Senaste kommentarerna i forumet

Tack @AmandaL och @Se klart för att ni hejjar på mig ☀️

Skönt att läsa att det blir enklare desto längre tid man varit nykter. Det motiverar mig till att fortsätta kämpa på ?

Ha en fin måndag!

Tror inte de runt omkring oss riktigt förstår vilken stor grej det är är sluta dricka. Min familj säger inget heller. Jag kan påminna, att nu har jag varit vit si och så länge, så säger barnen att jag är duktig typ. De kan inte riktigt förstå hur illa det faktiskt var.

Så skönt att vara nykter! Strongt av dig, stor kram??

Vilka framsteg och så bra med grundlig koll hos läkaren.
Blir glad av allt du skriver förutom att du funderar på att dricka på din 30-årsdag men den kanske ligger långt fram i tiden ?

Tjoho! Tvåsiffrigt! ? Vakna nykter, så skön känsla.

Idag ska jag jobba från kontoret några timmar. Dessa veckor innan min semester hoppas jag blir lugna och sköna, så brukar det vara. I år verkar det som att vädret är riktigt jobb-väder oxå. Känns ju lite bra, bara det vänder sen när det är dags för mig att vara ledig. ?

Tack Andrahalvlek, jag är verkligen oxå glad för min skull och för din skull med! ?

Nu är det dags för en morgon-prommis med vovvis i skogen. ❤️ Idag väljer jag att vara nykter ??❤️

Det låter som du har fått många insikter. Att läsa böcker och ta del av andras resor eller kunskap kan vara ett oerhört stöd. Jag tror också att det gäller att pröva och se vad fungerar för dig.

Jag har gått i samtal hos flera olika professionella då jag också har varit sjuk i en bipolär sjukdom. Jag hade en svår bipolär kurva med svåra skov under en tid på nio år. För mig var det också en "räddning" att träffa min alkoholist. Jag ville träffa en man för att bilda familj och han ville inte ha barn. Jag lyssnade inte på det och var upptagen med mina drömmar och med min resa. Och jag hade ett tydligt mål, sedan första dagen jag tog medicin. Jag ska bli medicinfri om jag ska bli en mamma och jag ska bli frisk som jag var innan jag blev sjuk.

Jag blev sjuk genom SSRI, antidepressiva. Det är för övrigt helt vanligt, har flera vänner som insjuknat på samma sätt och en del av dem sliter verkligen med biverkningar. Det gör ont att se. Särskilt som en vän valde att avsluta sitt liv i den sjukdomen. Jag vet hur han slet med sina biverkningar, med alla mediciner och jag vet hur jag slet med biverkningar i många år.

Om jag inte hade haft en man som drack dagligen så hade jag inte kunnat arbeta med mig själv som jag gjorde. Jag fick lov att prata med han om allt, då han orkade lyssna på mig när han drack. Han var också klok att prata med, även om han blev långsam när han drack och jag lyssnade förstås på honom.

Eftersom jag har pratat med psykiatriker, psykologer, specialistsjuksköterskor i många år har jag också lärt mig hur deras samtalstekniker har hjälpt mig. Jag använde det med mitt ex och vi kom till botten med varför han dricker. Detta har vi pratat om länge och jag har bett honom att söka upp en professionell kontakt för att få hjälp att arbeta med det och han ville aldrig arbeta med det.

Det är samma idag. Han vill inte arbeta med det han behöver. Och han är medveten om det. Jag läste någonstans att en alkoholist stannar i den ålder där han blev alkoholist (har inte källan och heller inte granskat den) men jag minns att jag förstod varför jag upplever honom så väldigt ung. Han är liksom kvar i en ung vuxen mans dröm om att tjäna pengar och köra fin bil, vilket han hade gjort innan vi träffades. Han hade allt och jag visste inte vad han hade. Jag har aldrig varit intresserad av pengar på det sätt som de flesta av mina vänner har.

Jag är nöjd med enkelheten. Kanske också för att jag har haft en riktigt bra karriär och levde gott på många sätt, men som ändå inte levde min dröm. Jag har sett baksidorna och jag har också sett hur människor jagar materiellt utan att förstå vad det kostar. Det kostar livet. Det kostar att uppleva livet.

Så för mig så var min alkoholist värdefull. Han älskade mig och han peppade mig för varje steg jag tog. Han är den som ger mig bäst återkoppling på det jag gör idag. Han var med om min första medicinfria dag och han var med mig när jag behövde behovsmedicinera och han var med mig när jag behövde söka upp psykakuten.

Det tog mig ett par år att bli helt "nykter" från mediciner, då medicinerna bromsade min personlighet och jag var tvungen att lära mig att leva igen, som jag. Jag var tvungen att hitta nya rutiner för sömnen och träningen, att börja studera igen och träffa människor på ett nytt sätt.

Det här var under en period som min diagnos fortfarande var laddad att prata om. Jag öppnade mig lite här och där och insåg att den här världen är skruvad. Jag vet hur hemskt det är att vara medberoende och jag kan förstå hur hemskt det är att vara beroende. Jag har levt med en sjukdom som människor kopplar till inlåsning på mentalsjukhus förr, filmen Gökboet och en massa andra fördomar. Fast mest okunskap. Frågetecken.

Jag har skrivit och jag har landat i alla mina faser. Jag har observerat den här världen länge och jag har observerat andra länders behandling och förstås så har jag varit i kontakt med en massa professionella världen över.

Jag har fått respons som fått mig att inse vilken resa jag har gjort och jag har pratat med flera andra som gjort liknande.

Alla behöver göra sin resa på sitt sätt.

Därför är mindfulness så bra. Du är i den situation du är i just nu. Det är en process. Du behöver ta reda på dina behov. Hur ska du prata med din fru. Hur ska ni mötas. Hur ska ni gå vidare. Ett steg i taget. Två steg framåt och ett tillbaka. Så kommer det kanske att vara. Ni går fram och ni backar, ni går fram och ni backar.

Kanske det är du som går fram och hon backar. Det vet du inte nu.

Jag vet att jag gick fram och mitt ex backar. Jag kommer alltid att älska honom livet ut, men jag behöver inte leva med honom och jag vill aldrig leva med honom.

Alkoholen dödade den rätta känslan. Men jag kan älska honom som den människa jag har skattat med. Som jag har fått uppleva så mycket fint med. Och alla hinder jag själv mött och alla hinder jag observerat i hans liv.

Framför allt så älskar jag honom för att han utmanade mig.

Han berättar ibland om några av hans vänner som träffat en kvinna och så har det visat sig att hon har en bipolär diagnos och alla vet om att jag har varit sjuk. Jag kände en del av dem förr, men jag orkade inte umgås så mycket socialt med dem, då jag alltid har prioriterat min hälsa och sett till mina behov, som varit ett heltidsjobb under en del år. De vännerna förstod inte och de fanns inte som stöd för honom. Nu visar det sig att ingen vill prata med honom om det. Han kan föreställa sig vad de går igenom och varför de inte vill prata med honom vet han ju inte.

Det är få som vågar prata om beroenden och psykiska sjukdomar i det verkliga livet. Därför behövs det här forumet.

Däremot så tror jag en professionell verkligen kan vara ett bra stöd för dig, oavsett. När du är redo att arbeta med dig så kommer du att söka upp en professionell.

Det står inte sjävklart på menyn idag. Du kan behöva söka på fler ställen. Det är inte heller säkert att du träffar rätt. Jag träffade en professionell som inte var professionell och jag förstod snart att hon hade egna problem och jag var tvungen att avbryta. Det kom att ta mig ett par år till innan jag träffade rätt. Då gick livet i rätt riktning.

Och då hade jag också lärt mig att landa i varje framsteg. Och när jag menar landa, då landar jag tills jag är klar i den fasen och det går inte att sätta en tidsram på det.

Ett bröd är klart när det är klart, inte för att det står en viss tid på receptet. Ugnar är olika.

Jag lärde mig efter flera år att jag kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Det var den bästa insikten jag fick och den sista pusselbiten till det fick jag i det här forumet.

Det hjälpte mig att hjälpa mig själv istället och jag har en drömutbildning jag ska pröva ta mig in på. Och jag vet att det kommer att ta väldigt lång tid.

Men jag har tid. Jag har bara mig själv att ta hänsyn till. Och jag lever i balans och mår bättre än någonsin. För jag lever det liv jag alltid borde ha gjort. Däremot så behövde jag mitt ex för att ta mig dit.

Om jag hade träffat en problemfri man när jag ville bilda familj då hade jag förmodligen varit tvungen till att medicinera än idag, jag hade förmodligen inte blivit utmanad som jag blev och jag fick kliva undan mycket, då jag inte orkade med att spela i den fasaden jag upptäckte att många spelar i. Jag valde att arbeta med mig själv och vara den som jag alltid varit. Enkel. Nykter. Fri från ipren vid mensvärk. Fri från mediciner för bipolaritet. För jag lärde känna mig själv. Valde en livsstil som passar mig.

Det handlar om hur en vill leva. Det är upp till var och en.

Vad vill din fru.

Vad vill du.

Idag. Imorgon. Om en vecka. Om en månad. Om ett år. Om två år.

Först. Lev nu. I detta ögonblick. Alltid i detta ögonblick. Med en vision om din riktning i ditt liv. Som förälder tillsammans med en kvinna som idag lever ett liv som du inte mår bra av.

Hur ska ni arbeta vidare.

Först. Just nu. I detta ögonblick.

Vad kan du njuta av idag. Vad kan du uppskatta idag. Vad är du tacksam för just nu.

Ta hand om dig. Om barnen. Och kommunicera med din fru på ett sätt som du önskar att du vill att hon ska kommunicera med dig.

Jag kommunicerade inte så bra när jag levde med mitt ex. Jag var arg i min kommunikation för att jag hade blivit arg. Idag är jag glad. Det märker mitt ex när vi pratar i telefon. Till och med när jag säger, att nu behöver vi avrunda. Om 5 min ska jag göra annat.

Ett steg i taget.

Lycka till!

Härligt att höra från dig dendartjejen! Jag har tänkt på dig och undrar hur det har gått ?? Glädjande att höra att allt har gått bra för dig ???

Ja,detta skådespel vi höll på med när vi drack och mådde dåligt.
Nu är det ärlig och sunt.
Rent och fint.
gött att leva?
Kram Pilla

Ja,detta skådespel vi höll på med när vi drack och mådde dåligt.
Nu är det ärlig och sunt.
Rent och fint.
gött att leva?
Kram Pilla

Jag kände en skam när jag satt och drack mitt vin med mannen.
Kände hur allt blev mer dimmigt och slappt och jag tänkte ,hur har jag blivit?Till sist satt jag och sov.Fy!
Skämdes inombords och hade ett så lågt värde.Kände mig så dålig och värdelös.Och tänkte ;imorgon ,då lägger jag av med vinet.Dagen efter så var kroppen tung och huvudet värkte,kall,varm,illamående men allt skulle ju göras som vanligt.För att döljas.Problem?Jag?Nejdå!Jag mår jättebra!Vilken lögn.Inom mig skrek kaoset och smärtan och skammen.
Idag borde jag känna mig bättre och mindre värdelös och ibland saknar jag att maken inte säger att han fått en klartänkande,pigg och starkare fru.Det kan räcka att jag vet hur det känns .Men hur jag kände mig då ,vet ju bara ni som förstår.
Det rullar på i fin fart och jag är tacksam över att jag är på den här resan?
Pilla

Och så sjukt stolt och tacksam för dessa dagar ??

Fokus är fortfarande framåt, ett steg i taget med medvetenhet om att akolholdjävulen lurar i kulisserna och än så länge funkar det utmärkt! Han ska inte ta mig ?

Ha en fin vecka alla fina medkämpar! ?

Såna som vi har blivit, på det bästa sättet. Såna som går att lita på, såna som går att hålla i handen, såna som kan gå med barnen på nattdopp, såna som fixar undan hela köket för det är mysigare att gå upp på morgonen då. Såna som vet vad vi har på kontot, såna som hör av oss när vi sagt att vi ska. Såna som kan stirra på växter och försjunka i dem en lång stund. Såna som inte orkar sitta kvar vid bordet i timmar och lyssna på samma samtalsämnen. Sån har iaf jag blivit, en präktig kvinna, snart 55. Som lever livet på det bästa sätt som hon kan tänka sig, och nykter förstås. Kram och heja din rätt att vara på ditt sätt! ?

Tack alla för era kommentarer. Nu är det 2 och en halv vecka sedan man drack. Trots ca 8 liter ren sprit i huset så har jag inte rört en enda droppe. Läkarna konstaterade att jag hade en mild fettlever + magsår, de var inte särskilt oroliga mer än att jag skulle ändra mina levnadsvanor. Så nu käkar jag rätt och börjat motionera. Tar medicin mot magsåren. Sover bättre än på väldigt länge, har mer ork och energi än tidigare. Känns väldigt skönt att ha en aptit igen och kunna äta utan att vara rädd att spy eller må illa efter varje måltid. I nuläget så har jag inga planer på att dricka närmsta tiden, eventuellt på min 30-års fest. Om jag ens är sugen då.

För 12-13 år sedan satt jag som vanligt på bussen hem efter en hektiskt arbetsdag.
Ett gäng i runt tjugoårsåldern klev också som vanligt på bussen ungefär halvvägs hem, de jobbade på ett stort lager där många ungdomar jobbade.
De satte sig som de brukade strax bakom mig, vi hade nästan alltid våra favoritsäten på bussen, som vanligt.
Jag brukade också överföra deras diskussioner, ja man skulle kunna säga att det var omöjligt att inte kunna lyssna på dem.
Vanligtvis pratade de om saker som ungdomar i deras ålder brukar prata om, tjejer, killar fester, pengar, lägenheter och trasiga gamla bilar, fortfarande med god respekt för vad deras föräldrar tyckte, de lyssnade på dem fast de ville ge intrycket av att de var vuxna nog att få ta sina egna beslut.
Men en dag så satt det ena av de lite tjockare killarna bakom, med ett buskigt och ovårdat skägg.
Han sade en mening som jag aldrig kommer att glömma, någonsin...

”Fan vad glad jag är, jag skulle kunna krama första bästa människa på busshållsplatsen,
Jag måste nog gå ner på en halv tablett..”

Plötsligt så vaknade mitt medvetande igång, vad var det jag hörde?
Vad är det för tablett, som gör en så lycklig?
Varför är inte jag lycklig, eller är jag det?
Jag började genast rannsaka mig själv, hur mår jag, egentligen?
Försökte se mig på mitt yttre genom att kliva ur kroppen och betrakta mig på avstånd, där satt jag och såg helt vardaglig ut, inga synliga fel, kanske lite skitiga sneakers och en säckig ryggsäck, men annars såg jag nog helt okey ut, från utsidan.

Och likt en psykolog försökte jag rannsaka mitt inre, hur ser det ut på insidan.
Hur mår du Berra ställde jag frågan till mig själv, nästan rädd att jag sade det högt, eller kunde någon ha läst det på mina läppar?
Tittade mig runt i bussen, är det någon som betraktar mig just nu, ser jag speciell ut, rädd för att sticka ut.
Jomen jag mår väl bra, tyckte jag nog, och började räkna upp alla materiella ting, har ett hus, en bil, en familj med två fina barn, har ett jobb, en sommarstuga, inga spelskulder osv....
Men sedan kom jag till...är jag lycklig?
Definiera lycka, tänkte jag...
Är det någon sorts löjligt glad reklam där folk ler falsk, bara för att få pengar, göra ett jobb.
Jag gör ju också ett jobb, men är jag glad för det, nej för f-n, tvärtom.

Under en lång tid hade min arbetsplats utsatts för en massa olika besvärande händelser.
Huvudkoncernen hade velat sälja ut vår del under en längre tid, den var en osäker sektor med hård konkurrens, visserligen med god vinstmarginal, men de ville safe’a och satsa på säkra papper.
Vi var till salu, och andra avdelningar lades ner direkt, tolvhundra man fick gå på ett bräde.
Det som glödde som en framtidsfabrik för bara något år sedan, miljoner hade grävts ner i forskning och utveckling.
Nu bara puts väck borta, och kvar var vi på 60 man, nedbantade ifrån fyra hundra, jag var en av dem.
Vi lades ut på riskbolag under ett nytt företagsnamn och flyttade när byggnaderna skulle jämnas med marken.
Efter ett år var vi nedbantade till trettio, ytterligare ett år senare till femton man med tre nya ägare som sålt oss vidare.
Riskkapitalister har inte så långt tålamod att invänta kassakon.
Vi som var kvar trodde på våra produkter, men tvingades kolla att firman hade betalat in arbetsgivaravgiften vart femtonde i var månad, hade de inte gjort det så visste vad som skulle meddelas i slutet på månaden, KK.
Vi kursade konstruktivt en del av firman som inte hade så mycket tillgångar, så att vi kunde överleva ett tag till.
Det kom auktionsfirmor och satte etiketter på våra utrusningar, och krav på att betala allt i förskott.
Vi var inte längre kreditvärdiga, men vi femton kollegor som var kvar, trodde envist på våra produkter.
De som klagade fick gå på blankt papper, en gång fick min chef gå, och jag träffade VD’n vid kaffemaskinen samma dag, jag behövde en påskrift för en reservdel som kostade fyrahundra tusen kronor.
Han funderade en stund, och lös upp då han kom på att min f.d chefs lön skulle kunna betala den på ett år.
Vi levde ur hand i mun, inget enkelt arbetsliv.

Men för att återkomma till hur jag mådde, nej jag mådde inte alls bra, egentligen.
Jag var vad man brukar kalla allmänt för utbränd idag, det rullade på, men inte så speciellt bra.
Jag drack fyra dagar i veckan, för att bedöva bort något, jag behövde fly till ”jag bryr mig inte hur det går landet”.
Fredag klockan sex pös första ölen, och så fortsatte det enda fram till söndagskvällen, med ett litet uppehåll på mornar och förmiddagar och kanske tidiga eftermiddagarna.
Onsdagar var också en helt godkänd dag att kunna dricka på, mitt i veckan, mellan helgerna.
Två dagar klarade jag av att som mest vara i verkligheten, inte längre.

Nu gick förfallet mycket snabbare, allting fallerade och accelererade mycket snabbt.
Det tog inte lång tid innan jag sökte min husläkare för någon trivialt fysisk åkomma, och i slutet av besöket så föll korthuset ihop, jag bröt ihop och sade att jag inte orkade längre, jag är mentalt helt slut.
Jag ville ha sådana där tabletter som den lilla tjocka killen bakom mig på bussen fick, jag ville också bli lycklig.
Jo jag fick tabletterna, men läkaren sade....ingen alkohol!
Va! Hörde jag rätt, ingen vasaduattdusasaru?
Ingen alkohol, inte ens öl?
Nej absolut inte, det kan få en motsatt verkan på funktionen av medicinen, du kan bli ännu sämre.
Jamen, jamen hur ska det gå, han såg min rädsla i mina ögon, uppgivenheten och förskräckelsen har ett ansikte.
Alltså ett glas vin till maten, men aldrig mer än så, tyvärr brukar det inte stanna vid det, så på min inrådan absolut ingen alkohol, njet nada!
Strax innan hade jag svarat på hans frågan om hur min alkoholkonsumtion såg ut, och jag hade svarat att den såg ut som alla andras, inte mer än andra, om jag jämförde med de som jag umgicks med ja, men det sade jag aldrig.
I chock gick jag därifrån med ett recept i handen, skulle jag ge upp min enda livlina till att få vara lite lycklig?
Och byta ut den till något annat, minst lika kemist som alkoholen, men på ett annat sätt, i mina nervbanor.
Fortfarande i chock så kom jag hem med tabletterna i asken, satte mig vid frugan och frågade, hur ska jag göra?
-Ge det en chans, du vet vad du har, men inte vad du får.
Det var det som skrämde mig, men å andra sidan, jag visste ju att alkoholen enbart gav mig någon timmes falsk lycka, tabletterna skulle ge mig en längre tidsfrist.

Hur gick det då?
Ja inte gjorde de någon nytta, jag tyckte nog att jag fortfarande var olycklig, och hade lagt mer tilltro till psykofarmakan än vad den kunde ge mig.
Jag blev avtrubbad och kunde varken känna de minsta glädjeämnen eller naturlig sorg, jag var bara så ofantligt ledsen hela tiden, inget var längre roligt, sov otroligt mycket, ständigt trött.
Jag kände mig dessutom värdelös i sängen då jag inte längre kunde ejakulera, en vanlig effekt av medicinerna.
Jag begärde hela tiden andra och starkare medikamenter, tills en dag då jag fick en mixtur som skulle blandas i vatten när ångesten var som värst.
Jag blev som en zombie, varken såg eller hörde, reagerad inte som man borde, skulle jag bli ett psykiskt vrak?
Nu blev jag rädd på riktigt, vad håller jag på med.
Jag hamnade mellan olika läkarstationer och kunde inte få tag på mina vanliga tabletter som tagit slut.
Nu tvingades jag avsluta allt med världens utsättningssymptom, det tjöt i öronen av ett högt blodtryck, i en dryg vecka.
Nu kände jag, nä skit i det där, det där med tabletter är inte min grej liksom, det gav mer av andra problem istället.
Samtidigt gick jag hos terapeuter och en shrink, det gav mycket mer än några j-vla piller.

Långsamt började livet komma tillbaka till mig, jag hann att ta små portioner åt gången av det som då ansågs jobbigt.
Till en början sa shrinken att jag skulle acceptera läget, jag använde ett annat ord, blockera!
Det funkade hyfsat bra, jag hade varit allt för sårbar och överkänslig av saker som idag hade setts som bagatellartade.

Så långsamt har jag lärt att ta av livet i små tuggor, inget är som det har varit.
Jag har fått mentala verktyg som gör att vissa saker inte få uppta för mycket av min tid, shit happens!
Ödet får också ta en del av min uppmärksamhet, en högre makt som jag inte rår på, låt det bara vara...

Min övertygelse är dock fortfarande, alkoholen var en av grundstenarna till att jag hann dyka så djupt in i depressionen, den gav mig lite lugn i stressen för några timmar.
Men samtligt drog den ner ännu djupare i skiten, den lobotomerade mig för glädjeämnen.
Och glädjeämnena har också förändrats, inte alls samma som innan, idag känner jag en djupare värme i bröstet när jag umgås med andra, en äkta kärlek till människor som är ärliga med sitt uppsåt.
Djur och natur har alltid varit viktigt i mitt liv, men har ändå förändrats till något betydligt djupare, att uppskatta det.

Idag så skulle jag ha reagerat annorlunda på bussen för tolv tretton år sedan när jag hört den lille tjocke killen bakom mig säga samma sak....

”Du kan få krama mig, jag kan behöva det”

Berra

Vad bra kämpat, och hoppas du läser runt bland andra trådar, här finns många att känna igen sig i (även i Förändra sitt drickande) där många ”nybörjare” som jag hänger (mig kvar). Jag tyckte att hela livet var enormt svårt att greppa i början, så jag har kört en dag i taget, men från början med siktet inställt på tre månader. Det har varit jobbigt, tråkigt ibland. Men fördelarna går inte att mäta. Det är svårt att sätta ord på något så omvälvande som att uppleva att det inte bara är uthärdligt utan snarare ett nytt liv som vecklar ut sig lite i taget. Ha tålamod. Med dig och med nykterheten. Håll i, håll ut, en dag i taget. Detta fixar du!

Till dina tre nyktra månader! Bra jobbat, och bra med en egen tråd.
Förutom att jag är äldre än du, och drack mer frekvent (”naturligt” i takt med att barnen blir större och börjat flytta ut) så känner jag igen mig mycket i detta att backa från ett stup. Och jag fortsätter backa, eller snarare framåt men en annan riktning ?
Önskar dig all lycka till framåt’

Dokumentären ”Alcohol: Old before your time” på youtube är verkligen effektiv mot suget. Tror jag, kände mig själv inte sugen varken innan eller efter att jag såg den. Jag ”pluggar” bara ?

Utvecklingen i England är verkligen fruktansvärd. För att inte tala om Ryssland ? Finns en del hemska dokumentärer därifrån också.

Men vi i Sverige är engelsmännen hack i häl. Tyvärr. Till ryssarnas nivå är det dock en bit kvar.

Kram ?

Ja, det är nog det sköna med det, att man faktiskt inte är ensam om att ha problem och därför inte heller ska behöva skämmas över det. Ja jag är 26 år och problemen började redan när jag började dricka vid 17-18 års ålder. Har inte velat erkänna för mig själv att jag inte kan dricka "normalt" då jag brytt mig så mycket om vad andra ska tycka och tro, är nog rädd att uppfattas som en "tråkig" person, har dock insett att man inte ska bry sig om vad andra tycker och tänker. Detta är mitt beslut och jag gör mig själv en jättestor tjänst som slutar innan det kanske blir ännu värre. Har levt med psykisk ohälsa ett bra tag nu och en stor anledning till det är nog alkoholen. Det är så hemskt att man vet om vad problemet är men att man ändå fortsätter gång på gång. Det känns ändå skönt att man vågar erkänna för sig själv på riktigt nu att jag måste sluta för mitt egna bästa. Jag hoppas verkligen jag lyckas komma ifrån alkoholen helt och hållet nu och är så himla rädd att falla tillbaka.

Ska ändå försöka ge mig själv en klapp på axeln nu eftersom jag varit nykter 16 dagar och förhoppningsvis så väntar ännu fler.

Din glädje känns ända hit till mig.

Kram ?

Stort grattis till dina tre nyktra månader! Men mest av allt grattis till alla nyktra fördelar du märker av och dina kloka insikter ?

Kram ?

Nu läggdags den nionde dagen och kvällen som nykter. I kväll märkte jag att brödet var slut, tog bilen 21.30 och åkte och handlade... hade ju aldrig funkat tidigare. Vilken frihet! ?

Hann precis packa ihop tältet idag sen öppnade himlen sig, totalt! Stod på min lilla pall och slet med takboxen, blev dyngblöt på 10 minuter och ännu värre var det när allt skulle ut ur bilen hemma. Men det va värt det! Fy bubblan va mysigt vi haft. ?

Nåt annat nytt, det är att jag packat upp allt, tvättat i princip allt och städat upp i huset. Sånt har jag inte haft ork till tidigare. Då hade jag bara släppt allt, hällt upp vin och satt mig vid datorn. ? Men inte nu. Jag har suttit lite vid datorn men det var för att planera vår semester. ? Jag har som skrivet packat upp, tvättat torkat, ställt undan, gått i skogen i 1,5 timme med vovvis och ett av barnen. Så mysigt och jag var helt närvarande. ?

Så otroligt bra dag, trots regnet!

Se klart, gört! Så mysigt och barnen älskar det. Bästa är att det finns så mycket tid över till att reflektera och läsa. Barnen springer runt och leker, hittar kompisar, badar och är helt slut när det väl är läggdags. All mat jag gjorde var det godaste som de hade ätit. Så det är en fullträff oavsett väder, vi har provat allt utom snöstorm i helgen. ?

Nä, nu ska jag sova och i morgon lite jobb. Tack till mig själv att jag valt att vara nykter idag. ???❤️

Vad roligt?!
Spännande ?!
Och såklart läskigt samtidigt..?
Modiga du - önskar dig lycka till och hör gärna mer om dessa äventyr framöver ?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Tack Se klart? Och Andrahalvlek, gött kämpat i dag med bergsbestigningen.? Jag måste tyvärr sova nu, är svintrött efter en 14- timmars arbetsdag, och ska upp kl 05:25 i morgon. Men kl 15.00 börjar min seeeeemmmmeeessster!
Men det är datumet som är viktigast av allt.

Natti-natti,????

Note to self: Det finns nog förresten inget som är för gott för en nykter alkis. Jag kommer alltid att vara på min vakt. Aldrig glömma.

Vad skönt att det går framåt, bra kämpat! Och fördelarna kompenserar mer än väl det att avstå från alkoholen tycker jag.

Har glömt hur man stavar till det och nykter semester har jag inte haft på många år. Ser fram emot oplanerade dagar på ett sätt som jag för några månader sedan inte kunde föreställa mig.
Typ; vad gör man då?
Så deppigt och så fantasilöst. Att inte hjärnans kapacitet räckte längre än till: Sitta på en stol/i en soffa, och berusa sig helst inte för snabbt.
Jag vet att ny-nyktringar eventuellt läser såna här inlägg och tänker att det gäller för andra och lite småtrista och präktiga typer, men ”inte för mig”.
Så tänkte nog jag. Andra kan njuta av diverse natur-grejer eller stillsamma kvällar, men jag vill ha kul, spännande samtal och roligheter.
Not so much spännande samtal och inte så kul med en 50+are (eller valfri ålder) att bli slirig och babbla och halka till, eller spilla ut. Ändå med kontroll men så jävla spänd kontroll. Ja, ni vet ju.
Idag har jag latat mig, sovit middag, och varit allmänt glad av att finnas till. Alkoholsug; förekommer överhuvudet inte. Jag hoppas och tror att just den delen ska vara över nu, för gott. Ordet, och känslan av frihet kommer över mig allt oftare.
En dag till räcker, om ni tvekar.
Kram på er alla som kämpar så jäkla hårt för ett bättre liv. ❤️