheten för mkt.
Jag har inte så mkt principer kring hur saker och ting ska vara eller hur livet ska levas och trivs med och kan förstå - tror jag - olika livsstilar och val.
Men jag börjar känna starkt att livet har ett slut ...och jag uppskattar andra saker i dag än tidigare ( och det har kommit starkt sista två åren).
Att vakna glad och utsövd. Att dricka kaffe. Att läsa en riktigt bra bok. Att gå i bokskog.
Det är enkla saker som nuförtiden är stora saker för mig ( kanske också för att alkoholen skymde sikten så mkt för dessa viktiga glädjeämnen vardagen kan ge om man är rädd om sig).
Jag tänker att det kanske inte är så dumt att bli lite äldre:-)
Sedan hoppas jag att jag inte mister nyfikenhet och öppenhet och förmågan att fatta ett snabbt beslut ...när/om den dagen kommer.
Så mycket lättare ( säkrare) att göra det på nykter fot!
??

Fortfarande nykter, men det beror nog mest på att jag inte haft någon bra möjlighet till att dricka. Var på en liten aw igår och drack alkoholfritt. Sällskapet sa ingenting, vet inte om alla märke. Någon tittade lite men sa inget. Saknade inte vinet men det beror nog delvis på att jag omedvetet liksom tänker att ”jag kan vänta, nån dag ska jag dricka”. ??? mitt humör liksom sug/avskakande av sug går upp och ner hela tiden, någon timme Är jag glad och tillfreds. Sedan nedstämd, energilös och irriterad.

Lycka till Azalea, kom ihåg att sätta dig själv först. Var stark!

Tack Vinäger för ditt inlägg!

Du sätter ord på många av mina känslor och tankar.

Ibland är min känsla att många skriver när man klarat vara nykter en tid...att deras process har pågått tidigare. Och så kan det naturligtvis vara....jag kan känna att jag behöver både känna igen mig i andra ..men även läsa om hur andra lyckas.

Som sagt var våra vägar ser olika ut.

Kram?

Då tror jag du kommer dithän att du avstår framöver. En sak i taget bara...?

Nu är bilen packad IGEN, så om en timme flyttar jag tillbaka till min lägenhet. Är så sjukt glad att jag har den att återkomma till.
Det har varit skönt att kunna bo i huset under dessa månader helt utan oro och sköta mig själv.
Det har blivit många timmar i trädgården som jag älskar.
Känns trist att behöva åka härifrån nu när allt är som finast och färdigt i alla hörnor. Jag har typ du är och fix mani när jag måste skingra tankarna. Ha ha?

Mannen kommer hem om ett par timmar och jag ska köra ut i skogen och plocka svamp så jag lättare kan säga nej ifall han ringer och vill få skjuts hem från tåget.
Sorry, jag kan inte köra!

Min magkänsla säger att det troligen kommer att inhandlas lite och en planerad fylla finns i sikte när han kommer hem. Jag har fått "order" om att han behöver vara själv några dagar, enligt lvm hemmet. Bah, tror jag inte ett barr på.......Han vill nog själv ha lite egentid så att säga.
Men sen efter det är jag välkommen hem så vi kan hitta på något tillsammans. Snällt va??!!
Usch, låter jag bitter?
Vågar jag inte tro på att det går bra?
Nej, tyvärr gör jag inte det. Han har uttryckligen sagt att det går inte varit någon behandling där utan bara förvaring och det tror jag faktiskt på. Men att han sen säger att han inte kommer att be om samtalsstöd när han kommer hem pga tusen olika anledningar visar bara att han är fortfarande i förnekelse och tror i sin fantasi att: Nu blir allt bra.

Den som lever får se och jag återkommer med hur det går.

Kram och hoppas ni har det fint?
Azalea

40 dagar, wow vad bra jobbat. Grattis

Började denna dag som många andra lediga dagar med en promenad med vår hund längs strandpromenaden. Det är helt fantastiskt att se skiftningarna i vädret...nu på sommaren har jag ofta något av sommarprogrammen från P1 i mina hörlurar och idag var det specialistsjuksköterskan Eveline Jacobsson som berättar om sitt arbete med på intensiven men Covid-19 patienter. Jag tänker att där vill ingen ligga...och jag tänker att skulle jag hamnar där...då undrar jag om jag skulle överleva!! Man behöver ha en bra grundfysik för att ligga nedsövd länge samt allt annan behandling som kroppen utsätts för.

Jag har tidigare berättat om att min man har varit sjuk i matstrupscancer, det är fem år sedan. Det började med att han fick svårt att svälja när han åt och det bara eskalerade. Efter lite turer hit och dit gjordes en gastroskopiundersökning och han fick beskedet att han hade inflammation i matstrupen efter bara någon vecka slog det helt stopp..han fick inte ner ngt alls nästan bara vatten..lite näringsdrycker. På tre veckor rasade han elva kilo..vägde 74 kg till sina 181cm gjorde att han blev väldigt tunn. Vi sökte hjälp och till slut fick han diagnosen matstrupscancer. Det är en ovanlig cancerform. Behandlingen börjar med cytostatika, strålning och till sist operation. En operation som tog tio timmar. Det var nog en av de svåraste dagarna i mitt liv. Dagen efter fick jag besöka honom IVA. Så många slangar...överallt. Sköterskorna sa..vi ska flytta undan lite slangar så ni får pussas. Jag grät och skrattade om vartannat..som jag var nykär! Min älskade man klarade denna operation, denna sjukdom så bra tack vare hans goda fysik och inställning. Han har därefter fortsatt att ta hand om sig...och jobbar på att hålla sin vikt.

Vad vill jag ha sagt med det här?? Jo det där med grundfysiken så otroligt viktigt den är....innan jag började att plugga på högskolan tränade jag kontinuerligt. Hade ingen övervikt och hade god kondition. Så började jag högskolan...slutade med motion och körsång...all min tid la jag först och främst på familjen därefter studierna. Så här i efterhand ångrar jag verkligen att jag slutade med motionen och körsången...jag behövde ju det för att orka. Efter det har jag haft svårt för att få kontinuitet med motionen och det beror till stor del på alkoholen.

Jag är mycket tacksam för de svar som jag har fått efter mitt längre inlägg igår. Tårarna har runnit och jag har tänkt. När jag tittade på mig själv i spegeln i morse så ser jag en lite plufsig, lite lätta röda toner i ansiktet, något veck som jag inte har sett tidigare, inte den allra piggaste men en kvinna befinner sig precis mellan 57 och 58 år. Som tycker om att få bli äldre eftersom då får jag fortsätta att leva....och tycker också om att bli äldre pga livserfarenheter. Blev ofta bemött av min syster och hennes man som mindre vetande därför är det så gott att få känna sig vuxen. Men det var då nu är det framåt som gäller!

Jag valde fel ord som valde förebild gällande min dotter. Naturligtvis ska hon inte vara en förebild för mig!! Men vad jag känner är att jag är så otroligt glad, stolt att hon får känna att hon äger den egenskapen att hon ger aldrig upp, att hon har ett stort mått utav tålamod. Jag hoppas, tror och tänker att jag har alltid försökt att visa henne vägen...likaså när det gäller min son. Det finns saker som jag skulle kunnat göra bättre...och det beror inte alltid på alkoholen utan på den dåliga självkänslan. Jag håller med dig i allt vad du skrev Charlie70 och du gav mig en eftertanke inte på så vis att jag inte älskar, stöttar och är stolt över min dotter, mina barn, min familj utan mer min roll i det hela. Du skrev i senaste inlägget något om att jag inte har insett min betydelse för min omgivning och det gäller nog både i positiv och negativ bemärkelse. Jag försöker prata med mina barn om saker som jag kunde gjort annorlunda gjort bättre...det är smärtsamt men jag vill att de ska veta att ansvaret var/är mitt.

Så åter igen jag är tacksam över era svar. Jag skulle behöva få antabus nu men det går som sagt var inte. Jag vet inte riktigt vad du menade för träff AmandaL. Men...jag ska gå till vårdcentralen om två veckor och ta blodprov för att kolla mitt levervärde samt kolla blodtrycket. Jag skriver in min veckoranson i internetbehandlingen. Jag tror inte att min botten är nådd men jag ska verkligen inte komma dit!

Idag kommer jag inte att dricka alkohol...idag väljer jag att vara nykter.

Kram:)

Så bra att göra det. Det man skrivit finns ju kvar och mycket av det försvinner ju ur minnet när det är så himla många saker som har hänt. Det suddas ut och man undrar :
Var det så farligt egentligen?
Jag överdrev kanske?
Så bra att kunna gå tillbaka och se hur det varit.
Tack Skrållan ? Ska följa ditt råd och hålla kursen.
Kram Azalea

Hej! Jag bokade läkarbesök och provtagning efter semestern för tre år sen eftersom jag var orolig över min alkoholkonsumtion. Jag hade druckit nästan dagligen under lång tid, allt från två flaskor vin till ett glas. Mitt Peth-värde var då 0,60 vilket läkaren kommenterade som överkonsumtion. Det visste jag ju men jag trodde att jag skulle få ett mycket högre värde eftersom jag hade druckit så mycket så länge.

Tack för all pepp o fina ord i min tråd ?? ibland orkar man inte svara man har för mycket med sitt ?? man läser o blir glad o peppad!! Du är en fantastiskt sprudlande härlig glad vän i forumet ⭐️⭐️ Hejar på dig Fibblan!! Nu är du på rätt väg ?? o snubblar man lite bara borsta av sig o trampa på igen!! Just nu är det lugnt fint o bara rullar på! Har fått tabletter mot blodtrycket som säkert gör allt lugnare - o jag är en sån person som aldrig blandar vin o tabletter så så länge jag tar dom funkar det fint! Som att ta tabletter man inte kan dricka på ungefär ? det kan man säkert lite men jag chansar inte!!
Dessutom vill jag gå ner i vikt o det gör man inte genom att hälla i sig vin ???? livet rullar på, mår bra, sover bra, får massor gjort som det ska vara när man mår bra o ja det gör man utan vin!! Skogens guld finns det en hel del i skogarna (svar på din fråga ??mums!!
Ta hand om dig o njut av sommar, semester o ledighet ????⛱❣️ Kram kram ??

Sug-trollet. Hm, får mig att tänka på när barnen var små och de var rädda när de skulle sova. Då hivade jag ut monstret ur garderob eller under sängen och så var det frid och fröjd?

Kram?

Hejar på dig!! Skönt att höra att du verkar må bättre o har fått lite lugn o ro igen i dig!! Ja du det är inte lätt..men vi kämpar på ?? njut av sommar o semester!! Vädret kunde varit lite roligare men då kan man stöka undan lite dåliga samveten istället, man får se det positiva i det! Man är ledig njuter o mår bra!! Kramar till dig ❤️❤️

Nyduschad efter träning,glad, nöjd,Solen skiner!
Bra musik på radion och då....
Från ingenstans...
"Kanske ska dricka vin idag"
Men asså Pilla!Så gammal och rutten tanke!
Lägg ner! Fortsätt vara du idag.Hel och ren och klar!!
Skärp dig!!

Tack för tipset, känner verkligen igen mig.

Nu har maken varit & handlat alkoholfritt åt mig OCH åt sig själv. Tror vi båda fick en tankeställare efter sprit-stjälar incidenten.

Känns super super super ?

Så härligt Charlie70 att du slipper det energikrävande suget! Härligt att det rullar på!

Är så tacksam för att du har svarat i min tråd och nu ska jag skriva ett inlägg där!

Kram!

Tack för att du skriver Vinäger ❤️ Du sätter ord på det jag själv känner o tänker .
Ha en fin helg ☀️
Kramis?

När jag tvivlar och längtar, Azalea, så läser jag vad jag skrivit här. Då vet jag, varför jag lämnade.
Vart enda ord och situation, så vet jag hur det kändes, hur han var, hur han såg ut.
Det sitter kvar i minnet.
Så läs, Azalea, när du tvivlar. Läs vad du tidigare skrivit. Då minns du?

Att dricka är mycket psykiskt beroende. Den invanda situationen triggar drickandet. Så har man vanan att komma hem dricka några glas varje dag behövs det motivation att bryta det. Men ju mer och oftare desto svårare tror jag.
Men självklart går det om man vill det?

Inser att det finns en risk med att skriva inlägg liknande mina senaste i ett forum som det här.

Den som ännu inte kommit ända fram vad gäller insikt kanske hittar nyanser av försvar och att det alltid går att skjuta upp beslutet att förändra sitt drickande/sluta helt.

Det är absolut inte min mening.

Tror naturligtvis inte att mina inlägg är så viktiga för någon att de helt ändrar sin inställning, men ser som sagt ändå en risk med att skriva som jag gör.

Det jag velat få fram och som förhoppningsvis också framgått är att visa att det tar längre tid för vissa. Att många skriver först när de redan gått igenom flera processer gör att det kan tolkas som att de "lyckas" snabbt. En del bestämmer sig och klarar att hålla i utan tvivel, en fantastisk prestation. Och vissa av oss harvar på...

Fortfarande står jag dock helt bakom att sidan måste välkomna alla, oavsett vad de har för mål. Jag får fler och fler indikationer på att många känner att det endast är helvitt som räknas i kampen och att det tar emot att skriva då.

Så ska det självklart inte vara.

Eftersom jag själv har helnykterhet som slutmål, men ändå har förändrat mitt drickande på ett positivt sätt - även om jag har långt kvar - fortsätter jag att skriva. Forumet ger mig nya insikter hela tiden. Känner att jag absolut är på väg åt rätt håll. Det får ta den tid det tar. Jag har stora förhoppningar angående min samtalskontakt. Så mycket som ligger och pyr under ytan.

Återigen, jag förstår att man inte vill peppa alla, särskilt dem som har helt andra mål. Igenkänning är en viktig del av forumet. Självklart ska man heller inte läsa trådar man triggas av. Ibland orkar man inte skriva hos någon för att man har fullt upp med sin egen resa.

Så måste det få vara.

Jag brukar säga att vi växeldrar. Precis som jag antar att det är tänkt.

Ännu en gång känns det som att jag upprepar och kanske svamlar en del, men det bjuder jag på. Det här var viktigt för mig att få fram.

Tack för all respons, det gör att jag förstår att ämnet är både hett och viktigt. Många kloka svar som alltid.

Trevlig helg på er alla.

Kram till den som vill ha och behöver. ?

Jag vet hur jag vi ha det med drogerna i mitt liv dvs alkohol, snus och cigg. Jag väljer att använda dessa droger fast jag vet att de har negativa effekter på min hälsa. Varför svajar jag och gör dessa dåliga val? Vad är det som triggar? Eller är det så enkelt att jag är en njutnings benägen människa. Kanske jag känner efter för mycket och funderar helt i onödan. Vad vet jag. Hur som helst är det viktigt för mig att ha balans och kontroll på min alkohol konsumtion. Även om jag inte just nu strävar efter att avstå helt.

Jag flyttade till egen lägenhet i december 2013. Efter 24 år som sambo med barnens pappa. Hela mitt vuxna liv. Jag hade bara bott själv cirka ett år kring 20-årsåldern.

Leva i tvåsamhet var det enda jag kunde. Att leva själv var jag rookie på. Varannan vecka med barn, varannan ensam. Första ensamveckan trodde jag att jag skulle brista i atomer, upplösas i tomma intet. Så ensam, jag längtade ihjäl mig efter barnen.

Man vänjer sig vid allt, så också ensamveckor. Men givetvis ville jag träffa någon. Någon att dela vardag och fest med. Någon att somna bredvid, någon att vakna bredvid.

Det var ju det livet jag hade haft i 24 år, även om min och barnens pappas relation var stendöd som kvinna och man de sista 5-7 åren.

Det var den stora orsaken till separationen också. Jag kunde inte tänka mig att leva resten av mitt liv utan kärlek. Vid 44 års ålder var jag övertygad om att det måste finnas kärlek till mig någonstans där ute i verkligheten.

Först två år senare var jag dock redo att släppa in någon ny man i mitt liv. Först då var jag redo att börja dejta. Starta ett helt nytt kapitel i mitt liv.

I december 2015 fick jag napp. Eller jag var bytet snarare - det var han som fick napp efter enträget arbete. En skön och charmig skåning som bodde 15 mil från mig. Han var öppen och social, väldigt förtjust i mig - och han var framför allt duktig på att visa det.

Kärleken var så omedelbar och drabbande. Jag minns att jag tänkte ”Varför har jag ont i magen? Jag är ju kär!” Jag hade helt glömt bort hur den känslan kändes ❤️ Jag var så svältfödd. Jag var helt såld! Passionen drabbade verkligen oss båda som en störtskur, fast på ett positivt sätt ?

Första dejterna avklarades på dagtid på neutral mark. Sen bjöd han mig på middag hemma, och jag minns att han hade köpt en flaska vin som vi skulle dela på. Lite snålt minns jag att jag tänkte.

I ungefär ett års tid fortsatte vi att veckopendla till varandra, och livet var verkligen toppen. Men slitsamt. Jag behöver vila på helgerna, inte resa 15 mil enkel resa och bo hemma hos någon annan.

Efterhand som det året gick blev jag mer och mer oroad för hans sätt att dricka. Han drack sjukt snabbt och blev jättefull. Hemma, en vanlig fredag eller lördag.

Vi pratade om det massor, och jag visste att hans pappa hade varit alkoholist. Jag sa uttryckligen att jag INTE ville dra på mig en alkoholistrelation. What so ever never.

Han sa att så länge vi höll oss hemma och inte rörde oss bland folk så var det väl helt okej att bli apkalas. Jag höll inte med. Oron gnagde som fan i magen. Min magkänsla larmade och levde jävel minst sagt.

Sen skedde incidenten hemma hos hans bror, som jag tidigare har berättat om. En incident som slutade med att jag gick ensam hem till hans lägenhet kl 4 på natten ihop med min hund.

Utan koppel, för det hittade jag inte. Utan byxor, för de hittade jag inte heller. Jag knöt min jacka och hans jacka framifrån och bakifrån runt min midja och gick hem till honom. Måste varit en patetisk syn ?

Jag trodde att jag hade nycklar till lägenheten, men det visade sig att jag hade fått fel nycklar med mig. Han bodde med loftgång utanför och köksfönstret var satt på spärr. Jag bröt mig in i lägenheten den vägen, och fördärvade hela fönsterkarmen som senare fick bytas ut. Han sa till hyresvärden att han hade haft inbrott.

När han väl kom hem vid tiotiden nästa morgon kom han in i sovrummet och sa till mig ”Har du sett min plånbok?” Det var det enda han sa. Jag sa ingenting. Jag packade ihop och körde hem utan att yttra ett enda ord.

Det var knappt att relationen överlevde den incidenten. Med facit i hand förstår jag inte hur jag tänkte som fortsatte.

Några månader senare blev vi sambo. Han flyttade hem till mig. Sökte och fick jobb här, och vi kunde dela en vardag ihop. Mysigt.

Men det destruktiva drickandet eskalerade, vi pratade massor om det. Jag försökte få honom att förstå allvaret. Han förstod ingenting. Att bli skitfull hemma, när ingen såg, var helt okej i hans värld.

I sitt yrke jobbade han ibland helger, med brukare som behövde hans hjälp med typ allt. En lördag, då han skulle jobba, när jag går ut med hunden reagerar jag på en bil på parkeringen bredvid. Larmet går igång och stängs av, gång på gång. När jag kollar mer noga ser jag att det är hans bil.

När jag går närmare bilen raglar han ur bilen, och burkar med folköl ramlar ur bilen samtidigt. Han får syn på mig och säger ”hej”. Jag tror att jag ska få en hjärnblödning där och då.

Min första tanke är ”jag puttar in honom i bilen så får han sova ruset av sig där”. Sen tänker jag att han kanske kör iväg onykter, jag måste ta bilnycklarna. Sen skriker jag på honom så högt att jag kunde väckt döda. Mitt i hyresgästområdet. Skiter fullständigt i det. Har han övergett brukaren? Har han kört onykter? Får inte ett vettigt ord ur honom.

Till slut sansar jag mig, puttar honom hemåt, upp för trappan och in i sovrummet. Släpar honom stundtals. Han somnar som en gris direkt. Jag ställer en spann bredvid och hoppas på det bästa.

Ringer hans syrra, förklarar läget, och hon svarar ”så har han aldrig gjort förut”. Då förstår jag. Liknande saker har hänt förut. Många gånger. Allt hans snack om hans elaka före detta fru är bara bullshit.

Den här incidenten leder till alkoholstopp, läkarbesök och antabus. Och sen lever jag med risken för återfall i sex månader. Som min psykolog säger: ”Antingen bryter du upp nu, eller så lever du med risken för återfall.” Inte alls vad jag hade räknat med om man säger så. Men jag väljer det senare.

Han blir mer och mer deprimerad. Saknar Skåne, trivs inte med jobbet, trivs inte med stan, trivs inte med mig, trivs inte med sig själv. Ja, vår gemensamma tillvaro blir mer och mer odräglig helt enkelt.

Efter en helg i Göteborg hos min dotter kommer jag hem till en tom lägenhet. På skohyllan ligger en påse med uppdruckna ölburkar. Då vet jag vad klockan är slagen. Jag har haft mina misstankar. Sms-tystnad har uppstått sen 1,5 dygn tillbaka. Varningssignal.

Helt tomt är det inte i lägenheten. Min hund är hemma själv. Jag blir orolig för hur han har blivit skött under helgen, men han verkar okej och som alltid är han överlycklig att se mig ❤️

Efter en stund kommer sambon hem, helt asplakat. Kan knappt gå. Jag säger åt honom att sova ruset av sig. ”Och imorgon när min dotter kommer hit så har du packat och dragit härifrån.”

Nästa dag åker jag hem till barnens pappa för att hämta yngsta dottern. Jag berättar för båda två ”NN ska inte bo hos oss mer, han har flyttat.”

Från dottern kom ett avgrundsvrål: ”Nej, varför det? Du älskar ju honom! Han älskar dig.” Så smärtsamt. Hon och sambon klickade verkligen, de stortrivdes i varandras sällskap.

Samtidigt plågas jag massor av att jag har släppt in honom i hennes liv. Men jag får ta smällen nu, stå ut med hennes ilska. Hennes pappa tittar storögt på mig. Jag ser i hans blick: ”Vad fan har hänt?” Han får veta senare. Dottern får aldrig veta, det går inte att förklara på hennes nivå.

Men det gick bra. Sambon försvann ur mitt liv helt. Han har fortfarande viss kontakt via sms och fejjan med yngsta dottern, och det är okej.

Som slutkläm vill jag citera min kompis, samma kompis som jag ska brygghänga och bada med idag. När jag ringde och berättade om det som hänt hörde jag en lång suck av lättnad och sen sa hon:

”Fy fan vad jag är lättad över att du inte ringer från hans lägenhet i Skåne och berättar detta.”

Och hon har helt rätt. Mitt liv kunde fortsätta. I min lägenhet. Tusen ton lättare på alla sätt. Men med en självkänsla som var så skadad att den inte har återhämtat sig än. Det är drygt tre år sedan han flyttade.

Jo, han glömde också att berätta att han hade stora skulder hos kronofogden. Så när han flyttade hit slog kronofogden ihop våra inkomster och gjorde utmätning på hans lön. Han fick ut kaffepengar typ. Jag fick betala allt.

Så ja, jag har det bättre i självsamhet ❤️

Kram ?

Men åh, jag blir ju alldeles bortskämd med komplimanger!!
Tack ?❣️?