Senaste kommentarerna i forumet

Blev så glad att du hörde av dig och med dessa positiva nyheter dessutom??!
Hittade du några kantareller? Kan inte så mycket om detta skogens guld, men fick för mig att de kommer senare..?. Men beror kanske på vart man bor i landet också iofs☺️.

Ha en fortsatt härlig semester min vän??☀️?!!
Ser också fram emot lugn och ro och att använda energin man får av att inte dricka till annat trevligt?☺️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Vi är ett gott gäng som gärna delar på uppgiften att bära nykterhetens fana högt??!

Du och andra "sektmedlemmar?" ger mig så mycket kraft?. Med er i tåget tror jag mer på min egen förmåga också. Och skulle man tappa modet, kan man alltid gå med, utan att gå först i ledet. Vi hjälps åt?❣️
Tillsammans är vi än starkare!

Önskar dig en fortsatt fin dag ☀️ och grattis till 1/4 av 100?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Tack andra halvlek, en sådan lista borde jag också göra. Finns fruktansvärda saker som hänt haha, inte i närtid men för några år sedan hände en del saker som jag forfarnsde får ångest över att tänk på, saker som känns fullkomligt osannolikt att jag har gjort eller hamnat i. Har du en fysisk eller mental lista?

Du vill hjälpa någon med lite tips kring vart hen kan vända sig för hjälp på engelska. Lite beroende på vad personen vill, träffa någon, prata med någon i telefon, arbeta över internet så tänker jag att möjligheterna kan se lite olika ut och även i vilken kommun. Det låter på din beskrivning som det till en början nu är att ta reda på om det finns och vad kanske. Alkohollinjen, en nationell stödtelefon har möjlighet att ha samtal på engelska som ett förstasteg kanske, https://www.alkohollinjen.se/ (går att översätta sidan till engelska om hen vill läsa själv).
På flera mottagningar finns möjligheten att behandling ges på engelska och det går nog att höra med den mottagning hen skulle vilja gå till om det är möjligt. Om du vill kan du också hänvisa personen att skriva till oss (då först skapa ett konto) under fliken "frågor", vi kan svara där på engelska och ge de hänvisningar och tips vi har.

Hoppas något av detta blev hjälpsamt! Kanske kommer du få fler tips här eller om du läser runt ser tips här på forumet.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mitt drickande ökade ju lavinartat i relationen med sociopaten, så jag var nog helnykter under en period på ca 6 månader. Då upphörde visserligen bråken, men bara för att jag gick undan, vilket aldrig hände onykter.
Så jag kom till den slutsatsen att det var han - och bara han - som var problemet. Visserligen VAR han också ett problem, men MITT drickande är MITT ansvar, något jag aldrig riktigt förstod då, men det gör jag nu. Jag är alkoholist, och enda alternativet är att bli helt nykter♥️

Jag gjorde en topp 5-lista med fyllesynder i skallen att ha i beredskap när alkoholdjävulen visade sitt fula tryne. Bra att drämma i skallen på hen.

Kram ?

Jag vet att jag glorifierar, försöker hitta andra glädjeämnen men det är svårt. Trots att jag saknar alkoholen till viss del upplevde jag ju att jag när jag drack liksom fastnade i ett slags hjul som jag inte tog mig ur, utvecklades inte eller kom framåt. Levde för stunden, nästa kick. Detta trots att jag skött arbete, relationer (nåja...) och vardagliga åtaganden på ett acceptabelt vis. Man har så mycket tid när man inte dricker, dagarna är längre och man hinner mer, det borde väl vara något positivt men jag känner mig samtidigt rastlös.

Försöker minnas allt negativt med alkoholen, bakfyllorna, paniken när man vaknar upp och inte riktigt vet vad man gjort eller sagt. Den svullna vinmagen som putar ut, håret som känns matt och stripigt, svullet och rödmosigt ansikte. Oförklarliga blåmärken på kroppen, illamåendet, huvudvärk och ångest. Känslan av att man liksom skadat sin kropp psykiskt och fysiskt. Och kanske det värsta- den förlamande tröttheten, oföretagsamheten och britsen på empati som jag tycker alkoholen bidrar till. Man orkar ingenting, man blir helt paralyserad av någon slags konstig trötthet och bryr sig bara om sig själv, man blir så självupptagen och nästan struntar i andra människor. Fyfan

Född 1969 så det är helt korrekt gissat ?

Ja, jag tror med facit i hand att klimakteriet spelat enormt stor roll, och att det ihop med drickandet har försämrat min psykiska ohälsa oerhört mycket.

Jag blev utmattningsdeprimerad första gången 2007. Begynnande förklimakterie, stor press på jobbet, barn med särskilda behov, och en kass relation. Ovanpå det hällde jag alkohol, som bara förvärrade allt.

Sen dess har jag ätit SSRI, haft upprepade skov av depression, varit utmattad en gång till (2018), haft enorma besvär med rikliga blödningar i klimakteriet, och druckit mer och mer för varje år. Fler och fler minnesluckor, fler och fler ”misstag” på fyllan. Sämre och sämre självrespekt.

När jag fullt ut förstod att alkoholen skapar mina depressioner, ångest och sömnstörningar istället för att hjälpa mig med det så fick jag nog. Då slutade jag dricka. Det är 5 månader sedan på torsdag.

Det är så mycket jag inte kan påverka i mitt liv, men vad jag dricker kan jag faktiskt påverka. Det har inte varit lätt, men ändå lättare än jag trodde. För att jag verkligen bestämde mig, tog beslutet med hela hjärnan och sen har jag bombarderat mitt undermedvetna med fakta, fakta, fakta.

Ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Min självrespekt är så mycket bättre, min glädje och tacksamhet i vardagen likaså. Jag är mer chill till det mesta, försöker vara självsnäll varje dag.

Kram ?

Du har hittat hit och berättar hur det är med din man. Han dricker för mycket och är elak mot dig, uttrycker saker som att du inte visar honom kärlek och liknande. Tufft att höra och tufft att leva nära någon som dricker på ett sätt som skapar en ständig oro.

Du sätter ord på att han straffar dig för saker och trycker ned dig, det är en psykisk misshandel du beskriver. Även om han är fin, har en ryggsäck med svårigheter och du har förståelse för vart detta kommer ifrån så är det ju inte okej och svårt att ta emot även sen när det fina väl kommer.

Det finns hjälp för honom att få om han vill ta emot den för sitt, du har försökt att påverka honom men han skjuter det ifrån sig. Klokt att du hittar sätt att få stöd. Både att du tagit steget att gå till en anhöriggrupp och nu också börjat skriva, och kanske läsa här.

Om du tänker att din partners humör kan eskalera och att han kan bli eller är hotfull vill jag gärna rekommendera dig att ringa kvinnofridslinjen 020 50 50 50. Dit kan en ringa oavsett om det är fysiskt eller psykiskt våld, anonymt, kostnadsfritt, dygnet runt.

Ibland tar det tid innan en tråd får fart och en kan behöva skriva flera gånger. Om du vill, skriv mer, berätta så kan vi ge dig stöd.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Svarar bara kort nu
Ställ inte frågan, du vet ju! Varför kontrollera? HELT RÄTT - jag ska ta till mej det rådet!
Varför ha 2 liter Rosé hemma? Inte ett vettigt svar kan jag ge, såg väl framför mej 1 glas rosé med jordgubbar i solnedgången. Men under de veckor de låg i kylen så ville jag inte ha dem. Borde ha hällt ut dem istället. Förr eller senare har ju nån av oss ramlat dit. Nu slapp jag och kan skylla på maken.
Bara förändra mej själv!
Inte tappa fokus, utan helt gå in för mitt eget läkande och inre styrka!
Känslor av vrede och besvikelse mot maken ger absolut ingenting. Bara ett konstaterande får räcka.
Hoppas bara på ett accepterande från hans sida att jag drar mej undan när han väljer att dricka. Jag tänker inte spela med i hans spel. Låtsas vara glad, se förändringen innan det tippar över, eller han somnar.
Ska försöka att prata med honom igen, rakt på sak, vad som gäller när han väljer att dricka sej full.
Tack för fin respons!

Hissar varje dag en liten inte vit flagg, fred och kapitulation, nykter och fri. En dag i taget! Grattis till dina 25 dagar. Kram.

Hej, det finns inget i våra hormoner (sjunkande östrogen) som gör oss till alkoholister. Däremot är klimakteriet inte sällan en tid präglad av olika sorters press och förändring. Allt från barn som flyttar till fertilitet som upphör (biologisk gråt kanske?) till att vi lever i en värld där vi ska orka precis lika mycket, hela tiden.
I en dröm skulle både småbarnsår och klimakterie-åren vara statligt subventionerade, så vi inte behövde jobba som dårar, för att hänga med i löneutveckling och därmed pension. Kvinnokroppen är fantastisk men samhällets norm är mannen, det finns inget cykliskt med vårt arbetsliv.
Lång tanke- men i korthet; klimakteriet innebar för mig, och för många, en lättare eller svårare tid av nedstämdhet/depression. Dessutom sover vi sämre av rent fysiska skäl. Det i sin tur kan leda till att man medicinerar både humör och sömnproblem med alkohol. Kvinnor är inte sjuka, men kraven på att alltid vara på topp är faktiskt det. Ta makten över ditt liv, sluta drick, lev! ?

Precis så känns det, lite nyfrälsta blir vi allt ? Och då vill man att fler ska bli frälsta, det är helt naturligt.

Kram ?

Du har så rätt Andrahalvlek :)

Det är så fin känsla här, och så mycket inspiration samtidgt som varningsklockorna dräller.

Jag känner nästan att bördan på mig blir lättar när jag delar med mig av mina erfarenheter och bär lite åt andra. När man kommenterar hos andra känns det som att man håller nykterhetens fana och på något sett (som någon slags sektmedlem) är manad att föra dess talan.

med din längtan och med din sorg. Bara du kan veta.

Men i slutändan. Handlar det om närvaro tänker jag. Och för en kärleksrelation är det grunden. Iaf i längden. Alkoholen gjorde dig illa därför sa du nej till den. Den finns kvar. Den kommer göra dig illa igen. Det är en tredje part i relationen. Oftast mer meningsfull för den som brukar än själva relationen till en människa. Alkoholbruk är en sjukdom som sätter käppar i hjulen för relationer.

Det du känner är kanske sorg och saknad. Så känner jag ofta. Det är svårt att slitas från någon man älskar. Det är svårt att gå vidare. Att våga öppna sitt hjärta för ny smärta. Bättre den man känner. Den man kan.

Men. Vänd din blick inåt. Vad gör dig lycklig? Tar du hand om dig själv? Ger du dig själv den kärlek du förtjänar? Då bleknar den du känner för den andre.

Det finns många vägar. Bara du vet din. Men att det gör ont betyder inte att du gjort fel. Det beror på att du är ledsen arg och saknar.

Det finns inte bara en person, det finns flera som passar in i ens liv. Det finns olika alternativ.

Vilken resa du har gjort! Jag är så imponerad av dig och din ärlighet!
Det verkar som att vi är i ungefär samma ålder (50 ca)
Jag upplevde att mitt drickande blev mycket värre när jag hamnade i klimakteriet. Har du ungefär samma uppfattning? Kan det vara något i kroppskemin som förändras så man tar till vinpavan som ångestdämpande? Mina dryckesvanor liknar i mångt och mycket det du beskriver.

Du har startat några trådar här och beskriver din frustration, du har fått nog och känner att du inte kan påverka personens drickande. Klokt att du vänt dig hit och söker stöd, att sätta ord på sina tankar och känslor i en sådan här situation kan vara hjälpsamt. Hoppas det är det för dig också. Om du vill skriv gärna mer, kanske i samma tråd, om du vill att det ska vara enklare att följa dig, om du vill alltså!

Förhoppningsvis läser du här och kanske hittar en hel del hjälpsamt också, en del läser bara, en del både skriver och läser, gör det du är hjälpt av.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack så mycket för välkomnandet, det värmer! #Se klart, jag känner igen mig i mycket i din tråd, den har varit en inspiration för mig under de här månaderna, och #Andra halvlek, tack för alla bra tips om litteratur och mediaklipp, har gett mig mycket att läsa på och skaffa kunskap om hur alkohol påverkar kroppen.

Varmt välkommen hit! Du har startat en tråd här i forumet som du kallar *påkommen". Om det är dig du skriver om är du inte ensam om att kanske känna så, bli det eller hur det än är. Fint att du är här och berätta gärna mer, om du vill, så kan vi ge dig stöd!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej alla, jag närmar mig 4 månader nykter - känns bra!
Jag har satt ett nytt mål, 5 månader nykter, vilket innebär en nykter semester. Det har hjälpt mig att ha ett mätbart mål, mitt tidigare var 100 dagar.
Var hos en ny läkare via företagshälsovården förra veckan. Fått diagnos utmattningssyndrom samt depression, det känns tungt men skönt på något sätt att veta varför jag mår som jag mår. Var öppen om min alkoholkonsumtion samt historik och läkaren bekräftade att jag druckit för att ”självmedicinera” (dock tycker jag själv att jag har druckit hårt ibland för att jag gillar det). Nu när jag inte druckit på en tid så är min depression inte en direkt effekt av drickande men den har såklart påverkat precis som jobb och annat.
Nu har jag en resa framför mig för att ”må bra igen” och det ska jag göra utan alkoholen.
Det jag har lagt till sedan förra gången är att springa - har inte rört på mig på flera år. Tar det väldigt lugnt och nu på 3e veckan är jag uppe på ca 10 minuter 3 ggr i veckan.
Hoppas alla har det bra i detta väder, antingen för varmt eller för kallt...

Vad fint! Och som du skriver, vi gör det ihop, sällan har det varit mer tydligt än under dessa månader.
Jag är storasyster från födsel och fortsatt ohejdad vana. Jag gillar det mer nu, störs inte av mina tentakler som vajar och spejar framör över savannen för att hålla ihop och skydda flocken. De går fint att bära nykter. Nu fortsätter vi bara. Ska fundera över om jag vill ha ett nytt ”mellanmål”, ett år kanske. Har inte tänkt klart! Nu ut och gräva. Med ljudbok. Nya höjden av avkoppling och jag behöver inte smyga ??

Stort grattis till 40 nyktra dagar! Svinbra kämpat ? Jag är otroligt glad för din skull.

Kram ?

Inte dricka på din 30-årsdag! Nu har du fått en andra chans - förvalta den hundra procent rätt. Hundra procent nyktert.

Kram ?

I början är varje nykter dag värd att fira - och tvåsiffrigt var verkligen en milstolpe. Svinbra jobbat!

Kram ?

Om du vill plugga lite alkoholkunskap tipsade jag om några dokumentärer hos Ångestmoln precis. Finns fler tips i min ösregnslånga tråd.

Kämpa! En dag i taget. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?